Magnus Berntsson

Herr talman! Morgan Johansson talade om källkritik. I en interpellationsdebatt för två veckor sedan här i kammaren påstods från socialdemokratiskt håll att vi kristdemokrater som besökte Israel i september förra året träffade en grupp som organiserar etnisk rensning. Ledamoten Johansson har själv uttryckt liknande saker i medier.

Organisationen som det syftas på är Keren Kajemet LeYisrael, KKL, som är en NGO som främst ägnar sig åt miljö- och skogsvård i Israel och som bildades redan 1901. Den bygger inga samhällen på Västbanken och stöder heller inte bosättare på något annat sätt. Dess projekt sker innanför den gröna linjen, alltså gränserna som existerade innan sexdagarskriget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Dess ordförande var under många år Israels förste premiärminister socialdemokraten David Ben-Gurion. Den är mest känd för att ha planterat 250 miljoner träd runt om i landet. En av personerna som fått en skog planterad i sitt namn är Sveriges tidigare statsminister Göran Persson. Enligt honom har Keren Kajemet en viktig roll i det israeliska samhället.

Med anledning av detta vill jag fråga ledamoten Johansson om Socialdemokraterna har blivit felinformerade eller om de på fullt allvar vill skicka denna grova anklagelse även riktad mot Göran Persson, som har talat så uppskattande om stiftelsen.

Herr talman! Historiskt sett har sjukhusen i Sverige varit kärnan i hälso- och sjukvården, och detta system har upprepade gånger kritiserats för sin ineffektivitet. För att adressera detta problem initierades 2018 en omställning med målet att primärvården i stället ska utgöra basen och navet i vården med fokus på en god och nära vård. Under perioden 2019 till 2023 tilldelades landets kommuner och regioner 28 miljarder kronor i statliga medel för att stödja denna omställning.

Trots denna betydande finansiella satsning har framstegen varit få, vilket har uppmärksammats i medierna de senaste dagarna. Expertmyndigheter som Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, konstaterar att knappt några märkbara förändringar har skett, och de understryker att det i slutändan är patienterna som drabbas.

Min fråga till hälso- och sjukvårdsministern blir därför: Om nu inte 28 miljarder i statsbidrag får önskvärda effekter, ser regeringen då andra möjliga åtgärder för att påskynda arbetet?

Herr talman! Tack för svaret!

Det är givetvis väldigt önskvärt att vi skulle kunna nå enighet i budgetbeslutet vid nästa möte i Europeiska rådet. Men det är också väldigt viktigt att vi skickar signalen att det även om vi inte når enighet finns vägar framåt som innebär att det stöd som 26 av 27 medlemsländer har kommit överens om kommer att ges till Ukraina. Detta stöd står och faller inte med att vi når enighet den 1 februari, utan det finns andra vägar framåt. Det är en väldigt viktig signal.

Sverige ska givetvis ge ett väldigt starkt stöd för att vi ska hitta en väg framåt även om vi inte når enighet. Jag hoppas att vi når enighet, för enigheten har varit EU:s styrka i att visa stöd för Ukraina och mot Ryssland som aggressor i detta krig.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Roswall för föredragningen och svaren på de tidigare frågorna. Det kan bli så att vi kommer tillbaka till någonting som har sagts tidigare.

Jag vill börja med att betona att jag tycker att det är väldigt glädjande att vi nu har öppnat medlemskapsförhandlingarna med Ukraina och Moldavien. Ukraina har det pratats mycket om i kammaren, men jag vill också betona detta när det gäller Moldavien, som har en väldigt utsatt situation.

Jag är väldigt glad över att vi har startat medlemsförhandlingarna och över att Georgien har tagit steg på vägen som gör att landet kan få kandidatlandsstatus. Georgien har en bit kvar att gå, och jag hoppas att den georgiska regeringen kommer att ta detta på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 14-15 december

Jag tycker också att det är viktigt att det i detta beslut betonas att EU inte har glömt västra Balkan. Även den delen är tänkt att ingå i en europeisk värdegemenskap som vi verkligen vill se att vi kommer vidare med.

Jag vill säga några ord om budgetbeslutet. Jag vill betona att det är väldigt bra förhandlat från svensk sida. Detta visades av det stöd som gavs från EU-nämnden, som var i stort sett enig. Det berodde inte på att beslutet fattades mitt i natten utan på att det följer den linje som Sverige har haft.

Det är beklagligt med vetot från Ungern, men vi måste gå vidare. Det är en väldigt from förhoppning att vi kommer att nå enighet på Europeiska rådet den 1 februari. Men det är väldigt viktigt att kommissionen har talat om att det finns vägar framåt. Det är inte minst viktigt att tala om det för våra transatlantiska vänner, men det är också en tydlig signal till Ryssland.

