Gustaf Lantz

Fru talman! Jag vill börja med att tacka kollegan Magnus Manhammar för att han driver frågan om PFAS samt tacka statsrådet för hans svar.

Jag vill även tacka det miljönätverk inom Socialdemokraterna i Uppsala som har engagerat sig i frågan och hjälpt mig inför den här debatten. Ett särskilt tack till Camilla Sjöström och David Sörme, som sitter på läktaren i dag.

Fru talman! PFAS är en samling av kemikalier som snabbt har spridits i naturen och i det svenska dricksvattnet. Kemikalier utgör ofta en stor hälsofara och kan orsaka cancer, minskad fertilitet, höga kolesterolhalter och viktpåverkan hos nyfödda. PFAS kallas för evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i naturen utan blir kvar under all överskådlig framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om mindre än 11 månader ska bolag som producerar dricksvatten som innehåller för höga värden av PFAS ha påbörjat åtgärder för att minska dessa. Alla Sveriges kommuner är knappast redo för detta. Vårt vatten flödar fritt utan att beakta kommungränser, och det gör även utsläppen. Vi behöver öka vår kunskap om PFAS. Den kunskap som finns om de många olika PFAS-ämnena måste också spridas effektivt till olika samhällsaktörer.

En nationell strategi för att kämpa mot ett gränslöst problem som PFAS-utsläpp och för rening måste bygga på vetenskap. Det som saknas i dag och som behövs på ett nationellt plan är mer forskning, utbildningsinsatser och samverkan för innovation. Det behövs också mer kommunikationsinsatser, seminarieverksamhet, specialanalyser och utveckling av behandlingstekniker.

Fru talman! Vi måste hitta de mest kostnadseffektiva metoderna för filtrering, spårande av utsläppskällor och identifiering av nya giftiga PFAS-ämnen. PFAS är en grupp av över 10 000 kemikalier, och endast 21 av dessa är reglerade i dag.

Jag har fått ett utmärkt förslag från mitt partis lokala miljönätverk om att etablera ett nationellt kunskapscentrum i Uppsala för PFAS-hantering. Uppsala har egen erfarenhet av skadliga nivåer av PFAS-ämnen i dricksvatten, och där bedrivs redan i dag Europaledande forskning inom PFAS-rening på Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala har dessutom ett kommunalt vattenbolag som ligger i framkant. Reningen är fortsatt kostsam, och arbetet med detta fortsätter. Uppsala har dessutom relevanta aktörer för en nationell strategi, som Livsmedelsverket, Sveriges geologiska undersökningar och Akademiska sjukhuset.

Min fråga till statsrådet är hur han ställer sig till idén om ett nationellt kunskapscentrum om PFAS i Uppsala. Därtill vill jag ställa en fråga om något som statsrådet var inne lite grann på. Det gäller de kommuner som nu har en särskilt viktig roll att spela i upprustningen av försvaret och som har platser där det framöver kommer att övas med Natotrupp. De kommer att bli extra känsliga för utsläppen av PFAS och har även tagit stort ansvar för försvaret. Jag undrar om det finns anledning att titta extra på de kommunerna. I Uppsala har vi haft en rättstvist mellan Uppsala Vatten och Försvarsmakten, där Uppsala Vatten vann. Det hade varit önskvärt om man hade sluppit den typen av tvister och kunde reglera ersättningen för sanering genom anslag i stället för genom dyra processer.

Fru talman! Jag är väldigt glad över att vi kan diskutera den här frågan i dag och att vi ger den uppmärksamhet. Det är en av nycklarna till att verkligen få ned det dödliga våldet mot kvinnor.

Det kan verka som en liten fråga, men bara om man inte har träffat de människor som jobbar med dessa ärenden längst ute i linjen - människor som är engagerade i kvinnojourer eller jobbar inom sjukvården eller socialtjänsten. Det är en oerhört angelägen fråga.

Vi måste ha mer kunskap om detta. Det finns redan forskning, men kunskapen måste spridas. Men vi måste också gå till handling. Jag tycker att det viktigaste är att se till att våldsutövarna inte har möjlighet att utöva sitt våld mot vare sig djuren, kvinnorna eller barnen. Då tycker jag att polis eller djurskyddsinspektörer ska ges laglig rätt att omedelbart flytta ett djur när det finns risk för våld.

På den plats dit kvinnorna och barnen har flytt ska också djuret, som ofta ses som en familjemedlem, beredas plats. För att detta ska bli verkningsfullt måste också de skyddade boendena kunna ta emot djuren, så att de kan leva med den familj som har flytt.

Dessutom tycker jag att det är hög tid att vi slutar betrakta djur som vilken sak som helst i juridiken. Det är ett kallt förhållningssätt till djur. Djur är ofta familjemedlemmar och ska behandlas som det. Jag tycker att utgångspunkten ska vara att djuren vid bodelning och skilsmässa ska hamna hos den förälder som också har barnen, för djur och barn har en väldigt speciell relation. Djur har en väldigt viktig roll att spela hos barn, särskilt hos dem som har varit med om tuffa saker.

Jag vill tacka för ett väldigt konstruktivt och bra samtal i kammaren i dag.

Fru talman! Jag delar statsrådets uppfattning att motiven till mäns våld mot kvinnor är väldigt olika beroende på vem förövaren är. Jag har själv erfarenhet efter att ha jobbat på domstol och även inom Kriminalvården. Jag kunde slås av att man kunde sitta med två kvinnofridsbrott efter varandra med helt olika karaktär på förhandlingarna. I det ena fallet kunde det handla om en ung person med adhd som hade väldigt svårt att kontrollera sina aggressioner och även sitt beteende i rättssalen medan det i det andra fallet kunde röra sig om en uttalad sadist som inte visade någon som helst ånger och där problematiken var en helt annan.

Jag tror också att det är i det senare fallet, där det handlar om utstuderat, kallsinnigt, sadistiskt våld som riktas mot den egna familjen genom våld mot ett djur, som den stora faran finns. Därför tror jag att det är viktigt med en förebyggande insats - det ska inte ens finnas möjlighet att utöva detta våld - snarare än med bestraffning i efterhand. Man måste se till att djuret kan flyttas när familjen har flyttat och inte finns kvar som en förlängning och en möjlighet att utöva våld. Jag tror att det är den vägen man måste gå. Jag tror att man måste se djuret inte som en sak vilken som helst utan som en familjemedlem som också kan råka ut för det våld som kan drabba kvinnor och barn.

