Camilla Hansén

Herr talman! Nu är det ofta som Fredrik Malm vill tala om Gustav Fridolin. Jag tar ett citat till från Gustav Fridolin: Lita aldrig på politiker som kommer med korta och enkla svar, för det stämmer inte.

Det finns inga enkla svar. Skolans finansiering är otroligt komplex. Vi säger att staten behöver ta ett större ansvar. Det är vi beredda att göra.

Nu diskuterar vi hela utbildningsområdet och även satsningarna på högre utbildning. Precis som många andra vet vi att ingenjörslandet Sverige är viktigt för oss, för vår framtid och de omvärldstrender som vi behöver hantera.

Också jag är glad för satsningarna på natur och teknik på lärosätena. Men vad är det gemensamma med Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping, Karolinska och flera lärosäten? Det är att den satsning som man gör på natur och teknik är mindre än den generella besparing som Liberalerna gör i täten för svensk utbildning på Utbildningsdepartementet på alla statliga verksamheter i Sverige. Det gäller alltså även lärosätena.

Vad är det för satsning? Det är egentligen att vilja ha en omprioritering. Då kan man väl säga det. Men det blir fånigt att säga att det är en satsning när det i själva verket är en besparing för lärosätena som helhet.

Det handlar om prioriteringar. Det är en budget vi talar om med prioriteringar. Flera partier här har valt att prioritera annorlunda än regeringen. Det visar att det går att prioritera annorlunda och att prioritera skola, utbildning och forskning som är grunden för kunskapsnationen Sverige.

Herr talman! Fredrik Malm talar om vår tidigare utbildningsministers handhjärta. Nu har vi en utbildningsminister från Liberalerna. Tusen gånger hellre handhjärta från en utbildningsminister som förstår vad läraruppdraget är, som förstår vad skolans uppdrag är och som förstår att det här på riktigt är det viktigaste området i statens budget!

Det är väldigt fascinerande att debatten inleds med att detta är det viktigaste området. Det tycker jag med, och det hoppas jag att ni alla här tycker. Det tycker de andra om sina områden med, men de har fel. Frågan som uppstår är: Varför behandlar inte regeringen det här som det viktigaste området?

Kommunerna får inte de statsbidrag de behöver. Det är ett pillande. Man säger "från skärm till pärm", men det är väl snarare pekpinnar i stället för pengar som svensk skola råkar ut för.

Jag skulle vilja veta: När kommer pengarna som kommunerna behöver för att bedriva skola? Just nu är det barn och elever som är krockkudden i svensk ekonomi. Det är att prioritera fel, herr talman.

Nu händer det ingenting, har vi hört ganska många gånger under åtta år. Jag vill ändå glädjas åt sådana saker som att regeringen nu ser till att utredningen om läromedel behandlas. Den kom väl till någon annanstans i någon annan tid. Jag tror, nu när vi debatterar budgeten för 2024, att vi kan göra klokt i att stänga dörren bakåt och prata om 2024 och framtiden. Annars kommer vi inte att prata om de viktiga prioriteringarna.

Varför är inte skola och utbildning prioriterat på riktigt i statsbudgeten när Utbildningsdepartementet leds av Liberalerna?

Fru talman! Sverige har ett av världens mest generösa studiemedelssystem. Det är något som vi ska värna, för det har lett till att vi också har ett av världens mest utbildade folk. Det behövs när vi ska hantera globala megatrender som klimatförändringar, migration, digitalisering och förändrad demografi.

Studenter investerar sin tid och sina pengar i Sveriges framtid. Ett starkt studiestödssystem är viktigt för att Sverige ska investera i studenterna här och nu. Det handlar inte bara om framtiden, utan det handlar om att våga bli student och om livet när man är student.

Att utgå från studentperspektivet är också en viktig aspekt för att höja kvaliteten i utbildningen. Det handlar om att kunna se studentens hela livsförutsättningar i ett helhetsperspektiv för att motverka förhållanden som stjäl fokus från studierna. Det finns en stor outnyttjad potential här. Om vi möjliggör för studenterna att fokusera mer på studierna och mindre på annat använder vi våra resurser på ett mycket mer effektivt sätt, och utbildningen blir bättre. Här spelar den ekonomiska trygghet som studiestödet ger en stor roll.

Alla ska kunna studera på högskola eller universitet oavsett varifrån man kommer i samhället och landet, oavsett vilka föräldrar man har och vad de har för bakgrund. Det behöver bli enklare att kunna ta steget att studera vidare, och det gör vi genom att förbättra studenternas bostadssituation och hela den ekonomiska tryggheten. Den som väljer att studera vidare ska kunna klara sig ekonomiskt. Och det är förstås viktigt att betona att målet för studiemedlet behöver vara att "utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa".

När Miljöpartiet ingick i regeringen drev vi igenom en höjning av studiebidraget med 300 kronor. Det kan tyckas vara fjuttigt i sammanhanget, men 300 kronor är mer än noll kronor. Nu vill vi återigen höja med ytterligare 300 kronor i månaden. Studenter är en grupp med små ekonomiska marginaler, och den ekonomiska stressen påverkar studenters hälsa negativt. En höjning av studiemedlen skulle skapa bättre förutsättningar för att fler ska våga vidareutbilda sig och för dem som faktiskt gör det.

