Mattias Eriksson Falk

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten!

Ledamoten uppehöll sig ett tag vid regionernas ekonomiska läge. Vi delar bilden att föregående år och året dessförinnan var tuffa för våra regioner. Mycket av det berodde på att man, bland annat under föregående år, hade väldigt höga pensionskostnader. För många regioner utgjorde ökningen av pensionskostnaderna den stora delen av underskottet.

För 2025 ser det betydligt bättre ut. Det bedöms också se betydligt bättre ut inför 2026. Jag är glad att Sverigedemokraterna och regeringen har kunnat fortsätta hålla kvar det generella stödet i vår budget, trots att kostnaderna för regionerna nu minskar. Det skapar naturligtvis bättre förutsättningar.

Jag funderar på vad ledamoten talade om när det gäller det ekonomiska läget i regionerna. Jag nämnde i ett tidigare replikskifte att regionerna själva bedömer att de det här året kommer att ha ett samlat överskott på lite drygt 2,6 miljarder kronor. De bedömer att de kommer att ha ett samlat överskott under 2026 på 11,4 miljarder och ett samlat överskott under 2027 på cirka 10,2 miljarder kronor.

Det innebär att de kommande åren ser väldigt positiva och ljusa ut för våra regioner när det gäller att hantera bland annat kostnader som har funnits under tidigare år och som man nu ska återställa. Men man kan också fortsätta investera i välfärden och i personalen. Under nästa år bedömer dessutom ingen region att man kommer att gå med någon form av underskott alls, som jag har förstått det.

Regionerna bedömer själva att läget ser betydligt bättre ut redan i år. Varför målar ledamoten upp en bild som inte stämmer med verkligheten?

Fru talman! Som jag konstaterade i mitt inlägg har Socialdemokraterna nu två år i rad föreslagit att uppräkningen av skiktgränsen för den statliga skatten ska frysas, det vill säga att den helt enkelt inte ska ske. Jag informerade väljarna om vad det kommer att innebära vid ett maktskifte när den socialdemokratiska politiken blir verklighet, om det skulle bli så 2026, och framåt under mandatperioden när man väljer att frysa uppräkningen av skiktgränsen och hur många fler som då skulle behöva betala statlig skatt – sjuksköterskor, barnmorskor, rektorer och läkare men också bygg och anläggningsarbetare. Antalet bygg- och anläggningsarbetare som betalar statlig skatt skulle öka med över 300 procent.

Detta är er egen politik. Ni vill frysa uppräkningen av skiktgränsen för den statliga skatten. Den finns i er budget. Ni har också talat er varma för den själva – ledamoten gjorde det alldeles nyss i replikskiftet. Det är mer statlig skatt från en del av välfärdens arbetare som ni vill plocka ut. Det är dem ni vänder er till. Ni vill höja skatten för sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, rektorer och bygg- och anläggningsarbetare. Det är alla de som arbetar i välfärden eller bidrar till att bygga sjukhus, skolor och äldreboenden som kommer att få betala mer i statlig skatt nästa mandatperiod med er politik om det blir ett maktskifte.

Jag tycker att väljarna behöver få veta det. De behöver få veta vad ett maktskifte faktiskt skulle innebära så att de kan ta ställning till vad er politik skulle innebära för dem och deras inkomster när de minskar för att ni vill lägga ytterligare skattebördor på välfärdens medarbetare.

Fru talman! Ledamoten nämnde att det får vara nog nu. Jag ska rätta ledamoten på en gång och säga att jag gjorde en historisk återblick på vad en slopad uppräkning av skiktgränsen för statlig skatt skulle innebära. Om vi tittar tillbaka till 2001 skulle gränsen ha legat på cirka 20 000 kronor om man inte hade räknat upp den, vilket Socialdemokraterna nu vill att man slutar göra framöver.

Socialdemokraterna har lagt fram förslag om detta 2024 och 2025, och vi kommer garanterat att se mer av det framåt. Det skulle, som jag nämnde, ha slagit på nästan alla välfärdsarbetare om man inte hade räknat upp skiktgränsen alls sedan 2001. Det är den typ av politik som Socialdemokraterna nu vill föra, och jag gav ett historiskt perspektiv på vad det skulle innebära för arbetstagare i Sverige.

De som undrar kan kolla i Socialdemokraternas budget, där ni ville ha en fryst skiktgräns både föregående år och i år. Ni kommer troligtvis att vilja ha det också framåt, för det är den politik ni nu för. Jag informerade om vad det kommer att innebära för välfärdens medarbetare, sjuksköterskor och barnmorskor, och för bygg- och anläggningsarbetare när ni fryser gränsen. Jag talade om hur många fler som kommer att betala statlig skatt med er politik, för det är detta det kommer att leda till.

Ledamoten sa själv att detta skulle ha inneburit mer inkomster till staten, och de kommer från att det blir mer statlig skatt på inkomster för välfärdens medarbetare. Jag pekade på bra alternativ till detta och sa att det är sjuksköterskor och barnmorskor som kommer att få betala mer i statlig skatt med er politik.

Fru talman och ledamoten! Ledamoten nämnde att man till exempel kan handla matvaror när man åker tunnelbana. Centerpartiet har sin största väljarbas i storstäderna, så jag förstår att man har den ingången när man tittar på Stockholms stad.

Sverigedemokraternas syn på kostnaderna för bränsle är kopplad till lands- och glesbygd, där människor behöver bilen för att ta sig till matbutiken och arbetet eller vad man nu ska göra, till exempel skjutsa barn till en träning. Utifrån det behöver vi sänkta bränslepriser så att det blir rimliga förutsättningar för människorna som bor på landsbygd och i glesbygd att kunna göra de här sakerna.

