Gustaf Lantz

Herr talman! Statsrådet är kanske det mest historieintresserade statsrådet i regeringen, för vi hamnar ofta i diskussioner om hur det var förut.

Jag kom till socialutskottet den här mandatperioden. För mig känns det därför väldigt ointressant att diskutera tidigare ståndpunkter som ligger fyra år tillbaka i tiden, och så tror jag att det känns för väljarna också.

Men statsrådet är faktiskt statsråd i den här regeringen, som hade lyckan att vinna valet och som sitter på makten. Det har också gått många år sedan 2022, då Winbergs utredning var klar, där man berörde den här frågan. För mig blir det lite obegripligt varför vi måste vänta på LVU-utredningen och varför vi inte kunde ha klubbat det här i dag – om det nu finns en enighet och om det dessutom finns en vilja att göra någonting åt det här.

Min fråga blir då: Varför använde man inte tiden efter att utredningen var klar med förslaget till att titta närmare på frågan och baka in detta i den nya socialtjänstlagen, som vi av allt att döma kommer att klubba igenom i eftermiddag?

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för att hon är här i dag och deltar i debatten, och jag tackar för det arbete som hon och departementet har lagt ned för att vi ska kunna stå här i dag. Det är också härligt att se ödmjukheten och höra statsrådets tack till tidigare ministrar, utredare och alla som har engagerat sig. Det stämmer jag givetvis in i.

Nu ser jag att statsrådet är väldigt nyfiken på vilken fråga jag kommer att välja. Det blir faktiskt en som jag inte vet svaret på. Jag hade tänkt prata om resurstillskottet till kommunerna – 9 miljarder mer ville vi ge. Men det har vi pratat mycket om. Därför tänker jag i stället ställa frågan om uppföljning efter en utredning om skydd och stöd till ett barn eller avslutad placering. Där finns det i fråga om lagen föreslaget att man ska gå från två till sex månader, men många remissinstanser hade hellre velat se ett år.

Mina frågor till statsrådet blir: Varför gick man inte fram med ett år nu? Har man för avsikt att återkomma till riksdagen senare i ärendet?

Herr talman! Jag håller med – det är jättebra att det finns en dyr och påkostad instruktionsbok om hur den nya lagen fungerar. Det krävs konferenser, utbildningar och interna processer, och det är jättebra att kommunerna får täckning för det. Det är ingenting som Socialdemokraterna har motsatt sig, utan tvärtom. Vi har gått med på det.

Men när man sedan ska fylla det här med innehåll måste man titta budget för budget, år för år och miljard för miljard. Då förlorar Moderaterna gång på gång på gång. Det är nämligen så att ni gör det ni har sagt. Ni levererar till era kärnväljare. De som redan har mycket ska få mer. Det är så enkelt, och det är så folk känner igen Moderaterna.

Man ska inte tro att de socialarbetare som ute i kommunerna möter verkligheten längst ute på den sista linjen känner att den prioriteringen är rätt. Där handlar det om att ha kollegor, att ha resurser och att kunna arbeta med den nya lagstiftning som nu finns på plats. Det är ingenting som kommer att vara löst för all framtid, utan det kommer att vara upp till varje regering att göra sina prioriteringar.

Jag uppskattar ärlighet. De som redan har höga inkomster kan vara nöjda med hur regeringen prioriterat, om det är det som är det viktigaste för dem. Men jag tror att även de med höga inkomster ser att Sverige har sådana problem att det är fel läge att prioritera dem med högst inkomster och att det är rätt läge att prioritera de kommuner som har svårt med ekonomin, så att vi kan klara de utmaningar vi har. Hur vi än räknar och vänder oss här i kammaren är det 9 miljarder till välfärden som skiljer mellan de budgetar som lades fram för det här året.

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med är det jätteroligt att vi är många här i dag som är glada över den nya lagen. Men sanningen är ju den att det är en lagstiftning som tagits fram under en socialdemokratisk regering.

Det är också sant att vi socialdemokrater inte har motsatt oss någon peng som kommit för implementering av den här lagstiftningen. Men det kanske är på sin plats att Moderaterna berättar lite om hur man räknar. 10 miljarder, säger man – under hur många år?

Låt oss prata om det här året. Låt oss prata om hur Mikael Damberg i sin skuggbudget hade 9 miljarder mer till välfärden – 9 miljarder mer till att arbeta för att förebygga ohälsa, brottslighet och mycket annat.

Som min kollega Eva sa går det inte att ge ett fantastiskt recept på äppelpaj men inte ge några äpplen. Det får mig att tänka på den sämsta present jag fått i hela mitt liv. När jag fyllde 18 år fick jag en blankett för att ansöka om körkortstillstånd. Men jag fick inga pengar till körkortstillståndet, vilket jag givetvis trodde när jag fick blanketten.

Det är så jag tror att man kommer att uppleva det ute i kommunerna, där man har haft enorma kostnadsökningar. Nu får man äntligen en lagstiftning som tar bort trösklar och hinder. Men då får man inte de resurser som ger möjlighet att anställa fler personer och verkligen använda den nya lagen fullt ut.

