Eva Lindh

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att socialministern inte i något ens berörde den fråga som jag ställde. Jag kommer att ställa den igen.

Självklart handlar politik inte bara om att vilja, något som är bra. Vi vill mycket. Att vilja är viktigt. Men det handlar väldigt mycket om att prioritera. Det har socialministern helt rätt i. Det handlar om att prioritera mellan olika saker som är viktiga. För oss socialdemokrater är det och kommer alltid att vara väldigt tydligt vad vi prioriterar.

Vi har alltid prioriterat och kommer alltid att prioritera välfärden. Det är sjukvården, vården, skolan och omsorgen. Det gör vi även här. Det som den SD-styrda regeringen nu prioriterar är inte välfärden. Den prioriterar skattesänkningar för dem som redan har. Det är det som politiken just i dagarna väldigt mycket står för.

Jag är på allvar väldigt upprörd och faktiskt också förvånad över det man ser och det jag ser i min vardag. Jag tror att de flesta människor ser att vi har en sjukvård som går på knäna. Det är väldigt tydligt i min egen hemregion, Region Östergötland. Där kommer vi mot slutet av året att ha extremt många färre i personalen. De måste springa fortare för att ens kunna klara det som är deras uppdrag, att hjälpa, stötta och vårda dem som är sjuka i vårt län.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att man då väljer att lägga mindre pengar på sjukvården gör att jag nästan inte har ord. De miljoner som vi nu talar om kan tyckas som en liten del. Men det är upprörande att man inte lägger resurser på den sjukvård som blöder och som verkligen behöver resurser. Sedan fattar man ett beslut som inte bara drabbar människor utan också drabbar sjukvården i sin helhet därför att det övervältrar kostnader på regionerna, som ju har ansvar att utföra sjukvården i Sverige.

I Östergötland räknar man med att det handlar om minst 450 personer. Jag vill återigen säga att jag inte har ett problem med att man har övergångsregler. Det är rimligt att de som har gått in i att till exempel få en tandreglering eller någonting annat med premissen att få det gratis också ska få det framöver. Problemet är att regeringen inte för över pengar till regionerna för att kunna klara de övergångsreglerna. Då blir det än mindre pengar till sjukvården, och förstås också till tandvården.

Allt detta är väldigt problematiskt, och det upprör mig på allvar. Socialministern nickar här och menar att han svarade på min fråga. Jag vill ännu en gång ställa frågan: Tycker socialministern att det är rimligt att ytterligare övervältra kostnader på sjukvården i det här läget? Det är faktiskt det som regeringen gör med det här beslutet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Debatten i dag handlar om tandvården för 19-23-åringar. I den här debatten skulle jag kunna tala om vikten av jämlik tandvård, så att det inte blir en klassfråga om man har fungerande tänder eller ej. Jag skulle kunna tala om vikten av att i ung ålder få till bra tandvårdsrutiner för framtiden, till exempel att regelbundet gå till tandläkaren. Jag skulle kunna tala om att tandhälsan generellt blir bättre och att ett skäl till att tandhälsan är så bra i Sverige kanske också är att vi har avgiftsfri tandvård för 19-23-åringar men att den långsamt också håller på att bli sämre. Det gäller inte gruppen svenskar i allmänhet men för en del.

Jag skulle också kunna tala om svårigheterna för unga människor att klara av att betala tandvården, eftersom inkomsterna är ojämna och de senaste tiderna har varit tuffa för unga vuxna och många studenter. Få personer under 23 år har ju fast anställning. De pluggar eller arbetar ojämnt, och inkomsten är inte att lita på. Detta skulle jag kunna tala om.

Jag skulle också kunna tala om att det känns lite märkligt när regeringen i budgettider går ut och säger att man kommer med den kanske största tandvårdsreformen på 20 år när det man tänker genomföra inte kommer förrän 2026.

Allt detta är oerhört viktigt, och jag skulle kunna ägna väldigt mycket tid åt det här. Men jag vill rikta in mig på en fråga. Den handlar egentligen om något så tråkigt som finansieringsprincipen - det låter i alla fall tråkigt. När vi nationellt i riksdag och regering beslutar saker som påverkar på lokalt plan - i detta fall handlar det om regionerna - brukar vi skicka med pengar.

Nu har regeringen beslutat att man inte längre ska ha en reform med gratis tandvård för 19-23-åringar. Samtidigt har man beslutat om övergångsregler. Jag vänder mig inte emot övergångsreglerna i sig. De verkar rimliga, för om till exempel folktandvården har påbörjat en insats pågår den under väldigt lång tid, särskilt i den åldern. Det som regeringen nu har gjort innebär att de unga ska fortsätta få gratis tandvård, men kostnaderna för detta ska inte staten stå för utan det får regionerna göra.

Samtidigt har vi en sjukvårdskris i Sverige. I går presenterade regeringen hela sin budget. Jag trodde att man skulle skicka med mer pengar till sjukvården, men vad som händer är att det kommer mindre pengar 2025 än vad som kom i år. Dessutom får regionerna nu, som en liten extrapresent, betala övergångsreglerna för tandvården. Det är inte rimligt. Tycker socialminister Forssmed att det är rimligt?

Fru talman! Fint att jag ändå har två minuter kvar att säga vad jag tycker.

Jag har inte på något sätt antytt att jag har några klara förslag till lagstiftning eller liknande. Min fråga var ställd mot bakgrund av att vi nu vet att det finns betalda fejkade konton som sprider hot, hat och vilseledande information, och jag undrade om detta på något sätt påverkar regeringens bedömning och om man har tänkt vidta några åtgärder. Det var min fråga.

Vi är naturligtvis överens om att påverkanskampanjer från andra länder inte är okej. Men något som jag vill skicka med statsrådet Carl-Oskar Bohlin är att det gör mycket skillnad hur man uttrycker sig och om man säger att man tycker att det här är okej eller inte.