Vem kan vara emot den position som jag och statsrådet verkar inta, att detta är en viktig fråga? Jag hade tillsammans med två kollegor en debattartikel i Expressen om detta. Gissa vad som hände? Jo, hat- och hånstormen började redan i kommentarsfältet. Jag blev lite paff och förvånad över att det finns människor som även utåt, helt öppet och ogenerat i ett kommentarsfält, förminskar, förnedrar och hånar de brottsoffer som har råkat ut för detta fruktansvärda våld.

Vi har en gemensam uppgift, alla anständiga krafter i samhället, att ta tag i de här frågorna. Det känns väldigt angeläget.

Det var positivt att höra att andelen kvinnojourer som kan ta emot husdjur har ökat. Jag är väldigt glad att höra det. Men tyvärr finns det fortfarande kvinnojourer som måste säga nej, och då kan denna situation fortsatt uppstå. Vi ska inte vara nöjda förrän 100 procent av de kvinnor som har djur och är utsatta för hot kan ta med sig sina djur. Det är först då vi kan tycka att frågan är i mål.

Det är jättebra att regeringen är lyhörd. Jag tror att det kan finnas anledning att ligga på ytterligare i den delen.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Jag har i min roll som ledamot i socialutskottet haft förmånen att få träffa väldigt många som jobbar i främsta linjen i kampen mot mäns våld mot kvinnor och som får ta hand om de kvinnor som råkat illa ut. Jag hör förvånansvärt ofta denna fråga tas upp, av kvinnojourer, sjukvården och människor inom socialtjänsten. Detta är lite förvånande för mig, som inte jobbat så mycket med dessa frågor förut.

Något som också förvånar mig är att samhällsdebatten så lite har präglats av detta våld, som är ett väldigt tydligt exempel på mäns våld mot kvinnor. Redan 2004 kunde Carin Holmberg i sin forskning konstatera att 66 av 87 jourer hade erfarenhet av att kvinnor inte lämnat en misshandlande man därför att de känt sig oroliga för ett djurs säkerhet. Men trots att problemet varit känt länge har samhället inte gjort tillräckligt, kan vi nu konstatera.

Denna fråga handlar i slutändan om liv och död. Om en kvinna inte lämnar en våldsam man vet vi vad det kan leda till. Detta händer månad efter månad och år efter år. I genomsnitt 14 kvinnor dör varje år på grund av våld från en partner eller tidigare partner.

Jag tycker att det svar jag fått är väldigt utförligt. Väldigt mycket görs vad gäller kunskapsinhämtning och information men också genom att titta på hur man kan få ett bättre straffrättsligt skydd. Min fråga var dock mer inriktad på vad vi kan göra för att försvåra att detta händer - ett mer förebyggande perspektiv. Jag tänker att polis eller djurskyddsinspektörer direkt skulle kunna omplacera ett djur vid risk för våld eller om det finns ett hot mot djuret, för att denna situation inte ska kunna uppstå.

En annan sak som jag tror är viktig är att se till att skyddade boenden kan ta emot djur och att regeringen är aktiv för att tillskapa fler platser på skyddade boenden där även djur är välkomna. Detta är något jag också har fått till mig när jag har pratat med kvinnojourer; det är något man upplever som ett problem.

En annan sak är hur vi ser på djur i svensk rätt. De är en sak, i juridisk bemärkelse. Men jag vill påstå att ett djur inte är som en stol, en tavla eller en bil, utan ett djur betraktas av många som en familjemedlem och kan spela en väldigt viktig roll när ett barn bevittnar våld eller lever i en våldsam miljö. Djuret blir en trygg punkt i en kaotisk situation. Därför tycker jag att det är viktigt att även juridiken hänger med i den mänskliga relationen till djuret och tillmäter djuret andra värden också juridiskt.

Man skulle kunna tänka sig en huvudregel som gör att ett djur vid en bodelning ska tillfalla den förälder som också har vårdnaden om och umgänget med barnet, så att man inte skiljer på djuret och barnet. Detta är en sak man skulle kunna titta på när man ser över helheten.

Fru talman! Jag var nyligen på min frus examen i Uppsala. Hon började läsa till socionom mitt i livet. Det har varit en häftig resa för henne men även för mig. Jag önskar att alla som med förakt i rösten pratar om naiva soctanter får möjlighet att vid middagsbordet diskutera med någon som har kommit hem efter ännu en dag på socionomutbildningen.

Bland fiskpinnar och stuvad spenat har jag fått höra om riskfaktorer och skyddsfaktorer, om lagar och förordningar och om Socialstyrelsens metodstöd. Jag har fått höra hur samtal ska föras för att en person ska hitta sin egen drivkraft - det som kallas motiverande samtal. Jag har fått höra om utbildning kring föräldraskap och missbruk. Det har inte handlat om löst tyckande utan om strukturerad kunskap byggd på forskning och beprövad erfarenhet. Det är inget flum utan viktig kunskap som kan göra verklig skillnad.

Att jag fick se 88 ivriga socionomer vandra ut från universitetsaulan i Uppsala till tonerna av Dolly Partons 9 to 5 med var sitt diplom i handen gav hopp. Deras kunskap är en kraft som kan göra skillnad för enskilda individer och hela vårt samhälle. Men utväxlingen av den kraften avgörs till stor del av politiska beslut.

