STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Debatten i dag handlar om tandvården för 19-23-åringar. I den här debatten skulle jag kunna tala om vikten av jämlik tandvård, så att det inte blir en klassfråga om man har fungerande tänder eller ej. Jag skulle kunna tala om vikten av att i ung ålder få till bra tandvårdsrutiner för framtiden, till exempel att regelbundet gå till tandläkaren. Jag skulle kunna tala om att tandhälsan generellt blir bättre och att ett skäl till att tandhälsan är så bra i Sverige kanske också är att vi har avgiftsfri tandvård för 19-23-åringar men att den långsamt också håller på att bli sämre. Det gäller inte gruppen svenskar i allmänhet men för en del.

Jag skulle också kunna tala om svårigheterna för unga människor att klara av att betala tandvården, eftersom inkomsterna är ojämna och de senaste tiderna har varit tuffa för unga vuxna och många studenter. Få personer under 23 år har ju fast anställning. De pluggar eller arbetar ojämnt, och inkomsten är inte att lita på. Detta skulle jag kunna tala om.

Jag skulle också kunna tala om att det känns lite märkligt när regeringen i budgettider går ut och säger att man kommer med den kanske största tandvårdsreformen på 20 år när det man tänker genomföra inte kommer förrän 2026.

Allt detta är oerhört viktigt, och jag skulle kunna ägna väldigt mycket tid åt det här. Men jag vill rikta in mig på en fråga. Den handlar egentligen om något så tråkigt som finansieringsprincipen - det låter i alla fall tråkigt. När vi nationellt i riksdag och regering beslutar saker som påverkar på lokalt plan - i detta fall handlar det om regionerna - brukar vi skicka med pengar.

Nu har regeringen beslutat att man inte längre ska ha en reform med gratis tandvård för 19-23-åringar. Samtidigt har man beslutat om övergångsregler. Jag vänder mig inte emot övergångsreglerna i sig. De verkar rimliga, för om till exempel folktandvården har påbörjat en insats pågår den under väldigt lång tid, särskilt i den åldern. Det som regeringen nu har gjort innebär att de unga ska fortsätta få gratis tandvård, men kostnaderna för detta ska inte staten stå för utan det får regionerna göra.

Samtidigt har vi en sjukvårdskris i Sverige. I går presenterade regeringen hela sin budget. Jag trodde att man skulle skicka med mer pengar till sjukvården, men vad som händer är att det kommer mindre pengar 2025 än vad som kom i år. Dessutom får regionerna nu, som en liten extrapresent, betala övergångsreglerna för tandvården. Det är inte rimligt. Tycker socialminister Forssmed att det är rimligt?

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för interpellationen, som berör ett viktigt ämne och ett förslag som kommer att få ganska stor inverkan på ganska många unga människors privatekonomi. Interpellationen berör i huvudsak finansieringen för regionerna och hur de ska kompenseras för de ökade kostnader de nu får. Det är en viktig fråga. Vi har ju i det här landet en sjukvårdskris som regeringen har tryckt ned i halsen på landets regioner och i slutändan på patienter och personal inom sjukvården.

I retoriken och framställningen av det här förslaget har man från regeringens sida i någon mening ställt grupp mot grupp. Jag har reagerat ganska starkt på det. Man har mer eller mindre sagt att landets unga måste få det sämre för att landets äldre ska få det bättre. Det är ett ganska märkligt budskap att en grupp måste få det sämre för att en annan ska få det bättre.

Det som gör detta ännu märkligare är att regeringen lägger lika mycket pengar på att sänka skatten för de allra rikaste. 4,7 miljarder kostar det att ge ministrarna själva 30 000 kronor mer om året. Det är inga problem. Men att ge landets 19-23-åringar fri tandvård finns det tydligen inte pengar till.

