Håkan Svenneling

Fru talman! År 2023 har varit ett av de dödligaste åren på Västbanken. Över 300 människor har dödats hittills i år.

Benjamin Netanyahu tog makten ännu en gång för att undslippa rättegångar om sina korruptionsskandaler. Denna gång har han tagit makten med ännu mer högerextrema partier, sprungna ur de mest extrema delarna av bosättarrörelsen.

Flera av Netanyahus förslag handlar om att göra det enklare för bosättare att bruka våld mot palestinier utan att åtalas. Det har gjorts flera försök att genomdriva en reform för att urgröpa rättsstatens principer i Israel. Antalet bosättningar ökar nu snabbt samtidigt som palestinska hem rivs.

I augusti reste halva Kristdemokraternas riksdagsgrupp till Israel där man träffade Benjamin Netanyahu. För egen del hade jag nog avstått från det besöket, men ni såg väldigt glada ut över att träffa honom. Jag undrar vad som var Kristdemokraternas budskap till Netanyahu om bosättningarna på Västbanken och deras ökade våld mot palestinier.

Fru talman! Ja, Hamas är en terrororganisation med syftet att förgöra Israel som stat. Därför är det ingen part som vi ska ha att göra med.

Men jag tror inte på den logiska tankefigur som Joar Forssell har försökt lansera, alltså att man så att säga kan bomba sönder en terrororganisation och få den att försvinna. Jag tror att man måste komma åt grunderna till problematiken. Det handlar om varför människor ansluter sig till Hamas. I den humanitära situation som råder i Gaza, med en hopplöshet som växer, är det lätt för extremisterna att komma med enkla svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om situationen i Israel och Palestina

Jag förfäras över alla dem som inte klarar av att göra fördömanden. Jag litar på att vi har myndigheter som kan göra bedömningar om enskilda bidrag till enskilda organisationer.

Jag har varit väldigt upprörd över de partikamrater som jag tycker har uttryckt sig på ett sätt som jag inte kan stå bakom och som jag inte tycker representerar Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är väldigt tydligt i att vi vill att både Israel och Palestina ska finnas och att det ska till en tvåstatslösning genom en fredsförhandling. Men just nu står vi väldigt långt från den punkten. Vi måste kämpa för att ta oss dit, och då är det bästa att stoppa den israeliska markinvasionen av Gaza.

Fru talman! Jag är rätt övertygad om att även den från svensk sida som bedriver ett biståndsprojekt i ett land sannolikt kommer att resa till det landet för att genomföra sitt biståndsprojekt. Det handlar om att befinna sig i en kontext när man ger stödet.

Jag menar att regeringens krav riskerar att öka pressen på biståndsaktörer och öka deras risker. Då får man lägga pengar på säkerhetsarrangemang i stället för på att faktiskt genomföra det man ska göra.

Jag tycker i grunden att alla ska fördöma Hamas, särskilt politiska partier, politiska ledare och så vidare. Men jag är inte säker på att vi ska kräva det av varenda biståndsorganisation, som kanske just vill vara en oberoende part i en konflikt.

Vi ser att Internationella Röda Korset är extremt duktiga på att verka i svåra miljöer. Det är just för att de aldrig väljer sida. De klarar att vara oberoende. Jag tror att många biståndsaktörer i grunden skulle vilja vara det. Det handlar om att fokusera på målet och inte på vilka man måste fördöma och ta ställning emot. Sådant kan politiska partier som Liberalerna och Vänsterpartiet syssla med.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiets internationella forum kommer att svara på de frågor som Sida har ställt, både specifikt om projektet och generellt om samarbete. För närvarande har vi inget pågående projekt i Palestina.

Problemet med den översyn som regeringen har initierat är att den också omfattar det humanitära biståndet. Det skapar oro hos aktörerna, som inte vet om regeringen kommer att fortsätta med humanitärt bistånd. Morgan Johansson har ju under hela debatten försökt få svar från regeringen om man kommer att öka det humanitära biståndet men inte fått något svar. Det är här vi står.

Vi hamnar i ett läge där ni har en intention med er översyn, men ni förstår inte att ni befinner er i en svår kontext. Ni tycker att alla ska bete sig som om de befann sig här i Stockholm och utifrån detta kunna fördöma Hamas. Jag tror att vi behöver stärka det civila samhället i Palestina. Vi behöver stärka de MR-försvarare som ger oss kunskap och fakta om vad som faktiskt sker på marken och har alternativ information i stället för det som sprids av Hamas organ. Men den informationen får vi inte, för ni stryper biståndet till dessa aktörer.

(Applåder)

Fru talman! Ingenting tyder på att pengarna har gått till det aktuella partiet, utan pengarna har gått till en ungdomsplattform där DFLP har varit en av flera parter. Projektet är nu avslutat. Jag skulle säga att det faktiskt var ett lyckat projekt där vi stärkte unga kvinnors möjligheter på Västbanken - man ska vara tydlig med att det gällde Västbanken - att utvecklas och lära sig om jämställdhet, feminism och mänskliga rättigheter.

