Magnus Resare

Fru talman! Det är bra att vi kan få pusta ut. Vi får ändå debattera det här ärendet i dag, trots att det nyss har kommit hit till kammaren. Vi som var här i går vet såklart inte om det blir några överraskningar i dag. Vi får vänta och se om det dyker upp något sådant i eventuella replikskiften.

Sverige är ett rättssamhälle byggt på lagliga principer och respekt för ordning. Det är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna leva tillsammans i trygghet och i säkerhet. Men denna ordning har inte alltid respekterats av alla som befinner sig i landet.

Vi ser tyvärr en utveckling där organiserad brottslighet blir allt grövre, där våldet eskalerar och där människor i våra städer och på landsbygden inte längre alltid kan känna sig trygga. Det är helt oacceptabelt. Det är därför som den moderatledda regeringen nu presenterar en viktig proposition om skärpta regler för utvisning på grund av brott.

Fru talman! Låt mig börja med att slå fast något helt grundläggande: Endast svenska medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i Sverige. Som nation har vi rätt att kontrollera och bestämma vilka icke-medborgare som befinner sig i vårt land.

Därför tycker jag att det är helt rimligt att utländska medborgare som begår brott i Sverige möts med konsekvenser. Den kanske viktigaste konsekvensen i vissa fall är utvisning. I betänkandet som vi debatterar i dag föreslås att vi skärper reglerna för utvisning på grund av brott. Min uppfattning är att det är en helt nödvändig reform.

Brott ska vara utvisningsgrundande redan när den påföljd som döms ut är strängare än böter. Det är en betydande skärpning. Med dagens regler är det många brott som inte leder till utvisning, trots att de är allvarliga nog för att den som begått brottet ska dömas till fängelse.

En utländsk medborgare kan begå ett brott, dömas till fängelse, avtjäna sitt straff och sedan fortsätta att leva sitt liv här i Sverige som vanligt. Så kan vi inte längre ha det. Jag tycker att det skickar helt fel signaler både till brottslingen och till allmänheten och därtill brottsoffren.

Med denna reform kommer vi att kunna utvisa betydligt fler utländska medborgare som har begått ett brott. Jag tycker att det är rätt och rättvist. Det är nödvändigt för att återupprätta förtroendet för rättsstaten.

Fru talman! Vi skärper också intresseavvägningen. Domstolarna ska göra en avvägning mellan skälen som talar för en utvisning och skälen som talar emot. Men denna avvägning har ofta tidigare vägt för tungt på sidan av anknytning till Sverige. Vi ser fall där utländska medborgare begår grova brott. Det kan vara våldtäkter, grov misshandel eller grov kvinnofridskränkning. Ändå utvisas de inte för att de har barn här eller för att de har varit här länge.

Jag tycker att det här är helt orimligt. I min värld måste brottsoffren och deras säkerhet mycket oftare väga tyngre. En familj som har blivit utsatt för grovt våld av en familjemedlem ska inte behöva leva med skyddad identitet medan gärningsmannen får stanna kvar här i landet. Jag tycker att det här har varit en skam för rättsstaten Sverige, men med denna reform kommer brottslighetens allvar och karaktär att i framtiden kunna väga tyngre i avvägningen.

Vi tar också bort de kvalificerande kraven för utvisning av utländska medborgare som har kommit till Sverige innan de fyllde 15 år. Jag vill vara jättetydlig här: Jag förstår att det finns ett särskilt skydd för barn, och det är viktigt. Men detta skydd har blivit alltför omfattande. Vi har sett fall där ungdomar som är aktiva i gängkriminella miljöer, som begår grova brott och som förstör livet för andra människor inte kan utvisas på grund av den här regeln. För mig är detta inte rimligt, och det är inte proportionerligt. Vi måste kunna göra en helhetsbedömning i varje enskilt fall, och den här reformen möjliggör detta.

Fru talman! Återreseförbudet är också helt centralt för utvisningen. Det är det förbud som gör att en utländsk medborgare inte kan återvända till Sverige under en viss tid eller i värsta fall på livstid. Det är ett förbud som skyddar brottsoffren och samhället. Med denna reform kommer återreseförbuden att bli längre, och de kommer att delas ut oftare.

För brott med ett straffvärde motsvarande fängelse i mindre än sex månader kommer det normalt att bli återreseförbud på fem år. För brott som motsvarar fängelse i sex månader till ett år och sex månader blir det normalt tio år. För grövre brott blir det normalt utan tidsbegränsning. Det skickar en tydlig signal: Om du begår brott i Sverige kommer du inte att kunna komma tillbaka hit på länge eller kanske aldrig.

Vi föreslår också att domstolarna inte längre ska beakta verkställighetshinder när de tar ställning till utvisning. Detta är viktigt. Det är ofta svårt att vid domstolens prövning överblicka om det kommer att finnas ett verkställighetshinder efter att en dömd person har avtjänat sitt fängelsestraff. Kanske kommer landet som personen kommer ifrån att ha ändrat sitt regelverk. Kanske kommer situationen där att ha förändrats. Men det är i alla fall inte domstolens uppgift att gissa hur det kommer att se ut när en person har avtjänat sitt straff.

Domstolens uppgift är att döma till utvisning när förutsättningarna för detta är uppfyllda. Sedan är det Migrationsverkets och migrationsdomstolens uppgift att hantera eventuella verkställighetshinder i framtiden.

Fru talman! Vi föreslår att åklagare får en skyldighet att yrka på utvisning när en utlänning åtalas för brott som är utvisningsgrundande. Det innebär att utvisning inte längre är något som domstolen kan välja att pröva på eget initiativ. Det måste ha yrkats på av åklagaren, och åklagaren måste yrka på det när förutsättningarna är uppfyllda. Detta säkerställer att utvisning behandlas konsekvent och att brottsoffren får ett starkare skydd.

Fru talman! När man läser oppositionens motioner och reservationer kan man konstatera att de än en gång vill dalta med landets kriminella. Man försöker få in en massa pysventiler som urholkar förslaget så att vi kan fortsätta att låta kriminella människor vara kvar i det här landet. Jag förstår inte varför oppositionen alltid är så mån om att kriminella ska vara kvar i Sverige och kunna fortsätta begå brott och skapa kaos.

Jag tycker att det är både proportionerligt och rätt att den som är här men som inte är medborgare och begår ett brott utvisas. Det är enkelt: Vill du vara kvar – stjäl inte, våldta inte, misshandla inte och sälj inte narkotika!

Jag vet att Sverige i grund och botten inte är ett rasistiskt land. Vår grundtro är att människor är bra personer och att de flesta som har kommit till det här landet är bra personer, men tyvärr finns det då och då vissa som motbevisar oss. Då vill vi kunna utvisa dessa personer ur landet.

