Roger Hedlund

Herr talman! Tack, Amanda Palmstierna, för ditt anförande!

Jag noterar vad som sägs i debatten. Den allvarliga brist på häkten, fängelseplatser och anstaltsplatser som råder kan lösas genom att Tidöpartierna inte genomför straffskärpningarna. Det är också vad Lagrådet påpekar kan göras för att undvika att göra undantag i PBL för att snabbt kunna få fram nya anstaltsplatser och häkten.

Samma sak får vi nu höra från Miljöpartiet, herr talman, men av ideologiska skäl. Den väg vi ska gå är alltså att stoppa omläggningen av kriminalpolitiken och motsätta oss straffskärpningar och därmed stoppa utbyggnaden av anstalter och häkten. Det är den byråkratiska väg som vi ska gå, i stället för att välja ett snabbspår här för att lösa bristen på häktes- och anstaltsplatser.

De överbeläggningar vi ser i dag, herr talman, är oerhört omfattande. Det är 140 procents överbeläggning på anstalter och 128 procent på häkten. Hur, menar Amanda Palmstierna, ska vi lösa denna överbeläggning utan ett snabbspår för att få fram nya häktesplatser och anstaltsplatser?

Fru talman! Vi debatterar nu ytterligare en åtgärd för att motverka den organiserade brottsligheten i det svenska samhället i dag. Jag är glad att civilutskottet har kunnat bidra så pass mycket som vi har gjort under den här mandatperioden till åtgärder för att motverka brottsligheten i Sverige och att vi nu återigen står här i kammaren för att diskutera ännu ett ärende inom detta område.

Identitetskrav i lagfart och åtgärder mot kringgående av bostadsrättslagen är det som diskuteras, och syftet är att motverka brottsligheten inom fastighetsmarknaden. Det handlar om skärpta krav på identitetsuppgifter vid ansökan om lagfart och inskrivning av tomträtt och nya regler för att motverka kringgående av bostadsrättslagen vid ombildning av hyresfastigheter till bostadsrätt.

Sedan några år tillbaka är det drygt 5 000 personer per år som ansöker om lagfart utan att ange personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. Det är ett stort antal, och det visar mycket väl varför vi står här i dag och debatterar frågan. Det behövs åtgärder för att motverka detta.

Den nya lagstiftningen innebär att man är tvungen att uppge dessa uppgifter när man ansöker om lagfart. Detta blir också juridiskt på så vis att ansökan blir vilande om uppgifterna inte finns med. Det innebär att vi kan ta tag i frågan på riktigt utifrån den nya lagstiftning som föreslås här i kammaren i dag.

Det innebär också att vi får större kontroll över vilka som äger fastigheter, vilket gör att vi kan utöka arbetet mot kriminalitet, exempelvis penningtvätt, i Sverige. Det här innebär en övergång från att det har varit möjligt att ha en fingerad person i en ansökan till att det behöver vara en faktisk person. Det är alltså en påtaglig förändring på detta område, och den möjliggör uppföljning och kontroll av lagfarterna.

Boverket önskar ytterligare förslag på området, men jag delar regeringens åsikt att vi behöver avvakta med att gå vidare. Vi vet inte vad det egentligen skulle innebära för konsekvenser åt det positiva hållet, kontra det negativa, av att ställa krav på att den som lämnar in en ansökan om lagfart identifierar sig. Vi vet att Lantmäteriets handläggningstider är långa och att ytterligare handläggningspåläggning kostar pengar, och vi behöver ha en effektiv verksamhet på området. Med den nya lagstiftningen anser jag att vi går långt för att få bukt med de problem som propositionen syftar till att rätta till.

Att bostadsrättslagen kringgås har varit ett problem som har lyfts vid flera tillfällen. Jag är glad att vi kan vidta åtgärder för att motverka att bostadsrättslagen kringgås vid ombildning av hyresfastigheter till bostadsrätter. Den här lagstiftningen behövs för att trygga hyresgästerna på den svenska bostadsmarknaden.

I dag kan en fastighetsägare också ombilda en hyresfastighet till en ekonomisk förening och sedan registrera om den som en bostadsrättsförening hos Bolagsverket. På så vis kan ombildningen göras bakom ryggen på hyresgästerna. Detta motverkas med den nya lagstiftningen.

Den nya lagstiftningen innebär också att hyresgästerna behöver ha varit folkbokförda på adressen i minst sex månader när en ombildning från hyresrätter till bostadsrätter ska göras, och det krävs att två tredjedelar av hyresgästerna ställer sig bakom förslaget vid en omröstning. Det handlar om att hyresgästerna faktiskt ska bo på adressen och inte agera som en form av ombud för att få igenom beslutet.

Det här innebär att vi ytterligare stärker möjligheten för de hyresgäster som bor i fastigheten att faktiskt vara med och fatta ett korrekt beslut om en eventuell ombildning och att man inte längre kan kringgå bostadsrättslagen på det sätt som vi har sett många fall av i Sverige.

Med detta, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I dag debatterar vi sysselsättning och boende på landsbygden här i kammaren. Lantbruket och en levande landsbygd är av största vikt för Sverige. Det gäller att vi skapar goda förutsättningar för lantbruket att verka, vidareföras och skapa goda ordningar för Sverige. Detta är extra viktigt i dessa tider, med oroligheter och krig i vår omvärld.

I dag kräver generationsskiften inom lantbruksegendomar ofta tillstånd. Det innebär kostnader och administrativt arbete både för de enskilda och för myndigheterna. Syftet med dessa tillstånd vid generationsskiften är att säkerställa en levande landsbygd, att vi använder oss av marken på ett hållbart sätt och att kontrollera ägandet av jordbruksmark. Målet är att förhindra spekulation och säkerställa att marken används effektivt.

Vissa vill gå längre och ändra lagstiftningen i fråga om inlösenskyldighet. Man tror att den motverkar reformens syfte. Jag menar att nuvarande glesbygdsbestämmelser är viktiga för att bosättningen och sysselsättningen på orten ska fungera på ett bra sätt. Jag håller med om vikten av att behålla nuvarande system med de justeringar som läggs fram i propositionen. De nuvarande begränsningarna när det gäller förvärv av egendom bedöms vara viktiga. Det behövs också ett skydd för säljare genom en inlösenskyldighet för staten.

Lösningen på problemet med egendomsförflyttningar inom lantbruksegendomar är att man genom denna proposition tar bort kravet på tillstånd för lantbruksegendomar när de övergår till syskon eller föräldrar till överlåtaren eller när makar förvärvar gemensamt och någon av makarna är överlåtarens förälder eller syskon.

Med förslaget i den proposition som ligger på bordet i dag minskar vi kostnaderna när tillstånd ej krävs vid förvärv av lantbruksegendom. Vi sparar också tid och skapar bättre villkor för en levande landsbygd. Byråkratin försvinner. Vi underlättar även generationsskiften, värnar familjelantbruken och skapar bättre möjligheter att bo och verka på landsbygden.

