Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att införa gränsvärden för PFAS i alla livsmedel, hur jag planerar att stödja kommuner som Ronneby som tvingas agera på grund av förhöjda PFAS-halter i lokala miljöer och livsmedel samt vad regeringen gör för att säkerställa att gränsvärden för PFAS i animaliska livsmedel ses över och uppdateras regelbundet utifrån den senaste forskningen.

Regeringen ser mycket allvarligt på spridningen av högfluorerade ämnen i miljön och i livsmedelskedjan, där de utgör en risk för konsumenternas hälsa.

Livsmedelsverket har sedan 2014 haft nationella åtgärdsgränser för PFAS i dricksvatten. Myndigheten beslutade 2022 om nya dricksvattenföreskrifter med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv om kvalitet på dricksvatten. Livsmedelsverket har valt att sätta ett så lågt gränsvärde för PFAS i dricksvatten som möjligt. Det nya gränsvärdet ska börja tillämpas den 1 januari 2026.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan 2023 har EU gemensamma gränsvärden för PFAS-ämnen i animaliska livsmedel. Samtliga gränsvärden för PFAS grundar sig på en riskvärdering som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, publicerade 2020.

Utifrån vad vi vet i dag innebär den mängd trifluorättiksyra, TFA, vi får i oss via mat och dricksvatten ingen hälsorisk, men mer kunskap behövs. Riskerna för människor utvärderas för närvarande, och Tyskland har lämnat ett förslag till Europeiska kemikaliemyndigheten om att TFA ska klassificeras som reproduktionstoxiskt. Efsa genomför för närvarande en riskvärdering av TFA för att ta fram säkra exponeringsnivåer för människor. De gränsvärden som kan komma att sättas för nya PFAS-föreningar i livsmedel och för nya kategorier av livsmedel fastställs gemensamt i EU.

Livsmedelsverket följer och analyserar löpande den vetenskapliga utvecklingen när det gäller risker kopplade till PFAS-ämnen i livsmedel, inklusive dricksvatten. Myndigheten representerar även Sverige i flera olika EU-forum där EU:s lagstiftning om främmande ämnen i livsmedel hanteras.

I dagsläget finns inga ytterligare beslutade åtgärder. Regeringen följer dock fortsatt frågan noga för att dels bevaka att konsumenternas hälsa inte riskeras, dels i möjligaste mån förebygga att dricksvattenproducenterna, lantbrukarna och yrkesfiskarna drabbas av problem till följd av föroreningar med PFAS.

Enligt lagen om allmänna vattentjänster har kommunerna ansvar för den allmänna dricksvattenförsörjningen, och de har rätt att ta ut avgifter för att finansiera detta. Det är angeläget att avgiftsutvecklingen i kommunerna över tid motsvarar investeringsbehoven, bland annat för att anskaffa erforderlig reningsteknik till dricksvattenproduktionen.

Regeringen är medveten om de PFAS-relaterade problem som vissa kommuner – särskilt de mindre – kan stå inför, dels i samband med att det nya gränsvärdet för PFAS-ämnen i dricksvatten börjar tillämpas 2026, dels till följd av lokala PFAS-föroreningar som den i Ronneby, och följer därför utvecklingen nära.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka kollegan Magnus Manhammar för att han driver frågan om PFAS samt tacka statsrådet för hans svar.

Jag vill även tacka det miljönätverk inom Socialdemokraterna i Uppsala som har engagerat sig i frågan och hjälpt mig inför den här debatten. Ett särskilt tack till Camilla Sjöström och David Sörme, som sitter på läktaren i dag.

Fru talman! PFAS är en samling av kemikalier som snabbt har spridits i naturen och i det svenska dricksvattnet. Kemikalier utgör ofta en stor hälsofara och kan orsaka cancer, minskad fertilitet, höga kolesterolhalter och viktpåverkan hos nyfödda. PFAS kallas för evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i naturen utan blir kvar under all överskådlig framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om mindre än 11 månader ska bolag som producerar dricksvatten som innehåller för höga värden av PFAS ha påbörjat åtgärder för att minska dessa. Alla Sveriges kommuner är knappast redo för detta. Vårt vatten flödar fritt utan att beakta kommungränser, och det gör även utsläppen. Vi behöver öka vår kunskap om PFAS. Den kunskap som finns om de många olika PFAS-ämnena måste också spridas effektivt till olika samhällsaktörer.

