Camilla Hansén

Herr talman! För tydligheten i debatten tror jag att det är viktigt att säga att vi har olika syn när det gäller offentligheten inom skolväsendet. Miljöpartiets syn är tydlig, och Kristdemokraternas är otydlig. Antingen har man offentlighet och insyn enligt svensk lagstiftning och faktiskt flera hundra år gamla traditioner, eller så naggar man den i kanten. Kristdemokraterna är ute efter att nagga den i kanten.

Det här med en liten skola och mitt i sommaren är intressant. Till att börja med tycker jag att man ska lyssna med respekt på de små idéburna skolornas organisation, som säger: Vi vill ha det här, för vi vill ha en jämn spelplan med skolkoncernerna. Vi vill att alla skolor ska ha lika villkor.

Det finns jättemånga små offentliga verksamheter. Jag ska snart ge ett exempel i mitt anförande. Vilka andra små offentliga verksamheter ska ha undantag från offentlighetsprincipen? Jag tycker inte att det är okej att tumma på det som faktiskt ger varje människa i Sverige rätt att få information om hur våra skattepengar används.

Den offentlighetsprincip vi har är unik i ett världsperspektiv. Är det värt att nagga den i kanten för att gynna stora friskolekoncerner som vill plocka ut pengar ur det svenska skolsystemet och som sliter isär Sverige som kunskapsnation?

Herr talman! Mathias Bengtsson säger att KD bryr sig om alla skolor. Det är bra. Det gör Miljöpartiet också. Jag vet också att även Vänsterpartiet gör det. Den typen av ohederlig debatteknik tror jag inte för skoldebatten framåt, Mathias Bengtsson.

Jag tror på att ni bryr er om alla skolor. Men om man bryr sig om alla skolor vill man att de ska verka på lika villkor. Då är det offentlighetsprincipen som gäller. Allt annat gör att villkoren inte är lika.

Många friskolor bidrar, precis som Mathias Bengtsson sa tidigare, på ett unikt sätt till det svenska utbildningssystemet och med kvaliteter som kanske inte annars skulle finnas. Men en del friskolor bidrar också med avarter som ingen, absolut ingen, vill se i det svenska skolsystemet. Det skadar Sverige som kunskapsnation.

Det verkar finnas en oro över rektorers kompetens att hantera svensk offentlighets- och sekretesslagstiftning. Är det en misstroendeförklaring mot Sveriges rektorer och den rektorsutbildning de har gått? Skulle de inte ha kompetensen att bedöma handlingars offentlighet och sekretess och sköta utlämnandet?

Fru talman och kära kollegor i utbildningsutskottet! Om en stund stänger vi kammaren för i kväll efter en lång dag.

Fru talman! Vår ställning som kunskapsnation bygger på en välutbildad befolkning och på forskning av hög kvalitet. Bildning är viktigt för både människan och samhället. Sverige ska vara ett land där alla har möjlighet till livslångt lärande. Kunskap bidrar till förståelse för omvärlden, oavsett om den är av kommersiellt intresse eller inte. Humaniora, konst och tvärvetenskapliga ämnen stärker och utvecklas i samklang med utbildningar i teknik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. Grundforskning och forskningsfinansiering som inte är öronmärkt är nödvändiga förutsättningar för framtida kommersiella genombrott och framgångsrik spetsforskning.

Jag vill lyfta fram studenternas situation och helt kort påminna om att Miljöpartiet i vårändringsbudgeten åter föreslår höjt studiebidrag och extra utbetalningar under sommaren. Det här är en grupp som har tuffa ekonomiska förutsättningar. Studenterna har också rätt till en riktigt bra utbildning. Studenterna behöver mer tid med skickliga forskare och lärare samt en trygg och inkluderande studiemiljö.

Jag vill också lyfta fram de skickliga lärarna och forskarna. De behöver bra förutsättningar. De behöver trygga anställningar. De behöver tid att forska. De behöver tid att utveckla sina utbildningar. De behöver en bra arbetsmiljö och frihet att utforma både forskning och utbildning.

Fler dörrar behöver öppnas till högre utbildning. Rekryteringen till högskola, vuxenutbildning och eftergymnasiala yrkesutbildningar behöver breddas. De här utbildningsformerna har en viktig uppgift i att förmedla kunskap och bildning och på så vis skapa välstånd och ett öppet och demokratiskt samhälle. Tillgången till kunskap är en demokratisk rättighet. Det är därför det är viktigt att bredda rekryteringen till de här utbildningarna.

Ibland framstår det som att en breddning skulle vara något slags kvalitetssänkning; man tror att anledningen till att vissa inte kommer till högskolan är att de inte har tillräcklig förmåga. Men vi ska komma ihåg att det finns många andra anledningar till att man väljer bort högre utbildning, till exempel att man kommer från ett studieovant hem. Varje år är det tusentals unga med toppmeriter från gymnasiet som väljer bort högre utbildning och forskning. Det är en förlust för Sverige.

Precis som inom idrotten och kulturen behöver vi både bredd och spets. Vi vill att många barn idrottar, och vi är stolta över att ett så litet land som kalla Sverige kan ha så många stora idrottsstjärnor ute i världen. Vi vill att alla barn ska ha möjlighet att utveckla sina konstnärliga förmågor, för det är en del av att vara människa och har ett egenvärde. Dessutom övar det förmågor som krävs i deras framtida yrkesliv: kreativitet och problemlösningsförmåga. Vi behöver också högre utbildning i hela landet för att fler ska kunna utbilda sig och för att fler ska kunna bli forskare.

Forskningen ska vara fri, men inte bara forskningen utan också den högre utbildningen. Oberoende grundforskning är viktigt för Sverige och faktiskt även för Sveriges bidrag till världens utveckling. Samtidigt är det rimligt att en del av de pengar som samhället satsar kan vara föremål för politiska prioriteringar och strategiska satsningar. Vi vill särskilt satsa på forskning som hjälper oss att hantera den klimat- och miljökris vi står i.

Det här får dock inte gå ut över grundforskningen. Basanslagen har därför en viktig roll att spela. De ska ge universitet och högskolor förutsättningar att fatta långsiktiga självständiga beslut om sin forskning och värna lärosätenas integritet gentemot samarbetspartner. Detta är viktigt, inte minst i det säkerhetspolitiska läge som vi pratar om i dag och som ärligt talat inte är någon nyhet. Det här är någonting som har pågått länge.

Det kan tyckas vara en liten fråga att det med kort varsel ändras hur länge man ska sitta i en styrelse. Men vi vet att fundamenten för en stark demokrati är akademisk frihet, oberoende domstolar, konstnärlig frihet och en fri press. Djävulen sitter i detaljerna, och regeringens beslut om att halvera mandatperioden är just en sådan detalj.