Bidragsdelen i studiemedlen har länge släpat efter prisutvecklingen, och singelstudenthushåll tillhör den grupp som drabbas väldigt hårt av de ökade kostnaderna och inflationen. Nu kommer förvisso studiemedlet att höjas ändå - detta kommunicerar regeringen gärna - men det är ju den inbyggda indexeringen; det är ingen politisk vilja, utan det är ett system som vi har.

Detta är en sen kompensering till studenterna. Vi menar att det behövs en reell höjning av bidragsdelen i studiemedlet. Jag vet att fler partier också ser detta behov, men det är fortfarande bara Miljöpartiet som lägger pengarna på bordet. Vi höjer också nivån på studiemedlet för elever på gymnasiet och vill införa samma indexering som för studiebidraget även för dem. Detta är såklart också finansierat i vår budgetmotion.

En arbetsmarknad i förändring kräver en utbildnings- och arbetsmarknadspolitik som ger människor goda möjligheter att välja en ny karriär mitt i livet. Omställningsstudiestödet är till för att ge människor chans att för sin egen skull utbilda sig och stärka sin egen ställning på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Om jag ska göra en miljöpartistisk djupdykning i omställningsstudiestödet och beskriva vad jag saknar från friåret - den riktigt gröna reform som skulle ge människor den här friheten - är det just friheten och enkelheten. Detta har tappats bort på vägen. Så kan det vara när man kämpar länge för att göra något möjligt.

Vi vet nu att handläggningen är för komplicerad, och det beror på att reglerna är väldigt komplexa. De förenklingar som är föreslagna behöver komma till stånd så snabbt som möjligt, och myndigheterna behöver ges möjlighet att utföra sitt uppdrag. I Miljöpartiets budgetmotion får CSN de medel de begär för att klara detta uppdrag.

Något som jag faktiskt tror att ingen har nämnt hittills i debatten är att vi inte gör en generell besparing på statliga myndigheter. Det är förvånande att man ser de stora behov som finns hos CSN och ändå vill osthyvla. Osthyvling är för lata politiker. Det är inte effektivisering. Man behöver ge CSN möjlighet att utföra sitt uppdrag.

Jag ska lyfta en fråga som inte så ofta är synlig i debatten om studiestödet. Det gäller det särskilda anslag som kan användas till hörande föräldrar med hörselskadade eller döva barn. Det ligger på detta utgiftsområde.

I Sverige föds ungefär 200 barn varje år som har en hörselnedsättning eller dövhet. Ungefär lika många får en hörselskada under uppväxten. De allra flesta, 95-98 procent, har hörande föräldrar. Som förälder till ett barn med dövhet eller hörselnedsättning har man rätt dels till en grundutbildning i teckenspråk i regi av regionen, dels till 240 timmars utbildning i teckenspråk under barnets uppväxt. Vi kan jämföra med att man i Norge har rätt till 1 600 timmars utbildning i teckenspråk som hörande förälder till ett dövt barn. Detta motsvarar 30 heldagar eller 60 halvdagar för att lära sig det språk som barnet kommunicerar på och för att kunna vara en aktiv förälder under barnets hela uppväxt.

Utbildningen finansieras och följs upp via staten, Specialpedagogiska skolmyndigheten, och är studiemedelsberättigad. Vi vill att utbildningen ska utökas så att föräldrar, men även närstående till barnen, ska kunna utbilda sig i teckenspråk i tillräcklig omfattning så att man hinner lära sig språket och kan vägleda sitt barn på vägen till vuxenlivet på ett språk som båda behärskar. Därför avsätter vi pengar i budgeten.

I Miljöpartiets budgetalternativ avsätter vi ungefär 1,7 miljarder kronor mer än regeringen för de ändamål som budgetområdet berör. Det är Miljöpartiet som gör störst investeringar när det gäller studiestöd för att stärka omställningsstudiestödet, för att stärka studenters ekonomi och så att föräldrar till döva och hörselskadade barn ska kunna lära sig teckenspråk.

Studiestöd

Fru talman! Miljöpartiet avstår från att delta i beslutet om statens budget, och jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Jag yrkar bifall till reservation 1, där den samlade oppositionen står kvar vid att målet för studiestödet ska vara att utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 december.)

Herr talman! Jag undrar när skolan ska få den finansiering som behövs.

I helgen, efter förra veckans Pisarapport som visar att svenska elevers kunskaper sjunker, skrev Tidöpartierna en debattartikel om skolan. Man väntar sig såklart viktiga reformer som visar att Tidöpartierna tar Pisarapporten på allvar.

Det blev som i sagan om mäster skräddare, alltså en tummetott. De slår på en stor trumma om mobilförbud.

Vi fortsätter att se konsekvenserna av att regeringen lämnar kommunerna i sticket i en ekonomisk kris.

I våras intog lärarna gatorna och protesterade. Men nu verkar de mest uppgivna över att få pekpinnar i stället för pengar från regeringen.

Jag har tidigare ställt frågor om skolans finansiering till skolministern. Men kanske är det finansministern som kan ge tydligare besked.

Elisabeth Svantesson, när ska skolan få den statliga finansiering som man behöver för att eleverna ska få den utbildning som de har rätt till?

Herr talman! I måndags presenterade regeringen en ny utredning som ska ge varaktigt förbättrad trygghet och studiero i skolan. Det är viktiga förutsättningar för en bra lärandemiljö och arbetsmiljö för alla i skolan.

Förvånande nog verkar uppdraget mest handla om att öka lärares disciplinära befogenheter och ifrågasätta elevinflytande samt om en hel del detaljstyrning. Det berör inte alls de riktiga förutsättningarna för trygghet och studiero, som klasstorlekar, pedagogiskt stöd, elevhälsa och lärares arbetsmiljö.

