Eva Lindh

Fru talman! Jag hade ett möte i går kväll om ett helt annat ämne, men jag nämnde att jag i dag skulle ha debatt om rut och rot utomlands. Jag är inte den enda som reagerar med att tycka att detta är helt galet. Det är ju inte rimligt att det fungerar på det här sättet. Det är också därför jag har tagit upp den här frågan under flera år. Inte heller vi gjorde någonting, men nu vill vi göra någonting. Vi ser att det kanske är möjligt att göra en förändring. Det finns flera länder som har begränsningar, och vi tycker att det är helt rimligt att göra så. Jag upprörs för det första över att skattepengar går till människor som redan har, för det andra över orimligheten i att det sker när det är fråga om bostäder utomlands.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ändå fastna i det här med att det inte skulle vara fråga om så mycket pengar. Man kan inte med rätta kalla satsningar "omfattande" när det går från 69 miljoner till 100 miljoner i en budget om man anser att ordet "omfattande" inte kan användas om de rot- och rutpengar som går ut till hushåll utanför Sveriges gränser. Vi måste vara noggranna med varje krona. Det här är mycket pengar som skulle kunna stärka välfärden betydligt - till exempel genom att en del av det bostadstillägg som regeringen väljer att ta bort under nästa år kunde vara kvar. Det handlar om att göra rätt saker med de pengar vi har i statens budget, och det här är en grov orättvisa.

Fru talman! Det här är som sagt helt orimligt. I Sverige infördes rotavdraget i syfte att öka arbetsutbudet och minska svartarbetet genom att öka incitamenten för användning av registrerade företag. Så har man skrivit. Rut och rot skulle vara till för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänker inte gå in i någon diskussion om vad Riksrevisionen har påpekat i fråga om utförandet. Men jag vill göra ett medskick om något som gör det hela ännu värre. Man har höjt taken och skilt dem åt. Nu blir det inte bara fler som känner till det här, utan nu går det också att byta marmorskivor i köket även i sitt hus utanför Sverige. Jag tycker att det är helt orimliga prioriteringar.

Vi har ju varit inne på hur man prioriterar. Så är det med politik: Det är inte bara att vilja, utan det är också att prioritera. Den SD-styrda regeringen prioriterar skattesänkningar särskilt riktade till dem som har mest. Man riktar också särskilda satsningar på rut och rot för dem som har mest. En vanlig familj kan inte ta ut allt det som kommer ur att man höjer taken och skiljer dem åt.

Att ge mer till dem som redan har är verkligen en specialgren för regeringen. Det gör mig upprörd. Men det gör mig ännu mer upprörd att man om man har ett hem både i Sverige och utomlands kan göra avdrag för båda.

Jovisst har det diskuterats huruvida det enligt EU-rätten är möjligt att begränsa detta, men fakta visar nu att det finns tre länder i EU som har fått eller tagit sig möjligheten att göra så. De har hur som helst kunnat begränsa sina motsvarande avdrag till att bara gälla i det egna landet. Är det då inte värt att kämpa för att ta bort rut och rot utomlands? Det tycker jag.

Fru talman! Rut- och rotavdragen infördes med tanken att de skulle ta bort svartarbete, öka antalet tjänster och få igång marknaden under en tillfällig svacka. När nu rut- och rotavdragen inte bara fick gälla då utan har fortsatt har Riksrevisionen visat att de inte har fått den effekt som var avsedd. Detta är dock inte vad jag tänkt debattera i dag.

Jag vill debattera orättvisan i detta. Det är ett omoraliskt upplägg som innebär att man kan få skattepengar i Sverige om man har ett hus i Spanien och renoverar det.

Även om våra politiska åsikter skiljer sig åt har vi i Sverige en hög skattemoral. Människor betalar in sin skatt och förväntar sig att det man betalar i skatt tas om hand och går till rätt saker. De flesta människor har ingen aning om att detta sker, det vill säga att man kan begära att få göra rot- eller rutavdrag när man har ett hus utanför Sveriges gränser. Nu ökar kunskapen om det här, så för varje år gör allt fler sådana avdrag. Det innebär att kostnaden som inte var så hög för ett antal år sedan blir allt högre nu. Jag tycker inte att det är rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som svar på min interpellation säger finansministern för det första att det enligt EU-rätten inte är möjligt att göra ändringar och för det andra att det inte handlar om så mycket pengar. Jag vill argumentera emot båda dessa svar.

För det första borde det kunna vara möjligt enligt EU-rätten. Åtminstone är det så enligt vad jag och min fantastiska kollega Hanna Westerén har tagit reda på. Tre länder i EU har en sådan bestämmelse: Frankrike, Italien och Belgien. De har liknande tjänster men har kunnat begränsa dem till att bara gälla inom landets gränser. Det vore väl rimligt att ändå göra ett försök, finansministern? Eftersom andra länder har kunnat göra det borde också Sverige kunna kämpa för en ändring här så att det inte är möjligt att använda skattemedel för att renovera sitt hus i ett annat land.

