Linus Sköld

Herr talman! Jag tackar skolministern för ett ändå utförligt svar.

6 miljoner kronor och 5 000 timmar är vad Skolinspektionen har uppgett för Dagens Nyheter att det har gått åt för inspektionen att granska en fristående skolhuvudman. Låt mig påminna om att det finns många hundra fristående skolhuvudmän i landet, men en enda skolhuvudman har inneburit 5 000 arbetstimmar. Och regeringen säger att det nu ska granskas mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lotta Edholm säger att kostnaden för granskningen ska ställas mot kostnaden för bristfällig utbildning, det vill säga ofullständig eller bristfällig utbildning kostar samhället pengar på kort och lång sikt.

Vi har inte råd att ha skolor i vårt skolsystem som har som överordnat syfte att ge vinst till ägarna. Att driva skola borde helt enkelt inte få vara affärsverksamhet eftersom det leder till bristfällig eller ofullständig utbildning. I samband med den granskning som Dagens Nyheter har gjort har man träffat en gammal elev som har gått den nämnda koncernens program för elektriker. Eleven fick göra APL hos en grossist, vilket innebar att sortera skruvar.

Vi har i tidigare debatter tagit upp elever som går transportprogrammet hos en annan skolhuvudman, men de får inte behörighet att framföra de fordon som de ska jobba med. Vi har debatterat hästgymnasier som saknar hästar.

Kan vi sluta att låtsas som att vinstintresset på skolmarknaden skulle vara bra för eleverna? I stället för att göra något åt grundproblemet vill regeringen tämja vinstintresset med mer kontroll och mer byråkrati.

Lotta Edholm fick uttala sig i samband med granskningen. Den fråga som jag hade tänkt ställa har en journalist insiktsfullt redan ställt till Lotta Edholm, nämligen om det inte vore enklare att ta bort drivkraften genom att förbjuda vinstuttag helt.

Lotta Edholm svarade att hon "kan leva med att en skola gör en liten vinst genom att bedriva god undervisning men kanske spara in på byråkratin".

Det är en sådan självmotsägelse, för samtidigt som regeringen lägger ännu mer resurser på tillsyn och granskning måste de motsvaras av huvudmännen. Det kostar alltså massor av tid och byråkrati att bli tillsynad. Och som skolministern själv konstaterade i Dagens Nyheter innebär en tillsyn inte nödvändigtvis att alla kvalitetsproblem på en skola rättas till.

Regeringen fortsätter att hälla pengar på tillsynen och nya pålagor på lärare och rektorer samtidigt som listiga vinstdrivande aktörer fortsätter att ta ut pengar som skulle ha gått till elevernas utbildning.

Min fråga till Lotta Edholm blir i stället den här: Hur mycket byråkrati tycker skolministern att det ska få kosta att bevara vinstuttagen?

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja påminna om hur många samhällsproblem som moderata regeringar har försökt lösa med det här verktyget. I förra veckan debatterade jag arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik med Johan Pehrson, som är kollega till Elisabeth Svantesson. Han återkommer till att lösningen på kompetensförsörjningsbekymren i norr skulle vara att sänka skatten för dem som arbetar.

Kompetensförsörjningsbekymren i norr hänger liksom ihop med att vi har olika konjunkturlägen i olika delar av landet. Det är högkonjunktur i norr och arbetslöshet på andra ställen. Vi kommer att behöva få arbetskraft att röra sig. Varför skulle arbetskraften röra sig för att man får en skattesänkning?

Detta är inte en spik, precis som utanförskapet inte var en spik. Integrationsproblemen var inte heller en spik. Kanske hammaren inte är ett så himla bra verktyg för att lösa problem som inflation eller sjukvårdskris?

Att minska statskassans omfattning med 150 miljarder kanske inte underlättar finansieringen av välfärden. Det löser kanske inte kompetensförsörjningsbekymren. Orättvisa skattesänkningar kan inte vara svaret på varje fråga, Elisabeth Svantesson!

(Applåder)

Fru talman! Tack, Åsa Eriksson, för en viktig interpellation! Tack, finansministern, för tillfället att debattera jobbskatteavdraget!

Året var 2007, och regeringen Reinfeldt kom på den briljanta idén att sänka skatten för dem som arbetar - inte för dem som är för långvarigt sjuka för att arbeta, inte för dem som är för gamla för att arbeta, inte för dem som är funktionsnedsatta och inte kan arbeta utan bara för dem som jobbar.

Det man ville lösa var utanförskapet, sa man, och jobbskatteavdraget blev liksom hammaren i verktygslådan. Utanförskapet var en spik - eller såg ut som en spik, för utanförskapet försvann ju inte för att jobbskatteavdraget infördes 2007. Men regeringen Reinfeldt försökte igen 2008. Utanförskapet försvann inte. Men regeringen Reinfeldt hade ju hittat hammaren i verktygslådan och tänkte att vi bankar en gång till, så regeringen Reinfeldt lånade hundratals miljarder för att sänka skatten ytterligare. Utanförskapet försvann inte. Man provade igen 2010 och 2014.

Så gick det några år. Vi tog makten. De som var pensionärer, sjukpensionärer eller funktionsnedsatta fick successivt skattesänkningar för att den orättvisa klyfta som hade uppstått mellan de och dem som förvärvsarbetar skulle utmönstras.

