Herr talman! Tack till föregående talare, Christian Carlsson, för ett bra inlägg! Jag är glad att socialutskottets ordförande tar sig tid att träffa, prata med och ta intryck av människor som har råkat ut för det här våldet och som lever gömda i vårt land.

Vårt land är i fred, men de här människorna lever som flyktingar från brutalt våld och riskerar att dödas. Det är inte bara en tragedi för individer varje gång det händer. Det är också ett stort samhällsproblem eftersom omfattningen är så stor.

Av Nationellt centrum för kvinnofrids befolkningsundersökning framgår att 14 procent av kvinnor över 18 år har utsatts för våld i en pågående eller avslutad parrelation.

Samtidigt visar siffror från Brottsförebyggande rådet att 96 kvinnor dödades av en partner eller en tidigare partner 2017–2023. Detta motsvarar ett genomsnitt på 14 kvinnor per år, det vill säga fler än en kvinna per månad i genomsnitt.

Herr talman! Alltför ofta misslyckas det offentliga i arbetet med att skydda samhällets mest utsatta kvinnor. Från forskning, offers berättelser och socialtjänstens erfarenhet vet vi att det dödliga våldet i nära relationer nästan alltid följer som ett led i en våldsupptrappning. Samhället måste ta fasta på dessa signaler för att stoppa det dödliga våldet.

I rapporten Socialstyrelsens utredningar av vissa skador och dödsfall 2022–2023 har Socialstyrelsen identifierat ett trettiotal brister i samhällets skyddsnät för att förhindra att barn och vuxna utsätts för dödligt våld eller försök till sådant. De åtgärder som rekommenderas är bland annat vidare satsningar på socialtjänstens, vårdens, Åklagarmyndighetens och Polismyndighetens resurser i det våldsförebyggande arbetet.

På flera platser i landet rapporteras det att personalen arbetar under stark tidspress, tvingas till hårda prioriteringar och ofta enbart hinner med det allra mest akuta. Regeringen måste göra sitt yttersta för att vända den utvecklingen.

Herr talman! Rapporten rekommenderar också att uppföljningar görs vad gäller det kunskapsstöd som tagits fram och huruvida det har gett resultat för utsatta kvinnor. Dessutom måste samarbeten mellan myndigheterna stärkas. Vi socialdemokrater menar att regeringen måste ta Socialstyrelsens rapport på allvar och snabbt förverkliga rapportens ändringsförslag.

Regeringen måste också prioritera socialtjänstens förebyggande arbete med de män som slår. Genom lagändring har socialtjänsten numera ansvar för att de som utsätter andra för våld ska ändra sitt beteende. Det finns dock begränsad vägledning i hur detta arbete ska gå till.

Två konkreta saker som kan göras är att peka ut arbetet mot våldsutövare som ett prioriterat område och att regeringen tar initiativ till ett metodstöd till socialtjänsten i detta arbete. Vi måste också hitta nya metoder för att göra det lättare att lämna skadliga och farliga relationer.

Ett av de problem som kvinnojourer, forskningscenter och länsstyrelser uppmärksammar är hur husdjur används som ett led i våldet mot kvinnor. Genom att rikta våld och hot om våld mot det gemensamma husdjuret förhindrar förövare att deras partner lämnar relationen. Husdjuren används då som ett redskap i våldet mot kvinnan och barnen. Därför måste det finnas en möjlighet för polisen eller djurvårdande myndigheter att akut omplacera ett djur vid inkomna hot så att kvinnor och barn kan lämna en relation utan att deras husdjur dödas av en våldsam man.

Herr talman! Samhället måste också bli bättre på att vårda och stödja våldets offer. Därför vill vi inrätta fler kvinnofridscenter i landet. Vi vill utveckla en modell för koordinerade insatser mot mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter. När barn utsätts för våld och övergrepp finns det i dag en välutvecklad modell där psykologer, socialtjänst, polis, läkare och åklagare samverkar i barnets intresse, så kallade barnahus.