För det andra säger finansministern att detta utgör en ytterst liten del av de totala rot- och rutavdragen. I en tidigare debatt sa finansministern också att det inte handlade om så mycket pengar. Därför vill jag läsa upp en rad ur ett uttalande som jag hittade vid en snabb googling: en omfattande satsning från 69 till 100 miljoner på rättsväsendet på fem år. Det talas alltså om en omfattande satsning från 69 till 100 miljoner. Helt plötsligt är en sådan summa väldigt mycket. Men när det gäller hur mycket pengar som försvinner ut på rut och rot utomlands säger finansministern att det inte är så mycket. Argumentationen håller inte riktigt ihop.

Fru talman! Jag betvivlar inte att finansministern brinner för sin bild och för hur framtiden ska se ut för Sverige. Jag tror bara att vi har olika bilder av hur Sverige ser ut och hur vi ska nå fram till ett bättre samhälle. För mig och för oss socialdemokrater är det otroligt viktigt att ha ett rättvist Sverige som ger alla invånare goda förutsättningar att leva ett gott liv.

Jag förvånas ändå av och tycker att det är märkligt att finansministern säger att vi aldrig har pratat om det så kallade vanliga folket. Det har vi ju gjort under hela den här perioden. Vi har känt vanmakt över att tio års reallöneökningar har försvunnit.

Vi har också varit besjälade av att bekämpa inflationen. Vi vet nämligen hur avgörande det är.

Men den här debatten handlar för en gångs skull om funkisskatten, den orättvisa funkisskatten. Det är därför vi pratar om den här och nu, i dag. Den är djupt orättvis. Människor som inte kan jobba har det inte bara tufft utan ska också betala mer i skatt än andra. Det är i alla fall för mig helt orimligt. Vi förstår inte varför vissa människor ska få morötter och andra ska piskas in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I fråga om värnskatten är det absolut ingen hemlighet att det inte var något som vi socialdemokrater drev. Jag förstår att den SD-styrda regeringen gärna lyfter upp den frågan. Men det var inte vi socialdemokrater som tyckte att det var en prioriterad fråga.

Jag vill tacka så mycket för debatten.

Fru talman! Jag ska inte märka ord, även om jag tycker att det där kan låta lite överdrivet. Vi är ju fullt medvetna om att det har räknats upp. Det är inte det debatten handlar om. Den handlar om det orättvisa i att vissa ska betala mer i skatt än andra.

Vi var överens när det gällde den orättvisa klyftan mellan pensionärer och dem som jobbar. Jag uppfattade det i alla fall som att regeringen tog bort den klyftan för att den inte var rättvis.

Eller fanns det något annat skäl till att man beslutade sig för att ta bort klyftan? Om en klyfta är orättvis förstår jag inte varför en annan inte skulle vara det. Detta är jag på allvar intresserad av att veta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan vill jag höra: Anser finansministern att det är skillnad på folk och folk, att vi fungerar olika och att det behövs morot för några och piska för andra?

Jag har under ganska många år, ungefär 20, jobbat med socialt arbete, och jag har nästan aldrig träffat någon som inte vill jobba. Det finns en del, men nästan inga. En del säger att de inte vill, för att rädda sin egen självkänsla. Men man vill ha ett jobb och vara med och bidra.

Vi pratar om människor som faktiskt inte kan arbeta. Precis som min kollega Karin Sundin har varit inne på är det människor där vi vet att man har bedömt att de inte kan jobba. Det är därför de har sjuk- eller aktivitetsersättning. Jag antar att finansministern inte tvivlar på att den bedömningen är rätt.

Tycker finansministern att den klyfta som vi kallar funkisskatten är rättvis? Det är vår mening att den inte är det. Funkisskatten är orättvis och inte rimlig. Så jag fortsätter, för jag är nyfiken och vill verkligen veta.

Jag vet att vi har olika värderingar, och det ska vi ha. Det är därför vi engagerar oss i politiska partier och försöker driva på och göra skillnad. För mig var en av de viktiga skillnaderna när jag jobbade som socialsekreterare och ville engagera mig politiskt att i det arbetet kan man hjälpa en människa, men när det gäller att verkligen förändra förutsättningarna för människor så att de har ett jobb att gå till, en bra utbildning som leder till jobb och allt det andra som verkligen gör skillnad i deras liv är det vi som politiker som kan göra det.

Jag blir därför väldigt upprörd när jag ser orättvisor, och funkisskatten är en djup orättvisa. Vi socialdemokrater har lagt in i budgeten att den klyftan ska slutas.

Fru talman! Allt sedan 2007 då den dåvarande moderatledda regeringen införde sitt första jobbskatteavdrag har vi sett en ökande skatteklyfta. Klyftan mellan dem som har ett jobb och dem som har en funktionsnedsättning har blivit allt djupare, och skillnaden kallas därför funkisskatten. Den 1 januari 2025 blir denna skatteklyfta ännu djupare. Pensionärer kompenseras med sänkt skatt när det nya jobbskatteavdraget införs, vilket förstås är bra. Men personer med sjuk- eller aktivitetsersättning kompenseras inte. Den djupt orättvisa skatten för pensionärer blir nu en orättvis skatt för sjuka, som drabbar dem som faktiskt inte kan arbeta.