Även om personen råkar ha anknytning till Sverige måste det vara på det här sättet. Vill du bo här, där din familj och kanske dina vänner är – begå då inga brott! Det är ganska enkelt. Och bara för att du kom till Sverige några veckor före din 15-årsdag ska du inte tro att du kan slippa utvisning om du väljer att gå med i ett kriminellt gäng eller att vara med och begå allvarliga brott och förstöra det här landet.

Fru talman! Jag vill också säga något om brottsoffren, för den här politiken handlar om dem. Det handlar om människor som har blivit utsatta för grova brott och som lever med konsekvenserna varje dag. De förtjänar att samhället tar deras säkerhet på allvar. De förtjänar att veta att gärningsmannen inte kommer att kunna stanna kvar i landet och fortsätta att hota eller skada dem.

Vi moderater ser brottsoffren. Vi lyssnar på dem, och vi agerar för att skydda dem. Det är i stort vad det här betänkandet handlar om. Det handlar om att säga till brottsoffren: Det är er vi tar på allvar. Det är er vi skyddar. Och vi säger till gärningsmännen: Om du begår allvarliga brott i Sverige kommer du sannolikt att vara tvungen att lämna landet.

Fru talman! Låt mig också säga något om straffskärpningarna som föreslås i betänkandet. Vi föreslår att straffen för vissa brott enligt utlänningslagen ska skärpas. Specifikt föreslår vi att straffskalan för brottet vistelse i strid med återreseförbud på grund av brott ska skärpas. Minimistraffet höjs till fängelse i sex månader, och maxstraffet höjs till fängelse i två år.

Det är väsentligt att myndigheters beslut följs och upprätthålls, inte minst när ett beslut meddelas till följd av brottslighet som den berörde själv har gjort sig skyldig till. En utlänning som har utvisats och förbjudits att återvända till Sverige och som sedan trots detta återvänder har visat att hon eller han inte respekterar svenska myndigheters beslut. Det ska vi inte tolerera.

Vi föreslår också att maxstraffet för brottet att ha en utlänning anställd som saknar rätt att vistas i Sverige eller föreskrivet arbetstillstånd ska skärpas till fängelse i högst två år.

Detta ger möjlighet till en mer nyanserad bedömning av straffvärdet för de mer allvarliga överträdelserna, särskilt när brottsligheten är välplanerad, omfattande eller särskilt förslagen eller har anknytning till organiserad brottslighet. Vi vet att arbetsgivare som anlitar papperslösa arbetare ofta är en del av större kriminella nätverk. Det är därför viktigt att vi kan straffa den här typen av verksamhet hårdare.

Fru talman! Förslagen i detta betänkande är en del av den moderatledda regeringens breda arbete för att bekämpa brottsligheten och återupprätta ordningen i Sverige. Vi har redan genomfört många reformer. Vi har skärpt straffen för många brott. Vi har gjort det enklare att häkta. Vi har arbetat för att bekämpa gängkriminella. Vi har arbetat för att bekämpa organiserad brottslighet. Vi har gjort så att vanliga människor får en bättre vardag och kriminella en sämre. Det är en rättvis politik för alla som sköter sig i det här landet.

Jag vill avsluta med några ord: Sverige är ett land som är byggt på lag och ordning. Det är något som vi moderater är stolta över. Vi vill att Sverige ska vara ett land där människor kan känna sig trygga. Det ska vara ett land där de kan gå ut på kvällen utan att vara rädda, där de kan lämna sina barn på vägen till skolan utan att oroa sig och där de kan leva sina liv utan att behöva tänka på kriminalitet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).

Herr talman! Då kommer vi att hålla Centerpartiet under uppsikt när de är i Socialdemokraternas förvar.

Vi kommer att fortsätta att arbeta för att vi ska ha en borgerlig statsminister, en Ulf Kristersson som statsminister. Vi bjuder in Centern till överenskommelser – till breda samarbeten om hur vi kan göra det bättre för företagare i det här landet.

En väg till att få landet att bli vad det en gång var är att få ordning på migrationspolitiken. Vi behöver ha reglerad migration. Vi behöver se till att det blir en integration, och en del i det arbetet är att ha fungerande förvar, som ska användas i yttersta nödfall. Huvudregeln är såklart inte att människor sitter i förvar, utan huvudregeln är att människor får ett ja eller ett nej. Får man ett nej åker man hem.

Man får hjälp att skaffa flygbiljetter av Migrationsverket. Man medverkar till sin återresa. Men en del människor gör inte det. En del människor väljer att gå under jorden, och de tar sina barn och använder dem som mänskliga sköldar för att slippa följa svenska myndigheters beslut.

Det är fel, och jag tycker att vi ska göra allt för att de oskyldiga barnen inte ska drabbas av sina föräldrars handlingar. Men till slut hamnar vi i en situation där konsekvensen måste bli att även ett barn hamnar i förvar. Vare sig det är i 72 timmar eller i 144 timmar är det ett misslyckande. Vi vill att barn är där så sällan som möjligt och så kort tid som möjligt.

Barn ska vara med sina föräldrar, och de ska återvända till sina hemländer med sina föräldrar om de inte har skäl eller rätt att vara i Sverige. Det är Moderaternas politik, och den borde Centern kunna skriva under på.

(Applåder)

Herr talman! Det kanske är den sena timmen, men jag är inte helt med på vad frågeställningen var.

När det gäller vilandeförklaringen och att den kommer nu beskyller jag alltså inte Centerpartiet för den. Ni har ju varit tydliga i reservationer under beredningsarbetet med vad ni är emot. Jag tycker att det är ett ärligt sätt att bereda ett sådant här lagförslag: Man talar om vad man är emot.

Att detta kommer nu från er har jag inga synpunkter på. Min kritik var inte riktad mot er. Min kritik var riktad mot socialdemokratin, som kommer och gör detta nu. Det har de fått svara för själva, och ledamoten och jag behöver inte ha en dialog om dem. Jag tycker inte lika mycket om dem som parti som ledamoten gör. En del av dem är i och för sig fina människor, och vem vet vad de kan göra på sina fester? Om de kan skjuta el eller slåss med lasersvärd engagerar mig inte. Men det är dem jag riktar kritik mot.

Mot dig, Niels Paarup-Petersen, riktar jag kritik och Star Wars-citat för att jag tycker att det är helt bedrövligt att Centerpartiet har valt att byta lag, från att ha varit i varje fall något slags balans i svensk politik till att öppet säga att man kommer att stötta Magdalena Andersson som statsminister.

