Monica Haider

Fru talman! Jag tror verkligen att det kommer att vara någon annan finansminister till hösten, och då får vi väl se till att vi ändrar skatten på bekämpningsmedel, så att den inte drabbar den verksamhet som verkligen behöver det här.

Jag är givetvis glad att finansministern också säger att man är beredd att göra någonting åt detta.

Jag får väl egentligen bara tacka för svaret och konstatera att vi faktiskt är överens i denna fråga. Den här skatten träffar inte rätt, och därför är den inte effektiv.

Tack så mycket för debatten, finansministern!

Fru talman! Finansministern ägnar en stor del av sitt svar åt att beskriva hur lagstiftningen fungerar och hur man faktiskt tillämpar den. Det känner vi alla till, och vi har pratat om det här. Men min fråga handlar inte om vem som tolkar den utan om regeringens politiska vilja. Nu hörde vi finansministern säga att man har en politisk vilja att göra någonting åt detta men att det inte har stått längst upp på prioriteringslistan. Jag hoppas verkligen att det åker upp på den listan, så att man faktiskt kan prioritera detta.

Anser finansministern att de produkter som används för att förhindra smittspridning i vård och äldreomsorg ska beskattas som bekämpningsmedel? Som finansministern själv var inne på handlar det om prioriteringar. Vi ska givetvis ha effektiva styrmedel för miljö och hälsa, men de produkter som används för att skydda patienter och äldre borde inte hamna i samma regelverk. Jag hoppas verkligen att finansministern, precis som hon säger, är beredd att gå från allmän öppenhet till konkret handling och att säkerställa att vårdens och omsorgens desinfektionsmedel inte belastas av en skatt som inte fyller sitt syfte.

Fru talman! Tack för svaret, Elisabeth Svantesson! Jag noterar att finansministern i sitt svar säger sig vara öppen för att se över skatten, så att den kan göras mer effektiv och träffsäker. Det är bra.

Jag har ställt den här interpellationen eftersom det finns oklarheter när det gäller beskattningen av desinfektionsmedel som används inom sjukvård och äldreomsorg. Lagen om skatt på bekämpningsmedel infördes för att reglera växtskyddsmedel och andra produkter med miljö- och hälsopåverkan. Men genom lagens breda utformning omfattas även desinfektionsmedel som används för att skydda patienter, äldre och vårdpersonal.

Under pandemin lärde vi oss hur avgörande tillgången till desinfektionsmedel är för smittskydd, patientsäkerhet och samhällets beredskap. Är det då rimligt att frågor om dessa produkter ska behandlas på samma sätt som andra bekämpningsmedel?

I lagen finns redan undantag för produkter som används vid framställning av livsmedel och läkemedel. Ett motsvarande förtydligande för desinfektionsmedel inom vård och omsorg skulle vara både logiskt och enkelt att genomföra.

Jag noterar att finansministern hänvisar till att en statlig utredning redan har konstaterat att skatten på bekämpningsmedel i sin nuvarande form har brister och inte är ett effektivt styrmedel. Därför vill jag fråga finansministern: Om regeringen själv anser att skatten har brister och inte fungerar särskilt väl som styrmedel, varför är regeringen då inte beredd att redan nu undanröja – och inte bara vara öppen för att göra det – osäkerheten kring desinfektionsmedel som används inom vård och omsorg?

Fru talman! Min fråga går till minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin.

En journalist kunde ta sig in i statsministerns bostad med en påhittad identitet. Journalisten lämnades sedan kvar ensam och kunde se sig omkring. Detta kunde ske på grund av att en stiftelse sökte volontärer för att öka värdet på en fastighet som statsministerns familj äger.

Finns det anledning för regeringen att som en del av det civila försvaret vidta åtgärder för att förbättra säkerhetstänkandet hos de civilsamhällesorganisationer som verkar nära den yttersta statsledningen?

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 18 Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3.

Det är viktigt att Sverige har låga elpriser för att våra företag ska kunna vara konkurrenskraftiga men också för att hålla nere kostnaderna för hushåll. Då behöver vi alla kraftslag och att tillståndsprocesserna för energiproduktionen är snabba och ändamålsenliga.

