Mats Wiking

Herr talman! Tack för svaret, skolministern! Vi verkar vara överens om att det behövs duktig personal inom förskolan.

Det är bra att man vill höja kvaliteten på förskollärarprogrammet, men jag håller med lärarfacken som säger att det är mycket svårt att få fler studenter att söka lärarutbildningar om inte arbetsgivarna ser till att det är en lockande, stimulerande arbetsmiljö. Vi har under en ganska lång period tappat tusentals förskollärare som har bytt yrke, och det är allt färre som läser till förskollärare. Det är nu så illa att det utbildas så få förskollärare i södra Sverige att bara Malmö skulle behöva alla nyutexaminerade inom området.

För att kunna öka antalet sökande till förskollärarprogrammet är det inte innehållet i lärarutbildningen som avgör. Förändringen behöver göras ute på förskolorna. Personalen behöver ha tid att vara pedagoger, och barnen har rätt till duktiga vuxna som ser barnen i deras lärande.

Herr talman! För att personalen ska se och möta barnet där det är i sin utveckling krävs det att grupperna i förskolorna inte är för stora. Skolverket inrättade 2016, på uppdrag av dåvarande S-regeringen, ett nationellt riktmärke, och det infördes ett statsbidrag för att minska barngruppernas storlek. Riktmärket är satt till 6-12 barn i åldern ett till tre år respektive 9-15 barn i åldern fyra till fem år. Riktmärket ska relateras till ett antal faktorer som personalens utbildning och kompetens, personaltäthet, barngruppernas sammansättning samt förskolans fysiska arbetsmiljö. Forskare låg bakom detta förslag.

Den S-ledda regeringen införde också ett statsbidrag med ett särskilt mål att just minska barngrupperna. Sakta minskade också antalet barn i barngrupperna, men det är ändå inte i närheten av riktmärket.

Herr talman! Om man tittar på Skolverkets statistik över lång tid kan man se att personaltätheten samt gruppstorleken i svenska förskolor egentligen har varit konstanta sedan 2005. I genomsnitt har personaltätheten legat på 5,3 barn per årsarbetare, och gruppstorleken har legat på omkring 16,8 barn. Men det finns stor variation mellan förskolor och kommuner. Det kan variera mellan färre än 10 och fler än 28 barn per grupp.

För att hålla nere gruppstorlekarna och undvika en alltför stökig arbetsmiljö har många förskolor delat upp barngrupperna i mindre grupper under delar av dagen. Men även om man delar upp barnen i mindre grupper och har större lokaler kommer man inte ifrån att det finns stora utmaningar när det gäller förskolans fysiska arbetsmiljö. Både Kommunal och Sveriges Lärare signalerar tydligt att oavsett hur man beskriver det innebär stora barngrupper en fysisk arbetsmiljö med buller och höga ljudnivåer.

Herr talman! Vi kan också se att färre förskollärare och barnskötare söker sig till jobbet inom förskolan. Om vi går tillbaka fem till tio år kan vi se att förskolor med tre personal kunde ha två förskollärare och en barnskötare. I dag finns det förskolor där förskollärare är i minoritet. I en del kommuner är man glad om man över huvud taget kan få några med adekvat utbildning.

Detta gör givetvis att det blir stora kvalitetsskillnader mellan olika förskolor och kommuner. Man kan säga att varje kommun har ansvaret för kvaliteten, men när regeringens mål är att fler barn ska gå i förskolan ligger ett stort ansvar också hos Sveriges regering.

Mina frågor till skolministern är: På vilket sätt kommer förändringarna i förskollärarutbildningen att få fler att söka den? Och är det rimligt med så stora skillnader mellan kommuner vad gäller tillgång till utbildade pedagoger? Vad avser skolministern att göra åt denna obalans?

Fru talman! Sverige har varit och är fortfarande en framstående innova-tions- och forskningsnation. Många utvecklingsfrågor har lösts av svenska forskare. Men vi har många utmaningar framför oss. Hoten mot Sverige och Europa har kommit nära, med krig och klimat- och miljöhot. Dagens och morgondagens hot kräver kunskap, kompetens och innovationer.

Sverige ska därför, såväl nationellt som internationellt, värna forskningens frihet och främja öppen vetenskap. Detta är särskilt viktigt i en tid av faktaresistens och hot mot forskare. Auktoritära politiker har, där de fått makten, ofta fört en politik som minskat forskningens oberoende och till och med tvingat universitet att stänga eller flytta sin verksamhet. Den svenska regeringen bör tydligt markera mot sådana tendenser.

Fru talman! Påtryckningar, hot och hat mot forskare slår inte bara mot forskarna själva utan mot hela den kunskapsgrund som behövs för en fri debatt och kloka beslut. Vi socialdemokrater står bakom att forskare fritt ska kunna välja forskningsämne och forskningsmetod. Detta är grundläggande för forskningens kvalitet och för en fungerande demokrati.

Fru talman! Ett annat sätt att stärka forskningens frihet är att ge forskarna tryggare anställningar. Visstidsanställningarna behöver minska och jämställdheten förbättras. Förekomsten av staplingar av tidsbegränsade anställningar behöver också ses över. Detta är viktigt ur ett jämställdhets- och arbetsmiljöperspektiv.

Vi socialdemokrater vill fortsätta investera långsiktigt i forskningen. Under den förra mandatperioden genomförde den då socialdemokratiskt ledda regeringen en nivåhöjning av de statliga medlen till forskning med 3,75 miljarder under perioden 2021-2024. Detta har stärkt Sverige i den internationella konkurrensen.