Utbildning ska bedrivas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Den visar till exempel att tillitsfulla relationer mellan lärare och elever lägger grund för trygghet och studiero, särskilt för elever med beteendeproblem, och att disciplinära åtgärder som vidtas på fel sätt kan öka otryggheten.

Jag undrar på vilket sätt regeringen kommer att stärka elevinflytandet som en viktig grund för trygghet och studiero i utredningen och varje dag i klassrummen.

Fru talman! Tack, Lotta Edholm, för svaren! Jag håller med Lotta Edholm om att det här är en komplex och viktig fråga, och jag tror att den samhällsdebatt som vi har nu är viktig för oss att ta. Det är viktigt att man ser skillnader mellan olika politiska partier, och det är viktigt med den starka rösten från civilsamhället.

Skolministern beskrev det tydliga väljarmandatet för en rättssäker migration. Det är dock lite oklart vad regeringspartierna har för mandat. Samtliga regeringspartier backade ju i valet. Men man har ett regeringsunderlag som är tydligt med vad man vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är inte här för att debattera migrationspolitik, utan det jag vill veta är hur skolministern ska hantera direktiven i relation till sitt ansvarsområde. Om statsrådet har svårt att se att det inte skulle göras undantag för vård och skola kan jag inte för mitt liv förstå varför de här direktiven inte dras tillbaka. Det är inte detta som kommer att minska något skuggsamhälle. Vi som lyfter problemet med utredningen gör det inte för att vi vill att det ska gå illa för människor utan för att vi vill ge barn en trygg plats i skolan.

Jag undrar var Liberalernas gräns går. När är den passerad?

Ni sitter i en regering på ett tydligt antiliberalt mandat från Tidöavtalet. Ni lägger fram direktiv till en angiverilagstiftning som dessutom försämras. Jag frågar igen: Vore det inte enklast att dra tillbaka de här direktiven?

Fru talman! Jag tackar Lotta Edholm för svaret på interpellationerna. Jag börjar med en fråga som jag gärna vill gå härifrån med ett svar på i kväll. Den är ganska enkel, för det är en jo-eller-nej-fråga: Är inte det enklaste sättet att leva upp till svaret om att skolan ska vara en trygg plats för elever och personal att dra tillbaka de här utredningsdirektiven?

Jag ska resonera lite om bakgrunden till detta. Vi är här för att debattera konsekvenserna av en pågående utredning. Det verkar som att detta inte är någonting man ska diskutera förrän det finns ett lagförslag, men så fungerar det ju inte i en demokrati med ett starkt civilsamhälle.

Det här är en fråga som har väckt debatt i flera omgångar sedan Tidöavtalet ingicks som grund för regeringen. Den väckte debatt både när de första direktiven kom och när de andra direktiven kom för några veckor sedan. Det finns skäl till det. Något lagförslag finns visserligen inte, och det kanske inte ens kommer något som berör skolan - eller så vet vi med säkerhet att det gör det; det kommer lite olika bud från regeringsunderlaget. Men trots att det inte ens finns ett lagförslag får den här utredningen redan konsekvenser för människor som bor och lever i Sverige. Bara på grund av de här utredningsdirektiven upplevs skolan redan nu som en mer otrygg plats för barn, elever, lärare och övriga medarbetare.

Skolministern har i sitt skriftliga svar angett att skolans huvuduppgifter kommer att vara oförändrade. Men om skolministerns, Liberalernas och regeringens inställning är att skolan ska vara en trygg plats, varför då inte göra något så enkelt som att stå för det i direktiven i stället för att göra en förändring i direktiven som gör att det uppfattas som en bredare utredning där skolan och för all del andra områden inom välfärden inte alls ska ha någon särskild roll?

Då skulle motargumentet vara, fru talman, att man nu har förtydligat att det här ska utredas i enlighet med barnkonventionen. Men det gäller ju för alla utredningar. Alla utredningar som görs i Sverige ska göras i relation till de internationella konventioner som vi har anslutit oss till. Det är ingenting nytt.

Det här är en situation och en samhällsdebatt som gör att vår etiska kompass sätts på prov. I Örebro, som jag kommer från, har vi följt en ung tjej på gymnasiet de senaste åren - ganska mycket via hennes gymnasiekompisar, som under den tid hon var gömd hjälpte henne att genomföra sina studier. Innan hon tog studenten blev hon 18 och kunde ansöka om uppehållstillstånd på nytt. Hon tog studenten tillsammans med sina klasskamrater. Hennes rektors kommentar var att det inte var något svårt beslut att hjälpa henne med studierna. Hon har ju kommit in - vårt uppdrag är att utbilda, sa rektorn. Här höll den etiska kompassen. Men den utmanas nu av en regering där det är liberaler som styr på Utbildningsdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga - jo eller nej - är alltså: Är inte det enklaste sättet att leva upp till det skriftliga svar skolministern ger att dra tillbaka det här utredningsdirektivet?

Fru talman! Det var ändå ett rätt häpnadsväckande inlägg i debatten nyss. Det förtjänar verkligen en tydlig markering.

Jag föreslår att vi ägnar oss åt själva sakfrågan, och den handlar om de här barnen. De har rättigheter oavsett vad föräldrarna gör, precis som Lotta Edholm sa. Jag tror att vi står ganska nära varandra när det gäller vikten av utbildning till varje barn, var de än befinner sig och särskilt när de befinner sig här i Sverige. Det är vårt ansvar.