Avslutningsvis, herr talman, ställer jag mig bakom förslaget i propositionen och den lagändring som föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Fru talman! I Sverige finns i dag en trappstegsmodell vid renoveringar. Den fungerar på ett sådant sätt att man har möjlighet att fasa in de nya hyrorna.

Att gå ännu längre med trappstegsmodellen, som Socialdemokraterna föreslår, innebär egentligen i praktiken att vi skjuter på kostnaderna. Man kan till exempel skjuta på kostnaderna till framtida hyresgäster.

Jag vet inte på vilket sätt det är bra för våra hyresgäster i Sverige. En trappstegsmodell är i min värld ganska självklar. Men att utöka den skulle inte gynna hyresgästerna. Det skulle snarare skjuta på kostnadsproblematiken.

När vi talar om de här frågorna är en viktig reform som kan komma framöver – allting handlar om ekonomi – att skapa förutsättningar för underhållsfonder. Det är någonting som vi har påpekat länge. Jag hoppas att det är någonting som kommer framöver.

Jag har också konstaterat att för något år sedan hakade Socialdemokraterna på denna idé, kanske på initiativ av Sverigedemokraternas inlägg i debatten. Det gläder mig att det är fler som ställer sig bakom det förslaget. Det är ett bra förslag. Låt oss börja där.

Våra hyresgäster efterfrågar förutsättningar att kunna bo i sina bostäder. De förutsättningarna ger vi på en rad olika områden. Allting handlar inte alltid om trappstegsmodeller, utan det handlar om att skapa ekonomiska förutsättningar på det breda planet för våra svenska hushåll. Där har Sverigedemokraterna tillsammans med Tidöpartierna i dag skapat goda förutsättningar att ha råd att vara en svensk hyresgäst.

Fru talman! Med det konstaterar jag att Sverigedemokraternas politik på det här området har de bästa förutsättningarna att skapa en långsiktighet på bostadsmarknaden. Vi gör inte det som Socialdemokraterna har gjort. De skapade ett underskott på bostäder under lång tid under sitt regerande.

(forts. § 22)

Fru talman! Ledamoten Markus Kallifatides frågar om lyxrenoveringar. Jag kan bara konstatera att när den debatten var som intensivast styrde Socialdemokraterna landet och också bostadspolitiken. Hade man velat göra någonting på riktigt snarare än att stå här i talarstolen och hävda en massa saker hade man gjort det under den tiden.

Fru talman! Jag kan samtidigt konstatera att det inte finns något parti som ställer sig bakom någon form av lyxrenovering för våra svenska hyresgäster. Om man säger det får man nog informera om var man har läst det någonstans.

Vi är alla överens om att renoveringar ska utgå från att skapa bäst förutsättningar för att hålla en god kvalitet på bostaden samtidigt som hyran inte får springa iväg.

När det gäller att diskutera de här frågorna, och på en rad andra politiska områden, förhandlar Sverigedemokraterna med Tidöpartierna för att komma fram till sin bostadspolitik, under förutsättning att vi har den majoritet som vi har i Sverige i dag.

När vi kommer tillbaka med förslag på riksdagens bord kommer de utifrån de samtalen och inte utifrån samtal med Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag kan ge ett rakt svar på det. Oavsett vilken benämning det är säger jag så här: Sverigedemokraterna står bakom dagens bruksvärdessystem, som jag tycker är rätt utformat för att skapa förutsättningar för människor att kunna efterfråga de bostäder som finns. Bostäderna är en viktig del av samhället, och alla behöver på ett eller annat sätt garanteras en möjlighet till bostad. Eftersom kostnaden för bostaden har så stor inverkan på hushållsekonomin behöver man ha någon form av reglering som möjliggör att vi ser vart hyran tar vägen.

Fru talman! Migrationskrisen orsakades av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och en rad andra partier. Hade vi då, 2016, haft ett system med marknadshyror, oavsett vilket namn man gett det, skulle hyrorna ha sprungit iväg, för marknadshyror baseras på utbud och efterfrågan. När man skapar förutsättningar för stor efterfrågan genom en politik för stor migration kan man inte ha ett sådant system. Med tanke på de snabba svängningar som uppenbarligen sker inom bostadspolitiken och befolkningspolitiken är det vanskligt att över huvud taget titta på någon annan modell än dagens bruksvärdessystem.

Fru talman! Jag tackar Malcolm Momodou Jallow för frågorna gällande marknadshyror. Som ledamoten säkert vet vid det här laget var Sverigedemokraterna en gång i tiden med och initierade en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven och såg också till att fälla statsministern i just den här frågan. Det är väl ett tydligt tecken på var Sverigedemokraterna står och hur långt vi är beredda att gå för att vara en garant för att marknadshyror inte införs. Under den här mandatperioden har de inte införts.

Fru talman! Om jag vore ledamoten Malcolm Momodou Jallow skulle jag vara mer orolig över mitt samarbete med Socialdemokraterna. Det är ju Socialdemokraterna som har brutit sitt löfte i frågan om marknadshyror. I och med januariöverenskommelsen ingick de ett avtal med Liberalerna och Centerpartiet om att införa marknadshyror. Den största problematiken i det här sammanhanget, fru talman, får nog ledamoten ta med sig i sin diskussion med Socialdemokraterna i – gud förbjude – ett framtida styre med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna bidrar till att skapa långsiktighet inom bostadspolitiken. Om Sverigedemokraterna hade varit ett parti som förordat hög invandring och ett mångkulturellt samhälle skulle vi i första hand ha sett till att bygga bostäder till de människor som invandrat. Men Sverigedemokraterna är inte ett sådant parti.

Fru talman! Centerpartiet är däremot ett sådant parti. Man förespråkar fri invandring och ett mångkulturellt samhälle, men man tillskapar inte bostäder. Jag tycker att man ska ställa sig frågan vad man själv har bidragit med när man haft inflytande över svensk politik för att tillskapa bostäder till dem som behöver bostäder i Sverige. Vad jag kan konstatera är att det var ett stort underskott på bostäder under den tid då Centerpartiet hade inverkan på svensk politik. Där är man själv skyldig.

I det sammanhanget är det lite komiskt, fru talman, att få höra frågor om vad vi ska göra för att åtgärda detta problem, som vi ser i Sverige i dag. Men återigen: Det handlar om flyttkedjor, om långsiktighet och om att skapa förutsättningar för människor att efterfråga det som byggs. Genom startlån till förstagångsköpare, effektiv privatuthyrning och en rad andra åtgärder möjliggör vi flyttkedjor, i första hand för att skapa förutsättningar för fler att få tillgång till bostad i Sverige.

Fru talman! Tack för din fråga, Alireza Akhondi!