Varför valde man att sänka skatterna för dem med högst inkomster framför att ge kommuner och regioner mer pengar i den kostnadskris som vi nu befinner oss i?

Herr talman! Jag är lika stolt varje gång jag står i den här talarstolen, för det här partiet, i det här landet. Sverige har historiskt skapat och fördelat välstånd bättre än något annat land.

Den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson angav idealen för denna resa genom att likna det goda samhället vid ett gott hem: ”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

Liknelsen är tyvärr svår att relatera till för många som har vuxit upp i otrygga hem. Men de med en tuff uppväxt är de som allra mest behöver det välfärdssamhälle som Per Albin talade om. Socialtjänstens roll i välfärdsstaten är att spackla, täta och foga sprickorna. Det är en viktig uppgift i helheten, och för den enskilda människan är den ofta helt avgörande.

Byggstenarna i en jämlik välfärdsstat är dock en jämlik skola, att alla som kan jobba ska jobba, allas rätt till en god sjukvård och allas rätt till en god bostad. Den nya socialtjänstlagen måste placeras in i detta sammanhang.

Vi har en arbetslöshet på 10 procent. Detta kommer ingen socialtjänstlag att lösa, utan för det krävs en arbetsmarknadsminister på tårna.

Vi har en fruktansvärt ojämlik skola som slår ut barn tidigt och där vinsten tillåts gå före elevernas bästa. Det kommer inte den nya socialtjänstlagen att lösa. För det krävs en skolminister som utan bindningar till friskoleägarna kan göra det som krävs.

Vi har vuxna som bor hemma som om de vore barn därför att de inte har en bostad att flytta till. Det löser inte socialtjänstlagen, men en handlingskraftig och målinriktad bostadsminister ta sig an det.

Ett eget jobb med egen intjänad lön kan aldrig ersättas med försörjningsstöd. Bostäder kan aldrig ersättas med sängar på härbärgen. Skolmisslyckanden kan inte göras ogjorda genom placeringar på HVB-hem. Vi kan aldrig bygga det jämlika samhället utan grundstenarna i välfärdsstaten. Socialpolitik kan inte spackla över fundamentala brister i den generella välfärden.

Herr talman! Med det sagt: Äntligen! Äntligen ska vi nu rösta fram en ny socialtjänstlag.

Den socialdemokratiska regeringen, med Lena Hallengren som socialminister, tillsatte utredningen 2017. Margareta Winberg, som fick förtroendet att leda den, tog sig tid att träffa många yrkesverksamma socialarbetare. Hon tog intryck och lät många av deras erfarenheter, perspektiv och synpunkter forma lagen. Jag ser hur socialtjänstministern i dag sitter här och lyser av lycka över att ha tagit över stafettpinnen och fört den ända hit. Det gör mig glad. Det jag däremot inte kan förstå är varför hon har dröjt så länge.

Den förra socialdemokratiska regeringen skulle ha gått till riksdagen med lagen redan 2022, men efter valförlusten hamnade förslaget på högerregeringens bord. När det dröjde så länge var vi många som var oroliga att man skulle göra om utredningens förslag i grunden, men det är ett orört förslag som vi debatterar i dag. Lagförslaget har varken åldrats som vin eller mjölk; det var bra då, och det är bra nu. Det är bara synd att lagens verktyg inte redan har satts i ivriga socialarbetares händer. Lagen kunde sedan länge ha gjort stor skillnad för många.

Herr talman! Senast riksdagen antog en ny socialtjänstlag, för över 40 år sedan, var många lika exalterade som i dag. Progressiva socialarbetare skulle få en lagstiftning på toppen av tidens våg. De skulle ges verktyg för att kunna ge rätt stöd i rätt tid.

Om domstolar och jurister får tugga på en lag tillräckligt länge uppkommer dock en sorts juridisk tandsten. Nya krav ställs upp i praxis som kräver utredning, dokumentation och byråkrati – och så missar socialarbetare tidsfönstret när hjälpen verkligen hjälper. Formen har med tiden ibland blivit viktigare än innehållet. Det är denna juridiska tandsten vi nu skrapar bort.

Herr talman! Socialtjänsten ska vara lättillgänglig för att kunna arbeta förebyggande. Detta skrivs uttryckligen in i lagen. I den nya lagen kommer även många insatser att kunna ges utan individuella biståndsbeslut. Den tidskrävande byråkratin läggs åt sidan för att ge människor hjälp i rätt tid. Detta är en lika stor som efterfrågad förändring för kvinnor som blir kontrollerade och slagna, för gamla och skröpliga som är rädda att trilla i hemmet och för oroliga föräldrar som behöver stöttning när deras barn är nära att hamna i ett kriminellt gäng.

Herr talman! Som socialdemokrat ogillar jag flum, lull och lall. Nu införs äntligen ett nytt krav på att all verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Jag har träffat många kompetenta socionomer som länge arbetat strukturerat och vetenskapsbaserat, men skillnaden mellan sjukvårdens och socialtjänstens lagkrav har länge skavt. Det är klart att socialtjänstens insatser, precis som sjukvårdens, måste vara noggrant genomtänkta och grundas på kunskap och beprövad erfarenhet. Insatser ska göra maximal nytta, och framför allt ska de aldrig, aldrig göra mer skada än nytta.