Det är detta vi har bidragit till nu när vi har sänkt priset på bensin och diesel. Som jag nämnde har vi sänkt priset på diesel med cirka 10 kronor vid pump sedan valet. Det är något som jag och Sverigedemokraterna naturligtvis är väldigt stolta över.

När det gäller kärnkraften kan man som sagt hänvisa till kommersiella grunder, men man införde ju lagstiftning som gjorde det dyrt att driva kärnkraft i förhållande till andra energislag. Det är i så fall det som motiverar de kommersiella grunderna. Men detta hade man kunnat ändra genom att justera lagstiftningen under förra mandatperioden. Man valde att inte göra det, och jag vet ärligt talat inte varför. Det kanske beror på att man faktiskt inte gillar kärnkraften, men befolkningen vill ha den kvar i Sverige.

Den andra delen när det kommer till kärnkraften är, som jag sa, att vi hade en omröstning här i Sveriges riksdag under föregående mandatperiod där det var en röst som avgjorde till förmån för att kärnkraftreaktorer skulle stängas. Det är kärnkraftreaktorer som vi hade velat ha i dag, inte minst för att bidra till en grön omställning och skapa förutsättningar för att till exempel producera el men också för att kunna använda den.

Det gäller framför allt i södra Sverige, där vi i dag ser en kapacitetsbrist som gör att el måste överföras från norra Sverige med följden att priserna ökar kraftigt på grund av flaskhalsar i systemet. Det blev följderna av den rödgröna politiken förra mandatperioden. Nu försöker vi städa upp detta.

Fru talman! Tack till ledamoten för frågorna!

Vi kan börja med kostnaden kopplat till matproduktionen inom vår jordbrukssektor. Det är en del av det. Men det hänger också ihop med att kostnaderna ökar för transporter och för de enskilda personer som ska åka till matbutiken och köpa matvarorna.

Allt det i sitt sammanhang driver upp de totala kostnaderna. Det är när produktionskostnaderna ökar, transportkostnaderna ökar och kostnaderna för den enskilda personen ökar.

Det är det vi har försökt att komma åt. Det är också det vi kom åt när vi minskade reduktionsplikten. Visst har vi fått gå med på en viss höjning, men vi kompenserar den med att vi i stället sänker skatten på bränslet så att kostnaden fortfarande hålls lägre.

Det som har varit Sverigedemokraternas ingång i detta är att kostnaderna för bränslet ska minska, och det har vi lyckats med. Det är jag väldigt nöjd över.

När det gäller kärnkraften har jag många gånger hört från vissa partier att man menar på att en stängning har skett på kommersiella grunder. Samtidigt fanns det en omröstning i riksdagen, där Sverigedemokraterna var ett parti som röstade för att vi skulle behålla de kärnkraftsreaktorer som nu är stängda.

Påståendet att det sker på kommersiella grunder är en sanning med modifikation. Man införde en lagstiftning som gjorde det dyrare för kärnkraften att finnas i Sverige. Utifrån det finns det kommersiella grunder, ja.

Men det hade politiken under den tidigare regeringen kunnat hantera om man önskat att kärnkraften skulle ha fått rimliga förutsättningar i förhållande till andra energislag.

Det var medvetna politiska beslut som i slutändan ledde till att kärnkraften stängdes. Det gäller inte minst omröstningen här i riksdagen.

Jag tror att det var svar på vad ledamoten nämnde. Annars får ledamoten återupprepa det.

Fru talman! Vi debatterar nu finansutskottets betänkande nummer 26 om kommunala frågor. Inom orden kommunala frågor ryms ganska många olika förslag och frågeställningar som debatteras och prövas av riksdagen.

För Sverigedemokraternas del ska jag inledningsvis prata om kommunala tillsynsavgifter, det vill säga de avgifter kommuner har möjlighet att ta ut av företagare för olika former av tillsyn som sker från kommunens sida – eller ja, åtminstone tillsyn som är tänkt att ske. Det är främst det senare som gör att Sverigedemokraternas förslag att införa ett lagkrav om efterhandsbetalning av tillsynsavgifter behöver bli verklighet. Det handlar om att skapa både förutsägbarhet för våra företagare och jämlikhet inom ramen för den kommunala tillsynen och mellan olika företagare inom samma bransch.

Jag kan förstå och instämma i att företagare som bedriver verksamhet som lyder under lagstiftning om tillsyn finner det oerhört märkligt att de betalar för kontroller som aldrig äger rum eller betalar lika mycket för tillsynen som företag som har exempelvis bristande rapportering och underlag – detta utöver att de måste betala tillsynsavgifterna i förskott. Det är inte rimligt att skötsamma företagare hamnar i denna situation i förhållande till såväl det offentliga som dem som inte sköter sig.

Sverigedemokraterna vill skapa förutsägbarhet och en ökad tydlighet i hur arbetet med tillsyn utförs och hur avgifterna för denna tillsyn tas ut. Därför yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation, nummer 5, i detta betänkande.

Fru talman! Jag inledde mitt anförande med att säga att inom orden kommunala frågor ryms ganska mycket och att det finns väldigt mycket som vi kan och bör debattera här i vårt folkvalda parlament. Vi befinner oss nu lite drygt 2 ½ år från det historiska maktskiftet efter valet 2022. Efter ett drygt åtta år långt regeringsinnehav av Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen över ansvaret för Sverige. Vi gjorde det i en situation med skyhög inflation, skyhöga bränslepriser och skyhöga priser på el. Den svenska befolkningen och hela det offentliga Sverige hade det tufft under den tidigare S-MP-regeringen.

