Fru talman! Jag vill tacka för debatten och tacka interpellanten för denna interpellation, en mycket viktig sådan.

Vi befinner oss, som redan har nämnts, i en väldigt speciell tid. Sverige pressas från många håll. Vi pressas säkerhetspolitiskt. Vi har krig i vårt närområde som vi också är involverade i genom att vi stöttar Ukraina; vi gav senast i dag besked om ytterligare paket. Vi ser till att öka trycket vad gäller inrikes säkerhet med stöd till polis och rättsväsen. Även Försvarsmakten byggs upp fortsättningsvis.

Men ekonomin pressas också, minst sagt. För första gången på 30 år har Sverige tillsammans med andra länder upplevt en skyhög inflation. Och inte nog med det - vi gör det samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur. Allt detta pressar Sverige, svenska hushåll och företag och välfärden.

Det är därför den budget jag lämnade här på riksdagens bord den 20 september är en väl avvägd budget för detta läge. Den kommer inte att öka inflationen eller vara ansvarslös, tvärtom. Den kommer att se till att de viktiga kärnuppgifterna prioriteras samtidigt som vi stöttar hushåll i en väldigt svår tid.

Vi stöttar hushåll på olika sätt. Det handlar om drivmedelsskatter och sänkt skatt brett för alla som arbetar. Och vi riktar särskilt stöd till dem som har det allra tuffast, nämligen barnfamiljer med bostadsbidrag. Vi vet att de har de allra minsta marginalerna.

Men det allra viktigaste som jag och regeringen kan göra är att se till att inflationen dämpas. Det är därför det är viktigt att inte göra som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som är Socialdemokraternas närmaste allierade, vill och se till att staten skulle gå med flera hundra miljarder i underskott de närmaste åren. Det vore att kasta bensin på inflationsbrasan och skulle drabba människor ytterligare.

Att sänka skatten för människor som arbetar och har arbetat, det vill säga pensionärer, tycker jag i grunden är väldigt bra av flera skäl; jag ska återkomma till detta.

Många av de ersättningar som vi har indexeras upp med inflationen, som jag också nämner i svaret - det vill säga att man kompenseras. Garantipensionärer fick 850 kronor mer i månaden i år och kommer att fortsätta få det nästa år. Även nivåerna för sjuk- och aktivitetsersättning indexeras upp. Detta betyder inte att nivån är hög, tvärtom. Det är en tuff situation att leva på sjuk- eller aktivitetsersättning, men man kompenseras för inflationen.

Undersköterskan och busschauffören gör inte det. De har sett hur hela den fantastiska reallöneökning som vi har haft under tio år har sjunkit tillbaka, och det innebär att man faktiskt har fått en reallönesänkning. Just därför är det rätt att sänka skatten för alla som jobbar, och det är också rimligt att göra det. Det stärker också arbetslinjen, för inflationen har urholkat arbetslinjen och gjort skillnaden mellan att jobba och inte jobba mindre.

Låt mig bara kommentera det som har sagts flera gånger om att sänka och skärpa bidrag. Man ska se detta i sitt sammanhang. Om interpellanten verkligen har lyssnat på hela pressträffen vet hon att Moderaterna, till skillnad från Socialdemokraterna, ser ett problem när det för många familjer runt om landet inte lönar sig att en förälder går till jobbet om båda är arbetslösa. Det handlar ofta om invandrade personer som får olika typer av bidrag. Vart för sig är bidragen inte alltid särskilt höga, men summan kan ändå bli hög om personen har många barn. Jag har träffat socialchefer runt om i landet som vittnar om att det är svårt att jobba med denna grupp om det inte finns drivkrafter för dem att gå till jobb. Det är detta som det handlar om.

Att sänka skatten särskilt på låg- och medelinkomster och se till att man inte kan stapla bidrag till en sådan nivå att det inte lönar sig att gå till jobbet är en viktig del i arbetslinjen. Jag skäms inte att sänka skatten för den som jobbar. Det kommer vi att fortsätta att göra när vi kan, för det ska alltid löna sig att arbeta.

Fru talman! Jag skulle vilja påminna om hur många samhällsproblem som moderata regeringar har försökt lösa med det här verktyget. I förra veckan debatterade jag arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik med Johan Pehrson, som är kollega till Elisabeth Svantesson. Han återkommer till att lösningen på kompetensförsörjningsbekymren i norr skulle vara att sänka skatten för dem som arbetar.

Kompetensförsörjningsbekymren i norr hänger liksom ihop med att vi har olika konjunkturlägen i olika delar av landet. Det är högkonjunktur i norr och arbetslöshet på andra ställen. Vi kommer att behöva få arbetskraft att röra sig. Varför skulle arbetskraften röra sig för att man får en skattesänkning?

Detta är inte en spik, precis som utanförskapet inte var en spik. Integrationsproblemen var inte heller en spik. Kanske hammaren inte är ett så himla bra verktyg för att lösa problem som inflation eller sjukvårdskris?

Att minska statskassans omfattning med 150 miljarder kanske inte underlättar finansieringen av välfärden. Det löser kanske inte kompetensförsörjningsbekymren. Orättvisa skattesänkningar kan inte vara svaret på varje fråga, Elisabeth Svantesson!

(Applåder)

Fru talman! Nu handlar ju inte den här debatten om resurser till välfärden i allmänhet. Men jag kan konstatera att de 1 300 miljarder som kommuner och regioner har som inkomst varje år är mycket pengar. Nästa år blir dock tufft på grund av en inflationspuckel. Därför är det bra och klokt att fyra partier har enats om att lägga 16 miljarder till detta. Det kommer att täcka en stor del av det underskott som man beräknas ha. Men vi vet också att det kommer att vara tufft, och staten kan inte kompensera för allt.