Jag önskar att regeringen lät detta synsätt prägla fler politikområden. Klimatpolitiken, kriminalpolitiken och finanspolitiken skulle alla må bra av ett evidensbaserat förhållningssätt – men även av sunt förnuft.

I Tidöavtalet anges att fler tvångsomhändertaganden av barn är ett självändamål. Detta tycks mer ha sitt ursprung i SD:s aggressiva Trumpretorik än i vetenskap och beprövad erfarenhet. Samhället måste rimligtvis göra allt för att se till att så få barn som möjligt måste omhändertas.

Den nya socialtjänstlagen är ett led i att åstadkomma detta. Det handlar om att tidiga och förebyggande insatser sätts in för att räta upp livet för barn i tid. Ibland kommer barn tyvärr inte att kunna bo kvar hemma därför att de far illa, och då ska inte pengar eller lagstiftning utgöra ett hinder för placering. Men tvångsomhändertaganden kan aldrig någonsin vara ett självändamål.

Herr talman! När barn far illa måste samhället vara på toppen av sin förmåga att upptäcka och ge rätt stöd. En barndom går inte i repris. Ett liv som släcks går inte att tända igen. Den nya socialtjänstlagen gör det möjligt att söka bland orosanmälningar digitalt. Det är ett viktigt steg för att upptäcka barn som far illa så att de kan få den hjälp de behöver.

Nuvarande lagstiftning säger att socialtjänsten ska ha rätt att följa upp förhållanden i en familj under två månader efter avslutad placering. Den nya lagen säger sex månader, men många remissinstanser ville se ett år.

Jag hoppas att vi slipper läsa om ett enda barn som far illa för att uppföljningen begränsades av en alltför snäv tidsram. Särskilt frustrerande är det att regeringen haft oceaner av tid på sig att titta på frågan så att vi hade kunnat klubba en uppföljningstid på ett år i dag. Det borde vi verkligen ha gjort. Vi yrkar därför på att regeringen inom kort återkommer med ett sådant förslag till riksdagen.

Herr talman! I min hemstad Uppsala sköts nyligen tre unga personer till döds på en frisörsalong. Detta meningslösa våld som dagligen sköljer över oss är ett gift. Hela samhällets kraft måste användas i kampen mot brottsligheten. Samhällsbyggarnas tegelstenar och spackel behövs. Det handlar om lärare, arbetsförmedlare, idrottsledare, poliser och socialarbetare.

I det läget prioriterar regeringen att satsa på skattesänkningar för dem med högst inkomster. Man är så ivrig att sänka skatten för rika att man till och med lånar miljarder som alla ska vara med och betala tillbaka.

Jag är stolt att tillhöra ett parti som prioriterar satsningar på välfärd, bostäder, arbete och socialtjänst, vilket syns i budget efter budget, miljard efter miljard. Det gör skillnad vem som styr Sverige. Det märker tyvärr fler och fler just nu.

För att en betydligt bättre lagstiftning ska innebära den skillnad för många människor som den har potential att göra krävs att de socialarbetare ute i landet som ska tillämpa den nya lagen har kollegor och resurser. Den striden kommer vi socialdemokrater att ta vid varje givet tillfälle. Socialtjänsten ska aldrig behöva välja mellan avhopparprogram och U-svängsprogram. Fler gängmedlemmar ska hoppa av, och fler barn som är på väg mot gängen ska ta en U-sväng därifrån.

Herr talman! Jag vill ha ett samhälle där fler som haft det svårt i sin familj som barn ska inspireras till att som vuxna skaffa en egen familj som präglas av likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet. Jag vill att fler ska tänka: Om det samhälle jag mött kan präglas av gemensamhet och samkänsla kan min familj också göra det.

Den nya socialtjänstlagen är ett steg i rätt riktning för att fler ska få möjligheten till ett bättre liv. Det är värt att firas.

Jag yrkar bifall till reservation 23.

(Applåder)

Fru talman! Organiserad brottslighet plundrar assistansersättningen. Så skriver Försäkringskassan på sin hemsida. Gängen använder korrupta läkare som skriver falska intyg för att stjäla skattepengar. Samtidigt måste Försäkringskassan enligt lagen utgå från intyg som skrivits av läkare som har undertecknat felaktiga utlåtanden gång på gång. Försäkringskassan har påtalat för regeringen att denna möjlighet måste täppas igen.

Hur naivt får det bli? De kriminella skrattar åt oss när de tar skattepengar som om det vore godis från barn. Därför blir min fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall: När kommer regeringen att låta Försäkringskassan slippa ta hänsyn till intyg från läkare som tidigare skrivit falska utlåtanden?

Herr talman! Tack till föregående talare, Christian Carlsson, för ett bra inlägg! Jag är glad att socialutskottets ordförande tar sig tid att träffa, prata med och ta intryck av människor som har råkat ut för det här våldet och som lever gömda i vårt land.