Jag står upp för yttrandefriheten. Det är otroligt viktigt för mig. Demokratin är otroligt viktig för mig. Det tror jag också att den är för statsrådet. När nu demokratin blir utmanad av hot, hat och vilseledande information som inte bara kommer utifrån utan också inifrån - och vi vet dessutom att det är betalt av ett av våra största partier i Sverige - renderar det åtminstone hos mig en eftertanke om hur vi ska hantera detta för att försvara demokratin och stå upp för yttrandefriheten eftersom dessa företeelser faktiskt hotar den.

Min fråga är alltså hur man kommer att agera eller vad man planerar att göra. Vad är statsrådets syn på detta? Tycker han ens att detta är ett hot mot det som vi har pratat om, alltså vårt säkerhetsläge och framför allt yttrandefriheten och demokratin?

Fru talman! Jag blir lite förvånad över att statsrådet benämner det som trollfabrikerna faktiskt gör, alltså sprider hot, hat och desinformation, som fri åsiktsbildning. Är det så statsrådet ser på detta? Ser han likadant på hur Ryssland och andra försöker använda påverkanskampanjer för att skapa osäkerhet i landet? Det undrar jag. I så fall har vi olika sätt att se på saken.

Jag tycker att det är otroligt viktigt med fri åsiktsbildning - det är vi inte oense om. Det är självklart viktigt att vi ska ha rätten att prata fritt. Yttrandefrihet och allt sådant är otroligt viktigt. Det är precis det jag vill säkra. Jag vill arbeta för att vi ska fortsätta stå upp för demokratin, yttrandefriheten och rätten att tycka vad man vill.

Men det är en helt annan sak att sprida hot, hat och desinformation. Det hotar yttrandefriheten, och det är därför jag frågade om regeringen har påverkats på något sätt av den kunskap man ändå har när det gäller Sverigedemokraterna och deras så kallade trollfabriker. Har det påverkat regeringens arbete med beredskapen mot påverkanskampanjer och vilseledande information på något särskilt sätt?

Det är ganska tydligt att mycket av det som sprids - jag är en av dem som har varit utsatt - kommer från fejkade konton. Men det sprids också information som en del faktiskt, precis som jag pratade om, kan uppfatta som något som långsamt förändrar bilden av verkligheten. Det är något annat, och det är därför jag undrar hur statsrådet tänkte när han ställde sin fråga.

Jag hoppas förstås att Carl-Oskar Bohlin är lika upprörd som jag över det som har hänt. Det är ju väldigt allvarligt. Den här situationen är ett hot mot demokratin. Om Sverigedemokraterna fortsätter att agera på detta sätt känner jag mig inte särskilt trygg när det gäller hur valrörelser framöver ska fungera och hur demokratin ska fungera. Min förhoppning om att Sverigedemokraterna kommer att göra något åt detta är liten eftersom man å ena sidan har nekat till att det finns och å andra sidan har meddelat att man ska fortsätta att jobba som tidigare.

Så det är klart att vi måste förhålla oss till detta på något sätt. Jag tycker verkligen att det är upprörande. Jag är på allvar orolig för vad detta innebär för vår demokrati och för Sverige.

Fru talman! Sverige befinner sig fortsatt i ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Ryssland bedriver krig i Europa - bara hundra mil härifrån rasar kriget i Ukraina. Denna olagliga och folkrättsvidriga invasion är inne på sitt tredje år. Vi vet att Rysslands ambitioner inte stannar vid Ukraina. Fler länder står på tur om Ukraina faller.

Det finns naturligtvis även andra hot ute i världen - en orolig värld. Sverige och svenska intressen är fortsatt måltavla för utländska riktade informationspåverkanskampanjer.

När omvärlden präglas av oroligheter försöker vissa att påverka bilden av verkligheten och ges ett större utrymme att göra det, genom att vilseleda med felaktig information eller vrida på sanningen lite i taget för att förvilla och missleda. Målet är att få oss alla att tveka om vad som är sant eller inte och tappa förtroendet för vårt samhälle. Detta är grunden för desinformation och påverkanskampanjer, och det påverkar oss alla mycket.

Det pågår en upprustning av såväl det civila som det militära försvaret; det är bra. Det är tydligt att det läggs särskild vikt, och behöver läggas särskild vikt, vid beredskapen mot det som vi talar om i dag.

Med den inledningen och med tanke på att vi är överens om att finns ett stort hot och att vi är i ett allvarligt läge är det lätt att tro att detta bara kommer utifrån, från främmande makt. Men det har blivit uppenbart att det också kommer inifrån, från kärnan av makten i vårt land. När samhällsprogrammet Kalla fakta visar hur Sverigedemokraternas partikansli driver en trollfabrik med fejkade konton innebär det att vi nu vet att det pågår betalade försök att påverka opinionen i Sverige. Metoden påminner om det vi ser från Ryssland, Iran och Kina liksom från extrema grupperingar på olika håll i Europa. Det innebär att situationen är allvarlig och säkerhetsläget allvarligt i sig, men detta gör det extra allvarligt.

Det var därför jag ställde frågan till statsrådet om tanken är att det ska finnas något särskilt agerande även när det gäller det som kommer inifrån. Precis som statsrådet sa görs mycket, men uppgiften är inte att övervaka den inhemska debatten. Min fråga gäller även just detta. Den situation som råder nu gör nämligen att hotet också kommer inifrån.

All den osäkerhet som hotet och hatet skapar, vilket betalas av Sveriges i alla fall i valet näst största parti, påverkar säkerhetsläget för oss alla. Det är därför jag ställer frågan: Hur tar statsrådet hänsyn till det internationella men också det nationella säkerhetsläget?