Det var ingen slump att det var skyhöga priser under en S-MP-regering med stöd av Vänsterpartiet och Centerpartiet. Dessa partier höjde reduktionsplikten till extrema nivåer. Bränslepriserna rusade i höjden, och transporter och även matproduktion blev dyrare. Därmed blev det också mindre pengar i vanligt folks plånböcker. Nya skärpta regleringar på livsmedelssektorn bidrog också till att driva upp kostnaderna för mat. Samtidigt stängde man med en rösts marginal här i riksdagen ned ett flertal kärnkraftsreaktorer. Följden blev kapacitetsbrist i södra Sverige och extremt höga energipriser.

Allt detta kombinerat bidrog till att höja kostnaderna för såväl privatpersoner som det offentliga Sverige. Oavsett om det handlade om att köpa livsmedel, tanka hemtjänstens bilar, köra kollektivtrafik, pendla till jobbet eller hålla badhuset öppet för att barn skulle lära sig simma gjorde Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet detta dyrare i Sverige med sin Sverigefientliga politik – för det var precis vad det var.

Med sverigedemokratisk politik har Sverige i dag lägre bränslepriser, cirka 10 kronor lägre direkt vid pump, och stabilare elpriser. Skatten på jordbruksdiesel har sänkts för att hålla produktionskostnaderna nere, men tyvärr hjälper det inte för livsmedel som importeras. Vi försöker också motverka onödiga regleringar som driver upp produktionskostnaderna och därmed också kostnaderna för offentlig sektor.

Som en jämförelse: Tack vare Sverigedemokraternas politik kostar det nu en familj cirka 5 000 kronor mindre att tanka 500 liter diesel. På samma sätt har åkerierna som utför transporter fått kraftigt sänkta bränslekostnader. Det gäller även företag som utför olika tjänster varje dag runt om i Sverige, inte minst för offentlig sektors räkning.

Allt detta påverkar våra medborgare och vår offentliga sektor positivt. Mer finns att göra, men genom att städa bort den Sverigefientliga politiken ett steg i taget har vi påbörjat förbättringen för våra medborgare och vår offentliga sektor.

Fru talman! För att stärka den kommunala sektorn har Sverigedemokraterna och regeringen skjutit till rekordstora stöd till kommuner och regioner. Såväl det generella stödet som de riktade stöden har ökat kraftigt sedan maktskiftet 2022. När nu kostnaderna för pensioner minskar i kommuner och regioner ligger det generella stödet kvar på samma nivå, vilket bidrar till att ytterligare stärka det offentliga Sverige.

Regionerna bedömer själva att de kommer att göra ett samlat överskott på 2,6 miljarder i år, 11,4 miljarder år 2026 och 10,2 miljarder år 2027. Med andra ord uppgår överskottet, eller det positiva utfallet om man så vill, till cirka 24 miljarder kronor de kommande tre åren för Sveriges alla regioner tillsammans.

Fru talman! Vi har skärpt kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Samtidigt har vi underlättat för kommunerna att bedriva detta arbete. Så sent som i förra veckan beslutade riksdagen om lagförändringar som underlättar kameraövervakning. Det kommer att göra det lättare att förebygga, upptäcka och utreda brott och därmed skapa ett tryggare samhälle. Det kommer också att bidra till att få personer dömda och därmed ge brottsoffer upprättelse.

Den svenska migrationspolitiken har lagts om. Trots att nivåerna för antalet asylsökande ligger på samma nivåer som 2015 i övriga EU ligger nu Sverige på den lägsta nivån sedan 1980-talet. Det är en följd av att Sverigedemokraternas migrationspolitik nu blir verklighet och dessutom får alltmer stöd ute bland medborgarna.

De öppna gränser vi såg under Socialdemokraternas och Centerpartiets politik är nu ett minne blott. Dock är det samtidigt en varning om vad ett maktskifte 2026 skulle innebära om deras politik med 100 000–150 000 asylsökande årligen återigen får bli verklighet. Det skulle innebära cirka 400 000–600 000 asylsökande för kommande mandatperiod.

På samma sätt som man vill höja bränslepriserna, lägga ned den kvarvarande kärnkraften och öka antalet regleringar för jordbruket vill man öka antalet asylsökande i Sverige. Man vill lätta på reglerna för anhöriginvandring och minska kraven på dem som kommer till vårt land.

Vad det kommer att innebära för vårt land, våra kommuner och regioner kan man lätt se framför sig. Det skulle innebära mer utanförskap, mer underlag för organiserad brottslighet, bostadsbrist, platsbrist i skolor, mer pengar till frikostiga bidrag och en sjukvård som krackelerar under trycket från hundratusentals nya personer. Det är en tydlig signal till väljarna om vad som väntar vid ett maktskifte om de rödgröna återfår inflytande över svensk politik.

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har gjort det mer attraktivt att jobba i Sverige genom sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare samtidigt som vi bland annat räknat upp skiktgränsen för när man betalar statlig skatt på sin inkomst.

Det bidrar till att öka antalet arbetade timmar i samhället. Det innebär i sin tur att vår välfärd får in mer skatt i slutändan även om enskilda personer får behålla mer av sin inkomst, vilket är rimligt och rätt.

Därför ser jag med stark oro på hur bland annat Socialdemokraterna nu år efter år går fram med förslag om att frysa uppräkningen av skiktgränsen för när man ska betala statlig skatt på sin inkomst.

När man inte räknar upp skiktgränsen för statlig skatt innebär det att antalet personer som ska betala statlig skatt varje år kommer att öka i takt med löneökningar.

Det handlar om vår personal i offentlig sektor såsom sjuksköterskor, barnmorskor och läkare. Det handlar om rektorer som har det yttersta ansvaret för våra skolor, och det handlar om de bygg- och anläggningsarbetare som på våra kommuners och regioners uppdrag bygger skolor, sjukhus och lägenheter.