Utan att veta exakt vad varenda deltagare gör i dag har jag svårt att se framför mig att någon av dem kan ha deltagit i Hamas attack, utan det var snarare DFLP:s avdelning på Gaza som var en del av det. Detta tycker jag är vidrigt, och det är något som vi fördömer. Vi kommer aldrig att ha något med detta parti att göra i framtiden, för detta är helt oacceptabelt.

Jag tycker inte att man ska göra någon paus eller översyn, för det drabbar det palestinska folket. Det kommer att leda till att vi försvagar det palestinska civilsamhället, som utgör motkraften till Hamas och andra extrema terrororganisationer och som står upp för kvinnors rättigheter, demokrati och mänskliga rättigheter. Problemet i dag är snarare att man har ett för svagt civilsamhälle, inte ett för starkt.

(Applåder)

Fru talman! Det var många frågor, så det blir tufft för mig att hinna på en minut, men jag ska göra mitt bästa.

Detta med att utreda bättre visar på vikten av att ha civilsamhällets organisationer, NGO:er, på plats i Gaza. Det oroar mig från botten av mitt hjärta när regeringen med Sverigedemokraternas stöd skär i biståndet till Gaza. Det kommer att göra det svårare för oss att veta vad som har hänt och att få oberoende uppgifter. Då hamnar vi i ett läge där sanningen styrs antingen av den israeliska militären eller av terrororganisationen Hamas.

När det gäller vikten av att erkänna Israel som stat tycker jag att Emilsson har rätt. Det är väldigt viktigt att man markerar att Israel som stat har en rätt att existera, så också Palestina. Det är detta som är problemet när till exempel Netanyahu i FN visar kartor utan Palestina på. Då hamnar man i ett läge där båda sidor står väldigt långt från möjligheten att skapa fred. Därför behöver vi förändra den dynamiken och hitta parter som vill ha fred. Netanyahu är inte intresserad av det. Han har aldrig varit intresserad av samtal med Palestina, och därför står vi där vi står i dag.

(Applåder)

Fru talman! Det är en känd sanning att det första som försvinner i krig är sanningen.

Jag hänvisade väldigt tydligt i min tweet till AP, som är världens största internationella nyhetsbyrå. Deras initiala uppgift, som jag utgick ifrån, var att det var en israelisk bombning. I min tweet skrev jag aldrig att Israel var specifikt ansvarigt för bombningen av sjukhuset, utan jag konstaterade i generella termer att Israel behöver ställas till svars för sina handlingar, som i flera fall misstänks vara krigsbrott enligt en rad internationella organisationer. Därför behövs en oberoende utredning av Internationella brottmålsdomstolen.

Efter ett par dagar, när läget blev lite tydligare, som Aron Emilsson är inne på, tog jag bort tweeten eftersom jag tyckte att den kunde uppfattas som missvisande. Jag ångrar inte att jag skrev den, men med mer fakta på bordet tyckte jag inte att den bidrog till en bra debatt, vilket jag vill uppnå.

Jag tycker fortfarande att alla borde fördöma Israel för dess bombningar av Gaza, för blockaden av Gaza och för ockupationen. Jag hoppas att Aron Emilsson en dag ska ansluta sig till den politiska linjen.

(Applåder)

Fru talman! Hamas attack på civila israeler den 7 oktober var en ondsint attack som vi aldrig ska glömma. Över 1 400 personer mördades, och många sitter fortfarande som gisslan. Samtidigt är det svårt att skaka av sig att hela 7 000 människor har dödats i Israels attacker mot Gaza. Jag noterade att utrikesministern hade en gammal siffra som var fel på 1 000 personer.

Våldets spiral sprider sig, och vi måste göra allt vi kan för att våldet ska få ett slut. Även antisemitism och rasism sprider sig, och vi har alla ett ansvar för att stå upp mot antisemitism och rasism.

De humanitära behoven ökar nu lavinartat. EU har lovat att tredubbla sitt humanitära stöd till Palestina. Men i Sverige agerar regeringen precis tvärtom. Utvecklingsbiståndet har pausats. En översyn har inletts av allt Palestinabistånd, både utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, enligt regeringen för att stoppa pengar till Hamas. Men biståndet granskas redan hårt, och sannolikheten för att några pengar går till Hamas är mycket liten.

I stället vill regeringen ha fördömanden av Hamas från alla, något som kan låta enkelt i en svensk kontext. Men för de organisationer och människor som verkar i svåra kontexter blir det i praktiken ett val mellan bistånd och ökad risk för att dödas av extremister.

Sverige, EU och omvärlden behöver ett levande palestinskt civilsamhälle. De utgör alternativet till extremisternas våldsbudskap. De kämpar för kvinnors rättigheter, för demokrati och för att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter. Utan dem kommer vår kunskap om situationen på marken att försvinna, liksom alternativen till extremisternas organisationer.

I augusti besökte jag Nordirland. I år är det 25 år sedan långfredagsavtalet skrevs under. Länge trodde ingen att det kunde bli fred, men till slut blev det fred i Nordirland. En dag ska detta ske även i Palestina och i Israel. Det får vi aldrig sluta kämpa för!

(Applåder)

Fru talman! Ingen har ifrågasatt Israels rätt att slå tillbaka mot Hamas. Men att på detta vis sätta likhetstecken mellan 2,3 miljoner palestinier i Gaza och Hamas är att avhumanisera det palestinska folket.