Fru talman! När det gäller partistödet är det ändå så att en granskning visar att Sverigedemokraterna kräver in ungefär 22 miljoner kronor från sina lokala partiorganisationers partistöd. Ett annat parti kräver in ännu mer, men då det här har uppmärksammats mot bakgrund av detta med betalade trollfabriker tycker jag ändå att det finns anledning att verkligen ta det här på allvar.

Flera kommuner har nu lagt fram förslag på skärpningar och ska granska detta. Ute i kommunerna är det alltså precis som civilministern påpekade - det förs en debatt, och det kommer upp förslag och tankar om hur det här ska göras. Jag tycker att det verkligen finns anledning att se över användningen av partistödet. Annars undergräver vi ju det långsiktiga stödet för den lokala demokratin.

Jag vill också säga att jag verkligen välkomnar att man tittar på skyddet mot hot och våld när det gäller lokalpolitiker. Det är väldigt bra. Jag önskar bara att det här följs upp och att man verkligen krokar arm i fråga om att det här inte är okej. På lång sikt men även nu finns ju risken att den här typen av våld gör att människor inte längre vill engagera sig politiskt. Det är också ett hot mot demokratin, men framför allt begränsar det debatter, offentliga debatter på sociala medier, därför att man blir rädd för att bli angripen. Det är verkligen oroande, och det tror jag inte att civilministern vill se. Det vill i alla fall inte undertecknad, så jag hoppas att vi kan göra gemensam sak i att motverka detta.

Fru talman! Sveriges demokrati måste stå stark i hela landet, och det måste få kosta resurser, engagemang och kraft att verkligen stå upp för den lokala demokratin. Det är den som bygger hela landet.

Är detta ett problem? Jag tror att civilministern och jag har hört olika saker. Jag får ofta höra saker från inte bara partikollegor utan även från människor som oroar sig och som liksom jag har upplevt hot och hat på nätet. Det blir tydligt att det kommer från fejkkonton.

Ibland är det svårt att se, och ibland är det tydligare. Detta påverkar, och många människor känner verkligen en stark oro för och utmaningar i att fortsätta att vara förtroendevalda eftersom de upplever detta som mycket obehagligt.

Däremot vill jag tacka civilministern för det svar jag ändå har fått och som lästes upp här. Det blir tydligt att också civilministern tar avstånd från det som har hänt. Jag tror dock att tolkningen - det här är högst personligt, jag har inte gjort någon undersökning - är att detta inte har gjorts tillräckligt tydligt och att problemfokuseringen handlat mer om huruvida Tidöavtalet har brutits eller ej.

Vi i oppositionen och majoriteten, olika partier som försvarare av den lokala demokratin och demokratin i sin helhet, måste stå upp för att detta fenomen inte får förekomma oavsett vem som drabbas. Jag står upp för civilministern om det uttrycks hot och hat, om det finns fejkade konton, och det är viktigt att vi står upp för varandra. Det är också viktigt att stärka arbetet inte bara för oss i riksdagen, nationella politiker, utan även för den lokala demokratin.

Då går jag över till frågan om partistöd. När en revisionsbyrå granskade Sverigedemokraterna i Borlänges användning av partistödet fann de att en stor andel hade skickats iväg till riksorganisationen. Då sas det att anledningen var att de gör gemensamma inköp som de sedan ger avgiftsfritt till den lokala organisationen. Men det visade sig att när de fick inköpen fick de betala igen. Det här är en granskning som har gjorts, men jag tror inte att det har gjorts så stora granskningar på alla håll i Sverige. Vi kan ju ana att det här förekommer på andra ställen i landet, om det förekommer i Borlänge.

Jag vet att oron är stor för att partistödet missbrukas. Därför tycker jag att det är viktigt att vi verkligen stöttar den genomlysning och granskning som sker av partistödet och hur det används. Vi måste ta på allvar att oron för missbruket ökar när vi ser att en del av de pengar som skickas iväg från den lokala demokratin till den nationella nivån används för att betala för fejkkonton. Det är skillnaden, och det har framkommit i den granskning som till exempel Kalla fakta har gjort att partiet betalar anställda för att skapa fler fejkkonton.

Fru talman! Det står nu klart för alla att Sverigedemokraterna bedriver trollfabriker, fejkade konton som sprider hot och hat och lögner. Syftet är naturligtvis att försöka manipulera och skapa splittring. Det påverkar demokratin. Det påverkar oss alla i Sverige.

I debatten om hoten och hatet på nätet kan det ibland kännas som att det bara är politiker på nationell nivå som drabbas, men så är tyvärr inte fallet. Detta drabbar enskilda personer, utsatta grupper och organisationer, och det drabbar också lokala politiker ute i landet.

Vi vet att detta tystar, gör människor rädda att delta i debatter på olika forum och förhindrar att fler vill engagera sig i politiken framöver. Det är väldigt allvarliga konsekvenser. Just för att gruppen förtroendevalda så ofta missas ville jag lyfta den här frågan.

Jag ställde också frågan till civilministern vid en frågestund i våras. Då svarade civilministern att det hade gått för kort tid för att han skulle kunna svara. Därför lämnade jag in denna interpellation för att ge civilministern tid att tänka efter och svara på min fråga från frågestunden.

Det är naturligtvis så att det näst största partiet i Sverige, Sverigedemokraterna, begår ett allvarligt demokratiskt övergrepp med de trollkonton och trollfabriker som finns. Granskningen visar att man inte bara har fejkkonton på sociala medier utan att man har många. Detta påverkar hela debatten i Sverige.

Anledningen till att jag också lyfter upp frågan om partistödet i samma interpellation är att - precis som vi tidigare misstänkte - en hel del av partistödet som Sverigedemokraterna har fått för att bedriva lokalt arbete skickas vidare till partiet centralt. Det innebär att man också betalar de trollfabriker som partiet står för.