Även inom kvinnofridsvården och vid ärenden om mäns våld mot kvinnor finns en stor efterfrågan på bättre samverkan mellan myndigheterna. Det är dags att utveckla en modell för koordinerade insatser även inom kvinnofridsområdet.

Herr talman! Vi vill också möjliggöra för den ideella jourrörelsen att värna, omhänderta och hjälpa våldsutsatta. De ideella kvinnojourerna har spelat en avgörande roll för våldsutsatta i Sverige. Samtidigt hotas kvinnojourrörelsen av resursbrist i och med höjda krav. Det är därför viktigt att regeringen tillser att de medel som krävs finns för att möjliggöra en vidareutveckling av de ideella kvinnojourerna.

Den 1 april 2024 trädde nya regler om skyddade boenden i kraft. De nya bestämmelserna innebär bland annat att alla privata aktörer måste ansöka om tillstånd för att få driva ett skyddat boende. Det är i grunden en bra förändring, som syftar till att få bort oseriösa aktörer. De höga avgifterna för att genomföra en prövning av dem som bedriver verksamheterna har dock ofta visat sig utgöra ett hinder för redan ansträngda kvinnojourer. Inte minst kvinnojouren i Uppsala har förklarat att avgiften för tillståndsansökan utgör en seriös utmaning för ekonomin.

Herr talman! Den kunskap, kompetens och erfarenhet som finns hos de ideella kvinnojourerna är inte utbytbar. Den har upparbetats över årtionden, samordnats i förbund och mellan enskilda verksamheter och fortsätter att vidareutvecklas. De eldsjälar som varje dag gör livet tryggare och bättre för våldsutsatta måste få det stöd som de behöver.

Därför vill vi att kvinnojourerna garanteras långsiktig och tillräcklig statlig finansiering, i synnerhet nu när det har blivit dyrare att driva skyddat boende. Dessutom måste regeringen säkerställa tydliga riktlinjer för hur kommuner ska kunna stödja vidareutvecklingen av kvinnojourernas kvinnofridsarbete.

Med det vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 17.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 20 om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Vi står bakom alla våra reservationer men vill särskilt lyfta och yrka bifall till reservation nummer 14.

Tyvärr ökar våldsutsattheten i samhället för alla. Ingen ska behöva bli utsatt för våld, varken på offentliga platser, i skolan, i hemmet eller i nära relationer.

Våld i nära relation är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem och ett brott mot mänskliga rättigheter. Den som ska stå en allra närmast kan vara den som utsätter sin respektive eller sina familjemedlemmar för våld i olika former.

Våld i nära relationer har alltid funnits men har på senare tid fått ökad uppmärksamhet i medier och forskning. Anmälningarna om misshandel och grov kvinnofridskränkning ökar. Mörkertalet är stort – man uppskattar att endast en fjärdedel av våldet i nära relationer anmäls.

Herr talman! Samhället har successivt fokuserat mer på att förebygga olika former av brott, vilket tydligt återspeglas i den nya socialtjänstlagen. Lagen har reformerats för att prioritera det brottsförebyggande arbetet. Fler öppna stödformer ska inrättas, exempelvis genom utbyggnad av familjecentraler. Dessutom kommer kommunernas brottsförebyggande ansvar att regleras i lag.

Samtidigt finns allvarliga brister i samhällets förmåga att hantera relationsvåld. Det är svårt att bekämpa våldet om information saknas och om missförhållanden uppmärksammas först när våldet har inträffat. Om vi effektivt ska kunna förebygga våld i nära relationer krävs kraftfulla åtgärder för att öka tillgången till information och identifiera risker i ett tidigt skede. Ett grundläggande problem är att socialtjänsten ofta saknar insyn i de missförhållanden som kan resultera i våld i nära relationer, och detta försvårar möjligheten att ingripa i tid och att arbeta förebyggande.

Herr talman! Det finns ett lagstadgat krav på offentliganställda att anmäla oro för barn som far illa – en orosanmälan, helt enkelt. Denna skyldighet gäller dock endast barn, vilket innebär att anmälningsplikten upphör när en 17-åring fyller 18. Detsamma gäller om en vuxen, exempelvis en mamma, utsätts för våld i stället för barnet. Detta är inte rimligt och utgör ett hinder i arbetet med att förebygga våld i nära relationer.

