Ola Möller (S) om Skärpta regler om uppsikt och förvar

Fru talman! Ibland är det snabba ryck i den här kammaren. Jag hade i mitt anförande faktiskt tänkt berömma socialdemokratin för att den varit konstruktiv i processen och velat se till att få en modern och effektivare lagstiftning även på det här området. Nu är jag genuint besviken.

Jag har ofta i interna och även externa sammanhang framhållit Ida Karkiainen som en otroligt seriös politiker. Det har blivit lite mer ordning nu än när Anders Ygeman var Socialdemokraternas etta i socialförsäkringsutskottet och det kanske inte alltid var helt seriöst.

Att Socialdemokraterna nu under ledning av konstitutionsutskottets tidigare ordförande väljer att hantera svenskt lagstiftningsarbete på det här sättet tycker jag är helt beklämmande. Man kommer tre fyra minuter innan vi ska debattera och talar om i ett replikskifte att det här ska vilandeförklaras. Under hela den omfattande och seriösa process som har föregått den här debatten har man inte haft en enda invändning mot det. Man har suttit på utskottssammanträde efter utskottssammanträde och haft möjlighet att komma med invändningar. Inte en enda reservation har Socialdemokraterna mot det som vi förhoppningsvis ska ta beslut om. Ändå gör man på det här sättet.

Framför allt tycker jag att det är fel att ett parti som liksom mitt gör anspråk på statsministerposten agerar på det här oseriösa sättet. Jag tycker att det finns all anledning för våra två partier att upprätthålla allmänhetens förtroende för lagstiftningsprocessen och arbetet i Sveriges riksdag.

Med det sagt kan vi gå vidare till ärendet. I mitt manus har jag nu strukit ett stycke som handlade om socialdemokratins konstruktiva sätt att hantera förslaget.

Fru talman! Förvar är ett effektivt verktyg för att få ordning på återvändandet från vårt land. Det ska endast användas när man måste och när det verkligen behövs, men när det väl används ska det vara rättssäkert och leda till goda resultat. Ju förr en person som inte ska vara kvar i Sverige kan lämna landet, desto bättre för både den enskilda och Sverige. Ibland, men kanske inte alltid, kan ett beslut om att ta någon i förvar vara den enda eller i varje fall den bästa lösningen. Dock är det både dyrt och kanske framför allt inskränkande för den enskildes frihet. För mig är det därför väldigt viktigt att verktyget används med väldig eftertänksamhet.

Förvar används i dag främst när en person som fått utvisningsbeslut inte självmant lämnar landet utan under lång tid dröjer sig kvar eller när en person som kanske har begått allvarliga brott och ska utvisas inväntar sin hemresa. Personligen tycker jag att det är rimligt att våldtäktsmän, pedofiler och mördare som ska ut ur Sverige inte får invänta sin hemresa i frihet utan hålls inlåsta till dess att flyget ska gå och att vi har ett system som säkerställer att det inte blir fler brottsoffer på grund av de värsta av de värsta av utländska kriminella.

Jag tycker också att det är rimligt att den som har nekats rätt att vara i Sverige men vägrar följa svenska myndigheters beslut kan sättas i förvar i avvaktan på hemresa om inga andra alternativ bedöms som tillräckliga, när det är människor som annars går under jorden och gömmer sig för att slippa åka hem härifrån. Det är i slutändan så att svenska myndigheters och domstolars beslut måste vara det som gäller i det här landet. Annars kommer vi återigen att få den oordnade migrationssituation som rådde innan den här regeringen tog över för snart fyra år sedan.

Då kommer vi att få se fler barn som lever kvar och rotas i det svenska samhället trots att de har utvisningsbeslut hängande över sig – barn som efter några år blir de fall som vi läser om i tidningen när de plötsligt rivs upp ur sina liv, sina skolklasser och sina fotbollslag och behöver återvända till det land som de inte längre minns. Det är barn som vi såklart alla tycker synd om, och vi vill inte behöva se sådana situationer. Dessa barn hade mått mycket bättre av att snabbt komma tillbaka till sitt hemland och fortsätta sitt liv där men får inte det på grund av att föräldrarna fattar dåliga beslut.

Det är inte så att alla som kommer till Sverige är i behov av skydd. Många som kommer till det här landet har faktiskt ganska goda förutsättningar att leva i sina hemländer. Ibland glömmer man nästan bort det och tror att Sverige och möjligtvis Västeuropa är den enda plats på jorden där det går att leva ett drägligt liv. Så är det inte.