Men som bekant hade regeringen inte majoritetsstöd i riksdagen under förra mandatperioden. År 2019 hade Elisabeth Svantesson ett annat samhällsproblem, ett integrationsproblem i spåren av flyktingkrisen. Jag tänker mig att Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson tittade på varandra och sa: Ser inte det här ut som en spik? Vi tar fram hammaren! Och så genomdrev de ett jobbskatteavdrag till, det sjätte.

Här står vi nu. Nu har vi problem som inflation, krig i närområdet, gängkriminalitet, sprängningar och skjutningar och en sjukvård i kris. Elisabeth Svantesson tittar på dessa problem och tänker: Ser de inte lite grann ut som en spik ändå? Och så drar hon till med ett sjunde jobbskatteavdrag.

Skatteutgiften, alltså de förlorade skatteintäkterna med anledning av att vi ger människor jobbskatteavdrag, uppgår till hisnande 150 miljarder innevarande år. Och nu föreslår finansministern att ytterligare 11 miljarder ska läggas på samma sak - på orättvisa skattesänkningar för dem som tjänar mest.

Albert Einstein lär ha sagt att definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat. Jag undrar om han refererade till Elisabeth Svantesson.

(Applåder)

Herr talman! Nu har jag debatterat folkbildning med Mats Persson i flera timmar, och han återkommer till uttalandet att verksamheten är viktig. På alla möjliga olika vis är verksamheten viktig, säger Mats Persson.

Det stämmer liksom inte. Jag skulle vilja ha svar på frågan varför Mats Persson gör som han gör om han tycker att verksamheten är viktig. Om han tycker att den är bärande för demokratin och om han tycker att civilsamhället är viktigt därför att Sverige är mer än staten - varför minska de generella statsstöden? Varför skära bort Svenska från dag ett? Varför detaljstyra och gå i riktning mot politisk styrning av innehållet? Han kan inte svara en gång till att han tycker att verksamheten är viktig samtidigt som han gör dessa saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja veta varför han gör dessa drakoniska nedskärningar på studieförbunden. Jag skulle vilja veta varför han inte återställer nedskärningen på folkhögskolorna från förra året om det nu är så att han tycker att verksamheten är viktig. Inte en gång till vill jag höra att verksamheten är viktig om han inte ger svar på frågan varför han i så fall gör dessa förändringar. Det får liksom vara slut nu.

Jag har lagt fram teorin att detta är en beställning från Sverigedemokraterna. Om Mats Persson inte accepterar den teorin tycker jag att han ska invända mot den i sitt sista inlägg. Annars kommer jag att tolka det som att han har accepterat min teori.

Fru talman! Målet är att folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället. Det är på detta sätt målet för folkbildningspolitiken är stipulerat och nedskrivet i regeringens egen budget. Det låter ju som en verksamhet som skulle vara ganska bra för integrationen, för personlig utveckling och för delaktighet i samhället.

Det är ingen slump att det främst var studieförbunden som under flyktingkrisen 2015 fick uppgiften att genomföra svenska från dag ett, alltså att ge nyanlända möjlighet att lära sig svenska och samhällsorientering från första dagen som asylsökande i Sverige.

I budgetpropositionen 2023 halverar regeringen stödet till verksamheten med svenska från dag ett, och planen för 2024 var att det skulle försvinna. Och döm om min förvåning när detta inte finns med i budgeten för 2024. Ändå hör jag ministern säga att det finns ett anslag som föreslås öka med 20 miljoner för 2024 och 10 miljoner 2025, men det är inte ett anslag till folkbildningen. Jag skulle vilja att ministern förtydligar vad det är han avser när han säger detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad är det då för verksamhet som studieförbunden har kunnat ordna? Studieförbunden jobbar för kunskap, bildning, personlig utveckling och delaktighet i samhället. Det är till exempel svenska och samhällskunskap i Norrköping, verksamheten Språngbrädan i Sandviken, verksamhet för ukrainska flyktingar i Uppsala, textilhantverk av och med romska kvinnor i Stockholm, mötesplatsen Starka kvinnor i Boden, verksamheten Hand i hand i Sandviken och så vidare. Det är platser där människor förkovrar sig tillsammans och lär sig färdigheter som är viktiga för etableringen i det svenska samhället, inte minst utrikesfödda kvinnor.

Med kirurgisk precision skär regeringen ned möjligheterna för dessa verksamheter att existera. Man plockar bort det riktade stödet till svenska från dag ett, och nu tar man också bort en tredjedel av studieförbundens generella stöd. Hur tänker Mats Persson att detta ska stödja integrationen?

Fru talman! Ministern säger här i talarstolen att det är väldigt viktigt att ungdomar har god tillgång till fritidsaktiviteter. Och Anna Wallentheim pekar mycket riktigt ut den sverigedemokratiska agendan att vilja avliva ABF. Den som förstår vad som är i görningen här kan se att ministern går Sverigedemokraternas ärenden när han kapar en tredjedel av verksamheten i studieförbunden.

För ABF:s del handlar det om 24 000 aktiviteter - studiecirklar, kulturprogram och annan folkbildningsverksamhet - som inte kommer att bli av om budgeten går igenom. Jag ska ta några exempel. Det handlar om teaterskola för barn i Lillhärdal i Härjedalen. Det handlar om Danskompaniet i Östersund och deras samarbete med 250 barn och ungdomar. Det handlar om läxhjälp för elever i grundskolan i Vårby gård och Flemingsberg. Det handlar om 60 danscirklar tillsammans med Fryshuset här i Stockholm. Det handlar om en mobil kulturverkstad, en integrationsfrämjande verksamhet i tre bostadsområden med ungdomar 10-15 år gamla, och så vidare.