Vårt land är i fred, men de här människorna lever som flyktingar från brutalt våld och riskerar att dödas. Det är inte bara en tragedi för individer varje gång det händer. Det är också ett stort samhällsproblem eftersom omfattningen är så stor.

Av Nationellt centrum för kvinnofrids befolkningsundersökning framgår att 14 procent av kvinnor över 18 år har utsatts för våld i en pågående eller avslutad parrelation.

Samtidigt visar siffror från Brottsförebyggande rådet att 96 kvinnor dödades av en partner eller en tidigare partner 2017–2023. Detta motsvarar ett genomsnitt på 14 kvinnor per år, det vill säga fler än en kvinna per månad i genomsnitt.

Herr talman! Alltför ofta misslyckas det offentliga i arbetet med att skydda samhällets mest utsatta kvinnor. Från forskning, offers berättelser och socialtjänstens erfarenhet vet vi att det dödliga våldet i nära relationer nästan alltid följer som ett led i en våldsupptrappning. Samhället måste ta fasta på dessa signaler för att stoppa det dödliga våldet.

I rapporten Socialstyrelsens utredningar av vissa skador och dödsfall 2022–2023 har Socialstyrelsen identifierat ett trettiotal brister i samhällets skyddsnät för att förhindra att barn och vuxna utsätts för dödligt våld eller försök till sådant. De åtgärder som rekommenderas är bland annat vidare satsningar på socialtjänstens, vårdens, Åklagarmyndighetens och Polismyndighetens resurser i det våldsförebyggande arbetet.

På flera platser i landet rapporteras det att personalen arbetar under stark tidspress, tvingas till hårda prioriteringar och ofta enbart hinner med det allra mest akuta. Regeringen måste göra sitt yttersta för att vända den utvecklingen.

Herr talman! Rapporten rekommenderar också att uppföljningar görs vad gäller det kunskapsstöd som tagits fram och huruvida det har gett resultat för utsatta kvinnor. Dessutom måste samarbeten mellan myndigheterna stärkas. Vi socialdemokrater menar att regeringen måste ta Socialstyrelsens rapport på allvar och snabbt förverkliga rapportens ändringsförslag.

Regeringen måste också prioritera socialtjänstens förebyggande arbete med de män som slår. Genom lagändring har socialtjänsten numera ansvar för att de som utsätter andra för våld ska ändra sitt beteende. Det finns dock begränsad vägledning i hur detta arbete ska gå till.

Två konkreta saker som kan göras är att peka ut arbetet mot våldsutövare som ett prioriterat område och att regeringen tar initiativ till ett metodstöd till socialtjänsten i detta arbete. Vi måste också hitta nya metoder för att göra det lättare att lämna skadliga och farliga relationer.

Ett av de problem som kvinnojourer, forskningscenter och länsstyrelser uppmärksammar är hur husdjur används som ett led i våldet mot kvinnor. Genom att rikta våld och hot om våld mot det gemensamma husdjuret förhindrar förövare att deras partner lämnar relationen. Husdjuren används då som ett redskap i våldet mot kvinnan och barnen. Därför måste det finnas en möjlighet för polisen eller djurvårdande myndigheter att akut omplacera ett djur vid inkomna hot så att kvinnor och barn kan lämna en relation utan att deras husdjur dödas av en våldsam man.

Herr talman! Samhället måste också bli bättre på att vårda och stödja våldets offer. Därför vill vi inrätta fler kvinnofridscenter i landet. Vi vill utveckla en modell för koordinerade insatser mot mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter. När barn utsätts för våld och övergrepp finns det i dag en välutvecklad modell där psykologer, socialtjänst, polis, läkare och åklagare samverkar i barnets intresse, så kallade barnahus.

Även inom kvinnofridsvården och vid ärenden om mäns våld mot kvinnor finns en stor efterfrågan på bättre samverkan mellan myndigheterna. Det är dags att utveckla en modell för koordinerade insatser även inom kvinnofridsområdet.

Herr talman! Vi vill också möjliggöra för den ideella jourrörelsen att värna, omhänderta och hjälpa våldsutsatta. De ideella kvinnojourerna har spelat en avgörande roll för våldsutsatta i Sverige. Samtidigt hotas kvinnojourrörelsen av resursbrist i och med höjda krav. Det är därför viktigt att regeringen tillser att de medel som krävs finns för att möjliggöra en vidareutveckling av de ideella kvinnojourerna.

Den 1 april 2024 trädde nya regler om skyddade boenden i kraft. De nya bestämmelserna innebär bland annat att alla privata aktörer måste ansöka om tillstånd för att få driva ett skyddat boende. Det är i grunden en bra förändring, som syftar till att få bort oseriösa aktörer. De höga avgifterna för att genomföra en prövning av dem som bedriver verksamheterna har dock ofta visat sig utgöra ett hinder för redan ansträngda kvinnojourer. Inte minst kvinnojouren i Uppsala har förklarat att avgiften för tillståndsansökan utgör en seriös utmaning för ekonomin.

Herr talman! Den kunskap, kompetens och erfarenhet som finns hos de ideella kvinnojourerna är inte utbytbar. Den har upparbetats över årtionden, samordnats i förbund och mellan enskilda verksamheter och fortsätter att vidareutvecklas. De eldsjälar som varje dag gör livet tryggare och bättre för våldsutsatta måste få det stöd som de behöver.

