Thomas Ragnarsson

Fru talman! Jag är rätt säker på att ledamoten var med på det besök som socialutskottet gjorde hos TLV, där vi fick en dragning av hur man har räknat fram referenspriset.

Precis som ledamoten nämner har det framförts kritik både från den privata marknaden och från folktandvården mot att referenspriset är för lågt satt. Det man ofta lyfter i diskussionen är att till och med folktandvården har 15 procent högre pris än referenspriset. Det har väl sina randiga skäl, om man får säga så. Overheadkostnaden inom våra regioner är nämligen ofantlig. Det är en kostnad som man drar in även på behandlandepris, vilket gör att det självklart inte går ihop. För folktandvården blir inte detta ett problem vid årets slut. Mig veterligen har inte en enda folktandvård gått i konkurs, eftersom underskottet regleras i slutet av året.

Hur påverkar då detta de privata tandläkarna? Jag förutsätter att det inte finns en enda privatpraktiserande tandläkare som har byggt upp en sådan OH-kostnad som vi har lyckats bygga upp i våra regioner. I så fall förstår jag att priset inte räcker till. Men i övrigt är beräkningsmodellen räknad på ett medianvärde.

När det gäller att betala extra kommer man inte att kunna göra det initialt i reformen. Det beror på att vi ska kunna ha kontroll på att patienterna får rätt tandvård till rätt pris. Annars kan det lätt bli så att tandläkaren prackar på den gamla människan en annan tandkrona för att det ger större vinst för företaget. Initialt kan man alltså inte betala extra, men jag ser det inte som en omöjlighet i framtiden att man skulle kunna skruva på detta.

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet SoU10, som gäller propositionen om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvården. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Politik handlar alltid om att göra avvägningar utifrån olika intressen, och man kan konstatera att det här är en fråga som har rört upp känslor, både positiva och negativa sådana, i olika delar av samhället.

Det är en dyr reform, och den moderatledda regeringen avsätter därför 3,4 miljarder kronor för ändamålet. När det gäller den ekonomiska uppsidan är förhoppningen att en förbättrad munhälsa ska förhindra andra sjukdomstillstånd.

Utgångspunkten för reformen har varit att tillgängliggöra tandvård för de äldre i samhället oavsett vilken ekonomi de har. Att reformen vänder sig till den äldre delen av befolkningen är kopplat till att risken för sjuklighet ökar med stigande ålder.

Fru talman! Kopplingen mellan människans munhälsa och andra sjukdomstillstånd är något som forskningen under senare år har kunnat bevisa, och det bedrivs en fortsatt stor forskning inom området. Svåra sjukdomstillstånd såsom viss cancer, hjärt-kärlsjukdom, demens och vissa typer av systemsjukdomar har kunnat kopplas direkt till munhälsan.

Förutom det finns den rent mänskliga aspekten av en god munhälsa, där smärta och risken för efterföljande undernäring minskas, samtidigt som det rent estetiskt finns ett stort mervärde för patienten. För många äldre har den ekonomiska situationen varit helt avgörande för om de söker vård eller inte, och givet detta har vi patienter som utvecklat svår sjukdom därför att de inte sökt tandvård.

Fru talman! I reformarbetet kring tandhälsovården plockades den fria tandvården för 19–23-åringar bort. Det var en helt relevant åtgärd som skapade ekonomiskt utrymme för den satsning som nu görs. Det finns givetvis de som tycker att det var dåligt, men med tanke på att vi har världens bästa barntandvård torde gruppen 19–23-åringar ha en väldigt god tandhälsa. Därför var satsningen där inte relevant.

Samtidigt finns det försäkringar som kan tecknas i ungdomsåren och där premien baseras på den tandhälsa som råder vid tillfället. När vi hade fri tandvård upp till 23 år såg man en överkonsumtion av tandvård i just den gruppen, vilket hade en undanträngningseffekt som främst drabbade folktandvården i Sverige.

Fru talman! Folktandvården har i dag utbildningsansvaret för nya tandläkare samtidigt som man är ansvarig för barntandvården. Det har fått effekten att nya tandläkare upplever att de inte får lära sig hantverket, vilket är en bidragande orsak till att det saknas tandläkare på väldigt många folktandvårdskliniker i dag.

Kompetensbristen är stor hos både privata och offentligt drivna tandvårdsenheter i glesbygd. Här tänker många på norra Sverige, men problematiken finns även i norra Skåne och Smålands inland. Tillgången till tandvård måste vara jämnt fördelad över landet så att alla har möjlighet att tillgodogöra sig vården i ett rimligt geografiskt område.

Kompetensförsörjningsproblem är något som de flesta branscher pratar om, och jag tror att den privata och den offentligt drivna tandvården måste sätta sig ned och hjälpas åt att lösa denna fråga.

Fru talman! Över tid har den svenska tandvården fungerat mycket bra, och där har offentliga och privata aktörer varit en viktig faktor för den generellt goda tandhälsa som råder i Sverige. Den fria prissättningen har fungerat, men när man inför ett högkostnadsskydd för tandvård är det givet att den fria prissättningen begränsas. Annars skulle kostnaderna kunna raka i höjden och de ekonomiska konsekvenserna bli stora.

Därför finns det framräknade referenspriser, och TLV har tagit fram en modell för prissättning. Jag vet att många anser att modellen inte fungerar, men av det som har presenterats framgår att det finns en ekonomisk marginal även i tiotandvården, även om den givetvis är begränsad.