Fru talman! För att Sverige ska fortsätta hålla en stark position som forskar- och utbildningsnation krävs just långsiktighet och att politiska beslut sker med insyn och öppenhet. Här påbörjade regeringen tyvärr mandatperioden på sämsta tänkbara sätt. Utan vare sig diskussion, förankring eller framförhållning kortade man förordningstiden för lärosätenas styrelser. Hela forskarvärlden togs på sängen, och den signal som gick fram var att ingen sitter säker. Beslutet och det sätt det fattades på har varit ett hårt slag mot både den akademiska friheten och regeringens trovärdighet.

Fru talman! Sommaren 2023 kom nästa ingrepp. Regeringen gjorde plötsligt och utan förvarning en kraftig nedskärning på utvecklingsforskningen. Redan utlysta forskningspengar drogs tillbaka utan respekt för alla de arbetstimmar som redan lagts ned i ansökningsprocessen, av både svenska och utländska forskare. Detta skadade tyvärr tilltron till staten som forskningsfinansiär. Nedskärningen på utvecklingsforskning underminerar också Sveriges position som biståndsnation och skapar ytterligare oro för att regeringen agerar kortsiktigt och utan förankring.

Nu står vi mitt i arbetet med att ta fram en forskningsproposition, fru talman, och här har regeringen mycket att bevisa. Vi socialdemokrater förutsätter att regeringen kommer att ha en mer öppen och samarbetsvillig process än vad man tidigare visat sig förmögen till.

Fru talman! När det gäller rymdfrågor har Sverige tack vare sitt geografiska läge, sitt tekniska och vetenskapliga kunnande och redan existerande infrastruktur en unik möjlighet att tillhöra de ledande länderna på rymdområdet. Vi har genom samarbete inom Europa och med andra länder bland annat utvecklat satelliter som kan övervaka till exempel säkerhet och klimatförändringar, vara till hjälp vid rymdforskning och navigation och bidra till att förbättra jordbruk och skogsbruk.

Sverige behöver dock ta fram en ny rymdlag för att få en modern och hållbar reglering av rymdverksamheten. Arbetet med en ny rymdlag inleddes under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Regeringen bör skyndsamt lämna ett sådant förslag till riksdagen.

Fru talman! Allt fler väljer möjligheten att studera på universitet och högskola - det är något vi kan vara stolta över. Sverige har också framgångsrikt låtit högskolor och universitet växa, och sedan 90-talet har antalet studenter fördubblats. Jag tror att vi i år hade en ökning på 4 procent efter en tidigare nedgång under några år.

Vår socialdemokratiska vision har alltid varit att högre utbildning ska vara tillgänglig i hela landet. Det finns fortfarande vita fläckar där människor saknar högre utbildning.

Fru talman! Det handlar inte nödvändigtvis om att inrätta nya lärosäten utan i stället om att utveckla fler sätt att erbjuda högre utbildning och kompetenshöjande insatser där människor bor. Alla kan inte flytta till en högskoleort.

Redan i dag finns flera framgångsrika exempel på detta, som Campus Västervik och Campus Skellefteå. Där pågår ett långt utvecklat samarbete med flera högskolor, där man tillsammans genomför distansutbildning och platsförlagda utbildningar i olika bristyrken.

Vi socialdemokrater vill att lärcentrum och campus fortsätter att utvecklas och blir tillgängliga för fler runt om i landet, och vi lägger 50 miljoner på detta i vårt budgetförslag.

Även om regeringen nu, ett år för sent, har förstått att det är viktigt att stötta vuxnas utbildning under en lågkonjunktur är det en bra bit kvar innan man är tillbaka på den ekonomiska nivå som vi var på under socialdemokratiskt styre. Även här inledde man nämligen mandatperioden med nedskärningar på utbildning. Vuxenutbildningen skars ned med över 1 miljard. När det gäller högre utbildning gjordes en liten besparing på ungefär 80 miljoner.

Fru talman! Även om regeringen nu återför en del medel och skryter om satsningar finns den utbildningsskuld som man skapade i budgeten för 2023 faktiskt kvar. Detta berättar man inte. Anslaget för vuxnas utbildning 2024 är fortfarande närmare en halv miljard lägre än när den här regeringen tillträdde.

Fru talman! Regeringen riskerar nu också att öka klyftorna inom den högre utbildningen och forskningen och mellan stad och land. Samtidigt som man detaljstyr resurser mot större lärosäten och enskilda satsningar glöms andra behov bort eller ignoreras. Satsningar i norra Sverige, där den gröna omställningen nu intensifieras, verkar utebli.

Fru talman! Att regeringen inte satsar tillräckligt på vuxnas utbildning är uppenbart. Konsekvensen blir att färre klarar utbildningarna och kan ta de där viktiga jobben - detta samtidigt som det finns ett stort behov av färdigutbildade studenter som kan ta jobben som civilingenjör, dataprogrammerare, sjuksköterska eller lärare. Vi socialdemokrater anser därför, fru talman, att det ska ske en översyn av högskolornas resurstilldelningssystem - för att säkra utbildning av hög kvalitet och dimensionering som är anpassad till marknadens behov.

I våra dialoger med lärosätena hör vi att de inte oroas över att de har för mycket pengar. De oroas i stället över att basanslagen inte räknas upp och att antalet undervisningstimmar i veckan tenderar att minska.

Slutligen, fru talman, ser vi socialdemokrater också ett behov av att utveckla studenthälsan. Vi ser att fler studenter i dag lider av psykisk ohälsa, vilket påverkar dem negativt under studietiden och även senare i livet. Samtidigt är studenthälsans uppdrag enligt högskoleförordningen väldigt svårtolkat, vilket går ut över studenternas mående och studieresultat.