Om Socialdemokraternas förslag om att inte räkna upp skiktgränsen för statlig skatt blir verklighet skulle det fram till 2028 innebära att cirka 530 000 personer till i Sverige betalar statlig skatt på sin inkomst. Över en halv miljon människor till skulle alltså börja betala statlig skatt på sin inkomst med Socialdemokraternas förslag.

Antalet sjuksköterskor som betalar statlig skatt skulle öka från 20 500 till 44 100 personer. Antalet barnmorskor som betalar statlig skatt skulle öka från 1 600 till 3 200 personer. Antalet rektorer som betalar statlig skatt skulle öka från 9 300 till 12 100 personer. Antalet bygg- och anläggningsarbetare som betalar statlig skatt skulle öka från 11 100 personer till 34 200 personer.

Det skulle med andra ord ske en dubblering av antalet sjuksköterskor och barnmorskor som betalar statlig skatt, och för våra bygg- och anläggningsarbetare skulle antalet personer som betalar statlig skatt öka med 300 procent.

Nästa gång ni hör Socialdemokraterna prata om statlig skatt, då är det ni inom offentlig sektor – såsom sjuksköterskor, barnmorskor, läkare och rektorer – som ska betala statlig skatt, eller ännu mer statlig skatt än vad ni gör i dag. Det är er som Socialdemokraterna syftar på när de inte vill ändra skiktgränsen för när man betalar statlig skatt.

Detsamma gäller dig som bygger våra skolor och sjukhus. Det är din inkomst Socialdemokraterna vill beskatta hårdare. Tänk på det när du gör ditt val 2026.

Allt jag nyss nämnt är av relevans för vår kommunala sektor. När Socialdemokraterna vill öka skatten för personal i välfärdsyrken, ja, då kommer som en följd också attraktiviteten för dessa yrken att minska. Det kommer att bli svårare att rekrytera personal inom vår offentliga sektor.

Medborgare i Sverige: Säg nej till Socialdemokraternas förslag om att kraftigt höja skatterna för våra välfärdsarbetare och för dem som bygger våra skolor, sjukhus och äldreboenden eller bygger vår väg och järnväg!

Låt oss i stället bidra till att människor får behålla mer av sin inkomst. Låt oss öka antalet arbetade timmar i vårt land och på så sätt också säkerställa att vi får in nya resurser till vår välfärd samtidigt som vi gör det attraktivt att arbeta i den.

Det är bra politik för våra medborgare, och det är bra politik för Sverige.

Fru talman! Ledamoten från Socialdemokraterna försöker nu blanda bort korten. Det är ganska vanligt från Socialdemokraternas sida i debatterna.

Man försöker nu få förskolefrågan att handla om ekonomi trots att kommunerna själva säger att det handlar om att antalet barn har minskat och att de därför ser en möjlighet att säga upp personal. Det är det kommunerna förmedlar ut till medborgarna.

Det jag pekar på är att Socialdemokraterna har haft som paradgren att lova minskade barngrupper i den bemärkelsen att antalet barn som varje anställd tar hand om faktiskt ska minska. Nu gör det inte det. Nu kommer det att ligga kvar på samma nivå eftersom ni samtidigt säger upp kompetens som finns i förskolorna ute i kommunerna. Det är ett faktum.

Ledamoten vill i det här fallet lyfta fram Östergötland som exempel. Siffror från riksdagens utredningstjänst visar att 200 personer har sagts upp i Region Östergötland. En stor del av dem är till exempel administratörer av olika slag.

Samtidigt kan jag se att det finns lediga arbeten inom kommunerna i Östergötlands län. Det finns det också i grannregionerna och i grannregionernas kommuner. Det finns vakanser som behöver fyllas i kommuner som söker efter kompetens som nu finns tillgänglig på arbetsmarknaden. Det är bra, tycker jag, att kommunerna nu har möjlighet att fylla de vakanser som de har.

Jag vill återigen stanna upp vid förskolan. Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att det är synd att kommunerna inte tar chansen att minska antalet barn per anställd i förskolan nu när antalet barn som går där minskar. I stället väljer kommunerna, som främst är socialdemokratiskt styrda, att säga upp den här kompetensen. Det tycker jag och Sverigedemokraterna är väldigt synd, för det är kompetens som vi ska ta vara på och kunna använda även i framtiden.

Fru talman! Ledamoten från Socialdemokraterna brukar ofta prata om svensk sjukvård och beskriva läget som att det sker tusentals uppsägningar inom den svenska sjukvården.

Jag har faktiskt bett riksdagens utredningstjänst att kontrollera detta närmare. Det visar sig att det under 2024 sades upp totalt 297 personer över hela riket inom våra regioner, varav 200 inte var personal kopplad direkt till den svenska sjukvården. Då återstår alltså 97 personer, enligt siffror från riksdagens utredningstjänst.

Jag skulle vilja fråga ledamoten vilka siffror hon hänvisar till när hon pratar om tusentals uppsägningar. Att det har skett en del varsel förstår vi alla, men alla varsel innebär inte i praktiken att personal sägs upp i slutändan. Jag vill gärna ha ett förtydligande från ledamoten där.

En annan del gäller kommunerna, där det enligt riksdagens utredningstjänst har sagts upp 675 personer som är förskollärare eller barnskötare. Det kommunerna främst har hänvisat till är inte ekonomiska skäl utan att barngrupperna i förskolorna minskar.

Socialdemokraterna har traditionellt varit ett parti som lovat att minska barngrupperna. I det fallet menar jag antalet barn som respektive anställd i förskolan tar hand om. Nu har man chansen att göra detta. I stället väljer Socialdemokraterna i kommuner runt om i landet att säga upp personal som skulle kunna möjliggöra det. Samtidigt förlorar vi den värdefulla kunskap som de här personerna innehar.