Viktigt är dock att barn bara i väldigt särskilda fall och väldigt sällan ska behöva sitta i förvar. Det ska verkligen bara ske i undantagsfall när ingenting annat är möjligt. Det är vår utgångspunkt, och det framgår med all tydlighet av propositionen. Det är klart att alla här helst inte vill se inlåsta barn. Men vi vill se barn som bereds möjlighet att vara med sina föräldrar och åka hem med sina föräldrar om skäl för skydd och rätt att bo i Sverige saknas. Barn ska inte tvingas gå under jorden för att föräldrarna fattar den typen av dåliga beslut.

Ska vi ha en reglerad migration är alltså förvar en del av systemet. De måste finnas för att man ska kunna verkställa vissa utvisningar när vilja till samarbete saknas eller när en individ utgör ett hot mot säkerheten i Sverige – när inget mindre inskränkande är tillräckligt, som sagt.

Regeringen föreslår nu också att man ska kunna behålla någon i förvar längre än tidigare. Anledningen är bland annat att man ibland har fått släppa ut personer ur förvar för att de vägrat medverka till sin utvisning och att det då kan ta för lång tid att möjliggöra att den sker. Så tycker inte jag att vi kan ha det. Därför föreslår vi att tiden som man kan sitta inlåst i svenskt förvar utökas.

Regeringen går inte bara fram med lagändringar för ett effektivare förvar. Regeringen vill också utöka med möjlighet för andra uppsiktsformer som är både mer kostnadseffektiva och kanske framför allt mindre inskränkande för individens frihet.

Exempelvis ska man kunna ha en elektronisk fotboja. Då tvingas man förvisso vistas inom ett visst område i avvaktan på att åka hem, men det kommer i varje fall att innebära en större frihet för den enskilde under tiden man exempelvis ordnar med sina resedokument eller vad man nu gör för att förbereda sin hemresa.

Det kommer också att innebära mindre kostnader för staten då personerna i större utsträckning kan sköta om sig själva. Det kommer att ge bättre möjligheter för barn att gå i skolan, att fortsätta med fotbollsträning eller vad det nu kan vara. Det är i varje fall en välkommen och positiv förändring som kommer att leda till vinster för staten och kanske framför allt för enskilda.

Genom en bred palett med olika former av övervakning av den som ska lämna landet tror jag att vi kommer att få bättre ordning på migrationen. Det är nödvändigt. Vi kan inte fortsätta att leva i en tid då den enskildes trotsande av regler och domslut trumfar Sveriges möjlighet att verkställa utvisningar.

Fru talman! Som vanligt har vi nejsägarorkestern i kammaren när det kommer till migration. Om man någon gång skulle vilja spela riksdagsbingo ska man försöka hitta en bingobricka med rutor som innehåller att Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet säger nej till förslag som syftar till att få ordning på svensk migrationspolitik.

Jag tror att man skulle få bingo på första bästa migrationsdebatt om man hade en sådan bricka. Sedan vet jag inte om det är Socialdemokraternas lotteri som kommer att sälja även den här typen av bingobrickor. Men om det är det hoppas jag att den som spelar vinner väldigt fina vinster, för det pris som vi kommer att få betala för den typen av politik kommer att vara väldigt högt. Som vanligt blir det väl en faktura som skickas till svenska folket även för dessa lotter.

Precis som alltid har de tre partierna återigen kastat in ett helt gäng med reservationer. Vänstern går längst med att föreslå att fälla hela förslaget. Man vill säga nej till att utöka tiden som vi kan ta någon i förvar så att farliga individer i stället kan komma ut och begå nya brott.

Man vill säga nej till att personer som i dag sitter i förvar i stället ska kunna komma ut och bära fotboja, vilket i varje fall jag tycker vore mindre inskränkande och en bra idé ifall personen bedöms lämplig.

Vi har sett ett parti som om några månader kan göra anspråk på migrationsministerposten köra ett helt eget race även i den här migrationspolitiska frågan.

Trots att jag ändå har debatterat med och lyssnat på Miljöpartiets, Centerns och Vänsterns företrädare i den här kammaren i snart fyra år kan jag inte begripa varför man hela tiden vill behålla de gamla systemen vad gäller migration när vi såg konsekvenserna och vad de ledde till.

Helt ärligt: Man ser den fruktansvärda situationen som skapats i vårt land, och inte minst i de invandrartäta förorterna. Människor har panik över den laglöshet som har brett ut sig till följd av en kravlös migrationspolitik och en icke-existerande integrationspolitik.