Det som händer drabbar också det israeliska folket. Många anhöriga till gisslan har bönat och bett om förhandlingar och samtal för frisläppande av deras anhöriga efter snart tre veckor av fångenskap.

I början av 90-talet blåste fredens vindar med förhandlingar och avtal med israeler och palestinier. Sedan kom högerpolitiker som Benjamin Netanyahu till makten, och bosättarrörelsen stärktes. Tillsammans med extrema militanta palestinska grupper som Hamas har dessa krafter skjutit ansträngningarna för fred i sank.

Jag undrar om utrikesminister Billström är emot en israelisk markinvasion. Jag undrar vad regeringen gör för att skapa fred och frihet i regionen, för att ockupationen och blockaden ska upphöra och för att vi ska få en tvåstatslösning på riktigt.

Fru talman! När utrikesminister Billström i måndags skulle kliva in på mötet med EU:s utrikesministrar sa han att han tyckte att Israels svar var "proportionerligt". Efter kraftig kritik hör vi nu utrikesministern under denna debatt justera det uttalandet, tona ned sitt tidigare ställningstagande och mer korrekt beskriva den internationella rätten.

Samtidigt gör uttalandet det tydligt att Sverige är ett extremt land i en EU-kontext. Många borgerliga företrädare har försvarat utrikesministerns ställningstagande. Vi hör i denna debatt hur det pågår något slags tävling på högersidan om vem som kan ha den mest radikala ståndpunkten. Resultatet blir ett svenskt legitimerande av den israeliska regeringen och den israeliska militärens våld och bombningar av civila palestinier.

Vi har länge hört ryktena om en förestående markinvasion. En markinvasion skulle leda till förödande konsekvenser, en total krigszon. Sverige, EU och hela omvärlden måste nu vara tydliga i sina röster gentemot Israel. Jag undrar vad utrikesministern gör för att stoppa Israel från att genomföra en folkfördrivning, brott mot internationell rätt och en markinvasion av Gaza.

Fru talman! Bara solidaritet kan vara svaret på våldet och hatet. Det är solidaritet med de civila israeler som dödats i den fruktansvärda attacken av Hamas. Jag besökte själv Sderot i södra Israel för några år sedan. Alla hem i Sderot har egna skyddsrum, lekplatserna har lekfulla långa "maskar" där barnen kan gömma sig i skydd för raketer och busshållplatserna är förstärkta med tak som ska skydda mot nedfallande raketer.

Det är solidaritet med alla palestinier som lever under decennielånga ockupationen och nu dödas av bomber från den besinningslösa israeliska krigsmakten. Det sker i ett Gaza där hjälpsändningar inte kan komma in och samtidigt ingen får lämna. Gaza är ett utomhusfängelse för ett fängslat palestinskt folk.

Larmrapport på larmrapport har kommit om situationen i Gaza, men omvärlden har tittat bort. Sedan 2007 har Israel haft en blockad mot Gaza, och effekterna har varit förödande. Tillgången på mat, rent vatten och sjukvård var redan svår innan bombningarna startade. Lägg därtill att åtta av tio unga är arbetslösa. I hopplösheten kan hatet och extrema krafter gro.

Hamas, inte alla palestinier i Gaza, genomförde sin vedervärdiga attack. Vedervärdig är varje attack där oskyldiga civila dödas. Vi måste därför trycka på för ett eldupphör nu, så att bombningar och raketattacker mot civila upphör.

Utrikesminister Tobias Billström har sagt att Israels svar är proportionerligt. Det säger han i ett läge där attackerna bara fortsätter med fler och fler döda civila för var dag som går. Det är ofattbart många barn som nu har dödats, och även barn som är svenska medborgare.

Till det har vi den israeliska blockaden av mat, el och vatten. FN pekar på att det är kollektiv bestraffning som kommer att kosta civila liv och sannolikt brott mot internationell humanitär rätt.

Det är bra att EU-parlamentet nu har antagit en resolution som säger att alla som begår krigsbrott måste lagföras. Det gäller både israelisk och palestinsk sida.

Det är väldigt viktigt i den här situationen är att vi i omvärlden står upp för internationell rätt och att skydda civila. Internationella brottsmålsdomstolen, ICC, har tydliggjort att den genom Palestinas anslutning till Romstadgan nu har jurisdiktion över det som har skett och det som nu sker.

Sedan 2021 har ICC en utredning om krigsbrott i Palestina som de aktuella händelserna omfattas av. Domstolen behöver samla in bevis och grundligt utreda krigsbrott som begås så att de skyldiga kan lagföras. Det gäller det som Hamas gjort och det som Israel gör.

Det är också så att ICC i dag till stor del är beroende av frivilliga bidrag från stater. Vänsterpartiet föreslår nu att Sverige ökar bidragen till ICC så att det får tillräckligt med resurser för att samla in bevis och utreda de brott som sker nu.

Internationell rätt måste gälla alla. De som bryter mot den ska lagföras. Sverige borde vara ett land som fördömer varje brott mot mänskliga rättigheter, oavsett var, av vem eller med vilka motiv de begås.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiet har begärt denna särskilda debatt med anledning av situationen i Palestina och Israel.