Om ministern står fast vid uttalandet att det är viktigt, till och med väldigt viktigt, att ungdomar har god tillgång till fritidsaktiviteter borde han upphöra med att gå Sverigedemokraternas ärenden och avliva studieförbundens möjlighet att göra just det han vill göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Jag ser att statsrådet har satt sig ned, vilket är bra - statsrådet är ju skyldig att svara på frågor, inte att stå i flera timmar.

Statsrådet säger att det statliga stödet till folkbildningen föreslås vara omfattande även framöver. Men om något är omfattande beror ju på vad det ställs i relation till. I relation till vad folkbildningen har haft att röra sig med tidigare, och i synnerhet till vad studieförbunden har haft att röra sig med tidigare, är det statliga stödet framöver inte särskilt omfattande. Om man skär bort en tredjedel av verksamheten kan stödet inte sägas vara omfattande.

Det handlar om att vi kommer att få se 32 000 färre studiecirklar. Det handlar om att pengarna kommer att räcka till 50 000 färre kulturprogram. Det handlar om att totalt nästan 100 000 aktiviteter inte kommer att bli av till följd av regeringens politik. Jag återkommer till vad jag sa i den föregående interpellationsdebatten: Jag tycker att det är närapå fräckt att påstå att det statliga stödet framöver kommer att vara omfattande. Det kommer att vara 100 000 färre aktiviteter! Det skulle jag inte kalla omfattande.

Min fråga till den liberale utbildningsministern, som är ansvarig för detta, är på vilket sätt detta kommer att stödja civilsamhällets organisering. På vilket sätt kommer nedmonteringen och slakten av studieförbundens verksamhet att stödja en stark demokratisk utveckling i det här landet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Påståendet att det blir 20 000 fler utbildningsplatser på komvux nästa år är inte sant.

Varje gång regeringen talar om budget är Elisabeth Svantessons viktigaste ord "inflationsbekämpning". Det är det viktigaste. Erkänn inflationen! Även om det finns en liten nominell ökning av anslagsnivån från innevarande år till nästa innebär det inte att pengarna räcker till fler utbildningsplatser, tvärtom. Jag har räknat, och det borde utbildningsministern också göra.

Detta gäller även den så kallade satsningen på folkhögskolorna. Som jag sa kommer ökningen totalt att uppgå till 6 miljoner, efter förra årets neddragning med 500 miljoner. Älvsby folkhögskola har fortfarande 1,7 miljoner mindre i årlig budget efter detta. Det är 24 elever som inte kommer att få undervisning på allmän kurs.

Jag tycker fortfarande att det är fräckt av utbildningsministern att stå här och sjunga civilsamhällets lov och samtidigt vilja montera ned studieförbundens verksamhet. En tredjedel ska skäras bort. Att påstå att det handlar om permanenta anslagsökningar för folkhögskolorna är bara trams!

Ministern gör permanenta, stora nedskärningar på studieförbundens verksamhet. Det är ju detta det handlar om. Det är ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna. Ministern bestämmer inte själv vilken politik han ska driva, för då hade han gjort som hans väljare förordar, som Liberalernas eget bildningsförbund förordar och som remissinstanserna i majoritet förordar. Då hade han inte flyttat fram de politiska positionerna för att styra bildningens innehåll och inte slaktat studieförbunden. Det är sverigedemokratisk politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(forts.)

Herr talman! Vi har delat upp anslaget av lite olika skäl, säger ministern. Han anger några olika skäl men rundar det verkliga skälet som är att man har delat upp det här anslaget för att kunna leverera Sverigedemokraternas beställning och slakta studieförbunden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt deras egna beräkningar försvinner 28 procent av studieförbundens finansiering. 28 procent av verksamheten kommer det att kosta med den budget som är presenterad av regeringen den här hösten. Det är en beställning från Sverigedemokraterna.

Idén att det här skulle vara ett sätt att prioritera folkhögskolorna skulle jag också vilja prata om en stund.

För ett par veckor sedan var jag på besök på Älvsby folkhögskola. Jag bor i Älvsbyn i Norrbotten. Jag besökte folkhögskolan som ligger där jag bor. Älvsbyn är en liten ort med en ganska liten folkhögskola. Regeringens prioriteringar har lett till att Älvsby folkhögskola innevarande år har 1,7 miljoner mindre i sin budget än man hade förra året. Det betyder 900 deltagarveckor. Översatt till antal människor som kan få gå allmän kurs eller vårdutbildning, som är de vanligaste utbildningarna som Älvsby folkhögskola ger, är det ungefär två klasser.

Det här året skjuter regeringen nominellt till 100 miljoner kronor, påstår den. Då kan man göra matematiken. Eftersom det här anslaget inte har funnits tidigare får man anta att det har varit 100 miljoner mindre än vad som nu ligger på anslaget folkhögskolor. Det motsvarar 2 346 000 000 för innevarande år och en utökning med 100 miljoner till 2 446 000 000 nästa år. Om man skulle värdesäkra de 2,3 miljarderna som gäller för innevarande år och anta att vi har en inflation på 4 procent - jag skulle tro att det är försiktigt räknat, men jag har räknat på det - innebär värdesäkringen att man måste tillföra 94 miljoner. Om pengarna ska räcka till samma sak 2024 måste man tillföra 94 miljoner.