Det är 80–85 procent av svenska folkets företrädare i riksdagen som säger att vi inte längre kan ha det så här. Det här landet kollapsar om vi fortsätter i samma hjulspår.

Vänstern vill gärna mena att den företräder personer i socioekonomiskt utsatta områden där situationen är som allra värst. Där är behovet av välfärd som störst. Men systemet riskerar att börja brista för att välfärden har blivit för belastad då alltför många människor kommer hit och inte tar sig in på arbetsmarknaden.

Vi borde väl ändå kunna se att migrationen måste vara på den nivå som gör att vi kan ta hand om människor. Den ska inte vara så stor att den förstör livet både för dem som kommer hit och för dem som redan är här.

Fru talman! Migrationspolitiken är en av de tydligaste skiljelinjerna i svensk politik. Vänstersidan vill alltid dalta med alla. Det bör vara alltmer tydligt att Vänstern och Miljöpartiet inte bryr sig om att Sverige återgår till det urspårade läge som rådde innan vi tog över om de får komma till makten.

Allt riskerar att återigen bli ett kaos om man fortsätter att släppa in fler människor i landet. Helt ärligt verkar både Vänsterpartiet och Miljöpartiet tro på öppna gränser och fri invandring. Det är bara att inse att det inte går. Vårt land kommer att kollapsa om man återgår till det.

Jag tycker att alla svenskar som kanske lyssnar på detta, eller i varje fall existerar därute, borde fundera på och påminna sig om den uppgivenhet som rådde 2022 innan vi tillträdde. Vi läste dagligen om mord och termosbomber. Oskyldiga dog när det small hemmagjorda bomber i trappuppgångar.

Kolla var vi är nu. Även om Sverige inte är perfekt än är det väl ingen som kan påstå att läget i Sverige inte är bättre. Det finns numera hopp i det här landet, något som saknades helt och hållet för bara några år sedan.

Det är ett land som vi nu har byggt där alla som jobbar får behålla lite mer. Det är ett land där polisen har fått nya verktyg så att de kan sätta dit dem som förstör. Det är ett land där vi går fram med lagstiftning så att människor som begår brott och inte är medborgare nu nästan alltid kommer att bli utvisade.

Det är ett land där vi ser till att utvisade verkligen lämnar landet och inte lever på som om inget har hänt. Det är ett land där vi vill hjälpa invandrare in i samhället så att de kan bli en del av det land de nu bor i.

Det är det Sverige som Tidösidan har lagt fyra år på att skapa och som vi vill lägga fyra år till på att göra ännu bättre. Vi vill integrera människor och få ett kulturellt homogent Sverige där människor blir en del av en gemenskap som vi nog alla i den här salen känner oss som en del av.

Vi tycker väldigt olika i väldigt många sakfrågor. Men vi kan alla enas om gemensamma grundvärderingar och en gemensam baskultur. Det är en svensk kultur som jag tycker är världens bästa.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag vända mig till Centern och citera Obi-Wan Kenobi när han i smärta tvingas inse att hans tidigare nära vän och lärling Anakin Skywalker, senare Darth Vader, valt att gå över till den mörka sidan och att allt hopp om honom nu verkar vara ute.

Han sa: Du var den utvalde. Du skulle förgöra sitherna, inte ansluta dig till dem. Du skulle skapa balans i kraften, och inte lämna den i mörker.

Fru talman! Tack för ordet, och må kraften vara med dig!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill givetvis inte se ett enda barn i förvar. Jag vill inte se en enda människa i förvar. Jag tycker att man ska följa de beslut man får från svenska myndigheter och lämna det här landet. Vi kan vara överens om att varje barn i förvar är ett misslyckande; det är väl ingen här som tycker att det är bra.

Vi har barn som sitter i svenska fängelser i dag. Det kan man göra upp till ett års ålder, och man kan sitta ett helt år i fängelse som barn. Jag tycker inte att det heller är något positivt.

När det gäller att vi har barn som behöver sitta i förvar står det i propositionen att det bara ska vara i extremt ovanliga fall. Huvudregeln är att barn inte ska sitta i förvar. Regeringen försöker nu få till en situation där man i stället kan använda exempelvis elektronisk fotboja och låta någon leva i frihet.

Regeringen står för en reglerad migration i det här landet. Den som vägrar följa beslut kan inte gång på gång använda barn som mänskliga sköldar. Till slut kommer man till en punkt då man tyvärr måste sätta barn i förvar med deras föräldrar. Det gör man redan i dag, och det görs i 72 timmar. Det är ett misslyckande varenda gång. Jag tycker att det är hemskt att föräldrar utsätter sina barn för detta och att vi som samhälle tvingas ta till den typen av åtgärder.