Sverige befinner sig mitt i en historisk omställning där industrin elektrifieras, transportsektorn ställer om och vårt beroende av fossila bränslen ska brytas. För att detta ska lyckas krävs en kraftfull och snabb utbyggnad av förnybar energi. Då är tillståndsprocesserna helt avgörande. Vi socialdemokrater delar därför ambitionen att förenkla och förkorta tillståndsprövningen. Men vi menar att regeringens genomförande av förnybartdirektivet är otillräckligt och riskerar att skapa nya problem i stället för att lösa de problem som redan finns.

Fru talman! Först och främst handlar det om tempo och ansvar. Sverige skulle ha genomfört delar av direktivet redan 2024. I stället har vi blivit stämda av EU-kommissionen för att inte ha gjort det i tid. Det är inte bara en formell fråga, utan det skickar en signal om bristande handlingskraft och skapar osäkerhet för företag och investerare. När industrin står redo att ställa om måste politiken leverera tydliga besked, inte förseningar.

Samtidigt ser vi hur regeringen driver flera stora förändringar parallellt. Det handlar om nya regler kopplade till förnybartdirektivet, om en ny miljöprövningsmyndighet och om omfattande förändringar i miljöprövningssystemet. Men dessa processer hänger inte ihop tillräckligt väl. Risken är att vi får ett fragmenterat system där olika regelverk överlappar varandra, skapar otydlighet och i värsta fall förlänger processerna i stället för att korta dem.

I reservation 1 betonar vi behovet av en tydligare tidsplan och en bättre samordning. Sverige behöver ett sammanhållet system, inte ett lapptäcke av reformer.

Fru talman! En annan central fråga gäller tidsfristerna. Förnybartdirektivet ger möjlighet att införa kortare och effektivare handläggningstider. Men regeringen väljer att inte fullt ut använda den möjligheten utan hänvisar till att det inte är realistiskt. Det är synd.

Långa tillståndsprocesser är i dag ett av de stora hindren för investeringar i elproduktion. Om vi menar allvar med klimatomställningen måste vi våga vara mer offensiva. Sverige ska inte nöja sig med miniminivåer; vi ska vara ett föregångsland.

Fru talman! Vi lyfter i en av reservationerna också upp frågan om ändringstillstånd, vilket vi har motionerat om tidigare i enlighet med en utredning.

I dag är det ofta svårt och oförutsägbart att göra förändringar i befintlig verksamhet. Det gör att investeringar i ny teknik, effektiviseringar och klimatomställning försenas eller uteblir.

Utredningar har pekat på att detta hämmar utvecklingen och minskar viljan att investera. Därför bör ändringstillstånd vara huvudregel om en ansökan inte avser hela verksamheten, vilket också Miljöprövningsutredningen föreslår, men detta, liksom många andra tillståndsfrågor, bereds nu i Regeringskansliet.

Det ska vara enkelt att uppgradera anläggningar, att ersätta gammal teknik med ny och att öka kapaciteten där det är möjligt. Det är en nyckel för att få fart på omställningen och för att företagen ska våga uppgradera utan att hela anläggningen ska prövas.

Fru talman! Slutligen måste vi tala om att tidigarelägga ett kommunalt veto, som är ett färdigutrett förslag som vi ha lagt fram två gånger men blivit nedröstade av regeringspartierna, som fått stöd av SD. I dag stoppas många vindkraftsprojekt sent i processen. Det leder till osäkerhet, ökade kostnader och förlorade investeringar.

Vi socialdemokrater vill i stället se ett tidigare kommunalt ställningstagande. Det skulle skapa större förutsägbarhet, minska risken för sena avslag och bidra till en snabbare utbyggnad av förnybar energi, vilket också Miljötillståndsutredningen föreslår. Det handlar inte om att köra över kommunerna utan om att skapa tydliga spelregler från början.

Fru talman! Sverige behöver mer el och det snabbt, men vi behöver också ett system som fungerar i praktiken. Regeringens förslag tar vissa steg i rätt riktning, men det räcker inte. Vi socialdemokrater vill se en mer offensiv politik med bättre samordning, kortare tidsfrister, tydligare regler och reformer som underlättar investeringar. Detta behövs för att vi ska klara klimatomställningen och för att stärka svensk industri och skapa nya jobb och därigenom klara välfärden. Sverige behöver en ny riktning.

Herr talman! De metoder som Rickard Nordin radar upp, förutom att gräva ned ledningen i marken, har vi socialdemokrater inget emot. Det är ju inte riktigt vi politiker som bestämmer metoderna. Så fungerar det faktiskt inte.