Fru talman! Denna typ av reform kommer givetvis att innebära en ökad administration, men även det finns med som en post i TLV:s beräkningsmodell. Försäkringskassan har fått medel för att uppdatera sina system så att det ska bli så enkelt som möjligt för dem som ska arbeta i systemen.

Tyvärr måste dessa system både ha koll på att rätt ersättning betalas ut och förhindra att kriminella gäng nästlar sig in och försöker stjäla pengar. En annan faktor som är kopplad till de kriminella nätverken är att tillståndsplikt införs för privata tandvårdsgivare, som ett led i att förhindra att skattemedel hamnar i fel fickor.

Fru talman! En sådan här reform måste givetvis följas och utvärderas så att satsade pengar får den effekt som man vill uppnå. Målet är en förbättrad folkhälsa bland våra äldre, men synergieffekten blir förhoppningsvis minskade kostnader för behandling av andra sjukdomstillstånd och minskad belastning på hälso- och sjukvården. Samtidigt måste man följa hur de dynamiska effekterna påverkas av ett högkostnadsskydd och hur detta påverkar tandvården i Sverige.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Vi har fått uppleva ett paradigmskifte i svensk politik i och med införandet av en ny socialtjänstlag. Den personal inom socialtjänsten som jag möter i mitt arbete är oerhört positiv till den här förändringen. Men självklart är det ju så att ministern i sitt arbete träffar många fler ur dessa personalgrupper runt om i landet. Min fråga till ministern är: Hur upplever ministern mottagandet av den nya socialtjänstlagen i landet, och hur går det med införandet av den runt om i Sverige?

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkande SoU7 Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Som moderat är jag väldigt glad att denna strategi nu finns på plats, eftersom just psykisk hälsa har varit ett prioriterat område för vårt parti under lång tid. Jag är också glad att alla övriga partier står bakom denna strategi, vilket borgar för att den ska bli ett styrdokument som genomsyrar vården. Styrkan i strategin är att den är kopplad till sju delmål med handlingsplaner för hur arbetet ska genomföras.

Fru talman! Att drabbas av psykisk ohälsa är både stigmatiserande och marginaliserande för den enskilda individen. Man pratar inte gärna om sin sjukdom. Många uppfattar att övriga samhället ser ned på dem. Tyvärr finns det i samhället attityder som gör att man blir än mer isolerad i sin ohälsa – även inom svensk hälso- och sjukvård, vilket marginaliserar ytterligare. Om det finns en psykiatrisk problematik i bakgrunden är somatiken snabb att koppla olika symtom till den psykiatriska problematiken. Därmed tas symtomen inte alltid på allvar. De plötsligt insatta andningsproblemen kopplas direkt till tidigare ångestproblematik, och så missas basala undersökningar som direkt hade visat att patienten har en akut hjärtinfarkt.

Fru talman! Än värre är det för gruppen som lider av samsjuklighet där psykisk ohälsa och missbruk finns i bilden. Här är det än lättare att peka på orsaker till symtom och problem utan att göra de undersökningar som man normalt sett genomför när någon söker för en specifik symtombild. Just därför är detta en mycket viktig strategi som kan bli grunden för ett bättre patientomhändertagande i hela vårdkedjan.

En annan reform, som kommer att debatteras senare i dag, är införandet av fritidskortet. Sambandet mellan fysiskt och psykiskt välbefinnande är väldokumenterat. Att skapa förutsättningar för att alla ska kunna delta i fysiska och kulturella upplevelser kommer förhoppningsvis att innebära att en större andel av våra barn och unga upplever bättre hälsa på alla områden.

Fru talman! Varje år väljer ett antal människor i vårt land att avsluta sitt liv. Varje sådan händelse är en tragedi för den enskilde och för dennes anhöriga och vänner. Det är också ett misslyckande för samhället. Jag är medveten om att det är oerhört svårt att förutse och förhindra att det sker. I juni 2008 antogs propositionen En förnyad folkhälsopolitik, och i den finns ett avsnitt om det suicidpreventiva arbetet med tillhörande handlingsprogram. Detta arbete har inte uppnått sitt syfte i tillräcklig grad, och därför är det bra att vi nu skruvar ytterligare på detta område för att träffa mer rätt.

Fru talman! Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Jag tror att alla här vill vara säkra på att det finns en fungerande vårdkedja som tar hand om oss om detta skulle ske, att samverkan mellan verksamheter inom hälso- och sjukvården är fungerande och att övriga myndigheter som är eller kan bli involverade är en del av denna vårdkedja.

Inte sällan är polisen den myndighet som träffar patienten för första gången, och då måste regelverk och kontaktvägar vara upparbetade för ett så smidigt handläggande som möjligt. Vi från hälso- och sjukvården är alltid ansvariga för dessa patienter. Det är i grunden inte polisens arbete att hantera denna typ av ärenden om det inte finns stora risker för våld, men det finns tydlig lagstiftning för hur detta ska hanteras.

En ny företeelse som dykt upp de senaste åren är psykiatriambulanser. De har betytt väldigt mycket för patientgruppen. Men med den geografi och de befolkningstal som vi har på olika ställen i landet måste vi bygga organisationen utifrån de förutsättningar som råder, vilket innebär att vi inte kommer att ha tillgång till denna specialistkompetens på alla ställen i Sverige. Det vore orimligt både utifrån marginalnyttoeffekten och ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Vi kan dock nå långt med en bättre samverkan mellan samhällets alla resurser, och en nyckelfunktion i samhället är primärvården.