Om man läser förslaget och utskottets ställningstagande är det uppenbart att detta inte är något önskvärt och att det är något som bara ska användas i undantagsfall när inget annat är tillräckligt. Men vi måste ändå upprätthålla en ordnad migration i det här landet. Jag blir så ledsen för att Vänsterpartiet alltid ska vara emot det. Men snart kanske ni sitter i regeringen med Socialdemokraterna, och då kanske det återgår till det kaos som rådde fram tills för några år sedan. Jag kommer att vara bedrövad om det blir så.

Jag tror att det bästa för barn alltid är att vara med sina föräldrar. Barnkonventionen ska alltid beaktas när man fattar beslut om huruvida ett barn ska eller inte ska sitta i förvar. Det kommer att fortsätta att vara så om den här lagstiftningen går igenom. Det kanske blir om ett år; vi får se.

Herr talman! Därför att det när ingenting annat räcker finns undantagsfall där man måste agera med förvar även när barn är med i bilden. Jag tycker att det är lika bedrövligt varenda gång man tvingas till det. Det är oerhört sällsynt i dag, och det kommer att vara oerhört sällsynt även i framtiden.

Tony Haddou står här och menar att man är hundra procent god om man tycker att 72 timmar är okej och att man är hundra procent ond om man tycker att 144 timmar i förvar är okej. Vad är det vi pratar om? Det är tre dygn mer eller mindre. Man är tydligen en ängel om man tycker att barn kan sitta i förvar i 72 timmar, men man är djävulen själv om man tycker något annat. Det är inte seriöst, Tony.

Ledamoten har i alla år varit med och stöttat regeringar som har tyckt att det har varit okej att ha barn i förvar i 72 timmar. Varför var det så mycket bättre?

(TONY HADDOU (V): Nej.)

Jo, så är det. Du stöttade en regering i åtta år, och ni ändrade inte detta. Det var en massa barn som fick återvända till sina länder efter att ha suttit i 72 timmar med sina föräldrar i förvar. Varför var det okej på er tid men inte på vår tid?

Det är lätt att stå här i opposition och kritisera allt som händer. Vi får se vart Socialdemokraterna tar vägen i det här. De har ju fram till i dag tyckt att det är okej att fördubbla tiden i förvar i de undantagsfall där man verkligen tvingas sätta ett barn i förvar i avvaktan på att flyget går några dagar senare.

Det är inte veckor, månader eller år de ska sitta i förvar; det säger ju ledamoten själv. Det är 72 timmar eller 144 timmar. Jag tycker inte att det är bra. Jag tycker att det är ett misslyckande.

Någonstans måste vi dock, om vi vill ha en ordnad och reglerad migrationspolitik i det här landet, acceptera detta faktum. När föräldrar gång på gång håller sig undan, låter bli att åka hem och låter bli att följa de beslut som svenska myndigheter har fattat måste vi göra så här. Och det är först då som det här kommer att ske.

Herr talman! Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i det tidigare replikskiftet, men jag kan upprepa det en gång till: Jag tycker inte att barn ska sitta i förvar.

Det är också det som står i propositionen: Det ska vara ett i alla former undantagsbeslut att sätta ett barn i förvar. Att separera barn från deras föräldrar ska vara ännu mer av ett undantagsfall. Utrymme ska finnas i lagstiftningen, men det ska i princip inte hända.

Varje barn i förvar är ett misslyckande av samhället, av barnets föräldrar och av den person som har fått ett utvisningsbeslut men inte följt det. Innan man hamnar i förvar har det gått ganska lång tid från det att man fick sitt beslut. Man har fått ganska många chanser att frivilligt lämna Sverige och återvända till sitt hemland. Men om man går under jorden och dröjer sig kvar här år efter år och motsätter sig svenska myndighetsbeslut kommer det till slut ibland till en punkt där vi behöver sätta människor i förvar.

Det är inte ovanligt att man i dag, om det finns två föräldrar, sätter den ena föräldern i förvar och låter den andra föräldern vara kvar med barnen där ute. Då vet man att den ena föräldern kommer att åka hem, och då får man hela familjen att åka som en enhet.

Jag tror att det bästa för barnen alltid är att vara med sina föräldrar. Det står också i lagförslaget att barnkonventionen alltid ska beaktas – att barnets bästa alltid ska beaktas. Det framgår. Jag förstod det tidigare som att det var därför Socialdemokraterna var med på det här. Man har varit väldigt noga och väldigt försiktig med när ett barn kan hamna i förvar.