En professor i Uppsala säger att det är billigt att gräva ned ledningen i marken, men den uppgiften har inte jag. Det är lite märkligt när det finns många andra experter som jobbar med frågan, inte bara nätbolagen, som säger att det är dubbelt så dyrt. Uppgiften att det skulle vara billigt att gräva ned har inte jag, Rickard Nordin.

Herr talman! Jag tror att varken jag eller Josef Fransson behöver tala om för varandra hur elmarknaden fungerar. Det vet vi ganska väl, båda två.

Vad gäller nedläggningen av kärnkraft var det inga politiska beslut, men Josef Fransson vet tydligen mer än någon annan i denna kammare – även den som var med på den tiden vi på den rödgröna sidan hade regeringsmakten. Det var definitivt inga politiska beslut som ledde till att kärnkraft lades ned. Det var dålig lönsamhet och att det hände en olycka i Fukushima, som innebar att säkerhetskraven höjdes väldigt radikalt. Då kostade det för mycket att göra i ordning de kärnkraftverk som fanns.

(Applåder)

(forts. § 18)

Herr talman! Det vore bra om ledamoten på något sätt hade historien med sig när han talar om hur det faktiskt var för fem sex år sedan vad gäller energisituationen i Sverige. Vi hade väldigt låga elpriser – och vi har fortfarande de lägsta elpriserna i Europa. Det gjorde att de investeringar i kärnkraft som behövdes inte lönade sig. Man fick inte ihop kalkylen. Att lösningen på alla energiproblem i Sverige skulle vara kärnkraft stämmer inte, och det vet Josef Fransson mycket väl.

Politiken har inte lagt ned kärnkraften i Sverige. Det enda kärnkraftverk som har lagts ned av politiken är Barsebäck. De andra nedläggningarna gjordes på helt marknadsmässiga grunder. Det kan man läsa i artikel efter artikel. De som styrde företagen vid den tiden bekräftar detta. Det var alltså inga politiska beslut. Kom inte dragande med effektskatten, för den var inte avgörande i detta fall!

Vad gäller väderberoende kraft tror jag att det är framtiden också i Sverige. Jag tror dessutom att det behövs mer kärnkraft. Men det behövs även mer både sol- och vindkraft och allt annat. Med tanke på hur det just nu ser ut i världen är ensidigt beroende av vissa energikällor ganska farligt och kan bli väldigt dyrt. Jag håller alltså absolut inte med Josef Fransson om hans analys, men ingen blev väl förvånad över att vi inte har samma åsikt i denna fråga.

Herr talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande Elmarknadsfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Sverige befinner sig i en omfattande elektrifiering. Industrin ställer om, transportsektorn förändras och hela samhället ska bli fossilfritt. Det ställer höga krav på elsystemet men också på hur elmarknaden fungerar i praktiken.

Det som är viktigt är att hushåll och företag har tillgång till stabila, rimliga och förutsägbara elpriser. Så ser det inte riktigt ut i dag. Elmarknaden präglas i alltför hög grad av stora prisvariationer, osäkerhet och oförutsägbarhet. Det skapar otrygghet för hushåll och försämrar konkurrensvillkoren för företag.

Detta förstärks av det som händer i vår omvärld just nu. Kriget i Mellanöstern, ett osäkert säkerhetsläge och stigande energi-, olje- och gaspriser på världsmarknaden påverkar elpriserna i Europa och därmed här i Sverige. Vi har ett integrerat energisystem där priser smittar av sig mellan länder och energislag. När gaspriset stiger i Europa påverkar det elpriset här.

Herr talman! Elmarknaden levererar inte likvärdiga villkor i hela landet. De stora prisskillnaderna mellan elområdena är inte rimliga eller rättvisa. De slår hårdast i södra Sverige och påverkar både hushållens ekonomi och företagens möjligheter att växa. I dag är spotpriset 6,55 öre per kilowattimme i norra Sverige och 102,08 öre per kilowattimme i södra Sverige. Det är faktiskt inte rimligt. Vi behöver stärka överföringskapaciteten inom landet och utveckla elsystemet där behoven är som störst. Elnätet måste ha tillräcklig kapacitet för att transportera elen dit där den behövs.