En undersökning visar att sju av tio studenter inte vet vart de ska vända sig om de mår dåligt. Det är tyvärr också stora skillnader mellan lärosätena när det gäller den förebyggande vård som erbjuds. Detta innebär att det är ojämlikt. En student ska kunna förvänta sig samma stöd och vård oavsett var han eller hon studerar, men så är det inte i dag.

Vidare håller vi med Sveriges förenade studentkårer om att det är mycket olämpligt att regeringen föreslår nedskärningar inom Erasmusprogrammet, som möjliggör utbyte mellan tusentals studenter inom ramen för EU-ländernas arbete för att främja studentmobilitet och interkulturellt utbyte inom unionen.

Jag ställer mig bakom vårt särskilda yttrande och tackar för mig.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för de svar jag har fått. Svaren handlar mycket om vad skolan kan göra och rätt lite om vad fritidshemmen kan göra. Nu kom det dock till lite mer om det.

Det jag och vi socialdemokrater försöker betona är att man ska se helheten med fritidshemmen och skolan. Det finns en helhet, och det kan finnas sjysta vuxna som kan ta hand om en och stötta en på fritidshemmet när det inte fungerar med lärarna. Det kan vara det som gör att en elev går till skolan på måndag morgon - att man vet att det finns någon sjyst vuxen som stöttar en med till exempel läxorna eller socialt. Det kan också finnas en koppling till föreningslivet.

Man ska inte tro att fritidshemmen inte kan erbjuda brottsförebyggande arbete. Det är en mjuk verksamhet, men den har en fantastiskt fin pedagogik och omsorg och kan utföra ett gott förebyggande arbete.

Jag tackar alltså skolministern för svaren. Vi är överens om skolans och fritidshemmens kompensatoriska uppdrag, men vi har lite olika syn på vägen dit. Nu kommer vi från Socialdemokraterna att följa hur regeringen hanterar utredningen om fritidshemmen. Vi anser att det är dags att låta fritidshemmen bli tillgängliga för alla barn. Kan ministern ge någon vink om när ett förslag kan komma på bordet?

Fru talman! Den beskrivning som statsrådet ger när hon säger att de flesta har fritidsplatser stämmer nog. Men det handlar också om de barn som verkligen behöver fritis för att de har särskilda behov. De har ju rätt till det enligt skollagen. Min erfarenhet som skolpolitiker i tjugotalet år i Västsverige har lärt mig att kommunerna inte ger den möjligheten, utan det krävs en ansökan från föräldrar och dessutom rätt mycket arbete.

Från Socialdemokraternas sida anser vi att det skulle vara önskvärt att man slapp detta besvär. En elev borde kunna få plats och tid på fritis oavsett om man har särskilda behov eller inte. Det är där kompisarna går, och det är där de är när man själv går hem med en nyckel efter skolans slut. Den gemenskap man får på ett fritis kan inte ersättas av att vara ett nyckelbarn hemma. Därför tycker jag att det förebyggande arbetet är viktigt. Det ger alla barn bra förutsättningar.

Precis som skolministern säger visar samstämmig forskning att fritidshem, skola och förskola tillsammans är en av de viktigaste byggstenarna när det handlar om att ge barn en lyckad framtid. Varför ska vi då inte ge fritidshem till alla, när vi har forskning som visar detta?

Varje ytterligare kille eller tjej som lyckas i skolan är inte bara något fantastiskt för det enskilda barnet; det spar även på sikt pengar för samhället. Det kanske inte gäller skolbudgeten men för samhällets kostnad totalt. Kostnaden för sociala insatser för barn, ungdomar och familjer tenderar att öka. Vi hade en diskussion här tidigare om HVB-hem. Det handlar om barn som far rätt igenom skyddsnätet - skolans skyddsnät och socialtjänstens skyddsnät - och kanske blir placerade på ett HVB-hem med insatser för kostnader på 5 000-10 000 kronor om dagen.

Jag har själv jobbat i den sociala sektorn, så jag har sett hur bristande skolgång och utanförskap har gjort att barn och ungdomar hamnar snett i livet. Det som har varit framgångsrikt i arbetet med utsatta barn har varit att se till att det i skolan finns bra vuxna förebilder och att ha en dag som erbjuder en skola som fungerar men även ett stöd utanför skolan. Här kan därför en fritidshemsplats även för barn som i dag har arbetslösa föräldrar, eller föräldrar som av olika anledningar inte är i förvärvsarbete, vara en av nycklarna.

Fru talman! Samtidigt som vi socialdemokrater vill öppna upp för fritidshem för alla behöver vi se över kvaliteten och barngruppernas storlek. Den S-styrda regeringen tog steg i att minska barngrupperna förra mandatperioden, allt för att höja kvaliteten, men också för att kunna öppna upp för att erbjuda fritis till alla barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppfattar att skolministern förstår behovet av förebyggande arbete, och jag hörde i svaret om åtgärder - mest rena åtgärder i skolans undervisning. Men kan skolministern se att även fritidshemmen kan vara ett bra komplement till skolan i att skapa omsorg och fostran men också vara bra på att pedagogiskt stötta barn som av olika anledningar behöver extra stöd?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Den fråga jag ställde till skolministern avser just den utredning som går under titeln Allmänt fritidshem och fler elevers tillgång till utveckling, lärande och en meningsfull fritid.