Sätter lagen stopp för socionomers kraft? Kvävs deras engagemang av långa utredningstider och detaljstyrd dokumentation? Hindrar byråkratin dem att ge rätt hjälp i rätt tid? Ja, så är det tyvärr i många stycken. Men den 1 juli släpps mer av socionomernas kraft fri. Då börjar den nya socialtjänstlagen förhoppningsvis att gälla. Då kan många insatser ges utan individuella biståndsbeslut med allt vad det innebär av tidskrävande processer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens arbete

Vi kommer även att få en socialtjänstlag som betonar vikten av förebyggande och tidiga insatser. Dessutom införs ett nytt krav på att all verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Den nya lagen är resultatet av den utredning som Lena Hallengren tillsatte, som Margareta Winberg ledde och som Camilla Waltersson Grönvall till slut tog till riksdagen. Det kunde ha gått snabbare eftersom den förra socialdemokratiska regeringen avsåg att gå till riksdagen med lagen redan 2022. Men en valförlust kom tyvärr emellan. Jag är dock väldigt glad att lagen snart är på plats. Den har kommit till genom ett lagarbete där många socionomer har bidragit med sina perspektiv och synpunkter.

Fru talman! Socionomernas kraft att förändra Sverige är också avhängig av vad de har för resurser. Den nya socialtjänstlagen behöver bränsle. Därför blir det viktigt hur vi prioriterar i relation till annat. Nu när kostnaderna har skjutit i höjden är det tufft för kommunerna. Inflationen skonar ingen, men vissa kompenseras mycket. De med allra högst inkomster är vinnarna i regeringens budget. Tyvärr står inte kommunerna och regionerna på budgetens prispall. De som ska genomdriva den nya socialtjänstlagen på fältet tvingas gå på ekonomisk bantningskur.

Det är jättebra att det kommer pengar de första åren för utbildning och organisatorisk anpassning till den nya lagen. Det är bra med en instruktionsbok till den nya lagen. Socialdemokraterna är med, men vi vill så mycket mer. Det är en vilja som blir tydlig när man läser vårt budgetförslag och jämför med regeringens. Pengarna skulle behövas här och nu, men regeringen valde som den gjorde där och då. Nu saknas alla dessa miljarder.

Fru talman! Det kommer att bli tufft för de 88 nyexade socionomerna från Uppsala. Men socionomer är inga glasfigurer. De har inte valt yrket för att det är lätt. De vill göra skillnad. De är tuffa. De är beredda att jobba hårt och med engagemang. Men det finns gränser.

Sedan ett drygt decennium har vi sett arbetsplatser som har haft svårt att både rekrytera och behålla sin personal. Det tar på psyket att behöva titta sig över axeln på vägen hem till den egna familjen efter att ha skrivit fram ett beslut om att tvångsomhänderta sonen till en gängkriminell. Det är inte lätt att möta klienter som marinerats i en desinformationskampanj från islamistiska stater.

Socionomerna står i främsta ledet i allt detta, och de behöver känna att vi håller dem om ryggen. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen behöver tillsätta en nationell samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten.

Fru talman! Något som också tar energi från socionomer är att se hur välfärdsstaten i vissa delar klappat ihop och se hur människor tillåts falla fritt. Det tar på yrkesstoltheten att se hur samhället accepterar hemlösheten. Här måste vi inom politiken kraftsamla. Regeringen måste ta nya grepp för en social bostadspolitik värd namnet. En bostad är en mänsklig rättighet. Oavsett om orsaken till hemlöshet är missbruk, psykisk ohälsa eller något annat måste det finnas ett aktivt samhälle som står redo att ge stöd.

Fru talman! De nya efterlängtade socionomerna, som ska arbeta med en ny och efterlängtad socialtjänstlag, har också en viktig roll att spela i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det är endast om vi stoppar nyrekryteringen till gängen som vi kan vända utvecklingen på allvar. Uppklaringen blir bättre. Fler hamnar bakom lås och bom. Men unga står i kö för att fortsätta vansinnet med skjutningar och sprängningar. Vi måste ge socionomerna både resurser och verktyg att kunna ingripa tidigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens arbete

Socialtjänsten måste också ha verktyg för att ingripa när föräldrar motsätter sig insatser. Samhällets reaktion på att barn och unga involveras i brottslighet behöver bli tydligare och kraftigare. Nu saknas den satsning som vi socialdemokrater har föreslagit i budget efter budget, nämligen att punktmarkera ungdomar i riskzonen att hamna i händerna på gängen.

Socialtjänsten måste ges resurser så att den inte bara kan ha avhopparprogram utan även U-svängsprogram. Fler måste göra en U-sväng när de närmar sig ett kriminellt liv: bort från mord och död, bort från stress och ångest och bort från droger och depression.

Fru talman! Jag ser fram emot att få åldras med min fru. Jag ser fram emot att hon blir en soctant som arbetar hårt och målinriktat i en tuff miljö, en soctant som är långt ifrån naiv och godtrogen, en soctant med varmt hjärta och kallt huvud som tror både på människan och vetenskapen.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

Fru talman! Ett bra sätt att mäta hur väl ett samhälle fungerar är att se på hur det behandlar sina sköraste individer. Det är därför sorgligt att läsa Riksrevisionens skarpa kritik mot att Sis inte når målen med verksamheten på de särskilda ungdomshemmen. Riksrevisionen konstaterar oinlindat att barn och unga som placeras på särskilda ungdomshem inte får en effektiv vård och behandling.

Det ska mycket till innan samhället gör något så ingripande som att omhänderta ett barn. Det ska ännu mer till innan samhället låser in ett barn. Innan det händer har mycket havererat. Den omsorg och det stöd som ska finnas runt ett barn har inte funnits. Inte sällan kommer barnen från familjer eller miljöer med sexuella övergrepp, våld eller missbruk.

Det är en extremt utsatt situation att vara placerad hemifrån i en låst miljö. När så sker vilar ett tungt ansvar på samhället att ge barn och unga en vård och behandling som kan göra framtiden ljusare för barnet.

Fru talman! Det måste finnas ett tydligt uppdrag för en sådan angelägen uppgift. Det gör det inte i dag, enligt Riksrevisionen. Det finns en otydlighet i instruktionen till myndigheten, men även i lagen.

Frågor som enligt Riksrevisionen hänger i luften är vilka målgrupper Sis ska ta emot och vad man ska erbjuda för vård och behandling. Det råder alltså oklarheter kring vilka som ska bo på ett Sis-hem och vad som ska hända med dem där. Själva kärnan i verksamheten är ju att man har ett uppdrag. Den rådande situationen är oacceptabel.