Herr talman! Energisystemet är grunden för det moderna samhället och avgörande för vår utveckling. En framgångsrik elektrifiering är nödvändig för att öka tillväxten, skapa jobb och välstånd samt nå våra klimatmål. Den stärker Sveriges konkurrenskraft och möjliggör export av klimatsmarta produkter som bidrar till minskade utsläpp även i andra länder. Elektrifiering ger stora möjligheter till energieffektivisering och minskade utsläpp, särskilt inom transportsektorn och basindustrin. Tillgång till billig och stabil el är en avgörande konkurrensfördel för svenska företag.

Vi vill att hela Sverige ska ha samma låga elpriser. För att nå dit krävs fortsatt utbyggnad av både elproduktion och elnät i hela landet. Det behövs mer el från vattenkraft, vindkraft, solkraft, kärnkraft och bioenergi samtidigt som samhället behöver ta ett större ansvar för elförsörjningen för att säkerställa stabila och långsiktigt låga priser. Vi anser därför att regeringen aktivt bör driva på inom EU för förändringar som kan bidra till lägre elpriser här i Sverige.

Herr talman! Vi konstaterar att elektrifieringen och den gröna omställningen kräver ett elnät som kan möta en kraftigt ökad efterfrågan. Samtidigt ser vi i dag kapacitetsbrist och långa köer för företag som inte får tillgång till den el de behöver.

Elnäten måste byggas ut mer proaktivt och med ett tydligare samhällsperspektiv. Det kräver en högre investeringstakt men också en reformerad intäktsreglering som möjliggör investeringar och skyddar elkunderna från kraftiga kostnadsökningar. Inte bara investeringar i nät ska premieras utan även smartare användning av nätet.

Svenska kraftnät måste säkerställa att andra lösningar används för att hantera den ökade elanvändningen och elproduktionen. Digitalisering, AI, kraftelektronik och energilagring kan bidra till ett mer effektivt utnyttjande av elsystemet. Även flexibilitetstjänster och aggregering utgör viktiga verktyg i detta arbete.

Utvecklingen av smarta elnät måste fortsätta. Vi behöver bygga ut den havsbaserade vindkraften, speciellt i södra Sverige, där behovet är störst. Regeringens beslut om ändrat uppdrag till Svenska kraftnät vad gäller att inte ta kostnaderna för anslutningsavgifter har fått stora konsekvenser för utbyggnaden av havsvindkraft, som nu helt har stannat av. Det uppdraget bör återupptas.

Den socialdemokratiska regeringen tog viktiga initiativ för att korta tillståndsprocesserna, vilket gjorde ledtiderna mycket kortare och mindre resurskrävande. Detta arbete måste man fortsätta, vilket regeringen också gör.

Herr talman! Regeringen måste ta ansvar för de höga elpriserna. Att elstöd nu kommer på plats och betalas ut är bra, men det borde ha kunnat göras med flaskhalsintäkter om regeringen hade stått på sig nere i Bryssel. Regeringen behöver komma till riksdagen med förslag om hur man ska hantera de anvisade avtalen så att kunderna inte står utan avtal.

Herr talman! Ett modernt elsystem måste vara robust och motståndskraftigt. Just i ett läge med ökad geopolitisk oro blir detta ännu tydligare. Sverige ska ha en elförsörjning som är robust och med tillfredsställande beredskapsnivå. Hotbilden är tydligare än tidigare, och sårbarheten med ökad elektrifiering gör frågan mer angelägen.

Vi behöver ha en långsiktig och stabil energipolitik i en orolig värld. Vi behöver en långsiktig energiöverenskommelse för svenska hushåll och företag. Långsiktigheten behövs för att företag ska våga investera. Det handlar om stabilitet i ett läge där världen är instabil.

Fru talman! Sjukvårdsministern anklagar min kollega för att vantolka och ljuga, och detta när vi vet att den ekonomiska politiken direkt påverkar vårdens förutsättningar!

Vi i Socialdemokraterna har föreslagit betydligt större resurser till välfärden, medan regeringen har prioriterat skattesänkningar. Vi kräver att regeringen lägger fram en plan för hur nedskärningarna inom förlossningsvården ska stoppas och vilka konsekvenser underfinansieringen av sjukvården och nedskärningen med de 600 miljonerna till förlossningsvården får.

Kan ministern förklara för barnmorskor, undersköterskor och sjuksköterskor varför det är viktigare att ge Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson en skattesänkning på ungefär 6 000 kronor i månaden än att satsa på en trygg förlossningsvård?