Låt mig återgå till interpellationen, fru talman, och vad den handlar om. Först ska jag bara säga något väldigt kort. Det kan låta i diskussionen som att det är väldigt stor skillnad i skatt mellan den som arbetar och den som har sjuk- och aktivitetsersättning. Men på en nivå på 12 000 handlar det om 100 kronor i månaden. Det kan man tycka är orimligt eller inte - det är upp till lyssnaren och tittaren och, såklart, den som läser protokollet efteråt att avgöra.

Men varför gör vi i regeringen och samarbetspartierna det vi gör? Det är ganska enkelt. Det är som jag sa. Nummer ett är att vanliga hårt arbetande människor har fått en rejäl reallönesänkning - inflationen har gjort alla fattigare. Men de kompenseras inte på något sätt. Därför är det riktigt att sänka skatten. Även om Linus Sköld nu gärna vill få det att framstå som att det bara är vi som sänker skatten kan jag med glädje konstatera att även socialdemokrater sänker skatten - 8 miljarder för människor som jobbar. Det tycker jag i grunden är bra. Jag välkomnar att ni också tycker att det är bra, även om det inte låter så på Linus Sköld.

Varför tycker jag att detta är riktigt och viktigt? Jag rekommenderar alla tre i debatten att läsa lite utvärderingar som olika institut har gjort om vad det har betytt att vi har sänkt skatten brett för människor som arbetar. Det har alltså ökat sysselsättningen kraftfullt i detta land, vilket också har genererat resurser till välfärd och skyddssystem.

Det vi såg 2006 var en urholkning, där väldigt många människor som hade arbetsförmåga inte gick till jobbet. Vi gjorde en skärpning när det gällde både olika ersättningssystem och skatt. Detta har drivit på och utvecklat Sverige positivt. Sysselsättningen är väldigt hög.

Därför är detta rätt och riktigt. Ur ett inflationsperspektiv är det helt rätt och riktigt att vi gör en bred skattesänkning för människor som jobbar och som har jobbat. Men det är också rätt och riktigt ur ett strukturellt perspektiv, eftersom vi vet att fler måste jobba - fler måste komma i arbete - för att man ska kunna bygga välstånd och välfärd starkt framåt.

På samma tema handlar regeringens politik för att stärka arbetslinjen om flera olika saker. Det handlar naturligtvis om skatt - det är en del. Men det handlar också om, som jag var inne på tidigare, att se över bidragssystemen så att de i sin helhet uppmuntrar till arbete. Det gäller särskilt människor som har invandrat hit och som i dag kan ha rätt höga nivåer på ersättningar och som inte arbetar på grund av till exempel att de har många barn. Flerbarnstillägg och annat ser vi nu över för att öka drivkrafterna så att särskilt mammor som är födda i andra länder också ska komma ut på arbetsmarknaden.

Detta tillsammans med yrkeshögskola, yrkesutbildningar, förstärkning av svenska språket och fokus på rätt insatser på Arbetsförmedlingen stärker arbetslinjen och gör att fler kommer att kunna arbeta.

Sedan är det just nu en väldigt tuff situation. Vi befinner oss i en inflationsmiljö. Vi befinner oss i en lågkonjunktur. Vi kan ta oss igenom detta tillsammans om vi inte eldar på inflationen utan stöttar människor under tiden. Det kommer att vara tufft för många. Det är tufft för många. Men vi kommer också tillsammans att ta oss igenom den här tiden. Det är jag fullt förvissad om.

För att stärka framtidens välfärd och framtidens välstånd jobbar regeringen med en ansvarsfull politik som gör att vi också ska ta oss ur situationen med hög inflation så snabbt som möjligt.

Fru talman! Jag tackar för denna debatt. Jag tycker att jag har svarat på frågan i alla inlägg.

Låt mig vara väldigt tydlig. I går kunde vi se alla fyra oppositionspartiers budgetmotioner, det vill säga svaren på den budget som jag har lagt fram här i riksdagen.

Jag kan konstatera några saker. Nummer ett är att Magdalena Andersson inte har något regeringsalternativ. Det spretar oändligt. Och två av de partier som hon tänker samarbeta med, nämligen Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är de mest inflationsdrivande partier man kan ha i sitt kompisgäng, så att säga. Låt oss säga att ni skulle förhandla ihop er och få majoritet - Gud förbjude. Det kommer ni inte att få. Men då skulle det betyda att den funktionsnedsatta skulle möta hög inflation under många år framöver, och de pengar som man har skulle bli ännu mindre värda. Det vill jag ändå återkomma till.

Samtidigt är det så att detta indexeras upp. Men det kommer att vara väldigt tufft för många framöver om inflationen fortsätter att stiga. Så är det.

Vi har en budget som ligger på riksdagens bord, som stöttar dem som har det tuffast, som ser till att fler som jobbar i dag - undersköterskan och busschauffören - får något slags stöttning i denna tid. De har nämligen tagit en väldigt tuff smäll. Vi sänker skatten brett för alla som jobbar och som har jobbat.

Jag återkommer till att det är en väl avvägd budget. Vi kommer att ta oss igenom detta tillsammans. Det är tufft nu, men jag är helt övertygad om att vi kommer att komma igenom det på ett sätt så att vi faktiskt ser ljusningen. Ju fortare inflationen sjunker, desto snabbare kommer vi att komma tillbaka i konjunkturen. Och det kommer att gynna alla, särskilt den som har en funktionsnedsättning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.