Det här betyder att det faktiska tillskottet till folkhögskolorna, som regeringen prioriterar, uppgår till 6 miljoner kronor i ett anslag som omfattar nästan 2 ½ miljard. Om det är regeringens sätt att prioritera skulle inte jag vilja vara prioriterad av regeringen.

Hur påverkar det här studieförbundens verksamhet? Det är ju studieförbunden som är i skottgluggen; det är studieförbunden som ska slaktas. 607 000, nästan 608 000, unika deltagare deltog i studieförbundens verksamhet 2022. Om man ska minska det med 28 procent är det 170 000 färre som kommer att kunna delta. Av de 607 000 hade nästan 500 000 kort utbildning. Det är alltså de i samhället som har störst behov av tillgång till bildning som deltar som unika deltagare i studieförbundens verksamhet, och det är detta regeringen riktar udden mot.

Jag tycker att det är på gränsen till oanständigt att stå här och prata om att Sverige är något mer än staten och sjunga civilsamhällets och studieförbundens lov på det sätt som ministern gör, när man gör sådana här saker.

(Applåder)

Herr talman! Grunden för ett sant demokratiskt samhälle är en bildad och delaktig befolkning. Utan den är det inte en riktig demokrati. Så beskriver Helén Pettersson, ABF:s ordförande, värdet av folkbildningen.

Man skulle kunna säga att Liberalernas väljare håller med. Nästan 90 procent av Liberalernas väljare instämmer i påståendet att kunskap och bildning är viktigt för att alla ska kunna delta i samhällets demokratiska utveckling. 70 procent av Liberalernas väljare instämmer i påståendet att politiker inte ska detaljstyra studieförbundens verksamhet, enligt en Sifoundersökning.

Liberalernas eget studieförbund leds av förbundschef Johan Fyrberg. När regeringen presenterade sin budget, där förslaget om uppdelning av anslaget och den drakoniska neddragningen på studieförbundens verksamhet fanns med, fick Johan Fyrberg kommentera. Han sa att förslaget är ett dråpslag för folkbildningen i Sverige, och att det var fråga om en betydligt större neddragning än vad de hade förväntat sig och vad som är rimligt i den tid vi befinner oss i. Folkbildningen når inte minst människor som står längst från samhället, längst från arbetsmarknaden. Det är genom att engagera de grupperna som man håller samman i ett land. Detta har Johan Fyrberg sagt i SVT.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här står ministern och ger en bild av att vara en folkbildningens förkämpe. Folkbildningen är en viktig kraft, och han värnar att folkbildningen ska vara fri och frivillig. Det kan hända att han skulle vilja vara en förkämpe för folkbildningen, men fakta talar emot ministern. Regeringens stora besparingar på folkhögskolor förra året, alltså innevarande års budget, tillsammans med stora kostnadsökningar, har lett till en svår ekonomisk situation för landets folkhögskolor. I nästa års budget attackeras i stället studieförbunden. En tredjedel av deras finansiering ska bort. Styrningen av folkbildningen och fördelningen av pengarna till folkbildningen ska flyttas närmare politiken. I förlängningen kommer en ökad detaljreglering och minskad autonomi att självklart leda till politiskt inflytande över folkbildningens innehåll.

Varför påstår då ministern att han är en folkbildningens förkämpe? Jo, för att de egna väljarna tycker att han ska vara det, för att det egna studieförbundet tycker att han ska vara det och för att tunga remissinstanser, som Sveriges Kommuner och Regioner, avstyrker förslaget om att dela upp anslaget i studieförbund och folkhögskolor.

Det finns övertygande anledningar för ministern att stå här och låtsas att han är en folkbildningens förkämpe. Men det är han inte eftersom han har rättat sig efter Sverigedemokraternas politik. Senast Sverigedemokraterna lade fram en egen statsbudget innehöll den miljardneddragningar på folkbildningen. Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna är ett auktoritärt parti, och auktoritära partier och auktoritära regimer vill inte att bildningen ska vara fri och frivillig. Då ska auktoriteten bestämma vad folk får lära sig. En bildad befolkning är mycket svårare att styra.

Mina frågor kvarstår: Hur ska ministern säkra att folkbildningen ska fortsätta att vara fri till innehållet och frivillig för deltagarna?

Herr talman! Rätt ska vara rätt, ropar Johan Pehrson här i kammaren. Jag tänker att vi som blandar oss i debatten, som statsrådet uttryckte det, också ska ha tack för att vi gör det.

Det är nämligen så att Johan Pehrson ska vara glad för att han har en noggrann opposition. Själv slarvar han, tänjer på sanningen och pratar hellre om något annat. I sitt nästan fyra och en halv minuter långa inlägg alldeles nyss ägnade han max tjugo sekunder åt kompetensförsörjningspolitik. Resten handlade om Ukraina eller socialtjänsten och lite av varje, men inte om det vi debatterar. Jag tycker att nästa inlägg borde få handla om det.

Man kan inte kompensera för varje krona, säger Johan Pehrson i sitt svar. Det är möjligt att man inte kan göra det, men man skulle ju kunna tycka att det som regeringen presenterar som miljardsatsningar ändå skulle innebära ökningar jämfört med förra årets nivå. Men det gör de inte. Som Serkan Köse påpekade är det en nominell minskning med en halv miljard jämfört med 2022. Jämfört med 2023 är förslaget en minskning med 100 miljoner.