Men jag undrar fortfarande, skolministern - är ändå inte det lättaste sättet att försäkra sig om att dessa barn får tillgång till utbildning, som de har rätt till, att dra tillbaka det här direktivet? Det är en fråga som jag skulle vilja att du tydligt svarar på. Jag undrar med vilken grund i den självklara rätten till utbildning och information om den rätten man har tillsatt denna utredning och gett dessa direktiv.

Fru talman! Sverigedemokraterna påstår att de vet något om Miljöpartiet och om vår politik och våra bevekelsegrunder. Tro mig - vi ser att det är nya saker som gäller nu. Men vi har inga bekymmer med var vi står i de sammanhangen. Vi står stadigt där vi alltid har stått: i solidaritet med människor. Sverigedemokraterna har ingen kunskap och inget att tillföra när det gäller Miljöpartiets ideologiska grund.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren hittills.

Barnkonventionen är svensk lag, och det är en av de konventioner som Sverige - genom att ratificera den - har åtagit sig att följa. Och det ska vi såklart göra; om man inte avser att följa en konvention får man göra ett annat ställningstagande.

Detta är någonting som lyfts fram i det pågående samtalet kring den utredning som nu pågår om informationsplikt, eller som det har kommit att kallas i folkmun: angiverilagen. Jag är lite nyfiken på hur tungt det har vägt just att barnkonventionen har blivit lag i Sverige - och att vi har skollagen, som statsrådet hänvisar till i sitt svar - när regeringen har formulerat direktiven till utredningen. Frågan gäller särskilt med tanke på att man har ändrat direktiven till att inte riktigt lika tydligt tala om var, alltså i vilka verksamheter, det kan finnas ömmande skäl.

Sverigedemokraterna är inte intresserade av att följa barnkonventionen eller av att se till att den lagstiftning vi har i Sverige fungerar och att skolorna följer den. Jag förstår dock av statsrådets svar att statsrådet vill att lagstiftningen följs. Det jag undrar är hur skolministern försäkrar sig om att just dessa konventioner och skollagen följs så att föräldrar får information på ett sätt som gör familjer och barn trygga i att se till att barnen får den utbildning de har rätt till. Hur försäkrar man sig om det? Det är nämligen en ganska grannlaga uppgift. Att ha en rättighet men av rädsla inte kunna utöva den är ju lite som att inte längre ha rättigheten.

Ett sätt att försäkra sig om att dessa lagar kan följas är att ändra utredningsdirektiven - att dra tillbaka dem och börja om från början med det man nu vill åstadkomma. Detta är en utredning som har mött ett massivt motstånd som har växt från civilsamhället och fackföreningar. Civilsamhället vill höra var partierna står. Det är tydligt var Miljöpartiet står: Vi vill att barn ska ha faktisk tillgång till utbildning, och då behöver de tryggt kunna gå i skolan.

(Applåder)

Fru talman! Hur förhåller sig den här utredningen och de här direktiven till lärares yrkesetik? Ska det vara lätt för en rektor att ge utbildning till alla sina elever, oavsett om de är gömda eller inte? Ska det vara rätt för en rektor att säga nej när en annan myndighet ber om en rasprofilerad lista?

Man kan också fundera lite på vad en utredning är. Det är lätt att säga att "jamen vi är lite nyfikna på hur saker funkar, och vi behöver ett faktaunderlag". Men det är ju inte bara det. Det är också ett uttryck för politisk vilja. Den här utredningen handlar om att verkställa Tidöavtalet. Man har också justerat direktiven med ganska korta mellanrum för att göra just de yrkesgrupper som vi pratar om nu oroade för om de i den specifika situation som vi pratar om nu ska kunna utöva sitt yrke i enlighet med sin yrkesetik.

Vi är Sverige. Vi är inget annat land. Vi är här och nu. Det är nu tusentals människor går ut på gatorna. Det var stora demonstrationer i Stockholm förra helgen. Det kommer stora demonstrationer i Göteborg och Malmö. Det är människor på gator och torg som talar om vilket Sverige vi vill vara här och nu. Här ska barn gå i skolan. Här ska rektorer säga nej till rasprofilering.

Det har också hänt en hel del i Sverige, i vår syn på vilken typ av land vi ska vara. Tidigare hade vi en moderat statsminister som pratade om att öppna våra hjärtan. Budskapet från nuvarande regering är tydligt: Stäng!

Fru talman! Vi kanske skulle besinna oss lite, vi i oppositionen, så att vi inte romantiserar skuggsamhället. Detta är ändå ganska grovt sagt. Vi diskuterar en utredning vars syfte är att göra det fruktansvärt att vara på flykt i Sverige och att hålla sig gömd för att skydda sitt liv och sina barns liv.

Redan nu, när det så att säga bara är en utredning, oroas de som arbetar med barn och unga. Detta är mitt område. Det är också skolminister Lotta Edholms område - hon har fått just de frågorna. De oroas alltså redan nu. Ungdomarna frågar sina lärare om det är säkert för dem att gå till tandläkaren.

Jag kommer från Örebro, och där har vi följt en tjej under ganska lång tid. Hon tog studenten i våras. Det gjorde hon helt öppet, men under ett drygt år under sin gymnasietid levde hon gömd. Hon fick hjälp av sin rektor, sina lärare och sina klasskamrater. När rektorn kommenterade detta sa han: Det var inget svårt beslut. Hon har kommit in på utbildningen, och det är vårt uppdrag att utbilda elever.