Vi vet att Vänsterpartiet har varit tydligt med att man vill ha ministerposter. Nooshi Dadgostar kommer att göra anspråk på att vara finansminister. Jag vet inte hur ledamoten då kan åka hem till bönderna i Sverige och de många småföretagare som röstat på er och tala om att det kanske blir tvångsinlösen av svenska företag därför att ni så himla gärna inte vill se Ulf Kristersson som statsminister, gud vet varför.

Moderaterna och Centerpartiet har ju hållit ihop väldigt många gånger. Ändå väljer man nu, i stället för att stå i mitten av svensk politik, att kraftigt luta sig åt vänster. Man går inte ut och säger: Vi har två statsministerkandidater, Ulf och Magdalena. I stället säger man: Vi har en statsministerkandidat. Vi har blivit ett vänsterparti.

Herr talman! Det verkar också som att ledamoten Möller över huvud taget inte förstår vad vi har ägnat oss åt i utskottet de senaste veckorna. Vi har haft beredningstillfälle efter beredningstillfälle där man har kunnat komma med invändningar mot delar av eller hela förslaget, så som de andra oppositionspartierna ändå har gjort. Från socialdemokratin har man dock valt att sitta tyst och säga: Det här är ett bra förslag; det klubbar vi igenom.

Jag vet inte om man från socialdemokratin ens har läst igenom förslaget. Det är beklämmande att Sveriges största parti med alla sina resurser inte klarar av att gå igenom ett lagförslag innan man vid kaffeautomaten blir tipsad om en möjlighet att vara med och ge lite huvudvärk till regeringen.

Det är ju det ni ägnar er åt. Alltihop är bara en stor politisk teater. Ni vet mycket väl vad vi ska klubba igenom, och ni är för det. Men det går ju alltid att få till någon liten förstasida och se om det kanske ger någon röst hit eller dit.

Vi andra i denna kammare, vi i majoriteten, vill göra Sverige till ett bra land. Vi lägger fram bra politik och bra politiska förslag där det är avvägt att ungdomar inte ska sitta i förvar om det inte är absolut nödvändigt. Ungdomar ska inte heller skiljas från sina föräldrar om det inte är absolut nödvändigt. Det ska ske i undantagsfall, enstaka gånger, när migrationsdomstolen finner att det finns skäl till det. Det är ju inte jag som kommer att stå ute på Migrationsverkets förvar och tala om vem som ska sitta där och inte.

Vi lägger fram en snäv lagstiftning som ska möjliggöra att man kan sitta där när det verkligen behövs men som också ska se till att man oftast inte ska behöva sitta där. Man ska kunna vara och leva i ett visst område, kanske med elektronisk fotboja på någon av föräldrarna, i stället för att behöva sitta i förvar.

Jag tycker att det är superbra politik. Där ska barn med föräldrar vara, i stället för i förvar. Jag menar nämligen allvar: Jag tycker att det är ett misslyckande när det går så långt att ett barn behöver låsas in. Det borde Ola Möller också tycka.

Än en gång är det dock så med socialdemokratin: Man står och talar om någonting – att man är för en stram politik, att man vill ha ordning och reda i Sverige – men agerar sedan helt annorlunda och försöker göra en cirkus av vårt parlament.

Herr talman! Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i det tidigare replikskiftet, men jag kan upprepa det en gång till: Jag tycker inte att barn ska sitta i förvar.

Det är också det som står i propositionen: Det ska vara ett i alla former undantagsbeslut att sätta ett barn i förvar. Att separera barn från deras föräldrar ska vara ännu mer av ett undantagsfall. Utrymme ska finnas i lagstiftningen, men det ska i princip inte hända.

Varje barn i förvar är ett misslyckande av samhället, av barnets föräldrar och av den person som har fått ett utvisningsbeslut men inte följt det. Innan man hamnar i förvar har det gått ganska lång tid från det att man fick sitt beslut. Man har fått ganska många chanser att frivilligt lämna Sverige och återvända till sitt hemland. Men om man går under jorden och dröjer sig kvar här år efter år och motsätter sig svenska myndighetsbeslut kommer det till slut ibland till en punkt där vi behöver sätta människor i förvar.

Det är inte ovanligt att man i dag, om det finns två föräldrar, sätter den ena föräldern i förvar och låter den andra föräldern vara kvar med barnen där ute. Då vet man att den ena föräldern kommer att åka hem, och då får man hela familjen att åka som en enhet.

Jag tror att det bästa för barnen alltid är att vara med sina föräldrar. Det står också i lagförslaget att barnkonventionen alltid ska beaktas – att barnets bästa alltid ska beaktas. Det framgår. Jag förstod det tidigare som att det var därför Socialdemokraterna var med på det här. Man har varit väldigt noga och väldigt försiktig med när ett barn kan hamna i förvar.

Herr talman! Därför att det när ingenting annat räcker finns undantagsfall där man måste agera med förvar även när barn är med i bilden. Jag tycker att det är lika bedrövligt varenda gång man tvingas till det. Det är oerhört sällsynt i dag, och det kommer att vara oerhört sällsynt även i framtiden.

Tony Haddou står här och menar att man är hundra procent god om man tycker att 72 timmar är okej och att man är hundra procent ond om man tycker att 144 timmar i förvar är okej. Vad är det vi pratar om? Det är tre dygn mer eller mindre. Man är tydligen en ängel om man tycker att barn kan sitta i förvar i 72 timmar, men man är djävulen själv om man tycker något annat. Det är inte seriöst, Tony.

Ledamoten har i alla år varit med och stöttat regeringar som har tyckt att det har varit okej att ha barn i förvar i 72 timmar. Varför var det så mycket bättre?

(TONY HADDOU (V): Nej.)

Jo, så är det. Du stöttade en regering i åtta år, och ni ändrade inte detta. Det var en massa barn som fick återvända till sina länder efter att ha suttit i 72 timmar med sina föräldrar i förvar. Varför var det okej på er tid men inte på vår tid?

Det är lätt att stå här i opposition och kritisera allt som händer. Vi får se vart Socialdemokraterna tar vägen i det här. De har ju fram till i dag tyckt att det är okej att fördubbla tiden i förvar i de undantagsfall där man verkligen tvingas sätta ett barn i förvar i avvaktan på att flyget går några dagar senare.

Det är inte veckor, månader eller år de ska sitta i förvar; det säger ju ledamoten själv. Det är 72 timmar eller 144 timmar. Jag tycker inte att det är bra. Jag tycker att det är ett misslyckande.

Någonstans måste vi dock, om vi vill ha en ordnad och reglerad migrationspolitik i det här landet, acceptera detta faktum. När föräldrar gång på gång håller sig undan, låter bli att åka hem och låter bli att följa de beslut som svenska myndigheter har fattat måste vi göra så här. Och det är först då som det här kommer att ske.