Jag konstaterar att Centerpartiet inte tycker att debatten om trygghet för dem som bor i hyresrätt i Sverige hör hemma här. Jag skulle nog säga att den som går ut och frågar dem som i dag bor i hyresrätt i Sverige får höra att de i allra högsta grad efterfrågar trygga bostadsområden. Det är därför Sverigedemokraterna lägger fokus på den frågan när det gäller hyresgästerna.

Här finns det oerhört mycket att göra, och Sverigedemokraterna vidtar tillsammans med Tidöpartierna en rad åtgärder för att skapa trygghet i Sveriges bostadsområden. Det var det jag presenterade i mitt anförande. Sverigedemokraterna har debatterat frågan många gånger, och Alireza har varit med på de debatterna och hört detta, fru talman. Hans fråga är alltså självklart högst retorisk.

Jag skulle kunna ställa samma fråga tillbaka, för när jag lyssnar på Alireza – Akhondi, fru talman – hör jag mest att man vill införa marknadshyror i Sverige. Det tror jag egentligen inte är en lösning på någonting alls i sammanhanget, men det var det man genomförde – som sin viktigaste politiska åtgärd – i januariöverenskommelsen med Socialdemokraterna. Marknadshyror hade nog snarare skapat sämre förutsättningar för dem som bor i hyresrätt i Sverige i dag.

Jag tror mer på att införa underhållsfonder för att kunna möjliggöra renovering, det vill säga skapa förutsättningar för att hyrorna inte ska stiga vid renoveringar. Det handlar om att skapa en långsiktighet och på så vis bygga bort det underskott som har byggts upp under väldigt många år när det gäller behovet av renovering av våra bostäder.

Vi behöver också skapa förutsättningar för flyttkedjor, vilket vi gör genom Sverigedemokraternas och Tidöpartiernas politik för att skapa fler småhus. Vi vet att folk efterfrågar detta i stor utsträckning. Här har vi flera åtgärder som Alireza – Akhondi, fru talman – kan ta med sig i debatten.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Det är gott att ledamoten rättar sig själv gällande namnet, för vi använder alltid både för- och efternamn i debatter i kammaren. Vi talar även via talmannen och använder därför inte ”du” och ”din”. Med det ödmjuka lilla påpekandet från sittande talman går ordet till Alireza Akhondi.)

Fru talman! Sverigedemokraternas ingångar gällande hyresrättsfrågor är att folk ska ha råd att efterfråga det som byggs och de bostäder som finns på bostadsmarknaden, och de ska även ha möjlighet att äga sin bostad. Bygga bostäder som ingen kan efterfråga kan vi alla göra, men det ger inte någon bra bostadspolitik i slutändan.

Vi behöver skapa långsiktiga förutsättningar. Vi behöver vidta konkurrensskapande åtgärder för att få ned kostnaderna, och vi behöver möjliggöra det egenägda boendet. På det sättet friställer vi också hyresrätter genom att människor går in i ett ägt boende.

Vi har nu en ny migrationspolitik i Sverige, vilket möjliggör en hel del på det bostadspolitiska området. Mellan 2006 och 2022 byggdes det enligt Boverket upp ett underskott om 175 600 bostäder. Detta är alltså ett underskott; man gick med andra ord åt helt fel håll. Men detta kan vi nu ändra med en ny migrationspolitik; under 2012–2022 ökade Sveriges befolkning med 1 miljon personer, och det är klart att det blir problem när det inte byggs lika mycket som befolkningen ökar.

Man gav en bostadsgaranti till nyanlända migranter till Sverige, och genom en lagstiftning som infördes 2016 tvingades kommunerna ordna fram bostäder. På detta sätt tvingades kommuner bygga ett antal bostäder som det i ett senare skede inte fanns något behov av på bostadsmarknaden. I Eskilstuna, där Socialdemokraterna och Moderaterna styr, pratar man nu om att riva 2 000 bostäder.

Fru talman! Trygghet är ett viktigt område inom bostadspolitiken. Vi gör nu mycket tillsammans med Tidöpartierna för att återskapa tryggheten i Sverige. Det rättspolitiska området har fått både stora reformer och stora resurser för att kunna åstadkomma detta. Under lång tid ökade dock antalet utsatta områden i Sverige, från 53 områden år 2015 till 59 områden år 2023. I dessa områden känner sig 50 procent av invånarna oroliga över att gå ut på kvällstid.

Vi behöver nu stora reformer för att åter göra Sverige tryggt. På det bostadspolitiska området gör vi till exempel insatser för områdessamverkan, så kallad BID-samverkan, där fastighetsägare ska samverka för att skapa trygghet i våra bostadsområden. Vi har infört vistelseförbud för till exempel gängkriminella, och vi har infört säkerhetszoner. Vi har också skapat förutsättningar för att utöka kameraövervakningen i Sverige.

Vi möjliggör vräkning av kriminella som skapar otrygghet i våra bostadsmiljöer. Vi har även möjliggjort en reglering av antalet inneboende i en lägenhet för att motverka madrasslägenheter, skuggsamhällen och den trångboddhet som har utvecklats i Sverige.

Fru talman! Vi står inför ett vägval, och det handlar om mer än bara bostadspolitik. Vi har under det senaste året hört Socialdemokraterna tala om att blanda befolkningen. Låt oss vara ärliga: Det handlar om tvångsblandning. Socialdemokraternas vision för bostadsmarknaden är att flytta människor som pjäser i ett spel och bygga hyreskomplex i stabila villaområden. Detta är dikterat direkt från Socialdemokraternas partikansli.

Man vill bryta upp fungerande bostadsområden för att nå sina politiska mål. Man vill diktera sammansättningen i våra kvarter utifrån etnicitet och socioekonomisk status. Men integration kräver ansvar, fru talman – inte tvång. Tvångsblandning av människor och byggande av bostäder i villaområden löser ingenting.

Vi ska i stället bygga en samhällsgemenskap på värderingar, på språket och på att folk arbetar, gör rätt för sig och vill bli en del av det svenska samhället. I stället för att ge oss på sparsamma människor som har skaffat sig en villa eller ett radhus i ett lugnt område för sin familj ska vi bygga gemenskap i vårt samhälle. Sverigedemokraterna är en garant för att denna tvångsblandning inte kommer att ske i Sverige.

Med det, fru talman, ställer jag mig bakom förslaget i dess helhet.

Herr talman! I dag avhandlar vi här i kammaren planering och byggande. Mycket har gjorts på detta område, och mycket görs. Vi har en intensiv vår framför oss här i kammaren när det gäller att debattera frågor som berör bostadspolitiken.

Vi har bland annat infört ett stöd för att ta fram fler detaljplaner för småhusbebyggelse och kartläggning av byggbar mark. Vi har också lagt fram den stora propositionen om ett nytt regelverk för bygglov, vilket ger många husägare större frihet över sin fastighet och en möjlighet att använda den på ett enklare, mer effektivt sätt. Kostnaderna för att utveckla fastigheter minskar också. En fråga som ligger på bordet för kommande behandling rör modernare byggregler för att gynna ökad konkurrens och ökat byggande.