Riksrevisionen konstaterar att det inte finns några riktlinjer eller motsvarande där det tydligt framgår när ett barn eller en ungdom ska vårdas på ett särskilt ungdomshem, få psykiatrisk tvångsvård eller få insatser enligt LSS i situationer när alla dessa insatser kan vara aktuella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem

Många tjejer och killar med riktigt svåra självskadebeteenden sitter i dag inlåsta på Sis-hem. Vissa av dem tar varje möjlighet att försöka ta sitt liv. Dessa barn och unga borde få vård inom psykiatrin. De behöver en mycket intensiv vård med hög personalbemanning snarare än en låst miljö. Barn ska inte bara överleva utan även leva.

Om regeringen ändå bedömer att denna grupp ska vara kvar på Sis-hem måste den specialiserade sjukvården beredas plats inom Sis på ett helt annat sätt än i dag. Det konstaterar också Riksrevisionen i sin granskning.

Fru talman! Regeringen har tillsatt utredningar som berör den svenska ungdomsvården, och de kommer inom kort att redovisa sina uppdrag.

Jag hoppas verkligen att den kritik som Riksrevisionen har riktat tas om hand i de förslag som är att vänta. Inte minst bristen på sakkunskap i ärenden och mål om vård enligt LVU är en sak som riskerar att drabba enskilda barn hårt. Det är därför angeläget att det införs en reglering som säkerställer denna kompetens så snart som möjligt.

Jag och mitt parti kommer att följa regeringens arbete mycket noga och återkomma med förslag om det finns skäl för det.

(Applåder)

Fru talman! Det låter hoppfullt. Justitieministern verkar ha förstått värdet av ett förbud mot eftersupning.

Tyvärr är det så med droger att det inte går att konstatera när de har intagits. Vi vet mycket bättre i alkoholforskningen hur alkoholen fungerar. När det gäller droger är det svårare att motbevisa en sådan omständighet. Däremot kan vi konstatera om någon har tagit droger, och det är jättebra att det kommer nya verktyg på plats för poliserna.

Jag tänker att det vore fantastiskt att få avgå som justitieminister och känna att "jag avskaffade danstillstånden, och jag införde eftersupning som ett nytt brott i svensk lagstiftning". Det är sådant som ingen annan justitieminister har mäktat med. Det är sådant som någon som tar tag i surdegar skulle kunna lösa.

Jag skulle vara väldigt glad över att kunna säga till de poliser jag åkte med i Uppsala förra veckan att justitieministern tagit till sig deras tankar och det de tycker är viktigt - fast jag är socialdemokrat. Låt oss i en tid av polarisering ändå lyssna på varandra och göra saker som faktiskt gör Sverige bättre och som gör att polisen kan ägna sig åt det de ska göra, i stället för att vänta på att någon ska kissa.

Jag tycker att det är rimligt att låta domstolar ta hand om frågor om skuld där de prövar något annat än om någon har kommit på idén att dricka efter en trafikolycka. Jag tycker att det är rimligt att det räknas som ett brott både att dricka före och att dricka efter att du har smällt in i ett träd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här debatten gjorde mig upprymd och glad, och jag hoppas på en fortsättning. Med det vill jag tacka för en mycket bra debatt!

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att detta med ögonundersökningar på plats är utmärkt. Att det faktiskt kommer var också något som polisen i Uppsala uttryckte en väldig tacksamhet över. Det är jättebra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska dock inte låta det stå i vägen för att bli optimala. Jag måste ändå reagera lite på det man konstaterade i utredningen, nämligen att ett införande av det här brottet skulle vara oförenligt med den grundläggande straffrättsliga principen att det inte är straffbart att dölja sin egen brottslighet.

Jag tänker på smitningsbrottet, alltså att avvika från en olycka om man har blivit påkörd eller har kört på någon annan. Det får man inte göra. Det om något är väl att ha en skyldighet att faktiskt reda i en situation där du själv så att säga kan vara brottslig. Det är en väldigt konstig princip om man skulle tycka att det var okej för den som har orsakat olyckan att sticka iväg, men inte för den som har blivit påkörd.

Det här prövades efter utredningen, och det gjordes en invändning där man ifrågasatte om smitning stod i konflikt med denna princip. Då konstaterade svensk domstol att det inte gör det. Detta är nu praxis.

Jag menar att kravet på en människa att hålla sig nykter efter en trafikolycka är mindre inskränkande än kravet på att vara kvar på platsen. Jag tycker att det argumentet väger väldigt lätt, och jag tror att det finns långt mycket viktigare principer.

Detta är en princip man i så fall har brutit mot sedan 1959 i Norge, och det har ju inte blivit något ramaskri ute i den fria världen för det.

Jag skulle dock vilja återgå till att det här är en mycket speciell möjlighet att faktiskt avlasta rättsväsendet. Det är få nya brott som faktiskt har den effekten. Möjligheten till invändningen "jag drack efter olyckan", och att den invändningen används, orsakar väldigt mycket merarbete. Det blir provtagningar och domstolsförhandlingar. Låt oss ge rättskedjan möjlighet att ägna sig åt det den behövs absolut mest till.

Vi är inte i ett sådant läge i Sverige i dag att vi kan göra det onödigt svårt för våra poliser, domare och åklagare. Vi ska självklart hålla på rättsstatens principer, och det tycker jag att man kan göra när man har ett förbud mot eftersupning.

Jag tycker också att man ska se denna fråga som något som handlar om legitimiteten för hela rättsordningen. För några veckor sedan fick vi läsa i tidningarna om en person som stoppades av polisen och ertappades med rester av narkotika i bilen. Han sa att han hade hetstagit all denna narkotika efter att polisen stoppat honom, innan polisen hade hunnit fram till bilen. Det här framstår som väldigt märkligt och väldigt olämpligt.

Självklart döms man då för narkotikabrott, men problemet är att det inte blir den koppling till körningen och trafiksituationen som gör att polisen automatiskt kan ta körkortet.

En väldigt viktig del av detta är att vi faktiskt inför en lagstiftning som resolut kan ta körkorten från dem som kör höga eller fulla på våra vägar och utsätter andra för livsfara. Där tycker jag att det finns ett väldigt starkt argument för en sådan här ordning.