Svensk akademisk frihet är konstitutionellt svag i jämförelse med andra länder. Vi ser nu att vi inte längre kan ha den tillit till statsmakternas förmåga att hålla armlängds avstånd som vi har haft tidigare. Det är en förtroendeskada som har skett i och med beslutet om de förkortade mandattiderna.

Forskningens frihet skyddas i grundlag, men högre utbildning skyddas inte lika starkt. Vi behöver stärka den akademiska friheten genom att ge ett tydligare grundlagsskydd och förtydliga värnandet av den akademiska friheten för forskare och lärare. Den ska dels värnas av lärosätena själva inom deras verksamhet, dels respekteras av staten. Det vore mycket välkommet om regeringen gav en kommande grundlagsutredning direktiv om det.

Jag vill vara extremt tydlig med att det säkerhetspolitiska läget är allvarligt. Det vet var och en som följer nyheterna. Det vet vi riksdagsledamöter, som har fattat ett flertal beslut utifrån det förändrade omvärldsläget. Det vet vi som har bläddrat igenom årsrapporterna från FRA, Must och Säpo fler år än detta. Jag har inte med mig dem upp i talarstolen, fru talman, för här får vi inte ha rekvisita. Men jag har dem på min plats.

Det jag tar med mig från dagens debatt är de oklara beskeden om vilka reformer som kommer att ske när det gäller det säkerhetspolitiska skyddet för Sverige och för lärosätena. Vi vet att regeringen vill vidta snabba och omfattande åtgärder för att stärka Sveriges säkerhetspolitiska situation. Vi är inne i en stor omläggning av politiken. Frågorna som blir hängande i luften är: Vad är det som kommer att hända nu? Vilket är nästa steg? Vad innebär den här stora omläggningen?

Fru talman! Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 32 om breddad rekrytering.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 maj.)

Fru talman! Jag och Miljöpartiet är av den uppfattningen att vi kan stärka lärosätenas säkerhetspolitiska arbete utan att inskränka den akademiska friheten.

Det handlar inte bara om beslutet i sig utan också om tillvägagångssättet att ringa upp folk bara några dagar innan ett beslut - att man inte förankrar och arbetar systematiskt med, som ledamoten säger, en sådan här otroligt viktig fråga. Detta är ju yttre hot mot Sverige och mot svensk akademi.

Frågan jag ställde till ledamoten var: Hur vill ledamoten stärka säkerhetsarbetet? Kan vi få exempel på det? Det behöver ju vara någonting annat än att välja in nya ledamöter om 17 månader. Sverige utsätts för spionage och intrångsattacker varje dag, så att byta ut några personer om 17 månader är inte ett så himla kraftfullt agerande. Vilka andra åtgärder där man kan göra någonting fort ser ledamoten skulle vara verkningsfulla?

Detta är ett anmärkningsvärt beslut. Man får inte landets alla rektorer att enas om en ståndpunkt på mindre än ett dygn om något inte är anmärkningsvärt. Det ligger i akademins natur att bevara sin särart.

Ledamoten säger också att detta är ett engångsbeslut. Ja, det vet ju inte jag. Det är det ingen som vet. Den nuvarande lagstiftningen ger utrymme för olika mandattider för styrelserna. Det kan bero lite på om man gillar ledamöterna som sitter där eller om man har några man vill bli av med.

Fredrik Malm ville att vi skulle återkomma om 17 månader. Det gör jag gärna, för då ser vi vilka som uppenbarligen inte hade tillräcklig säkerhetspolitisk kompetens eller var komprometterade på något sätt, som Elisabeth Svantesson antydde.

Ge mig alltså gärna några exempel, ledamoten, på hur ni vill stärka säkerheten!

Fru talman! Regeringen har ensamt ansvar för regeringens beslut. I regeringen ingår även Kristdemokraterna. Jag vill därför ge Mathias Bengtsson möjlighet att redogöra för Kristdemokraterna ståndpunkt när det gäller styrelsetillsättningarna och regeringens beslut att halvera mandatperioden med bara några få dagars varsel.

Jag känner ganska väl till hur det är att vara ett litet parti i en regering med rätt mycket större partier. Det kan vara ganska hårda förhandlingar. Ibland får man nöja sig med att inte få exakt som man vill. Man får helt enkelt leva med vissa saker.

Det kan tyckas vara en fjuttig fråga, det här med mandattiderna. Att ändra tiden någon sitter i en styrelse - betyder det så mycket? Men samtliga rektorer anser att det betyder mycket.

I Miljöpartiet anser vi verkligen att den akademiska friheten - och att regeringen inte ska vara inne och fingra på lärosätenas oberoende - är ett fundament för en stark och levande demokrati. Djävulen sitter i detaljerna. Och det här beslutet är en sådan detalj, som är mycket större än den kan se ut på papperet.

Dels undrar jag hur Kristdemokraterna ser på akademins omfattande protester mot beslutet, dels undrar jag hur Mathias Bengtsson själv skulle vilja att man stärkte lärosätenas säkerhetsarbete.

Fru talman! Jag blir fundersam över vad ledamoten tänker göra med sin förståelse för ilskan och oron som akademin visar upp, för det arbetet börjar för er i regeringen nu.

Det ni har gjort är att skada förtroendet mellan akademin och regeringen. Det behöver läkas, och det är regeringens ansvar. Det är inte bara Liberalernas ansvar för att de sitter på utbildningsministerposten.

Att det här är en tillfällig förändring kan vi ju säga, för den här regeringen, här och nu. Vi vet ingenting om kommande regeringar. Förordningen som regeringen beslutar över säger att man ska väljas på en bestämd tid upp till 3 år. Det vill säga, en annan regering kan ta 12 månader, någon annan 24 - vad man vill upp till 3 år.

Miljöpartiet vill lyfta in akademisk frihet i en bredare bemärkelse på grundlagsnivå. Tidöpartierna har aviserat en grundlagsutredning, och jag tycker att det skulle vara lämpligt att de tog bollen kring akademisk frihet där för att säkra friheten för akademin från regeringar som kan göra som de vill med styrelsernas mandatperioder.

Hur ser ledamoten på att säkra den akademiska friheten genom bättre grundlagsskydd och bättre lagskydd?

Fru talman! Förra veckan ställde jag en fråga på frågestunden om regeringens beslut att korta mandattiderna för lärosätenas styrelser. Eftersom finansminister Elisabeth Svantesson svarade på allmänna frågor var det hon som svarade mig.