Vad är då partistöd, och varför är det jag tagit upp allvarligt? Vi har fria partier, fri nyhetsförmedling och opinionsbildning, och de är verkligen grundläggande inslag i en demokrati. I detta spelar partierna en stor roll. De har en viktig roll som opinionsbildare, och de ger väljarna alternativ kunskap och allt annat som behövs. Därför är också partistödet viktigt för partierna för att kunna arbeta inte bara kortsiktigt utan också långsiktigt, så att de vet att de har ekonomi att bedriva sitt partiarbete.

År 2014 skärptes lagstiftningen, och det har gjorts ytterligare en skärpning. Lagen skärptes för att verkligen stärka hur partifinansieringen ska se ut för att gynna demokratin lokalt. Men vi har sett exempel på, och det har lyfts upp i olika kommuner, att partistödet faktiskt inte har använts till vad det är ämnat för. Jag hoppas att civilministern, som har ansvaret för kommuner och regioner, har ett stort intresse för den lokala demokratin. Därför är dessa frågor mycket viktiga att ta upp.

Fru talman! Jag har ägnat mina första två inlägg framför allt åt att beskriva problemen. Jag noterar det här med att förbättra tillsynen, vilket jag tror är jättebra för vi ser ju att det brister i dag. Jag tror också att det är bra med ökad kunskap; det motsätter jag mig aldrig.

Jag skulle dock verkligen vilja uppmana Jakob Forssmed att svara på den fråga gällandet läget här och nu som jag också ställde i interpellationen. Mycket av det som socialministern pratar om är ju långsiktigt, och även om vi kan ha olika åsikter om huvudmannaskapet kan vi väl vara överens om att det inte kommer att ske någon ändring i dag. Det ligger längre fram. Även förbättrad tillsyn och ökad kunskap ligger längre fram. Det händer inte här och nu.

Min fråga är därför vad socialministern avser att göra åt situationen här och nu. Jag kan bara konstatera att de bristande resurser som jag och många med mig anser att regeringen lägger när det gäller välfärden i stort och särskilt sjukvården också kommer att drabba rättspsykiatrin. Kan socialministern därför svara på vad han avser att göra här och nu? Kan socialministern arbeta för att de resurser som ska komma välfärden till del också blir fler? I dag är det otillräckligt.

Fru talman! Jag instämmer verkligen i det som socialministern inledde med att säga: Vi talar alldeles för lite om rättspsykiatrin. Det finns flera skäl till att jag anser det. Naturligtvis ska det vara en god vård för dem som är där. När man kommer ut ska man också ha goda förutsättningar att inte begå brott och att leva ett bättre liv. Det är också klart att det oroar när en del av de människor som har begått allvarliga brott och lider av allvarlig psykisk sjukdom inte har någon tillsyn eller vård och som det kallas är på fri fot.

Jag vill återkomma till några andra problem. Som jag sa råder man inte över utskrivningen av patienter. I Sverige har vi ett något annorlunda system, där det i de flesta fall är förvaltningsrätten som beslutar när en person ska få komma ut ur slutenvård. Just nu har vi en hel del personer som sitter inom rättspsykiatrin och fortsatt är i slutenvård därför att kommunerna inte har de insatser som behövs för behandling i öppenvård. Det här måste vi göra någonting åt, så att vi klarar av att hantera det. Det är ju rättsvidrigt att man sitter kvar när man har avtjänat sitt straff och kan vara ute och få öppenvård i stället. Det är också så att det upptar en hel del platser. Med tanke på mänskliga rättigheter och för att få fler platser är det här någonting som jag tycker att vi borde ta tag i.

Det är också så att 97 procent av dem som finns inom rättspsykiatrin har haft kontakt med den psykiatriska vården tidigare, vilket är sorgligt. Det innebär att vi måste lägga mycket kraft på att verkligen bygga vidare den psykiatriska vård som vi har i Sverige. Hade vi gjort de insatserna kanske vi också hade kunnat förhindra att man hamnat i den här situationen.

Arbetsmiljön inom rättspsykiatrin är otroligt hårt pressad. När man har en beläggningsgrad på 105 procent innebär det att personalen blir pressad. Men en konsekvens av att det är fullt och trångt blir också att det riskerar att försämra den vård som personalen kan ge.

Jag vill också ta upp en fråga som jag själv inte riktigt har sett tidigare men som faktiskt blir väldigt tydlig i till exempel den rättspsykiatriska undersökning som gjordes av flickan som är misstänkt för mordet i Landskrona. Om hon döms kommer det kanske att bli rättspsykiatri. Hon är väldigt ung. När Statens institutionsstyrelse inte klarar av det här hamnar man inom rättspsykiatrin. Det behövs en kompetensökning och ett annat sätt att arbeta inom rättspsykiatrin när så unga personer finns där och kommer att finnas där framöver. Vi behöver verkligen titta på det.

Jag är inte en vän av att förstatliga hälso- och sjukvården. Men när det gäller just rättspsykiatrin tror jag att det kan behövas ett nationellt intag och ett större statligt ansvar, eftersom man inte kan styra in och ut. Jag vill verkligen understryka att vi som nation - vi i riksdagen och regeringen - har ett stort ansvar för den situation som råder inom rättspsykiatrin. Vi har ett stort ansvar för vården - jag tycker att vi ger otillräckliga resurser. När det gäller just rättspsykiatrin blir det väldigt tydligt att vi måste stötta, så att det blir bättre förutsättningar.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Anledningen till att jag skrev denna interpellation var att jag uppmärksammades på hur otroligt ansträngt läget är inom rättspsykiatrin i hela landet.

Behovet av rättspsykiatrisk vård för allvarligt psykiskt sjuka som dömts för grova brott har ökat. Det ökade behovet av platser inom rättspsykiatrin har varit särskilt tydligt under senare år. Antalet personer inom den slutna rättspsykiatriska vården har ökat med 9 procent.