Lagkravet på orosanmälan bör utvidgas till att omfatta även vuxna i en relation, oavsett om barn finns med i bilden. Detta skulle ge samhället möjlighet att identifiera missförhållanden och ingripa i ett tidigt skede, innan våldet eskalerar eller både eskalerar och drabbar fler.

Tidigare i dag mötte jag Emma, en 35-årig kvinna. När hon var i 20årsåldern lämnade hon sin pojkvän. Han misshandlade henne så svårt att hon nätt och jämnt överlevde. Hon lever i dag med en kronisk hjärnskada. Jag säger inte att det hade kunnat garanteras att detta inte skulle hända, men det är vårt ansvar att göra allt vi kan för att det inte ska hända fler.

I dag är det för många, inte bara offentliganställda, en självklarhet att anmäla oro för barn som far illa. För att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande borde samma princip gälla för våld i vuxna relationer. Alla bör uppmanas att anmäla misstankar om våld eller övergrepp.

Herr talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem som kräver kraftfulla åtgärder. Trots omfattande myndighetsinsatser har denna typ av våld och förtryck ökat i Sverige. Många utsätts för hot, trakasserier och våld från dem som borde vara deras närmaste stöd, allt i hederns namn. I vissa fall kan de tvingas att själva delta i att utöva förtrycket, och i extrema fall kan detta leda till så kallade hedersmord.

Skolans och socialtjänstens personal har en central roll i att upptäcka och agera vid misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck. Det är glädjande att Linköpings universitet nu får medel för att sprida information om orosanmälningar i skola och förskola, med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck. En specialanpassad arbetsplatsutbildning har tagits fram genom ett samarbete med Haninge kommun. Målet är att informationen ska spridas till och användas av kommuner i hela landet.

Det är också glädjande att det enligt dagens presskonferens tillsätts en ny utredning för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskola och skola.

Herr talman! Den nya tillståndslagen för skyddade boenden, som trädde i kraft den 1 april 2024, kräver att alla skyddade boenden som tar emot personer utsatta för våld eller förföljelse ska ha ett särskilt tillstånd från Ivo för att kunna bedriva verksamhet. Lagen ställer tydliga krav på dessa boenden; det handlar om säkerhet, personalens kompetens och andra viktiga kvalitetskrav. Personal på skyddade boenden måste ha den nödvändiga kompetensen inom områden som psykisk hälsa, våld i nära relationer och säkerhetsrutiner för att kunna hantera de specifika behoven hos de utsatta individerna. Socialstyrelsen ansvarar för att bedriva tillsyn över att boendena uppfyller sina krav.

Syftet med den nya lagen är att förbättra kvaliteten och säkerheten i verksamheterna och därmed ge utsatta individer bättre förutsättningar att återfå kontrollen över sina liv. Vi får dock inte glömma att kontinuerlig uppföljning av det nya regelverket och återrapportering av hur den nya lagen fungerar är viktigt.

(Applåder)

Herr talman! Terrorism – så klassade polisen i Storbritannien mäns våld mot kvinnor 2024 efter att över en miljon kvinnor utsatts för våld av män. Det var något polisen själv liknade vid en pandemi. Redan året innan hade Storbritanniens regering klassificerat mäns våld mot kvinnor som ett nationellt hot mot den allmänna säkerheten. Konsekvensen av det har blivit att frågan prioriteras på samma nivå som terrorism och organiserad brottslighet.

Definitionen av terrorism är systematiskt och hänsynslöst användande av våld och förstörelse för att genom att injaga rädsla försöka tvinga fram förändringar. Frågan är om mäns våld mot kvinnor är ett effektivt sätt att vidhålla mäns överordning över kvinnor även här i Sverige.