Detta är bara några exempel på alla de reformer som regeringen tillsammans med Tidöpartierna har genomfört på det här området. Vi behöver dock fortsätta att jobba med området planering och byggande framöver och ta fram en rad ändringar för att skapa förutsättningar för att planera för nya bostäder. Jag ser möjligheter att titta närmare på den nordiska marknaden, på handläggningsfrågorna, på överklagandeprocessen och på en regional planering i hela landet.

När det gäller till exempel regelverk och standarder behöver vi skapa förutsättningar för den nordiska marknaden så att vi möjliggör för fler företag att sälja sina produkter och tjänster på en större marknad. Därigenom skapar vi också förutsättningar för ökad konkurrens och ger fler medborgare möjlighet att efterfråga det som byggs.

Handläggningsfrågorna behöver alltid ses över. Det handlar om att skapa en effektivare planprocess. Här ser vi såklart en möjlighet att påverka hur snabbt byggandet kan genomföras, och på den punkten går det inte att komma ifrån diskussionen om överklagandeprocesser, som vi vet är en del av puckeln i arbetet med att få till en snabbare bostadsplanering. Jag ser en möjlighet att gemensamt ta fram en utredning för att kunna jobba med de här frågorna, för detta är ett område som i ganska stor utsträckning skulle kunna påverka planeringen av det bostadsbyggande som vi ser behövs.

Regional planering är i dag standard i Stockholms, Skånes och Hallands län, där man alltså planerar bostadsbyggande på ett regionalt plan. Det innebär att man kan väga in arbetet med infrastruktur och en rad andra viktiga frågor i ett länsperspektiv. Det är något vi skulle vilja se utvecklas över hela landet och inte bara i dessa tre län. Det skulle kunna göra Sverige starkare om planeringen av infrastruktur och samordning när det gäller bostadsbyggande skedde i ett större perspektiv än bara på kommunnivå.

Våra kulturmiljöer och den estetik vi använder oss av när vi bygger bostäder är ett område som behöver prioriteras. Det behöver absolut arbetas med detta på ett omfattande sätt. Vi behöver stärka kulturkompetensen i kommunerna, införa kulturell planering och se över medborgarinflytandet över de bostäder och samhällen som byggs. Vi behöver också en kartläggning för att trygga våra historiska byggnader och miljöer i kommunerna.

När vi stärker kulturkompetensen i kommunerna kan vi också se till att bygga det som efterfrågas, det vill säga bygga bostadsmiljöer som är vackra och som harmonierar med den kultur och historia som finns i området. Den kulturella planeringen skulle kunna göra att det blir mindre konflikter vid nyproduktion och större harmoni i vårt svenska samhälle. Här går det inte att komma ifrån, herr talman, att medborgardialogen är ett viktigt verktyg för att såväl minska överklagandeprocessen som skapa ett harmoniskt samhälle där medborgarna ges inflytande över både konst och nyproduktion.

Vi behöver fortsätta utreda ett arkitekturprogram som skulle kunna vara ett mellansteg mellan översiktsplanen och detaljplanen. Jag tror att införandet av ett sådant mellansteg skulle möjliggöra en smidigare planering som harmonierar med medborgarnas önskemål.

Kartläggningen av de historiska byggnader och miljöer som bör bevaras i kommunerna behöver stärkas, och vi behöver skapa förutsättningar för att genomföra den. Dessa miljöer får inte gå förlorade vid olika exploatörers arbete i kommunerna. Utöver detta anser jag att vi behöver ha en sanktionsavgift för de exploatörer som går över gränsen i dessa kulturmiljöer.

Herr talman! Tryggheten är avgörande för våra framtida samhällen och bostadsmiljöer. Det går inte att komma ifrån att vi alltid behöver ha brottsförebyggande och trygghetsskapande i åtanke när vi planerar framtida processer i arbetet med nya bostäder och bostadsmiljöer.

Här behöver vi i större utsträckning arbeta tillsammans med de aktörer som har kunskap om detta. Till exempel behöver vi involvera polisen i arbetet. Vi behöver stödja kommunerna i deras områdesplanering och genomföra en nationell handlingsplan som kommunerna kan ha som grund för att skapa trygga bostadsmiljöer, både där det redan har byggts bostäder och i framtida miljöer.

Herr talman! Med detta ställer jag mig bakom förslaget i det betänkande som ligger på bordet i dag.

Fru talman! Vi debatterar fastighetsrätt i dag. Det här är ett område som påverkar förutsättningarna för bostadsbyggandet i Sverige.

Att äga sin bostad är ibland svårt med tanke på de trösklar som finns i form av höga kontantinsatser. Det handlar också om möjligheten att betala lån och så vidare. Det är i dag kostsamt att ge sig in på den svenska bostadsmarknaden oavsett om man köper ett hus eller om man köper en bostadsrätt.

Men möjligheten för fler att äga sin bostad är en positiv sak, eftersom man i större utsträckning värnar om sin bostad när man äger den. En sådan bostad ger också väldigt många möjligheter. Den ger friheter som man inte kan få i andra bostadsformer. Så är det kanske framför allt när det gäller villaägandet. Det är också en trivsam boendeform. Vi vill såklart skapa förutsättningar för fler att få möjlighet att äga sin bostad.

Det har länge funnits ett system som har gjort det möjligt för människor att äga sitt hus men inte tomten. Den möjligheten skulle behöva utvecklas för att skapa bättre förutsättningar för systemet att vidmakthållas.

Det kallas i dag för ett tomträttssystem, där man har en särskild nyttjanderätt till en fast egendom, alltså mark. Den nyttjanderätten får konsekvensen att man betalar en avgift – en tomträttsavgäld – till den fastighetsägare som äger tomten. Du kan lite förenklat kalla tomträttsavgälden för en hyra. Avgälden är oförändrad i mellan tre och tio år, beroende på vilken boendeform det är.

De som försvarar nuvarande upplägg i tomträttssystemet menar att en förändring och förbättring för dem som har en tomträtt skulle skapa sämre förutsättningar för kommunen att få intäkter. Men det har visat sig att tomtpriserna har ökat kraftigt. Det har gjort att avgälden har ökat. Effekten har alltså blivit högre hyror, om man uttrycker sig så. Med nuvarande system och ökade markpriser motverkas alltså hela syftet med systemet. Man frångår också ursprungstanken – att möjliggöra för fler att äga sin bostad utan att behöva gå in med en kontantinsats eller betala för marken.

Det här är något som behöver ses över. För bostadsrätter har avgifter mångdubblats. Likaså har många med villor blivit utsatta för systemets avigsidor.