Det är ju så att antalet barn som föds fluktuerar och förändras mellan åren, så när antalet barn sedan ökar finns inte längre den här personalen kvar i våra förskolor. Vad säger ledamoten från Socialdemokraterna om att man nu inte uppfyller sina egna vallöften?

Herr talman! Det står klart att Socialdemokraterna vill tala om statsrådets tjänsteutövning vad gäller tillsättningen av ny landshövding i Gävleborgs län. Socialdemokraterna, och för den delen Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, hade varit missnöjda oavsett vilken sverigedemokrat som hade blivit landshövding. Att man nu agerar med en interpellation i frågan är spel för gallerierna.

Jag förstår att man vill tala om den här frågan och att Socialdemokraterna inte vill tala om andra saker. Jag tänker på den nedläggning i praktiken av Sollefteå sjukhus som man genomför i Region Västernorrland som styrs av Socialdemokraterna. Det gäller de stora skattehöjningar för vanliga löntagare i Region Stockholm och i Stockholms stad som Socialdemokraterna genomför, eller att Socialdemokraterna i Gävle kallade fientlighet mot svenskar för ”trams”. Precis så sa man.

Jag förstår att Socialdemokraterna inte vill tala om sådant utan i stället vill ha en debatt som är ett spel för gallerierna om en ny landshövding. Socialdemokraterna vill inte tala om politik, eftersom de inte har en politik för ett bättre Sverige.

I stället står vi här i riksdagen och talar om ett beslut av regeringen om tillsättandet av en landshövding. Ni skulle ha varit emot det oavsett hur det gjorts, eftersom det var en sverigedemokrat denna gång. Det är precis vad det handlar om. Det är så genomskinligt. Det är en sverigedemokrat, och därför är ni emot.

Jag nämnde att det må så vara att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet utgör någon form av opposition här. Jag får väl tillstå att jag kanske har sett en och annan socialdemokratisk lokalpolitiker i sociala medier eller anställda på Socialdemokraternas studieförbund ABF som också har varit kritiska. Men i övrigt har jag inte sett någon kritik mot utnämningen av ny landshövding. Det är rent och skärt påhitt.

(Applåder)

Herr talman! Det här är en interpellationsdebatt som handlar om statsrådets tjänsteutövning. Jag återkommer till det, men jag vill ändå bredda perspektivet. Det handlar trots allt om en historisk händelse, nämligen att Sverigedemokraterna nu fått sin första landshövding. Som riksdagsledamot från Gävleborg och gävleborgare sedan födseln gör det mig oerhört stolt att just mitt län får vara först i Sverige med att få en sverigedemokratisk riksdagsledamot som landshövding.

Sverigedemokraterna är bra på att vara först i Gävleborg. Vi har stöd av cirka en fjärdedel av väljarna i länet. Det bidrog också till ett historiskt maktskifte i Region Gävleborg när vi sverigedemokrater fick ta över styret. Precis som vi var ödmjuka inför att vi tog över regionstyret vet jag att Carina Ståhl Herrstedt är ödmjuk inför uppdraget som ny landshövding som hon ska tillträda den 1 mars.

Vår nya landshövding är en erfaren politiker, som har jobbat med många olika politiska sakfrågor – inte minst inom ramen för socialutskottets ansvarsområde. Carina Ståhl Herrstedt har varit riksdagsledamot i 14 år. Hon har byggt upp ovärderlig kunskap om svensk statsförvaltning och ett kontaktnät. Hon har förståelse för värdet av att varje dag arbeta i den svenska demokratin.

Att Socialdemokraterna nu försöker få detta att handla om statsrådets tjänsteutövning tar jag med ro. Vi vet att Socialdemokraterna hade varit missnöjda med regeringens beslut oavsett vilken sverigedemokrat det hade blivit och oavsett vilket statligt uppdrag det hade gällt. Men jag förstår och respekterar att det finns de i Gävleborg som hade velat ha någon annan. Det är naturligt att känna så om man kanske röstar på ett annat parti än det landshövdingen kommer från.

Det sades i talarstolen tidigare att det har kommit massiv, omfattande kritik. Den kritik man då hänvisar till är att lite drygt 30 lokala företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är negativa till denna utnämning. Det är ingenting som förvånar mig. Socialdemokraterna hade som sagt varit missnöjda i vilket fall – de andra tre partierna likaså.

Carina Ståhl Herrstedt kommer som ny landshövding för Gävleborgs län att göra ett utmärkt arbete såväl för myndigheten i sig som för gävleborgarna. Utifrån det starka stöd Sverigedemokraterna åtnjuter bland gävleborgarna är det också många som är glada att det blev just en sverigedemokrat som fick uppdraget och att Gävleborg får vara först med detta – som det framgångslän vi är, inte bara generellt utan såklart även för mitt parti.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga något om myggbekämpningen, som nämndes i talarstolen. I den senaste statsbudgeten sköt vi till extra medel till myggbekämpning permanent. Sverigedemokraterna såg problemet, och vi löste problemet.

(Applåder)

Fru talman! Svensk jakt är fantastisk. Jag skulle faktiskt kunna stanna där. Att svensk jakt är fantastisk sammanfattar väl det många i Sverige känner i dag. Jag är helt övertygad om att det är därför närmare 90 procent av svenskarna ser jakten som något bra eller vet med sig att den är bra och därför accepterar den i de former vi har i dag.

Det är faktiskt inte så märkvärdigt. I Sverige bedriver vi jakt sedan länge; det är en djupt rotad tradition. Visst har sättet som vi bedriver jakt på förändrats genom år och århundraden, men genom alla tider har de jägare som älskat möjligheten och friheten att jaga i Sverige funnits med oss.