Därför vill vi att kvinnojourerna garanteras långsiktig och tillräcklig statlig finansiering, i synnerhet nu när det har blivit dyrare att driva skyddat boende. Dessutom måste regeringen säkerställa tydliga riktlinjer för hur kommuner ska kunna stödja vidareutvecklingen av kvinnojourernas kvinnofridsarbete.

Med det vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 17.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller helt med ledamoten. Det är en utopi att tro att vi inte kommer att behöva tvångsomhändertaganden. Men jag har ändå ambitionen i mitt politiska liv att bidra till att färre barn råkar illa ut. Färre barn ska behöva tvångsomhändertas. Det ska aldrig vara penningbrist eller någonting annat som hindrar att en kommun gör det man måste göra. Men jag tycker att det är sorgligt om man använder LVU och tvångslagstiftning som något att helt lättvindigt svinga med i den politiska debatten om kriminalitet eller brottslighet.

Jag tycker att vi måste jobba förebyggande, precis som ledamoten sa. Jag tror att vi egentligen är helt ense. Ledamoten kanske skulle kunna ta ett prat med sina partikamrater som har tecknat avtalet och höra hur det faktiskt ligger till? Jag tycker verkligen att vi är skyldiga att jobba mer förebyggande för att se till att barn inte hamnar i en situation där de måste tvångsomhändertas. Målet måste vara att barn ska må så bra som möjligt och att vi ska vara så tidiga på bollen som möjligt för att ordna upp hopplösa situationer innan de inträffar.

Fru talman! Jag vill börja med att hälsa Helene Odenjung hjärtligt välkommen till socialutskottet. Tack för ett mycket bra anförande!

Jag noterade att ledamoten hänvisade till den nya socialtjänstlagen och kravet på evidens och beprövad erfarenhet. Jag tror att vi är många som är glada över att den skrivningen finns med så att ungdomsvård och andra sociala insatser, precis som hälso- och sjukvården, ska ha det kravet.

Samtidigt blir jag lite brydd när jag läser Tidöavtalet, som Liberalerna har skrivit under. Där står det att LVU oftare ska användas för att tvångsomhänderta barn. För mig blir det lite märkligt att ha som självändamål att öka antalet tvångsomhändertaganden när vi vet att det är väldigt dålig prognos för de barn som blir tvångsomhändertagna.

Vi vet också att det finns situationer där man måste tvångsomhänderta barn, men det finns ju så mycket vi kan göra långt innan. Min förhoppning är att den nya socialtjänstlagen ska innebära att det inte behöver gå så långt som till tvångsomhändertaganden.

Jag är därför nyfiken på ledamotens syn på den skrivning som finns i Tidöavtalet kontra det som nu har hänt på socialrättens område med den nya socialtjänstlagen. Gäller skrivningen i Tidöavtalet fortfarande?

Fru talman! Jag tycker att det är synd. Jag tycker att det här är ett förslag om något där man på allvar skulle kunna ingripa väldigt tidigt i unga människors liv. Det skulle kunna innebära att man får en samlad resurs för att åstadkomma en U-sväng bort från ett kriminellt liv. Jag har själv varit i Danmark och träffat mycket nöjda personer som jobbar med det här systemet i dag.

Jag måste ändå säga att jag är lite förvånad över anledningen. Det har varit många remissrundor där väldigt många har haft synpunkter på regeringens politik, men man har ändå valt att genomdriva den. Det har tidigare här i dag lyfts fram att enskilda kommuner har haft åsikter, och helt plötsligt lyssnar man väldigt mycket på dem.

Jag tror att det är många som har synpunkter på regeringens ekonomiska politik. Där är lyhördheten inte lika stor. Man sänker skatterna för dem som tjänar mest och ger inte kommuner, regioner och skolor de pengar som de skulle behöva – också för att klara det förebyggande arbetet.

Men jag tackar ledamoten för ett väldigt tydligt besked. Det kommer inte att bli några ungdomskriminalitetsnämnder under den här mandatperioden eller under den här regeringen. Nu vet vi det.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att Moderaterna helt plötsligt letar efter kritiska socialdemokratiska röster i remissrundan. Intresset för socialdemokratiska kommunalråds remissvar brukar inte vara jättestort i övriga fall. Det känns helt enkelt som att regeringen försöker ta en enkel väg ut. Man vill inte göra det som krävs för att förebygga brottsligheten och få en kraftfull reaktion tidigt för att samla socialtjänst, polis och kommunsektor och se till att vi får rätt insatser.

Det fantastiska med förslaget är att vi inte bara prövar det som socialtjänsterna beslutar utan också det de inte beslutar. Det här är en plan som läggs fast för att få en ungdom att göra en Usväng i tidig ålder från kriminalitet och som vi tidigare har varit överens om är bra. Regeringen förkortade till och med utredningstiden och tyckte att detta var väldigt angeläget. Men regeringen mäktar inte med att föra denna viktiga reform i mål. Det är alltid det förebyggande arbetet som får stryka på foten när den här regeringen ska prioritera, där SD sitter och pressar på.