Över 260 000 personer i Sverige lever i dag på sjuk- eller aktivitetsersättning. Många får knappt 10 000 kronor i månaden före skatt. Personer med sjuk- eller aktivitetsersättning, arbetslösa och föräldralediga omfattas inte av det jobbskatteavdrag löntagare får.

Jag träffade en kvinna häromveckan. Hon sa att hennes guldkant på tillvaron under flera år varit att hon tog en kopp kaffe med sina väninnor en gång i veckan. Nu har hon bara råd att göra det en gång i månaden. Det skär i hjärtat att hon inte längre kan få göra det hon tycker bäst om en gång i veckan.

Jag har därför ställt frågan på vilket sätt att bli fattigare ökar drivkraften att arbeta. Jag kan på allvar inte förstå varför det ska behövas morötter, alltså mer pengar, till dem som redan har men piska till dem som inte har och redan är fattiga.

Jag tycker också att det är provocerande att man ofta pratar om att det ljusnar nu, för det ljusnar inte för personer i den här gruppen. Inflationen har varit tuff även för dem - eller framför allt för dem. Det är fruktansvärt mycket dyrare att gå och handla i dag. Procentuellt sett blir det naturligtvis dyrare för dem som inte har pengar och måste räkna på allting. Inflationen drabbar ju alla.

Dessutom bor ganska många som har det lite knapert i hyresrätt. Det blir inte billigare framöver. Det är ju inte så att de sänkta räntorna kommer dem till del. Det kommer ändå att bli hyreshöjningar framöver.

Min fråga är varför det krävs morot för vissa och piska för andra. Och är det inte så att inflationen också har drabbat dem som inte har så mycket pengar?

Fru talman! Några klargöranden har ändå kommit från statsrådet; jag ska vänta lite med detta.

Jag vill bara säga att de felaktigheter som landshövdingen begick med kompisrekrytering och annat som gjorde att man bröt mot grundlagen är ganska tydliga. Jag tror att de flesta människor i Sverige inser att så här ska man inte göra när man rekryterar personal. Jag vet inte om det har varit någon informativ insats; i så fall var den till en ganska hög kostnad. Detta har ju skadat tilliten till länsstyrelsen, vilket verkligen är beklagligt eftersom den rollen är så viktig. Vi vet också att även om det här bara har förekommit på en länsstyrelse så påverkar det också alla andra. Detta vet vi som håller på med politik.

Jag noterar att statsrådet säger att man inte har vidtagit några uppföljande åtgärder med anledning av detta. Statsrådet menar också att det inte behöver vidtas några ytterligare åtgärder. Att ha is i magen, som han kallar det, tolkar jag som att han menar att det var rätt att vänta. Statsrådet får gärna säga om jag tolkar detta fel.

Jag uppfattar också att statsrådet inte hade några synpunkter på om det skulle vara nödvändigt att avskeda länsöverdirektören.

Det är min tolkning av de svar jag har fått. Statsrådet har två minuter kvar att svara på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för svaren, statsrådet!

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är ovärdigt av statsrådet att göra en sådan raljant kommentar över att jag skulle göra något slags historiebeskrivning. Jag tänker att det finns människor som lyssnar på denna debatt, och då behöver man kanske göra en tillbakablick först för att människor ska hänga med i vad som har hänt. Jag betackar mig för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina frågor är helt allvarligt ställda. Det som har hänt har hänt. Mina frågor är: Vad gör man för uppföljande åtgärder? Det som har hänt har ju varit otroligt upprörande. Tycker statsrådet att det är okej att det pågår något som kallas för ren och skär korruption i statsförvaltningen? Nej, det tror jag inte att han tycker, för det har absolut vidtagits åtgärder, precis som statsrådet säger. Men vi kan väl inte tycka att det är okej att det faktiskt blev så. Finns det någon tillbakablick och någon framåtblick när det gäller vad som eventuellt behöver ändras för att detta inte ska hända igen?

Dessutom skadade detta agerande länsstyrelsens förtroende långt innan Justitieombudsmannen kom med sitt utlåtande. Därför är jag nyfiken på ett tillägg till den här historiebeskrivningen, som statsrådet säger. Vad hände före utlåtandet? Fanns det någon tanke redan då hos statsrådet om att inte ha kvar landshövdingen, eftersom det var ganska uppenbart att landshövdingen bröt mot grundlagen?

Anna Kinberg Batra tillsatte inte bara människor på ett högst tvivelaktigt sätt. Hon sparkade, alltså avskedade, också en person - länsöverdirektören. Jag undrar om statsrådet delar den tidigare landshövdingen Anna Kinberg Batras bedömning att det var nödvändigt. Tycker han att det var riktigt att hon gjorde det? Fanns det någon kontakt mellan statsrådet och landshövdingen innan detta gjordes? Detta är ju ifrågasatt - om det var möjligt för landshövdingen att göra det eller inte.

Vi kunde läsa om vad som hände. Min uppfattning är inte att landshövdingen har sagt emot detta. Detta har ju hänt. Vi vet att det som jag beskrev har hänt. Vad fanns det för funderingar då? Kan statsrådet dra lärdom av det som har hänt för att det inte ska kunna hända igen?