Vi är bra på att jaga i Sverige, och vi är bra på att göra det på rätt sätt. Vi har en väl utbildad och väl motiverad jägarkår. Vi har också en jägarkår som bedriver jakten etiskt och korrekt. Det är inte så konstigt. Vi vill ha möjligheter, vi får möjligheter och vi sköter oss bra i detta land. Det är jag stolt över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Att jaga är inte bara en del av livet. För många är det möjligheten att komma ut i naturen, att umgås eller att träna upp sin jakthund som utgör det speciella i livet. Och visst är Sverige ett fantastiskt land att bedriva jakt i. I få länder har medborgarna så mycket frihet som våra medborgare, vilket sannolikt till stor del beror på att jägarkåren i vårt land sköter sig och inte har några kopplingar till brott.

Det betänkande vi har framför oss i dag, som behandlar just jakt och viltvård, är ett väldigt speciellt betänkande. Många förväntar sig att även vapenfrågor till stor del ska behandlas här, vilket inte är fallet. Dock är vapenfrågorna av naturliga skäl en del av jakt- och viltvården.

Fru talman! Sverigedemokraterna tror på att saker går att göra enkla. Där så är möjligt ska vi också arbeta för att göra saker enkla. Det finns inget självändamål med att ha regleringar, men samtidigt behövs regler som tydliggör vad som gäller samt när och hur något ska göras.

Regleringar justeras ibland, och det tillkommer även nya. Detta är i sig inget konstigt, eftersom samhället utvecklas och saker förändras. Vi ska ha en lagstiftning som är tydlig utan att gå för långt. Där befinner vi oss faktiskt till stor del i Sverige i dag. I Sveriges riksdag behöver, som i dessa frågor, tusentals avvägningar göras varje år när det gäller vad som är rätt väg framåt och för att hantera olika viktiga samhällsfrågor.

För lite drygt två veckor sedan utfördes ett fasansfullt dåd i Örebro. Tio människor miste livet som en följd av ett vansinnesdåd. Det är ärligt talat svårt att förstå hur det känns för dem som förlorat ett barn, en mamma, en pappa eller ett syskon. Alla är vi någons familj. Vi har olika drömmar och mål i livet. Jag delar den sorg som Sverige befinner sig i. Fasansfulla brott – eller brott över huvud taget – hör inte hemma i vårt land, men det är samtidigt något som aldrig kommer att gå att förhindra helt.

Efter vansinnesdådet i Örebro väcks givetvis många frågor. Vissa har valt att spekulera, vissa har valt att sprida ljudklipp som det inte går att verifiera innehållet i och andra har valt att redan på förhand konstatera motivet bakom denna händelse. Som riksdagsledamot tänker jag inte bidra till spekulationerna. Vi har polis och åklagare som arbetar med att utreda brott, och det viktiga nu är att de får fortsätta sitt viktiga arbete så att vi som samhälle kan få de svar som är möjliga.

Jag känner en enorm tacksamhet till alla som denna dag försökte rädda och skydda liv. Oavsett om det var elever, personal på skolan, blåljusverksamhet eller medmänniskor känner hela landet denna tacksamhet.

Varför nämner jag då vansinnesdådet i Örebro i en debatt om jakt och viltvård? Jo, för att jag är en av dem som tror att vi behöver en sansad debatt i denna fråga, och utifrån tragiska händelser hamnar ibland vissa frågor i fokus. Jag förstår och respekterar att händelsen väcker känslor som oro och till och med ilska. Men vi behöver en sansad debatt.

Som jag nämnde tidigare sker ofta förändringar i lagstiftningen; det är inget nytt. Och precis som annars tittar man även nu på en förändring. Den vapenutredning som ligger på bordet är en produkt från den tidigare regeringen och påbörjades innan valet 2022 och slutfördes våren 2024. Det finns ännu inget färdigt lagförslag om vilka justeringar som skulle kunna vara aktuella. Det har talats om en återgång till Naturvårdsverkets riktlinjer från 2023. Ett gediget arbete behöver i så fall göras. Min förhoppning är att vi får en så optimalt utformad lagstiftning som möjligt, med väl avvägda regleringar, som inte får till följd att den andel av befolkningen som bedriver viltvård i Sverige minskar. Det vill vi inte uppnå, och det ska vi inte uppnå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det är också viktigt att påpeka det att den vapenutredning som omnämns i den offentliga debatten gör skillnad på jakt och sportskytte. Det är alltså viktigt att inte blanda ihop saker i debatten, för det blir lätt missförstånd om vad utredningen föreslagit och vad som eventuellt blir lag eller inte.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill att inflytandet från lantbrukare och jägare ska öka, bland annat över de regionala förvaltningsplanerna. Vi vill också underlätta förvaltningen så att skötselområdena för älg och kronvilt är lika varandra. Inte minst behövs detta då vi har sett en kraftigt minskad älgstam samtidigt som beståndet av exempelvis kronhjort växt och spridit sig till nya delar av Sverige.

Vi vill också se en maximinivå för björnstammen så att den inte växer sig alltför stor. Dessutom behöver avskjutningen öka i de län där koncentrationen av björn är som störst.

För att minska den höga koncentrationen av varg och möjliggöra en mer aktiv förvaltning behöver vargstammen så småningom nå den nedre gränsen för minsta livskraftiga population, vilket är cirka 170 individer. Att vargens skyddsstatus nu är på väg att ändras ska förhoppningsvis möjliggöra för Sverige att nå detta mål.

Sverigedemokraterna vill också att licensjakt på skarv införs i Sverige. I dag finns redan möjlighet till skyddsjakt, men det är oftast inte tillräckligt. Licensjakt är något EU tidigare satt stopp för, men tack vare ett gemensamt initiativ från länder runt Östersjön är nu frågan om att förändra bland annat fågeldirektivet åter uppe på EU:s bord. Även om det tar tid skulle det vara ett stort steg i rätt riktning för att kunna motverka all den problematik som skarven skapar. Det vet inte minst jag som är från Gävleborgs län, där skarven skapar stor skada i Gävle men framför allt i Söderhamns kommun och skärgård.