Jag hoppas dock att regeringen tänker om. Jag hoppas att man tar intryck från de erfarenheter som finns i Danmark. Jag har själv varit där och träffat väldigt många som är nöjda med detta. Det är en ung reform, men det är ett bevis på hur man kan tänka nytt och kreativt också när det gäller dem som är väldigt unga. Det handlar om att tidigt komma in med kraftfulla insatser och att både ge hjälp och sätta gränser och ha en tydlighet gentemot ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Det är vad Sverige behöver.

Fru talman! Ledamoten talade om att slå in öppna dörrar. Vi var många som trodde att dörren till ungdomskriminalitetsnämnder var vidöppen när vi hade läst Tidöavtalet. Jag trodde det ända tills jag nyligen hade en interpellationsdebatt med socialtjänstministern, som med uppeldad entusiasm talade emot förslaget. Det var byråkratiskt, och det ledde ingenstans, menade hon.

Jag kan inte tolka det som något annat än att regeringen kraftfullt tar avstånd från att införa ungdomskriminalitetsnämnder i Sverige. Därför vill jag rikta frågan till Johan Hultberg: Delar du socialtjänstministerns uppfattning att ungdomskriminaliteten är dålig för Sverige och att vi därför inte kommer att få se några ungdomskriminalitetsnämnder under denna regering?

Fru talman! Barnen är vår framtid. Därför är det så ledsamt att många barns framtid i Sverige handlar om våld och död. Men barnen är framför allt viktiga här och nu. Därför är det en av våra viktigaste uppgifter att se till att barn inte hamnar i gängens klor. Vi vet ju vilken skada det gör för dem själva och alla runt omkring, hur förbannat svårt det är att komma därifrån och att vi aldrig kommer att kunna vända utvecklingen med bara fler poliser, fängelseplatser och kameror.

I stället för att bara tala om avhopparprogram låt oss börja tala om Usvängsprogram. När en ungdom får frågan om det första uppdraget åt gänget eller när någon får ett par skor eller lånar sin första sedel ska det starka samhället finnas där så att barnet kan ta bestämda steg bort från den organiserade brottsligheten.

Vi måste involvera föräldrar, socialtjänst och skola. Samhället får inte vara bakbundet av sekretess, pengabrist eller laghinder. Vi måste göra saker annorlunda för att få andra resultat.

Fru talman! Det finns en färdig utredning om ungdomskriminalitetsnämnder. Vi skulle kunna få på plats en liknande ordning som i Danmark, alltså nämnder bestående av domare, polis och någon från kommunsektorn som tar ställning till en handlingsplan för ett barn på väg in i tung kriminalitet. Om socialtjänsten har föreslagit tillräckliga åtgärder är det den planen som gäller, men anses den inte tillräcklig kan nämnden besluta annat. Detta är ett sätt att få till fler Usvängar bort från den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Det som är revolutionerande med förslaget är att ungdomskriminalitetsnämnderna inte bara prövar det kommunerna gör, utan även det de inte gör. Är hjälpen tillräcklig? Är gränserna och konsekvenserna tillräckligt tydliga? Kan samhället göra mer? Ser någon till att barnet kommer till fotbollsträningen? Finns garantier för att barnet inte drar runt på stan och begår brott?

Sverige behöver tydligare gränser för tidig kriminalitet. Men vi behöver också ge bättre hjälp till barn och deras föräldrar så att de kan göra en Usväng bort från kriminalitet.

Ungdomskriminalitetsnämnder är vad många barn och unga behöver, vad många familjer behöver och vad Sverige behöver.

Fru talman! Regeringen vill dock plötsligt inte ha ungdomskriminalitetsnämnder. Från att högljutt ha propagerat för förslaget och förkortat tiden för utredningen har socialtjänstministern i lika högt tonläge nu vänt sig mot nämnderna. Det som förut var så bra beskrivs nu som överflödig byråkrati som inte leder någonstans. Tidöavtalet ska tydligen genomföras till punkt och pricka så länge det handlar om att kasta folk i fängelse. Men ett förslag om att sätta tydliga gränser från samhället gentemot unga, och samtidigt ge dem bättre hjälp, gick bra att stryka.

Samtidigt satsar regeringen stora pengar på att sänka skatterna för dem med högst inkomster, medan skola och socialtjänst får stå tillbaka.

Det handlar om:

stora skillnad i prioriteringar

stor skillnad i resurser

stor skillnad för höginkomsttagare

stor skillnad för barn och unga.

När ungdomsvården är välfungerande kan den innebära en livsviktig skillnad för barn och unga. Det finns en stor kraft i när vårdpersonal, socialtjänst, skola och psykiatri gemensamt arbetar för att få bukt med barn och ungas problem.

Sönderprivatiseringen av HVB-hemmen har möjliggjort för oseriösa aktörer att göra miljonvinster på barnens bekostnad. Det var så den organiserade brottsligheten hittade in i ungdomsvården.