Det är i dag omöjligt att förutse vilka kostnader systemet innebär eftersom man inte vet hur utvecklingen för markpriserna ser ut. Det här skapar en oro och en oförutsägbarhet i hela systemet. Dessutom visar det sig att kommunerna räknar olika i fråga om tomträttssystemet. En tomträtt blir därmed oattraktiv. Många vill ogärna sitta på en tomträtt under dessa förutsättningar. Man vill inte inneha en tomträtt med tanke på att man inte kan överblicka konsekvenserna.

Lösningen är att modernisera regelverket och göra det mer förutsägbart. En ny utredning på området skulle behövas, där man gör en översyn utifrån dagens behov. Det handlar om en ny beräkningsmodell för dessa tomträttsavgälder för att undvika plötsliga avgiftshöjningar och om att man utgår från dagens ekonomiska verklighet.

Eventuellt skulle ett takbelopp kunna införas för hela avgälden eller för ökningen av avgälden. Det kan handla om en friköpsrätt med rimlig prissättning och om en hyrköpsmodell. Hyrköp är visserligen möjligt i dag, men det skulle kunna kopplas på ett bra sätt till en framtida friköpsrätt.

En positiv konsekvens av att se över systemet igen med en ny utredning är att vi kan trygga långsiktiga investeringar och skapa stabilitet på bostadsmarknaden. Vi behöver behålla ett i grunden bra system för att fler ska kunna bygga och bo även i områden med höga priser. Fler människor ska kunna skaffa ett hus eller en bostadsrätt även under tuffare ekonomiska förhållanden.

Tomträtts- och arrendeutredningen från 2012 bereds fortfarande i Regeringskansliet. Vi behöver påskynda detta arbete.

Med detta ställer jag mig bakom utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi debatterar i dag en förbättrad modell för presumtionshyra. Presumtionshyrorna infördes 2006 och är en bra modell för att möjliggöra nyproduktion i bostadsbeståndet, som är viktig då den möjliggör för fastighetsägare att våga pröva marknaden.

Presumtionshyrorna möjliggör detta genom att fastighetsägarna får förutsägbarhet under 15 års tid, då man kan säkerställa inkomsterna på ett sådant sätt att man vågar bygga i nyproduktion. Detta är en bra modell som har funnits under en längre tid och som vi från Sverigedemokraternas sida stöder med fasthet.

Det här skapar också trygghet för fastighetsägarna gentemot att man i ett annat läge skulle kunna pröva dessa nyproduktionshyror mot det äldre beståndet. Det skulle inte skapa trygghet för de fastighetsägare som väljer att satsa på nyproduktion. Det här tryggar samtidigt hyresgästerna som bor i ett hyresbestånd som är äldre. Det tryggar dem genom att man inte prövar hyrorna och att man tar in nyproduktionshyrorna i det befintliga beståndet. Det här är alltså en trygghetsåtgärd för alla parter på bostadsmarknaden.

År 2022 skapades det oreda inom detta system när Svea hovrätt gjorde en annan tolkning av hyressystemet med presumtionshyror än vad som var tänkt från lagstiftarnas sida. Det handlade om ett hyresglapp mellan nyproduktionshyror och presumtionshyressystemet. Svea hovrätt menade att man skulle minska det glappet gentemot den ordinarie hyresmarknaden med bruksvärdessystemet och att glappet skulle minskas över tid.

Detta skapar oförutsägbarhet för dem som har byggt i nyproduktion om de kan säkerställa sina inkomster under 15 års tid. Den tolkning som Svea hovrätt gjorde skapade en oreda som vi nu lägger fram nya förslag mot, och vi ser ut att få brett stöd för regeringens förslag med Sverigedemokraternas stöd – alltså Tidöförslaget – som ligger på bordet i dag.

Den nya lagstiftningen med presumtionshyror innebär att man generellt kan höja hyrorna utifrån den grundförhandlade presumtionshyran. Detta möjliggör alltså att man fortsatt kan se till att ha högre hyra för nyproduktion inom presumtionshyressystemet så att presumtionshyressystemet fortsatt kan verka och möjliggöra för fastighetsägare att känna sig trygga under 15 års tid innan systemet prövas i bruksvärdessystemet.

Samtidigt innebär det nya förslag som ligger på bordet i dag att inflyttningshyrorna kan läggas lägre även i presumtionshyressystemet. Detta gör det möjligt att ha andra hyror i presumtionshyressystemet än bara den grundläggande hyresförhandlade presumtionshyran. Det är alltså en bra förändring för alla parter i sammanhanget.

Den nya lagstiftningen innebär goda förutsättningar för bostadsmarknaden. Efter 15 års tid övergår presumtionshyran till det ordinarie hyressättningssystemet, där man kan närma sig övriga hyresnivåer. Detta förslag träder i kraft den 1 januari 2026.

Med dessa tillfälligt högre hyror skapar vi förutsättningar för nyproduktion, som 15 år senare övergår till ordinarie hyressättningssystem. Det säkerställer en förutsättning för nyproduktion, men det säkerställer också att de nya hyrorna i presumtionssystemet efter 15 års tid övergår till det normala hyresnivåsystemet. Det skapar trygghet för alla som bor i hyresrätt genom att de också ingår i bruksvärdessystemet, alltså det normala hyressättningssystemet, där man också säkerställer att hyrorna ligger på en viss nivå. Det är viktigt, då bostaden är en grundläggande förutsättning i samhället, att man därmed kan förutse hyresutvecklingen.

Utan nuvarande hyressystem, utöver presumtionshyrorna, hade invånarna i Sverige påverkats påtagligt av den hyresförändring som hade kunnat ske ifall vi hade haft ett marknadshyressystem.

Till detta kan läggas de senaste årens migrationsnivåer till Sverige med en topp 2016 som skapade enorm bostadsbrist under lång tid. Den migrationspolitiken hade varit förödande för hyresgästernas privatekonomi ifall vi hade haft ett marknadshyressystem i Sverige i dag.

Det är också så med en hypotetisk rödgrön regering. Vi vet ju att de rödgröna tidigare har vurmat för hög migration. Vi vet också att de i en tidigare sådan konstellation har förhandlat och accepterat marknadshyror. Marknadshyror i kombination med hög migration är en väldigt dålig ekvation. Det skulle påverka svenska hyresgästers privatekonomi påtagligt negativt.

Med detta system möjliggör vi nyproduktion samtidigt som vi bevakar möjligheterna för våra hyresgäster att ha rimliga nivåer på hyresmarknaden.

Fru talman! Byggkostnader är oväsentliga, får vi höra från Birger Lahti. Jag begriper fortfarande inte det resonemanget. Det innebär att vi inte behöver jobba på att sänka materialkostnader eller arbetskostnader när bostäder byggs. Vi behöver alltså inte jobba för att öka konkurrensen och möjliggöra för fler mindre byggbolag att vara med i upphandlingarna. Vi behöver inte jobba på alla områdena eftersom produktionskostnaden inte påverkar hyran i slutändan.