Det är naturligtvis regionerna i landet som ansvarar för vården inom rättspsykiatrin. Flera regioner har fått skjuta till resurser för att ta sig an platsbristen. Men som läget är har regionerna en väldigt ansträngd ekonomi. Jag delar inte riktigt den uppfattning som statsrådet delger, det vill säga att sjukvården har fått mycket resurser. Vi vet båda att vi har olika åsikter om det. Det hela innebär att när det finns brist i sjukvården får det även konsekvenser för rättspsykiatrin.

Rättspsykiatrin kan dock inte själv styra inflödet och heller inte riktigt utflödet av platser, det vill säga personer. Det innebär att man har svårt att påverka just det som jag vill prata om här i dag.

Vi är eniga om att det behövs straffskärpningar, och vi behöver ta tag i den fruktansvärda våldsspiralen i Sverige. Det är inte det vi talar om, utan det här handlar om konsekvenserna av straffskärpningarna.

Både vår och denna regering har byggt ut kriminalvården, fängelser, men det har inte nått rättspsykiatrin. Det är därför jag tycker att det är viktigt att ta upp det här.

Problemen är många. Jag har under de senaste veckorna besökt rättspsykiatrin och pratat med experter och berörda för att skapa mig en bild. Jag vill delge statsrådet den bild som jag har sett även om det kan vara att slå in öppna dörrar, men alla som lyssnar vet kanske inte hur läget är.

Först och främst har vi ökade köer. I snitt är den nationella beläggningsgraden nu 105 procent. Det finns alltså inte bara brister i Östergötland, som jag tar upp och som ligger mig nära, utan det finns en brist i hela Sverige. I Östergötland väntar 34 patienter som har dömts till rättspsykiatrisk vård på att få en plats. Det låter kanske inte mycket, men det är det.

Det förväntas en ökning eftersom domarna blir fler. Det kommer alltså inte att bli färre i kön framöver.

Var befinner sig då de här 34 personerna som väntar i Östergötland och de som väntar runt om i landet? Jo, de tar upp platser i redan fulla häkten. De tar även upp platser inom psykiatrin, där det är ett väldigt högt tryck, och detta leder till en så kallad undanträngningseffekt. Det är också så att det finns människor som inte får vare sig vård eller tillsyn men som har dömts för allvarliga våldsbrott och behöver den vård som man kan få inom rättspsykiatrin. De ska vara där, för det är det som de har dömts till.

Fru talman! Är problemet skatterna eller arbetslivet? Självklart är det så att ojämställdheten i arbetslivet är ett stort problem och det som bidrar mest till att det skiljer 30 procent mellan kvinnors och mäns pensioner. Skatterna driver på denna ojämlikhet. Att man inte hanterar skatterna rätt och beslutar sig för hur man ska ha det med dem gör att orättvisorna ökar.

Sedan vill jag rätta finansministern. Helt ärligt är det så att vi också föreslog en skattesänkning som var riktad till vanligt folk.

Finansministern nämnde höjda skatter i kommunerna, som beror på att kommunerna ofta har det tufft. Man höjer skatterna för att klara den välfärd som man har. Vi behöver ge mer resurser till välfärden. Detta är oerhört viktigt för välfärdens skull. Att välfärden verkligen fungerar är naturligtvis viktigt för oss alla.

Det är också så att neddragningar i offentliga utgifter drabbar kvinnor oproportionerligt. Det får långsiktigt negativa konsekvenser för tillväxten men framför allt för jämställdheten. När resurserna till välfärden är otillräckliga påverkar det alla, men det drabbar särskilt kvinnor.

Jag kommer att fortsätta att kämpa för detta. Jag vill skicka med att det måste till en ordentlig analys så att vi kan se vad det här faktiskt innebär. Tänk på vad förutsättningarna blir! En procentuell ökning eller sänkning av skatten gör skillnad för de kvinnor som tjänar väldigt lite. Vi måste ta hänsyn till den ekonomiska situation som många kvinnor har.

Det är viktigt med ekonomisk jämställdhet för både kvinnor och män. Det är viktigt att ta med detta.

Fru talman! Jämställdheten och vikten av den kan aldrig överskattas. Den är verkligen viktig. Vi ser tendenser nu i Sverige på att jämställdheten är på väg tillbaka. Därför är det viktigt för oss politiker att hålla fast vid den, att prata om jämställdheten och att granska den.

När jag träffar kollegor från olika håll i världen brukar jag säga att en av de viktigaste frågorna, även om den kan låta tråkig och torr, är att vi alltid måste granska alla våra förslag och allt det vi gör genom jämställdhetsglasögon. Det kan vi göra med lagen om att göra en analys av hur varje förslag faktiskt påverkar politiken, samhället och de kvinnor som lever i Sverige. Det är därför jag, kanske med en dåres envishet, fortsätter att ta upp den här frågan.

Jag tycker att det finns brister i analysen. Finansdepartementet brukar vara väldigt bra på detta och är fortfarande bättre än en del andra departement. Det är dock inte en tröst, tycker jag, för detta måste göras hela tiden. Det har också kommit en del reformer från regeringen som har saknat den jämställdhetsanalys som bör finnas.

Jag vill ge några exempel på varför jag tycker att analysen brister. Det handlar till exempel, som jag sa, om sammanslagna år. Då kan man inte utläsa vad som gäller för det enskilda året och vad de budgetsatsningar man har gjort, till exempel för 2024, verkligen har gett.

Transfereringar är hopslagna med direkta skatter, så det är svårt att se hur detta slår. I en del beräkningar har man också utgått från till exempel att bensin- och dieselskatten skulle påverka alla lika mycket. Vi vet dock att kvinnor åker mer kollektivt och att män kör mer bil. Detta är viktigt att ta med.