Det handlar inte om att kompensera för varje krona. Det handlar om att göra det man säger. Säger man att det ska bli fler platser i vuxenutbildningen måste det baske mig bli fler platser i vuxenutbildningen, och det blir det inte med den politik som Johan Pehrson för.

Jag tycker att Johan Pehrson är svaret skyldig. Hur ska han lösa kompetensförsörjningsbekymren? Han har ansvar för det här nu. Som Adrian Magnusson påpekar: Att komma dragande med en inkomstskattesänkning - hur ska det stimulera människor att ta de jobb som växer till i norra Sverige när man gör breda inkomstskattesänkningar för alla som jobbar?

(Applåder)

Herr talman! Jag är norrbottning. I Norrbotten läser man Norrländska Socialdemokraten. Där trycks i dag ett TT-telegram där det står: "Norra Norrland är Sveriges ekonomiska motor för tillfället". Det bygger på bruttoregionalprodukten och tillväxten där i princip bara tillväxten i norra Sverige ökar. Nordeas chefsanalytiker får uttala sig i artikeln och säger: "Norrland har andra problem, inte minst brist på arbetskraft. - - - Utmaningen är att stoppa utflyttningen och öka inflyttningen."

Som min kollega Adrian Magnusson påpekade var arbetsmarknadsministern själv i Boden för en liten tid sedan. Då gjorde han en intervju i en radiokanal som man lyssnar på om man bor i Norrbotten, nämligen P4 Norrbotten. I denna intervju noterade jag en detalj som Adrian Magnusson inte nämnde. I arbetsmarknadsministerns svar levererar han beskedet att det inte finns några nya planer på nya stöd för att locka arbetskraft från södra Sverige till norra. Vad ska hända då? Adrian Magnusson redogjorde förträffligt för alla delar utom en detalj. Johan Pehrson återkommer till att han ska sänka skatten för dem som jobbar.

Om vi klipper till svaret på interpellationen tänker jag citera arbetsmarknadsministern själv. Jag läser i den del av det skriftliga svaret som handlar om vuxenutbildningen. Det är ändå stora siffror som Johan Pehrson lyfter fram. Han säger: 1 747 miljoner kronor tillförs, inklusive studiemedel till komvux och yrkeshögskoleutbildning. Det står: "Satsningarna kan leda till att flera personer utbildar sig till exempelvis undersköterska, batteritekniker eller lokförare." Det hade varit fint om det hade varit sant.

I regeringens egen budgetproposition för 2024, den som avlämnades i förra veckan, kan man följa anslagsutvecklingen på stödet till vuxenutbildningen. Anslaget heter 1:17 i utgiftsområde 16. För 2023 anslogs 4 494 miljoner. Förslaget för 2024 är 4 568 miljoner. Det är en skillnad på 74 miljoner kronor, alltså en ökning av anslaget med 74 miljoner kronor nominellt.

Men vi har en pågående inflation. Det brukar regeringen kärt tala om. Om man antar att man behöver kompensera för den när man ska beräkna hur anslaget leder till att fler ska kunna utbilda sig kan man om man räknar snällt behöva justera med 4 procent. Om man räknar upp anslaget från 2023 års nivå med 4 procent skulle 4 674 miljoner behövas för att bibehålla nivån för innevarande år.

Det betyder summerat att satsningen som Johan Pehrson hänvisar till i sitt svar de facto är en nedskärning på över 100 miljoner kronor. Det kommer inte att leda till att fler personer kan utbilda sig, tvärtom. Detta måste få ett slut. Det måste bli ett stopp på siffertrixandet.

Jag vill sammanfatta inlägget så här: Varken sänkt inkomstskatt eller påhittade satsningar på komvux kommer att lösa kompetensförsörjningen i norra Sverige, Johan Pehrson.

(Applåder)

Fru talman! Jag hör skolministern svara att förslag som läggs fram ska vara förenliga med barnkonventionen och att det ska kunna finnas en ventil för särskilda fall, men det var inte frågan. Frågan senast jag stod i denna talarstol var om ministern kan garantera att skolpersonal inte kommer att bli skyldig att ange sina elever. Det är enkelt - kan ministern garantera det, ja eller nej?

Skolledare, som min interpellation handlade om, har redan en tuff arbetssituation. Jag försökte illustrera det med allt som ligger på en skolledares bord. Det här förslaget skulle göra en redan tuff arbetssituation värre.

Både skolministern och Sverigedemokraterna har pekat ut ett samhällsproblem som vi socialdemokrater har pekat på länge, nämligen det som i den här debatten går under benämningen skuggsamhället - människor som vistas i landet utan tillstånd och lever gömda. Vi är med på att vi behöver hitta åtgärder för det; den utredning som detta tilläggsdirektiv gäller tillsattes faktiskt av den socialdemokratiska regeringen. Men det här förslaget befäster och fördjupar skuggsamhället snarare än bekämpar det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hela idén är sverigedemokratisk ondhetssignalering. Den kommer inte att lösa ett enda av de problem som man påstår att den ska lösa. Angiverilagen är sverigedemokratisk ondhetssignalering, och det enda rimliga för statsrådet vore att vägra.

(Applåder)

Fru talman! Tack för en animerad debatt, och tack för ett svar, skolministern!