Fru talman! Den fråga som jag har ställt till ansvarigt statsråd Erik Slottner kanske kräver en liten tillbakablick.

Jag ska börja med: Vad är länsstyrelsens roll? Länsstyrelsen är regeringens förlängda arm. Den ska främja länets utveckling, följa läget i länet och underrätta regeringen om hur det ser ut. Man har också ansvar för tillsyn förutom allt annat som man har i uppgift att göra.

Länsstyrelsen har alltså en väldigt viktig roll i statsförvaltningen och i samhället i stort. Då är länsstyrelsen verkligen beroende av att ha ett starkt förtroende från människor i länet. Förtroendet handlar om att man ska ha tillit till att länsstyrelsen och dess chef, landshövdingen, verkligen tar sitt uppdrag på allvar. Det handlar också om att man kan känna tillit till att det som görs på länsstyrelsen sker rättssäkert.

Då väcker det som har hänt just när det gäller Anna Kinberg Batra lite frågor. Hon är inte längre landshövding i Stockholm, men hon var det när detta hände.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det började med att en ny tjänst som planeringschef skulle tillsättas. Då valde man att rekrytera genom att sätta upp en lapp i receptionen. Det var en person som sökte jobbet. Det var också den personen som fick jobbet. Den personen var en kompis till landshövdingen Anna Kinberg Batra. Därefter fortsatte det med en tillfällig tjänst, någon som skulle jobba med ledarskap. Även den tjänsten tillsattes med en kompis till landshövdingen.

Det har också rekryterats en beredskapschef. Först hade man några krav. Sedan förändrades de kraven. Man kan ändå anta att de skulle passa väl in på den som anställdes, som har en tidigare koppling till Moderaterna och som har fått en ny titel och höjd lön.

Detta är inte roande på något sätt. Det är faktiskt otroligt illa hanterat. Man blir upprörd. Detta påverkar naturligtvis inte bara tilliten till landshövdingen utan också tilliten till länsstyrelsen i stort.

Förutom detta har representationen på länsstyrelsen varit ifrågasatt - hur den sker, på vilka grunder den sker, vad som betalas och inte betalas och av vem. Och facket har larmat om dålig arbetsmiljö. Det har alltså varit flera saker som inte har fungerat på Länsstyrelsen i Stockholm.

Utredning har tillsatts, och kritiken har varit mycket hård. En professor säger: Det här är inget annat än ren och skär korruption. Man har också brutit mot grundlagen. Det är därför som jag nu frågar statsrådet inte bara vad som har gjorts utan också vad man nu drar för slutsatser av detta.

Herr talman! Det finns några saker som skiljer oss socialdemokrater och den SD-styrda regeringen. Det handlar till exempel om synen på valfrihet. Vi tycker att valfrihet är viktigt. Det kan handla om att välja utförare också, om kommunen vill ha det - absolut.

För oss är dock riktig valfrihet att kunna påverka innehållet i det stöd som ges. Detta är viktigt, men precis som Kristoffer Lindberg var inne på begränsas det ibland av lagstiftningen när man i stället ska lägga fokus på att inte kunna ge medborgarna och invånarna i länet eller regionen den vård som man ser att de behöver eller när resurser begränsas så att man inte kan ge det stöd, den vård och den omsorg som man tycker att människor behöver.

Där skiljer vi oss alltså åt. För mig och för oss socialdemokrater är det detta som är i fokus. Någonstans är det ju ett val. Är det viktigast att behålla lagen om valfrihetssystem, eller är det viktigast att inte krama ett system som uppenbarligen möjliggör välfärdsbrottslighet? Det senare tycker inte vi.

Vi är beredda att se över alla system därför att vi vill ge den bästa välfärden så att vi sparar resurserna, organisationen och allt vi har för att göra det bästa för den enskilde och därför att vi vill stå upp för en stark välfärd i Sverige.

Herr talman! Jag börjar med några kommentarer till statsrådets svar här i talarstolen. Statsrådet sa att om man inte kan ha kontroll kanske man inte ska ha lagen om valfrihetssystem. Det är just därför vi tycker att det är orimligt att det är ett tvång för regioner att ha lagen om valfrihetssystem. Statsrådet har sagt att han inte kommer att svara på det, men regeringen har ju ett gemensamt ansvar för alla frågor, även om det aktuella statsrådet naturligtvis har ett särskilt ansvar. Jag vill alltså ändå skicka med statsrådet att det här är orimligt och att man faktiskt borde göra någonting åt det.