Över 1 400 civila israeler sköts ihjäl tidigt på morgonen lördagen den 7 oktober i en vidrig attack utförd av Hamas. Ett stort antal civila israeler kidnappades och hålls fortfarande som gisslan.

Den israeliska ockupationen av Palestina har pågått i decennier. Den grova våldsanvändningen från båda sidor mot civila är fruktansvärd och utgör ofta brott mot internationell rätt.

Israel har svarat med kraftiga flyganfall mot Gaza. Tusentals har förlorat sina hem. Barn gömmer sig i FN-skolor i hopp om att inte bli bombade till döds. 1,4 miljoner människor är på flykt. Men i Gaza finns ingenstans att fly. Det finns inga skyddsrum att vara säker i.

Om vi i omvärlden nu agerar kan vi få ett stopp på folkfördrivningen, på bombningarna och på markinvasionen och i stället blicka framåt mot fred.

Fru talman! Debatten om Palestina och Israel är ofta hård och tuff. Låt oss ha en rimlig debatt med en god ton!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Det har gått ett år sedan mordet på Jina Mahsa Amini, och ännu har vi inte visat tillräcklig solidaritet med det iranska folket.

Jag tycker att det är dags att utrikesministern tar till sig riksdagens eniga tillkännagivande om att terrorstämpla revolutionsgardet, kroka arm med många av sina kollegor i många europeiska länder som vill samma sak och tillsammans sätta frågan på dagordningen för utrikesministrarnas möte och se till att komma till beslut om att terrorstämpla revolutionsgardet. Det vore verkligen att visa de iranska kvinnorna riktig solidaritet.

Herr talman! På lördag är det ett år sedan Jina Mahsa Amini brutalt mördades av den iranska regimens moralpolis. Hennes brott, enligt moralpolisen, var att ha burit slöjan felaktigt så att för mycket av hennes hår syntes.

Mordet på Jina Mahsa Amini blev startskottet på landsomfattande protester i Iran för kvinnors rättigheter, för mänskliga rättigheter och för demokrati. Regimens svar har varit brutalt. Tusentals har mördats, massor har fängslats och avrättningar av fredliga demonstranter har tagit vid.

Samtidigt syns modet hos de iranska kvinnorna. På gator och torg går nu kvinnor utan slöja, och landets moralpolis och konservativa ideal är kraftigt demoraliserade. Den iranska regimen har förlorat folkets förtroende.

Samtidigt sitter regimen kvar vid makten. EU har lagt fram tio sanktionspaket, det senaste nu i veckan. Samtidigt har EU ännu inte beslutat att terrorstämpla det iranska revolutionsgardet, och jag undrar därför: Vad gör utrikesministern för att stödja de iranska kvinnornas, ja hela folkets, kamp för frihet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Herr talman! För att ta ett konkret exempel har utrikesutskottet på utrikesområdet flera gånger lyft fram att Iran borde komma upp på utrikesministrarnas möte.

Jag vet att frågan delvis ligger utanför statsrådets ansvarsområde. Men resultatet av ordförandeskapet är att Iran inte har kommit upp till diskussion en enda gång under de sex månaderna.

Det är ett misslyckande för ett land som Sverige som många gånger varit ett föregångsland när det gäller att lyfta fram mänskliga rättigheter.

Jag har svårt att se hur vi från riksdagen skulle ha kunnat agera på ett mer tydligt sätt än att vi vid varje utskottsmöte som vi haft med regeringen har tagit upp frågan och sagt att vi vill att den ska upp på dagordningen.

Sedan är det inte så att Sverige ensamt bestämmer dagordningen för utrikesministrarnas möte. Men om man är ordförande borde man också kunna ha det inflytandet att faktiskt få upp punkten.

Det finns delar i det arbete som EU-minister Jessika Roswall beskriver som är bra. Jag lyssnade själv på en föredragning om de frysta tillgångarna från Ryssland.

Jag ser med stor hoppfullhet framåt på de konkreta förslag som den arbetsgrupp som Sverige kommer att leda en bit framåt, om jag har förstått saken rätt, kommer att kunna komma med. Jag ska inte säga att allt har varit dåligt. Det finns absolut goda exempel.

Det som inger oro inför framtiden är inte nästa ordförandeskap, Spanien, utan det som kommer nästa höst, då Ungern ska få ordförandeklubban. Under den gångna våren har Europaparlamentariker beslutat att de tycker att Ungern inte ska bli ordförandeland för EU nästa höst. Jag undrar vad den svenska regeringens åsikt och position är när det gäller detta. Kan man bryta så mycket mot rättsstatens principer som Ungern gör och samtidigt bli ordförandeland? Någon gång måste det ju bli konsekvenser av det agerande som vi har sett från Ungern under lång tid.

Herr talman! Om tolv dagar tar det svenska ordförandeskapet i EU slut. Jag tror att det är en dag som EU-minister Jessika Roswall längtar lite till. Även om det säkerligen har varit kul lär våren sannolikt också ha slitit lite på ministern. Jag skulle därför vilja önska ministern en skön semester med lite återhämtning och vila.