Till skillnad från utbildningsministern, som säger att det här är någonting man gör för att om 17 månader kunna välja in lämplig säkerhetspolitisk kompetens, svarar finansministern att man har fått signaler om att något inte är tillräckligt säkerhetsklassat eller tillräckligt bedömt och att man därför fattar ett aktivt och snabbt beslut för att se till att säkra processerna. Finansministern lägger till att vi nog alla tycker att det är klokt att vi vet vilka som sitter i styrelserna och att det inte förekommer någon otillbörlig påverkan.

Fru talman! Det jag reagerar på, liksom DN:s ledarsida häromdagen, är skillnaden mellan de båda statsrådens svar. Persson fokuserar på att det om 17 månader ska väljas in personer med bättre kompetens utifrån det säkerhetspolitiska läget, medan Svantesson fokuserar på att det nu finns signaler om bristande säkerhetsklassning och otillräckliga bedömningar och att det ska fattas beslut om att säkra processen. Det tolkar jag som att förändra processerna så att de blir säkrare.

Jag undrar var Moderaterna står som parti. Om det är akuta säkerhetspolitiska hot mot Sverige, som finansministern antyder i sitt svar, är det då en rimlig åtgärd att välja in nya ledamöter om 17 månader?

Fru talman! Vilket kvalificerat trams att påstå att vi inte skulle vilja värna den fria akademin och skydda den mot utländsk påverkan! Det är ju självklart att vi vill det. Men det kan man göra med andra verktyg. Det handlar om att se till att kompetensen finns. Man behöver inte med några dagars varsel ändra mandattiden för styrelseledamöter.

Andra har redan varit inne på frågan om detta verkligen är brådskande eller inte. Fredrik Malm får det att låta som om det finns akut information att hantera. Det brukar man kanske i en del säkerhetspolitiska sammanhang inte basunera ut, utan man skrider till verket.

Jag ställde konkreta frågor om att använda andra verktyg, myndighetsdialoger och sådant. Uppenbarligen var detta att ha kontakt med lärosätena direkt när kandidaterna kom in inte något som fanns där.

Malm säger att detta verktyg bara ska användas en enda gång. Men det kan komma fler saker. Rektorerna behöver mer kunskap. Vi får väl se hur lång tid de utses på nästa gång de ska väljas.

Saken är den att det har funnits ett förtroende för regleringen i högskoleförordningen som säger att mandaten är på en bestämd tid, upp till tre år. Det har inneburit att mandattiden är tre år. Det har alltid varit så, och man har litat på det. Men att med några dagars varsel få besked om att den halveras upplevs som ett hot. Det är uppenbart i debatten.

Det kan tyckas vara en fjuttig fråga, men vi vet ju att fundamenten för en stark demokrati är akademisk frihet, oberoende domstolar, konstnärlig frihet, fri press och så vidare. Djävulen sitter i detaljerna, och just detta är en sådan detalj.

Det jag undrar är om Liberalerna är beredda att i lag och grundlag stärka akademins oberoende och forskningens och akademins frihet. Det tycker Miljöpartiet att det vore dags att göra nu. På vilka sätt vill Fredrik Malm skydda akademin från regeringens fingrar?

Fru talman! Jag hade tänkt fråga om Liberalerna står för detta överrumplande beslut, men det behöver jag inte slösa tid på - Fredrik Malm är extremt tydlig.

Fru talman! Malm ser inte att detta beslut kan skada den akademiska friheten. Rektorerna på landets samtliga lärosäten ser att detta är ett hot mot den akademiska friheten. Jag hade i vilket fall som helst inte lagt min röst på Liberalerna, men här har jag förtroende för landets rektorer.

Utbildningsministern menar att det är på det här sättet vi kan säkerställa att vi har rätt säkerhetspolitisk kompetens framöver. Detta grepp gjorde att alla rektorer lyckades enas i ett gemensamt upprop för att regeringen ska ändra sig. Vad jag förstår har utbildningsministern nyligen träffat rektorerna, och det har inte kommit några klargöranden därifrån.

Jag funderar på något som jag skulle vilja höra Fredrik Malm utveckla. Malm är själv en erfaren utrikespolitiker, som mycket väl vet att Kinas, Rysslands och Irans förmåga och deras intresse för olika typer av insatser mot Sverige när det gäller spionage inte är något nytt. Det är inte heller nytt för landets lärosäten.

Är detta verkligen det snabbaste och effektivaste sättet att höja den säkerhetspolitiska kompetensen på lärosätena?

Vad hände med myndighetsdialoger och kontakt med myndighetscheferna? Varför inte ge uppdrag åt expertmyndigheterna att ge stöd till lärosätena? Varför, för guds skull, inte ha en dialog med landets rektorer innan man örfilar upp dem offentligt?

Fru talman! Djävulen sitter i detaljerna. Förra veckan utsåg regeringen ledamöter till styrelserna för landets samtliga statliga universitet och högskolor. Några dagar tidigare informerades de nominerade och lärosätena om att regeringen halverar mandatperioden på grund av att man vid nästa tillfälle vill kunna nominera personer med säkerhetspolitisk kompetens.

Beslutet hade, såvitt jag förstår, inte diskuterats med lärosätenas rektorer, som reagerade snabbt och samfällt med ett gemensamt brev till regeringen där de i sin kritik uttrycker oro för ökad politisk styrning.

Det kan tyckas vara en fjuttig sak att halvera mandattiden för styrelseledamöter utifrån en viktig säkerhetspolitisk aspekt. Men djävulen sitter i detaljerna, och regeringens beslut att halvera mandattiden är en sådan detalj.

Min fråga är: Kommer regeringen att lyssna på samtliga rektorer vid Sveriges lärosäten och omedelbart tänka om?

Fru talman! Vi debatterar Övergripande skolfrågor. Man kan tro att det kan vara nästan vad som helst. Det är faktiskt ett brett betänkande med många olika förslag från partierna. Jag kommer att fokusera på några av dem.

Det mest grundläggande för en skola som ger eleverna kunskap är skickliga lärare som har tid för sina elever. Det är en skola där elevernas rätt till utbildning står i fokus, en skola där barn och elever kan inhämta och utveckla kunskaper och värden, en skola där eleverna har rätt att utvecklas till dem de är och till dem de vill vara i framtiden.

Utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande och en livslång lust att lära. Tack och lov tror jag inte att den här kammarens debatter om det ska vara roligt eller tråkigt i skolan påverkar skolvardagen särskilt mycket. De flesta lärare och elever känner väl till att man lär sig bättre om man också har roligt.

Skolan ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och för grundläggande demokratiska värderingar. För det krävs skickliga lärare som har tid för sina elever.

Vet ni vad? Skickliga lärare kostar pengar. Det är en investering i framtiden. Tid kostar också pengar. Det är därför Miljöpartiet är det parti som lägger mest pengar på utbildning, eftersom det kostar. Man kan inte effektivisera en undervisningstimme hur mycket som helst.