Det finns fler saker som är ännu mer orimliga med det här. Jag träffade en kvinna som hade arbetat med tillsyn och kontroll av företag som anlitas under lagen om valfrihetssystem. Hon sa att när de letade hittade de fel. Hon visste att alla kommuner och regioner inte har samma resurser och möjligheter att kolla men sa att om man börjar göra det kommer man att hitta fel. Antingen får man då blunda och gå vidare till andra arbetsuppgifter eller fortsätta - och när man fortsätter hittar man felen. Det kan till exempel handla om slavliknande arbetsvillkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sundbyberg har åtta företag slängts ut efter det att man började kontrollera. Jag har redan tagit upp situationen hemma i Linköping. I Norrköping har man nu fått stänga av ytterligare ett företag inom LOV. Det man säger där är att det finns risk för oseriösa aktörer och låg vårdkvalitet - det vet vi, för det är så det ser ut på alla ställen. Man har hittat allvarliga brister som äventyrar omsorgstagarnas hälsa och säkerhet. Och så håller det på. Exempelvis har man fakturerat ett stort antal timmar eller tillfällen hos personer som antingen inte finns eller inte har beviljats några insatser. Man har fakturerat 40 timmar i stället för 20, eller vad det nu kan vara.

Det mest upprörande är förstås de slavliknande arbetsvillkoren. Det är helt fruktansvärt att vi kan ha det så i Sverige, ett land som många tror har en bra välfärd med bra arbetsvillkor. Men så ser det inte ut längre. Det är precis det vi pratar om. Vi har en lagstiftning som möjliggör välfärdsbrottslighet och arbetslivskriminalitet.

Det handlar om resurser som alla vi skattebetalare har betalat in med förhoppningen och i tron att de går till en välfärd som vi vill vara med och finansiera för äldre och personer som är i behov av stöd och hjälp. Men när resurserna inte går dit är det upprörande. Jag vill alltså upprepa frågan om statsrådet är beredd att se över lagen om valfrihetssystem och ta bort lagstiftningen på de områden där vi har sett att fusket är som störst.

Herr talman! Miljarder av skattebetalarnas kronor hamnar i kriminellas fickor - det är den välfärdsbrottslighet vi ser just nu. Det handlar om anställda som känner sig tvingade att delta i fuskandet, anställda som har orimliga arbetsvillkor och klienter eller patienter som faktiskt inte finns, eller som i alla fall inte får något stöd trots att de på papperet får det, för att det gagnar dem som vill krama ut några extra kronor ur systemet. Detta är välfärdsbrottsligheten i Sverige i dag.

Varför börjar jag med detta? Jo, för att lagen om valfrihetssystem, som vi i dag diskuterar, har visat sig vara en lagstiftning som öppnar för omfattande välfärdsbrottslighet. Jag säger inte att alla företag som finns inom lagen om valfrihetssystem är fuskare, men jag säger att lagen öppnar för omfattande välfärdsbrottslighet. Vi har sett det i kommun efter kommun. Varje gång en kommun eller region börjar granska detta kan det ena efter det andra företaget, efter den ganska omfattande granskning som krävs, uteslutas.

När jag var kommunalråd i Linköpings kommun fattade vi så fort Socialdemokraterna tog över styret beslut om att granska alla företag inom hemtjänsten, där vi hade lagen om valfrihetssystem. Vi uteslöt 16 företag. Nu har vi inte längre kvar lagen om valfrihetssystem eftersom det inte är rimligt att ha ett system som inte är till för patienterna, klienterna eller brukarna - eller vad man nu väljer att kalla dem - som behöver det stöd de ska få. Detta ska ju inte handla om att få pengar eller att använda verksamheten i kriminella syften.

Det är därför jag har ställt frågan om statsrådet är villig att på allvar ta itu med välfärdsbrottsligheten. Socialdemokraterna är alls inte motståndare till att man ska kontrollera och ha stor insyn - givetvis ska man ha det. Men oavsett hur mycket man lägger ned - om vi har ett system som öppnar för missbruk kommer det att missbrukas.

Är statsrådet villig att på allvar ta itu med välfärdsbrottsligheten? Kanske kan han börja där fusket har visat sig vara som störst eller åtminstone börja med att inte tvinga regionerna att ha lagen om valfrihetssystem. Statsrådet säger i sitt svar att i de flesta fall kan kommunerna och regionerna välja. Men regionerna kan faktiskt inte välja om de vill ha lagen om valfrihetssystem eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är besjälad av detta av flera skäl. Välfärdsbrottsligheten gör mig fruktansvärt upprörd för att den tar pengar från den viktiga välfärden, som vi vill stärka, inte försvaga. Detta drabbar dessutom så många människor, också dem som arbetar inom dessa verksamheter.

Fru talman! Jag tycker att mina kollegor mycket tydligt har berättat om historieskrivningen - varför vi har hamnat där vi har hamnat - så jag tänkte inte fortsätta med det.

Jag vill uppehålla mig lite vid statsrådets eget svar. Han säger: Ingela Nylund Watz - alltså min riksdagskollega och interpellanten - har frågat mig varför jag och regeringen inte avskaffar EBO. Då svarar statsrådet att regeringen gör just det. Och det är detta vi ifrågasätter. Vår upplevelse är inte att regeringen gör det. EBO avskaffas ju inte, och hälften är inte tillräckligt bra. Även om hälften av det egna boendet skulle försvinna har vi fortfarande stora problem kvar.

Jag tycker inte att det är sjyst att lämna vare sig de kommuner som har tagit detta enormt stora ansvar eller människor i denna situation utan stöd. Staten måste också ta ansvar för detta, och det är därför vi ställer frågorna och undrar: Varför avskaffar inte regeringen EBO?