Men innan vi kommer dit skulle jag vilja höra EU-ministerns tankar om det i vissa delar ändå ganska misslyckade svenska ordförandeskapet i EU. Många svenskar har nog knappt tagit notis om att det har varit svenskt ordförandeskap. Utanför riksdagen har det hängt en banderoll, men så mycket mer har vi nog inte sett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

För många utländska besökare kommer nog ordförandeskapet att vara en gammal industrihangar någon kilometer från Arlanda där de flesta möten har hållits.

Jag kan tycka att det är bra att Sverige i linje med frugala fyrans restriktiva ekonomiska politik skurit ned på pompa och ståt vid vartenda EU-möte.

För det flesta svenskar är nog det mest uppmärksammade under ordförandeskapet sannolikt en gul tjock dunjacka i ett nollgradigt Kiruna. Det kommer att vara det bestående minnet. Det är i varje fall det som det stått mest om i sociala medier.

En bild säger mer än tusen ord. Det är ett välkänt uttryck. Att regeringen inte riktigt har kunnat klä sig efter väder kan vara en tydlig bild på en regering som heller inte riktigt tagit klimatförändringen på tillräckligt allvar.

Jag är ingen stark anhängare av EU. Men när det kommer till klimatområdet har EU och EU-kommissionen tydligt legat i framkant och före den svenska regeringen.

Något som har brustit under ordförandeskapet är transparensen. Som ordförande har Sverige deltagit i förhandlingar och drivit linjer som inte har varit förankrade i normal ordning.

Senaste exemplet är att Sverige har lagt fram ett förslag för förhandling där subventioner till kolkraft underlättas och förlängs. Det är knappast en ståndpunkt som har stöd i Sveriges riksdag.

Därför undrar jag, ministern: Varför har ordförandeskapet gått så här dåligt?

Fru talman! Vi debatterar i dag EU och den verksamhet som Sverige bedrev i EU under förra året. Det gör vi under en viktig tid. Just nu har Sverige det roterande ordförandeskapet i EU. Ordförandeskapet är inte lika tungt och viktigt som det tidigare har varit, men regeringen har under det senaste halvåret lett tusentals möten inom EU.

Men samtidigt kan man konstatera att ordförandeskapet i stort har varit mindre lyckat. Det som de flesta svenskarna kommer att minnas från ordförandeskapet, om de alls kommer att minnas det, är nog en gul dunjacka i ett nollgradigt Kiruna. Kanske är det en symbol för en regering som inte går i takt med tiden.

En annan fråga som ofta ställs i debatten är om Sverigedemokraterna har inflytande över svensk utrikespolitik, och så också inom EU. Efter det första riksmötets år är det enkla svaret ja. Även om utrikespolitiken ligger utanför Tidöavtalet är det uppenbart att regeringen på flera punkter anpassat sig till Sverigedemokraterna, vilket jag kommer att återkomma till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

På EU-nivå gnisslar det dock tydligt. Regeringsunderlagets olika inställningar till EU har tydligt skinit igenom under det gångna halvåret.

Vi i Vänsterpartiet har precis som vi brukar skrivit en lång följdmotion om vad vi anser om EU och vad Sverige borde göra. Jag ska därför nu redovisa delar av vår EU-politik.

Förändringar behövs på systemnivå. Europa befinner sig i en politisk kris med sjunkande tilltro till regeringar, institutioner och medier.

Vilka beslut som fattas ska avgöras av hur människor röstar i val, inte av EU-byråkrater och lobbyister från storföretagen. EU måste demokratiseras genom att det ges mer makt till de nationella parlamenten, som riksdagen, och mindre makt till EU:s byråkrater och kommissionärer. Regeringen borde därför verka för att lobbyism i EU ska begränsas till förmån för ökat inflytande för de nationella parlamenten.

Samtidigt som lobbyisternas närvaro begränsas måste insynen i EU:s institutioner öka. De folkvaldas roll i demokratin är central, och det är viktigt att medborgarna kan lita på sina folkvalda. Qatargate och skandalen kring ledamoten Eva Kaili visar att EU-institutionerna inte har tagit tag i problemen med korruption. Det måste röjas upp, och ökad offentlighet krävs.

Vi går nu in i en period där EU:s utvidgning på nytt kommer att stå i fokus. Under 2022 ansökte Georgien, Moldavien och framför allt Ukraina om EU-medlemskap. Samtidigt finns det många länder på västra Balkan som är inne i processen.

Vänsterpartiet har en öppen och positiv hållning till detta. Om länder så önskar ska de ges medlemskap i EU. Det europeiska samarbetet måste vara brett och inkluderande.

Flera av de länder som ansökt om medlemskap i EU har dock en historia av omfattande diskriminering och förföljelse av bland andra hbtqi-personer. Erfarenheterna från EU:s tidigare utvidgningar visar att det inte räcker att ansökarländerna uppfyller de formella kraven för ett medlemskap. De behöver också uppvisa ett genuint engagemang för arbetet mot diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könskarakteristika.

Detta måste tydliggöras i EU:s krav på ansökarländerna. Regeringen bör därför arbeta för att skärpa Köpenhamnskriterierna så att det uttryckligen framgår att ett land som diskriminerar hbtqi-personer och kränker deras rättigheter inte kan bli medlem i EU.