Jag är inte helt tryggad. Jag skulle vilja ha svaret på frågan vilken linje det är som gäller. Jag tror att Aylin Nouri formulerade den som: Kan skolministern garantera att skolpersonal inte kommer att åläggas en anmälningsplikt eller en plikt att ange sina elever? Den frågan tycker jag fortfarande behöver få ett svar.

Sverigedemokraterna gör här en helt annan tolkning än skolministern av vad som är förenligt med barnkonventionen. Det är väldig tydligt efter fyra sverigedemokratiska inlägg att barnkonventionen kan gälla samtidigt som barn ska anges om de kommer till skolan om de inte har rätt att vistas i landet. Det är Sverigedemokraternas mening. Jag skulle vilja höra om ministern delar den uppfattningen.

Vad som står klart är att Skolledarförbundets ordförande, numera Sveriges Skolledares ordförande, inte delar den uppfattningen. Han sa så här: Vi är oerhört kritiska till det här förslaget. Det är ett hot mot barnkonventionen och allas rätt till sjukvård och utbildning. Ett angiverisystem inger inget förtroende. Den här delen borde över huvud taget inte utredas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är uppenbart att det jag anförde om skolledares arbetsmiljö och yrkesetiken, och som har anförts av mina kollegor, gäller. Det vore ytterst problematiskt om man i strid med fackens och professionernas uppfattning tvingade på dem den här uppgiften.

När vi ändå talar om det tänker jag på det Anders Alftberg sa i sitt anförande om att den här idén har kritiserats av delar av facket. Jag skulle vilja att Anders Alftberg plockar fram ett fackförbund som har välkomnat idén om en angiverilag.

När vi ändå talar om angiverilag vänder jag mig till Patrick Reslow, som tycker att vi tar i för hårt när vi använder ordet angiveri. Frågan till Reslow blir: Ska skolpersonal enligt Patrick Reslows mening ange barn som vistas olovligen i landet till polisen? Om han tycker det är ju angiveri en adekvat benämning på det Patrick Reslow vill uppnå.

Både skolministern och Sverigedemokraterna talar i debatten om skuggsamhället. Det är skuggsamhället som ska bekämpas. Jag håller helt med om att den som har fått avslag ska lämna landet. Men så bekämpas inte skuggsamhället.

Skuggsamhället befästs genom att det barn som har rätt till utbildning inte vågar komma till skolan. Det för skuggsamhället ännu mer i skuggan om man är hotad att bli angiven om man kommer till skolan.

Det är inte så skuggsamhället ska bekämpas. Jag tycker heller inte om idén att det här finns parallella samhällen. Vi ska leva här tillsammans. Men det är inte så man bekämpar det.

(Applåder)

Fru talman! Det är min bestämda uppfattning att skolledare ska göra allt de kan för att ge barn bästa möjliga förutsättningar att lära sig och utvecklas. Skolledare ska däremot inte hålla på med angiveri.

Skolledare är som pedagogiska ledare de som har ansvar för att säkra undervisningens kvalitet och utveckling på respektive skola. De ska i alla lägen tillse att skolan efter bästa förmåga lever upp till de långtgående krav som vi har ställt i skollagen på individuell anpassning av utbildningen.

Skolledare är som lokala chefer direkt ansvariga för sin personal med lönesättning, fortbildning, arbetsmiljö, schema och andra viktiga villkor. Skolledare har ansvar gentemot elever, föräldrar, personal, förvaltning, bolagsledning och stat. Uppgifterna är aldrig sinande. Alltifrån beslut om särskilt stöd, planer och dokument till lönesättning och suddgummibeställning kan ligga på rektors bord.

När regeringen inte kompenserar kommuner för deras kostnadsökningar är det rektor som hamnar i kläm - i kläm mellan förväntningarna på att alla lärare, all stödpersonal, alla specialpedagoger och skolkuratorer ska vara kvar även nästa läsår och förväntningarna på att hålla budget.

När regeringen hittar på nyckfulla grejer är det skolledare som ska verkställa dem också. När Lotta Edholm hojtar att alla skärmar ska destrueras eller att lärarna ska ange sina elever är det skolledarna som ska se till att så sker.

Skolledare byter som bekant jobb rätt ofta redan nu, det vill säga vartannat eller vart tredje år i genomsnitt. Det är ett tydligt tecken på att de verkar i en oerhört tuff arbetsmiljö. Och nu kommer alltså påbudet att ytterligare en riktigt tuff arbetsuppgift ska läggas på landets skolledare, nämligen den att ange sina elever till polisen.

För några veckor sedan höll regeringspartierna en presskonferens för att berätta om utredningsdirektiven som detta handlar om. Vid den medverkade skolministerns partikamrat Fredrik Malm. Han sa då att han känner sig trygg med att skolpersonal inte kommer att omfattas av angiverilagen eftersom utredningsdirektivet pekat ut att angiverilagen ska fungera i samklang med barnkonventionen. Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna, som medverkade vid samma presskonferens, fnyser åt denna synpunkt och konstaterar att förslaget inte påverkar rätten till utbildning då barnen ju kan gå i skolan i sitt hemland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När nu skolministern får frågan i interpellationer här i dag svarar hon precis som sin partikamrat med hänvisning till Europakonventionen och barnkonventionen, där barns rätt till utbildning slås fast.

