Herr talman! I dag debatterar vi NUl7 Elmarknadsfrågor, som är ett rent motionsbetänkande. Från SD har vi inga reservationer i betänkandet, och jag yrkar därför avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Energi är basen i det moderna samhället och i vårt välstånd. Man kan kalla mycket av det vi använder energin till för bekvämligheter, men vårt beroende är så starkt att det är omöjligt att gå tillbaka. Tillgången på energi är den fundamentala anledningen till att mänskligheten har kunnat gå från cirka 2 miljarder till 8 miljarder människor på bara runt 100 år.

Den använda energin korrelerar nästan perfekt med ett lands välstånd. Här blir priset på energin helt avgörande. I några av världens rikaste och mest utvecklade länder pratar man i dag om ökande energifattigdom, vilket brukar mätas utifrån att människor inte har råd att värma sin bostad. Det beror inte sällan på vansinniga politiska beslut, såsom att lägga ned fungerande kärnkraft.

Om kostnaderna för energi blir högre handlar det dock inte bara om högre elräkningar och dyrare bränsle för bilen. Som jag sa är energin basen i vårt välstånd. Den pumpar inte bara vatten till våra kranar, utan den används också för att rena vattnet från skadliga kemikalier och organismer. Den används vidare för att skapa den infrastruktur som gör att vattnet kommer till våra hem.

Energin driver inte bara våra kylskåp, våra bilar och våra sjukhus; den är en fundamental insatsvara i varje industriell process och i frakten så att industriellt framställda varor kan komma till de platser där människor befinner sig. Med dyrare energi blir allt dyrare. Människor får betala inte bara med bekvämlighet, utan med sin hälsa.

På grund av det jag nu har sagt blir det provocerande att se hur politiker så lättvindigt kan sätta vår energiförsörjningstrygghet på ända genom ogenomtänkta ideologiskt präglade beslut. Det handlar om att lägga ned fullt fungerande kärnkraft, att skapa kostnadsökningar på bil- och transportbränsle och att skapa ett instabilt och väderberoende elsystem som driver prisökningar för såväl el som elöverföring.

Att genom aktiva beslut, avsiktligt eller på grund av inkompetens, driva fram energifattigdom är att orsaka lidande för andra människor, och då gäller det att ha mycket starka skäl. Att man inte tycker om världens säkraste energislag, kärnkraft, är inte ett sådant skäl. Att man dammsuger världsmarknaden på biodrivmedel för att man ska kunna slå sig själv för bröstet för nationella utsläppsminskningar är inte heller ett sådant skäl.

Herr talman! Det investeras nu i elnät som aldrig förr. Den nuvarande årstakten ligger på omkring 30 miljarder i elnätsverksamheten, men siffran väntas öka kraftigt framöver för att kunna möta nya behov, som på ett eller annat sätt är politiskt framdrivna. Man pratar nu om 1 000 miljarder till elnätet de kommande 20–25 åren, vilket drivs av klimatomställningar och elektrifiering.

Hur dessa kostnader kommer att fördelas över konsumenterna återstår att se, men jag har svårt att se att detta inte kommer att vältras över på dem med ett påtagligt högre pris per överförd energienhet.

Affärsverket svenska kraftnät är den överlägset största investeraren, med årets 14,6 miljarder i prognos. Dessutom prognostiserar man en ökning till 25 miljarder per år efter 2030. Det är stora summor.

Vid tiden innan Sverige började bygga ut vindkraft låg Affärsverket svenska kraftnäts investeringsramar på runt 0,5–1 miljard per år, men från 2009 och framåt har vi sett en brant tilltagande kostnadsutveckling. Även inflationsjusterat har Svenska kraftnät ökat sina investeringsramar med cirka 1 400 procent på 20 år – en femtondubbling!

Det finns naturligtvis flera skäl till detta, men det är svårt att se något annat än att det sammanfaller väl med vindkraftsutbyggnaden och senare med nedläggningen av kärnkraft i södra Sverige.

Drivkraften bakom de ökade överföringsbehoven i nord-sydlig riktning är en stor utbyggnad av vindkraft i norr och avveckling av kärnkraft i söder. Samma sak gäller många av utlandskablar som integrerar Norden med Europa. Någon exakt siffra på vad Svenska kraftnät har lagt på utlandskablar de senaste åren har jag inte, men man ska veta att det rör sig om i storleksordningen tiotals miljarder kronor.

Elkundskollektivet får betala via höjda avgifter – allt för att vi måste dumpa nästan all vindel som produceras i Sverige till kontinenten.

Herr talman! För Sverige och dess befolkning är det avgörande att vi politiker fattar kloka beslut för att hålla energipriserna låga. Jag pratar då inte bara om elpriser utan om systempriser inklusive överföring. Vad gäller elproduktion handlar det om att bygga stabil, planerbar baskraft nära slutanvändaren. På så vis kan vi minska investeringsbehov i nät och diverse kostsamma systemtjänster. Vi bör helt sluta att bygga vindkraft eftersom vi vid det här laget vet att det är enorma förlustaffärer.

Som vi har pratat om tidigare här i kammaren är det också så att i princip all tillförd vindkraftsel tvingas ut från Sverige och landar nere på kontinenten. Vi subventionerar alltså el mot kontinenten för svenska skattepengar i olika led. Bara Vattenfalls vindkraftssatsningar går med mångmiljardförluster. De bär upp det med andra delar av sin verksamhet, men vindkraftsdelen – egentligen all vindkraftsproduktion – dras med röda siffror. De enda som kan tjäna pengar på vindkraft i dag är de som bygger vindkraftverken. Det har gått över styr, och det är min fasta uppfattning att det inte är där vi ska lägga den politiska kraften.

Jag hoppas på en trevlig debatt här i dag!