Ett land som varit särskilt i fokus för EU:s utvidgning är Turkiet. Det är det land som varit längst inne i EU-processen utan att bli medlem.

Till skillnad från utrikesminister Billström ser jag att det är uppenbart att Turkiet i dag inte uppfyller kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Situationen i Turkiet är nu så pass allvarlig att regeringen bör agera för att EU tills vidare ska frysa förhandlingarna om medlemskap med Turkiet. En frysning av medlemskapsförhandlingarna måste innebära att de politiska och ekonomiska förmåner som tillhandahålls Turkiet genom EU:s förmedlemskapsprogram omedelbart dras in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

EU och den svenska regeringen måste bli tydligare i sin kommunikation med Turkiet. Vi måste vidta åtgärder för att de turkiska myndigheterna ska upphöra med våldet och repressionen mot oppositionen och frige alla som sitter fängslade på politisk grund, som nu räknas i tusental. Dag för dag ser vi hur situationen försämras. Som exempel kan nämnas Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som det är oroväckande att Turkiet nu har lämnat.

Det krypande för Turkiet som vi sett under det senaste året måste upphöra. Omvärlden ska inte lägga sig platt för Erdogan utan i stället aktivt stödja alla som kämpar för demokrati på riktigt i Turkiet.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt och en humanitär katastrof. Stödet från EU till Ukraina behöver vara omfattande och långsiktigt. De stora lån som nu ges till Ukraina riskerar dock att i framtiden skapa en svårhanterlig låneskuld.

Som en del i arbetet med att stödja Ukraina bör regeringen arbeta för att EU ska utse en särskild representant för Ukraina med uppdraget att inta en aktiv roll för att konsolidera insatserna för fred, stabilitet och rättsstatens principer. EU behöver redan nu förbereda sig för dagen då fredsförhandlingar tar fart på allvar.

Rysslands krig innebär att den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats och försämrats, vilket kräver internationellt samarbete. Jag anser dock inte att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är ett svar på detta behov. EU:s utrikespolitik är inkonsekvent och sätter ekonomiska och politiska relationer framför respekten för mänskliga rättigheter och folkrätten. Detta ser vi till exempel i hur olika man hanterar olika ockupationsmakter.

Kravet på konsensus leder dessutom till att EU ofta hindras från att inta progressiva positioner i viktiga frågor och ofta agerar långsamt och svagt. Det såg vi när Cypern blockerade sanktioner mot Belarus, och det ser vi varje gång Ungern går Rysslands ärenden genom att blockera viktiga EU-åtgärder.

Att införa majoritetsbeslut är dock inte lösningen på detta. Det skulle bara öka risken för att utrikespolitiken kapas av reaktionära och rasistiska krafter i Europa. Lösningen är i stället att göra utrikespolitiken till en strikt nationell kompetens och att stoppa militariseringen av EU. Prioriteringen bör vara att ge EU och Europa en roll som förtroendeskapare och fredsbyggare i världen.

Under det fullskaliga försöket till invasion av Ukraina har Ryssland begått omfattande förstörelse av naturen och den biologiska mångfalden, så kallade ekocidbrott. Det har skett löpande men framför allt genom förstörelsen av Nova Kachovkadammen den 6 juni. Som en konsekvens av Rysslands agerande kommer det att ta lång tid tills naturen och den biologiska mångfalden återhämtar sig, om det någonsin sker. Därför måste ekocid läggas till som brott i Romstadgan och Ryssland åtalas för ekocidbrott.

I detta betänkande föreslår riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att terrorlista Wagnergruppen under EU:s sanktionsregim för terrorism.

Wagnergruppen är ett företag av legoknektar som bedriver rysk statsunderstödd militär verksamhet i syfte att få det att framstå som om Ryssland inte vore ansvarigt. Wagnergruppen har begått omfattande folkrättsbrott och brott mot mänskligheten i en rad afrikanska länder, där gruppen blivit ett sätt för auktoritära regimer att få militärt stöd och för Ryssland att stärka sin intressesfär. I Ukraina är Wagnergruppen en avgörande del i Rysslands militära insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Sanktionerna mot Wagnergruppen måste därför bli mer omfattande än i dag. Därför är ett beslut på EU-nivå ett viktigt ställningstagande mot Wagnergruppen och mot Ryssland.

Den ryska invasionen av Ukraina och den ryska energikrigföringen har påverkat hela Europas energimarknad och bidragit till skenande elpriser för konsumenter och industri. Det har drabbat länder på kontinenten som misskött sin energiomställning och fortfarande har ett stort beroende av fossil energi. Men eftersom Sverige är EU:s största nettoexportör av energi smittar de höga kontinentala priserna av sig på de svenska energipriserna som därför varit höga, framför allt under vintern.

Därför borde Sverigepriser på el införas och elexporten separeras från elområdena, och därför är det angeläget att reformera hela EU:s elmarknad.

Fru talman! I år är det 75 år sedan fördrivningen av palestinier startade. Det så kallade nakba har påverkat generationer av palestinier. Nakba tog sin grund i imperialistisk politik beslutad över huvudet på det palestinska folket.