Fru talman! Suicid ska givetvis inte ske över huvud taget. I debatten pratas det ofta som om unga tjejer skulle vara överrepresenterade i statistiken. Men så är inte fallet, utan det är ensamma äldre män som är överrepresenterade. Här ser man vikten av sociala kontakter, vilket vi alla i samhället kan bidra med. Har man en granne som verkar väldigt ensam är det ingen stor uppoffring att bjuda på en kopp kaffe eller bara prata lite över staketet. Vem vet – det kanske räddar ett liv.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Hultberg och Jesper Skalberg Karlsson (båda M).

Fru talman! Västerbotten har jag faktiskt besökt och är väldigt fascinerad av. Där har man tittat på ledarskapsfrågan mellan sjukhusen. Man har delat upp en del av de länsgemensamma klinikerna, och det fick ganska god effekt.

Man har ett stort problem fortfarande när det gäller sjukhusvården och bemanningen, och det är på BB-sidan i Lycksele. Det blir väl en stängning denna sommar också, vilket är ett otroligt problem för den som är gravid i det området. Det är resor på 15, 20 eller 30 mil. Det är inget jag önskar att någon som är på gång att föda barn ska behöva göra.

Västerbotten har också sina hälsocentraler, som är fantastiska. Det var någon som pratade om god och nära vård här tidigare och att vi inte lyckas med det. Jag håller med: Vi har tyvärr inte kommit någonstans, i mina ögon, när det gäller god och nära vård. Men i Västerbotten har man gjort det. Man har otroliga hälsocentraler och ett glesbygdsmedicinskt centrum som är en drivkraft. Jag anser att det är där vi ska titta. Det som levereras där är god och nära vård.

Ja, det är säkert tufft ekonomiskt. I mångt och mycket är min känsla att vi från sjukvården – jag säger vi, för jag är en del av den världen – har tagit väldigt lätt på detta med budget. Om en politiker säger att ni måste spara pengar skickar man in en ärrad läkare som sätter sig med politikern och säger att då kan vi inte behandla de cancersjuka barnen, eller något annat. Det är ingen politiker som vill fronta det, och så kommer man undan det året också.

Vi måste få en bättre styrning och ledning av hälso- och sjukvården. Och budgetdisciplin är faktiskt viktigt.

Fru talman! Jag kände mig nödgad att gå i svaromål. Ja, jag tycker att det är anmärkningsvärt. Som jag sa har vi aldrig haft så mycket personal anställd inom svensk hälso- och sjukvård och kommunal sjukvård som vi har i dag. Ändå producerar vi mindre. Jag hävdar att det är ett systemfel.

Ledamoten känner inte mig, men jag är faktiskt fortfarande verksam sjuksköterska. Jag har jobbat i 37 år och följt detta inifrån. I mångt och mycket, kan jag säga, är de problem som ledamoten tar upp i sitt anförande kopplade till ledarskap.

Vi har haft en tendens inom hälso- och sjukvården under många år att centralisera ledarskapet. Finns det flera sjukhus har man ledarskapet på ett ställe men bedriver sjukhus också på andra ställen. Det är helt omöjligt att leda på distans. Ska man få en personalgrupp att känna sig delaktig och kunna vara med och påverka sin verksamhet måste ledarskapet finnas på plats. Det är en grundbult. Här fallerar det på väldigt många ställen.

Samtidigt pratar man mycket om arbetsmiljö. Arbetsmiljön har försämrats enormt mycket, faktiskt på grund av schemaändringar kopplade till ett i mina ögon oerhört korkat avtal med elva timmars dygnsvila som har slagit sönder schemaläggningen ohyggligt inom välfärdssektorn. Där har vi ett av grundproblemen. Jag återkommer till det alldeles strax.

Fru talman! Det stora problemet är ju följande: Om vi å ena sidan har mer anställd personal än någonsin – och då är det sjukvårdspersonal jag pratar om – och vi å andra sidan producerar mindre är det någonting i systemet som är skevt.

Jag menar inte att det går runt folk och dräller, utan jag pratar till exempel om den digitala infrastrukturen. Vi överdokumenterar något otroligt inom svensk hälso- och sjukvård. Vi har kirurger som sitter och skriver journaler i stället för att operera. Det är helt galet. Vi har också dåliga system som gör att personalen sugs upp i onödigt arbete.

Regionerna ville ju sköta det här med den digitala infrastrukturen själva, och det har de försökt göra i ett antal år. Jag vet inte hur ledamoten upplever det, men jag måste säga att jag inte tycker att det har hänt någonting. Jag tror inte att det ska ligga på regionerna, SKR eller kommunerna; det ska ligga på staten. Det är vi som ska ta ansvaret. Men det här är ju sätt att effektivisera verksamheten.

Jag brukar ta ett exempel: På 80-talet opererade en kirurg cirka 700 patienter på ett år. I dag opererar en kirurg 150 patienter på ett år. Jag är medveten om att man på 80-talet öppnade patienter för att leta efter fel och att vi inte behöver göra det i dag, men frågan jag brukar ställa när jag är ute i regionerna är vad dagens kirurger gör med tanke på att de gamla kirurgerna opererade 600 eller 650 fler patienter. Svaret jag får är att de har mottagning, men det hade de på den tiden också.