Sedan ett antal år tillbaka har arbetslösas barn rätt till förskola. Detta har gjort att alla barn har möjlighet att ta del av förskolans omsorg och pedagogik. Det har varit viktigt för alla barns utveckling men särskilt viktigt för barn som kommer från hem som av olika anledningar inte kan ge tillräcklig omsorg och uppfostran. Där är samhällets kompensatoriska uppgift helt avgörande.

Fru talman! När barn till arbetslösa kommer upp till skolåldern har de inte längre rätt till det stöd som de fått under förskoletiden. Det förväntas plötsligt att arbetslösas barn inte längre behöver omsorg innan skolan och efter skolan. Att vara sju år och ha arbetslösa föräldrar innebär att du blir av med den gemenskap, fostran och pedagogiska verksamhet som en plats på ett fritidshem innebär.

När den färdiga utredningen presenteras i november 2022 var också slutsatserna från utredaren att lagstadga en utökad rätt till avgiftsfritt fritidshem för alla sex- till nioåringar, fru talman, men också att kunna erbjuda sex- till tolvåringar fritidshem eller öppen fritidsverksamhet eller mer tid i dessa två verksamheter mot bakgrund av barnets levnadsvillkor.

Därmed blir fritidshemmet även till för barn till vårdnadshavare som är till exempel arbetslösa, föräldralediga eller långtidssjukskrivna eller som deltar i arbetsmarknadsåtgärder eller uppbär försörjningsstöd.

Fru talman! Förslaget känns helt i linje med fritidshemmets och skolans kompensatoriska uppdrag. Att se skola och fritidshem som en helhet för alla barn, inklusive barn till arbetslösa, är att ta ett ytterligare steg i detta arbete. Utredaren betonar också fritidshemmets kompensatoriska uppdrag. Vilken syn har skolministern på fritidshemmets kompensatoriska uppdrag?

Herr talman! Min fråga går till utbildningsminister Mats Persson.

I tisdags anordnades en konferens av SUA, Sveriges Unga Akademi, där frågor om ungas forskning och hur Sverige som forskningsnation står sig internationellt sett togs upp.

SUA menar att Sverige har många forskare som bedriver framgångsrik excellent forskning som står sig väl på den internationella arenan. SUA med flera beskriver samtidigt att svensk forskning tappar mark och sjunker i den internationella rankningen. Detta tog SUA upp som ett mycket allvarligt problem eftersom Sveriges välstånd i stora delar bygger på att vi är konkurrenskraftiga på den högkvalitativa forskningsarenan.

Samtidigt är grunden för excellent forskning att det finns en bred allmänforskning i landet. Spets kräver bredd, och det är mycket viktigt. Det är något som innebär att ministern måste ha två tankar i huvudet samtidigt. Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsministern vad han och regeringen avser att göra för att stärka Sverige som forskningsnation på den internationella arenan.

Fru talman! Vi är överens om att skuggsamhället inte är bra för dem som befinner sig i det. Ingen människa mår bra av att inte vara välkommen - inte i Sverige och inte i det land man flytt ifrån.

Sveriges lagar ska ändå gälla, och beslut om utvisning ska givetvis verkställas. Men fram till dess att utvisningen är verkställd ska familjens barn ha en så trygg tillvaro som möjligt. Det tyckte också den borgerliga regeringen 2013. Barn ska kunna gå kvar i förskolan och skolan fram till att utvisning verkställs, för den tryggheten kan vara avgörande för barnens mående i framtiden.

Att ett papperslöst barn som mår dåligt ska kunna gå till mig som skolkurator och berätta om sin oro över att familjen ska utvisas utan att jag ska behöva anmäla barnets familj handlar om trygghet och förtroende. Jag vill att Sverige ska vara ett land där alla barn ska känna att skolan är till för dem och att de med förtroende kan vända sig till personalen i skolan.

Kommer skolministern att se till att papperslösa ska kunna fortsätta gå i skolan även med den nya lagen?

(Applåder)

Fru talman! År 2013 införde en borgerlig regering med skolminister Björklund en rätt för papperslösa till skolgång. Då var argumenten att det var viktigt med allas rätt till grundskoleutbildning, att alla barn har en skolplikt och att det finns ett diskrimineringsförbud som innebär att papperslösa inte får diskrimineras. De argumenten fanns 2013.

Jag håller med Linus Sköld om att vi inte ska ha ett skuggsamhälle. Samtidigt har vi barn som behöver gå i skolan och som är papperslösa. Vi från Socialdemokraterna anser att under tiden, innan vi har löst en utvisning från landet, ska barnen ha rätt till utbildning. De blir bäst rustade utifrån att de får den hjälpen.

Vi upplever hela tiden att regeringen signalerar olika budskap när det gäller införandet av angiverilagen. SD och delar av regeringen överväger konsekvenser för myndigheter och kommuner som inte följer reglerna.

Johan Pehrson säger till TT att han förväntar sig ett undantag för lärare, och han hänvisar till barnkonventionen. Det blir något förvirrande för oss politiker och framför allt för skolpersonal och medborgare att förstå vad Liberalerna egentligen vill. Tydligt är dock vad SD vill. De vill att skolpersonal ska bryta mot skollagen och barnkonventionen.

Min fråga till skolministern är enkel och tydlig: Kommer Liberalerna och skolministern att se till att undantag görs för skolpersonal när det gäller angiverilagen?

(Applåder)

Fru talman! Sverige är ett land där barn i skolan kan lita på att samhället är till för dem och att ett förtroende från en vuxen i skolan är just ett förtroende och något man kan lita på.