Än i dag har omvärlden inte kunnat skapa fred och försoning i området trots att det sannolikt var den initiala ambitionen. Huvudskälet till det stavas den israeliska ockupationen och israeliska politiker som hämtar sin livsluft ur hatet mot ett annat folk.

Dagspolitikens huvudperson i detta är Benjamin Netanyahu, en politiker som överlevt fler politiska kriser än någon annan i över 30 år och i dag leder den mest högerextrema regering som Israel någonsin haft - en regering som hatar inte bara det palestinska folket utan också mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Problemet är att den svenska högern i sin iver att vara höger nu går i Netanyahus ledband. I stället för att se verkligheten och kritisera hans och hans regerings politik och ockupationen och verka för att Sverige ska vara en positiv kraft i regionen drömmer högern om att likt Trump utan fredsförhandlingar flytta Israels huvudstad till Jerusalem. Man vill inte längre kalla den hermetiska inkapslingen av Gaza för en ockupation och inte längre se skadan israeliska bosättningar på Västbanken gör för att motverka en långsiktigt hållbar fred.

En varaktig fred mellan Israel och Palestina förutsätter att Israel avslutar den folkrättsvidriga ockupationen av palestinska områden och börjar respektera palestiniernas grundläggande mänskliga rättigheter. EU behöver i handling visa att man menar allvar med kritiken mot ockupationen och bosättningspolitiken samt uppmaningarna till Israel att avstå från alla handlingar som undergräver tvåstatslösningen.

EU borde suspendera det nuvarande associeringsavtalet med Israel och sätta press på Israel att engagera sig i fredsprocessen och upphöra med den apartheidliknande behandlingen av palestinier som sker genom tvångsförflyttningar, konfiskering av mark och utomrättsliga avrättningar. Detta borde vara incitament för EU att införa sanktioner mot Israel, sanktioner som ska omfatta ett vapenembargo. Det vore en politik för folkrätten och i förlängningen för fred.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

En annan ockupation som strider mot folkrätten är Marockos ockupation av Västsahara. Marocko har lyckats förhala processen för den folkomröstning om Västsaharas självständighet som parterna enades om att genomföra för över 30 år sedan. Situationen i det ockuperade Västsahara är mycket svår, och västsaharierna utsätts dagligen för hot, våld och frihetsberövanden av ockupationsmakten som har total kontroll över området och förhindrar utländska journalister, observatörer och civilsamhällesorganisationer att verka där. Omvärlden behöver nu agera med kraft för att skydda det västsahariska folket. Sveriges regering bör därför verka för att EU ska kräva att den utlovade folkomröstningen om Västsaharas självständighet genomförs.

I dagens betänkande svänger regeringspartierna också om synen på Kuba, men kanske inte så mycket i synen från när de själva var med i något ungdomsförbund. Men att detta nu visar sig vara åsikten från partierna i Sveriges regeringsunderlag är anmärkningsvärt.

På Kuba råder inte demokrati. De mänskliga fri- och rättigheterna är kraftigt inskränkta. Men samtidigt har det kubanska folket i över 60 år drabbats av kollektiv bestraffning i form av omfattande sanktioner från sin amerikanska granne USA. Det är denna avhumaniserade politik utformad i Miami som den svenska högern vill ansluta sig till. Därför vill den nu avsluta EU:s engagemang för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba genom den nuvarande politiska dialogen och i stället på nytt skicka Kuba in i famnen på Ryssland och Kina. Det är en kontraproduktiv politik som inte har visat några framsteg på över 60 år. Sverige borde fortsatt stå bakom den EU-gemensamma positionen om att USA:s embargo mot Kuba måste upphöra.

Denna debatt om verksamheten i EU, och särskilt då den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som det här inne finns tydliga anhängare av, visar dagens brister i sig, med den så kallade höga representanten Josep Borrell, en trött högersosse från Spanien. I hans arbete under fyra år har gång på gång bristerna i försöken att ha en gemensam utrikespolitik visats. I stället för att samordna mer borde EU:s medlemsstater gå tillbaka till en ordning med nationell utrikespolitik men med samordning i frågor där EU-enighet finns. Det skulle stärka EU:s röst globalt snarare än att EU framstår som lam och utan handlingskraft.

Fru talman! Vänsterpartiet har 13 reservationer i detta betänkande. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8.

(Applåder)

Fru talman! Joar Forssell ska alldeles strax få lite kritik mot Palestina och dess regering, men jag börjar ändå med Israel.

Jag tycker att det är jättebra att Joar Forssell nu uttrycker kritik mot Israels nuvarande regering. Jag är väldigt oroad över vart Israel kommer att föra den ockupation som de har bedrivit mot Palestina i över 75 år, om man räknar från den allra första grunden. Problemet är att i det man ser i utskottets ställningstagande och i andra sammanhang är regeringen alldeles för otydlig i förhållande till den extrema utvecklingen just nu i Israel. Man stöder inte dem som kämpar för demokrati utan närmar sig och legitimerar bosättarhögerns politik.

Israel har varit otydliga om sitt stöd till Ukraina. Man har valt en väldigt tydlig mittenposition mellan Ukraina och Ryssland, där man har starka intressen av att behålla banden till Ryssland. Där borde Joar Forssell driva på Israel om han nu har så goda relationer med dem.