Fru talman! Jag vill särskilt nämna jämställdhet. Det är viktigt att uppmärksamma flickors och pojkars och kvinnors och mäns olika förutsättningar och möjligheter när det gäller utbildning. Skolan är en viktig arena för att motverka traditionella könsmönster och lägga grunden för ett jämställt samhälle. Alla barn ska få chansen att utveckla sin fulla potential, oavsett kön eller könsidentitet. Vi måste säkerställa att inga barn begränsas i sina val.

Utbildningen ska främja flickors och pojkars utveckling och lärande med fokus utifrån vad var och en behöver i skolan, utifrån den man är. Vi ser tyvärr att pojkars utbildningsresultat är sämre än flickors. Det är viktigt att det tas på stort allvar, precis som andra osakliga könsskillnader i samhället.

Det innebär att man tar sig an ojämställdheten med de verktyg som är grunden för utbildningen: vetenskap och beprövad erfarenhet. Alla barn och elever har rätt till utbildning, och det är skolans uppgift att se till att de får det. När fler pojkar än flickor lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper främjar inte utbildningen både flickors och pojkars rätt till utveckling och lärande. Det krävs, återigen, skickliga lärare som har tid för sina elever.

Fru talman! Marknadsskolan, där vinsten är drivkraften och ersättningarna är orättvisa, leder till problem för Sverige som kunskapsnation. Vi vet att orättvisa kösystem segregerar skolan. Den här våren har vi också sett olika exempel på kommuner som talar om att fler friskolor riskerar att leda till att kommunala skolor behöver läggas ned eller att lärare måste sägas upp, med större klasser som resultat. Men nya friskolor beviljas ändå tillstånd.

Vi har läst om exempel på skolor som smiter undan granskning eller blir påkomna med att inte ge eleverna den undervisning de har rätt till. Man kan inte ha naturbruksutbildningar utan att ha djur eller naturvetenskapliga utbildningar utan att ha labbsalar.

Att ett av de fuskande företagen delar ut flera hundra miljoner i vinster till ägarna är inget annat än ett hån mot oss som betalar skatt. Vinstutdelning är någonting som de flesta svenskar inte vill ha, över partigränser och oavsett om det är föräldrar med barn i friskolor eller i offentligt finansierade skolor. Man tycker inte att skattepengarna ska läcka ut i vinster.

Fru talman! För många av oss är det självklart att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolor, men det är inte en självklarhet för regeringen. För de små idéburna skolorna är offentlighetsprincipen självklar, men de stora skolkoncernerna vill bevara sina affärshemligheter. I våra kommunala skolor är det allas rätt att begära ut den information vi vill ha om vad pengarna går till - alla vi här i rummet kan göra det. När våra system ser ut på det här sättet blir insynen extremt viktig, och därför behövs det en offentlighetsprincip på precis samma villkor för friskolor som för offentliga skolor.

Jag vet att det har förts fram ett argument om att en del friskolor är så små att de inte kan hantera detta. Då vill jag påminna om att vi har små kommuner och små myndigheter i olika kommuner runtom i landet. Vi förväntar oss att de hanterar offentlighetsprincipen. Det kommer små skolor också att kunna göra på precis samma sätt.

Vad gör då marknadsskolan med vårt utbildningssystem? När vinstutdelning blir syftet, offentlig statistik kallas affärshemligheter och skolpeng och skolval är orättvisa slits Sverige som kunskapsnation isär.

Fru talman! Jag vill avsluta med att prata om att fler behöver drömma om att bli lärare. Det behöver vi för att bygga Sverige till en stark kunskapsnation. Nu har siffrorna för ansökningarna till höstens antagningar till lärarutbildningarna kommit. Det finns inget annat yrke som fler drömmer om att ha än läraryrket. Över 15 000 har sökt till olika lärarutbildningar i första hand. Ytterligare några tusen har sökt till olika påbyggnadsutbildningar. Detta kan man jämföra med att ungefär 12 000 vill bli sjuksköterska, 8 000 socionomer och 7 000 läkare. Det är förstahandssökande vi talar om.

Gå inte på myten om att ingen vill bli lärare. Vi vet att fler behöver drömma om att bli lärare, för att vara den där skickliga läraren som har tid för sina elever, men det är många som vill ha det här jobbet, och vi behöver se till att de får förutsättningarna för det.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3, som handlar om alla barns och elevers möjligheter att utvecklas till den de är, oavsett kön.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Fru talman! Vilken cliffhanger! Man vill ju veta vilka reformer det var som Fredrik Malm skulle beskriva.

En skillnad mellan Fredrik Malm och mig som riksdagsledamöter är att Fredrik Malm har varit ledamot i fyra mandatperioder medan jag själv inte ens har varit ledamot i fyra år. Det gör att jag själv inte minns hur det gick till när skolpengen höjdes till likvärdig. Var Liberalerna alltså för att det skulle vara en skillnad? Det blir en historielektion som Fredrik Malm kan få ge mig. Eller var Liberalerna för att det skulle vara likadan skolpeng? Men det kan bli ett väldigt kort svar, för det är en ja- eller nej-fråga.

Det jag undrade var varför regeringen inte vill dela den ekonomiska börda som inflationen, orsakad av krig och pandemi, har skapat för kommuner och regioner. De begärde för i år 20 miljarder. Miljöpartiet är det enda parti som var berett att lägga denna summa - på lärare i klassrum eller undersköterskor på vård- och omsorgsboenden. Men det vi får höra är att våra stora investeringar i stället skulle driva på inflationen, så att det skulle bli ännu värre för regionerna.

Jag vill veta varför regeringen inte vill dela det ekonomiska ansvaret med kommunerna för det som inte är orsakat av kommunerna. Jag tror nämligen att detta skulle vara viktigt för skolans likvärdighet.

Jag undrar också över något när det kommer till vinstuttaget. Vi vet att 70 procent av föräldrar med barn i skolan inte vill att man ska kunna ta ut vinst från skattepengar. Detta ligger högt hos väljare när det gäller alla partier. Jag undrar vad det är som gör att Liberalerna inte tydligt säger: Nej, men vi ska ta tag i detta med vinstutdelning. Vi ser att opinionen är väldigt tydlig i den svenska befolkningen.

Det är två frågor som jag hoppas få svar på, fru talman.

Fru talman! Jag har en fundering. Vad glada lärarna och eleverna i Sveriges skolor måste vara över att skolbudgetens andel av bnp nu är störst, relativt sett! Men ändå blir det fler elever i varje klass, och man planerar avtackning av lärarkollegor som inte kan vara kvar.