Jag tycker också att det är viktigt att vi här tar upp det som flera har varit inne på: att anledningen till detta är att det finns vissa kommuner som verkligen inte vill ta det ansvar som behövs. Jag undrar alltså också hur statsrådet ska påverka en del av sina egna kommuner att faktiskt ta det ansvar som behövs. Det ansvaret behöver hela Sverige ta för att vi ska få bort segregationen.

Fru talman! Vi pratar om EBO, och kanske någon som tittar inte riktigt förstår. Så bara helt kort: Lagen om eget boende innebär att asylsökande har rätt att bosätta sig var de vill i Sverige. Det är inte så konstigt att många vill det. Det finns förklarliga skäl att söka sig till ett visst område i varje individuellt fall. Man vill bo nära landsmän, nära någon bekant, nära någon större stad eller så.

Vad detta har lett till är dock en skenande segregation. Vissa områden i städer, och även vissa hela städer, har tagit emot oproportionerligt många flyktingar. Det gör det enormt svårt för de städerna. Det gör det också enormt svårt för de människorna att komma in i Sverige och få den integration som jag ändå tror och hoppas att vi alla står bakom och verkligen vill skapa.

Mer segregation har alltså skapats, och mindre integration.

De av oss som har besökt människor som lever i denna situation har också sett vilken fruktansvärd trångboddhet detta leder till. Det är lite chockerade att vara där och se hur det till exempel kan vara fullt av madrasser i en lägenhet och inte finnas plats, precis som min kollega Ingela Nylund Watz var inne på, där man kan vara hemma, läsa sina läxor och allting sådant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För oss socialdemokrater är detta en otroligt viktig fråga. EBO-lagstiftningen måste avskaffas. Det handlar om att ge bättre förutsättningar för integration och ett hållbart mottagande, det som vi eftersträvar och vill ha.

Det fanns ändå vissa förväntningar på att regeringen skulle gå vidare med det arbete som den S-ledda regeringen startade med att avskaffa EBO-lagen. Jag hade förhoppningar om att man skulle nå dit. Det förslag som nu eventuellt blir verklighet, om man inte gör förändringar, är ett slag i luften. Det är flera som konstaterar att det kanske halverar antalet. Ledamoten Ali Pour säger här också att man konstaterat att EBO-lagstiftningen inte kommer att avskaffas, tvärtemot vad statsrådet sa i sitt svar.

Frågan kvarstår alltså: Kommer statsrådet Johan Forssell att aktivt agera för och medverka till att avskaffa EBO-lagstiftningen?

Herr talman! Jag kan hålla med energiministern om en sak. Det är uppenbart att det blev fel. Vi ser sjukvårdskrisen väldigt nära som boende i Östergötland. Detta drabbar verkligen sjukvården väldigt hårt. Jag är beredd att slåss för varje krona för att rädda den sjukvård som räddas kan.

Regeringen har inte skjutit till tillräckligt med resurser. Det innebär stora neddragningar i sjukvården. Precis som jag nämnde tidigare får det stora konsekvenser för alla som har något med sjukvården att göra. Det blir ett extra slag mot möjligheten att bedriva en god och bra hälso- och sjukvård i Region Östergötland.

Jag ställer därför samma fråga. När det blir uppenbart fel har vi politiker ändå en verklighet att förhålla oss till och fundera över. Finns det några andra möjligheter att kunna kompensera för det som inte blev rätt? Den frågan vill jag gärna ha svar på.

Energiministern svarade att inom ramen för det elstöd som sökts har man inte hittat några möjligheter. Men det skulle kunna finnas andra sätt att kompensera de kommuner och de regioner som inte fick det stöd som de hade räknat med och som de skulle ha fått om inte felaktigheten ledde till den verklighet som de nu lever i.

Är energiministern beredd att titta på möjligheter att kompensera för att rädda sjukvården?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka för möjligheten att ta upp den här frågan igen. Även jag är förundrad. Vi har haft en debatt i frågan tidigare med energiminister Ebba Busch. När jag blev uppmärksammad på det här blev jag som väldigt många andra otroligt förvånad. Efter den debatten har jag haft många samtal om detta och fått många mejl och frågor. Vad händer? Kommer regeringen att agera? Finns det någonting som kan göras? Mitt svar har varit: Nej, jag har inte sett att regeringen skulle ha agerat. Inte heller har det getts något svar till dem som hört av sig till regeringen med frågor om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad handlar då det här om i mitt län? Under hösten 2023 meddelade regeringen till slut att kommuner och regioner i elområde 3 och 4 skulle vara berättigade till elstöd för de höga elpriserna. Det hade varit en lång och utdragen process, men beskedet innebar att man blev väldigt glad i regionen. Man såg fram emot att kunna räkna med ungefär 20 miljoner i elstöd, en summa som naturligtvis skulle göra väldigt stor skillnad i den ekonomiska kris som Region Östergötland är i.

Vad innebär det då för Region Östergötland att man i stället för att få 20 miljoner får 2 ½ miljon? Jo, man har nu tvingats dra ned på personalen, så att 900 personer färre kommer att jobba inom sjukvården i vår region, Östergötland, nästa år jämfört med tidigare år. Det är ungefär 7 procent av personalen. Det är mycket, och det är klart att det kommer att påverka.