Fru talman! Det här är tyvärr bara ett i raden av studentfientliga förslag som regeringen lägger fram. Bostadsministern, socialministerns partikamrat, har stoppat allt bostadsbyggande och har inte gjort mycket för att det ska komma igång igen - ingenting, skulle jag vilja påstå. Det har lett till att boendesituationen försämrats ännu mer för landets studenter, och den var knappast rosenskimrande innan. Det är fler studentstäder än tidigare som inte klarar av att tillhandahålla bostäder åt studenterna under den första termin de pluggar. Det är dåligt, och det är en direkt följd av regeringens politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den budgetproposition som överlämnades till riksdagen i går kan man utläsa att regeringen också skär ned på anslaget till studentinflytande. Det är inte första gången studentkårerna får den smällen. De blir av med 20 miljoner kronor 2026. Den tidigare utbildningsministern har många gånger uttryckt sig nedlåtande om studenters engagemang, så det kanske inte förvånar. Vidare kommer regeringen att sänka takbeloppet på lärosätena med 217 miljoner kronor nästa år, vilket kommer att slå mot studenters utbildningar. Larm har redan kommit om att den lärarledda undervisningstiden sjunkit rejält på grund av att det sparas pengar, inte minst på exempelvis Stockholms universitet.

Nu kommer alltså nästa slag mot landets studenter, när den fria tandvården stryks. I stället ska skatten sänkas för dem som tjänar allra mest i det här landet. Hade regeringen verkligen velat förbättra välfärden hade man inte behövt låta landets studenter, en grupp som minst sagt redan har det tufft, stå för notan. Exempelvis kan en utdragen tand kosta 7 705 kronor, medan CSN ger 13 156 kronor. Om en student råkar ut för detta hade nog de där 30 000 kronorna som ministrarna ger sig själva i skattesänkning suttit ganska fint.

Jag tror att det är många äldre där ute som mer än gärna hade sett att det här landets allra rikaste inte fått en skattesänkning utan att i stället deras barnbarn inte behövt välja mellan att gå till tandläkaren och att betala hyran. De vet nämligen att deras barnbarn som pluggar på något av landets universitet har det ganska knapert. Men det kan ju också vara så att studenterna inte har råd med lägenhet. Det är inte säkert med den här regeringens bostadspolitik.

Fru talman! Regeringens studentpolitik lämnar verkligen mycket att önska. Det här förslaget visar att man fortsätter på den inslagna vägen. Det är en stor besvikelse.

Fru talman! Jag uppfattar att det primärt är tandvården vi ska diskutera. Det är därför vi har den här interpellationsdebatten, inte för att skapa "content" eller vad det nu är i de sociala kanalerna.

Jag undrar om interpellanten och övriga meddebattörer har läst Veronica Palms utredning. Där konstaterar hon att den avgiftsfria tandvården för 19-23-åringar strider mot behovsprincipen och leder till undanträngningseffekter som gör att människor med större - och stora - behov av tandvård inte får den tandvården. Är inte behovsprincipen väldigt viktig att värna inom tandvården? Jag tycker det. Jag tycker att vi har gett tandvården i Sverige för lite efter behov och för mycket efter andra premisser, och jag tycker att det är rimligt att ändra det.

Jag tolkar interpellanten och övriga meddebattörer som att Socialdemokraterna kommer att vara emot sänkningen av åldersgränsen till 19 år. Det innebär väl då också att man inte är för den förbättring som vi gör för landets äldre, som har större tandvårdsbehov, eftersom det är svårt att göra de här sakerna samtidigt med tanke på de kapacitetsbrister vi har i tandvården. Detta är också väldigt tydligt i Veronica Palms utredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga tillbaka blir: Kommer ni att avvisa det förstärkta högkostnadsskyddet för äldre och de möjligheter till ökad kapacitet som borttagandet av den avgiftsfria tandvården för 19-23-åringar innebär? För 19-23-åringar införs i stället ett dubbelt tandvårdsbidrag som innebär att de får goda möjligheter att fortsätta med en god tandvård och en bra munhälsa.