Skolans likvärdighet handlar om att det finns skickliga lärare som har tid med eleverna. Det handlar om att det finns människor på plats som möter eleverna. Precis som Fredrik Malm säger är likvärdighet både ett mål och ett medel. För att man ska kunna ha fokus på kunskap behövs skickliga lärare med tid för eleverna.

Jag funderar heller inte så mycket på om det var Socialdemokraternas kommunalisering eller friskolereformen för 30 år sedan som öppnade för att vinst skulle kunna bli en drivkraft i stället för just kunskapen, som vi tycker är så viktig.

När det gäller likvärdigheten kommer jag ändå tillbaka till att det handlar om pengar. Det känns bra, för Miljöpartiet är det parti som lägger mest pengar på utbildning. Med vår budget skulle andelen av bnp alltså ha blivit ännu större.

Jag har en fråga som knyter an till detta med snöröjning. När det snöar röjer man ju snö oavsett hur mycket pengar det är kvar i kassan. När barn behöver stöd borde de få det.

Vi litar på kommunerna och regionerna. Vi har ett importerat ekonomiskt problem som inte är kommunernas och regionernas fel. Därför ser vi till att de får det ekonomiska stöd de behöver. Men jag undrar varför regeringen inte vill dela den bördan med kommuner och regioner.

Herr talman! Läraryrket är det viktigaste yrket vi har. Det är världens viktigaste arbete.

Var och en av oss som sitter här i kammaren kan här och nu frammana bilden av en lärare som har betytt något särskilt och format oss till de personer vi har blivit i dag. Det sitter kanske också lärare där ute - kanske inte nu när klockan är över 9 - och vet att de har en elev som sitter i riksdagens utbildningsutskott, och de är i bästa fall lite stolta över det också.

Jag som är lärare kan intyga att det är speciellt också för lärare. Man minns de elever som format en själv till den man är i dag. Det kan handla om att man har gjort något bra. Det kan vara tillfällen där man skulle ha varit mycket bättre. Men det är relationer som vi har hela livet.

Och det här gäller ju för alla yrken i skolan. Betänkandet handlar om lärare och elever, men det gäller alla yrken i skolan.

Miljöpartiet vill att fler ska drömma om att bli lärare. Det handlar om att vara den som möter barnen på förskolan och ser dem växa och erövra ett språk och flera språk, sociala färdigheter och kunskaper om världen i det stora och det lilla. Det handlar om att se dem gå från att rita huvudfotingar till att bli fullfjädrade konstnärer, som en del ungdomar ju är. Det handlar om att se dem gå via kartongböcker och kanske inte den högklassigaste litteraturen under bokslukaråldern till att bli romanläsare, poesiläsare och faktaboksläsare. Det handlar om att se någon noggrant skriva sitt namn för första gången, kanske med någon bokstav spegelvänd, för att sedan utvecklas till en person som kan skriva för att tänka och förstå.

Förskolan och skolan är till för eleverna. Egentligen skulle man mer högtravande kunna säga att skolan är till för att bygga ett hållbart samhälle och att skolan är till för alla dem som kommer att möta dagens unga när de sedan är vuxna och använda sin kunskap till att bygga vårt samhälle. Jag vill säga detta för att vi ska komma ihåg att utbildning är ett samhällsuppdrag som gäller alla, inte bara de lärare och elever som råkar vara i skolan just nu. Det är viktigt för att alla ska få så bra chanser som möjligt att leva ett tryggt och bra liv. Men det känns lite för abstrakt, så jag går rakt på sak: Förskolan, skolan och alla skolformer är till för eleverna.

I går bjöd Joanna Lewerentz och jag in till ett seminarium tillsammans med föräldranätverket Rätten till utbildning, som har en kampanj som heter En skola för alla. Den som gjorde störst intryck på mig var gymnasieeleven Hanna, som berättade hur hon hade varit i skolhelvetet men nu hamnat i skolhimlen på en skola där hon är sedd för den hon är och inte för sin diagnos eller sina betyg. Hon känner sig sedd som människa. Hon älskar sin skola och längtar dit.

Jag tänkte att det är väl ändå det minsta man kan begära - att få känna att man längtar till skolan och få känna att man längtar till jobbet om man är lärare. Seminariet gällde just barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer, men det Hanna beskriver är något alla elever borde få känna.

Regeringen har i vårbudgeten gett extra pengar för att förbättra utbildningen för barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är bra och viktigt. Men vi ser ju alla den uppenbara risken att satsningen inte når alla barn och elever som behöver få del av dem. Regeringen svälter ut kommuner och regioner, och det kommer att kosta liv och hälsa bland våra barn och unga. Den satsning regeringen nu gör är mindre än de neddragningar min egen kommun i går berättade att man nu behöver göra på förskola och grundskola.

Miljöpartiet vill satsa på elevhälsan. Vi vill satsa på skolhälsovården, och vi vill satsa på lärarna för att de ska kunna ge eleverna det stöd de behöver.

Herr talman! Skolan ska ge alla elever lika goda möjligheter, oavsett var de kommer ifrån, oavsett vilka föräldrar de har och oavsett vilka styrkor och intressen de har. Miljöpartiet vill ge skolan mer resurser och se till att resurserna i större utsträckning fördelas efter behov.

Vi vill bland annat inrätta ett likvärdighetsbidrag för förskolan, liknande det som vi redan har drivit igenom för skolan. Fullt utbyggt ska det komma alla förskolor till del men fördelas utifrån ett socioekonomiskt index. Dessa jämlikhetsmiljarder ska kunna användas till att både anställa fler pedagoger, höja lönerna, erbjuda personalen bättre kompetensutveckling och öka tillgången på specialpedagoger utifrån lokala behov. Fler barn ska få mer tid med skickliga förskollärare.

Detta är något annat än den svältkur regeringen ger kommunerna när man inte är med och delar på den börda som inflation och rusande priser innebär.

SKR vädjade inför vårbudgeten om långsiktiga besked gällande statsbidragen för att möjliggöra en långsiktig planering för kommuner och regioner. Miljöpartiet var det enda parti som i sin budget för innevarande år kompenserade kommuner och regioner för att de skulle kunna bibehålla nivån i verksamheten.

Vi vill inte dra ned på välfärden. Därför har vi i dag meddelat att de generella statsbidragen i vår höstbudget kommer att vara 24 miljarder under nästa år - det som kommuner och regioner säger att de behöver. Det handlar om att bygga ett starkt samhälle tillsammans.

Jag konstaterar även i den här debatten att det parti som lägger mest pengar på bordet till svensk skola är Miljöpartiet. Jag får väl anta att det betyder att om vår budget hade gått igenom hade det varit en historisk satsning.