Fru talman! Jag vill givetvis inte se ett enda barn i förvar. Jag vill inte se en enda människa i förvar. Jag tycker att man ska följa de beslut man får från svenska myndigheter och lämna det här landet. Vi kan vara överens om att varje barn i förvar är ett misslyckande; det är väl ingen här som tycker att det är bra.

Vi har barn som sitter i svenska fängelser i dag. Det kan man göra upp till ett års ålder, och man kan sitta ett helt år i fängelse som barn. Jag tycker inte att det heller är något positivt.

När det gäller att vi har barn som behöver sitta i förvar står det i propositionen att det bara ska vara i extremt ovanliga fall. Huvudregeln är att barn inte ska sitta i förvar. Regeringen försöker nu få till en situation där man i stället kan använda exempelvis elektronisk fotboja och låta någon leva i frihet.

Regeringen står för en reglerad migration i det här landet. Den som vägrar följa beslut kan inte gång på gång använda barn som mänskliga sköldar. Till slut kommer man till en punkt då man tyvärr måste sätta barn i förvar med deras föräldrar. Det gör man redan i dag, och det görs i 72 timmar. Det är ett misslyckande varenda gång. Jag tycker att det är hemskt att föräldrar utsätter sina barn för detta och att vi som samhälle tvingas ta till den typen av åtgärder.

Om man läser förslaget och utskottets ställningstagande är det uppenbart att detta inte är något önskvärt och att det är något som bara ska användas i undantagsfall när inget annat är tillräckligt. Men vi måste ändå upprätthålla en ordnad migration i det här landet. Jag blir så ledsen för att Vänsterpartiet alltid ska vara emot det. Men snart kanske ni sitter i regeringen med Socialdemokraterna, och då kanske det återgår till det kaos som rådde fram tills för några år sedan. Jag kommer att vara bedrövad om det blir så.

Jag tror att det bästa för barn alltid är att vara med sina föräldrar. Barnkonventionen ska alltid beaktas när man fattar beslut om huruvida ett barn ska eller inte ska sitta i förvar. Det kommer att fortsätta att vara så om den här lagstiftningen går igenom. Det kanske blir om ett år; vi får se.

Fru talman! Ibland är det snabba ryck i den här kammaren. Jag hade i mitt anförande faktiskt tänkt berömma socialdemokratin för att den varit konstruktiv i processen och velat se till att få en modern och effektivare lagstiftning även på det här området. Nu är jag genuint besviken.

Jag har ofta i interna och även externa sammanhang framhållit Ida Karkiainen som en otroligt seriös politiker. Det har blivit lite mer ordning nu än när Anders Ygeman var Socialdemokraternas etta i socialförsäkringsutskottet och det kanske inte alltid var helt seriöst.

Att Socialdemokraterna nu under ledning av konstitutionsutskottets tidigare ordförande väljer att hantera svenskt lagstiftningsarbete på det här sättet tycker jag är helt beklämmande. Man kommer tre fyra minuter innan vi ska debattera och talar om i ett replikskifte att det här ska vilandeförklaras. Under hela den omfattande och seriösa process som har föregått den här debatten har man inte haft en enda invändning mot det. Man har suttit på utskottssammanträde efter utskottssammanträde och haft möjlighet att komma med invändningar. Inte en enda reservation har Socialdemokraterna mot det som vi förhoppningsvis ska ta beslut om. Ändå gör man på det här sättet.

Framför allt tycker jag att det är fel att ett parti som liksom mitt gör anspråk på statsministerposten agerar på det här oseriösa sättet. Jag tycker att det finns all anledning för våra två partier att upprätthålla allmänhetens förtroende för lagstiftningsprocessen och arbetet i Sveriges riksdag.

Med det sagt kan vi gå vidare till ärendet. I mitt manus har jag nu strukit ett stycke som handlade om socialdemokratins konstruktiva sätt att hantera förslaget.

Fru talman! Förvar är ett effektivt verktyg för att få ordning på återvändandet från vårt land. Det ska endast användas när man måste och när det verkligen behövs, men när det väl används ska det vara rättssäkert och leda till goda resultat. Ju förr en person som inte ska vara kvar i Sverige kan lämna landet, desto bättre för både den enskilda och Sverige. Ibland, men kanske inte alltid, kan ett beslut om att ta någon i förvar vara den enda eller i varje fall den bästa lösningen. Dock är det både dyrt och kanske framför allt inskränkande för den enskildes frihet. För mig är det därför väldigt viktigt att verktyget används med väldig eftertänksamhet.

Förvar används i dag främst när en person som fått utvisningsbeslut inte självmant lämnar landet utan under lång tid dröjer sig kvar eller när en person som kanske har begått allvarliga brott och ska utvisas inväntar sin hemresa. Personligen tycker jag att det är rimligt att våldtäktsmän, pedofiler och mördare som ska ut ur Sverige inte får invänta sin hemresa i frihet utan hålls inlåsta till dess att flyget ska gå och att vi har ett system som säkerställer att det inte blir fler brottsoffer på grund av de värsta av de värsta av utländska kriminella.

Jag tycker också att det är rimligt att den som har nekats rätt att vara i Sverige men vägrar följa svenska myndigheters beslut kan sättas i förvar i avvaktan på hemresa om inga andra alternativ bedöms som tillräckliga, när det är människor som annars går under jorden och gömmer sig för att slippa åka hem härifrån. Det är i slutändan så att svenska myndigheters och domstolars beslut måste vara det som gäller i det här landet. Annars kommer vi återigen att få den oordnade migrationssituation som rådde innan den här regeringen tog över för snart fyra år sedan.

Då kommer vi att få se fler barn som lever kvar och rotas i det svenska samhället trots att de har utvisningsbeslut hängande över sig – barn som efter några år blir de fall som vi läser om i tidningen när de plötsligt rivs upp ur sina liv, sina skolklasser och sina fotbollslag och behöver återvända till det land som de inte längre minns. Det är barn som vi såklart alla tycker synd om, och vi vill inte behöva se sådana situationer. Dessa barn hade mått mycket bättre av att snabbt komma tillbaka till sitt hemland och fortsätta sitt liv där men får inte det på grund av att föräldrarna fattar dåliga beslut.

Det är inte så att alla som kommer till Sverige är i behov av skydd. Många som kommer till det här landet har faktiskt ganska goda förutsättningar att leva i sina hemländer. Ibland glömmer man nästan bort det och tror att Sverige och möjligtvis Västeuropa är den enda plats på jorden där det går att leva ett drägligt liv. Så är det inte.