En nationell strategi för att kämpa mot ett gränslöst problem som PFAS-utsläpp och för rening måste bygga på vetenskap. Det som saknas i dag och som behövs på ett nationellt plan är mer forskning, utbildningsinsatser och samverkan för innovation. Det behövs också mer kommunikationsinsatser, seminarieverksamhet, specialanalyser och utveckling av behandlingstekniker.

Fru talman! Vi måste hitta de mest kostnadseffektiva metoderna för filtrering, spårande av utsläppskällor och identifiering av nya giftiga PFAS-ämnen. PFAS är en grupp av över 10 000 kemikalier, och endast 21 av dessa är reglerade i dag.

Jag har fått ett utmärkt förslag från mitt partis lokala miljönätverk om att etablera ett nationellt kunskapscentrum i Uppsala för PFAS-hantering. Uppsala har egen erfarenhet av skadliga nivåer av PFAS-ämnen i dricksvatten, och där bedrivs redan i dag Europaledande forskning inom PFAS-rening på Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala har dessutom ett kommunalt vattenbolag som ligger i framkant. Reningen är fortsatt kostsam, och arbetet med detta fortsätter. Uppsala har dessutom relevanta aktörer för en nationell strategi, som Livsmedelsverket, Sveriges geologiska undersökningar och Akademiska sjukhuset.

Min fråga till statsrådet är hur han ställer sig till idén om ett nationellt kunskapscentrum om PFAS i Uppsala. Därtill vill jag ställa en fråga om något som statsrådet var inne lite grann på. Det gäller de kommuner som nu har en särskilt viktig roll att spela i upprustningen av försvaret och som har platser där det framöver kommer att övas med Natotrupp. De kommer att bli extra känsliga för utsläppen av PFAS och har även tagit stort ansvar för försvaret. Jag undrar om det finns anledning att titta extra på de kommunerna. I Uppsala har vi haft en rättstvist mellan Uppsala Vatten och Försvarsmakten, där Uppsala Vatten vann. Det hade varit önskvärt om man hade sluppit den typen av tvister och kunde reglera ersättningen för sanering genom anslag i stället för genom dyra processer.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är jättebra att vi diskuterar detta. Jag önskar att vi alla i den här kammaren hade haft en hel dag, en hel vecka eller kanske två veckor tillsammans, för vi måste komma någonstans i detta – och det snabbt. Om man ska vara helt ärlig behövs det omedelbara åtgärder. Vi som lever här i Sverige och i världen blir ju förgiftade varje dag på grund av PFAS. Jag uppskattar verkligen svaren, men jag uppskattar också om vi tillsammans kan komma lite längre.

Det finns ju länder som går före. Ministern nämnde att Livsmedelsverket har antagit ett av de strängaste gränsvärdena för dricksvatten man kan ha. Detta stämmer till viss del, men inte helt. Danmark har ju 2 nanogram, och Sverige har 4 nanogram. Man kan alltså vara strängare än Sverige. Danmark har börjat gå före och förbjuder PFAS i kläder och i skor. Man kan också börja gå före som land. Sverige har genom åren varit internationellt känt för att gå före i miljöpolitik och när det handlar om att skydda människor och miljö. Jag tycker att vi kan göra det även kring detta, och gärna över partigränsen. Det är inget vi behöver ha prestige i, vare sig till höger eller vänster, utan det här är allas vårt intresse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag såg de glädjande nyheterna om att ministern snart ska vara föräldraledig. Det var jag för inte så länge sedan, och det är helt fantastiskt att vara. Jag hade gärna varit det hela tiden egentligen, för det är det härligaste som finns. Man funderar dock en hel del på vad våra barn – alla de barn vi som lever här i Sverige gemensamt har – ska få för värld. Vi låter dem ärva ett samhälle och en natur full av bland annat PFAS. Vi måste göra något åt detta.

Örebro universitet kom i höstas med nya siffror som visade just på hur mycket TFA – alltså den här lilla beståndsdelen, den lilla molekylen av PFAS – det var just i barnmatsprodukter. Vi vet att 4 nanogram per liter är gränsvärdet för vanligt PFAS. Jag skrev upp vad snittet är i barnmat, alltså barnmatspuré och apelsinjuice. Örebro universitet kollade detta och fann att snittet var 34 000 nanogram per liter. Det är mycket mer än vi över huvud taget skulle vilja tillåta i dricksvatten, men så mycket TFA är det i barnmaten och i apelsinjuicen.