Slutligen vill jag tala om något som det inte står så mycket om i betänkandet - elevdemokrati. Skolan är, som jag sa, till för eleverna. Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Där är elevernas rätt och möjlighet till inflytande viktigt, men det handlar om mer än det. Det handlar om att på riktigt leva och verka i en vardag där man har inflytande över sin situation och där man lär sig demokratiska värderingar inte genom att läsa om dem i en tryckt bok utan genom att tillämpa dem och genom att leva dem. Det handlar om att prövas i diskussioner och med argument och om att kunna säga sin mening. Det handlar om att elever är experter på att vara elever, och vi behöver deras kunskap för att organisera skolan på det sätt som de behöver.

Herr talman! Jag vill att fler elever ska få tid med skickliga lärare. Jag vill att fler elever ska längta till nästa skoldag för att det är kul att lära sig och att utvecklas. Jag vill att fler ska drömma om att bli lärare och att fler ska vilja arbeta i skolan - Sveriges viktigaste arbetsplats.

Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 24 om att satsa på elevhälsan, skolhälsovården och lärarna för att de ska kunna ge eleverna det stöd de behöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 maj.)

Fru talman! Jag strävar efter en skola som lärare drömmer om att få jobba i, en skola som de söker sig till för att få jobba i, och som eleverna längtar efter att få gå i för att det är roligt. Det gör det lättare att lära sig svåra saker.

Skickliga lärare som har tid med sina elever, det är vad jag får höra från forskare, från lärare och från skolpersonal är det som är viktigt. Man pratar inte om detaljerade reformer, betygskriterier och annat utan om skickliga lärare som har tid med sina elever.

Detta tror jag är en extremt viktig del för en framgångsrik svensk skola. Men med denna vetskap, som jag tänker mig att vi kan vara ganska överens om, sätter Liberalerna Sveriges kommuner på svältkur. Finansieringen urholkas. Det sker inte för att kommunerna har prioriterat dåligt eller för att det finns någonting annat som är mindre viktigt som man i kommunerna kan strunta i. I efterdyningarna av en pandemi och med ett pågående krig som orsakar prisrusningar har man ökade kostnader i skolan.

När regeringen vägrar ge detta generella stöd till kommunerna, hur ska man då kunna få de skickliga lärarna att ha mer tid med sina elever? Senast i går i min egen kommun talade man om att man behöver göra nedskärningar. Det är inte så att det ligger pengar och skräpar eller att folk är lata i kommunerna. Det är något utifrån kommande som gör att det inte finns pengar. Den bördan borde staten och kommunerna kunna dela på. Men Liberalerna vill inte ge detta stöd. Varför?

Fru talman! Vilken katalog vi fick, Fredrik Malm, över alla bedrövligheter som finns på en av landets största arbetsplatser, där alla våra barn och ungdomar är. Vi känner ganska väl till vad det finns för problem. Det är för att det på något sätt lägger sig som en våt filt över precis all utbildningsdebatt i svensk politik just nu.

Lärare är Sveriges och kanske världens viktigaste yrke, såklart tillsammans med alla de andra professionerna i skolan, som lägger grunden för att våra barn och unga ska kunna ha ett gott liv och kunna vara en del av att bygga ett hållbart Sverige och en del av att hålla Sveriges fana som kunskapsnation högt i världen.

Jag är nyfiken på några saker som jag inte tyckte kom fram riktigt i anförandet från utbildningsutskottets ordförande. Jag skulle vilja höra om Liberalernas vision för den svenska skolan och för utbildningen, och det kan vara alla skolformer. Vad är det eleverna ska längta till? Det kan enligt Liberalernas partiledare vara att ha så tråkigt som det bara går, för då lär man sig bättre. Vad är det lärarna ska längta till? Varför ska unga människor, eller för all del de som har en del yrkeserfarenhet att ta med sig in i skolan, bli lärare? Jag vill att fler ska drömma om att vara lärare. Men jag hittade ingenting att haka upp dessa drömmar på i Fredrik Malms anförande.

Berätta om visionen och om vad man ska drömma om!

Fru talman! Alla behövs på svensk arbetsmarknad. Med hög arbetslöshet och branscher som inte hittar sökande till sina tjänster behövs alla möjligheter att byta yrke eller öka sin kompetens inom det yrke man har. Fler behöver hitta sitt drömjobb i små och stora företag runt om i Sverige, i välfärden och i den gröna omställningen.

Vuxenutbildningen är en bärande komponent för det livslånga lärandet. Komvux erbjuder sfi, grundutbildningar och gymnasieutbildningar till dem som behöver stärka sin position på arbetsmarknaden. Särskilt viktiga är de yrkespaket som leder till olika branschcertifieringar samt såklart branschskolorna, som flera redan har nämnt och som vi har debatterat vid tidigare tillfällen. Branschskolorna får nu lägga ned, eftersom regeringen i fortsättningen inte finansierar dem.

Komvux är också en utbildningsform som öppnar dörren till högre studier för dem som vill gå den vägen lite senare. Möjligheten till validering av befintliga kunskaper är viktig för dem som vill bygga på gedigen yrkeserfarenhet från Sverige eller andra länder med vidare studier eller gå vidare i yrkeslivet.

Miljöpartiet vill se ett utbildningssystem som ger möjlighet till livslångt lärande. Det behöver vara flexibelt för att ge människor möjligheter att bidra med de yrkeskunskaper som behövs nu och dem som kommer att behövas i framtiden. Vad som kommer att krävas i framtiden är det inte riktigt självklart att vi vet just nu. Därför är det så viktigt med flexibiliteten och möjligheten att byta bana.

Vi vill att alla ska ges möjlighet att bidra i omställningen. Bygget av framtidens hållbara Sverige kommer att skapa tusentals arbetstillfällen. För att den mångfald av kompetens och erfarenhet som många redan besitter ska förvaltas på bästa sätt måste människor erbjudas möjlighet att vidareutbilda sig och omutbilda sig under hela yrkeslivet. När fossila verksamheter fasas ut bör staten skapa goda förutsättningar i hela landet för investeringar i grön industri och gröna innovationer, som genom klimatomställningen ger många nya gröna jobb. De här jobben behöver utföras av någon.

Fru talman! För att det verkligen ska vara möjligt att ställa om hela Sverige måste man kunna utbilda sig i hela Sverige. Här har lärcentrum en viktig roll för den nationella, regionala och kommunala kompetensförsörjningen. De ökar möjligheterna att bo, studera och arbeta i hela landet. Genom fortsatt utveckling av lärcentrum i hela landet blir utbildning tillgänglig för fler.

