Riksflödet
Logga in
Replikerade på Magnus Resare ·

Annika Hirvonen (MP) om Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och doktorander samt åtgärder för att motverka missbruk av uppehållstillstånd för studier

Annika Hirvonen (MP) svarade Magnus Resare i en replik om Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och doktorander samt åtgärder för att motverka missbruk av uppehållstillstånd för studier i debatten ”Protokoll 2025/26:113 Onsdagen den 29 april” den 29 april 2026.

Magnus ResareM· i sitt anförandeI början av den här mandatperioden bestämde jag mig för att besöka så många av Migrationsverkets kontor som möjligt under mandatperioden. Tidöpartierna hade då precis bildat regering, och riktningen var klar. Vi skulle…
Replikskiftet · 4 repliker

Herr talman! I början av den här mandatperioden bestämde jag mig för att besöka så många av Migrationsverkets kontor som möjligt under mandatperioden. Tidöpartierna hade då precis bildat regering, och riktningen var klar. Vi skulle städa upp det kaos som vänsterpartiernas ansvarslösa migrationspolitik och lika kravlösa integrationspolitik hade skapat i det här landet.

I det Sverige vi tog över hade utanförskapet brett ut sig. I vissa områden rådde laglöshet, och gängbrottsligheten tilläts breda ut sig. Känslan var ofta uppgiven när bomber small i trappuppgångar och barn avrättade varandra. Men vi moderater hade i alla fall inte gett upp. Vi hade bestämt oss för att göra vad vi kan för att få ordning på Sverige igen, få ordning på det land där det i generationer har varit tryggt att växa upp och få tillbaka det Sverige där människor stod upp för välfärden men också bara lät den som verkligen var i behov av olika bidrag ta emot dem medan de andra såg till att varje dag gå till jobbet. Det var ett land som människor älskade att bo i.

När vi tog över var det fortfarande många som kom till Sverige, men det var också många som lämnade landet. Människor hade tröttnat på det samhälle som Sverige på bara ett par mandatperioder hade kommit att bli. Det var ett land där kriminaliteten ökade och otryggheten snabbt bredde ut sig.

Jag bestämde mig som sagt för att besöka så många av Migrationsverkets kontor som möjligt och träffa så många medarbetare som jag bara kunde. Jag såg också till att inte bara träffa chefer utan även många som jobbar på det så kallade golvet. Jag mötte personerna som handlägger ärenden och ser den verkliga verkligheten varje dag. Jag ville få reda på vilka förbättringsmöjligheter de personerna såg och vad de tyckte kunde göras.

Ett besök som verkligen gjorde avtryck hos mig var när jag åkte ned till Växjö. Där frågade ett par ur personalen om jag hade hört talas om fusket med studietillstånd och hur några svenska universitet och högskolor var involverade i rena upplägg som syftade till att kringgå svensk migrationslagstiftning. Jag bad dem berätta mer, för jag hade faktiskt inte hört någonting om det förut.

Jag fick höra att svenska universitet har både rätt och skyldighet att ta ut en terminsavgift av en internationell elev från ett land utanför EU. Dessutom ser det bra ut för universitetet om man på papperet har många internationella studenter. Detta gjorde att det fanns dubbla incitament för universitet att skaffa utländska studenter. Några svenska universitet hade uppenbart därför kommit på en ny affärsidé.

Affärsidén verkade vara att man anlitar en rekryterare eller agent, som universiteten tydligen själva kallade personen, i till exempel Pakistan eller Bangladesh. Om man sedan ger den här personen eller agenten pengar för varje rekryterad elev kan man få in pengar till det svenska universitetet genom terminsavgiften. Man framstår också som ett mer prestigefyllt universitet då många internationella studenter söker sig dit.

Problemet för universiteten med det här var bara att personer som på allvar vill utbilda sig redan själva söker sig till det universitet som de vill gå på utifrån den utbildning de söker. Att sälja in det egna universitetet och Sverige skulle därför kräva något mer. Upplägget övergick därför till att sälja in studietillståndet som ett sätt att komma in i Sverige och kringgå regelverken för arbetstillstånd, något som annars kan vara krångligt att få.

Agenterna började marknadsföra ett upplägg där utlänningar kunde söka kurser i engelska på basnivå på svenska universitet. Man betalade terminsavgiften och fick då också tillgång till svensk arbetsmarknad och välfärd, inte bara för sig själv utan för hela sin familj.

I både Pakistan och Bangladesh är engelska mer eller mindre modersmål för de flesta. Därför var det inte några problem för dessa elever att tenta av de nybörjarkurser som de hade köpt eller att inte vara med på lektionerna.