Vi har alltså ett systemfel, och vi behöver fundera på det.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Det är inte första gången vi står här i talarstolarna, Karin Rågsjö, och diskuterar hur mycket pengar regionerna och kommunerna ska ha – vad de borde få enligt dig och vad de borde få enligt mig.

Ja, det har varit ett tufft läge, men att säga att det inte har tillskjutits medel till regionerna tycker jag är lite förmätet. Jag kan prata utifrån erfarenhet: Jag har jobbat inom hälso- och sjukvården i 37 år, och vi har aldrig hållit budget. Det blir på något vis en paradgren – man behöver inte bry sig om budgeten när man vet att det kommer att komma pengar ändå.

När det gäller den kris som man pratar om nämnde jag i mitt anförande att vi faktiskt måste skärskåda siffrorna lite. Svensk sjukvård har aldrig någonsin haft så många anställda sjuksköterskor och läkare som nu, och den har heller aldrig producerat så lite. I min värld tyder det på ett systemfel. Att i det läget välja att skjuta in mer pengar är som att bränna pengar. Det kommer inte att hända.

Ledamoten nämner Skåne och att man ska göra stora nedskärningar där. Ja, det är också ett ganska stort län med väldigt många anställda. Men det är ju inte sagt att man ska skära ned på sjukvårdspersonal. Det finns annan personal att skära ned på. Det är någonting vi måste börja fundera på. Det ligger faktiskt på region- och kommunpolitiker att börja styra och leda sin verksamhet, men i dag är det mycket fritt valt arbete. Det är min uppfattning.

Herr talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU22, Kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det är ett omfattande betänkande som rör ett stort antal områden, men man kan inte komma ifrån att en av de viktigaste frågorna i betänkandet är framtidens kompetensförsörjning. Hälso- och sjukvården inte är ensamma om att behöva hantera denna fråga, utan den finns inom de flesta branscher. Med tanke på den demografiska utvecklingen i Sverige, med ett samtidigt lågt barnafödande, inser man snabbt att ekvationen inte kommer att gå ihop.

Vi måste dock skärskåda de sanningar som presenteras för oss. Enligt regionerna och kommunerna har det länge saknats personal, men det finns siffror som visar att det på totalen inte stämmer. Arbetsgivarna måste börja fundera på hur personalen används. Den medicinska utvecklingen går i rasande fart och kan många gånger innebära att arbetet kring patienten effektiviseras och minskas. Vi måste samtidigt ta till vara de innovationer som finns inom medicinsk teknik och som underlättar arbetet för personalen.

Ett av de mest expansiva områdena för teknik är AI. Den moderatledda regeringen har beslutat att tillsätta en kommitté om förstärkt AI-förmåga i Sverige. Det här är en teknik som behöver beaktas utifrån flera olika perspektiv, inte minst utifrån det medicinsk-etiska perspektivet. Men vi ser ändå att AI med stor framgång används inom vissa områden, till exempel för bildgranskning vid mammografi, vilket i framtiden kommer att frigöra personalresurser för andra uppgifter.

Herr talman! Den digitala infrastrukturen inom svensk hälso- och sjukvård är minst sagt bristfällig, och därför är detta en punkt i Tidöavtalet. Den moderatledda regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna arbetar för att skapa en enhetlig och gemensam digital infrastruktur för Sveriges hälso- och sjukvård. Den ska ersätta och komplettera befintliga strukturer.

Arbetet är mycket angeläget ur flera aspekter, framför allt utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. Med fungerande system och infrastruktur underlättas även personalens arbete, vilket är av yttersta vikt med tanke på kompetensförsörjningen i framtiden. Fördelen med en sådan infrastruktur är att samtliga huvudmän kan dela hälsodata samtidigt som det blir lättare att plocka ut information och underlag för forskning och innovation.

Sverige har i dag ett antal kvalitetsregister som är av yppersta världsklass men som i dagens systemstruktur kräver otroligt mycket handpåläggning, inte sällan av både läkare och sjuksköterskor. Detta kommer att underlättas av en gemensam infrastruktur.

Fru talman! Världen befinner sig i en svår tid, och det pågår ett invasionskrig i Europa. Ukraina är under angrepp och har varit så i över tre års tid. Denna verklighet har fått oss i Sverige att vakna upp, och med all önskvärd tydlighet har vi blivit varse att vår beredskap inte fungerar.

Svensk hälso- och sjukvård har under årtionden centraliserats, med en ökad specialisering inom alla områden. Det fungerar i fredstid och i ett normalt fungerande samhälle, men det fungerar inte i krig eller vid stora samhällspåfrestningar. Vi är i dag helt beroende av fungerande transportkedjor genom vilka mycket material levereras just in time. Lagerhållningen på sjukhusen är väldigt liten. Krig och andra större händelser kommer dock att kräva mer personal.

Regeringen har tagit frågan på största allvar, och det arbetas på bred front för att säkerställa lagerhållning av materiel, läkemedel och personalförsörjning. Regeringen har avsatt pengar för detta ändamål. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och MSB har fått i uppdrag att öka vår robusthet. Man tittar också på hur civilpliktiga skulle kunna stärka upp verksamheten.

Det går att dra många lärdomar från Ukraina om hur vi bör bygga upp vår robusthet. En sak är nämligen tydlig: Sjukvård är ett prioriterat mål för en eventuell angripare, och det kräver både att vi kan jobba i så kallad ödrift och att det finns eskaleringsplaner för hur vi kan skala upp verksamheten och utnyttja olika lokalisationer för att bedriva avancerad sjukvård.