Fru talman! Sverige är nu på väg att bli ett annat land, där SD-regeringen står i beredskap att införa en lag om att skol- och vårdpersonal ska ange barn som är papperslösa. Som före detta kurator frågar jag mig hur en angiverilag går ihop med skolans och elevhälsans uppdrag.

Fru talman! I skollagen står det tydligt att alla elever ska ha tillgång till elevhälsa och att elevhälsan ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. För mig som arbetar som skolkurator innebär det att vara en trygg hand för den som lever ett liv med social oro och psykisk ohälsa. Kanske är du som skolkurator den enda person som den papperslösa lilla flickan har vågat berätta om sin situation för. Kanske är skolan den enda anledningen till att hon går upp på morgonen.

Fru talman! Sveriges samlade skolpersonal är tydlig med att förtroenderollen och yrkesetiken som skolpersonal tydligt krockar med en roll som angivare av papperslösa barn. Yrkesetiska rådet uttrycker det tydligt: Vi är förbundna att skydda eleverna mot skada och trakasserier och att ha en förtroendefull roll mot dem och deras vårdnadshavare. Vi ska inte sprida information vidare om det inte är för elevernas bästa. Detta kommer att bli svårt att kombinera med informationsplikten.

Jag vill fråga skolministern: Hur ska ett förtroende kunna uppstå mellan elev och elevhälsopersonal när elevhälsan har anmälningsplikt?

(Applåder)

Herr talman! Vi socialdemokrater är också övertygade om att det behövs excellent forskning, men vi tror att det behövs en bredd för att få excellent forskning. Då är högskolorna också viktiga när det gäller att bedriva forskning.

Vi är ändå oroliga över att en eventuell omfördelning av forskningsanslagen behöver göras och att det skulle ta död på de små högskolornas utveckling. Den samverkan med det lokala näringslivet, kommunerna och det övriga närsamhället som bedrivs vid våra små högskolor - till exempel i Borås, Skövde och Trollhättan - betyder väldigt mycket. Det har betydelse för det lokala näringslivet, kommuner och regioner att det finns en samverkan och en innovationsvilja när det gäller att utveckla både företag och kommuner.

Jag känner inte att jag fick ett riktigt tydligt svar av ledamoten, så jag frågar igen: Kommer regeringen att dra ned på forskningsanslagen till de små högskolorna, till förmån för universiteten?

Herr talman! Gällande forskningen skriver regeringen i sin budget för 2023 att Sverige hör till de världsledande länderna inom forskningen. Man skriver att konkurrensen är stenhård och att Sverige i högre grad behöver sätta vetenskaplig excellens först. Man vill ha större fokus på att bygga framstående forsknings- och innovationsmiljöer. Man tänker att fokus på svensk forsknings styrkeområden gör att lärosäten och näringsliv kan konkurrera med världens främsta vetenskaps- och innovationsmiljöer.

Man menar vidare att vi inte automatiskt får bättre forskning med en ökad forskningsvolym. Man vill satsa på framstående miljöer och forskningsområden, och man menar att Sverige måste våga göra prioriteringar så att vi kan bli bäst inom vissa strategiska områden. Men för att Sverige ska stå sig i konkurrensen behövs ett större fokus på styrkeområden inom forskningen.

När regeringen skriver att man borde satsa på excellent forskning utan att höja forskningsvolymen blir min fråga - och min oro - denna: Kommer regeringen att flytta över forskningsresurser från högskolor för att finansiera universitetens forskning?

Herr talman! I dag debatterar vi utbildningsutskottets betänkande om forskning. Jag ställer mig givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation 2.

Att forskare fritt kan välja forskningsområde och forskningsmetod samt fritt kan publicera forskningens resultat är grundläggande för forskningens kvalitet och för en fungerande demokrati. Forskningspolitiken har också ett ansvar för att rikta resurser till att lösa angelägna samhällsproblem och bidra till ett konkurrenskraftigt näringsliv, men den måste samtidigt ge goda förutsättningar för fritt kunskapssökande. Grundläggande är att politiker eller politiska partier aldrig får styra över forskningens resultat eller vilka metoder som ska användas eller utöva påtryckningar mot enskilda forskare.

Sverige ska såväl nationellt som internationellt värna forskningens frihet och främja öppen vetenskap. Att värna forskningens frihet är särskilt viktigt i en tid av faktaresistens och hot och hat mot forskare.

Herr talman! Med detta sagt går det inte heller att undvika att nämna regeringens ingrepp i tillsättningen av styrelser för våra lärosäten. Sveriges lärosäten är skarpa i sin kritik mot regeringen och ser regeringens agerande som ett misstroende mot de nuvarande styrelsernas kompetens. Vi socialdemokrater har fullt förtroende för tillsättningen av lärosätenas styrelser, och vi menar att den akademiska friheten ska råda även här.

Herr talman! En rapport från 2022 som Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, gjort visar att fler forskare och universitetslärare upplever ett allt hårdare klimat vid våra lärosäten. I rapporten beskrivs mer hat och hot från studenter och kollegor, och de tillfrågade säger att de därför undviker att uttala sig om känsliga ämnesområden och frågor. Rapporten visar också att det är kvinnor som utsätts för de flesta hoten och att förövaren är känd av den som utsätts.

Resultaten visar också att de flesta hoten kommer inifrån akademin, och det gör problemet extra stort. Vi riskerar att samhällsdebatten tas över av dem som är mest högljudda och hårdhudade. Här behöver akademin samhällets och politikens stöd för att kunna vara fri och obunden och inte känna sig begränsad vad gäller vad som får sägas och uttryckas.