Herr talman! Tyvärr är det efter ett sent uppvaknande från Malmö kommuns sida som man nu gör satsningar, men jag välkomnar dem å det varmaste. I just de satsningarna är Malmö ett föredöme. Jag hoppas att även många andra kommuner agerar i frågan om hågkomstresor.

Men det finns också många andra sätt att agera. Det finns andra kommuner som är föredömen i hur det gäller att arbeta för att man ska känna sig trygg i att leva ett aktivt och rikt judiskt liv. Och det finns många goda exempel där vi kan lära av varandra, men tyvärr har utvecklingen länge gått åt fel håll.

Jag tycker att det är viktigt att vi här i dag så tydligt slår fast att vi verkligen vill att man ska kunna leva ett aktivt och rikt judiskt liv i Sverige, inte bara nu utan även i framtiden.

Herr talman! Jag är väldigt glad över att resurserna har lagts tillbaka vad gäller hågkomstresor. Men det är ju betydligt fler som är med och finansierar dessa resor. När det gäller skolor som har ett kommunalt huvudmannaskap är det viktigt att kommunen är med och finansierar i den delen också.

Regeringen har gjort mycket både innan och efter den 7 oktober, inte minst vad gäller skydd för judiska institutioner. Det har, tyvärr, varit nödvändigt, och det är tragiskt att det behövs.

Nu fick vi höra från kulturministern att efter det att attitydundersökningen är färdig och att rapporten från den utredning som har nämnts är färdig kommer fler åtgärder att behövas. Det är jag övertygad om.

Herr talman! Antisemitismens fula tryne visar sig igen, inte bara i Mellanöstern utan även i Sverige. I Malmö har vi sett hur en israelisk flagga bränts utanför synagogan, och den judiska församlingen har känts sig nödgad att ställa in minnesstunden för Kristallnatten. I Gamlestaden i min hemstad Göteborg har det skrivits "Döda judar" på väggar, och en del rektorer i Göteborg är chockerade över hur situationen har påverkan i klassrummen. Tyvärr finns fler exempel. Det är därför inte konstigt att det finns barn som inte vågar gå till skolan.

Regeringen har avsatt betydligt mer resurser än vad som tidigare gjorts för att skydda synagogor, judiska skolor och andra institutioner så att man ska kunna leva ett aktivt och tryggt judiskt liv i Sverige. Vi kristdemokrater vill även återlansera boken Om detta må ni berätta. Den behöver dessutom uppdateras med en särskild del om hur antisemitismen drabbar judar i Sverige i dag och hur den moderna antisemitismen har slagit rot i Sverige.

Vi behöver ta den här diskussionen en gång till. Vi måste utbilda alla unga och även deras föräldrar. Jag vill återge vad talmannen i Knesset, Amir Ohana, sa när jag träffade honom: Jag har aldrig använt termen "förintelse" om något annat än just Förintelsen i hela mitt liv. Men den 7 oktober fick vi uppleva en dag av förintelse.

Herr talman! Jag tror att vi alla har uttryckt orden "aldrig mer". Men vi har misslyckats. Vi får aldrig misslyckas igen.

Herr talman! År 2009 tog Max Safir, som överlevde Förintelsen, initiativ till att bjuda in riksdagsledamöter till att följa i hans fotspår under uppväxten i Polen och genom hans öde under Förintelsen. Fram till hans bortgång 2020 genomfördes fem resor med cirka 100 ledamöter. I år arrangerade riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen en studieresa till Förintelsens minnesplatser i Polen i Max Safirs anda. Både ledamoten Hallengren och jag själv hade möjlighet att delta i denna resa.

Då jag vet att ledamoten Hallengren är mycket engagerad i riksdagsnätverket, tillsammans med bland andra dess ordförande Mikael Oscarsson, känns det angelägnare än någonsin att fråga ledamoten om hon håller med mig om att det finns anledning att arrangera fler sådana resor redan under innevarande mandatperiod.

Herr talman! Den tidigare statsministern Göran Persson, som har prisats för sitt arbete mot antisemitism, uttryckte självkritik i en intervju i Dagens Nyheter för drygt två år sedan. Han menade att antisemitismen hade fått frodas inom hans eget parti. När Persson i artikeln kommenterade SSU i Malmö sa han bland annat att motståndet mot staten Israel hade blivit något som övergått i antisemitism.

Med anledning av detta vill jag fråga ledamoten Hallengren om hon tycker att Socialdemokraterna nu, några år efteråt, har gjort tillräckligt för att motarbeta antisemitismen i det egna partiet och ungdomsförbundet. Kan hon kanske också berätta om några insatser som har gjorts och som andra kan lära sig av?