(Applåder)

Fru talman! Vad gäller Statens servicecenter är det en större organisation än servicekontoren. Det är inte riktigt rimligt att prata om den totala budgeten för Statens servicecenter, som gör väldigt mycket mer än att ha kontor ute i landet.

Regeringen Löfven hade en plan för hur man skulle bygga ut servicekontoren i hela landet för att förbättra tillgängligheten på olika myndigheter. Det var inte så att man inte hyrde in sig någonstans. I Älmhult, där jag själv bor, hyr man in sig på ett kontor, gamla Gotthardskontoret. Det är inte så att man har egna lokaler. Det har aldrig varit en diskussion.

Det konstiga med de här besparingarna, på 150 miljoner, är bland annat att man kunde säga upp en lokal bara för att hyreskontraktet skulle gå ut. Det hade ingen betydelse alls om kontoret behövdes eller inte. Det var ingen fråga. Regeringen bestämde sig för att man skulle spara 150 miljoner på servicekontoren. Var god verkställ! Då var ledningen givetvis tvungen att göra det för att klara sin budget.

Man hade inte en susning om det var bra eller dåligt eller om det var lite folk på just de kontoren. Man har dessutom försämrat öppettiderna, så det är väldigt svårt för människor att veta när servicekontoren är öppna och inte.

Jag har ingenting emot att det är mobilt eller att man hyr in sig hos kommunen. Men det är väldigt viktigt att de statliga myndigheterna finns tillgängliga ute i landet. Det trodde jag faktiskt att jag och Eric Palmqvist var väldigt överens om, men det är vi tydligen inte, och det smärtar mig verkligen.

Fru talman! Riksrevisionen är ett väldigt viktigt organ som vi har till vårt förfogande när det handlar om att analysera olika verksamheter. Jag kan instämma i en hel del som Riksrevisionen kommer fram till, men givetvis inte allt.

Detta med transportbidraget är ganska intressant. Det verkar nästan som om ledamoten Erik Palmqvist nu är kritisk till det. I många debatter, också tillbaka i tiden, har han varit väldigt tydlig med att det är viktigt för transportföretagen i norra Sverige. Det verkar inte som att ledamoten längre håller med om det.

Jag är absolut inte kritisk till stödet till kommersiell service. Jag tycker att det är bra att regeringen har höjt stödet till kommersiell service. Det är väldigt viktigt. Jag skulle påstå att vi är väldigt överens om det.

Vad gäller Riksrevisionens rapport om statliga myndigheter var den faktiskt ganska tvetydig. Efter ett tag när myndigheterna väl etablerat sig på nya platser har det visat sig att det fungerar väldigt väl. Det är väldigt bra att man får akademikerjobb i fler regioner än storstadsregionerna. Vi ser själva att till exempel Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, som finns i Växjö, har betytt väldigt mycket för Växjö eller för hela Region Kronoberg.

Det är viktigt att vi har statliga myndigheter i hela landet.

Fru talman! Sverige ska hålla ihop. Det är ett politiskt ansvar. Den regionala utvecklingspolitiken handlar ytterst om människors vardag. Det handlar om möjligheten att ha ett arbete, att kunna starta och driva företag, att barnen har en skola i närheten och att det finns vård, skola, omsorg, apotek, drivmedel och en livsmedelsbutik – helt enkelt att kunna bo och verka i hela Sverige.

Vi står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 12.

Fru talman! Sverige håller på att glida isär. Klyftorna ökar mellan storstäder och mindre orter och mellan expansiva regioner och kommuner som kämpar för att både klara välfärd och lokalt näringsliv. Klyftorna mellan människor ökar också.

I dag är 100 000 fler arbetslösa än när regeringen tillträdde. Konkurserna och varslen har ökat, och i detta försämrar regeringen akassan. Folk blir helt enkelt fattigare. Vi behöver en ny politik för att skapa nya jobb och välfärd. Sverige behöver en ny riktning.

Fru talman! Den politik vi förordar syftar till att hela Sverige ska leva och växa och att den utvecklingskraft som finns runt om i landet ska stärkas och tas till vara. Klyftorna mellan människor och mellan stad och landsbygd ska minska.