När det gäller Palestina och Kina tycker jag absolut att Joar Forssell har rätt. Jag har själv besökt det palestinska utrikesdepartementet som är en av få vackra byggnader i Ramallah, vilket beror på att den är betald av Kina. Det är ett exempel på hur beroende en regering som den palestinska blir efter 75 år av ockupation. Då blir man beroende av stater som Kina och Ryssland och andra för att man har för få vänner. Därför måste Sverige fortsätta att finansiera till exempel UNRWA, som är FN:s flyktingorgan för palestinska flyktingar - sådant som Joar Forssell och hans regering och andra partier som han samarbetar med kritiserar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Det som oroar mig med den väldigt svartvita världsbilden i utrikespolitiken är att när ni bestämmer vilka länder som vi ska stödja och alliera oss med och vilka vi ska vara emot så driver ni länder som Palestina och Kuba rakt i famnen på Kina och Ryssland. En sådan utveckling är jag väldigt oroad över.

(Applåder)

Fru talman! Israel har nyligen fått den mest högerextrema regeringen i Israels historia. Den korruptionsmisstänkte Benjamin Netanyahu har ännu en gång tagit makten, denna gång med mer extrema partier än någonsin. För att han skulle kunna få sin regering har extrema partier i bosättarhögern fått makten över viktiga områden som inrikes-, försvars-, bostads- och markfrågor. Bosättarhögern ska nu kunna utöka bosättningarna på ockuperad mark på Västbanken och ytterligare öka trakasserierna mot palestinier. Israels nya säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir har uppmanat Israel att annektera hela Västbanken, och bostadsminister Yitzhak Goldknopf menar att lösningen på Israels bostadsbrist ligger på Västbanken. Finansminister Bezalel Smotrich, ledare för det ultranationalistiska Religiös sionism, ska enligt den israeliska säkerhetspolisen ha planerat ett terrordåd i Tel Aviv 2005.

Denna gång är inte det israeliska folket tyst. I tusentals har människor samlats för att demonstrera mot regeringens förslag om att politisera rättsväsendet, inskränka hbtq-rättigheter, diskriminera den palestinska gruppen i Israel och fortsätta förtrycket mot palestinier på ockuperade områden.

Spontant tänker man att det vore en liberal inställning att stödja demonstranterna som vill upprätthålla demokrati och rättsstatens principer i Israel. I stället ser vi i utskottets texter och delvis i Joar Forssells anförande den trötta argumentationen om att Israel är Mellanösterns enda demokrati, utan ett spår av kritik mot Netanyahu och hans regerings politik.

Liberalerna gör nu samma U-sväng i sin Israelpolitik som tidigare har gjorts i Sverige genom stöd och samarbete med högerextrema krafter utan ett uns av liberala ideal. Jag undrar stilla vad gamla liberaler som Barbro Westerholm hade sagt om detta. Min fråga till Joar Forssell är helt enkelt: Varför ett sådant fokus på att kritisera Palestina när det inte sägs någonting om den negativa utvecklingen i Israel i anförandet?

Fru talman! Sverigedemokraterna driver att Sverige ska skära bort en fjärdedel av sitt bistånd. Det skulle innebära en fjärdedels minskat inflytande i internationella organ som till exempel FN. Nu fick man inte igenom en fjärdedel, utan man fick igenom ungefär 18 procentenheters neddragning. Det innebär i princip ett ökat utrymme för auktoritära stater - som Ryssland och Kina, men även andra - att i stället föra fram sin politik.

När det gäller Kuba vill man föra en politik som innebär en anslutning till den amerikanska misslyckade sanktionspolitik som vi har sett föras i över 60 år och som bara innebär en kollektiv bestraffning av det kubanska folket, i stället för att se att politisk dialog åtminstone gör att man kan sätta press på den kubanska regimen. Jag är ingen anhängare av den politiken, och jag tycker att det är viktigt att kämpa för demokrati varje dag. Men jag är övertygad om att den linje som Sverigedemokraterna vill att Sverige ska föra inte kommer att funka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Vi ser också att Sverigedemokraternas ställningstaganden gällande andra länder faktiskt inte är ställningstaganden för demokrati. Markus Wiechel nämner Israel och höjer Israel till skyarna, men problemet med den högerextrema regering som Israel just nu har är att den inskränker rättsstatens principer. Det har fått hundratusentals israeler att gå ut på gatorna i protest för just demokrati - inte för politiskt tillsatta domare, som man har kunnat se i andra länder med en tydligt auktoritär och nationalistisk utveckling.

Avslutningsvis hinner jag slänga in ett till land i mixen av olika länder som vi har uppe i denna utrikesutskottsdebatt, och det är Somaliland. Sverigedemokraterna har många gånger lyft fram sitt stöd för Somaliland. Där kan vi se att landets regering - som har ett visst demokratiskt underlag - sedan ett antal månader tillbaka har valt att inleda en militär konflikt. Sverigedemokraterna säger sig stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter, men här backar man faktiskt några som i stället aktivt bedriver militär krigföring för att öka sitt eget territoriella utrymme och sin makt.