Viktigt är dock att barn bara i väldigt särskilda fall och väldigt sällan ska behöva sitta i förvar. Det ska verkligen bara ske i undantagsfall när ingenting annat är möjligt. Det är vår utgångspunkt, och det framgår med all tydlighet av propositionen. Det är klart att alla här helst inte vill se inlåsta barn. Men vi vill se barn som bereds möjlighet att vara med sina föräldrar och åka hem med sina föräldrar om skäl för skydd och rätt att bo i Sverige saknas. Barn ska inte tvingas gå under jorden för att föräldrarna fattar den typen av dåliga beslut.

Ska vi ha en reglerad migration är alltså förvar en del av systemet. De måste finnas för att man ska kunna verkställa vissa utvisningar när vilja till samarbete saknas eller när en individ utgör ett hot mot säkerheten i Sverige – när inget mindre inskränkande är tillräckligt, som sagt.

Regeringen föreslår nu också att man ska kunna behålla någon i förvar längre än tidigare. Anledningen är bland annat att man ibland har fått släppa ut personer ur förvar för att de vägrat medverka till sin utvisning och att det då kan ta för lång tid att möjliggöra att den sker. Så tycker inte jag att vi kan ha det. Därför föreslår vi att tiden som man kan sitta inlåst i svenskt förvar utökas.

Regeringen går inte bara fram med lagändringar för ett effektivare förvar. Regeringen vill också utöka med möjlighet för andra uppsiktsformer som är både mer kostnadseffektiva och kanske framför allt mindre inskränkande för individens frihet.

Exempelvis ska man kunna ha en elektronisk fotboja. Då tvingas man förvisso vistas inom ett visst område i avvaktan på att åka hem, men det kommer i varje fall att innebära en större frihet för den enskilde under tiden man exempelvis ordnar med sina resedokument eller vad man nu gör för att förbereda sin hemresa.

Det kommer också att innebära mindre kostnader för staten då personerna i större utsträckning kan sköta om sig själva. Det kommer att ge bättre möjligheter för barn att gå i skolan, att fortsätta med fotbollsträning eller vad det nu kan vara. Det är i varje fall en välkommen och positiv förändring som kommer att leda till vinster för staten och kanske framför allt för enskilda.

Genom en bred palett med olika former av övervakning av den som ska lämna landet tror jag att vi kommer att få bättre ordning på migrationen. Det är nödvändigt. Vi kan inte fortsätta att leva i en tid då den enskildes trotsande av regler och domslut trumfar Sveriges möjlighet att verkställa utvisningar.

Fru talman! Som vanligt har vi nejsägarorkestern i kammaren när det kommer till migration. Om man någon gång skulle vilja spela riksdagsbingo ska man försöka hitta en bingobricka med rutor som innehåller att Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet säger nej till förslag som syftar till att få ordning på svensk migrationspolitik.

Jag tror att man skulle få bingo på första bästa migrationsdebatt om man hade en sådan bricka. Sedan vet jag inte om det är Socialdemokraternas lotteri som kommer att sälja även den här typen av bingobrickor. Men om det är det hoppas jag att den som spelar vinner väldigt fina vinster, för det pris som vi kommer att få betala för den typen av politik kommer att vara väldigt högt. Som vanligt blir det väl en faktura som skickas till svenska folket även för dessa lotter.

Precis som alltid har de tre partierna återigen kastat in ett helt gäng med reservationer. Vänstern går längst med att föreslå att fälla hela förslaget. Man vill säga nej till att utöka tiden som vi kan ta någon i förvar så att farliga individer i stället kan komma ut och begå nya brott.

Man vill säga nej till att personer som i dag sitter i förvar i stället ska kunna komma ut och bära fotboja, vilket i varje fall jag tycker vore mindre inskränkande och en bra idé ifall personen bedöms lämplig.

Vi har sett ett parti som om några månader kan göra anspråk på migrationsministerposten köra ett helt eget race även i den här migrationspolitiska frågan.

Trots att jag ändå har debatterat med och lyssnat på Miljöpartiets, Centerns och Vänsterns företrädare i den här kammaren i snart fyra år kan jag inte begripa varför man hela tiden vill behålla de gamla systemen vad gäller migration när vi såg konsekvenserna och vad de ledde till.

Helt ärligt: Man ser den fruktansvärda situationen som skapats i vårt land, och inte minst i de invandrartäta förorterna. Människor har panik över den laglöshet som har brett ut sig till följd av en kravlös migrationspolitik och en icke-existerande integrationspolitik.

Det är 80–85 procent av svenska folkets företrädare i riksdagen som säger att vi inte längre kan ha det så här. Det här landet kollapsar om vi fortsätter i samma hjulspår.

Vänstern vill gärna mena att den företräder personer i socioekonomiskt utsatta områden där situationen är som allra värst. Där är behovet av välfärd som störst. Men systemet riskerar att börja brista för att välfärden har blivit för belastad då alltför många människor kommer hit och inte tar sig in på arbetsmarknaden.

Vi borde väl ändå kunna se att migrationen måste vara på den nivå som gör att vi kan ta hand om människor. Den ska inte vara så stor att den förstör livet både för dem som kommer hit och för dem som redan är här.

Fru talman! Migrationspolitiken är en av de tydligaste skiljelinjerna i svensk politik. Vänstersidan vill alltid dalta med alla. Det bör vara alltmer tydligt att Vänstern och Miljöpartiet inte bryr sig om att Sverige återgår till det urspårade läge som rådde innan vi tog över om de får komma till makten.

Allt riskerar att återigen bli ett kaos om man fortsätter att släppa in fler människor i landet. Helt ärligt verkar både Vänsterpartiet och Miljöpartiet tro på öppna gränser och fri invandring. Det är bara att inse att det inte går. Vårt land kommer att kollapsa om man återgår till det.

Jag tycker att alla svenskar som kanske lyssnar på detta, eller i varje fall existerar därute, borde fundera på och påminna sig om den uppgivenhet som rådde 2022 innan vi tillträdde. Vi läste dagligen om mord och termosbomber. Oskyldiga dog när det small hemmagjorda bomber i trappuppgångar.

Kolla var vi är nu. Även om Sverige inte är perfekt än är det väl ingen som kan påstå att läget i Sverige inte är bättre. Det finns numera hopp i det här landet, något som saknades helt och hållet för bara några år sedan.

Det är ett land som vi nu har byggt där alla som jobbar får behålla lite mer. Det är ett land där polisen har fått nya verktyg så att de kan sätta dit dem som förstör. Det är ett land där vi går fram med lagstiftning så att människor som begår brott och inte är medborgare nu nästan alltid kommer att bli utvisade.

Det är ett land där vi ser till att utvisade verkligen lämnar landet och inte lever på som om inget har hänt. Det är ett land där vi vill hjälpa invandrare in i samhället så att de kan bli en del av det land de nu bor i.