Det som jag oroar mig för och det som de professioner som redan berörs av en utredning oroar sig för är att dessa beslut inte kommer att vara enkla.

Förra veckan läste vi om polisen som bad en rektor om en lista på elever som såg ut som om de kom från en viss del av världen. Rasprofilering, skulle man kunna kalla det. Rektorn sa att man inte gör sådana listor över etnicitet på en skola. Det gör man såklart inte. Lotta Edholm uttalade sig och sa: Som det verkar har rektorn gjort det som är för elevens bästa.

Jag vill att detta ska vara självklara svar från en rektor framöver. Framför allt vill jag att man ska känna att det är självklart under utredningstiden. Sedan vet vi inte vad som kommer att hända. Det är väldigt oklart vad som kommer att hända, för utredningen har vidgats.

Jag förstår om migrationsministern inte har lärares yrkesetik som specialområde, men både lärare och andra yrkesgrupper säger tydligt ifrån. Fackförbunden säger: Ja, blir det en sådan här lagstiftning gör vi inte detta, för det är ett brott mot vår yrkesetik.

Lärare är inte den enda yrkesgruppen.

Angiveri är något som trycker ut människor i skuggsamhället. Det är inget som bekämpar ett skuggsamhälle.

Vi står inför en lång och djup debatt om detta här i Sverige. Jag tror att det kommer att vara väldigt nyttigt för vårt samhälle att vi är många som pratar om vilket samhälle vi vill ha. Denna debatt har drivits fram av de människor som arbetar i skolan, i vården, i bibliotek och runt om i det offentliga Sverige. De kräver av oss partier att vi ska visa var vi står.

Från regeringspartierna är det högst oklart. Där får man olika besked beroende på vem man frågar och på vilken politisk nivå personen verkar på.

Utredningen ska följa barnkonventionen. Var det för barnets bästa att tjejen i Örebro fick avsluta sin utbildning? Jag är övertygad om det.

Herr talman! Ja, riksdagen har ju röstat för Miljöpartiets förslag att kriminalisera just rekrytering till kriminella kretsar. Men polisen, lärarna och socialsekreterarna säger samma sak: Det går inte att stoppa våldet utan att hela samhället sluter upp.

Då handlar det om att satsa rejält på välfärden. Det är där förebyggandet sker. Det är fullständigt verklighetsfrånvänt att tro att vi kan satsa på det förebyggande om vi skär ned på socialtjänst och skola.

Min fråga var alltså om en partiöverskridande kriskommission för att vi tillsammans ska sätta oss och jobba med lösningar på problemen som vi ser framför oss.

Herr talman och statsministern! Det besinningslösa våldet fortsätter på öppen gata, framför ögonen på våra barn. Det sliter sönder familjer, krossar framtidsdrömmar och sätter skräck i samhällen.

Under helgen blev sju personer skjutna i Stockholmsområdet, bland dem en 15-årig pojke som dog under skjutningen i Farsta. Trots det menar polisen att man också har förhindrat flera grova våldsbrott från att inträffa under denna helg. Fler grips, fler häktas och fler lagförs.

Fängelserna är fulla. Varför får vi då inte stopp på våldet? Jo, därför att polisen beräknar att det rekryteras tre nya gängkriminella varje dag. Man kan föreslå hur många straffskärpningar som helst, men vi måste prata om hur vi bryter mönstret när det gäller segregation och utanförskap och om vad som ger framtidsdrömmar igen. Det är vi skyldiga barnen som just förlorat sin klasskamrat i Farsta.

Samtidigt avfärdas Polisförbundets förslag om en kriskommission. Varför vill statsministern inte bjuda in till en sådan?

Herr talman! Riksrevisionens rapport om bristande likvärdighet i betygsättningen är viktig och i allra högsta grad aktuell nu i skolavslutningstider. Vad är värdet på betygen man får i kuvertet? Fast det var ju kanske länge sedan man fick dem i ett kuvert. Kommer den som har mest rätt till en plats på nästa steg i utbildningskedjan att få den platsen på gymnasiet eller högre utbildning eller kommer det att vara någon med falska betyg som får platsen?

Jag skulle vilja klargöra en sak som jag tror att vi behöver förstå. När jag och en del andra i kammaren riktar kritik mot marknadsskolan som system handlar det om ett system som alla skolor ingår i. Marknadiseringen påverkar på olika sätt, men jag har inte hört någon säga att man vill avskaffa det fria skolvalet eller avskaffa friskolor. Det antyds lite att det skulle vara så. Det tycker jag är ganska onödigt.

Däremot vet vi att en stor del av befolkningen - oavsett vad man röstar på eller vilket slags skolor ens barn går i - inte vill att vinstutdelning ska tillåtas. Från Miljöpartiets sida vill vi att kunskap ska vara drivkraften för alla skolor - inte att dela ut vinster.

Det som flera av oss försöker sätta fingret på är att marknadiseringen av skolan påverkar många delar av skolsystemet, och betygen är en del. Utöver alla funktioner vi hoppas och tror att betygen har, har de blivit en del av marknadsföring, och detta var i alla fall aldrig syftet med något betygssystem.