Framför allt kommer det att påverka alla patienter som har stått i långa köer. Vi hade ju en uppskjuten vårdkris med vårdbehov efter pandemin. Det påverkar sjukvården och alla de patienter som är i behov av hjälp och lindring. Det påverkar personalen, som måste springa ännu fortare. Jag har pratat med väldigt många som blir starkt påverkade. Hanteringen av elstödet leder till en ytterligare neddragning. Jag har hört Kristdemokraterna säga att man ska stå upp för en bra sjukvård, men jag tror att vi östgötar är överens om att en bra sjukvård inte är vad vi kommer att kunna se fram emot framöver. De här pengarna spelar alltså roll. De hade åtminstone kunnat göra en liten skillnad med tanke på de behov som finns i den sjukvårdskris som vi står i.

Nu är det så att Region Östergötland i likhet med många andra driver två naturbruksgymnasier och därför anses vara jordbruksproducent. Men det är ju inte det som Region Östergötland huvudsakligen ägnar sig åt. Det blir svårt att förstå detta. Det är svårt att förstå att det här faktiskt kan bli konsekvensen av ett elstöd som skulle ha gått till de regioner och kommuner som verkligen kämpat i tuffa tider med höga kostnader för el.

Jag ställer mig bakom tidigare frågeställare och frågar energiministern: Avser ministern att vidta några åtgärder för att tillse att Region Östergötland och andra drabbade kommuner och regioner ska få sitt elstöd?

Fru talman! Det här är ingen lekstuga. Det är Sveriges riksdag, där vi förväntas ta frågor på stort allvar och verkligen göra allt vi kan för att förbättra situationen för människor som lever i Sverige.

Jag betackar mig för att ta lärdom av Sverigedemokraterna eftersom det skulle innebära att vi är med och drar ned på sjukvården. Det kommer vi inte att göra, för vi socialdemokrater står upp för en god välfärd och bra sjukvård, och det kommer vi att fortsätta göra även framöver.

Innan jag vänder mig till statsrådet som vi ställt frågorna till vill jag säga att jag tycker att otroligt mycket är märkligt här. Sverigedemokraterna verkar vara väldigt stolta över att vi var överens om att ge mer pengar till regionerna under pandemin. Då slog man sig för bröstet och tyckte att det var bra, men nu när regionerna har stora behov av pengar vill man inte längre det. Vart tog den viljan vägen? Den frågan får bli retorisk eftersom ingen sverigedemokrat har mer talartid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag vill säga till sjukvårdsministern handlar om inflationen, som ministern tidigare har sagt är en tillfällig svacka. Regeringen har ju valt att ibland inflationsskydda - men inte sjukvården. Det finns alltså olika prioriteringar. De summor sjukvårdsministern nämner stämmer inte. Vi har hela tiden lagt mer. Det har min kollega Yasmine Bladelius också nämnt.

Tillfällig svacka - säg det till dem som väntar på vård och behöver vård i dag! Vi behöver arbeta långsiktigt med sjukvården också här och nu.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det ändå är bra att Sverigedemokraterna nu deltar i debatten om sjukvården, som är så viktig - Sverigedemokraterna har ju ansvar för hur situationen ser ut i dag. Jag tyckte att det skulle bli intressant att höra vad man har att säga eftersom Jimmie Åkesson före valet sa att Sverigedemokraterna skulle vara garanten för sjukvården i Sverige. Då kommer det vanliga: en oändlig radda av dåliga prioriteringar som någon har gjort någon gång.

Jag kan ta upp en enda prioritering som svar på alla påståenden om dåliga prioriteringar från Sverigedemokraternas sida. Det handlar om den prioritering som finns i den budget som den SD-styrda regeringen antagit. Satsar man på sjukvården? Nej. Satsar man på dem som redan har? Ja. Det är en otroligt dålig prioritering, som drabbar dem som är svagast; det är de som får betala.

Jag blir faktiskt både ledsen och upprörd. Jag tycker att det är pinsamt att det finns partier, ledamöter här i riksdagen, som aldrig kan göra annat än prata om att det är någon annans fel. Stå upp för er politik! Ta ansvar!

Sedan ska jag återge något jag hört under mina möten hemma i Östergötland: Situationen ser nu äntligen ljus ut för Region Östergötland. Jag vet inte, men jag tror att det är ganska få anställda i sjukvården, ganska få patienter och ganska få boende i Östergötland som tycker att den meningen stämmer överens med verkligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror inte att de håller med om att man med fingertoppskänsla har tagit tag i den situation som råder i Region Östergötland i dag. Jag beklagar den bilden, för det ger mindre hopp om att den här situationen ska lösas i Region Östergötland och mindre hopp om att situationen ska bli annorlunda i Sverige. Det enda man gör är ju att skylla ifrån sig - att det alltid är någon annans fel - och inte ta ansvar för den situation vi har i sjukvården i dag.