Fru talman! Miljöpartiet anser att regeringen borde lansera ett grönt kunskapslyft för att underlätta det teknik- och kompetensskifte som omställningen till en hållbar arbetsmarknad behöver. Det bör genomföras som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom bland annat vuxenutbildningen i syfte att motverka arbetslöshet, underlätta byte av jobb och ge möjlighet till hållbara jobb för unga. Men då går det inte an att göra som regeringen gör: finansiera ett tillägg till yrkeshögskolan genom att ta bort pengar från kompetenslyftet för klimatomställningen. Det är allt annat än grön omställning.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill att de ukrainare som omfattas av massflyktsdirektivet och har fått tillfälligt uppehållstillstånd ska omfattas av samma regler som asylsökande som beviljats uppehållstillstånd. De ska ha samma rätt till vård. De ska också ha rätt till boende i en kommun och till etableringsinsatser såsom etableringsersättning, svenskundervisning genom sfi och hjälp med att hitta arbete och utbildning. Vi måste göra det möjligt för människor att lära sig svenska, och det är någonting som många som kommer hit vill sätta igång med så fort de är här. Vi behöver göra det möjligt för alla.

Till skillnad från regeringen vill Miljöpartiet därför att man ska ha rätt till sfi. Det ska inte bara vara någonting som kommunerna kan erbjuda om de vill och i så fall få ersättning för. Många kommuner har redan tagit ansvar för att erbjuda detta, och det är såklart bra att de nu också får ersättning från regeringen. Men det vi vill är alltså att alla som kommer under massflyktsdirektivet ska ha rätt att lära sig svenska. Det hänger dock lite på hur man ser på helheten och systematiken. Den ersättning som nu ges för att erbjuda sfi till ukrainska flyktingar finansieras genom att man drar bort pengar från kommunersättningar till de kommuner som har tagit emot många flyktingar. Det är ju lite bakvänt. Då har man inte det systemtänk som behövs.

Vuxenutbildning

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 3 om utbildning för omställning och livslångt lärande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)

Herr talman! Nu får vi se om vi stänger kammaren efter detta anförande eller hur pigga alla är!

Nu har vi debatterat utbildning ganska grundläggande - både grundläggande frågor om utbildning i den tidigare debatten och nu gymnasieskolan. Valet till gymnasieskolan är ett viktigt val i livet. Några vet exakt vilket drömjobb de siktar på. Andra söker fortfarande efter det, och några har absolut ingen aning om ifall man ens ska gå på gymnasiet - än mindre vad de ska göra därefter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Någon vill bli kock, någon annan elektriker och en tredje barnskötare. Någon vill bli lärare, någon ingenjör och någon tredje vill bli sjuksköterska. Andra vet ingenting, men de satsar kanske på estetprogrammet, för kulturen och det kulturella utövandet ger ändå livsluft till allt det andra. Eller så satsar man på fordonsprogrammet utifrån ett fritidsintresse som kanske kan bli ett yrkesval. Mitt hjärta klappar lite extra för fordonsprogrammet, för jag hade mitt första lärarjobb där.

Jag kan inte nog understryka att alla de här drömmarna om framtiden behövs. Var och en, vilken gymnasieutbildning man än väljer, kommer att behövas i de yrken som deras utbildningar leder till. Jag blir lite beklämd över de värderingar som ändå någonstans finns av vad som är en fin utbildning och vad som inte är en lika fin utbildning. Vi behöver ett komplett samhälle med massor av kompetenser. Det kommer att skada oss om vi inte förmår att uppskatta alla olika yrkesgrupper som får det här landet att gå runt.

Gymnasieskolan är en del av en mycket större helhet som hela utbildningssystemet utgör. Det börjar redan i förskolan. Yrkesvalen är ju ingenting som händer på vårterminen i nian, utan det börjar långt, långt tidigare. Utbildningskedjan fortsätter med gymnasiet, högskola och olika yrkesutbildningar. Man kanske återvänder till skolan på olika sätt.

Det är en lång utbildningskedja, som kan pågå hela livet. Den kan också vara lite krokig och lite svår att förutse. Därför är det så viktigt att ungdomar ges chans att välja utbildning helt fritt, och att den utbildningen också håller dörrarna öppna för att komma vidare i utbildningskedjan.

Jag ska prata lite om studie- och yrkesvägledningen ur ett jämställdhetsperspektiv. Unga killar och tjejer väljer olika utbildningar. Tidigare talare har pratat om den extrema ojämställdheten i vissa yrkesgrupper och hur den vidmakthålls. Man tror såklart olika om sig själv, och man har lättare eller svårare att se sig själv i olika yrken. Där spelar såklart samhällets förväntningar in.

Att från början välja och fortsätta att välja i extremt ojämställda mönster som styrs mer av andras förväntningar än av ens egen lust till lärande och yrkesutbildning kan bli ett problem, särskilt eftersom det kan påverka livsinkomsterna. Exempelvis förskollärare, som är en extremt kvinnodominerad yrkesgrupp, halkar efter lönemässigt. Det finns ingen bransch i dag som har råd att inte rekrytera bland både kvinnor och män och hela befolkningen.

Därför är det viktigt att det finns en studievägledning som kan komma in och visa vilka olika vägar som finns och vad konsekvenserna blir av ens val utifrån karriär och löneutveckling. Det är viktigt att man oavsett om man är tjej eller kille, eller hur man än definierar sig, känner att hela arbetsmarknaden är öppen för en.

Även jag vill säga någonting om branschskolorna. Vi har lite olika typer av kompetensbrist i Sverige. Vi pratar om att vi har en lärarbrist, och då handlar det om stora tal. Det är stora yrkesgrupper. När vi pratar om att det behövs fler sjuksköterskor är det också väldigt många människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

En av branschskolorna som nu tyvärr avslutas är en utbildning till distributionselektriker i Åsbro i Örebro län, i min valkrets. De utbildar 35 distributionselektriker via branschskola och 100 totalt. I landet utbildas det 130 om året. Fram till 2030 behövs det 3 000. De skulle kunna tredubbla antagningarna till branschskolan för gymnasiet.

Det här är alltså killar och tjejer som kommer från hela landet för att göra just branschdelen av utbildningen i Åsbro. Det är norra Europas största anläggning för att träna på att jobba med högspänningselektronik, klättra upp i de här höga stolparna och göra allting som behövs inom ett komplett elsystem.

Som sagt skulle de kunna tredubbla sin antagning. Men reglerna för skolorna är så krångliga när de ska skicka elever dit att de har lite svårt att hantera det. Någon skola skickar två elever ett år och två elever nästa. Andra tänker att när de ändå åker bort på internat är det sjystare att skicka fem från en gymnasieskola så att man har sina kompisar. Många kanske inte har bott hemifrån så mycket under så lång tid.

