Håkan Svenneling (V) om Särskild debatt om situationen i Israel och Palestina

Fru talman! Hamas attack på civila israeler den 7 oktober var en ondsint attack som vi aldrig ska glömma. Över 1 400 personer mördades, och många sitter fortfarande som gisslan. Samtidigt är det svårt att skaka av sig att hela 7 000 människor har dödats i Israels attacker mot Gaza. Jag noterade att utrikesministern hade en gammal siffra som var fel på 1 000 personer.

Våldets spiral sprider sig, och vi måste göra allt vi kan för att våldet ska få ett slut. Även antisemitism och rasism sprider sig, och vi har alla ett ansvar för att stå upp mot antisemitism och rasism.

De humanitära behoven ökar nu lavinartat. EU har lovat att tredubbla sitt humanitära stöd till Palestina. Men i Sverige agerar regeringen precis tvärtom. Utvecklingsbiståndet har pausats. En översyn har inletts av allt Palestinabistånd, både utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, enligt regeringen för att stoppa pengar till Hamas. Men biståndet granskas redan hårt, och sannolikheten för att några pengar går till Hamas är mycket liten.

I stället vill regeringen ha fördömanden av Hamas från alla, något som kan låta enkelt i en svensk kontext. Men för de organisationer och människor som verkar i svåra kontexter blir det i praktiken ett val mellan bistånd och ökad risk för att dödas av extremister.

Sverige, EU och omvärlden behöver ett levande palestinskt civilsamhälle. De utgör alternativet till extremisternas våldsbudskap. De kämpar för kvinnors rättigheter, för demokrati och för att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter. Utan dem kommer vår kunskap om situationen på marken att försvinna, liksom alternativen till extremisternas organisationer.

I augusti besökte jag Nordirland. I år är det 25 år sedan långfredagsavtalet skrevs under. Länge trodde ingen att det kunde bli fred, men till slut blev det fred i Nordirland. En dag ska detta ske även i Palestina och i Israel. Det får vi aldrig sluta kämpa för!

(Applåder)

Fru talman! Det är en känd sanning att det första som försvinner i krig är sanningen.

Jag hänvisade väldigt tydligt i min tweet till AP, som är världens största internationella nyhetsbyrå. Deras initiala uppgift, som jag utgick ifrån, var att det var en israelisk bombning. I min tweet skrev jag aldrig att Israel var specifikt ansvarigt för bombningen av sjukhuset, utan jag konstaterade i generella termer att Israel behöver ställas till svars för sina handlingar, som i flera fall misstänks vara krigsbrott enligt en rad internationella organisationer. Därför behövs en oberoende utredning av Internationella brottmålsdomstolen.

Efter ett par dagar, när läget blev lite tydligare, som Aron Emilsson är inne på, tog jag bort tweeten eftersom jag tyckte att den kunde uppfattas som missvisande. Jag ångrar inte att jag skrev den, men med mer fakta på bordet tyckte jag inte att den bidrog till en bra debatt, vilket jag vill uppnå.

Jag tycker fortfarande att alla borde fördöma Israel för dess bombningar av Gaza, för blockaden av Gaza och för ockupationen. Jag hoppas att Aron Emilsson en dag ska ansluta sig till den politiska linjen.

(Applåder)

Fru talman! Det var många frågor, så det blir tufft för mig att hinna på en minut, men jag ska göra mitt bästa.

Detta med att utreda bättre visar på vikten av att ha civilsamhällets organisationer, NGO:er, på plats i Gaza. Det oroar mig från botten av mitt hjärta när regeringen med Sverigedemokraternas stöd skär i biståndet till Gaza. Det kommer att göra det svårare för oss att veta vad som har hänt och att få oberoende uppgifter. Då hamnar vi i ett läge där sanningen styrs antingen av den israeliska militären eller av terrororganisationen Hamas.