För att möta vår tids samhällsutmaningar behöver varje landsända få möjlighet att utvecklas utifrån sina unika förutsättningar. För att Sverige ska kunna leda den gröna industriella omställningen och skapa nya jobb anser vi att den regionala utvecklingspolitiken behöver stå i samklang med många andra politikområden. Inte minst är en fungerande arbetskrafts- och kompetensförsörjning en viktig del i en kraftfull regional tillväxtpolitik, men också bostadsbyggande och digitalisering.

Vi vill att små och medelstora företag ska få bättre stöd att utvecklas och nå nya marknader genom att vi bland annat utvecklar det regionala exportfrämjandet. Vi vill se regelförenklingar och högkostnadsskydd för sjuklön, och vi vill också se över de långa betaltiderna.

Vi vill att regeringen ska fortsätta omlokaliseringen av myndigheter från storstäderna för att öka effektiviteten, ta vara på kompetensen i hela landet och bidra till den regionala utvecklingen.

Fru talman! Vi vet att mindre och glesbefolkade kommuner står inför särskilda strukturella utmaningar. Det är demografiska förändringar, kompetensbrist, långa avstånd och sårbar service. Därför vill vi stärka det statliga stödet till näringslivsutveckling i små och glest befolkade kommuner för att kunna driva strategiskt utvecklingsarbete. Det handlar om riktade insatser för företagande, innovation och kompetensförsörjning.

Alltför ofta utformas lagar och regelverk med ett storstadsperspektiv som norm. Konsekvenserna för landsbygden analyseras i efterhand, om alls. Vi menar att ett tydligare landsbygdsperspektiv måste in tidigare i lagstiftningsprocessen. Det handlar om rättvisa och om att beslut som fattas här i kammaren inte systematiskt ska slå hårdare mot människor i gles- och landsbygdsområden.

Fru talman! Kommersiell och offentlig service är grundläggande. Tillgång till service är en förutsättning för regional utveckling. Utan livsmedelsbutik, drivmedelsstation eller apotek minskar attraktiviteten snabbt.

Även om regeringen pekar på befintliga stöd ser vi hur butiker kämpar med små marginaler och höga kostnader. Vi vill säkerställa att stödsystemen är tillräckliga, träffsäkra och långsiktiga. Vi menar att det behövs åtgärder för att förenkla för nya matbutiker att etableras. Ofta är en matbutik på landet inte bara en matbutik utan en mötesplats för hela bygden. Där kan finnas kafé, bibliotek, drivmedelstation, laddpunkt med mera. Det är helt enkelt en plats att mötas. Detta vet jag av egen erfarenhet från där jag bor.

Men det handlar också om offentlig service. Statens närvaro har under lång tid centraliserats, fram till dess att regeringen Löfven ändrade kurs och fattade beslut om att decentralisera Myndighetssverige. Nya myndigheter skulle placeras utanför storstadsområden. Man skulle också återuppta den systematiska uppföljningen av myndigheters lokalisering.

Myndigheter har centraliserats och återflyttats till Stockholm under denna regering. Det påverkar trygghet, tillit och tillgång till stöd.

Staten måste vara närvarande i hela landet – inte bara digitalt utan även fysiskt. Det är en fråga om legitimitet och sammanhållning. När service försvinner försvagas hela bygden. Tillgången till kommersiell och offentlig service är avgörande för regional utveckling.

Under denna mandatperiod har vi sett hur statliga servicekontor har lagts ned. På andra orter har öppettiderna kraftigt begränsats. För den person som saknar digital vana, har en funktionsnedsättning eller behöver personlig vägledning innebär detta en mycket konkret försämring. Det räcker inte att säga att service finns digitalt.

I många mindre kommuner är det redan långt till närmaste myndighetskontor. När öppettiderna dessutom krymper urholkas tilliten till staten. Det påverkar företagare som behöver stöd, äldre som behöver hjälp och nyanlända som ska in i samhället.

En stat som drar sig tillbaka från landsbygden riskerar att skapa ett Alag och ett B-lag när det gäller tillgång till service. Det är inte acceptabelt. Servicekontoren måste bli fler, inte färre.

Det behövs stabilare villkor för lokal utveckling.

Regeringen har nu äntligen fattat beslut om ersättning till kommuner för vindkraftsutbyggnad. Det är bra att den frågan äntligen har fått en lösning. Lokalsamhällen som bidrar till energiomställningen ska också få del av fördelarna.

Men regional utveckling handlar om mer än enskilda beslut. Det krävs en sammanhållen politik där staten, regionerna och kommunerna drar åt samma håll.