En icke-fungerande sjukvård i fredstid kommer definitivt inte att fungera när påfrestningarna ökar. Träningen för personalen kommer till största delen att ske i den ordinarie verksamheten, vilket innebär att de saker vi inte gör i vardagen heller inte kommer att kunna skalas upp om det nationella läget så kräver.

Fru talman! Våra kommuner och regioner har ett stort ansvar för den lokala uppbyggnaden av hälso- och sjukvårdens beredskap, men min uppfattning är att frågan prioriteras väldigt olika över landet. En oroande tendens är att fungerande sjukvård fortfarande läggs ned i Sverige i dag, och fyra akutsjukhus i olika regioner är rejält hotade. Det ser jag som synnerligen anmärkningsvärt med tanke på att vi bara har omkring 60 akutsjukhus i Sverige.

Samtidigt vet vi att hälften av sjukvårdsinrättningarna i Ukraina har precisionsbombats. Med det i åtanke ska vi inte lägga ned fungerande verksamhet, utan vi kommer att behöva skala upp med ytterligare verksamhet, till exempel beredskapssjukhus och förstärkta vårdcentraler. Dessa kommer att behöva förstärkas personellt från verksamheter som bedriver kirurgi och avancerad vård i det dagliga arbetet.

Frågan om hälso- och sjukvårdens beredskap är något som intresserar mig mycket, och jag har haft förmånen att träffa många viktiga intressenter. Den slutsats som jag drar är att detta arbete måste genomföras längst ut i kapillärerna, där personal, myndigheter, intresseorganisationer, frivilligorganisationer, näringsliv och det övriga civilsamhället jobbar sida vid sida.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till hälso- och sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Vi har under väldigt lång tid sett växande vårdköer, och det är inte värdigt en välfärdsstat som Sverige. Dels innebär det ett stort lidande för de människor som drabbas, dels är det ett stort samhällsekonomiskt problem.

Regeringen har beslutat om en stor satsning för att kapa köerna inom tre områden, och det är väldigt bra. Men jag undrar om fler åtgärder kommer att vidtas i närtid. Och hur kommer man att jobba med frågan på lång sikt?

Herr talman! Jag håller med om att det är bekymmersamt att det fortfarande handlar om utbildningsnivå. Den skillnaden kan man se i statistiken. Men vi måste börja någonstans, för just nu är vi i en spiral som har en tendens att bli vidare och vidare. Varje insats som görs kring folkhälsomålet måste ha en förbättrad folkhälsa som mål.

Ofta blir det diskussioner om pengar, och då menar jag på organisatorisk nivå. Jag har haft förmånen att få göra värnplikten - en väldigt lång värnplikt, för de tyckte väl att det tog tid att lära mig. Jag var alltså där väldigt länge, och vi inledde varje dag med BRAK - bröst, rygg, axlar och knän - i 20 minuter där vi stod, i kläderna vi bar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkhälsa

Det kostade inga pengar, men vad var hälsoeffekten för Thomas Ragnarsson som var 20 år vid detta tillfälle? Jag gick från kanske 25-30 armhävningar till att kunna göra 150 armhävningar utan problem. Det tog tolv månader.

Man kan göra väldigt mycket med enkla medel, och jag är helt övertygad om att vi alla i samhället och speciellt hälso- och sjukvården och vår primärvård måste börja jobba mycket mer proaktivt och hälsobefrämjande. Vi ska inte bara släcka bränder så som vi gör i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkhälsa

Herr talman! Tack, ledamoten Rågsjö, för frågan!

Det är precis som ledamoten säger: Man ser skillnader beroende på var människor bor och vilken utbildning de har. Det stämmer helt.

Kunskapsnivån hos oss människor rent generellt har faktiskt ökat, men ibland väljer vi människor att ta den lätta vägen. Då talar jag om alla samhällsklasser. Vi är väldigt snabba med att gå till doktorn om vi känner att vi inte mår bra, och vi vill gärna ha medicin i stället för att börja fundera på vad vi själva kan göra. Många vet detta, fast man kanske inte tar sig tiden eller har orken att göra det.

Det är ett av skälen bakom fritidskortet, som kommer att vara förstärkt i utanförskapsområden och som ska få fler ungdomar att börja röra på sig. Om man ser på ungdomar generellt är det enligt Riksidrottsförbundet faktiskt så att ungdomar peakar vid elva års ålder när det gäller rörelse. Det är skrämmande. Här måste vi göra någonting.

Jag är fullt medveten om att det är tufft ekonomiskt för vissa grupper, men då blir det också ännu viktigare att verkligen börja tänka på var man lägger de pengar man har så att det inte blir den snabba vägen - att man väljer junk food i stället för att laga mat och så vidare.

Herr talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU12 Folkhälsa. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi kan konstatera att den svenska folkhälsan försämras för varje år och att vi befinner oss i en situation som kommer att få mycket stora effekter i framtiden både för den enskilde och för vår välfärd. Folkhälsa består av alla komponenter som ett liv innehåller. Av den anledningen påverkar våra val och vår livsstil vårt fortsatta liv.

Herr talman! Samhället är snabbt med att placera människor i ett fack. Det gäller även oss politiker. Vi pratar gärna om att den psykiska ohälsan bland unga tjejer och kvinnor ökar och att bup måste ha mer resurser. Det är självklart att samhället ska möta upp med resurser där behov finns, men vi behöver lyfta blicken och fundera på orsakssamband.