Herr talman! Forskningen har under lång tid präglats av osäkra anställningar. Detta debatterar vi ständigt. Vi kan se att nästan var tredje forskare i dag är anställd på viss tid. Så kan det inte se ut. Vi socialdemokrater stärkte därför under förra mandatperioden forskningsbudgeten, och vi gjorde det bland annat för att långsiktigt skapa tryggare anställningar för en stor grupp av våra forskare. Detta är även viktigt ur ett jämställdhets- och arbetsmiljöperspektiv. Osäkra anställningar och bristfällig arbetsmiljö försvårar särskilt för kvinnor som vill satsa på en akademisk karriär. Dessutom utsätts kvinnor oftare än män för sexuella trakasserier i högskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Herr talman! I en studie från Vetenskapsrådet baserad på närmare 39 000 enkäter har studenter, doktorander, forskare och övrig personal svarat på frågor om arbetsmiljön och sexuella trakasserier. Studien visar att det vi kallar icke önskvärd sexuell uppmärksamhet, exempelvis frågor om privatliv eller blickar, i högre grad drabbar kvinnor och främst doktorander. Man ser också att många kvinnor riskerar att lämna högskolan på grund av en pressad arbetssituation och svårigheten att kombinera akademisk karriär med familjeliv och arbete. Här har våra lärosäten en resa att göra när det gäller jämställdhet och arbetsmiljöansvar.

Herr talman! Behovet av utökade investeringar av medel för forskning är stort. Därför är det viktigt för oss socialdemokrater att fortsätta investera långsiktigt i forskningen och höja de statliga forskningsanslagen. Under förra mandatperioden genomförde den S-ledda regeringen en nivåhöjning av de statliga medlen till forskning med 3,75 miljarder under perioden 2021-2024.

Forsknings- och innovationspropositionen innehöll också satsningar på forskning inom klimat och miljö, hälsa och välfärd, digitalisering, kompetensförsörjning och arbetsliv samt ett demokratiskt och starkt samhälle. Det är insatser som stärker Sverige i den internationella konkurrensen.

Herr talman! Sverige behöver också en särskild satsning på forskningsinfrastruktur som kan användas av forskningen men även av industrin. Det behövs en översyn av den statliga forskningsfinansieringen för att säkerställa att myndighetsorganisationen effektivt stöder forskning och innovation av högsta kvalitet. Den måste vara tydligt anpassad till samhällsutvecklingen och främja nationella och globala samarbeten samt tillgång till forskningsinfrastruktur. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte därför den 1 juni 2022 en statlig utredning med uppgift att göra en sådan översyn.

Herr talman! Rymdfrågorna blir allt viktigare för Europa och här i Sverige. Vårt geografiska läge, vårt tekniska och vetenskapliga kunnande och redan existerande infrastruktur ger oss en unik möjlighet att tillhöra de ledande länderna på rymdområdet.

Rymdforskning har i dag stor betydelse för samhällsviktiga frågor som ekonomi, säkerhetspolitik och klimatarbete. För att kunna reglera detta viktiga arbete behöver vi anta en ny rymdlag. Det är ett arbete som påbörjades under den socialdemokratiskt ledda regeringen.

Regeringen bör skyndsamt lämna ett sådant förslag till riksdagen. Samtidigt finns det ett stort behov av att stärka resurserna för både rymdforskning och ett nationellt satellitprogram.

Herr talman! Sist men inte minst vill jag påpeka att den polarforskning som bedrivs genom isbrytaren och forskningsfartyget Oden är oerhört viktig för att öka kunskaperna om klimatförändringarna och de säkerhetspolitiskt viktiga polartrakterna.

Ett polarforskningsfartyg är en viktig resurs för Sverige och vår attraktivitet som samarbetspartner. Nu när Odens dagar är räknade behövs ett nytt polarforskningsfartyg som skulle befästa Sveriges ställning som ett ledande land inom polarforskningen.

(Applåder)

Herr talman! Att Sveriges säkerhetsläge har förändrats är vi socialdemokrater och regeringen helt överens om. Samtidigt vet både utbildningsministern och undertecknad att våra lärosäten är väl medvetna om det spända säkerhetsläget. Här behöver säkert våra lärosäten, precis som övriga samhället, bli bättre i sitt säkerhetstänk. Där har ministern rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utifrån resonemanget att man behöver få in ledamöter med mer säkerhetspolitisk kunskap är det därför intressant att resonera om hur regeringen tänker. Frågan är hur och vem som ska sköta rekryteringen av de nya externa styrelseledamöterna. Kommer regeringen att använda sig av samma rekryteringsmetod som när man tog fram nuvarande styrelser? Eller kommer man att använda sig av en annan metod? I så fall vilken?

Jag är också lite nyfiken på hur någon ska utse vilka som ska lämna styrelserna efter 17 månader. Vilka kriterier kommer då att användas?

Sist men inte minst: Vilka speciella uppgifter ska de nya styrelsemedlemmarna ha i den nygamla styrelsen efter 17 månader för att motsvara regeringens krav?

Herr talman! Jag ska tala lite på samma tema här. Vi socialdemokrater har under en längre tid haft väldigt mycket kontakt med våra lärosäten. Vi har haft mycket dialoger. Vi har matchat mycket positiv energi och framåtanda med beskrivningar om hur akademin tillsammans med riksdagen kan utveckla högre utbildning och forskning.

Den senaste tiden kan vi dock konstatera att kritiken har varit tung mot statsrådet Mats Persson. Det gäller hur regeringen abrupt har agerat för att förkorta mandatperioderna för de externa ledamöterna i de statliga lärosätenas styrelser från tre år till 17 månader.