Det är det Sverige som Tidösidan har lagt fyra år på att skapa och som vi vill lägga fyra år till på att göra ännu bättre. Vi vill integrera människor och få ett kulturellt homogent Sverige där människor blir en del av en gemenskap som vi nog alla i den här salen känner oss som en del av.

Vi tycker väldigt olika i väldigt många sakfrågor. Men vi kan alla enas om gemensamma grundvärderingar och en gemensam baskultur. Det är en svensk kultur som jag tycker är världens bästa.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag vända mig till Centern och citera Obi-Wan Kenobi när han i smärta tvingas inse att hans tidigare nära vän och lärling Anakin Skywalker, senare Darth Vader, valt att gå över till den mörka sidan och att allt hopp om honom nu verkar vara ute.

Han sa: Du var den utvalde. Du skulle förgöra sitherna, inte ansluta dig till dem. Du skulle skapa balans i kraften, och inte lämna den i mörker.

Fru talman! Tack för ordet, och må kraften vara med dig!

(Applåder)

Fru talman! Vi moderater kommer alltid att se till att försöka få ordning på svenska myndigheter genom lagstiftning och myndighetsstyrning, på det sätt vi kan vara med och styra myndigheter.

Det är aldrig okej över huvud taget att någon utsätts för någon typ av brott när man sitter i förvar. Därför har vi under den här mandatperioden ägnat oss åt att till exempel se till att man nu inte kan gå in i ett förvar med narkotika. Och vi har satt stopp för att människor gick in på förvar och sålde sexuella tjänster till dem som satt där. Det var näst intill bordellverksamhet utan att svenska myndigheter hanterade det eller gjorde någonting åt det när Centerpartiet var med och styrde med socialdemokratin under åtta år.

Vi satte stopp för det. Vi har reformerat och gett förvaren möjlighet att kontrollera människor. Vi vet att det kom in narkotika. Vi vet att folk satt och drack alkohol oövervakade på förvar. Det blir bråk inne på förvar på grund av det här.

Det är sådant som vi har ägnat oss åt att åtgärda den här mandatperioden. Vi vill jättegärna se fler brister i förvaren, så att vi kan läka dem. Det kan man göra genom att föra vettiga samtal om den problematik som vi kan ta del av när vi till exempel är ute på verksamhetsbesök, inte genom att en minut i tolv lägga fram ett förslag om vilandeförklaring.

Vi vill göra livet bättre för de människor som i dag kanske tvingas sitta i förvar men för vilka en mindre inskränkande åtgärd hade kunnat vara tillämplig om vår lag fått gå igenom. Det är de människor som nu kommer att sitta inlåsta som ni har på ert samvete. De hade kunnat leva med sina barn, som hade fått gå några månader till i skolan i stället för att bli inlåsta i förvar. Mamma hade kunnat vara hemma i stället för att sitta i förvar när pappa kanske får vara kvar med barnet i frihet. Hela familjen hade kunnat vara samlad, när den ändå ska utvisas ur landet. Men ni sätter stopp för detta i ett år till nu, trots att ni i grund och botten är för det här förslaget och tycker att det är bra. Jag tycker att det är märkligt.

Fru talman! Jag måste reagera när skälet till att man vilandeförklarar reformeringen av förvar är att barn i dag utsätts för sexuella övergrepp på förvar. Det var precis vad ledamoten sa i talarstolen. Han sa att barn i dag blir utsatta för sexuella övergrepp i förvar. Därför vill man vilandeförklara en förändring av förvarsverksamheten som vi vill genomföra. Jag tycker att det är ett jättemärkligt resonemang.

Det är så synd att Centerpartiet är med och sätter käppar i hjulet för att gå fram med en ny lagstiftning. Vi kan se till att människor genom att ha en elektronisk fotboja kan få leva ute i stället för att sitta i förvar. Jag vet att flera av oppositionspartierna tycker att det är bra och framhåller det som något positivt. Det ligger i det här förslaget.

Man står och säger att anledningen till att man vill vilandeförklara och att det ska gå ett år till innan vi reformerar förvarsverksamheten i landet är att barn i dag blir utsatta för sexuella övergrepp. Ska man då låta det fortgå?

Jag tycker att hanteringen av det här ärendet är direkt oseriös. Jag är besviken på många härinne, inklusive Centerpartiet.

Fru talman! Vi har en lång rad beredningstillfällen i utskottet där man kan komma med invändningar, som de andra oppositionspartierna har gjort. De har tagit det här på allvar.

Att fem i tolv komma på att det här inte är något för Socialdemokraterna för att man kan få en politisk poäng ifall man hänger på Annika och de andra, det tycker jag är pinsamt. Hur kan socialdemokratin på allvar ägna sig åt det här?

Berätta redan i utskottsarbetet nästa gång vi bereder något att ni är för eller mot det! Ni har hela vägen sagt att ni är för, men så kommer Annika upp här och berättar om något. ”Åh gud, fantastiskt!” tycker man då från Ola Möllers sida. ”Det här hänger vi på. Det lät ju superspännande.” Det är dålig politisk teater.

Vinn er förstasida i Aftonbladet om det är så, men gå inte ut och tala om för väljarna att ni är seriösa när det kommer till att driva politik i den här kammaren! Det tycker jag inte att ni är när ni beter er på det här sättet.

Fru talman! Det här var kanske den sämsta politiska teater jag sett under hela min verksamhet i den här församlingen i snart fyra år.

(Applåder)

Herregud! Här står man och säger ungefär: ”Ja, berätta mer! Vad spännande och intressant!” Jag läste för en halvtimme sedan att Annika Hirvonen var ute i Aftonbladet och berättade att hela oppositionen är samlad bakom det här.

Ni har haft flera månader på er. Ni har haft beredningstillfälle efter beredningstillfälle i utskottet att lägga fram egna motioner och stötta andras motioner. Men ni stod bakom det här förslaget.

Helt plötsligt står ni och spelar politisk teater: ”Jaha, det här var intressant!” Hela socialdemokratin ställer sig bakom Hirvonens förslag, som läggs fram i ett replikskifte. Socialdemokraterna är landets största parti. Har ni ingen heder i kroppen? Gå upp och säg det i talarstolen! Stå inte här och spela teater!

Det här visar än en gång att Socialdemokraterna inte är för en stram migrationspolitik. Men man är inte heller för en medmänsklig migrationspolitik. Vi lägger fram ett förslag om att man i stället för att sitta i förvar ska kunna få en elektronisk fotboja för att kunna leva i frihet. Det är ju väldigt medmänskligt, och det är en del av det här förslaget. Ni säger nej till det också. I stället ska människor eventuellt behöva vänta i ett år på att få leva i någorlunda frihet.