Herr talman! Det verkar också som att ledamoten Möller över huvud taget inte förstår vad vi har ägnat oss åt i utskottet de senaste veckorna. Vi har haft beredningstillfälle efter beredningstillfälle där man har kunnat komma med invändningar mot delar av eller hela förslaget, så som de andra oppositionspartierna ändå har gjort. Från socialdemokratin har man dock valt att sitta tyst och säga: Det här är ett bra förslag; det klubbar vi igenom.

Jag vet inte om man från socialdemokratin ens har läst igenom förslaget. Det är beklämmande att Sveriges största parti med alla sina resurser inte klarar av att gå igenom ett lagförslag innan man vid kaffeautomaten blir tipsad om en möjlighet att vara med och ge lite huvudvärk till regeringen.

Det är ju det ni ägnar er åt. Alltihop är bara en stor politisk teater. Ni vet mycket väl vad vi ska klubba igenom, och ni är för det. Men det går ju alltid att få till någon liten förstasida och se om det kanske ger någon röst hit eller dit.

Vi andra i denna kammare, vi i majoriteten, vill göra Sverige till ett bra land. Vi lägger fram bra politik och bra politiska förslag där det är avvägt att ungdomar inte ska sitta i förvar om det inte är absolut nödvändigt. Ungdomar ska inte heller skiljas från sina föräldrar om det inte är absolut nödvändigt. Det ska ske i undantagsfall, enstaka gånger, när migrationsdomstolen finner att det finns skäl till det. Det är ju inte jag som kommer att stå ute på Migrationsverkets förvar och tala om vem som ska sitta där och inte.

Vi lägger fram en snäv lagstiftning som ska möjliggöra att man kan sitta där när det verkligen behövs men som också ska se till att man oftast inte ska behöva sitta där. Man ska kunna vara och leva i ett visst område, kanske med elektronisk fotboja på någon av föräldrarna, i stället för att behöva sitta i förvar.

Jag tycker att det är superbra politik. Där ska barn med föräldrar vara, i stället för i förvar. Jag menar nämligen allvar: Jag tycker att det är ett misslyckande när det går så långt att ett barn behöver låsas in. Det borde Ola Möller också tycka.

Än en gång är det dock så med socialdemokratin: Man står och talar om någonting – att man är för en stram politik, att man vill ha ordning och reda i Sverige – men agerar sedan helt annorlunda och försöker göra en cirkus av vårt parlament.

Herr talman! Det kanske är den sena timmen, men jag är inte helt med på vad frågeställningen var.

När det gäller vilandeförklaringen och att den kommer nu beskyller jag alltså inte Centerpartiet för den. Ni har ju varit tydliga i reservationer under beredningsarbetet med vad ni är emot. Jag tycker att det är ett ärligt sätt att bereda ett sådant här lagförslag: Man talar om vad man är emot.

Att detta kommer nu från er har jag inga synpunkter på. Min kritik var inte riktad mot er. Min kritik var riktad mot socialdemokratin, som kommer och gör detta nu. Det har de fått svara för själva, och ledamoten och jag behöver inte ha en dialog om dem. Jag tycker inte lika mycket om dem som parti som ledamoten gör. En del av dem är i och för sig fina människor, och vem vet vad de kan göra på sina fester? Om de kan skjuta el eller slåss med lasersvärd engagerar mig inte. Men det är dem jag riktar kritik mot.

Mot dig, Niels Paarup-Petersen, riktar jag kritik och Star Wars-citat för att jag tycker att det är helt bedrövligt att Centerpartiet har valt att byta lag, från att ha varit i varje fall något slags balans i svensk politik till att öppet säga att man kommer att stötta Magdalena Andersson som statsminister.

Vi vet att Vänsterpartiet har varit tydligt med att man vill ha ministerposter. Nooshi Dadgostar kommer att göra anspråk på att vara finansminister. Jag vet inte hur ledamoten då kan åka hem till bönderna i Sverige och de många småföretagare som röstat på er och tala om att det kanske blir tvångsinlösen av svenska företag därför att ni så himla gärna inte vill se Ulf Kristersson som statsminister, gud vet varför.

Moderaterna och Centerpartiet har ju hållit ihop väldigt många gånger. Ändå väljer man nu, i stället för att stå i mitten av svensk politik, att kraftigt luta sig åt vänster. Man går inte ut och säger: Vi har två statsministerkandidater, Ulf och Magdalena. I stället säger man: Vi har en statsministerkandidat. Vi har blivit ett vänsterparti.