Frågan blir: Hur ska landets skolledare veta vad som gäller? Jag tänkte att ministern kanske kan ta tillfället i akt att förklara det i kammaren här i dag. Är det ministerns inställning som gäller - att skolpersonal ska undantas från anmälningsplikt? Eller är det Sverigedemokraternas inställning - att det ska vara straffbelagt för skolpersonal att underlåta att ange sina elever till polisen?

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa tidigare tror jag att denna utredning, utifrån vad som har sagts om den hittills, kommer att ha ett alldeles för snävt perspektiv.

Faktorer som påverkar betygsinflationen och olikvärdigheten måste så klart beaktas av denna utredning. Man kan inte landa i metoden att ankra i nationella prov och känna sig nöjd med det när vi har ett system som gör att vissa skolor har starka incitament att hålla uppe betygen. Man kan inte bara negligera det och säga att jag kastar paj och inte debatterar sakfrågan, vilket är precis vad jag gör. Det är ett skäl till den betygsinflation som vi har.

Om utredningen ska komma till rätta med betygsinflationen - om detta är syftet med denna utredning - då skulle man på riktigt låta den analysera vilka konsekvenser som marknadssystemet får för olikvärdigheten i betygsättningen. Tycker inte Josefin Malmqvist också det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det som jag tror är skälet till att Josefin Malmqvist står här och känner sig så nöjd, trots att hon inte vill titta på denna fråga, är att det verkliga skälet till att denna utredning kommer att ha denna snäva konstruktion är att det enda som Josefin Malmqvist och hennes regeringskompisar vill är att bevara skolbolagens möjligheter att fortsätta att ta ut vinst ur det svenska skolsystemet. Då måste de lösa frågan om betygsinflationen. För med denna mängd avslöjanden och skandaler måste de göra någonting åt detta. Då har de hittat ett sätt här, en konstruktion som gör att de kan göra någonting åt det utan att göra någonting åt det verkliga problemet - att skolsystemet läcker skattepengar som var avsedda för att unga skulle få utbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Herr talman! Som Josefin Malmqvist mycket väl vet har frågan om betygsinflation inte negligerats av tidigare regeringar. Lagstiftningen som Riksrevisionen har utvärderat är framtagen av den förra regeringen i syfte att minska betygsinflationen, det vill säga att tillskriva de nationella proven särskild vikt vid betygsättningen.

Tidigare var de nationella proven enligt författningarna ett prov bland andra. Vi ändrade lagen så att de nationella proven skulle tillskrivas särskild vikt för att komma till rätta med betygsinflationen.

Vi tillsatte en utredning om ämnesbetyg. Utredaren Jörgen Tollin hade i uppdrag att ta fram olika alternativ för att motverka betygsinflation. Josefin Malmqvist borde läsa utredningen för att se vilka alternativ som finns och hur betygsinflationen ser ut. Det finns ett jättebra kunskapsunderlag för regeringspartierna att ta vidare i arbetet nu.

Sluta att kasta paj, för att använda Josefin Malmqvists egna ord.

Jag tycker att Josefin Malmqvist, precis som Patrick Reslow, behöver berätta hur hon ser på vinstintresset och kopplingen mellan betygsinflation och skolmarknaden, alltså betyg som konkurrensmedel. Tror inte Josefin Malmqvist att det påverkar inflationen av betygen över huvud taget?

Herr talman! Jag vill påminna Patrick Reslow om att också kommunala skolor lever i en konkurrensutsatt miljö som en följd av hur skolsystemet är konstruerat. Men motiven att sätta höga betyg är starkare för aktiebolagsdrivna skolor.

Varje aktiebolag har som överordnat syfte att ge vinst till ägaren. Det vet Patrick Reslow om. Om man kan tjäna pengar på att sätta höga betyg är det helt rationellt agerat av aktiebolagen att hålla uppe betygen för att kunna leverera på sitt syfte, det vill säga att ge vinst till ägaren.

För mig är det obegripligt att Patrick Reslow tar systemet i försvar och till varje pris vill bevara skolbolagens möjligheter att ge vinst till sina ägare. Jag tycker att det är stötande.

Kriterierna är, som Patrick Reslow påpekade, nyss reviderade. Vi har i dag tillsammans fått en föredragning om hur förenklade de faktiskt är. Vi kanske ska låta den förändringen börja verka innan vi ger oss på nästa läroplansrevidering. Jag säger inte att läroplanen är perfekt eller att kursplanerna inte behöver ändras eller någon gång ska revideras igen, men vi har alldeles nyss gjort en helt ny läroplan; vi gjorde det i samförstånd. Låt oss se vad den leder till.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att Patrick Reslow ämnar rösta för vår reservation i nästa vecka eftersom han gärna vill se ett bredare tag om hur betygssystemet fungerar.

De konsekvenser som jag har beskrivit att betygssystemet får och hur man kan lindra dem vill Patrick Reslow se över. Jag hör ju det. Jag räknar med att Reslow kommer att rösta på vår reservation när ärendet ska avgöras.

Jag är förbryllad. Är det så att Patrick Reslow här i kammaren förnekar att man kan tjäna pengar på att sätta höga betyg? Är det så att Patrick Reslow menar att det inte är en konkurrensfördel att ha ett högt betygsgenomsnitt när man ska konkurrera om eleverna?

Annars förstår jag inte invändningen att vi inte borde tala om vinstincitamentet. Det är precis mitt i kärnan. Det är så betygsinflationen uppstår. Den som kan tjäna pengar på att sätta höga betyg har rätt goda motiv att trycka upp betygen på sin skola. Håller inte Patrick Reslow med om det?