Jag tycker att det här är pinsamt.

Fru talman! Ett av regeringens viktigaste förändringsarbeten under den här mandatperioden är den stora bidragsreform som har sin grund i Moderaternas vallöfte om en återupprättad arbetslinje. Det här handlar om rättvisa och om att anställning ska löna sig, och enligt mig är det väldigt rimliga utgångspunkter. Tyvärr möter det alldeles för ofta motstånd från vänsterpartierna i den här kammaren.

I går röstade dock riksdagen igenom en del av den stora bidragsreformen, nämligen nya regler för kvalificering till socialförsäkringar. Det handlar om att man som ny i Sverige måste kvalificera sig till välfärden i stället för att, som tidigare, få full tillgång till den med en gång när man kommer hit. Nu kommer man att behöva ha bott i Sverige i fem år för att få full tillgång till välfärden, men den som arbetar och lever på sin egen lön ska kunna få tillgång snabbare. Det är en morot för den som anstränger sig.

Jag skulle vilja ställa frågan till socialförsäkringsminister Anna Tenje vilka effekter hon ser att detta kommer att få.

Herr talman! Är man här för att studera är 15 timmar väl avvägt. Man ska kunna ägna sig åt något annat än sina studier, men studier och inte jobb ska vara huvudsysslan när man har fått ett studietillstånd.

Vi vill sätta stopp för rekryteringen till närmast slavlika förhållanden, och det lyckas vi med i och med detta förslag. Det är bra att Miljöpartiet är med så långt och inte vill ha mer än 20 timmar, vilket är galenskap.

Är du här för att plugga, plugga. Vill du arbeta, sök ett arbetstillstånd. Eller gör om ditt studietillstånd till ett arbetstillstånd, vilket vi nu också möjliggör genom det beslut kammaren fattar om en liten stund.

Jag tackar för en bra debatt och för att kammaren för en gångs skull i stort är enig i en migrationsfråga.

Herr talman! Vi tycker att man ska kunna arbeta under sina studier. Det är därför vi säger att 15 timmar ändå är någonting, men vi tycker att huvuddelen av ens tid ska gå till studier. En halvtidstjänst är ändå hälften av ens förväntade tid i arbete eller vad man nu ägnar sig åt. Det är lite för mycket, tycker jag. Det är min personliga bedömning. Jag tycker att 15 timmar är bra. Med det kan man få tillgång till arbetsmarknaden.

Det som har varit problemet och som vi rättar till är att det tidigare inte har funnits någon gräns för hur mycket man får jobba. En del har kommit hit på studietillstånd i stället för på arbetstillstånd för att studietillstånd inte skyddar arbetstagares rättigheter. En del människor jobbar 17 timmar om dagen sju dagar i veckan för att de får det med ett studietillstånd. Det är helt absurt. Det finns människor som kör taxibil i Stockholm för 20–30 kronor i timmen 15–17 timmar om dagen, vilket är helt galet. Vilken trafikrisk utgör man inte när man har suttit i 15 timmar bakom ratten fyra månader i sträck, och vad har man för livskvalitet? Det är ju närmast slaveri för att man kanske måste betala till en rekryterare i sitt gamla hemland. Att det har varit så här med studietillstånden är helt galet, men nu rättar vi till det.

Vi kan dividera om 15 eller 20 timmar är rimligt, men kommer man hit för att studera ska man studera. Vill man jobba 20 timmar i veckan eller mer får man söka arbetstillstånd, och regeringen har ju gjort det lite enklare att få arbetstillstånd.

Jag tycker att regeringens förslag är väl avvägt. Det är synd att bara 95 procent av riksdagens ledamöter står bakom detta och att 5 procent tvunget måste reservera sig i denna migrationsrättsliga fråga. Tänk om vi hade kunnat vara 100 procent eniga i denna fråga och laga det som tidigare har varit trasigt. Jag och Ola Möller skakade hand för en liten stund sedan, och det kändes bra. Synd att jag inte kan göra det även med Miljöpartiet i denna fråga.

Herr talman! I början av den här mandatperioden bestämde jag mig för att besöka så många av Migrationsverkets kontor som möjligt under mandatperioden. Tidöpartierna hade då precis bildat regering, och riktningen var klar. Vi skulle städa upp det kaos som vänsterpartiernas ansvarslösa migrationspolitik och lika kravlösa integrationspolitik hade skapat i det här landet.

I det Sverige vi tog över hade utanförskapet brett ut sig. I vissa områden rådde laglöshet, och gängbrottsligheten tilläts breda ut sig. Känslan var ofta uppgiven när bomber small i trappuppgångar och barn avrättade varandra. Men vi moderater hade i alla fall inte gett upp. Vi hade bestämt oss för att göra vad vi kan för att få ordning på Sverige igen, få ordning på det land där det i generationer har varit tryggt att växa upp och få tillbaka det Sverige där människor stod upp för välfärden men också bara lät den som verkligen var i behov av olika bidrag ta emot dem medan de andra såg till att varje dag gå till jobbet. Det var ett land som människor älskade att bo i.

När vi tog över var det fortfarande många som kom till Sverige, men det var också många som lämnade landet. Människor hade tröttnat på det samhälle som Sverige på bara ett par mandatperioder hade kommit att bli. Det var ett land där kriminaliteten ökade och otryggheten snabbt bredde ut sig.

Jag bestämde mig som sagt för att besöka så många av Migrationsverkets kontor som möjligt och träffa så många medarbetare som jag bara kunde. Jag såg också till att inte bara träffa chefer utan även många som jobbar på det så kallade golvet. Jag mötte personerna som handlägger ärenden och ser den verkliga verkligheten varje dag. Jag ville få reda på vilka förbättringsmöjligheter de personerna såg och vad de tyckte kunde göras.

Ett besök som verkligen gjorde avtryck hos mig var när jag åkte ned till Växjö. Där frågade ett par ur personalen om jag hade hört talas om fusket med studietillstånd och hur några svenska universitet och högskolor var involverade i rena upplägg som syftade till att kringgå svensk migrationslagstiftning. Jag bad dem berätta mer, för jag hade faktiskt inte hört någonting om det förut.

Jag fick höra att svenska universitet har både rätt och skyldighet att ta ut en terminsavgift av en internationell elev från ett land utanför EU. Dessutom ser det bra ut för universitetet om man på papperet har många internationella studenter. Detta gjorde att det fanns dubbla incitament för universitet att skaffa utländska studenter. Några svenska universitet hade uppenbart därför kommit på en ny affärsidé.