Betygen är viktiga. De ska hanteras rättssäkert; de är ju myndighetsutövning. De är det urvalssystem vi har valt för vägen vidare till gymnasiet och högre utbildning. Betyg förväntas fylla massor av funktioner. Ibland finns en övertro på vad ett betygssystem kan åstadkomma. Vi vet till exempel att det inte är särskilt bra för att öka studiemotivationen. Det funkar ganska bra för dem som har bra betyg, vilket är kul, men det kan till och med ha motsatt effekt för dem som har lägre betyg. Det är i det närmaste ett hån att utsätta barn och ungdomar för det.

Lärosätena har ganska länge haft synpunkter på studenternas kunskaper när de kommer till högre utbildning. Nu ryter lärosätena ifrån väldigt tydligt. Jag tycker att det är bra. Det här samtalet skulle ha påbörjats för länge sedan, precis som gymnasier borde reagera när det kommer elever från grundskolan med högre nivå på betygen än vad de har på kunskaperna. Det är inte svårare än att lyfta luren och ringa och tala om att vi ser detta, och ni måste ta tag i det. Det är en kollegial handling som höjer kvaliteten i svensk skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Jag vill att elevers och lärares fokus i skolan ska vara kunskap. Det vi ser nu är två motstående trender när det gäller synen på betyg. Dels går vi från kursbetyg till ämnesbetyg för att lärare och elever ska kunna ha mer tid och för att man ska kunna lägga upp utbildningen med en kontinuitet i progressionen. Men vi har också en motstående trend som handlar om att man ändå ska koppla betygen till enstaka tillfällen - kanske till de antagningsprov som lärosäten ser sig nödgade att fundera på, eller till de nationella proven, som ju sker vid ett tillfälle.

Jag hoppas att vi kommer att kunna ha en bred diskussion som utgår från kunskapssyn, hur skolan väcker lust till ett livslångt lärande och vad som är viktigt för elever och lärare i deras vardag. Det är en ganska svår sak att fokusera på dessa uppgifter samtidigt som man diskuterar betyg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)

Herr talman! En stark och levande demokrati bygger på grundläggande principer som en fri akademi, fria domstolar, fri press och fri kultur. Politiskt inflytande och kortsiktiga intressen får inte definiera forskningsfrågor, undervisningsmetoder eller val av pedagogik.

Akademisk frihet är mer än enbart den grundlagsskyddade friheten att fritt välja sina forskningsfrågor och sin forskningsmetod och publicering av resultatet. Akademisk frihet omfattar också högre utbildning, lärosätenas organisering och arbetet i klassrummet mellan lärare och studenter. Det skyddet är i dag inte tillräckligt starkt, och det är en diskussion som jag tror att vi behöver fokusera mer på.

Herr talman! För Miljöpartiet är vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ett viktigt fundament. Oberoende grundforskning är viktig för Sveriges och hela världens utveckling. Samtidigt är det rimligt att en del av de pengar som samhället satsar kan vara föremål för politiska prioriteringar och strategiska satsningar.

När Miljöpartiet gör sina prioriteringar utgår vi från vår ideologiska grund: solidaritet med djur, natur och ekologiska system, solidaritet med världens människor och solidaritet med kommande generationer. Vi vill särskilt satsa på forskning som hjälper oss att hantera miljö- och klimatkrisen.

Det här får dock aldrig gå ut över grundforskningen. Därför har basanslagen en viktig roll att fylla för lärosätenas självständighet. De ska ge universitet och högskolor förutsättningar att fatta egna, långsiktiga beslut om sin forskning och värna lärosätenas integritet gentemot samarbetspartner. Ett lärosäte ska aldrig kunna hamna i en situation där bristande forskningsfinansiering gör att man inte avstår en finansiering med villkor som riskerar lärosätets självständighet eller den öppna och fria forskningen eller riskerar att leda till att man tar säkerhetspolitiska risker.

Vi tar allvarligt på politikens roll att just ge förutsättningar för den fria akademin att ge oss de kunskaper vi behöver för att kunna genomföra en rättvis omställning till ett hållbart samhälle med bibehållen respekt för akademins frihet och oberoende.

Den samhällsomvandling som vi står inför och som krävs för att bromsa och hantera konsekvenserna av klimatförändringarna utgör en delvis oöverblickbar utmaning. Det var någonting som också togs upp på förmiddagens seminarier: Hur kan man ta sig an de riktigt stora systemförändrande frågorna? Här har högre utbildning och forskning en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen. Det krävs att det är en mångfald av områden och discipliner som bidrar till arbetet.

I såväl grundlag som högskolelag finns redan mandatet att aktivt arbeta för att främja en hållbar utveckling, och genom ett mångvetenskapligt angreppssätt får samhället en bred bild av klimatförändringarnas orsaker, utveckling och konsekvenser. Det behövs både naturvetenskaplig forskning, humanistisk forskning och samhällsvetenskaplig forskning. Även den konstnärliga forskningen har en del i detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Lärosätena har en enorm potential att utgöra en stark kraft genom utbildningen, forskningen och samverkan och genom sitt eget inre arbete, som de själva styr över. Precis som alla andra behöver de också intensifiera sitt arbete, och jag vet att det är någonting som händer på många av våra lärosäten.

När det gäller förutsättningarna för forskningen och finansieringen väntar vi såklart med spänning på att föra samtal med regeringen om den kommande forskningspropositionen. För att lärosätena ska kunna ta sig an detta krävs det att de verkligen har stöd både i finansiering och i sitt oberoende, både i bredd och i spets.

Herr talman! Vi lägger också fram en del förslag kring olika forskningsområden som vi tycker är viktiga just utifrån hur vårt parti prioriterar. Vår grund är att grundforskningen är fri men att det ändå är rimligt att göra vissa prioriteringar.