Snabbt märkte Migrationsverket en kraftig ökning av studenter som ville läsa kurser i engelska på nybörjarnivå. Samtidigt såg medarbetarna på Migrationsverket att över 80 procent av eleverna från vissa länder inte bodde i upptagningsområdet för sitt universitet efter ett par tre månader efter ankomst. I stället kunde man spåra att de ofta bodde i storstadsområden.

Förklaringen som Migrationsverkets personal hade var att dessa personer inte hade kommit hit för att studera utan för att jobba i låglönejobb, eftersom de gav mer betalt än jobb i hemlandet. De körde taxibil eller cyklade ut pizzor i svenska storstäder. De jobbade inte för vanliga taxibolag, där man har en dräglig lön, utan i apptaxibolag där man kanske tjänade 20–30 kronor i timmen på att köra bil. Men det var ändå mer än vad de kunde tjäna hemma, så det var värt att betala terminsavgiften och sedan behålla det som blev kvar i slutet av året.

De utländska studenterna behövde också bara klara en fjärdedel av sina studier varje termin för att få förlängt uppehållstillstånd. När de hade klarat totalt 30 högskolepoäng, motsvarande en termins studier, kunde de byta uppehållstillstånd från studietillstånd till arbetstillstånd. De flesta studenter från Pakistan och Bangladesh ansökte om ett sådant spårbyte.

Herr talman! När jag fick höra om det här blev jag självklart lika förvånad som förbannad. Jag frågade varför Migrationsverkets personal inte hade sagt något tidigare. Deras svar var: Det har vi. Vi har sagt det här till regeringen i flera år, men det är ingen som har lyssnat på oss. Men självklart, herr talman, lyssnade vi moderater.

Den moderata regeringen har tagit tag i frågan och löst den. Vi sätter nu stopp för detta missbruk. Om du kommer till Sverige för att plugga ska du plugga. Om du kommer till Sverige för att jobba ska du söka ett arbetstillstånd. Det är inte svårare än så.

Du som student kommer numera också att behöva anmäla adress så att vi vet var du befinner dig. Vi kommer att skärpa kraven på godtagbara framsteg i studierna liksom kraven för att byta från uppehållstillstånd för studier till uppehållstillstånd för arbete så att oseriösa studenter inte ska kunna missbruka systemet. Vi utökar också möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd för anhöriga om det skulle behövas.

I januari gjorde Sveriges Television ett reportage där detta fusk återigen avslöjades. Det kändes bra att vi då redan hade kommit en lång bit på väg för att sätta stopp för detta genom det vi nu fattar beslut om.

Vi moderater vill få ordning på det här landet. Vi vill få ordning på migrationen. Det här är ett viktigt steg i rätt riktning.

Herr talman! Vi vill samtidigt göra landet bättre för dem som söker sig till svenska universitet av rätt anledning. I grund och botten tjänar det Sverige väl att ha forskning och att forskande människor söker sig hit. Genom detta lagförslag blir det möjligt för forskare och doktorander att snabbare beviljas permanent uppehållstillstånd om de rotar sig här. De får också möjlighet att övergå i annat arbete efter avslutade studier.

Det är inte ovanligt att någon kommer hit som forskare och sedan fångas upp av något it- eller medicinbolag. Det är branscher som bygger Sverige och som förtjänar goda möjligheter att få tillgång till personal. Det är rättvist att doktorander och forskare som kommer hit och anstränger sig och bidrar till Sveriges konkurrenskraft nu också ges bättre förutsättningar för att stanna kvar i Sverige samtidigt som vi sätter stopp för fusk och missbruk.

Herr talman! Återigen reserverar sig tyvärr Miljöpartiet mot ett bra förslag. Nu vill man att den som är här för att studera ska kunna jobba 20 timmar i veckan, det vill säga halvtid. Personligen tycker jag att 15 timmar i veckan, som vi föreslår, är väl avvägt. Det borde täcka behovet för nästan alla elever som är här för att studera.

Om jag hade åkt till ett land och betalat kanske 100 000 kronor per år för att få studera hade i alla fall jag velat fokusera på att lyckas med mina studier. Jag hade inte velat riskera att misslyckas på grund av ett extraknäck eller arbete.

Det är rimligt att man kan lägga en del tid på jobb om man vill jobba lite extra för att kanske lära sig språket eller om man blir anställd på ett företag inom det som man utbildar sig till och där utbildningen sedan kan övergå till en heltidstjänst. Men syftet med ens uppehållstillstånd är trots allt studier. Då är det rimligt att huvuddelen av ens tid går till just studier, och då kan man inte jobba halvtid eller mer.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Magnus Resare angrep oss i Miljöpartiet för vårt förslag om en ändå ganska rimlig förändring. Vi föreslår inte att huvuddelen av tiden för studenter ska kunna ägnas åt annat än studier, utan vi föreslår att man ska kunna jobba på helgen och kanske ta något kvällspass. Väldigt många studenter klarar av att arbeta 20 timmar i veckan utan att det går ut över studierna. Vi har till och med sett riksdagsledamöter som har tagit examen samtidigt som de har varit riksdagsledamöter.