Affärsidén verkade vara att man anlitar en rekryterare eller agent, som universiteten tydligen själva kallade personen, i till exempel Pakistan eller Bangladesh. Om man sedan ger den här personen eller agenten pengar för varje rekryterad elev kan man få in pengar till det svenska universitetet genom terminsavgiften. Man framstår också som ett mer prestigefyllt universitet då många internationella studenter söker sig dit.

Problemet för universiteten med det här var bara att personer som på allvar vill utbilda sig redan själva söker sig till det universitet som de vill gå på utifrån den utbildning de söker. Att sälja in det egna universitetet och Sverige skulle därför kräva något mer. Upplägget övergick därför till att sälja in studietillståndet som ett sätt att komma in i Sverige och kringgå regelverken för arbetstillstånd, något som annars kan vara krångligt att få.

Agenterna började marknadsföra ett upplägg där utlänningar kunde söka kurser i engelska på basnivå på svenska universitet. Man betalade terminsavgiften och fick då också tillgång till svensk arbetsmarknad och välfärd, inte bara för sig själv utan för hela sin familj.

I både Pakistan och Bangladesh är engelska mer eller mindre modersmål för de flesta. Därför var det inte några problem för dessa elever att tenta av de nybörjarkurser som de hade köpt eller att inte vara med på lektionerna.

Snabbt märkte Migrationsverket en kraftig ökning av studenter som ville läsa kurser i engelska på nybörjarnivå. Samtidigt såg medarbetarna på Migrationsverket att över 80 procent av eleverna från vissa länder inte bodde i upptagningsområdet för sitt universitet efter ett par tre månader efter ankomst. I stället kunde man spåra att de ofta bodde i storstadsområden.

Förklaringen som Migrationsverkets personal hade var att dessa personer inte hade kommit hit för att studera utan för att jobba i låglönejobb, eftersom de gav mer betalt än jobb i hemlandet. De körde taxibil eller cyklade ut pizzor i svenska storstäder. De jobbade inte för vanliga taxibolag, där man har en dräglig lön, utan i apptaxibolag där man kanske tjänade 20–30 kronor i timmen på att köra bil. Men det var ändå mer än vad de kunde tjäna hemma, så det var värt att betala terminsavgiften och sedan behålla det som blev kvar i slutet av året.

De utländska studenterna behövde också bara klara en fjärdedel av sina studier varje termin för att få förlängt uppehållstillstånd. När de hade klarat totalt 30 högskolepoäng, motsvarande en termins studier, kunde de byta uppehållstillstånd från studietillstånd till arbetstillstånd. De flesta studenter från Pakistan och Bangladesh ansökte om ett sådant spårbyte.

Herr talman! När jag fick höra om det här blev jag självklart lika förvånad som förbannad. Jag frågade varför Migrationsverkets personal inte hade sagt något tidigare. Deras svar var: Det har vi. Vi har sagt det här till regeringen i flera år, men det är ingen som har lyssnat på oss. Men självklart, herr talman, lyssnade vi moderater.

Den moderata regeringen har tagit tag i frågan och löst den. Vi sätter nu stopp för detta missbruk. Om du kommer till Sverige för att plugga ska du plugga. Om du kommer till Sverige för att jobba ska du söka ett arbetstillstånd. Det är inte svårare än så.

Du som student kommer numera också att behöva anmäla adress så att vi vet var du befinner dig. Vi kommer att skärpa kraven på godtagbara framsteg i studierna liksom kraven för att byta från uppehållstillstånd för studier till uppehållstillstånd för arbete så att oseriösa studenter inte ska kunna missbruka systemet. Vi utökar också möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd för anhöriga om det skulle behövas.

I januari gjorde Sveriges Television ett reportage där detta fusk återigen avslöjades. Det kändes bra att vi då redan hade kommit en lång bit på väg för att sätta stopp för detta genom det vi nu fattar beslut om.

Vi moderater vill få ordning på det här landet. Vi vill få ordning på migrationen. Det här är ett viktigt steg i rätt riktning.

Herr talman! Vi vill samtidigt göra landet bättre för dem som söker sig till svenska universitet av rätt anledning. I grund och botten tjänar det Sverige väl att ha forskning och att forskande människor söker sig hit. Genom detta lagförslag blir det möjligt för forskare och doktorander att snabbare beviljas permanent uppehållstillstånd om de rotar sig här. De får också möjlighet att övergå i annat arbete efter avslutade studier.

Det är inte ovanligt att någon kommer hit som forskare och sedan fångas upp av något it- eller medicinbolag. Det är branscher som bygger Sverige och som förtjänar goda möjligheter att få tillgång till personal. Det är rättvist att doktorander och forskare som kommer hit och anstränger sig och bidrar till Sveriges konkurrenskraft nu också ges bättre förutsättningar för att stanna kvar i Sverige samtidigt som vi sätter stopp för fusk och missbruk.

Herr talman! Återigen reserverar sig tyvärr Miljöpartiet mot ett bra förslag. Nu vill man att den som är här för att studera ska kunna jobba 20 timmar i veckan, det vill säga halvtid. Personligen tycker jag att 15 timmar i veckan, som vi föreslår, är väl avvägt. Det borde täcka behovet för nästan alla elever som är här för att studera.

Om jag hade åkt till ett land och betalat kanske 100 000 kronor per år för att få studera hade i alla fall jag velat fokusera på att lyckas med mina studier. Jag hade inte velat riskera att misslyckas på grund av ett extraknäck eller arbete.

Det är rimligt att man kan lägga en del tid på jobb om man vill jobba lite extra för att kanske lära sig språket eller om man blir anställd på ett företag inom det som man utbildar sig till och där utbildningen sedan kan övergå till en heltidstjänst. Men syftet med ens uppehållstillstånd är trots allt studier. Då är det rimligt att huvuddelen av ens tid går till just studier, och då kan man inte jobba halvtid eller mer.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! I början av den här mandatperioden åkte jag ned till Växjö och träffade Migrationsverkets personal där. De berättade om missbruket av uppehållstillstånd för studier i Sverige. Det var helt uppenbart för dem hur man handlade med uppehållstillstånd för studier för att i stället komma hit och arbeta.

Personalen berättade också att man gång på gång hade uppmärksammat den dåvarande S-ledda regeringen på just det här. Men jag fick också till mig att den regeringen inte hade gjort någonting åt saken. Jag tänkte bara höra om ledamoten kan ge mig en rimlig förklaring till att S-regeringen inte tog tag i frågan under de två mandatperioder som den styrde landet. Regeringen fick ju uppenbarligen informationen. Var det Socialdemokraterna som inte ville ta tag i detta? Var det Miljöpartiet som inte ville ta tag i det? Eller var det båda partierna som valde att inte göra någonting åt fusket och missbruket?