Samtidigt som vi har en aktiv förvaltning i Sverige och olika former av skyddsjakt ser vi att myndighetsbeslut om detta gång på gång överklagas, att jaktsabotage sker i form av förföljelse och hot, att jakttorn förstörs och att aktivister agerar för att störa jakten. Det är därför Sverigedemokraternas bestämda uppfattning att talerätten, det vill säga vilka som har rätt att överklaga myndighetsbeslut, ska ändras och att en ny brottsrubricering om jaktsabotage ska införas. Det behövs för att jägare ska kunna jaga utan risk för hot men också för att processerna kring myndighetsbeslut ska bli bättre.

Därtill bör viltförvaltningsdelegationernas sammansättning ändras. Man bör återgå till den tidigare utformningen så att balansen mellan politik, olika intressen, myndigheter med flera återspeglas bättre än i den nuvarande sammansättningen. Därför yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation 7 i betänkandet.

Fru talman! Slutligen några ord om den tacksamhet vi som samhälle bör känna mot våra jägare, inte minst för att de bidrar till god och etisk jakt, aktiv förvaltning och samhällsnyttig skyddsjakt. Dessutom eftersöker de vid exempelvis trafikolyckor och agerar snabbt för att skadade djur inte ska behöva lida mer än nödvändigt. Våra jägare sitter beredda att rycka ut dag som natt, sommar som vinter, för att hjälpa samhället när det behövs som mest. Därför har Sverige behov av en skicklig och geografiskt spridd jägarkår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi ska värna en ansvarsfull jaktpolitik i Sverige som bidrar till att upprätthålla det stora förtroende som svensk jakt och våra jägare åtnjuter från allmänheten samtidigt som jägarnas viktiga roll i vårt samhälle respekteras.

(Applåder)

Herr talman! När vi som enskilda riksdagsledamöter håller anföranden från talarstolen i Sveriges riksdag sker det oftast utifrån de olika ansvarsområden vi har i respektive utskott och de betänkanden som läggs fram för beslut. Det är ärligt talat inte särskilt ofta vi ledamöter har möjlighet att engagera oss i de många olika politiska sakfrågorna i debatterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Detta skiljer sig såklart från det arbete vi gör hemma i våra valkretsar, i fullmäktige runt om i landet, i debattartiklar och i sociala medier. Där figurerar vi ofta i många enskilda frågor som rör såväl landet som vårt eget län eller kommun.

Vid olika tillfällen har vi större debatter här i kammaren. Förutom den utrikespolitiska debatt som pågår just nu tänker jag även på den allmänpolitiska debatt som inleder varje ny mandatperiod här i riksdagen. Jag är tacksam för dessa möjligheter, och det är även därför jag som ledamot tar tillfället i akt att delta i denna mycket viktiga debatt i dag.

Herr talman! För lite drygt ett år sedan stod jag här i samma talarstol i den då pågående utrikespolitiska debatten. Då präglades mitt anförande helt av situationen i Ukraina och följderna av Rysslands fullskaliga och olagliga invasion. Jag talade om det lidande som det ukrainska folket utsätts för samtidigt som deras kamp för att rädda sin demokrati, sitt folk och sitt land fortsätter. Jag talade även om vikten av att Ryssland inte får vinna detta krig.

Jag talade också om hur Europa och andra delar av världen har slutit upp bakom Ukraina och deras kamp. Genom olika former av stöd, såväl militärt som civilt, har vi bidragit till att Ukraina fått stöd i sin kamp för att rädda sitt land. Samtidigt har vårt stöd med stor sannolikhet bidragit till att minska lidandet och antalet döda i Ukraina.

För ett år sedan visste vi inte om kriget skulle pågå ett år senare. I dag vet vi tyvärr att så är fallet.

Det ukrainska folkets kamp fortsätter dag för dag och har om lite mindre än två veckor pågått i tre års tid. Det är viktigt att beskriva hur verkligheten ser ut i Ukraina. Ett krig kan i mångas ögon uppfattas som en strid enbart mellan militära styrkor på ett slagfält, och ja, till stor del sker strider på slagfältet med militärer. Men de sker också på andra sätt.

Ryska bombningar av ukrainska städer sker nästan dagligen. Sjukhus bombas, civila bostäder bombas och energianläggningar av olika slag bombas. Allt detta är ett ryskt massivt angrepp på civilbefolkningen för att tvinga fram en seger över Ukraina. Genom attacker på energianläggningar störs möjligheten att värma upp bostäder som familjer och därmed barn bor i. Det är en fruktansvärd terror mot den civila befolkningen som Ryssland ägnar sig åt.

Herr talman! När jag pratar med vänner i Ukraina, vänner som bor i städer såsom Charkiv, säger de: Varje dag som man vaknar upp vet man att man ännu lever. De är medvetna om att närheten till den ryska gränsen gör dem särskilt utsatta för olika attacker och bombardemang och att varje dag som de får en chans att återigen slå upp ögonen är en dag att ta till vara.

Jag har fått videoklipp skickade till mig på en stad i mörker. Man ser inget, men man hör. Man hör drönarna, som med sitt distinkta, surrande ljud flyger runt uppe i luften, osynliga, och letar efter mål att attackera - militära eller civila. Ingenting undgår den ryska angriparen i dess jakt efter att bringa ytterligare död och förstörelse till ett folk som enbart vill leva i fred i sin demokrati, med rätten att bestämma över sin egen framtid, vilka vänner de har och vilka andra länder de ska samarbeta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! I en debatt som denna och i min berättelse om Ukrainas kamp för sitt land och hur de gör allt för att skydda sig själva och sin befolkning är det lätt att glömma att prata om det som trots kriget fortsätter att pågå. Trots alla attacker som sker mot Ukraina och dess befolkning och infrastruktur fortsätter samhällsviktiga funktioner att fungera. Tåg fortsätter att rulla, skolor hålls öppna och den ukrainska posten fortsätter sitt arbete. Jag är djupt imponerad av detta.