Herr talman! I morgon ska jag spendera dagen hemma i Älvsbyn på mina barns skolavslutning. Min son får för första gången fullständigt betyg i årskurs 6. Nu har de hunnit läsa alla ämnen som de får betyg i. För första gången är betygsdokumentet fullständigt. Det känns ändå som en stor sak för honom.

Betyg är viktiga eftersom de avgör unga människors framtidsutsikter. De får inte under några som helst omständigheter vara orättvisa. Betygen måste på ett adekvat sätt spegla vilka kunskaper elever har. Det här kan låta enkelt, men om vi börjar fundera över hur betyg fungerar, vad vi använder betygen till och hur de sätts kommer en annan bild att växa fram. Då är saker inte så enkla längre.

Betygssystemet är konstruerat för att ge återkoppling till min son om hur det går för honom i skolan. Det är uttryckta kunskapsmål som ska bedömas, och det är i vilken mån han når upp till dem som betygen i första hand är konstruerade för att visa.

Men vi använder ändå betygen i fler syften. Vi använder betygen, som ju skulle vara en återkoppling till min son, för att också rangordna honom i relation till hans klasskamrater när han ska till nästa steg i utbildningskedjan på gymnasiet - fastän systemet inte är konstruerat för att göra detta.

Vi använder också betygen för att jämföra skolor med varandra. Diskussionen alldeles nyss om skolmarknaden och konkurrensen är ett bevis på att betygssystemet som det är konstruerat inte är gjort för det ändamålet. Det fungerar helt enkelt inte att jämföra skolor med varandra baserat på betygsresultat som skolorna själva helt bestämmer över. Det blir inte ett objektivt jämförbart mått - varken ett rättvist urval till nästa steg i utbildningskedjan eller en rättvis jämförelse mellan två skolors kvalitet.

Betyg beslutas dessutom allra längst ut. Det är den enskilde läraren som fattar beslut om betyget. För målrelaterade betyg är målen formulerade så att alla i salen menar olika saker med de ord som står där, det vill säga läser in olika saker i de ord som står i målen. Beslutet ska sedan fattas av en enskild lärare. Då är likvärdighet i det närmaste omöjligt att uppnå. Vi måste såklart göra allt vi kan eftersom betygen inte får vara orättvisa, men det är i det närmaste omöjligt att uppnå total likvärdighet när beslutsfattare ska fatta beslut utifrån så tolkbara kriterier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Dessutom korrumperar marknadsintresset betygsättningen. Det har vi sett många exempel på under våren. Det har varit avslöjande, på skandal, på avslöjande, om rektorer som sätter lön efter hur höga betyg lärarna sätter, om rektorer som ändrar i redan satta betyg eftersom de inte är nog höga, om prestigeskolor som snedvrider konkurrensen om platserna i nästa steg i utbildningskedjan. Detta gör skolorna därför att de kan tjäna pengar på att sätta höga betyg. Den grunden skulle vi verkligen behöva komma till rätta med.

I dag debatterar vi Riksrevisionens rapport och regeringens skrivelse med anledning av den. Som Fredrik Malm nämnde i sitt anförande har Riksrevisionen granskat just statens insatser för likvärdig betygsättning. Den har sammanfattat att de insatser som har vidtagits inte är tillräckliga.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att låta utreda hur betygen kan bli mer likvärdiga. Det välkomnas såklart. Regeringen har sagt att den tänker följa den rekommendationen och tillsätta en sådan utredning. Socialdemokraterna tycker att det är välkommet.

Men regeringen har också varit otroligt snäv i vad den utredningen ska titta på. Det känns enkelspårigt att säga att den enda lösningen på problemet är förankringen i nationella prov.

Det ska absolut övervägas som en metod. Men det blir viktigt att man gör den förankringen på gruppnivå eller skolnivå så att det inte enskilda provtillfället avgör och så att vi inte återinför det examensprov i den svenska skolan som Fredrik Malm talade om. Det vore olyckligt.

Samtidigt finns det skäl att tro att betygssystemets konstruktion påverkar elevernas psykiska hälsa. Det finns också skäl att tro att en mer provtung betygsättning kommer att öka stressen och pressen för eleverna. Det är rakt i strid med den senaste reformen vi genomförde av betygssystemet, som syftar till att minska pressen och stressen för eleverna.

Det är 15 procent av varje årskull som kickas ut från fortsatta studier i övergången mellan grundskola och gymnasieskola. Det är en direkt konsekvens av hur betygssystemet är konstruerat och hur antagningsreglerna till gymnasieskolan ser ut.

Det är en konstruerad utslagning. Innan införandet av det underkända betygssteget och det målrelaterade betygssystemet hade vi ingen utslagning i övergången mellan grundskola och gymnasieskola. Den är konstruerad. Den skulle behöva upphöra.

Slutligen skulle utredningen också behöva belysa marknadsskolans påverkan på betygen och vinstintressets tryck uppåt på betygsättningen. Betygsfiffel och fusk sänker tilltron till skolsystemet. Därför måste det motverkas.

Eftersom Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna vill bevara skolbolagens möjlighet att ta ut cash ur det svenska skolsystemet till varje pris väljer de att i stället öka press och stress för elever i skolsituationen. Eleverna får betala för högerns fortsatta marknadsskola. Det beklagar jag.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 1.

(Applåder)