Socialstyrelsen konstaterar att 75 000 kvinnor årligen utsätts för mäns våld. Var tredje vecka dödas en kvinna av en man. År 2021 anmäldes 38 300 misshandelsbrott och 8 600 fall av våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Det är mer än en våldtäkt i timmen dygnet runt, året om. Var fjärde tjej i nian som har eller har haft en relation har blivit utsatt för våld av en kille. Vad vi inte ska glömma är att mörkertalet är så omfattande att Brå uppskattar att omkring 80 procent av det våld som riktas mot kvinnor och flickor aldrig polisanmäls.

Effekterna av det våld som kvinnor utsätts för är så omfattande att det är svårt att med ord skildra det på ett rättvisande sätt. Förutom det uppenbara fysiska och psykiska lidande som våldet innebär kan våldet ofta få omfattande konsekvenser i kvinnors livsvillkor. För den som behöver fly och hållas gömd kastas hela livet om. För den som fortfarande är kvar kan det vara med livet som insats.

Det ekonomiska våldet kan orsaka sådan skada att det riskerar att påverka kvinnans eller tjejens hela livstid. Att konstant behöva vara på sin vakt, bli trakasserad och förföljd, skapar en stress som inte sällan leder till sjukskrivning, enormt psykiskt lidande och svårigheter att leva ett normalt liv. För dem som blir utsatta begränsas inte livsutrymmet; det tas ifrån dem.

Herr talman! Det strukturella våldet påverkar inte bara den som direkt drabbas eller dem som står den personen nära. Våldet drabbar alla kvinnor från det att vi är små flickor till det att vi dör.

Hotet om våld begränsar våra livsval, vår rörelsefrihet, våra relationer och vår hälsa, för att inte tala om vårt sexliv. Redan från att vi är barn ska vi akta oss för farliga gubbar, och vi ska växa upp med vetskapen om att våra klädval kan spela roll. Vi ska lära oss vilka parker, farliga tunnlar och mörka buskage vi ska undvika kvällstid. Vi ska hjälpa varandra genom att hålla varandra sällskap i telefon på vägen hem eller med bultande hjärta gå med snabba steg med nycklarna i handen efter mörkrets inbrott.

Men allt detta kommer kanske ändå inte att spela någon roll. I den värsta av världar kan vi nämligen komma hem till den plats som är den farligaste av dem alla: vårt eget sovrum. Vi måste tidigt lära oss att vara på vår vakt i valet av den vi ska älska.

Hotet om fysiskt eller sexuellt våld finns runt kvinnor och tjejer hela tiden – i ord, i handling och inte minst i den digitala världen. För kvinnor och tjejer är möjligheten att uttrycka en åsikt och röra sig fritt i det offentliga rummet starkt begränsad. Alla kvinnors livsutrymme är därför mer eller mindre inskränkt.

Med detta i åtanke är kanske just terror det ord som närmast kan beskriva hur det här våldet påverkar kvinnor i vårt samhälle. Arbetet för att stoppa våldet prioriteras dock långt ifrån så högt som den faktiska inverkan det får motiverar.

Herr talman! Vänsterpartiet har sedan mycket lång tid och upprepade gånger lagt fram en omfattande motion om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Här har vi inte mindre än 35 yrkanden med konkreta förslag som är grundläggande för att ge kvinnor och tjejer rätt skydd och stöd. Jag vill lyfta fram några av de förslag som är av central betydelse för oss.

Kunskapen om våld måste höjas. Därför vill vi att det utvecklas förebyggande insatser inom förskolor, skolor och fritidsverksamheter för ett aktivt, normkritiskt arbete mot våld. Det är när vi agerar i tid som vi har chansen att verkligen motverka våldet.

Vi vill att samhällets alla instanser ska arbeta för att se och stoppa våldet. Därför vill vi att initiativ till implementering av modellen En kommun fri från våld eller liknande modeller som syftar till att förändra destruktiva normer och värderingar etableras i hela landet.

Vi vill att lämplig myndighet ska ges i uppdrag att utveckla arbetet med att inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, ungdomsmottagningar och elevhälsa göra riskbedömningar för att hitta de våldsamma männen och killarna innan kvinnor och tjejer utsätts. Vi vet i dag att den absoluta majoriteten av dem som gör sig skyldiga till mord på en kvinna har sökt samhällets hjälp. Det får vi inte missa.