Detta vill man dock inte göra. Branschskolorna tillkom under pandemin, och vi har haft massor med extra stöd till olika åtgärder under pandemin. Men här säger man: Jaha, ni lyckades inte. Det spelar ingen roll om det var pandemi eller inte.

Bekymret för mig är inte de branschskolor som inte har kommit igång eller som det inte har gått bra för. Bekymret för mig är de som det går väldigt bra för och som har kapacitet att bygga ut. Satsa på dem! Ge dem chansen, och fortsätt jobba med det som kanske inte funkade på andra yrkesområden!

Vi vet inte riktigt vad framtidens yrkesliv kommer att kräva av oss. Någonting som vi vet kommer att eftersökas är kreativitet och förmåga att tänka utanför boxen - mycket av det som man tränar på i de estetiska ämnena.

Ibland sätts det upp något slags bild av att det inte behövs estetiska ämnen på alla utbildningar, utifrån vad jag tycker är lite märkliga värderingar: att inte alla människor behöver ha många sätt att uttrycka sig. Därför vill vi att estetiska ämnen ska vara med på alla gymnasieprogram, för det behövs. Det behövs för den personliga utvecklingen, och det behövs för att träna alla förmågor som krävs i ett kommande arbetsliv.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 14 om studievägledning och reservation 6 om branschskolor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 april.)

Herr talman! I dag tar vi oss an utbildningsfrågor ur ett brett perspektiv - grundläggande om utbildning. Även miljöpartister har verkligen bredd i sina motionsförslag. Det handlar om demokratiuppdraget, om genuspedagogik, om medie- och informationskunnighet, om ökad kunskap om natur, friluftsliv och allemansrätt, om modersmål och om minoritetsspråk.

Men skolan är mycket mer än så. Det är en verksamhet med hundratusentals barn, elever och lärare och många fler yrkesgrupper. De går till skolan varje dag. Det är där ett hopp om framtiden grundläggs. Jag vill verkligen lyfta alla de människor som gör detta jobb varje dag, som jobbar hårt, som ser barnen i klassrummet och som gör att eleverna går från skolan och att barnen går från förskolan och känner att de var på rätt plats den dagen.

Detta är en verksamhet som ska grundas i vetenskap och beprövad erfarenhet. Det ska vara en trygg plats för elever och medarbetare. Eleverna ska växa upp till samhällsmedborgare som ska fortsätta utveckla vårt land och världen. De ska leda landet när vi lämnar över stafettpinnen. Det är det vi ska förbereda dem för. De ska vara alla de människor runt om i landet som får vårt samhälle att fungera. Det är brett. Det är grundläggande.

Både för mitt parti och för de andra blir det lite snuttifierat när vi kommer med våra hjärtefrågor. Jag vill på detta sätt markera att just det grundläggande kring utbildningsfrågor är mycket bredare, djupare och större än det vi fokuserar på när vi delar upp det i smådelar.

Vi har berört en rad viktiga områden som tas upp i betänkandet. Det handlar om katederundervisning, från denna kateder eller andra, konfessionella skolor, läsning, mobbning och bemannade skolbibliotek. Vi har alla dessa hjärtefrågor. Det kommer också väldigt höga förväntningar med varje hjärtefråga från varje parti, från varje politiker. Ibland är det som att vi verkar vara mer intresserade av våra egna detaljerade hjärtefrågor än av att faktiskt slanta upp de pengar som krävs för att infria våra extremt höga förväntningar på vad skolan ska åstadkomma som samhällsinstitution.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Vi politiker kommer hellre med pekpinnar och detaljer än med resurser och tillit till skolans professioner. Jag är lite slarvig ibland. Jag pratar om lärare, men det är inte bara lärare i en skola. Det är jättemånga professioner, och de är lika viktiga allihop.

Men vad är verkligen grundläggande när det gäller utbildning? Kunskap. Jag är ny i utskottet sedan i höstas. När jag är ute och träffar människor och pratar om skola och utbildning kokar det ofta ned till en sak: skickliga lärare som har tid med sina elever.

Det är ganska grundläggande. Då handlar det om att slanta upp resurserna så att skickliga lärare har tid med sina elever och att de har tid att vara skickliga och bli skickligare.

Miljöpartiet är det enda parti som var berett att ge kommunerna de pengar som de äskade i höstas när det gällde statsbudgeten för innevarande år. Det skulle ge kommunerna bättre möjligheter att faktiskt ta det ansvar som de har. Man kan inte effektivisera mänskliga relationer ned till ingenting.

Jag ska nu beröra några av de detaljerade hjärtefrågor som även jag och mitt parti kommer dragande med till denna debatt.

Något som flera av er kanske känner igen och som jag vet ligger flera av oss varmt om hjärtat är skolans demokratiuppdrag. Jag är säker på att många av er var ute i skolor under valrörelsen. Det var jag med. Det är ett ganska hårt jobb. Det är ganska forcerat. Man har inte riktigt tid att prata om vad det innebär att vara förtroendevald eller att ha några ideologiska djuplodande diskussioner. Det hade jag gärna haft. Jag frågade lärarna om jag kunde komma tillbaka vid andra tillfällen. Nej, då måste alla partier komma samtidigt. Nej, det går inte, för då är det si och så.

Jag oroas över att skolelever träffar politiker mer och mer sällan. Jag tror inte att det är bra att man bara träffar politiker i valrörelsens slutskede. Jag tror nämligen att en del av oss politiker inte är vårt bästa jag då, när vi pratar i slagord och i 30-sekundersprator.

Jag har mött elever i högstadiet som inte vet att det finns lokala förtroendevalda. Jag tror att det är jätteviktigt att fler elever träffar politiker från olika partier i sin vardag. Detta är det fler som tycker. Kommittén Demokratin 100 år har förslag om hur man kan stärka skolans demokratiuppdrag, och det innebär att Skolverket ska få i uppdrag att göra det enklare med politikerbesök i skolorna. Skolverket ska då också utvärdera vad det betyder att politiska företrädare alltmer sällan bjuds in till skolan.

Det finns flera frågor i detta betänkande som ligger mig varmt om hjärtat. Det handlar om kunskap om natur och miljö. Det handlar om artkunskap och om allemansrätten. Det handlar om jämställdhet och om behovet av att varje barn ska mötas för den barnet är.

Herr talman! Jag vill avsluta med att påminna om vad som är grundläggande om utbildning: skickliga lärare och skolmedarbetare som har tid med eleverna.

Jag vill yrka bifall till reservation 3, om skolans demokratiuppdrag, och reservation 7, som handlar om alla barns rätt att få utveckla sin fulla potential oavsett kön och könsidentitet.