Polisen har rapporterat att av hela 18 granskade HVB-hem hittade man kopplingar till den organiserade brottsligheten på samtliga. Många av dessa är fortfarande i drift. Skattepengar fortsätter att finansiera skjutningar och sprängningar.

Detta enorma misslyckande skapar också ett konstant flöde av ungdomar som är villiga att begå brott. Många av dem som avviker från HVBhem utför också grova våldsbrott.

Fru talman! Kostnaden för att placera en ungdom på ett HVB-hem uppgår till åtskilliga tusenlappar per dag. Samtidigt kostar en gängkriminell enligt beräkningar i genomsnitt 30 miljoner kronor för samhället. En skjutning kostar mer än 75 miljoner kronor.

Det absolut sämsta av två världar är att betala dyra pengar till den organiserade brottsligheten och samtidigt skynda på en negativ utveckling. Där är vi nu. Det här måste få ett slut. Nu räcker det!

Vi socialdemokrater vill ta tillbaka de HVB-hem som har hand om kriminella ungdomar till offentlig regi. Nu får Ivo som granskar de privata HVB-hemmen tjata för att få underlag för sina utredningar. Ofta hamnar myndigheten i en återvändsgränd i utredningsarbetet, och en korrupt verksamhet kan fortsätta.

De kriminella använder ofta hot och skrämsel gentemot Ivos inspektörer. Till exempel fotas ofta den som är satt att granska ett HVB-hem med mobilkamera under inspektionen. Dessutom händer det att inspektörerna avkrävs att visa sin legitimation i hotfulla situationer.

Det får vara slut på att det är de kriminella som har taktpinnen i svensk ungdomsvård. Det är dags att vända på steken. Om regeringen tycker att det är för socialdemokratiskt att ta tillbaka ägandet finns annat man kan göra i stället:

ge Ivo nya muskler

ge lagstöd för att stänga ned HVB-hem snabbare

gör det möjligt att hålla dem stängda tills risken för kriminell infiltration från den organiserade brottsligheten är borta.

Vi behöver en ny riktning för svensk ungdomsvård. Vi behöver en ny riktning för Sverige!

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Till att börja med är det helt enkelt inte sant att allting som sker nu och som den förra regeringen tog initiativ till var föranlett av tillkännagivanden. Statsrådet vet att det inte är sant. Beslutet om den nya socialtjänstlagen fattades 2017. Det har varit ett stort arbete, och jag är jätteglad över att vi har gått i mål med det tillsammans. Det är onödigt att söka polemik om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ibland kan polemik dock vara bra. Äntligen fick vi ett rakt och ärligt svar. Socialtjänstministern argumenterade med emfas emot ungdomskriminalitetsnämnder, trots att man har skrivit in i Tidöavtalet att detta ska prövas under mandatperioden. Nu vet vi det. Det hade sparat mycket tid om det hade uppgivits i det skriftliga interpellationssvaret så att vi hade kunnat förbereda oss inför debatten. Men jag tackar verkligen för svaret.

Det är roligt att socialtjänstministern för en gångs skull är så brydd om vad socialdemokratiska lokalpolitiker tycker. Hon visar ett enormt intresse för huruvida sådant som ännu inte har hunnit utvärderas är grundat på evidens.

Det finns mycket av det som skrevs i Tidöavtalet om kriminal- och socialpolitik som inte har kunnat beläggas med evidens. Jag tycker att det är märkligt att det ställs så höga krav när det gäller just ungdomskriminalitetsnämnder. De danskar som jag har träffat och som arbetar med detta system ser väldigt positivt på det här, men det är självklart svårt att säga vilken direkt koppling det har på kriminaliteten eftersom det finns så många andra variabler.

Ställer regeringen samma krav på alla områden som Tidöavtalet har bäring på i fråga om vilka resultat som kan uppvisas?

Fru talman! Statsrådet kanske inte kommer att bli världsmästare i konkreta svar i punktform. Men det är inte heller det vi tävlar i. Jag tolkar svaret som att vad gäller att ungdomskriminalitetsnämnder ska prövas är regeringens ambition att hänvisa till andra samverkansformer, och följaktligen har ingen särskild utredare tillsatts. Det är ett viktigt besked.

Det som gör mig lite förvånad är att man hade så otroligt bråttom att man till och med förkortade utredningstiden. Jag citerar socialtjänstministern: ”Regeringen är djupt oroad över att unga rekryteras till kriminella nätverk och vi måste sätta in alla åtgärder vi kan för att möta detta. Att skydda barn och trycka tillbaka brottsligheten är några av våra högst prioriterade frågor. Därför är det viktigt att förkorta utredningstiden.”

Då var det bråttom, men sedan regeringen fick utredningen på plats har inte mycket hänt på Regeringskansliet. Det har gått närmare ett år sedan det kom en utredning som sa att vi måste ha en utredare som tittar närmare på vissa frågor – men ingen utredare är utsedd än. Det känns som att det har hänt någonting vad gäller inställningen till ungdomskriminalitetsnämnder.