De flesta som upplever ett dåligt psykiskt mående är givetvis inte psykiskt sjuka, utan deras upplevda mående är kopplat till hela deras livssituation. Frågor som man måste besvara gäller hur sömnhygienen är, hur man rör sig, kost, skärmvanor och så vidare. Om jag är inaktiv, har dålig kondition och drar på mig övervikt är det inte konstigt att jag upplever ett försämrat psykiskt mående.

Herr talman! Jag vill inte på något sätt förringa människors egna upplevelser. Psykisk ohälsa är något som vi ska ta på allra största allvar. Därför har den moderatledda regeringen drivit vidare arbetet med en nationell strategi när det gäller psykisk ohälsa och suicidprevention.

Parallellt med detta behöver vi fokusera på det förebyggande hälsofrämjande arbetet. Min erfarenhet är att det är svårt att lära gamla hundar sitta. Vi vet att kost och rörelse är två komponenter som har en avgörande roll för en människas välbefinnande, och de som är lättast att påverka när det gäller att skapa goda vanor är våra barn. Barn som är fysiskt aktiva i unga år har en större benägenhet att fortsätta med aktiviteterna även i vuxen ålder, vilket ger stora hälsoeffekter i deras framtida liv. Därför är det kommande fritidskortet oerhört viktigt. Ekonomi ska nämligen inte vara en orsak till att man inte aktiverar sig.

Herr talman! Jag vet att det finns kritik mot fritidskortet. Och tyvärr kommer uppbyggnaden av systemet att vara kostsamt, men det beror på att det under lång tid funnits en underlåtenhet i att agera mot kriminella som hittat sätt att mjölka det offentliga systemet på pengar. Det är en sak som den moderatledda regeringen har tagit krafttag mot. Vi kommer att fortsätta den kampen.

Fritidskortet har säkert vissa svagheter, men om det är nyckeln till att fler barn och unga ska aktivera sig är det en satsning som jag står bakom sju dagar i veckan. Att barn i tidig ålder drar på sig övervikt och fetma samt till och med uppvisar tecken på typ 2-diabetes borde vara skäl för alla att inse hur katastrofalt det är för dessa personer, framför allt i framtiden. Det finns stor risk att man utvecklar hjärt-kärlsjukdom, stroke, diabetes och ledproblematik - för att inte tala om det psykiska välbefinnandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkhälsa

Vi kan titta bakåt i tiden. Det har inte kommit speciellt många förslag de senaste åtta åren, och den trend som vi ser nu har varit konstant under lång tid.

Herr talman! Rent generellt är vi ganska dåliga på att jobba proaktivt inom hälsoområdet i Sverige. Det går heller inte att peka ut en enskild aktör som ska hantera frågan, utan det är ett gemensamt ansvar i samhället. Den myndighet som dock har ett stort utpekat ansvar är Folkhälsomyndigheten, som ska verka för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen med fokus på de grupper som löper störst risk att drabbas av ohälsa. Detta är ett uppdrag som genomsyrar deras arbete, och de borgar för att vi faktiskt kan mäta befolkningens hälsotillstånd över tid, vilket är en grundbult för fortsatt forskning inom området.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp egenansvar och föräldrarnas ansvar när det gäller dessa frågor. Det är vi som föräldrar som sätter upp gränser och regler när det gäller barns skärmtid. Det handlar också om hur vi kommunicerar ideal och om att vi tar oss tid att äta tillsammans samtidigt som det är en måltid som speglar vårt näringsbehov. Vi ska inte tro att en tolvåring själv ska hantera detta. Kosten har en avgörande roll för hela individens välbefinnande när det gäller både psykisk och fysisk hälsa och är i kombination med rörelse det bästa och snabbaste sättet att uppnå stora hälsovinster.

Jag tror inte att det finns någon som inte vill att vi ska uppnå en bättre folkhälsa. Det finns säkert många vägar att gå, men en sak är klar: Gör vi inte något kommer konsekvenserna att bli förödande.

Fru talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande 2024/25:SoU8 Riksrevisionens rapport om Allmänna arvsfonden. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Allmänna arvsfondens arbete har varit och är en viktig aktör för civilsamhällets insatser med och för barn, unga, personer med funktionsnedsättning och äldre. Fondens arbete har tjänat dessa grupper väl, och man kan konstatera att dessa pengar har gjort nytta. Men det är också viktigt att vi granskar denna typ av verksamhet, och man kan konstatera att Riksrevisionens rapport var mycket skarp.

Fru talman! Rapporten är en ögonblicksbild över situationen som rådde vid utredningstillfället. Olyckligtvis sammanföll detta med den pågående covidpandemin, vilket troligtvis har påverkat utredningens förslag till viss del. Det krävs därför en fortsatt analys av läget innan man påbörjar något förändringsarbete.

I rapporten lämnar Riksrevisionen fyra skarpa rekommendationer: att fonden avvecklas, att arbetet med att säkerställa att myndigheter inte gynnar kriminella element i sin bidragsgivning intensifieras, att det upprättas ett företrädarregister för ideella föreningar som tar emot offentliga bidrag och, slutligen, att lämplig myndighet inrättar en central databas som omfattar alla statsbidrag som civilsamhället och organisationer tar del av.