Vi har, precis som vi sa i utskottet, full respekt för det säkerhetspolitiska läget, att det är mycket allvarligt och att lärosätena behöver förhålla sig till det. Men i stället för att rusa blint på bollen tycker vi att man ska se vilka möjligheter som finns att i dialog med lärosätenas nya styrelser hantera säkerhetsläget. Annars leder det givetvis till att våra lärosäten upplever att den akademiska friheten och lärosätenas självständighet är hotade. Det måste finnas bättre sätt att försäkra sig om att lärosätena med styrelserna i spetsen har den kompetens som krävs.

I och med regeringens agerande ifrågasätts också processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser. Vi ser en process där det tidigare har varit viktigt att politiken inte skulle definiera vilka kompetenser som de externa ledamöterna i styrelserna ska ha. Det har varit viktigt för att värna den akademiska friheten, och det tror jag att också Liberalerna har stått bakom. Nu frångår regeringen denna viktiga princip genom att avisera att man vill reglera att de externa ledamöterna ska ha säkerhetspolitisk kompetens - i alla fall enligt utbildningsministern - och genom att säga att de som har utnämnts inte är tillräckligt säkerhetsprövade, enligt finansministern. Då är det svårt för dem som nu valts att inte känna sig ifrågasatta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till statsrådet är: Hur avser statsrådet att säkerställa den akademiska friheten i processen med att utse externa ledamöter i lärosätenas styrelser?

Fru talman! Jag tackar för att Robert Stenkvist försöker att svara på frågorna. Det är inte alltid det sker när vi har replikskifte mellan olika partier.

Jag kommer från en liten kommun, Trollhättan, med 60 000 invånare. Där har högskolan betytt väldigt mycket. När man fick utökade forskningsresurser stärkte det utbildningen.

Vad tänker Robert Stenkvist om det för de små högskolorna? Sverigedemokraterna vill dra ned forskningsresurserna. Jag och mitt parti Socialdemokraterna tänker att forskningen är en del av utvecklingen av utbildningen. Man kan utveckla de ordinarie programmen genom att ha bra forskning.

Ska man ta bort forskningen, även om man samverkar med andra högskolor, så fattas en bit utifrån vad högre utbildning ska vara. Tänker ledamoten att man slår ihop små högskolor och då på något sätt också klarar forskningen? Det är den ena frågan.

Jag tänker att Sverigedemokraterna ändå måste ha en bild av hur högskolor ska läggas ned för att man ska klara utbildningen i hela landet. Jag är lite nyfiken på det. Ledamoten sa att man inte skulle tänka för mycket regionalt.

Fru talman! Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget och har via Tidöavtalet fått en makt som partiet aldrig tidigare har haft. SD vill att regeringen ska överväga en omfattande översyn av lärosätenas antal och universitetsstatus. Det sa han här i talarstolen också.

Högre utbildning kännetecknas just av den nära kopplingen till forskningen. Men vi socialdemokrater uppfattar att SD vill dra bort stora delar av forskningen på de små lärosätena och samla den på några få orter. Sverigedemokraterna skriver också att universitet som inte håller måttet ska fråntas sin universitetsstatus.

Jag vill därför ställa följande frågor till Robert Stenkvist: Vilka universitet är det som inte håller måttet i Sverige? Vilka högskolor ska berövas den nära kopplingen till forskning? Och hur ska utbildningen på dessa orter kunna upprätthålla den kvalitet som krävs på högre utbildning?

Fru talman! När det går väldigt snabbt och man hanterar lärosätena på ett sätt som vi socialdemokrater tycker visar brist på respekt gentemot lärosätena anar vi att det har funnits en diskussion bakom detta. Det är därför vi lyfter frågan.

Robert Stenkvist är tydlig med att Sverigedemokraterna inte har varit inblandade i den diskussionen, och det får jag ju respektera. Men Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget, och därför tänker vi givetvis att diskussionen har förts med Sverigedemokraterna. I detta fall menar dock Sverigedemokraterna att man har varit utanför. Jag ser att Robert Stenkvist nickar.

Fru talman! Tack för frågan, Robert Stenkvist! Säkerhetsläget är verkligt oroande; det håller vi med om, och det sa jag också i mitt tidigare replikskifte med Fredrik Malm. Det vill jag alltså betona.

Regeringen har massor av verktyg att använda för att stärka landets och lärosätenas arbete med dessa frågor när det gäller kopplingen till lärosätena. Hur vi hanterar säkerhetsläget i Sverige får andra sköta, tänker jag. När det gäller lärosätena vore ett snabbare sätt till exempel att genom regleringsbrev ge lärosätena i uppdrag att arbeta med dessa frågor. Då hade en förändring redan kunnat hanteras.

Vi tvivlar alltså inte på den säkerhetsbeskrivning som Robert Stenkvist ger, utan det vi säger är att lärosätena ska hanteras med respekt gentemot lärosätena och att säkerhetsfrågan givetvis ska hanteras i särskild ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Fru talman! Timmen är sen, men vi ska väl inte somna än.

Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 14 och 18.

Allt fler väljer att studera på universitet och högskola. Det är något vi kan vara stolta över. Rätten till fri och tillgänglig utbildning för alla är och har alltid varit viktig för oss socialdemokrater.

Sverige har också varit framgångsrikt med att låta högskolor och universitet få växa. Antalet studenter var under 1990-talet 190 000, och i dag har vi passerat över 400 000, alltså mer än en fördubbling på drygt 20 år. Detta är fantastiskt, och det gör att företag, kommuner och regioner har tillgång till många välutbildade som kan ta kvalificerade jobb inom olika sektorer.