Herr talman! Den 7 oktober utsatte Hamas oskyldiga barn, mammor, pappor, mor- och farföräldrar från södra Israel för en fasansfull terrorattack. Hamas kidnappade också 240 människor, och över 1 200 människor miste sina liv. Det var alltså fler som mördades än under självaste kristallnatten. Det är därför lika oväntat som skamligt att just de händelserna har blivit inledningen på en av de kraftfullaste vågorna av antisemitism som vårt land har sett.

Jag hade möjligheten att två veckor efter attacken besöka kibbutzen Kfar Aza i Israel, som ligger nära gränsen till Gaza. Jag kunde med egna ögon se och bevittna resterna av de bestialiska grymheterna. Jag såg skyddsrum där terroristerna tagit sig in och urskillningslöst mördat alla därinne. Blodfläckar och skotthål fanns kvar liksom lukten av ruttnande blod.

Jag träffade evakuerade invånare från Kfar Aza - de som orkade. Vi satt i en stor cirkel, och de berättade en efter en om sina upplevelser. Mannen till vänster om mig satt och skakade medan han berättade att hans fru och tre barn kidnappats. Han sa att han inte ens var arg, men att han kanske blir det igen. Han ville bara ha hem dem. Flera personer i ringen berättade om döda och kidnappade familjemedlemmar.

Det här är vad antisemitismen kan leda till. Vi kan aldrig acceptera det.

(Applåder)

Fru talman! Flera av personerna i ringen som jag nämnde tidigare, som berättade om dödade och kidnappade familjemedlemmar, lyfte också fram bristen på trygghet och även på förståelse för vad de har genomlevt. De har sett demonstrationerna i västvärlden till förmån för Hamas eller som i alla fall varit ursäktande av deras handlingar.

Antisemitismen visar nu återigen sitt fula tryne, inte bara i Mellanöstern utan också i Europa. Min följdfråga till statsministern blir därför om inte EU i detta läge bör arbeta gemensamt för att motverka antisemitism. Fördes det några sådana diskussioner i kretsen av stats- och regeringschefer?

Fru talman! Jag tackar statsministern.

I förra veckan var jag på ett kort men mycket tungt besök i Israel. Jag besökte bland annat kibbutzen Kfar Aza, som ligger närmare än 1 kilometer från gränsen till Gaza. Människorna där blev hårt utsatta under många timmar den 7 oktober av Hamas terrorangrepp. Jag kunde med egna ögon bevittna resterna av ett så bestialiskt angrepp att det är svårt att sätta ord på det, men jag tror att det ändå behöver göras.

Vi fick se skyddsrum där terrorister penetrerat in och urskillningslöst mördat alla där inne. Blodfläckarna och skotthålen fanns kvar, men även doften av ruttnande blod.

Dagen efter träffade vi invånare från just Kfar Aza, som hade evakuerats tillsammans med 200 000 andra från södra Israel. Många har redan fått veta att de inte kommer att få återvända på minst ett år.

Vi satt på stolar i en cirkel, och de berättade en efter en om sina upplevelser. Mannen till vänster om mig hade skadats i striden och behövde vård. Han fick då veta att hans fru och tre barn kidnappats. Han sa: Jag är inte ens arg. Jag kanske blir det, men jag vill bara ha dem hem.

Deras viktigaste budskap var unisont: Gör allt vad som står i er makt för att hjälpa till och få hem dem som kidnappats!

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern följande: Gör EU tillräckligt för att arbeta för att de kidnappade ska släppas fria? Anser EU-kretsen att Hamas grymheter måste likställas med IS förbrytelser?

Fru talman! Det humanitära biståndet är inte pausat. Det humanitära biståndet som det gavs exempel på är väldigt viktigt och bygger på helt andra principer, nämligen humanitära principer. Det gäller det svenska humanitära biståndet, och så kommer det att fortsätta att vara. Som vi fick höra från utrikesministern tidigare görs det en översyn om det kommer att behövas mer i detta läge. Det är otroligt viktigt.

Jag tycker kanske att ledamoten Risberg tar lite lätt på att vi i efterhand faktiskt upptäcker att så stora fel har begåtts. Är det inte en anledning att göra en översyn i det akuta skedet? Det kan ju annars innebära att svenska skatte- och biståndsmedel går till fel grupper.

Fru talman! Tack, Jacob Risberg, för båda inläggen!

I och med att det upptäcktes att Vänsterpartiets biståndsorganisation lyckades ha projekt tillsammans med terrorister kan det konstateras att Sidas kontroller i detta fall inte varit tillräckliga. Om det har skett en gång kan det ha skett flera gånger även i andra projekt.