Vi socialdemokrater vill stärka näringslivsutveckling i mindre och glesbefolkade kommuner. Vi vill se en tydligare statlig närvaro i hela landet, fungerande service med rimliga öppettider och omlokalisering av statliga myndigheter.

Fru talman! Sveriges konkurrenskraft bygger på hela landet: industrin, skogsbruket, småföretagen och innovationsmiljöerna. Allt detta finns inte bara i storstäderna.

Vi behöver en ny politik för att skapa nya jobb och välfärd. Sverige behöver en ny riktning.

(Applåder)

Fru talman! Jag trodde man hade infört stödet för att avstånden i Sverige är så långa. Jag trodde att man hade ett transportstöd för att det är väldigt långt att utföra transporter till norra Sverige. 80 miljoner av drygt 400 miljoner är inte en liten sänkning enligt mitt förmenande. Men regeringen hänvisar till att uttransporter inte längre medför högre merkostnader än intransporterna. Enligt företag där uppe stämmer inte detta. De hävdar att flera av de stödberättigade företagens transportkostnader är betydligt högre.

Jag vill fråga Eric Palmqvist vilka analyser som ligger till grund för sänkningen av transportstödet. Då syftar jag inte bara på att medel som inte hade sökts fullt ut gick tillbaka till budgeten.

Fru talman! Transportstödet är ett statligt regionalpolitiskt stöd som syftar till att minska de höga fraktkostnader som företag i norra Sverige får på grund av de långa avstånden till marknaden. Stödets främsta betydelse är att stärka konkurrenskraften för företag i stödområdet och därmed bidra till regional utveckling, sysselsättning och bibehållande av en industriell bas i norra Sverige.

Norra Sveriges industriföretag har drabbats hårt av kraftigt höjda banavgifter och därmed kraftigt höjda transportkostnader på järnväg. Därför har mer gods lagts över på lastbil.

Nu har regeringen fattat beslut om att sänka transportstödet och ytterligare försämrat förutsättningarna för industrin i norra Sverige. Man har beslutat att sänka transportstödet med totalt 80 miljoner.

Var detta Eric Palmqvists tanke med transportstödet, som han i många tidigare debatter om regional utveckling har varit ganska stolt över? Var det meningen att småföretagen i Norrlands inland skulle betala det här priset?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är skönt att höra att ministern är positiv till riktningen. Det sker mycket i ett högt tempo, men ministern vågar inte riktigt lova något och ge konkreta svar.

Fjärrvärmen är inte bara en uppvärmningsform. Den är en förutsättning för att energisystemet i hela Sverige ska fungera och också för att skapa nya jobb och välfärd. Den gör att våra bostäder kan värmas utan att belasta elnäten. Den gör att kraftvärmen kan producera el de kalla dagarna. Den är också avgörande för både klimatet och försörjningstryggheten.

Fjärrvärmens legitimitet är beroende av att kunderna upplever systemet som rättvist och begripligt. I dag gör man inte det. Det finns exempel på bostadsföretag runt om i landet, till exempel i Falköping och Sveg, där de har satt in berg-, vatten- och luftpumpar i stället, för att det är för dyrt med fjärrvärmen. De anser sig inte kunna ta ut de höga priserna från hyresgästerna. Det är helt förödande för vårt elsystem.

EI:s rapport är tydlig. Prisökningarna är stora, precis som vi alla tre har sagt här i debatten. Kundskyddet är svagt, och transparensen räcker inte. Därför behövs det ytterligare reformer.

Jag hade önskat att ministern kunde ge ännu tydligare besked, men det önskar vi ju alltid från oppositionen. För hushåll och kommuner är detta väldigt brådskande.

Min följdfråga blir: Hur avser regeringen att säkerställa ett starkt kundskydd och rimliga fjärrvärmepriser samtidigt som fjärrvärmens avgörande roll för energisystemets stabilitet värnas?

Fru talman! Jag tackar ministern för de svaren, men jag konstaterar att det inte var mycket till svar. Det var väl så mycket svar hon kunde ge i detta läge, förstår jag. Det kom ingen riktig tidsplan och inga konkreta besked.

Ministern säger att det tar tid att få ordning på detta. Men nu har ju regeringen snart haft fyra år på sig att få ordning på en del saker. Jag vet inte riktigt hur länge statsrådet kan hänvisa till föregående regeringar i svaren på alla de frågor som vi ställer till regeringen.