Fru talman! Jag är en obotlig optimist. Jag hör justitieministern säga att han inte stänger dörren för att ta tag i den här gamla surdegen, som jag faktiskt tycker att den är.

Justitieministern stänger alltså inte dörren för att göra någonting åt eftersupning och att göra det brottsligt. Det tycker jag är klokt, av två anledningar. Den första är att förslaget faktiskt kan rädda liv. Den andra är att det faktiskt kan avlasta rättsväsendet. Detta tycker jag är viktigt att ha i tanken.

Jag tror att det är provocerande inte bara för mig och justitieministern utan också för gemene man att människor som ertappas berusade vid ratten efter en trafikolycka kommer dragandes med ursäkten att de kom på att dricka efteråt. Det låter ganska otroligt. Men det når ofta upp till graden av rimligt tvivel i våra domstolar - ingenting sagt om det.

Vi måste också se den här frågan i ljuset av vilket stort problem alkoholen och drogerna utgör i trafiken. Mellan 2012 och 2022 omkom över 1 500 personer i trafiken. Hos 39 procent av dessa uppmätte man alkohol eller narkotika i blodet.

Det är alltså helt avgörande för att komma till rätta med antalet döda i trafiken att vi också adresserar de här frågorna. Och precis som justitieministern säger är det viktigt att de som är ute på vägarna med alkohol i kroppen lagförs.

I en utredning från 2013, där man tittat på frågan, konstaterade man att den här invändningen gjordes i uppemot 10 procent av fallen av rattonykterhet. Det är inte bara ett problem när den görs. Det ställer också särskilda krav på rättsväsendet i fråga om att kunna hantera den här typen av invändningar. Man måste ta ett blodprov och två urinprov och analysera dem och se en fallande kurva. Det är bökigt när det gäller själva provtagningen, och man belastar polisen med onödig tid och onödiga kostnader. Invändningarna gör också att det blir fler domstolsförhandlingar än annars. Man skulle kunna tänka sig ett strafföreläggande och att domstolen så att säga inte behöver bli indragen i detta. Nu får vi fler förhandlingar utifrån att denna möjlighet finns.

Men det finns en annan väg att gå. I Norge har man sedan 1959 haft ett mycket framgångsrikt förbud mot eftersupning. Då finns inte samma incitament för någon som ertappas full eller drogpåverkad i en bil att påstå att man har intagit detta efteråt eftersom det finns ett annat brott som man har gjort sig skyldig till.

Jag tycker att förslaget inte bara handlar om att man inte, så att säga, ska ha en enkel väg ut från en rattfylla. Det är faktiskt ett rimligt krav att ställa på människor att man inte ska dricka om man har varit inblandad i en trafikolycka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har åkt med Uppsalapolisen. Då fick jag lära mig att den vanligaste dödsorsaken för poliser är trafikolyckor. Att då poliser i sin arbetsmiljö ska behöva ta hand om onyktra personer, oavsett om de har druckit före eller efter, tycker jag är orimligt i sig.

Jag hoppas att regeringen äntligen tar tag i den här frågan.

Herr talman! Jag har sällan varit så stolt över min hemstad som när Frågan är fri sändes i SVT. Reportrarna - med funktionsnedsättningar - från Uppsala intervjuade kända personer, och jag var väldigt glad att se statsministern som gäst. Med värme, humor och respekt blev det ett riktigt fint program. Det vill jag tacka statsministern för.

Men en sak skavde. Reportern Eleonor Belin berättade att hon får 12 163 kronor före skatt och behöver låna pengar för att gå runt. Marcus Fahlén följde sedan upp med att fråga om statsministern tycker att det ska vara så.

I sin senaste budget prioriterade regeringen stora skattesänkningar för dem med högst inkomster men gav ingenting till dem med sjuk- och aktivitetsersättning. Kan man verkligen försvara denna prioritering med att det ska löna sig att anstränga sig? Gör inte de med sysselsättning på Radio Fyris sitt yttersta utifrån sina möjligheter?

Herr talman! Det är en efterlängtad socialtjänstlag, och jag vet att det är många inom socialtjänsterna ute i landet som verkligen ser fram emot att den blir verklighet i alla delar. Den har dock dröjt för länge.

Jag har svårt att se skillnaden mellan det förslag som den socialdemokratiska regeringen tog fram, och som sedan fick ligga på vänt, och det som kommer nu. Att säga att den här regeringen skulle lägga mer pengar på kommuner, socialtjänster och förebyggande arbete är direkt felaktigt.

Om regeringen tror att man kommer att kunna lösa brottslighet genom förebyggande insatser och genom att skjuta till pengar endast till en omställning och en inkörning av en ny lag tror man fel. Det här är långsiktiga åtaganden där man måste sätta kommuners och regioners arbete högt. Då kan man inte sänka skatten med miljarder på miljarder för dem med högst inkomster. Sverige står inför mycket stora utmaningar, och några som har att stå i främsta linjen i detta är våra socialsekreterare, med socialtjänstlagen som verktyg.

Jag tycker att det är bra att ta fasta på att vi är överens om mycket och att vi kan sluta upp kring de förslag som nu kommer i den nya socialtjänstlagen. Jag beklagar bara att det har dröjt så pass länge. Den 12 januari, direkt efter maktskiftet, avskaffades danstillståndet för krogar, så det fanns ju vissa saker som låg högt upp på agendan. Det här är visserligen en lite större produkt, ska väl i ärlighetens namn sägas. Men det är bra att den till slut kommer, när den nu kommer.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för anförandet och frågan!

Den socialtjänstlag som vi hoppas snart kommer på plats utreddes av en utredare som heter Margareta Winberg. Hon tillsattes av en socialdemokratisk regering. Detta var ett gediget arbete som vi trodde skulle genomföras i direkt anslutning till regeringsskiftet. Utredningen låg klar, men regeringen valde att fördröja och förhala. Jag vet inte hur många gånger jag stått i den här talarstolen och efterfrågat när den kommer.