Interpellanten och övriga debattörer lyssnar knappast på professionen. Folktandvårdens organisationer, Privattandläkarna och regionerna har efterfrågat detta, för man ser precis det som vi beskriver: att vi behöver fokusera på dem med störst behov. Folktandvårdens förutsättningar behöver också bli bättre för att man ska kunna öka intäkterna till folktandvården på ett annat sätt än i dag och ge dem ökade möjligheter att konkurrera med privata aktörer.

Jag tycker att det är angeläget att försöka göra någonting åt detta. Men jag konstaterar att mina motdebattörer, Eva Lindh och andra, inte vill göra detta utan tror att det går att vara alla goda gåvors givare. Det gör det inte med de problem och brister som vi har i tandvården. Det har inte minst Veronica Palms utredning pekat mycket tydligt på.

Vad gäller övergångsreglerna är vår bedömning att den här förändringen kommer att leda till en förbättrad ekonomi för regionerna initialt och att den kommer att vara kostnadsneutral på totalen. Därför finns det inte heller skäl att tillföra medel, som vi gör när vi lägger ökade kostnader på regionerna. Det gör vi inte här, utan detta är kostnadsneutralt. På sikt kommer det dessutom att leda till förbättringar för regionerna.

Det kan såklart bli någon skillnad i någon region. Men bedömningen är inte att det ska leda till ökade kostnader. Det ska tvärtom på sikt leda till ökade intäkter och ökade möjligheter inte minst för folktandvården, och det är väldigt angeläget.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Statsrådet talar om behovsprincipen. Jag skulle vilja säga att någonting som verkligen sticker ut i propositionen är hur det framhålls hur positivt förslaget är för den privata tandvårdsmarknaden som nu får 500 000 patienter till sig. Det framhålls flera gånger.

Förslaget innebär ingen satsning på tandvården utan en försämring. Regeringen tar bort 576 miljoner från tandvårdssystemet. Det är vad propositionen handlar om. Samtidigt lägger regeringen kostnaderna för övergångsreglerna på regionerna.

Det är ett par månader under hösten som det går att kvala in till övergångsreglerna för de patienter som inte har påbörjat sina behandlingar för att de förhoppningsvis ska kunna få sin behandling bedömd som avgiftsfri.

Vi ska komma ihåg att många patienter står i kö en längre tid, och det är inget som de själva kan påverka. Många oroliga föräldrar i Region Stockholm hör av sig och är förtvivlade. De vet inte om de vågar börja en tandreglering för sina barn av rädsla för att det ska kosta dem för mycket.

I vissa regioner är köerna väldigt långa för den här typen av behandling. Det finns unga som har stått i kö i åtta tio år. Vi kunde nyligen läsa om det i medierna. Det är inte konstigt att många blir oroliga - både barn, unga och föräldrar - när tandvården inte fungerar och det sker nedskärningar som gör att det blir osäkert om de kommer att kunna få sina behandlingar.

Fru talman! Jag kunde förstås ha avstått från min kommentar. Jag noterar bara att en stor del av ledamotens inlägg handlade om helt andra saker än tandvård.

Jag är här i egenskap av socialminister. Jag har ansvar för tandvården. Det är så interpellationsinstitutet fungerar. Man kallar ett statsråd för att tala om statsrådets ansvarsområde och inte om tusen andra frågor.

Då kan vi ha en annan debatt. Det kan vi gärna ha. Det var bara en liten kommentar till det. Vill man tala om bostadspriser talar man med Andreas Carlson. Vill man tala om andra saker får man tala med andra statsråd.

Det här är en situation som framför allt folktandvården upplever skapar ett läge som gör att den inte kan erbjuda tandvård efter behov och att behovsprincipen ställs åt sidan. Det har konstaterats i Veronica Palms utredning.

Det är angeläget att göra någonting åt detta så att fler personer med ökade behov ska få tandvård. Det är det som Anna Vikström så väl beskriver med de människor som står i kö till tandvården. Frågar man tandvården själv om vilka orsaker det finns till detta pekar den ut några olika saker. En sak de pekar ut är fri tandvård för 19-23-åringar. Det har bidragit till köerna. Det har bidragit till att behovsprincipen sätts ur spel.