Den skattesänkning som den så kallade brytgränsen innebär för höginkomsttagare finns inte med. Vi vet att två tredjedelar av dem som gynnas av detta är män. Andra budgetposter räknas ändå med - om än få. En är till exempel höjningen av bostadsbidraget, vilket gynnar kvinnor mer än män. Men det ena tar ut det andra.

En tidigare sak var elstödet. Det är dessutom inte möjligt att följa upp eftersom det är sekretessbelagt, men vi kan ändå anta att det gynnar män mer än kvinnor.

Vi räknade också i procent. Regeringen berättade nu i dag om nya jobbskatteavdrag, men när vi pratar i procent är det viktigt att komma ihåg att kvinnor inte gynnas lika mycket av detta i kronor räknat eftersom de inte har lika höga löner. Detta är viktigt.

Jag vill också ta upp något som jag tryckte på tidigare, nämligen pengarna till välfärden. Finansministern har redogjort för att hon tycker att det har satsats mycket. Verkligheten säger något annat. Vi har en sjukvårdskris, och vi har en ny rapport som visar att skolan nu drabbas av de värsta nedskärningarna på 30 år.

Det gör lite ont i hjärtat när samma kvinnor som vi alla applåderade under pandemin nu drabbas av besparingar i offentlig sektor mer än män. De lovades bättre arbetsvillkor, och i stället drabbas de av de neddragningar som nu följer.

Fru talman! Jämställdhet handlar om att alla människor oavsett kön ska ha samma förutsättningar att påverka samhället och sina egna liv. Det är faktiskt en fråga om rättvisa. Alla människor har lika värde.

Den ekonomiska jämställdheten är en av de viktigaste frågorna när det gäller jämställdhet. Den är viktig för att förbättra förutsättningarna för alla svenskar. Den är också viktig för Sveriges ekonomi. När fler bidrar till ekonomin vinner alla.

I tider av kris är det oftast kvinnor och barn som drabbas hårdast. Den svåra tiden med hög inflation och lågkonjunktur har påverkat många men allra mest dem som redan vänder på varenda krona. Av dem är kvinnor i majoritet. Kvinnor har lägre löner och osäkrare anställningar, och de jobbar oftare deltid. Särskilt drabbade är ensamstående mammor, pensionerade kvinnor och kvinnor födda utanför Europa som saknar egen inkomst. De måste klara ökade matpriser och andra levnadsomkostnader trots att de redan från början hade det tufft ekonomiskt. I vintras kom en rapport som visade att många ensamstående mammor tog av sina sparpengar till basutgifter och att minst 40 procent var tvungna att låna för att ha råd att sätta mat på bordet till sina barn.

Enligt lag är regeringen skyldig att undersöka och redovisa hur den förda politiken påverkar oss i Sverige. För att vi ska veta vilka effekterna blir av de satsningar som genomförs krävs en tydlig och fullödig jämställdhetsanalys kopplad till budgeten. Den analys regeringen har gjort i 2024 års budget har ifrågasatts.

I finansministerns svar, som jag tackar för, hänvisar hon till denna fördelnings- och jämställdhetsanalys och att svaren på mina frågor finns att läsa där. Om det vore så väl. Det låter ju fint att vi alla kan titta där, men jag tog upp detta i våras och väljer att göra det igen eftersom det fortfarande finns frågor. Jag tycker att rätt ska vara rätt, och eftersom det är svårt att se hur budgeten påverkar oss i Sverige behöver det bli tydligare. Detta är också en uppmaning inför framtiden.

Verkligheten ser inte så ljus ut som finansministern målar upp.

Ett exempel på att det inte går att läsa i budgeten hur detta påverkar jämställdheten är att analysen är sammanslagen för två år: 7 miljarder kronor som en följd av regeringens reformer 2023 och 5 miljarder 2024. Det gör det alltför svårt att läsa ut hur årets budget kan påverka.

Jag återkommer till fler exempel i nästa inlägg.

Fru talman! Låt oss återigen gå tillbaka till att tänka på, precis som flera här har varit inne på, vad denna situation faktiskt handlar om. Män, kvinnor och barn mördas. De lever med fruktansvärda förutsättningar, och kvinnor och barn blir särskilt drabbade i kriser.

Min poäng i mitt inlägg var att det i detta är viktigt att skicka lite, lite hopp, signaler om att det finns en eventuell framtid för de människor som lider.

Det är naturligtvis väldigt bra att utrikesministern uttalar det fortsatta stödet för staten, erkännandet av Palestina och också en tvåstatslösning. Men det vi pratar om här är den ytterligare signal som utrikesministern och den svenska regeringen gav när man lade ned sin röst.

Jag uppfattade att utrikesministern förklarade detta med att de inte vill stå bakom symboliska handlingar. Jag minns inte exakt hur utrikesministern uttryckte det, men jag tror att vi faktiskt vet att symbolhandlingar är viktiga för att skicka signaler.

Vi vet att en nedlagd röst inte innebär att krisen och dödandet nu upphör. Men signaler är viktiga. Det handlar om signaler om att det finns ett hopp och en tro på framtiden och om att Sverige faktiskt ska vara en bidragande del i det. Hur ska utrikesministern fortsätta efter detta för att ge lite hopp och lite tro?

Fru talman! Kvinnor och barn blir nästan alltid särskilt drabbade i kriser. Så är också fallet i Gaza. Mer än 1 miljon människor lever i humanitär nöd. Det är brist på allt: mat, vatten, sanitet, sjukvård, el och en bostad att komma hem till. Människor dör, lider och känner stor vanmakt.