Det lovades guld och gröna skogar och att det skulle vara en helt annan produkt än den som Margareta Winberg hade utrett och som den förra, socialdemokratiska regeringen hade berett. Det var dock samma lag. Den hade fått ge vika och ställts långt bak i kön i regeringens arbete. Det är jättebra att den nu kommer, och det är jättebra att vi får en förebyggande ansats i den nya socialtjänstlagen. Det är bra så, men kom inte och säg att det här är den nuvarande regeringens arbete. Det är jättebra att den kommer till slut, men det har dröjt alldeles för länge.

När det gäller satsningar på det förebyggande arbetet är det lärare, socialsekreterare och resurspersoner inom kommuner som ska göra detta, liksom regioners bup. Detta är viktiga delar, och det är bara att titta på regeringens budget och se hur man prioriterar. Precis som jag sa i mitt förra anförande är det stora skattesänkningar till dem som tjänar bäst och ett tydligt ställningstagande med mindre satsningar på kommuner och regioner än det som Socialdemokraterna har föreslagit.

Herr talman! I dag debatterar vi hur vi kan ge utökade möjligheter att hålla barn och unga som är placerade på Sis-hem avskilda under dygnsvilan. Förslaget tar inte sikte på alla barn och unga som är placerade hos Sis. Det är endast personer som är dömda enligt lagen om särskild ungdomsvård eller som vårdas enligt lagen om vård av unga på avdelningar med förhöjd säkerhetsnivå som berörs av de föreslagna reglerna.

Möjligheten till avskildhet finns till för att upprätthålla ordning på boenden men även för att hindra rymningar. Tyvärr har vi i Sverige en exceptionell situation där en stor del av alla skjutningar och sprängningar utförs av barn och unga som rymt från Sis-hem. Detta är något som måste få ett omedelbart slut.

Polisen har blivit bättre på att klara upp denna typ av brottslighet. Men det hjälper inte mycket den familj som förlorat en familjemedlem att förövaren grips. Vi måste göra allt som står i vår makt för att förebygga brottsligheten. Om vi kan hindra rymningar från Sis-hem kan vi försvåra att mordplaner blir till fullskaliga trauman och tragedier.

Men detta är bara en liten pusselbit i det förebyggande arbetet. Tyvärr lämnas mycket viktigt arbete ogjort av regeringen. Regeringens prioritering är glasklar: skattesänkningar till dem med högst inkomster.

Vi ser en kriminalvård som håller på att haverera, samtidigt som flera underåriga snart ska skickas dit. Vi ser skolor där barn med NPF-diagnoser inte kommer till sin rätt. Vi ser en socialtjänst som kämpar i motvind. På detta har vi en kostnadsexplosion efter år av hög inflation.

Herr talman! Ändå läggs så lite på det som kan hjälpa oss att ta oss ut ur vansinnet. Hus sprängs. Människor kidnappas. Mammor och pappor skjuts just för att de är mammor och pappor. Barn skjuter barn. Ändå görs dessa stora skattesänkningar.

Men med det sagt är den lilla pusselbit som ligger på bordet i dag viktig och rimlig. Det är förvisso en inskränkning av den personliga friheten att under natten inte kunna röra sig ute i allmänna utrymmen på avdelningar. Men den begränsningen får anses som relativt liten och proportionerlig sett till syftet med åtgärden. De flesta remissinstanser delar den uppfattningen.

Ett viktigt förtydligande i den föreslagna lagen är att det alltid kommer att vara möjligt att tillkalla personal för att få hjälp under tiden för avskildhet. Det är viktigt att ambitionsnivån avseende vård, behandling och arbetsmiljö inte sänks som en följd av de föreslagna reglerna. Såväl Sis som regeringen har ett arbete att göra gällande detta. Vi socialdemokrater har tidigare motionerat om ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom den slutna ungdomsvården som ett sätt att säkerställa rimliga arbetsvillkor. Framför allt gäller det att ge rimliga förutsättningar för en god vård och behandling.

Den socialdemokratiska regeringen påbörjade ett arbete med att reformera Sis. I detta arbete låg att se över de befogenheter Sis-hemmen har. Det är bra att det arbetet nu fortgår och att vi kan ta nödvändiga steg för att öka tryggheten på de låsta ungdomshemmen. Eftersom det på Sis-hem placeras barn och unga som är väldigt utsatta i livet måste vi dock vara varsamma.

Vi anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av effekterna av införandet av regler om avskildhet i anslutning till dygnsvilan på Sis och en utvärdering av huruvida tillämpningen av lagen om avskildhet i anslutning till dygnsvilan har skett på ett ändamålsenligt sätt.

Det är viktigt att få relevanta verktyg på plats i ungdomsvården, men det är samtidigt viktigt att det blir rätt. Om lagstiftningen visar sig användas på ett sätt som vi som lagstiftare inte avsett är det viktigt att vi snabbt får kännedom om detta så att vi kan ompröva lagstiftningen.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 12.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet tog upp frågan om resurser till skolan. Det är viktigt att påminna om regeringens prioriteringar när det kommer till skattesänkningar för dem som allra högst inkomster och vad man tillskjuter till kommuner och regioner i en tid där kostnadsutvecklingen har varit galopperande.

Det innebär för många kommuner att man nu tittar över sina budgetar och ser var man måste spara. Tyvärr har vi ofta sett att det i kommunerna inte sällan är skolan som får ta en stor del av smällen och ytterst de elever som behöver allra mest stöd.

Jag noterade att statsrådet inte riktigt nappade på inbjudan. Föräldrarna från Kajan med deras engagemang är värda att få träffa statsrådet och en representant för regeringen. Det är så pass allvarligt att elever kan råka ut för detta. Jag tycker att de borde få komma och berätta om sitt ärende.

Avslutningsvis tycker jag inte att jag riktigt får svar på hur statsrådet ser på vinsten som drivkraft för att bedriva undervisning för elever och elever med särskilda behov. Under de här 30 åren har vi gång på gång sett allvarliga brister där elever har kommit i kläm.