Det här är ett helt orimligt resonemang, men det är ett tydligt resonemang från Vänsterpartiet att allt kopplat till kostnader för bostadsproduktion är helt ointressant. Det enda som är intressant är ett stort, kostsamt investeringsstöd, som vi alla vet inte har gett den effekt man efterfrågar. Effekten har blivit stora kostnader för staten och minskade möjligheter att göra insatser på andra viktiga områden.

Vi skapar alltså inte förutsättningar för att fler ska få en lägre hyra eller tillgång till de bostäder som byggs. Det viktigaste från Sverigedemokraternas sida är att få tillgång till de bostäder som faktiskt byggs genom att hålla nere byggkostnaderna. Det är en oerhört viktig del för att göra det möjligt för fler att efterfråga det som byggs.

Fru talman! Jag har en fundering som gäller de uttalanden som Birger Lahti kommer med i sitt anförande och det som går att läsa i Vänsterpartiets reservation. Där står det att ekonomin är en försumbar effekt av förslaget. Jag ifrågasätter verkligen den skrivningen i er reservation. Jag har åtminstone fått intrycket av att Vänsterpartiet menar att man jobbar för människors möjligheter att utbilda sig. Och där är ju inte ekonomin en försumbar parameter, utan tvärtom är ekonomin helt avgörande för att man ska kunna välja att studera.

Om antalet kvadratmeter i studentbostaden minskas genom att man gör toaletten mindre blir det såklart lägre hyra. Färre kvadratmeter ger lägre hyra. Det är en naturlig effekt av det hela.

Det är klart att vi får effekt av förslaget. Jag begriper faktiskt inte resonemanget kring detta.

Ledamoten menar att även om byggkostnaderna blir lägre ger det inte någon nytta i form av lägre hyra. Då frågar jag mig: Hur kan då subventionerande av byggande, som ledamoten föreslår, ge en lägre hyra? Ledamoten menar jag att lägre byggkostnader inte ger lägre hyra.

Fru talman! På riksdagens bord ligger i dag en proposition om lättnader i byggkrav för studentbostäder. Den här frågan har Sverigedemokraterna både drivit och jobbat med under väldigt många år. Det finns ett tillkännagivande från ungefär tio år tillbaka. Det gläder mig att vi nu har kommit till skott i den här frågan med en ny regering stödd av Sverigedemokraterna och vårt Tidöavtal och att vi har ett förslag på bordet med åtgärder på detta område.

Det förslag som ligger på bordet kan förbättra både de ekonomiska förutsättningarna och tillgången till bostäder för våra studenter. Enligt den mätning som CSN gjorde vid sin kartläggning 2021 hade 22 procent av alla studenter haft svårt att få tillgång till bostad. Det här är ingen nyhet, utan så har det varit under väldigt många år. Men vi ser trots allt en förbättring på området. Enligt den mätning som Boverket lämnade 2024 hade 14 av 38 högskolekommuner överskott på studentbostäder. Det är en fördubbling det senaste året. Vi ser alltså ändå positivt på åtgärderna på området.

Den brist på studentbostäder som råder är i alla fall viktig att ta tag i. Det gäller också frågan om de ekonomiska kostnader som det innebär att vara student. Det har visat sig att 36 procent av inkomsterna läggs på boendekostnader. Det är såklart inte speciellt lättande för en student att ha kostnader på den nivån för sin bostad.

Det finns en oro från funktionshindersorganisationerna för hur lättnaderna i byggkraven för studentbostäder kan påverka deras intressen. Jag kan förstå att den oron finns. Jag kan dock från min sida känna mig trygg med att det här inte ska påverka deras situation och deras intressen. Även fortsättningsvis ska man beakta tillgänglighet och användbarhet vid 20 procent av nyproduktionen av studentbostäder, och det är omkring 3 procent som har behov av en sådan bostad. Jag tycker alltså att man har tagit väldigt hög höjd för det intresset i det förslag som ligger på bordet i dag. 47 procent av de befintliga studentbostäderna i beståndet är också tillgänglighetsanpassade, vilket gör att tillgången klart överväger efterfrågan.

Det är viktigt att vi vidtar åtgärder på området för att främja studier och för att främja innovation i det här landet. Sverige är ett land rikt på innovation. Vi är i behov av utbildade och kompetenta studenter, som kan fylla näringslivets behov. Det handlar om hela Sveriges konkurrenskraft.

Därför är det viktigt att ta tag i denna fråga och att vidta fler åtgärder på området för att se till att de studenter som är i behov av en bostad på studieorten också får tillgång till en bostad. Annars blir det lätt så att man väljer en annan väg i livet eller en annan studieort, som inte är ens förstahandsval.

Den modell, om man uttrycker det så, som läggs fram på riksdagens bord innebär att 80 procent av de bostäder som byggs i nyproduktion inte behöver tillgänglighetsanpassas medan 20 procent ska tillgänglighetsanpassas. Detta gäller även vid ombyggnation av befintliga lokaler och bostäder.

Det här möjliggör just det som jag har varit inne på i mitt anförande, att få fram fler bostäder och skapa bättre förutsättningar för alla våra studenter. Effekten av detta blir att fler bostäder kan byggas på samma yta, och det innebär såklart att man kan ha fler studentbostäder i en fastighet eller på en markyta. Det möjliggör också att en studentbostad kan vara färre kvadratmeter, och en konsekvens av det blir i förlängningen billigare hyror.

I förlängningen, fru talman, innebär detta också miljö- och klimateffekter tack vare en ökad resurseffektivitet. Det är ett plus i kanten när det gäller det här lagförslaget.

En ökad flexibilitet i utformningen och möjliggörande av ett industriellt byggande på detta område är oerhört viktigt för att få fram fler bostäder men också för att åstadkomma billigare byggproduktion vid framtagandet av dessa bostäder – och i förlängningen lägre hyror. På så vis kan vi, fru talman, främja de framtida studier som Sverige – detta innovationsrika land – är i behov av och ge näringslivet och samhället den utbildning och kompetens som verkligen behövs för att vi ska kunna konkurrera med omvärlden.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Förväntar ledamoten sig ett svar kanske han också ska svara på de frågor som jag ställer, och jag hörde över huvud taget inget svar från Denis Begic.

Jag är förvånad över att det är första gången ledamoten träffar Fastighetsägarna och diskuterar dessa frågor. Uppenbarligen var det första gången. Jag kan meddela att jag har träffat Fastighetsägarna och pratat trygghetsfrågor väldigt, väldigt många gånger, herr talman, så jag hade inget behov av att gå på exakt det seminarium som ledamoten arrangerade.