Jag tycker själv att ungdomskriminalitetsnämnder är ett väldigt bra förslag. Jag var i Danmark och träffade dem som arbetar med sådana där, och de sa att de öppnade möjligheter att jobba på ett helt annat sätt med ungdomar på väg in i grov kriminalitet. Man kunde till exempel se till att någon fick hjälp att komma till en fotbollsträning som var viktig för att det barnet inte skulle hamna i djup kriminalitet. Man utredde detta i en nämnd. Det fanns ett allvar och en tyngd i nämndens beslut som socialtjänsten var tvungen att förhålla sig till. Jag uppfattade att det fanns en enighet i svensk politik kring att det var det viktiga med ungdomskriminalitetsnämnderna.

Regeringen reducerar försöket med ungdomskriminalitetsnämnder till att handla om Bob. Det tycker jag känns väldigt långt ifrån hur debatten lät före valet och också efter valet.

Den stora frågan är om regeringen har backat. Vi behöver klarlägga det en gång för alla. Kommer vi att få se ungdomskriminalitetsnämnder prövas under den här mandatperioden, eller faller man nu tillbaka på andra redan kända initiativ, som vi alla kände till var på gång? Det är jättetacksamt att socialtjänstministern hänvisar till arbeten som den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till. Men samtidigt visste man ju det redan när man skrev Tidöavtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Har remissinstansernas kritik fått regeringen att backa, eller vad är det som har hänt? När man skrev Tidöavtalet fanns det en iver som gjorde att man kortade utredningstiden. Vart har den tagit vägen, och varför finns den inte längre kvar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Nu tänker jag utmana statsrådet med fyra frågor. Jag vet att vi politiker har väldigt svårt att svara på ja-och-nej-frågor och enligt punkter från interpellanter. Men jag tänkte i alla fall ge socialtjänstministern möjligheten.

Min första fråga är: Vad menas i Tidöavtalet med att man ska pröva ungdomskriminalitetsnämnder? Vad innebär det att man ska pröva under den här mandatperioden? Innebär det att man ska ha en praktisk verksamhet igång?

Min andra fråga är: Har en särskild utredare tillsatts, något som efterfrågas av utredningen? Om inte, när kommer en sådan utredning att finnas på plats?

Min tredje fråga är: Finns det någon möjlighet att genomföra förslaget under mandatperioden? Finns den ambitionen fortfarande? Finns det en sådan teoretisk möjlighet, utifrån statsrådets svar?

Min fjärde och sista fråga är: Om regeringen ännu inte har bestämt om man ska införa ungdomskriminalitetsnämnder, när kommer vi att få veta om ungdomskriminalitetsnämnderna blir verklighet? Kommer det beskedet att kunna ges i närtid?

Herr talman! Polisen granskade 18 HVB-hem och fann kopplingar till den organiserade brottsligheten på samtliga hem. De flesta av HVB-hemmen är fortfarande igång. Vi har fått rapporter från Ivo som ska granska HVB-hemmen, och där framgår det att när Ivo kommer ut till privata HVB-hem möts de ofta av personal som hotfullt fotograferar dem med mobilkameror. Dessutom ombeds de i hotfulla situationer att visa legitimation.

Vi ser därför hur skattepengar rinner in i den organiserade brottsligheten, men vad som är mycket värre är att ungdomar hamnar i klorna på den organiserade brottsligheten.

Mina frågor till socialtjänstministern är: Kan vi prata om en svensk ungdomsvård av unga kriminella som är korrupt? Vad är i så fall ministern beredd att göra åt det?

Fru talman! I Upsala Nya Tidning kan vi i dag se rubriken Giftskandalen växer. Senast i december uppmärksammades en omfattande kontaminering av flera dricksvattenbrunnar i närheten av flygflottiljen i Uppsala.

Nu visar det sig att det är betydligt högre värden av PFAS i vattnet än vad som har angetts, närmare bestämt ungefär 50 gånger högre. Boende i Kallinge och Uppsala sitter i samma båt. Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. Giftigt vatten som kan orsaka cancer och andra allvarliga sjukdomar är en mardröm för de drabbade.

En som upplever denna oro nu är Calle Pålsson i Uppsala. Han bekymrar sig, som alla föräldrar, mest för sin vuxne son. Calle Pålsson säger att det är klart att han är orolig. Sonen har ju druckit vattnet från vällingen och framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sak är skadestånd till drabbade, och där pågår processer. Men när PFAS framkallar cancer hos människor och när foster drabbas är det skador som inga pengar i världen kan gottgöra. Därför behöver vi stoppa utsläppen av PFAS. Nu behövs en nationell kraftsamling för att skydda vår miljö, vår vattenkvalitet och oss själva. Det är därför viktigt att regeringen tar frågan på allra största allvar och återkommer med tydliga regleringar av PFAS, inte minst vad gäller hur ämnen får användas i industrin eller i försvaret.

Socialdemokraterna vill se ett förbud och en utfasning av PFAS i hela EU, och jag undrar om statsrådet delar vår uppfattning i den frågan.

Jag vill också ha svar på min första fråga gällande ett kunskapscentrum. En sak är att ha en myndighet som reglerar riktvärden, men sedan måste vi nå dit med reningsprocesser och kunskap. Kan Uppsala bli en aktuell plats för ett sådant kunskapscentrum?