Ibland undrar man också om Socialdemokraterna vet hur 24-åringarna har det. Är det helvetet som drabbar dem? Ursäkta ordvalet; jag tar tillbaka det direkt. Jag är bara lite trött.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver förändra tandvården så att den ges mer efter behov. Jag har respekt för att man kan vara kritisk till den här förändringen, men då behöver man också förklara hur vi ska göra med kapacitetsbristerna och hur vi ska lösa behovsprincipen. Man behöver nog också säga att man ska avvisa en tandvårdsreform för dem som har stora behov och som är äldre. Vi vill göra en tandvårdsreform för dem för att helt enkelt se till att de får lägre tandvårdskostnader.

Det här är prioriteringar man behöver göra. Är det rimligt att göra dessa prioriteringar? Ja, det är det. Tandvårdens organisationer vill se detta, och utredningar vill se detta. Det innebär besparingar eller minskade kostnader, men vi lägger också till mångdubbelt större belopp, inte minst för äldres tandvård - på tal om att satsa på välfärden.

Skattesänkningar nämns. Jag har noterat att Socialdemokraterna har varit med och avskaffat värnskatten. Det är deras val och deras möjlighet att göra det. När far super är det rätt, så att säga. Men man har möjlighet att göra båda sakerna. Man kan sänka skatten så att det lönar sig bättre att arbeta. Då får vi mer tillväxt så att vi också klarar framtidens välfärd. Det är oerhört angeläget.

Vad gäller övergångsreglerna är vår bedömning att reformen är kostnadsneutral och att den på sikt leder till ökade möjligheter till intäkter för folktandvården, ökade möjligheter att behålla personal, ökade möjligheter till kompetensutveckling och inte minst ökade möjligheter till intäkter. Tanken är inte att gynna den privata tandvårdsmarknaden, utan syftet är att tandvården ska fungera bättre och, inte minst, att underlätta för folktandvården.

Fru talman! När avsatte Socialdemokraterna senast 3,4 miljarder till tandvården? Berätta gärna det, Eva Lindh!

Vi gör en enormt stor förbättring för alla äldre och deras högkostnadsskydd som träder i kraft 2026. Det är första steget i att fortsätta bygga ut högkostnadsskyddet för ännu fler så att ännu fler får lägre tandvårdskostnader för att kunna möta tandvårdsbehoven.

För att kunna göra detta behöver man prioritera. Då behöver man se det som tandvårdsorganisationerna har pekat ut och det som utredningar har pekat ut. Veronica Palm, socialdemokrat, har utrett detta och sett att avgiftsfri tandvård för 19-23-åringar tränger ut möjligheterna för andra att få tandvård. Det tränger ut möjligheterna för dem med störst behov att få tandvård, och det försvårar för folktandvården att få goda intäkter till sin verksamhet så att man kan bedriva en högkvalitativ tandvård för hela befolkningen.

Vi ger dubbel tandvård till 19-23-åringar. De ställs inte på bar backe på något sätt utan ges goda möjligheter att fortsätta gå till tandläkaren och få en god tandvård.

Vad gäller övergångsregler kan jag säga igen att det förstås finns kostnader. Men det finns också ökade intäkter, och bedömningen är att detta kommer att vara kostnadsneutralt för regionerna. På sikt kommer det naturligtvis att förbättra deras möjligheter att bedriva en god tandvård.

Det är så här man måste göra. Man måste analysera hur det ser ut och göra avvägningen och de prioriteringar som efterfrågas. För att svara på Eva Lindhs fråga: Det här är en rimlig prioritering att göra.

Jag tror att det blir väldigt svårt att behålla det avgiftsfria och samtidigt göra det andra med de kapacitetsproblem som finns i tandvården om man vill hedra behovsprincipen. Man kan göra det i opposition, men det är svårt att göra det i regeringsställning. Jag utgår då från att Socialdemokraterna kommer att avvisa vår stora tandvårdsreform för den äldre delen av befolkningen. Men vi får se hur Socialdemokraterna väljer att göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.