När det gäller vikten av att erkänna Israel som stat tycker jag att Emilsson har rätt. Det är väldigt viktigt att man markerar att Israel som stat har en rätt att existera, så också Palestina. Det är detta som är problemet när till exempel Netanyahu i FN visar kartor utan Palestina på. Då hamnar man i ett läge där båda sidor står väldigt långt från möjligheten att skapa fred. Därför behöver vi förändra den dynamiken och hitta parter som vill ha fred. Netanyahu är inte intresserad av det. Han har aldrig varit intresserad av samtal med Palestina, och därför står vi där vi står i dag.

(Applåder)

Fru talman! Ingenting tyder på att pengarna har gått till det aktuella partiet, utan pengarna har gått till en ungdomsplattform där DFLP har varit en av flera parter. Projektet är nu avslutat. Jag skulle säga att det faktiskt var ett lyckat projekt där vi stärkte unga kvinnors möjligheter på Västbanken - man ska vara tydlig med att det gällde Västbanken - att utvecklas och lära sig om jämställdhet, feminism och mänskliga rättigheter.

Utan att veta exakt vad varenda deltagare gör i dag har jag svårt att se framför mig att någon av dem kan ha deltagit i Hamas attack, utan det var snarare DFLP:s avdelning på Gaza som var en del av det. Detta tycker jag är vidrigt, och det är något som vi fördömer. Vi kommer aldrig att ha något med detta parti att göra i framtiden, för detta är helt oacceptabelt.

Jag tycker inte att man ska göra någon paus eller översyn, för det drabbar det palestinska folket. Det kommer att leda till att vi försvagar det palestinska civilsamhället, som utgör motkraften till Hamas och andra extrema terrororganisationer och som står upp för kvinnors rättigheter, demokrati och mänskliga rättigheter. Problemet i dag är snarare att man har ett för svagt civilsamhälle, inte ett för starkt.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiets internationella forum kommer att svara på de frågor som Sida har ställt, både specifikt om projektet och generellt om samarbete. För närvarande har vi inget pågående projekt i Palestina.

Problemet med den översyn som regeringen har initierat är att den också omfattar det humanitära biståndet. Det skapar oro hos aktörerna, som inte vet om regeringen kommer att fortsätta med humanitärt bistånd. Morgan Johansson har ju under hela debatten försökt få svar från regeringen om man kommer att öka det humanitära biståndet men inte fått något svar. Det är här vi står.

Vi hamnar i ett läge där ni har en intention med er översyn, men ni förstår inte att ni befinner er i en svår kontext. Ni tycker att alla ska bete sig som om de befann sig här i Stockholm och utifrån detta kunna fördöma Hamas. Jag tror att vi behöver stärka det civila samhället i Palestina. Vi behöver stärka de MR-försvarare som ger oss kunskap och fakta om vad som faktiskt sker på marken och har alternativ information i stället för det som sprids av Hamas organ. Men den informationen får vi inte, för ni stryper biståndet till dessa aktörer.

(Applåder)

Fru talman! Jag är rätt övertygad om att även den från svensk sida som bedriver ett biståndsprojekt i ett land sannolikt kommer att resa till det landet för att genomföra sitt biståndsprojekt. Det handlar om att befinna sig i en kontext när man ger stödet.

Jag menar att regeringens krav riskerar att öka pressen på biståndsaktörer och öka deras risker. Då får man lägga pengar på säkerhetsarrangemang i stället för på att faktiskt genomföra det man ska göra.

Jag tycker i grunden att alla ska fördöma Hamas, särskilt politiska partier, politiska ledare och så vidare. Men jag är inte säker på att vi ska kräva det av varenda biståndsorganisation, som kanske just vill vara en oberoende part i en konflikt.

Vi ser att Internationella Röda Korset är extremt duktiga på att verka i svåra miljöer. Det är just för att de aldrig väljer sida. De klarar att vara oberoende. Jag tror att många biståndsaktörer i grunden skulle vilja vara det. Det handlar om att fokusera på målet och inte på vilka man måste fördöma och ta ställning emot. Sådant kan politiska partier som Liberalerna och Vänsterpartiet syssla med.

(Applåder)