Majoriteten av dem som dödats i Gaza är kvinnor och barn. Fler än 17 000 kvinnor och barn har dödats sedan kriget började i oktober. Vi vet att kvinnoledda hushåll har sämre tillgång till mat och andra resurser. Nästan nio av tio kvinnor har svårare än män att få mat. Närmare 1 miljon kvinnor och flickor är på flykt i Gaza utan tillgång till tillräckligt stöd. Gravida kvinnor är dessutom särskilt utsatta. De tvingas genomgå kejsarsnitt utan bedövning.

Allt detta ger en bild av hur situationen faktiskt är på plats. Risken är stor för våld mot framför allt kvinnor och flickor. I överfulla flyktingläger ökar nämligen risken för sexuella trakasserier och sexuellt och könsbaserat våld.

Nu saknar befolkningen också hopp om framtiden. Detta är också viktigt när man lever i en tuff situation.

Sverige är en del av världssamfundet. Sveriges röst är också viktig. Vi kan inte säga att Sverige är en bland andra när vi agerar. Vår röst är viktig. Om vi lägger ned vår röst eller inte spelar roll.

Därför måste alla vi som är här också ta ansvar för att fråga det som människor faktiskt undrar. I det här fallet vet jag att många som är på plats i Gaza särskilt tittar på Sverige, för man har - eller hade - hopp. Frågan måste alltså besvaras, utrikesministern: Varför röstar man som man gör, och varför ger man inte det lilla hopp som ändå kan ges? Nu måste det till ett eldupphör. Situationen måste lösas, men på vägen dit är viktiga signaler också väsentliga för att kanske ge ett litet hopp om en framtid. Allt det som jag har nämnt är förskräckligt och borde upphöra, men signaler och politik är också viktiga i detta läge.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet vänder sig mot ordet "förbättra". Jag måste få börja med att bemöta detta. Jag antar att statsrådet inte menar att vi har uppnått visionen att vara världens mest integrerade och hållbara region. Då kan ju inte "förbättra" vara ett negativt ord. Det finns alltid möjligheter att göra det bättre, och det är precis detta som jag verkligen önskar. Det är också därför som jag har bett om den här debatten.

För ovanlighetens skull är alla eniga om tolkningen att detta att mötet skedde utan närvaro av representanter för de självstyrande områdena Åland, Färöarna och Grönland - vilket faktiskt bara har skett två gånger tidigare, nämligen 2015 och 2022; alla andra gånger har alla varit med - är något som avviker från det normala. Det tolkas på ett tydligt sätt av andra parter. Detta är inte vår rätt.

Situationen har uppkommit oavsett om statsrådet tycker att det bör vara så eller inte, och Grönland har pausat sitt deltagande. Det är bekymmersamt, tycker jag.

Jag frågar: Bedömer statsrådet att det är ett problem att vi har det på detta sätt, alltså att Grönland har pausat sitt deltagande och att Färöarna också har uttalat sig kritiskt? Det är min första fråga, som jag hoppas att statsrådet kan svara på innan den här debatten är slut.

Det andra är: Jag tolkar det som att statsrådet bedömer att Sveriges regering inte behöver agera. Stämmer det? Det är viktigt att få veta om statsrådet anser att regeringen inte behöver agera i den uppkomna situationen.

Fru talman! Jag kommer inte att pressa statsrådet på mer av det som ligger till grund för dessa frågor, men det handlar om självstyre med mera. Mitt fokus är på att oavsett vad statsrådet anser sig ha sagt har det uppfattats på ett visst sätt. Politik handlar inte bara om våra intentioner utan om vad som sägs och kanske framför allt hur det sägs och uppfattas. Jag såg en rubrik som löd "Svensk toppolitiker stal showen". Så var det kanske inte exakt. Men uttalandet på Färöarna fick mycket uppmärksamhet, och när Grönland, Färöarna och Åland sedan inte bjöds in uppfattades det på ett visst sätt.

Min uppfattning är att vi har ett bra samarbete i Norden. Grunden är god men också skör. Allt samarbete handlar om att visa att man vill framåt. När Grönland reagerar på uttalandet från den svenska regeringen genom att pausa sitt deltagande i Nordiska rådet måste Sverige som ordförande agera och visa att vi vill ha ett samarbete oavsett vad som händer i Danmark. Vi ska inte lägga oss i Danmarks beslut, men vi ska lägga oss i samarbetet i Nordiska rådet.

Jag är bekymrad. Annars skulle jag inte ha ställt denna fråga. Det nordiska samarbetet är avgörande framöver, och då måste alla delar i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet vara solida och stå på en stark grund. Det krävs för att Norden ska nå visionen om att vara den mest hållbara och integrerade regionen 2030.

Samarbetet är gott, men jag tror att statsrådet och jag kan vara överens om att vi inte har nått hela vägen fram och att det alltid finns områden som kan förbättras. De senaste månaderna har vi tagit ett eller ett par steg bakåt, och det bekymrar mig eftersom samarbetet är särskilt viktigt i dag. Det handlar inte bara om att göra det vi brukar, alltså lära oss av varandra och dra nytta av den nordiska gemenskapen, utan om att vara starka tillsammans i den svåra säkerhetspolitiska situation som vi alla nordiska länder befinner oss i.

Mot bakgrund av det som har hänt och de reaktioner som har kommit, vad tänker statsrådet och regeringen göra för att förbättra förutsättningarna så att alla, inklusive Grönland, vill fortsätta att vara en del av det viktiga nordiska samarbetet?

Fru talman! Det nordiska samarbetet är väldigt viktigt för oss i Sverige och för alla de nordiska länderna. Sedan jag kom med i Nordiska rådet har jag också verkligen sett det väldigt tydligt. Det här med nordisk nytta är inte något som vi bara säger, utan det är något som på allvar är väldigt avgörande.

Vi har glädje av varandra i samarbete därför att vi på många sätt är lika. Jag har sett att vi i många saker är väldigt lika i mål och medel och i hur vi bygger upp våra samhällen, men det har också slagit mig hur olika vi är.