En sådan är att vi gärna skulle vilja se att det ges möjlighet till forskning för att upptäcka och hjälpa barn som utsätts för hedersförtryck eller hedersvåld och att vi stärker samhällets förmåga att agera så tidigt som möjligt till skydd för de barnen. Det handlar verkligen om solidaritet med människor. Här behöver vi forskningens stöd för att veta hur vi ska gå vidare.

En annan hjärtefråga för Miljöpartiet är djurrätt. Vi vill att Sverige ska investera mer i alternativa metoder för att kunna ha en djurförsöksfri forskning och leva upp till EU-direktivets mål om att ersätta djurförsök. Enligt EU:s försöksdjursdirektiv ska medlemsstaterna bidra till utveckling och validering av alternativa metoder och uppmuntra forskningen att styra bort från djurförsök.

De statliga anslagen har legat på ganska låg nivå under lång tid. Därför vill Miljöpartiet att Sverige tar fram en plan för hur man ska gå över till djurförsöksfri forskning och handlingsplaner för att minska antalet djurförsök inom olika forskningsområden. Detta är ett arbete som vi vill se stärkas, men de specifika frågeställningarna och lösningarna är självklart någonting som forskningen själv får ta fram.

Herr talman! Jag vill med det yrka bifall till reservation 16 om djurförsöksfri forskning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)

Herr talman! Hänel Sandström kommer in på den akademiska friheten. Jag skulle vilja veta vilka åtgärder Moderaterna vill vidta för att stärka den akademiska friheten. Jag menar inte "bara" forskningens frihet, som redan har ett ganska starkt skydd, utan jag tänker på hela den akademiska friheten för högre utbildning och organiseringen av högre utbildning och forskning.

Därmed kommer vi också in på styrelserna och hotet mot den akademiska friheten i detta avseende. Vi har alla hört utbildningsministern säga att förändringen inte innebär något hot mot den akademiska friheten eftersom det inte var avsikten. Men lärosätena har uppfattat det så. Det kan tyckas vara en fjuttig sak att göra en stor affär av att man halverar mandattiden vid något enstaka tillfälle, men detta är verkligen en fråga där djävulen sitter i detaljerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag påstår att regeringen beter sig naivt inför den förtroendeskada man har orsakat genom beslutet att förkorta mandattiden. Därför vill jag höra framåtsyftande förslag. Vad vill Moderaterna göra för att stärka den akademiska friheten?

Herr talman! Tack för anförandet, Marie-Louise Hänel Sandström! Mot slutet av det kom du lite kort in på detta med etikprövningsfrågor och den akademiska friheten med styrelsetillsättningarna. Jag vill lite grann vädra min oro kring det pågående arbetet kring etikprövningslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Redan i februari frågade jag utbildningsministern vad som var på gång, och då var svaret att det skulle komma någonting inom kort. Jag var precis beredd att fråga hur långt "inom kort" är när beskedet om utredningen kom. Min oro är dock att debatten kring detta kommer att tystna. Jag är nyfiken på hur det kommer sig att man inte har tagit tag i ändå ganska lågt hängande frukter på ett snabbare sätt.

Om jag har förstått det rätt kan denna debatt oss emellan granskas av en journalist men inte av en medie- och kommunikationsforskare eftersom uppgiften om den moderata ledamoten och den miljöpartistiska ledamoten är att betrakta som en integritetskänslig personuppgift. Det här något som vi har friskrivit oss från genom att kandidera i allmänna val.

Det vore verkligen ett viktigt komplement om det var lätt att beforska vad som händer i politikens hjärta. Kanske är inte Hänel Sandströms och mina debatter de mest intressanta, men det är ändå ett konkret exempel på ett hinder som finns. Jag tror att man ganska lätt hade kunnat avhjälpa det.

Jag ville vädra min oro, men jag har också en fråga. Vad kommer Moderaterna att göra för att hålla liv i samtalet och driva på i frågan?

Fru talman! Nej, det förstår jag faktiskt inte. Kommunerna behöver besked nu. Det är nu lärare sägs upp. Lärare, en ganska tålmodig yrkeskår, går ut på gatorna och demonstrerar. Det gör de såklart för sin egen skull, men också för Sveriges elevers skull. Detta är något som verkligen försämrar förutsättningarna för dem som redan har de sämsta förutsättningarna. Vi får veta att elevassistenter sägs upp - de som ska ge stöd till dem som mest behöver det. Varför är regeringen inte beredd att dela den ekonomiska bördan med kommunerna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Vi har under våren sett konsekvenserna av att regeringen lämnar kommunerna i sticket i en ekonomisk kris som beror på omvärldshändelser. Det handlar om inflationen, som började stiga redan under pandemin och har stuckit iväg i samband med kriget i Ukraina. Det handlar om konsekvenserna av Putins energikrig mot Europa, där energipriser rusar i höjden.

I höstas redogjorde Sveriges kommuner och regioner för att de behövde 20 miljarder för att kunna bibehålla nivån i välfärden, och regeringen gav dem en skärv. Miljöpartiet var det enda parti som mötte behoven.

I samband med vårbudgeten bad man mest av allt om tydliga besked inför nästa år, för man förstod väl att det inte skulle komma något stöd från regeringen. Miljöpartiet var tydliga igen.

Nu ser vi att lärare sägs upp och klasser slås ihop. Kommunerna lämnas i sticket och får inte besked. Varför, är min fråga till skolministern.