Ministern nämnde mycket föredömligt Tyskland, som är på väg fram och vill förbjuda TFA, eftersom TFA i alla fall förmodligen är reproduktionshämmande. Det är förmodligen mycket allvarligt. Det var bara häromåret som man på riktigt började prata om att PFAS är cancerframkallande – det tog lång tid.

Jag kom in i riksdagen 2014, och det var för tio år sedan de förhöjda värdena uppdagades i Kallinge. En av de första frågor jag lyfte upp i riksdagen gällde PFAS, men då visste vi inte hur allvarligt det var, till exempel att det var cancerframkallande. Man hade misstankar, precis som med TFA, men man visste inte riktigt. Då är det rimligt att ha en försiktighetspolicy, att man försöker minska gifterna så mycket som möjligt.

Många av dem som har blivit förgiftade av PFAS i Kallinge, Blekinge, har uppmärksammats. En av dem som uppmärksammats nyligen är en flicka som heter Lovis och nu är åtta år. Hon föddes efter PFAS-skandalen, det vill säga efter att man slutade med PFAS i dricksvattnet i Kallinge. Men hon har jätteförhöjda nivåer av PFAS i sin kropp eftersom hennes mamma fick i sig PFAS, och det går vidare generation efter generation.

Vi måste stoppa PFAS nu. Självklart borde PFAS ha förbjudits redan i går, och gränsvärdena för livsmedel ska vara så låga som möjligt helst i dag.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte hann svara på frågan. Det är svårt för mig att direkt här i talarstolen spekulera i var vi ska placera nationella center för olika frågor. Det får vi återkomma till. Men det är ett faktum att det finns mycket kunskap, inte minst på SLU.

Vi vill inte ha PFAS. Vi vill inte ha giftiga ämnen i vår mat eller i vårt dricksvatten. Här har vi ett viktigt arbete framför oss när det gäller hur vi ska komma vidare.

Det är bra att PFAS är på agendan inom Europeiska unionen, och det finns nu gemensamma gränsvärden. Därmed kan vi bygga på arbetet i frågan. Vi har också duktiga experter på våra myndigheter som följer frågorna mycket noga.

Det nya gränsvärdet träder i kraft efter en övergångsperiod och börjar gälla den 1 januari nästa år. Min uppfattning är att på vattensidan har vasektorn varit medveten om de skärpta kraven och vilka investeringar det kan medföra under en lång tid. I december 2024 presenterade Vaberedskapsutredningen betänkandet Ökad va-beredskap. Utredningen innehåller förslag om hur kommunerna kan finansiera och planera sina investeringar i vattenförsörjningen. Regeringen bereder nu förslagen och följer såklart utvecklingen noga.

När det gäller ansvaret för PFAS-föroreningarna gäller principen i miljöbalken att den som orsakar en skada också ska stå för kostnaderna. Samtidigt kan äldre utsläpp vara svåra att koppla till en specifik aktör, vilket gör frågan mer komplex, inte minst med tanke på ämnenas oerhört långa livscykler.

Regeringen och Livsmedelsverket bevakar den vetenskapliga utvecklingen och deltar också mycket aktivt i EU:s arbete för att säkerställa att reglerna är uppdaterade och bygger på den senaste forskningen. EU:s dricksvattendirektiv kräver att gränsvärdena ses över minst vart femte år, vilket ger möjlighet att justera dem i takt med när ny kunskap kommer.

Självklart är vår ambition att konsumenter ska vara trygga, samtidigt som kommuner och dricksvattenproducenter har rimliga förutsättningar att möta de krav som vi också kommer att ställa.

Fru talman! Jag vill återigen understryka att PFAS är ett allvarligt problem som vi måste hantera både med beslutsamhet och långsiktighet. Dessa ämnen bryts ned extremt långsamt och kommer att påverka vår miljö under lång tid.

Jag arbetar aktivt för att begränsa spridningen och driva på en utfasning av PFAS nationellt och inom EU. Som jag har nämnt tidigare måste gränsvärdena anpassas i takt med att ny forskning kommer, och vi ser till att Sverige också är en stark röst i EU:s arbete med att uppdatera reglerna. Samtidigt är vi medvetna om att skärpta krav innebär utmaningar, särskilt för mindre kommuner. Vi följer utvecklingen noga och ser över hur vi kan stötta dem som drabbas, inte minst kommuner med stora PFAS-problem, såsom Ronneby.

Det är också viktigt att så långt som möjligt förebygga att dricksvattenproducenter, lantbrukare och yrkesfiskare påverkas negativt av föreningarna.

Jag vill också tacka för en viktig och bra interpellation. På återhörande!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.