Fru talman! I dag står dock våra lärosäten och utbildningssektorn vid ett nytt vägskäl med frågor som har uppstått: Hur höjer vi kvaliteten, och hur ser vi till att fler studenter klarar av sin utbildning?

För att förbättra kvaliteten höjde den socialdemokratiska regeringen grundanslagen till våra lärosäten år 2022. Tyvärr har regeringen och Sverigedemokraterna i stället gått åt motsatt håll med den senaste budgeten och minskat anslagen. Vi ser därför en oro om regeringen kommer att fortsätta att krympa budgeten för de små högskolorna eller om man förstår att utbildning måste finnas i hela landet.

Fru talman! Nu kommer jag in på den fråga vi nyss diskuterade.

När vi talar om akademisk frihet kontra styrning går det inte att undvika att nämna regeringens ingrepp i tillsättningen av nya styrelser för våra lärosäten. Regeringen har med sin klåfingrighet i ett slag ändrat mandattiden för de nya styrelserna från tre år till halva den tiden, alltså 17 månader.

Sveriges lärosäten framför skarp kritik och ser regeringens agerande som ett misstroende mot de nuvarande styrelsernas kompetens och den rådande processen att utse dessa. Argumenten från regeringen sägs vara en ökad säkerhetsrisk i landet.

Vi socialdemokrater har fullt förtroende för tillsättningen av lärosätenas styrelser och tycker att den akademiska friheten ska råda på områden där akademin har fått förtroende. Vi tror också att akademin är tillräckligt kompetent för att sköta sin egen planering av såväl kursutbud som innehållet på olika utbildningar. Här vill flera högerpartier i stället stoppa utvecklingen för våra små högskolor. Man har förslag som innebär en kraftig minskning av forskningen på högskolor, och man vill minska antalet platser på högskolor. Man beskriver också ett behov av ytterligare ett elituniversitet i Stockholm.

Fru talman! Det känns som att vår nya regering är beredd att slå undan fötterna för de små högskolorna och vill satsa mer på de stora universiteten i våra stora städer. Vi socialdemokrater anser tvärtom att utbildning på lärosäten ska kunna ges i hela landet, ibland fysiskt på ett universitet eller en högskola men ibland också på ett lärcentrum nära dem som inte kan pendla eller flytta till ett lärosäte.

Vi behöver också ge studenter möjlighet att få digital undervisning när de ser den möjligheten som den bästa lösningen i livspusslet. Vi måste bort från myten att högskola inte är för alla. Alla kanske inte ska gå på högskola, men högskolan ska vara anpassad för alla typer av studenter. Klass, inlärningsförmåga, psykiskt mående och familjesituation är några områden som våra lärosäten i dag faktiskt måste ta hänsyn till.

Detta ska inte hindra att vi också har topputbildningar som motsvarar de behov som finns på arbetsmarknaden, där företag behöver rekrytera just topputbildade. Men för att ha en bra topp måste man alltid ha en bra bredd, och därför är vi socialdemokrater noga med att fler ska kunna delta i och klara högre studier. Och utvecklingen där vi har sett en fördubbling av studenter på drygt 20 år visar att det är möjligt.

Fru talman! I tider som dessa, med lågkonjunktur, behöver lärosätena bli ännu mer flexibla. Under S-regeringen införde vi en möjlighet för blivande lärare att gå ett snabbspår genom att läsa en ettårig kompletterande pedagogisk utbildning. Vi har också sett till att stötta möjligheten att bli lärare för den som har ett annat jobb i botten. Vi vill dessutom ytterligare bredda möjligheten för människor att validera sin kunskap, och vi vill att yrkeserfarenhet återigen ska räknas som en merit vid ansökan till högre utbildning.

Vi vill även att regeringen ser över tillämpningen av etikprövningslagen. Vi kan se att flera fall där forskare har anmälts till åklagare har skapat en osäkerhet hos akademin. Det som tidigare har varit forskning enligt god forskningssed har sedan 2018 i vissa fall överprövats av GDPR. Nu har regeringen tagit ett initiativ till att titta på frågan, vilket vi välkomnar. Det har inte varit bra att forskare i vissa fall har fått begränsa sin forskning utifrån en otydlig lagstiftning.

Fru talman! Socialdemokraterna vill betona att den högre utbildningen är viktig för att vi ska klara de framtida rekryteringsbehoven och att det är en skyldighet att erbjuda fler vägar för att fler ska kunna komma in på utbildningar. Det behövs dock även bättre stöd till våra studenter, så att de klarar sin utbildning. Bara så klarar vi att tillgodose de kompetensbehov vi har i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater ifrågasätter inte den säkerhetspolitiska analysen, utan det vi ifrågasätter är hur man hanterar akademin.

Liberalerna var 2022 med och tog fram en forskningsproposition. Då var både S, C, MP och Liberalerna tydliga med att den akademiska friheten måste få råda.

Vid de kontakter vi har haft med våra lärosäten - jag var själv ute på Högskolan Väst i förra veckan - har vi märkt att man känner en tydlig oro för framtiden, dels över den ökade politiska inblandningen i exemplet vi pratar om, dels över politiska viljeuttryck från de styrande partierna här i vår församling om införande av fler förändringar för våra lärosäten. Mer styrd litteratur och ökad koncentration av forskningen till våra stora lärosäten är några av förslagen i dagens betänkande.

Mina frågor till ledamoten är: Vad ska regeringen göra för att få tillbaka lärosätenas förtroende? Och finns det andra områden inom akademin där regeringen avser att fatta beslut som enligt regeringen inte faller under den akademiska friheten?