Det som nu händer i Region Östergötland är att man minskar mängden personal med nästan 7 procent. Det innebär 900 färre anställda i sjukvården nästa år. Kommer den sjukvården att bli bättre? Nej.

En annan del som Sverigedemokraterna här har pratat om är att sjukvården tidigare inte var bra. Vi socialdemokrater var efter pandemin helt medvetna om att det skulle krävas stora resurser och insatser, för det fanns ett uppskjutet vårdbehov efter pandemin. Det har vi tagit ansvar för i våra budgetar. Vi har tillfört de resurser som skulle behövas i sjukvården.

Sjukvården blir inte bättre av att man negligerar den, inte tar ansvar för den och inte tillför de resurser som behövs för att man ska få en god sjukvård för alla.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och möjligheten att diskutera och debattera dessa otroligt viktiga frågor.

Vi har en sjukvårdskris i Sverige. Den är tydlig hemma i Östergötland. Förhandlingarna om uppsägningar i Region Östergötland har avslutats, och detta innebär att det under 2025 kommer att arbeta 900 personer färre i sjukvården i Östergötland. Av dessa 900 kommer 235 att sägas upp, men det blir alltså 900 färre anställda i sjukvården nästa år. Konsekvenserna av detta är och kommer att bli stora, med försämrade arbetsvillkor, försämrad vårdkvalitet och längre köer till vården.

Jag har mött många som jobbar inom sjukvården i Östergötland. De är förtvivlade. Kollegor slutar, sägs upp eller omplaceras. Pressen är nu orimlig, säger många som jag har pratat med. De är oroliga och går hem från jobbet med en känsla av vanmakt. Det här riskerar patientsäkerheten. Alla har de valt att jobba i sjukvården för att göra skillnad - om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta.

Över 500, nästan 600, personer har självmant valt att lämna Region Östergötland - eller självmant; många har slutat för att man sett hur situationen kommer att bli. Detta är alltså personal som inte kommer att ersättas, personal och kompetens som inte kommer att finnas inom vården. Det är naturligtvis allvarligt.

Mitt i denna sjukvårdskris har den SD-styrda regeringen beslutat att minska resurserna till sjukvården.

I våras lovade Kristersson att lägga fram en budget som innebar att ingen skulle behöva sägas upp. Jag tror att det väckte en hel del förhoppningar om att det ändå skulle komma resurser till sjukvården så att den situation som vi nu möter i flera regioner - alla regioner går ju med underskott, så det här är stort för alla - kanske inte skulle bli verklighet. Vi ser nu resultatet: tusentals färre anställda i sjukvården.

Fru talman! Politik är att vilja, men politik är också att prioritera. Det saknas inte pengar. Den SD-styrda regeringens budget är ovanligt stor. Det fanns en möjlighet att göra på annat sätt, vilket vi socialdemokrater har visat vägen för. Men det gjorde man inte. Man valde att satsa den största delen på skattesänkningar till rika personer - till människor som redan har - och negligera sjukvårdskrisen i Sverige. Denna kris bedöms vara den värsta sedan 90-talskrisen.

Det är mot bakgrund av detta som jag har ställt två frågor till statsrådet. Jag frågade vad statsrådet avser att göra för att hantera den svåra situationen och hur statsrådet ställer sig till det löfte som statsministern gav om att ingen personal skulle sägas upp.

(Applåder)

Fru talman! Nu skulle vi ju inte prata om något annat än tandvården, men eftersom socialministern lyfter några andra frågor vill jag bara göra några förtydliganden.

När det gäller skattepolitik tror jag att socialministern väldigt väl vet att avskaffandet av värnskatten inte var något som Socialdemokraterna kom med som förslag. Det handlar om att samarbeta, och ibland får man göra saker som man inte vill. Detta hade inte varit vår prioritering; det tror jag att socialministern vet.

Vi pratar om skatterna därför att det handlar om prioriteringar. Politik handlar både om vad vi önskar att göra och om att prioritera. Att prioritera att redan rika får mycket mer känns väldigt dåligt, åtminstone i min mage. Det känns dåligt när man ser hur välfärden ser ut - när man ser behoven i sjukvården, behoven i tandvården och behoven i skolan. Det behövs mer resurser. Det är det ena.

Det andra är detta: När vi nu ser hur regionerna själva har räknat på vad reformen kommer att kosta litar jag på att de gör en rimlig bedömning, det vill säga att den kommer att kosta mer. Det är inte rimligt i det här läget, när vi har en sjukvårdskris. När vi pratar sjukvårdskris är det också en kris i tandvården. Prioritera tandvården! Prioritera sjukvården! Det är någonting man skulle önska av den här regeringen och kanske av en socialminister som åtminstone säger att han är väldigt engagerad i sjukvårds- och tandvårdsfrågor. Då borde det här prioriteras.

Jag tycker att det klingar väldigt illa att säga att detta kanske är århundradets tandvårdsreform. Det här kommer att bli tufft för många 19-23-åringar. Det kommer att bli tufft för 24-29-åringar, som inte heller får lika mycket pengar nu. Det kommer att bli tufft för framtidens tandvård. Och framför allt: Övervältra inte kostnader på en sjukvård i kris!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)