Miljöpartiet hade ansvar för biståndsfrågorna i en tidigare regering under många år när dessa specifika utbetalningar genomfördes. Med anledning av det skulle jag vilja fråga ledamoten Risberg om han fortfarande inte tycker att det finns anledning till en översyn av biståndet till Palestina.

Fru talman! Tack, Joar Forssell, för frågan! Joar Forssell är inte en person som brukar hålla tyst, så han har redan viskat den där frågan till mig tidigare i veckan och undrat hur vi kristdemokrater gör. Jag tog därför upp frågan med vår ledamot i justitieutskottet, som lovade att titta på den. Frågan är alltså under beredning, men det låter som en väg framåt som skulle kunna vara möjlig.

När det gäller frågan om att kunna sälja vapen till Israel är det så att i dag har Sverige köpt vapen och framför allt skyddsutrustning från israeliskt håll. Därför tycker jag inte att den frågan är lika komplicerad. Är man beredd att köpa vapen kanske man också behöver vara beredd att sälja vapen. Det är i alla fall någonting som ISP behöver kunna ta ställning till i sitt arbete med de regelverk som gäller.

Fru talman! I dag leds Israel av Netanyahu men i en samlingsregering. Det tror jag är väldigt viktigt i detta läge, särskilt med tanke på vad som kommer att komma framåt. Det är troligt att vi kommer att se en långvarig konflikt, och då är det väldigt bra att det finns en bredd av aktörer i en samlingsregering i Israel för att hantera det.

Håkan Svenneling lyfte frågan om balansen från Kristdemokraternas sida och från svensk sida. Det är väl just detta som har varit problemet. Sverige fattade på eget bevåg beslut om att erkänna staten Palestina. Det gjorde man i tron att det skulle innebära att alla andra i EU skulle följa med, vilket inte har inträffat. Tvärtom uppfattades Sverige som väldigt extremt i ena ringhörnan i den frågan. Jag tror att vårt besök innebar att det blev lite mer bredd och balans.

Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för frågan! Jag var personligen med på resan, men med anledning av att det var möte med Utrikesnämnden samma dag som mötet med Netanyahu genomfördes var jag inte på plats i det rummet.

Vi träffade många aktörer även från oppositionspartier. Vi träffade också aktörer som var delaktiga i demonstrationerna. Det är det som är så fantastiskt med en demokrati som Israel: att man faktiskt kan ha olika åsikter och att det kan diskuteras. Vi försökte verkligen ta reda på vad grunden i konflikten som gäller demonstrationerna handlar om. Den är mångfasetterad. Därför är jag glad över att vi hade möjlighet att prata med olika aktörer om den frågan.

Fru talman! Sverige och flera andra länder har bevittnat demonstrationer som måste uppfattas som ett stöd för Hamas. Under dessa demonstrationer hörs ofta ramsan "From the river to the sea, Palestine will be free", vars genomförande skulle innebära Israels totala utplåning från kartan.

Det är oroväckande att sådana budskap sprids på gator och torg i Sverige men tyvärr inte överraskande.

Det är av yttersta vikt att vi svenskar, som nu ger vårt fulla stöd till Israel, samtidigt aktivt bekämpar den växande antisemitism som sprider sig här hemma. Hot och ökad otrygghet för judar och judiska samfund i Sverige, som en följd av Mellanösternkonflikten, är oacceptabelt. Det hotar möjligheten för människor att leva öppet som judar i vårt land.

Det är mycket positivt att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har avsatt ytterligare medel för att höja säkerheten kring judiska institutioner och synagogor, men det är djupt beklagligt att det ska behövas. Staten har en absolut plikt att säkerställa den fysiska säkerheten för dessa platser, och det är glädjande att regeringen tar detta på allvar.

Som sagt: Israel startade inte detta krig. De har inte heller bett om det, lika lite som judar i Sverige har gjort det.

Fru talman! Den svenska regeringen har nu med anledning av Hamas attacker gett Sida i uppdrag att genomföra en översyn av biståndet till Palestina för att säkerställa att inga svenska medel går till aktörer som inte förbehållslöst fördömer Hamas eller som bedriver våld, hotar eller uppmuntrar till våld mot staten Israel eller dess befolkning eller driver en antisemitisk agenda eller till personer som har samröre med sådana aktörer. Det humanitära biståndet, som styrs av humanitära principer, har inte pausats.

Tycker ändå inte ledamoten Svenneling att det finns anledning till denna mycket rimliga översyn av biståndet till Palestina, inte minst då Vänsterpartiets egen biståndsorganisation upplever sig ha blivit förd bakom ljuset?