Vi vill kartlägga det psykiska våldet och ta fram förslag på åtgärder mot detta. Det psykiska våldet är den största men också minst uppmärksammade formen av våld mot kvinnor och tjejer. Här måste samhället hitta nya vägar för att sätta stopp.

Vi vill uppmärksamma Unizons krav på placeringspeng för skyddat boende. Det är hämtat från en dansk modell, och vi vill undersöka möjligheten att införa det systemet även här.

Vi ser det som absolut nödvändigt att kvinnojourernas verksamhet, inklusive deras skyddade boenden, kommer att garanteras långsiktiga, stabila ekonomiska lösningar. Det samlade stödet för att ge kvinnor och tjejer skydd när de behöver det måste stärkas. De ideella jourernas kunskap och erfarenhet ska tas till vara. Det ska vara stabilt och långsiktigt. Vi kan inte under några omständigheter acceptera att det ska gå att göra vinst på kvinnors utsatthet. Våld mot kvinnor och tjejer får aldrig vara en affärsidé.

Vi vill understryka vikten av att stärka stödet till särskilt utsatta grupper. Äldre, personer med funktionsnedsättning, människor som lever med missbruk och i prostitution, hedersutsatta och unga är i dag extra utsatta. Stödet måste utvecklas, och kunskapen måste höjas.

Herr talman! Sist men inte minst måste vi synliggöra att det viktigaste arbetet för att stoppa våld mot kvinnor och tjejer är att stärka människors sammanhållning och livsvillkor. Kvinnor och tjejer ska ha samma makt och möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Vi vill att Sverige ska investera sig in i framtiden genom att bygga bostäder, skapa jobb och stärka välfärden och kvinnors ekonomi. Ju större klyftorna blir och ju otryggare vardag vi får, desto mer ökar nämligen risken för våld.

Arbetslöshet, bostadsbrist och skyhöga levnadskostnader i kombination med hatfull retorik slår extra hårt mot kvinnor, tjejer och barn. Och det är en perfekt grogrund för våld. Den politiska och ekonomiska inriktningen har stor betydelse för våldets utveckling. Vi behöver därför helt byta väg för att kunna ge kvinnor och tjejer rättvisa livsvillkor.

Jag kommer att rösta för bifall till reservation 16.

Herr talman! För att vara siste talare för dagen igen måste jag säga att jag tycker att det är ovanligt tidigt jämfört med en del andra gånger då jag varit här i kammaren.

Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är tyvärr alltför vanligt förekommande. Flera talare har varit inne på hur strukturellt problemet är. Det finns i alla samhällsskick och i alla våra samhällen. Jag har själv slagits av hur många av mina kvinnliga vänner som har varit med om till exempel sexuellt våld. Det är mer vanligt förekommande än vad jag någonsin trodde. Problemet med våld i nära relationer är förödande och destruktivt psykiskt och fysiskt och kan göra att en person alltmer isoleras. Det är hemskt. Någon nämnde uppgifterna från Aftonbladet. Jag är en av dem som brukar läsa artiklarna om alla de här fallen. Det är sjukt att detta får förekomma i vårt samhälle.

Det som också är sorgligt är att många av dem som har utsatts för våld i nära relationer och rent av mördats av sin närstående har varit i kontakt med polis, socialtjänst eller vård på ett eller annat sätt före mordet. Ibland har det varit tydligt och konkret. Ibland har det varit fråga om mer otydliga rop på hjälp men i varje fall kontakt. Det är ofta först efter att det hemska skett som man förstått signalerna och sett dem för vad de är. Här finns ett stort arbete som man nu behöver göra. Vi instämmer fullt ut i Centerpartiets förslag om att tillsätta en utredning för att titta närmare på varför de här hjälpsökande och sedan döda har fallit igenom samhällets skyddsnät.

Jag vill ur några olika perspektiv sätta fokus på det som jag kallar för dubbel utsatthet. Först och främst tänker jag på kvinnor med funktionsnedsättning. Det är skrämmande att se – med den lilla statistik vi har – att mer än hälften av alla personer med funktionsnedsättning någon gång utsatts för sexuella övergrepp. Det finns en klar överrepresentation.