Fastighetsägarna må ha sin inställning, men det är inte alltid bekvämt att genomföra ny politik. Man behöver dock vidta åtgärder för att få en förändring i det svenska samhället. Vi är beredda att vidta många åtgärder för att skapa trygghet i våra bostadsområden. Platssamverkan är en av flera åtgärder. Jag är helt övertygad om att platssamverkan är ett av flera viktiga verktyg för att kommunerna och andra aktörer ska kunna agera för att skapa trygghet i bostadsområden. Om vi inte har några verktyg eller passar på dem för att vissa inte tycker att de är önskvärda får vi inte heller någon möjlighet att skapa ett tryggt samhälle. Vi behöver verka på flera områden.

Ett exempel är visitationszonerna som vi har skapat. Det är något som kan skapa trygghet. Detta har vi pratat om länge, men Socialdemokraterna har inte velat se sådana i våra bostadsområden.

Herr talman! Nu kan inte ledamoten längre svara på frågor, men vad var tanken hos Socialdemokraterna när de skapade detta otrygga samhälle?

Herr talman! Tack, Denis Begic, för din fråga!

Sverigedemokraterna och regeringen gör såklart en totalomvändning från mycket av den politik som Socialdemokraterna har bedrivit under väldigt lång tid. Jag beskriver i mitt anförande hur vi förändrar EBO-lagstiftningen. Vi inför en möjlighet för fastighetsägare att motverka trångboddhet, något som de tidigare juridiskt sett inte kunde motverka. Folk kunde ha hur många som helst i sin bostad.

Detta tillsammans med en rad åtgärder på det rättspolitiska området gör att vi återigen kan motverka och få bort de utsatta områdena i Sverige. Genom den nya lagstiftningen, herr talman, som innebär att vi till exempel kan vräka kriminella och på så vis få bort många av de element som skapar otrygga bostadsområden, kan vi gå åt det håll som anges i skrivelsen.

I regeringens skrivelse tar man upp ett fokus på att skapa trygga bostadsområden men också förutsättningar för att få estetiskt vackra områden. Här har Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen flera åtgärder för att skapa möjligheter att återigen få trygga, vackra och harmoniska bostadsområden.

Jag tycker att vi från vårt håll är väldigt tydliga med vad vi lägger pengar på i budgeten och vilka konsekvenser det kommer att få i slutänden, nämligen ökad trygghet och ökad sammanhållning i våra bostadsområden och bland våra medborgare. Men jag undrar, herr talman, var sådana pengar och resurser finns hos Socialdemokraterna. Hur tänkte de när de skapade en situation som Sverigedemokraterna och regeringen i dag tar tag i och reder ut?

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse Ny strategi för levande och trygga städer. Jag är glad att vi ser den här skrivelsen på riksdagens bord. Bostadspolitiken har under lång tid skapat ett samhälle och en bostadsmiljö som är allt annat än någonting man kan vara stolt över.

Vi har haft en avsaknad av framförhållning, en avsaknad av trygghetsanpassning av våra bostadsområden, ett ensidigt fokus på byggen av hyreshus och en avsaknad av att skapa förutsättningar för småhusbyggande i Sverige.

Vi har sett miljonprogramsområden byggas mellan 1965 och 1975. Det är områden som totalt saknar estetisk utformning som gör att vi får vackra bostadsområden. Det är områden som har skapat stor otrygghet för dem som bor där. Vi såg en EBO-lagstiftning som skapade trångboddhet och utsatthet, bland annat orsakat av den oreglerade invandringen och den mångkulturella ideologin.

Herr talman! Jag är alltså glad över att se den här skrivelsen på riksdagens bord. Den är en av många delar i arbetet med att ersätta tidigare bostadspolitik. Skrivelsen harmonierar väl med Sverigedemokraternas politik på området. Med den och ytterligare kreativa lösningar som vi har lagt fram utöver de som är införda i skrivelsen skulle vi kunna få ett bra samhälle att vara stolta över. Vi ser möjligheten att efter att skrivelsen är antagen kunna genomföra fler förslag, som jag kommer att gå in på, i praktisk handläggning framöver.

Vi behöver en nationell handlingsplan till kommunerna för att ge ett understöd till hur man kan skapa tryggare bostadsområden. Vi behöver stöd för områdesplanering av befintliga miljöer för att bygga in mer trygga bostadsområden så att människor kan uppleva trygghet men också få en faktisk trygghet i sina bostadsområden.

Vi behöver stimulera kulturmiljökompetensen ute i landet för att ta större del av den kultur som vi har i våra kommuner och lyfta fram den i framtida bostadsbyggande. Vi behöver möjliggöra en tydligare medborgardialog och medborgarinflytande som innebär att medborgarna kan få vara med och tycka till om hur bostadsmiljöer och stadsmiljöer gestaltas. På så vis skapas förutsättningar för ett mer tillåtande byggande framöver, där folk känner en harmoni i sitt samhälle.

Herr talman! Den här skrivelsen tar upp ett bredare perspektiv än den tidigare skrivelsen, som den förra regeringen lade fram. Det tycker jag är ett bra utgångsläge. Man pratar här om att bygga levande städer och att bjuda in till gemenskap och samhörighet. Det är avgörande för det svenska samhället i dag och någonting som verkligen saknas. Det kan man bygga in genom bostadspolitiken.

Vi involverar vårt historiska arv, vilket är en viktig del av att bygga gemenskap. Man tar in det i bostadsbyggandet och byggandet av våra stadsmiljöer. Den framtida byggnationen ska präglas av en estetiskt tilltalande gestaltning för att skapa en framtida god folkhälsa. Hur våra bostadsområden är utformade, byggda och gestaltade påverkar nämligen i förlängningen vår hälsa. Vi behöver lyfta fram behovet av att skapa skönhet och harmoni i våra bostadsområden. Det går man också in på tydligt i den här skrivelsen.

Vi behöver forma städernas identitet och sammanhållning. Det är någonting som gör att vi känner igen oss i den stad vi bor i. Man behöver i större utsträckning än i dag forma städerna utifrån våra historiska perspektiv. Det bidrar även starkt till att skapa sammanhållning i vårt land. Det kulturella perspektivet behöver bli en integrerad del av samhällsbyggnadsfrågorna från första början och till slut.

Vidare behöver vi skapa attraktiva centrum i våra städer. Vi ser i dag, och har sett under lång tid, hur affärsområden utanför städerna byggs och att de centrala delarna inte blir lika attraktiva att finnas med i. Det är såklart inte en önskvärd utveckling att vi får utarmade stadskärnor. Vi behöver jobba med vilka förutsättningar vi kan skapa för att få ett livligt samhälle i de centrala delarna igen. Vi behöver långsiktig planering. Vi behöver skapa dialog med handelns företrädare och en strategi som fungerar för handeln. Vi behöver också skapa förutsättningar för parkering så att de som inte bor i de centrala delarna enkelt kan ansluta sig till stadskärnan. På så vis kan vi få fler som rör sig i de centrala delarna.