Det kan tyckas som en paradox, men vi är faktiskt mer lika och samtidigt mer olika än vad jag trodde innan jag kom med i Nordiska rådet. Just den kopplingen gör också att vi har så mycket nytta av varandra och kan lära av varandra. Man kan göra på olika sätt, och det är väldigt bra.

Detta samarbete blir allt viktigare i den situation vi befinner oss i. Vi har inte bara nytta av varandra när vi lär av varandra så att vi kan utveckla våra samhällen, vår politik och allt annat, utan när världen är osäker är det också viktigt och bra att vi grannar går samman och lär oss av varandra men också hjälper och stöder varandra här uppe i Norden.

Det nordiska samarbetet har en väldigt tydlig vision: Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region år 2030. Det är en vision som jag vet att statsrådet och jag delar. Det är en viktig vision, och vi måste kämpa för den.

Jag tackar statsrådet för svaret. Det är bra att jag fick det, och jag anade kanske att svaret skulle bli sådant det blev - ett vänligt och bra svar. Jag delar i allt väsentligt precis den syn som statsrådet ger uttryck för i svaret på min fråga. Men hon svarar inte riktigt på de frågor jag har ställt, och jag begärde denna debatt för att jag tror att vi behöver bena ut de svårigheter vi ändå har hamnat i.

Statsrådet nämner att det nordiska samarbetet står på en solid grund. I stora delar instämmer jag i det. Men under pandemin visade det sig att grunden kanske inte var så solid som vi trodde. Under pandemin utmanades vårt samarbete, och vi stod kanske inte varandra så nära som vi kunde ha gjort, vilket hade varit väldigt bra under den kris som vi var i då. Nu har vi mer av en säkerhetspolitisk kris, och då är det viktigt att vi bygger den solida grund som vi hoppas att vi ska kunna ha.

I år är Sverige ordförande i Nordiska ministerrådet, och de beslut som tas fattas av Sverige. Två saker har gjort att Grönland har pausat samarbetet, just i en tid när det är så viktigt: ett uttalande från statsrådet när vi var på Färöarna i våras och att alla inte bjöds in till det möte som hölls senare under våren. Detta har gjort att framför allt Grönland men också Färöarna har reagerat.

Hur ska statsrådet agera för att förbättra samarbetet i Norden med tanke på dessa händelser?

Fru talman! Bara hundra mil härifrån rasar kriget i Ukraina. Rysslands olagliga och folkrättsvidriga invasion är inne på sitt tredje år. Tusentals ukrainska kvinnor och män har fått sätta livet till. Familjer har slagits i spillror, med barn som aldrig kommer att träffa sina föräldrar mer. Vi ser ond bråd död i Ukraina och ett nytt säkerhetspolitiskt läge både i Europa och här i Sverige.

Ukraina överraskade sin angripare när folket visade sin enorma kampvilja och kraft. De har under all denna tid - timme för timme, dag efter dag, månad efter månad - kämpat för sitt land, för sin rätt att bestämma över sig själva, för sin frihet och för vår frihet.

Ukraina slåss inte bara för sin egen sak utan för alla demokratiers. Vi vet att Rysslands ambitioner inte stannar vid Ukraina. Fler länder står på tur om Ukraina faller.

Den ryska invasionen har visat på vikten av samarbete och av att stå upp för demokratiska värden mot auktoritära regimer. Hittills har vi visat att demokratin försvaras bäst tillsammans. Vi har skickat omfattande stödpaket, både civila och militära. Det har varit viktigt för Ukrainas förmåga att stå emot de ryska attackerna. Det är av yttersta vikt att stödet till Ukraina fortsätter, att vi är lyhörda för vad Ukraina behöver och att vi bidrar med det vi kan.

Det är därför viktigt att vi har den enighet vi har i riksdagen och att vi tillsammans har beslutat att fortsätta det stora och avgörande stödet till Ukraina. Det är viktigt med enigheten, och det är viktigt att vi också har en långsiktighet. Därför är det bra att regeringen lyfter frågan, och vi ställer oss naturligtvis bakom denna extra ändringsbudget. Vi har dock några medskick som vi tycker att vi också måste göra.

Det är viktigt att snarast gå vidare med att skicka Jas Gripen. Det är ett tydligt önskemål från Ukraina, och dessa flygplan skulle spela stor roll i Ukrainas kamp.

Det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar för att öka och utfärda statliga garantier för produktionen av ammunition och annan försvarsmateriel till Ukraina, detta för att säkra Ukrainas tillgång till materiel samtidigt som Sveriges försvarsförmåga garanteras.

Det är viktigt att EU lägger grunden för det massiva internationella och finansiella stöd som kommer att behövas för att bygga upp Ukraina när kriget är slut.

Det är viktigt att det finns en plan för återanskaffning i de beslut som fattas, för att fortsätta den omläggning av svensk försvarspolitik som inleddes under Stefan Löfvens regeringstid och som innebär den största upprustningen av det militära försvaret sedan 1950-talet.

Och återigen: Det är viktigt att vi gemensamt fattar de här besluten.

Fru talman! Vi har stöttat Ukraina, och det ska vi fortsätta göra - för Ukrainas rätt att leva i fred och själva fatta sina beslut. Ukraina försvarar sitt eget land samtidigt som de håller stånd för vår skull. Vi ska inte låta det ukrainska folket stå ensamma. Vi får inte svika. Det kan inte finnas en gräns för hur länge vi ska stå vid Ukrainas sida. Ryssland måste ut ur Ukraina.

Det är alltså av yttersta vikt att stödet till Ukraina fortsätter, och därför ställer vi socialdemokrater oss bakom regeringens extra ändringsbudget och de stödåtgärder som den möjliggör. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.