Vi tycker att det i grunden är positivt att man under studietiden kan skapa sig en kontakt med arbetsmarknaden, jobba extra, få in en fot på ett företag och visa att man är någon att räkna med. Det ökar chansen att man sedan får en anställning efter studierna, speciellt i tider som nu med hög arbetslöshet.

Även när det gäller nyutexaminerade akademiker tycker vi att det är olyckligt att i onödan lägga krokben för utländska studenter att kunna komma in på arbetsmarknaden när de är klara. Så länge arbetet inte inkräktar på studierna är det rimligt att man kan plugga.

Jag vill också höra med Magnus Resare om han har tagit till sig av frågan från Sulf. De undrade om möjligheten att börja jobba direkt efter studierna och vill säkerställa att regeringen gör det möjligt för studenter och doktorander att göra det, även om de har ett pågående tillstånd för studier.

Herr talman! Vi tycker att man ska kunna arbeta under sina studier. Det är därför vi säger att 15 timmar ändå är någonting, men vi tycker att huvuddelen av ens tid ska gå till studier. En halvtidstjänst är ändå hälften av ens förväntade tid i arbete eller vad man nu ägnar sig åt. Det är lite för mycket, tycker jag. Det är min personliga bedömning. Jag tycker att 15 timmar är bra. Med det kan man få tillgång till arbetsmarknaden.

Det som har varit problemet och som vi rättar till är att det tidigare inte har funnits någon gräns för hur mycket man får jobba. En del har kommit hit på studietillstånd i stället för på arbetstillstånd för att studietillstånd inte skyddar arbetstagares rättigheter. En del människor jobbar 17 timmar om dagen sju dagar i veckan för att de får det med ett studietillstånd. Det är helt absurt. Det finns människor som kör taxibil i Stockholm för 20–30 kronor i timmen 15–17 timmar om dagen, vilket är helt galet. Vilken trafikrisk utgör man inte när man har suttit i 15 timmar bakom ratten fyra månader i sträck, och vad har man för livskvalitet? Det är ju närmast slaveri för att man kanske måste betala till en rekryterare i sitt gamla hemland. Att det har varit så här med studietillstånden är helt galet, men nu rättar vi till det.

Vi kan dividera om 15 eller 20 timmar är rimligt, men kommer man hit för att studera ska man studera. Vill man jobba 20 timmar i veckan eller mer får man söka arbetstillstånd, och regeringen har ju gjort det lite enklare att få arbetstillstånd.

Jag tycker att regeringens förslag är väl avvägt. Det är synd att bara 95 procent av riksdagens ledamöter står bakom detta och att 5 procent tvunget måste reservera sig i denna migrationsrättsliga fråga. Tänk om vi hade kunnat vara 100 procent eniga i denna fråga och laga det som tidigare har varit trasigt. Jag och Ola Möller skakade hand för en liten stund sedan, och det kändes bra. Synd att jag inte kan göra det även med Miljöpartiet i denna fråga.

Herr talman! Vi röstar ju inte nej till förslaget utan säger att regeringen borde återkomma så att studenter kan få jobba en hel helg med exempelvis kårverksamhet om de vill. På Magnus Resare låter det som att vi är oeniga när vi i grunden är eniga. Det som skiljer oss åt är om studenter ska få jobba 15 eller 20 timmar. Det är onödigt att polarisera i en fråga där vi är till 99 procent överens. Man behöver inte överdriva skillnaderna i migrationspolitiken; de är tydliga ändå.

Varför tycker Magnus Resare att man inte ska få ta ett åttatimmarspass på lördagen och ett åttatimmarspass på söndagen om man samtidigt klarar av att plugga 40 timmar? Varför ska man inte få lägga sin lediga helg på att jobba om man vill det?

Herr talman! Är man här för att studera är 15 timmar väl avvägt. Man ska kunna ägna sig åt något annat än sina studier, men studier och inte jobb ska vara huvudsysslan när man har fått ett studietillstånd.

Vi vill sätta stopp för rekryteringen till närmast slavlika förhållanden, och det lyckas vi med i och med detta förslag. Det är bra att Miljöpartiet är med så långt och inte vill ha mer än 20 timmar, vilket är galenskap.

Är du här för att plugga, plugga. Vill du arbeta, sök ett arbetstillstånd. Eller gör om ditt studietillstånd till ett arbetstillstånd, vilket vi nu också möjliggör genom det beslut kammaren fattar om en liten stund.

Jag tackar för en bra debatt och för att kammaren för en gångs skull i stort är enig i en migrationsfråga.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.