Enligt en rapport från Myndigheten för delaktighet har många personer med funktionsnedsättning en livssituation som skiljer sig från normen och innebär en ökad risk att utsättas för våld. Det här är någonting som jag känner att det finns ett stort mörker kring. Det skulle behöva sättas mer fokus på detta. Därför delar vi Vänsterpartiets uppfattning att det behöver tillsättas en särskild utredning för att få en mer heltäckande nationell styrning på området. Syftet är enligt Vänsterpartiets motion att ”öka kunskapen, förbättra upptäckten samt ta fram förslag på åtgärder”.

Jag vill nämna en annan grupp med dubbel utsatthet. Jag och Karin Sundin var på ett väldigt intressant studiebesök vid sprututbytesprogrammet här i Stockholm. De som arbetar där får träffa många personer som har fallit igenom och är utanför samhällets stöd. Vissa gånger har man öppet bara för kvinnor. Våldsutsatta kvinnor med beroendeproblematik har en dubbel problematik som är hemsk. För det första löper kvinnor med beroende mycket större risk att utsättas för våld. För det andra är det så att en hel del av samhällets stödinsatser inte tar emot personer som är beroende av eller använder alkohol eller droger. Det här leder till att kvinnor med beroendeproblematik skjuts ut ännu mer ur samhällets skydd. Vi anser att regeringen skulle behöva arbeta med detta och återkomma med åtgärder. Jag tänker i synnerhet på en rapport från Socialstyrelsen som pekar på en hel del av de problem som finns och vad som skulle behöva göras.

Sedan vill jag ta upp vår reservation 10, om prostitution och sexuell utsatthet, som jag vill yrka bifall till.

En film som jag såg för en herrans massa år sedan som jag aldrig glömmer – den gjorde mig så upprörd, för den var hemsk och gripande – var Lilja 4-ever. Den var kanske extra gripande för att den var baserad på ett verkligt fall, med en person som tog sitt liv ganska nära den plats där jag själv växte upp.

De som utsätts för och utnyttjas i prostitution är många gånger helt isolerade från samhällsskydd. Det finns en jättebra statlig utredning som heter Ut ur utsatthet. Jag vill ta upp lite ur den. Den pekar bland annat på många av de grupper som är extra drabbade och utnyttjade. Vi har till exempel ett stort problem i Sverige där de personer som är prostituerade är utländska. Det finns ett antal särskilt utsatta och sårbara grupper, till exempel LVU-placerade flickor och pojkar, transpersoner och också personer med funktionsnedsättningar.

Det framkommer att det finns allvarliga brister i det nuvarande stödet till dem som behöver hjälp med att ta sig ur sexuell exploatering, prostitution eller människohandel för sexuella ändamål. Bristerna rör framför allt identifiering, kunskap om utsatthet, bemötande, tillgången till icke-akut vård och traumabehandling och tillgång till vård utanför storstadsområden samt ansvarsfördelningen och samordningen mellan myndigheter.

Utredningen tar också upp ett flertal punkter som jag tror är högaktuella att gå vidare med, till exempel specialiserad lågtröskelverksamhet som är lättillgänglig. Där kan man också jobba med identifiering och uppsökande arbete. Vägarna till stöd behöver vara mer lättillgängliga.

En annan sak som lyfts fram är individuellt utformade exitprogram, där man kan arbeta specifikt och individbaserat för att under en längre tid hjälpa personer att lämna den prostitution som de befinner sig i.

Det finns flera andra bra punkter i utredningen, bland annat tidsbegränsat uppehållstillstånd kopplat till en individuell plan för exitprocessen. Detta behövs för att personer som fastnar i denna typ av människohandel ska våga ta kontakt och kunna få stöd.

Därför yrkar jag alltså bifall till den reservationen. Jag tycker definitivt att regeringen i det här fallet ska återkomma med förslag utifrån denna utredning om vad vi kan göra för att bättre hjälpa personer i prostitution och människohandel genom till exempel exitprogram.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)