Vi behöver ha en regional planering för samordning av infrastrukturen, så att den planering som görs harmonierar med hur vi bygger våra samhällen. Man ska enkelt kunna transportera sig både till andra kommuners stadskärnor och till stadskärnorna i den kommun man bor i.

Vi behöver en arkitektur som kan överbrygga delar av de konflikter som finns och ibland upplevs i samhället. Vi behöver en arkitektur som skapar harmoni i våra bostadsområden.

Vi behöver en fortsatt satsning på forskning och utveckling för att skapa – också viktigt – hållbara samhällen anpassade efter klimatförändringar men även utifrån kris- och krigssituationer.

Vi behöver trygga bostäder. Vi vet att en stor andel av befolkningen känner sig otrygg med att vistas ute på kvällstid. Inte minst kan vi läsa om det i den nationella trygghetsundersökningen från 2024. Vi behöver ett integrerat arbete med brottsförebyggande och trygghetsfrämjande åtgärder i samhällsprocessen redan i planerings- och byggnadsskedet. Det handlar även om de områden vi har i dag och som kan göras om, alltså vad gäller områdesplanering i de befintliga miljöerna. Detta behöver finnas med. Det ser vi också i den skrivelse som nu ersätter den gamla skrivelsen från den tidigare regeringen. Det är jag mycket glad och nöjd över att se.

Vi behöver samverka med fastighetsägare, näringsliv, civilsamhälle och polis med flera för att skapa trygga områden och få bort den otrygghet som tyvärr har slagit rot i många av våra utsatta områden. Vi behöver en platssamverkan, och där har vi snart ny lagstiftning på plats. Vi behöver skapa ökad rörlighet för att ge förutsättningar för god upplevd såväl som verklig trygghet i våra bostadsområden. Med det, herr talman, vill jag bara säga att jag är oerhört glad över att se att ännu en del av den gamla bostadspolitiken ersätts med en ny.

Herr talman! I dag debatterar vi i kammaren planering och byggande. Bostadspolitiken berör flera områden i vårt samhälle. När vi jobbar med de bostadspolitiska frågorna har vi möjlighet att påverka och skapa förutsättningar för utveckling och förbättring på många håll och inte bara när det gäller att bygga hus.

Herr talman! Här har vi till exempel planeringsprocessen. Där menar vi att det brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektivet behöver tas med redan i planeringsfasen. Det gäller att där ha samråd och diskussioner tillsammans med polisen och andra erfarna instanser.

Det handlar om att i ett tidigt stadium få med alla bitar för att skapa förutsättningar för att de områden och bostadsmiljöer som tillkommer från början har med sig brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Vi behöver också jobba vidare med det kommunala stödet för att områdesplanera på ett sådant sätt att vi kan skapa förutsättningar för tryggare bostadsområden, något som det i dag finns ett stort behov av i Sverige.

Vi har flera utsatta områden. Vi vill se till att skapa förutsättningar för att färre utsatta områden ska finnas i landet och att inga nya tillkommer. Här behövs det en nationell handlingsplan som kommunerna kan använda som stöd i detta arbete.

I det samarbete som Sverigedemokraterna har med Tidöpartierna har vi också med en leverans av ett lagförslag för att stärka tryggheten i den bebyggda miljön genom områdessamverkan. Det är ett lagförslag som jag ser fram emot att regeringen kan lägga fram här i kammaren för att skapa förutsättningar för att kunna samverka för att skapa trygga bostadsområden.

Herr talman! Detta är några av de delar som är oerhört viktiga på det bostadspolitiska området och som rör tryggheten för våra medborgare ute i samhället.

Vidare menar Sverigedemokraterna att vi behöver arbeta med medborgarinflytande vid gestaltning av offentlig konst och nybyggnation. Det skulle kunna skapa förutsättningar för att undvika att tjänstemän, arkitekter och politiker använder sina egna subjektiva bedömningar av vad som är vackra områden och bostäder.

Vi vill möjliggöra för fler medborgare att kunna vara med i processen. Vi tror också att en sådan process kan skapa förutsättningar för att få färre överklaganden och bättre processer i bostadsbyggandet.

Vi behöver också utreda införandet av ett kommunalt arkitekturprogram där vi kan skapa förutsättningar för arkitektonisk kvalitet och estetik. Det skulle vara ett mellansteg mellan plansystemets översiktsplan och detaljplan, alternativ mellan översiktsplaneprocessen detaljplaneprocessen.

Det är återigen en del av det som jag tror kan skapa förutsättningar för att få färre överklaganden, en bättre förståelse och en involvering av medborgarna i processen för att bygga nya bostäder och bostadsmiljöer.

Vi behöver stärka den kulturmiljökompetens som finns ute i kommunerna genom att införa en kulturell planering. Det sätter fokus på platsens kulturella och historiska perspektiv för att motverka storskalig och likriktad nybyggnation.

Vi vill se till att bevara de kulturmiljöer och de historiska delar i kommunerna som är viktiga för att skapa en nationell identitet men också en lokal identitet. När man bygger i de områdena behöver det finnas bättre förutsättningar för kulturmiljökompetensen.

Vi behöver arbeta med en kartläggning för att undvika att vi river historiska byggnader och förstör kulturmiljöer. Kommunen har en avgörande roll i att bevara dessa områden. Där skulle det kunna behövas ett stöd. Vi vill se en utredning för att möjliggöra bättre förutsättningar för ett sådant stöd. Vi behöver också ha sanktioner mot exploatörer som bortser från känsliga kulturmiljöer för att se till att kulturmiljöer inte förstörs vid nybyggnation.

Planering och byggande är ett omfattande område. Det berör både stat, region och kommun. Alla dessa delar samspelar med varandra för att skapa förutsättningar för att nya bostäder byggs. I slutänden ligger planeringsansvaret på kommunerna. Sverigedemokraterna menar att man behöver arbeta mer med handläggningsfrågorna för att få en effektivare hantering av tillstånd och bostadsbyggande. Man behöver också arbeta med överklagandeprocesserna för att snabba upp bostadsplaneringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Vi tycker från Sverigedemokraternas sida att man ska införa en regional planering i hela Sverige. I dag använder man sig av detta i Skåne, Stockholms och Hallands län. Vi menar att man skulle behöva gå vidare med den processen och införa detta i hela Sverige för att staten, regioner och kommuner gemensamt ska kunna planera för bostadsbyggande, infrastruktur och kollektivtrafik på ett bättre sätt.

När det gäller regelförenklingar och bättre förutsättningar att planera för bostadsbyggande har det till exempel införts ett stöd för detaljplaner för småhusbebyggelse. Vi har också fortsatt arbetet med regelförenklingar och snabbare processer. Den kommande propositionen om ett nytt bygglovsförfarande är en del av den stora omläggning av politiken som behövs. Regeringen kan i dag kan presentera och genomföra en rad förändringar för att skapa bra förutsättningar för planerande och byggande i Sverige.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 10.