Vi kan särreglera, lappa och laga och förbjuda det som kommer. Vi behöver definitivt en lex Kajan som ser till att inte autistiska barn meddelas sex veckor innan skolan ska stängas trots att beslutet var fattat långt tidigare, för att man skulle maximera skolpengen. Det kan inte få hända igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det känns lite grann som en relation. Om någon är otrogen gång på gång är det omöjligt att sätta upp förbud om att personen inte får gå ut på kvällen och inte göra det och det. Finns inte förtroendet och tilliten och om inte friskolorna kan hantera detta, då måste vi göra slut med det här skolsystemet som har kört in i väggen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet tar upp att föräldrar får slåss för sina elever. Som jag önskar att de slapp detta och att föräldrar fick vara föräldrar och stötta och att skolan fungerade. Det handlar precis som statsrådet säger ofta om de elever som har de största problemen. Det är deras föräldrar, som också har stora utmaningar att få familjen att fungera, som tvingas ta på sig handskarna och slåss för sina barn.

Jag tycker att vi ska lyssna på de föräldrarna. Jag kan bara konstatera att när det gäller Aprenderes agerande hade skolan inte sökt tilläggsbelopp. Det fanns vissa kriterier som man kanske ansåg var för kostsamma, och det fanns en önskan om att lägga ned. Det är ett väldigt sårbart system vi har.

Nu diskuterar vi uppsägningstider och den situation som är i Uppsala på Kajan. Men det finns många exempel genom åren. Vi talar om betygsinflation och hur man tricksar för att välja bort elever så att de inte kommer till en skola därför att man inser att det skulle kosta för mycket. Det finns så många situationer där skolsystemet har visat sig tandlöst och bristfälligt. Det är hög tid att vi gör någonting åt detta.

Vi riksdagsledamöter får tyvärr inte låna ut vår plats i riksdagen. Jag hade gärna gjort det i dag. När jag träffade föräldrarna från Kajan såg jag ett engagemang som jag önskar hade tagit plats här i stället för mig. Jag är säker på att de hade presenterat sin sak ännu bättre och att det hade ökat förståelsen ännu mer.

Nu fick de tillfälle att träffa utbildningsutskottet, och det är bra så. Men jag vill ändå framföra en vädjan till ministern att intressera sig för det fall som vi nu har i Uppsala. Jag är säker på att föräldragruppen skulle vara intresserade av att få träffa statsrådet.

Jag tror att statsrådet i sitt viktiga arbete med att reformera den svenska skolsystemet skulle ha stor behållning och nytta av att träffa dem. Jag hoppas att jag får ett jakande svar på den frågan. Jag ska med glädje framföra det till föräldrarna från Kajan.

Avslutningsvis har jag en vädjan om att detta inte ska ta för lång tid. Självklart ska saker utredas. Men vi får inte glömma att en uppväxt är kort och en barndom är kort, och trauman sätter sig.

Det är till och med så att föräldrar har uttryckt oro för att något av de 54 barn som nu för tillfället inte anses lönsamma i en koncern som gör miljonvinster inte ska orka med omställningen och beskedet och att de helt enkelt ska ta sitt liv. Detta är frågor på liv och död, bokstavligt talat. Jag hoppas att statsrådet känner den tidspressen.

Jag kan konstatera att vissa saker går fort. När danstillståndet avskaffades fanns det en lagrådsremiss på plats redan den 12 januari. Jag kan tycka att detta är mycket mer trängande frågor. Jag väntar med spänning och förväntan på att se konkreta lagförslag som gör att vinstintresset inte ska få gå ut över elevernas väl framöver.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vi är inte många här i kammaren i dag. Jag har en kompis, och statsrådet har en kompis. Ungefär så ser det ut, och folk som tittar in i riksdagen ibland via webben blir förfärade och tänker: Gör de ingenting, riksdagsledamöterna? Jag skulle säga att det är ganska skönt att det inte är så många här i dag, för jag hoppas och tror att mina kollegor är ute i landet och möter verkligheten.

Det kan också vara så ibland att vi bjuder in människor till riksdagen. Jag gjorde detta förra veckan. Då gällde det en föräldragrupp från en skola i Uppsala som heter Kajan och som ska läggas ned. Föräldrarna fick besked om detta bara sex veckor innan utbildningen skulle upphöra. Deras barn har ofta autism, adhd eller andra neuropsykiatriska diagnoser. Detta är en skola som erbjuder särskilt stöd till de här eleverna.

Livet vändes upp och ned. Föräldrarna organiserade sig med den kraft som egentligen bara infinner sig när föräldrar känner att deras barn är hotade. De började bläddra i lagböcker och leta efter regler. Kan det verkligen vara så att man får säga upp elever med så här kort varsel? De sökte men fann ingenting, och den enkla anledningen är att det inte finns några regler som gör det här olagligt.

Jag kan bara konstatera hur vi gör skillnad mellan personer i svensk lagstiftning. Ta till exempel den student som vill säga upp sitt studentrum! Där finns det regler om tre månaders uppsägningstid. Men elever med särskilda behov, till exempel barn med autism, som är särskilt känsliga för stora omställningar i livet, tillåter vårt skolsystem att vi behandlar på det här sättet.

Det här kan inte ses som barnsjukdomar i en lagstiftning. Det här är sedan 30 år tillbaka det skolsystem vi har. Det är så att säga kroniska sjukdomar i ett system som måste förändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns flera olika sätt att göra detta. Vi kan bemöta varje enskildhet som kommer upp. Vi kan stifta lagar som säger att man måste deponera medel för att det ska finnas pengar, så att någon annan kan få driva vidare skolan. Vi kan ha regler för uppsägningstider som täcker en hel utbildning. Det finns många sätt. Men jag tror att det här är ett lappande och lagande som riskerar att hela tiden utmanas av jakten på vinst, för det är där roten till problemet finns. Det finns aktörer som hela tiden letar kryphål för att maximera vinsten. Vi har gång på gång sett exempel på detta.

I det här fallet hade Aprendere möjlighet att meddela eleverna i god tid före nedläggningen. Men man gjorde inte det, för man ville tjäna pengar. Man var rädd för att elever skulle hitta en annan skola att gå till och ta skolpengen med sig. I avvägningen mellan autistiska elevers behov av långsiktig planering och aktieägarnas kortsiktiga intresse av vinst var det aktieägarna som drog det längsta strået.