Herr talman! I dag behandlar vi förslag från regeringen som rör gymnasieskolan. Många av besluten vi ska fatta i dag är av formell karaktär. Men jag vill ändå sätta ljuset på den viktiga reformen om att byta namn på särskolan till anpassad skola. Beslutet om ändringarna i skollagen fattades för ungefär ett år sedan, efter viktig opinionsbildning från bland annat elever som gick i det som då kallades särskolan.

Numera heter alltså skol- och utbildningsformer som har elever med intellektuell funktionsnedsättning som målgrupp anpassad skola, i det här fallet anpassad gymnasieskola. Det här är mer än bara ord. Det är också resultatet av elevers arbete med opinionsbildning och deras inflytande över utbildningen, vilket de har lagstadgad rätt till. Det manifesteras i det här beslutet. Det är också så att ord spelar roll. De säger någonting om vår människosyn och om hur vi ser på omvärlden.

I dag kommer vi även att besluta om ändringar i matematikämnet, i ämnet naturkunskap och när det gäller gymnasiala hantverksutbildningar. Jag vill säga någonting om just hantverksutbildningarna. Jag törs inte gissa vilka klasser som sitter på läktaren nu; de kan ju redan ha valt de perfekta gymnasieutbildningarna för dem. Men det handlar också om dem som är riktigt unga, går i lågstadiet och har drömjobb som brandman, polis och journalist. Det kan vara allt möjligt. Man kanske är intresserad av till exempel historia eller har någon hobby som man kan få utlopp för i ett yrke.

Det finns yrken som är kreativa och handlar om att bevara kulturarv. Det är yrken som behövs i vår vardag. Det är yrken som är både historia och framtid. De yrkena är ganska små, men kompetensbristen är ändå stor, precis som när man hör om lärare, sjuksköterskor och ingenjörer. Vi behöver sotare, glasblåsare, finsnickare, guldsmeder, urmakare och vad det nu kan vara.

Något som jag kommer att följa lite extra för att jag tycker att det är spännande är vad som händer med textildesignutbildningen. Det är en stor bransch som behöver göra en viktig omställning när det gäller hållbarhet. Jag kommer att följa vad som händer när den eventuellt kommer in under det estetiska programmet.

Man behöver göra kontinuerliga förändringar i utbildningssystemet för att det ska vara relevant, men vi måste också lyfta blicken och se hur varje utbildning fungerar. För min del handlar det ofta om att fler ska drömma om att bli lärare, men som ni märker finns det många fler yrken som behöver unga människor som drömmer om de yrkena.

När det gäller att lyfta blicken skulle vi kunna göra det här till en budgetdebatt, men det har vi gjort så många gånger att vi inte behöver ta det igen. Vän av ordning kanske tycker att vi redan har diskuterat offentlighetsprincipen en del, men jag vill ändå lyfta fram den. För mig och väldigt många andra är det självklart att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolor. Men det är inte en självklarhet för regeringen, och det är faktiskt obegripligt.

Jag förstår inte att man är beredd att nagga den tradition och kulturyttring som den svenska offentlighetsprincipen är i kanten. Att följa den är självklart för till exempel de små idéburna skolor som ofta kidnappas av regeringspartierna i någon form av missriktad omsorg eftersom offentlighetsprincipen tydligen skulle vara extra betungande för små verksamheter. Det är ett extremt svagt argument.

Det finns massor av små, offentliga verksamheter som omfattas av offentlighetsprincipen. Jag har jobbat på en liten kommunal myndighet som enligt lag ska finnas i alla kommuner: Överförmyndarnämnden. Hanteringen av offentlighet och sekretess var en arbetsuppgift som vi bar med stolthet. Det är inte alltid lätt när man håller på med svåra personärenden. De flesta överförmyndare i landet - det finns alltså en i varje kommun - är extremt små myndigheter. Trots det skulle det vara otänkbart för de flesta - jag skulle säga alla - att det inte skulle finnas insyn i verksamheten enligt offentlighetsprincipen.

Ändringar som rör gymnasieskolans nationella program och ämnen m.m.

När det gäller offentlighetsprincipen vill de stora skolorna bevara sina affärshemligheter. I de kommunala skolorna är det allas rätt att veta vad pengarna går till och hur verksamheten byggs upp - precis allting. Det är för att det handlar om vår gemensamma egendom.

När skolsystemet ser ut som det gör blir insynen extra viktig. Jag vill vara tydlig med att för Miljöpartiet kommer ingenting annat än en fullvärdig offentlighetsprincip att vara tillräckligt. Allting som är mindre än den handlar om att nagga offentlighetsprincipen i kanten, och det kommer vi inte att gå med på. Men jag vill hålla öppet, precis som Mathias Bengtsson sa, för utredningens resultat.

Det är klart att utredningen kan komma fram till att man absolut inte är beredd att göra avsteg från offentlighetsprincipen för att tillfredsställa skolkoncernernas behov. Då kommer jag med glädje att stötta den utredningen i alla sammanhang.

Systemet med marknadsskola gör någonting med vårt utbildningssystem. När vinstutdelning är syftet, när offentlig statistik kallas affärshemligheter och när skolpeng och skolval skapar orättvisor slits Sverige som kunskapsnation isär.

Vi behöver alltså lyfta blicken över poäng på olika kurser och ämnen och annat som kontinuerligt måste anpassas. Vi ska fatta de detaljerade besluten, men vi ska lyfta blicken för att hålla ihop Sverige som kunskapsnation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)