En färsk rapport från Energimarknadsinspektionen visar att fjärrvärmekunderna möter kraftiga prisökningar, att kundskyddet är otillräckligt och att transparensen inte fungerar som den ska. Det är i det läget svenska hushåll står här och nu. Men som ministern sa ska man nu vänta på förslagen, bereda dem vidare, analysera och så vidare. Det låter lite som att frågan skjuts på framtiden.

Fru talman! Vi talar om ett energisystem där fjärrvärmen är helt avgörande, vilket vi är överens om. Fjärrvärmen avlastar elnätet, precis som har beskrivits, och värmer våra flerbostadshus och lokaler. Det gör också att kraftvärmen kan producera el när vi behöver den som mest. När fjärrvärmen förlorar kunder, inte av tekniska skäl utan på grund av riktiga prischocker, skapar det en ond spiral som innebär högre elbehov, sämre effektbalans och minskad elproduktion från kraftvärmen.

Det är inte det vi behöver. Vi behöver fjärrvärmen för att klara den gröna omställningen och för att skapa jobb och välfärd. Det är därför EU:s förslag är så viktiga. Men ministerns svar i dag ger inga besked om vilka av dessa förslag regeringen tänker genomföra eller när det ska ske. Samtidigt hör vi nu att regeringen har gett Energimyndigheten ett uppdrag som handlar om att stärka fjärrvärmen och kraftvärmen. Men det ska redovisas först i augusti 2026.

Fru talman! Fjärrvärmekunderna kan inte vänta så länge. De behöver lägre priser här och nu. Hur ser ministern på de förslag om en transparensplattform och ett stärkt kundskydd som lades fram i rapporten som presenterades före jul? Syftet är att få en prishämmande effekt och stärka kundens ställning. I delrapporteringen föreslogs att man skulle utveckla en sådan plattform. Har regeringen påbörjat ett sådant arbete?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är bra att regeringen har gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att analysera behovet av ett förstärkt kundskydd. Energimarknadsinspektionen presenterade sin slutrapport före jul. Fjärrvärmepriserna har verkligen skenat de senaste åren. Det är inte acceptabelt. I rapporten konstaterar Energimarknadsinspektionen att fjärrvärmekunderna nu möter mycket kraftiga prisökningar. De var på nästan 10 procent 2025 och över 15 procent 2024.

Det stämmer, precis som ministern säger i sitt svar, att biobränslepriserna har ökat. Men EI visar också att kundskyddet är otillräckligt, att transparensen är bristfällig och att många kunder upplever att de i praktiken saknar möjlighet att påverka sin situation. Antalet tvister ökade markant 2023 när priserna stack iväg. Kunderna känner sig helt enkelt maktlösa.

Fru talman! Detta är inte hållbart i ett naturligt monopol där fjärrvärmen värmer nästan alla svenska bostäder och lokaler och där i princip alla hyresfastigheter i tätorter är beroende av fjärrvärmen.

Vi får dessutom inte glömma fjärrvärmens systemkritiska roll. Om fler lämnar fjärrvärmen för elbaserade lösningar ökar elbehovet dramatiskt, särskilt vintertid. Samtidigt minskar elproduktionen från kraftvärmen, som är allra viktigast just under de kalla timmarna.

Det är alltså inte bara en prisfråga. Det är även en fråga om försörjningstrygghet och hela energisystemets stabilitet. Det behövs ett stabilt elsystem för att klara företagens konkurrenskraft, sänka våra utsläpp och skapa nya jobb och en bra välfärd. Det behövs ett effektivt elsystem med låga kostnader.

EI föreslår flera åtgärder i sin rapport: en tvistlösningsfunktion utanför domstol som ska pröva om fjärrvärmepriset är skäligt, en transparensplattform där kunder, kommuner och företag kan se hur priset faktiskt är uppbyggt men också stärkt tillsyn och skärpta informationskrav. Myndigheten öppnar också för ekonomisk reglering om utvecklingen inte förbättras.

Fru talman! Ministern säger att regeringen har sett behovet och ska arbeta vidare med EI:s slutredovisning. Det välkomnar jag. Min fråga till ministern blir då: När avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om en utredning om tvistlösning utanför domstol? Det behövs tydlighet både för kunderna och för fjärrvärmens framtida legitimitet.