Jag vill ställa två frågor till statsrådet. Tycker statsrådet att sex veckor är för lite för att säga upp elever från deras utbildning? Om hon tycker detta, när är hon i så fall beredd att göra någonting åt saken?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag är glad att den här debatten inte utvecklades till en yvig ideologisk debatt om ägande i allmänhet utan att vi tittar på varje riskmoment vi har i samhället utifrån perspektivet korruption och brottslig verksamhet. Jag tolkar det ändå som att justitieministern inte utesluter några verktyg i att komma till rätta med den allvarliga situationen. Vi delar väl bilden att det är orimligt med HVB-hem och Sis-hem som har fungerat som morduppdragscentraler och kassakor vad gäller de privata utförarna till den organiserade brottsligheten. Det måste få ett stopp. Sedan kan vi diskutera vägarna. Det kan behövas radikala åtgärder, det vill säga återtagande av vissa av hemmen i offentlig regi.

Jag skulle avslutningsvis vilja lämna ett tips till justitieministern. Jag förstår att han har mycket att göra, men kanske han hade lite mindre i kalendern under sommaren. Jag lyssnade på ett sommarprat av Amir Rostami, och han hade ett intressant förslag som jag tänkte att vi alla borde ta till oss eller i alla fall reflektera över.

För projekt som kan påverka miljön i viss omfattning finns det en skyldighet att göra en miljökonsekvensbeskrivning. Amir Rostami efterlyste att det ska vara samma perspektiv när det kommer till åtgärder som kan ha inverkan på och gynna organiserad brottslighet. Det tyckte jag lät intressant. Jag tycker inte att jag har hört så många diskutera detta, och det är kanske så färskt att vi inte har låst fast oss i bestämda positioner. Det vore intressant att höra justitieministerns spontana funderingar kring ett sådant förslag.

Fru talman! Jag tackar justitieministern så mycket för svaret.

Jag tycker att justitieministern sa det väldigt bra i sitt första anförande, nämligen att det här kan skada tilltron till den demokratiska rättsstaten. Det är ju exakt det som det handlar om. Från den enskilde medborgarens perspektiv spelar det nog ingen roll om det är en offentlig utförare eller om det är en privat utförare om ens lagliga rätt till vård eller omsorg blir åsidosatt. Jag tycker alltså att det är naturligt att både juridiskt och politiskt ha den utgångspunkt som jag och justitieministern är överens om.

Jag köpte ett hus en gång, och då beställde jag en besiktning av ett företag som gör villabesiktningar. Jag hade tur; det fanns inga fuktskador. Däremot antecknade besiktningsmannen noga om det fanns riskkonstruktioner. I takkupor, förstod jag snabbt, finns det risk att det läcker in fukt, så det ska man hålla utkik efter. Det antecknades noggrant i protokollet.

Om vi tittar på liknelsen samhället som ett hem - det har gjorts förr - kan vi säga att det finns riskkonstruktioner i samhället. Jag tänker som socialdemokrat på HVB-hem som tar hand om och ska vårda unga som har hamnat snett i livet och riskerar att träda in i organiserad brottslighet. Vi vet sedan tidigare att det har varit problem på inte minst personalsidan, att man inte har brutit med sitt kriminella förflutna. För mig är det en tydlig riskkonstruktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialdemokraterna har lagt fram förslag vad gäller vård inom HVB där personer med ett kriminellt beteende agerar. Det handlar om att återta verksamheten i kommunal regi för att slippa risker vad gäller bland annat ägande och pengaläckage till den organiserade brottsligheten. Det handlar också om att få bättre möjlighet att kontrollera den vård som ges.

Jag har förstått att regeringen inte har visat större intresse för det förslaget, men jag tänker ändå ställa en relativt öppen fråga. Finns det några riskkonstruktioner eller områden i samhället som justitieministern bedömer skulle kräva en annan syn på ägande för att återta verksamheten, att ställa nya lagkrav eller på annat sätt försöka bygga om samhället så att vi bättre står emot den organiserade brottsligheten och korruptionen?

Fru talman! Tack för svaret, justitieministern!

Det är liksom inte en del av vår svenska självbild att vi behöver prata särskilt mycket om korruptionsproblem; vi har tvärtom varit stolta ute i världen över att vi har haft en väldigt sund statsförvaltning. Vi har haft ordning och reda och varit relativt förskonade från korruption. Tyvärr börjar den självbilden förändras, och det gäller även bilden av oss ute i världen. Vi har nog pratat för lite om korruption, och vi har gjort för lite åt det.

Det är därför väldigt glädjande att ta del av justitieministerns svar. Det är viktiga åtgärder som nu vidtas, och de är välkomna och angelägna.

I svaret är det dock ett väldigt tydligt fokus på myndigheter och offentliganställda. Sverige sticker ut genom att vi genom avtal har anförtrott privata aktörer många myndighetsuppgifter och förvaltningsuppdrag. Det gäller inte heller små saker, utan det handlar om sådant som bilprovning, det vill säga om man får köra sin bil från besiktningen. Det kan gälla vilka betyg man får att söka in på högskolan med, och det kan gälla verkställighet av beslut om bistånd till dementa äldre. Inte minst kan det handla om det som vi har diskuterat tidigare i dag, nämligen vård av unga som finns inom bland annat HVB-verksamhet.

Vi har tyvärr också tagit del av en hel del missförhållanden där man för att sko sig har åsidosatt förpliktelser och det man ska utföra åt det offentliga, vilket har gått ut över människor. Vi har ett väldigt tråkigt exempel i Uppsala där Attendo hade personal som blippade in sig på adresser där de skulle ge dementa personer den omsorg de behövde men inte gav dem någon omsorg. De dementa blev i stället sittande med obytta blöjor. Det är några sådana exempel.

Det finns egentligen ingen legal definition av korruption i Sverige. Däremot har vi en definition som vi använder oss av i regering och riksdag, nämligen att utnyttja en offentlig ställning för att uppnå otillbörlig vinning för sig själv eller andra. Jag är väldigt nyfiken på om justitieministern anser att den här definitionen av korruption inbegriper de exempel jag har gett här, där det alltså handlar om ett privat utförande som är finansierat av offentliga medel och där man har uppdrag av det offentliga.