Fru talman! Jag tror och hoppas att ingen i kammaren inte tycker att rapporten med dess rekommendationer är rimliga utifrån resultatet. Men som jag nämnde tidigare måste underlaget vara komplett, och det är det inte på grund av pandemin som härjade vid tillfället. Att lägga ned fonden och skapa något nytt utifrån att det under denna tid inte betalades ut så mycket medel är inte rimligt. Vi ser nu att ansökningarna har ökat rejält i volym både 2023 och 2024.

Riksrevisionens rapport om Allmänna arvsfonden

En sådan här fond ska inte vara ett självändamål, utan inkomna medel ska givetvis balanseras av utbetalda medel. Pengarna ska användas och inte stå på ett konto och växa. Det kommer kanske att krävas vissa förändringar i hur pengarna kan användas, men det är någonting som framtiden får utvisa.

När det gäller välfärdsbrottsligheten har den moderatledda regeringen tagit krafttag. Det här är ytterligare ett område som behöver belysas, och det kommer vi att göra. Kriminella element ska inte känna sig trygga för en enda sekund när det gäller bedrägeri mot offentligheten. Det är dock viktigt att en sådan här åtgärd utreds så att den blir rätt från början.

Fru talman! I februari 2024 tillsattes en utredning med uppdraget att göra en översyn av reglerna om arv och testamente i ärvdabalken. Målet är att åstadkomma en modern, tydlig och trygg arvs- och testamentsrätt som i större utsträckning speglar det samhälle som vi lever i i dag. Den utredningen kommer kanske också att påverka Allmänna arvsfondens arbete i framtiden, vilket bör beaktas innan man gör några större förändringar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Ledamoten nämner kompetensförsörjningen. Den är ett jätteproblem. Men den underlättas inte av att den kompetens vi har faktiskt får jobba med saker som inte utvecklar dem i yrkesrollen. Folktandvården har utbildningsansvaret för nyutexaminerade tandläkare, men de nyutbildade väljer att lämna folktandvården. Det blir ett moment 22. Man har två uppdrag, men de krockar med varandra såtillvida att de nyutbildade tandläkarna inte får den bredd av undersökningar och behandlingar som de vill ha för att förstärka sin profession. Därför lämnar de folktandvården.

Det ser vi också ute i glesbygden. Det pratas mycket om att det i Norrlandslänen är svårt att kompetenssätta mindre tandläkarmottagningar. De har ett jätteproblem. Men det är inte endast ett Norrlandsproblem. Vi har samma problem i Småland, i norra Skåne och så vidare. Mindre orter är inte lika attraktiva att jobba på, oavsett om det är som privattandläkare eller på folktandvården.

Folktandvårdens uppdrag blir då att hantera i princip bara de unga, eftersom det är vad de hinner med. Men jag vet att det finns privata aktörer som är intresserade av att ta en del av barntandvården. Det är inte så att man säger: Det där får folktandvården sköta. Speciellt på orter där man ser att folktandvården inte klarar av det tar man sitt sociala ansvar i samhället för att se till att alla barn får den vård de ska ha.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten Rågsjö!

Nu är det så lyckligt att jag kommer från Kronobergs län, där drygt 30 procent av barntandvården hanteras av privata aktörer. En annan ledamot här i kammaren kommer från ett annat län där man har samma siffror. Det är alltså inte entydigt att de privata aktörerna inte tar hand om barn. På många ställen, speciellt många mindre orter, gör man det eftersom man känner ett ansvar gentemot gruppen att hjälpas åt.

Problemet för folktandvården kvarstår dock. De är så chokade med barntandvården att effekten blir en undanträngning av övriga patienter. Jag är ingen tandläkare och har inte jättestora kunskaper på tandläkarområdet, men hela branschen, oavsett vilken sorts aktör man är, är överens om att detta är en reform som faktiskt kommer att göra skillnad för arbetsmiljön på våra tandläkarmottagningar. Om våra tandläkare hade sett problem - att tandhälsan kommer att rasa i den här gruppen och att det kommer att bli otroliga problem - tror jag inte att de hade varit så positiva.

Jag känner mig alltså ändå rätt trygg med att det här är ett första steg i ett reformarbete. Det är en grupp som generellt har god tandhälsa. Då ska vi inte göra satsningar på den gruppen som får konsekvensen att man väljer att inte kalla övriga vuxna patienter. Då går dessa kanske för länge med skador som kan bli irreversibla men som hade kunnat åtgärdas i ett tidigt skede.

Herr talman! Vi debatterar i dag SoU4 Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Offentliga resurser ska användas där de gör störst nytta, och så är inte fallet när det gäller den avgiftsfria tandvården för unga vuxna mellan 19 och 23 år. Detta är en grupp som har mycket god tandhälsa, kopplat till att Sverige har världens bästa barntandvård där barnen följs och undersöks kontinuerligt under sin uppväxt. Det förebyggande arbetet leder till att vi i dag kan stoltsera med en väldigt god tandhälsa bland våra barn, något som kommer att spela en viktig roll i deras fortsatta liv.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. De patienter som i dag är i behandling kommer att undantas genom övergångsregler som säger att de som är i behandling vid ikraftträdandet fortsatt ska ha avgiftsfrihet enligt det gamla regelverket.

Herr talman! Det finns givetvis risker med att sänka åldersgränsen. Det skulle kunna innebära att denna grupp kanske medvetet avstår från att gå till tandläkaren. Men samtidigt ser vi att denna grupp i dag konsumerar mer tandvård än vad som är motiverat utifrån deras tandhälsa, vilket tyder på att det finns en stor medvetenhet i åldersgruppen som borde borga för att man fortsatt kommer att göra sina tandvårdsbesök.

Herr talman! Ansvaret för barn- och ungdomstandvården ligger i dag på folktandvården. Ett sådant uppdrag är inte helt okomplicerat, eftersom man har kunnat notera en stor undanträngningseffekt inom folktandvården när det gäller vuxentandvård. Det finns inte tid till att kalla vuxna patienter i den utsträckning som man skulle vilja, utan man lägger tiden på att undersöka relativt friska munnar. En sänkning av åldersgränsen för den avgiftsfria tandvården leder således till att man kommer att kunna frigöra tid för att behandla vuxna patienter med andra besvär, vilket är en viktig del i kompetensutvecklingen för den enskilde tandläkaren.

Herr talman! Folktandvården har också utbildningsuppdraget för nyutexaminerade tandläkare. Ett sådant uppdrag är av yttersta vikt för att vi ska klara framtidens utmaningar när det gäller kompetensförsörjningen. Även här har man dock sett en undanträngningseffekt, kopplat till att det inte finns tillräckligt med patienter i alla åldersgrupper att behandla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Det är givet så att man som nyutbildad tandläkare vill behandla så många patienter med så många olika tillstånd som möjligt för att utveckla sin yrkeskunskap, och när det inte blir så väljer man att söka sig till andra aktörer. För folktandvården blir det ett moment 22, där man får allt svårare att kompetensförsörja sin verksamhet och klara sina olika uppdrag.

Herr talman! Den förändring som vi nu genomför är en del av ett större reformarbete när det gäller svensk tandhälsovård. Tandhälsans betydelse för andra sjukdomstillstånd har med åren blivit alltmer tydlig, och man kan koppla många tillstånd inom hjärt-kärlsjukvården direkt till patientens munhälsa. Detsamma gäller neurologiska sjukdomar. Detta är stora patientgrupper inom vår hälso- och sjukvård. Samtidigt är dessa tillstånd ofta kopplade till patienter med stigande ålder, och därför känns det relevant att göra satsningar på den äldre gruppen i samhället.

Under hösten lämnades slutbetänkandet Tiotandvård - ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, och det bereds just nu i Regeringskansliet. Huvuddraget i denna utredning är att högkostnadsskyddet ska vara kopplat till patientens ålder, i detta fall 67 år och äldre.

Herr talman! Förändringen av åldersgränsen för avgiftsfri tandvård är något som ses som positivt i hela tandvårdsbranschen, oavsett driftsform. Både offentlig tandvård i form av folktandvården och privata aktörer genom sina branschorganisationer är positiva till denna förändring. Man är överens om att det tidigare stödet har slagit fel, på bekostnad av andra åldersgruppers tandhälsa. Man hoppas också att detta kommer att generera tid för alla åldersgrupper för att säkerställa en mer jämlik munhälsa i hela landet och på så sätt även göra det mer intressant att jobba i glesbygd och på mindre orter.

Herr talman! Reformarbete är inte lätt. Det måste hela tiden göras avvägningar för att offentliga medel ska användas på bästa sätt. Det kallas prioriteringar. Jag är mycket nöjd med att vi här och nu kan presentera ett lagförslag som har majoritet i kammaren och som kommer att ligga till grund för det fortsatta reformarbetet inom tandhälsoområdet.

Jag ser fram emot det fortsatta arbetet med att reformera området, med sikte på att göra svensk tandhälsovård ännu bättre och mer jämlik över hela landet.

(Applåder)

Herr talman! När man tittat på gruppen 19-23-åringar har man kunnat se att den konsumerar väldigt mycket tandvård. Mycket av den tandvården är inte motiverad. Det tyder på att det finns en ganska stor medvetenhet om tandhälsa i gruppen. Vi har också en fantastisk barntandvård i landet. Man följer barnets hela uppväxt, vilket gör att vi nu för tiden har en fantastisk tandhälsa hos våra barn och unga. Det finns alltid undantag från alla regler - det vet vi alla - men generellt sett har den här stora gruppen en väldigt god tandhälsa.

Att den gruppen då ska tränga undan möjligheterna för folktandvården att jobba med sådana saker som kommer att få en väldigt stor inverkan på andra patientgrupper i framtiden tycker jag inte är rätt och rimligt. Jag vill ändå hävda att detta är ett reformarbete och ett första steg till någonting som kommer att bli bättre för den stora massan människor i samhället.

Herr talman! Jag tycker att ledamoten missar en viktig point i sitt anförande. Det ligger en utredning i Regeringskansliet som håller på att beredas och som handlar om att göra ett förändringsarbete i tandvården.

Man kan också lyssna på branschen, och då pratar jag inte bara om de privata tandläkarna utan om hela branschen. Branschen pratar om den undanträngningseffekt som barntandvården har specifikt på folktandvården, som ändå har huvuduppdraget för att hantera barntandhälsovården. Folktandvården har inte kunnat kalla sina vuxenpatienter i den utsträckning de skulle vilja.

En talare tog i ett tidigare replikskifte upp att 49 procent hamnar utanför tandvården på grund av socioekonomiska effekter. Men jag är 54 år, och jag går hos folktandvården. Jag tillhör de 49 procent som inte får någon kallelse, och detta på grund av att folktandvården inte har tid att hantera vuxenpatienterna. Att då sänka åldersgränsen för en grupp som har relativt god tandhälsa kommer att frigöra tid för folktandvården för att till exempel ta ett större ansvar för sina vuxenpatienter, vilket man vill.