Det jag ska säga nu kanske kan tolkas som kritik mot vårt eget Postnord, men det är det inte. Det är snarare en hyllning till det ukrainska samhället. Jag fick ett paket skickat till mig från östra Ukraina - ett paket som det tog den ukrainska posten tre dagar att ta till den polska gränsen. Det tog även tre dagar för den svenska posten att ta paketet från Malmö till min hemstad Gävle.

Det är oerhört viktigt att kommunikationer som post och exempelvis sociala medier fungerar, för det ger människor hopp och en möjlighet att hålla kontakt med familj, släktingar och vänner såväl i Ukraina som i resten av världen.

Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att än en gång hylla det ukrainska folkets kamp för sin demokrati, sitt folk och sitt land. Jag vill även uttrycka mitt fortsatta och starka stöd för att Sverige, Europa och resten av världen fortsätter att skicka stöd av olika slag till Ukraina för att hjälpa dem i denna kamp. I slutändan handlar det nämligen inte enbart om Ukrainas framtid, utan det handlar om vilket Europa vi vill ha - nu och i framtiden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour, Rasmus Giertz, Erik Hellsborn och Daniel Lönn (alla SD).

Herr talman! Att Centerpartiet inte vill bekänna färg och erkänna att massinvandringen har varit ett problem för Sverige och för våra kommuner och regioner när de ska planera sin verksamhet och effekterna det har fått i det svenska samhället är kanske inte förvånande. Att erkänna någonting är också att erkänna sin skuld och del i det. Jag förväntar mig alltså inget annat från Centerpartiet. Men det är kanske också därför Centerpartiet snart inte har väljarstöd motsvarande mer än en lättöl.

När det gäller statsbidragen, som ledamoten gärna vill diskutera, är det så att pensionskostnaderna, den stora andel som påverkat kommunernas och regionernas kostnader det här året, minskar med 50 miljarder nästa år. Men vi låter statsbidragen, till exempel de generella, ligga kvar på samma nivå. Det innebär att man kommer att få bättre förutsättningar kommande år, och man kommer att få ännu bättre förutsättningar 2026.

Det är ingen som säger att det inte är en tuff situation. Men vi skjuter till medel som möjliggör för kommuner och regioner att prioritera. Men då måste man också prioritera de resurserna på rätt sätt, till exempel genom att satsa på skolan, förskolan och äldreomsorgen. Då kan man inte ge kampanjbidrag till ABF och Socialdemokraterna. Då kan man inte satsa på finkonst i Värmland, och man kan inte bygga badhus för miljarder eller kulturhus i Gävle medan välfärden får skära ned. Det är verkligheten i dag. Det är så det ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Exemplen från verkligheten är relevanta, oavsett om de kommer från ledamotens kommun, min kommun eller någon annan kommun eller region runt om i landet. Alla dessa felprioriteringar urholkar pengarna som ska gå till välfärdens kärnverksamhet. Och mycket av det står Centerpartiet bakom. Jag kan verkligen inte förstå att de gör det. Men det är de som bidrar till att urholka välfärdens verksamheter.

Nu kommer vi till detta läge igen där ledamoten kan säga en massa saker som jag inte får möjlighet att svara på. Men jag tycker att jag har gett uttryck för Sverigedemokraternas syn på hur Centerpartiet agerar i kommuner och regioner.

(Applåder)

Herr talman! Vi har hört ordet nedskärningar upprepas många gånger i talarstolen i denna debatt om betänkandet. Ledamoten nämnde nu också nedskärningar i förskolan.

Vi kan titta på exempelvis min hemkommun, Gävle. Där har man sagt: Nu tar vi bort en andel barnskötare och minskar antalet förskollärare kopplat till att andelen barn i våra verksamheter minskar. Man säger att man gör en anpassning utifrån verklighetens förutsättningar. Som jag sa hade man kunnat göra en annan prioritering och i stället minskat barngrupperna, för att behålla kompetensen och ha den kvar när andelen barn sedan ökar igen.

Ledamoten var också uppretad på faktumet att många går ut skolan utan godkända betyg. Jag håller med om att det är ett stort problem. Men det Martin Ådahl inte nämnde i sitt anförande är bakgrunden till att det ser ut så i dag.

Centerpartiet är ett av de partier som har drivit på för en extremt stor invandring till Sverige. Vilka följder får det för det svenska samhället?

Jag nämnde i mitt anförande att det är ett problem för kommunerna när de inte kan planera för samhällets funktioner; det gäller också skolan. När kommunerna hela tiden ska göra vad de kan för att öka antalet platser i förskolan, grundskolan och på gymnasieskolan blir följden att de aldrig hinner i kapp. De hinner inte säkerställa att de får in den kompetens som behövs för att utbilda eleverna. Det tar flera år att utbilda nya lärare.

Men Centerpartiet driver på för en invandring som inte kan mötas med tanke på det krav som finns på kompetens i våra välfärdsverksamheter. Jag nämnde skolan. Det finns naturligtvis fler exempel. Sjukvården och äldreomsorgen är två andra exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Den politik som Centerpartiet vill driva på för, med mer invandring till Sverige, kommer att öka klyftorna ytterligare. Den kommer att bidra till att fler går ut skolan utan godkända betyg. Nu lägger vi om migrationspolitiken. Det kommer att göra att samhället kan komma i kapp. Det kommer att ta tid, men vi kommer att komma i kapp.

Herr talman! Att jag nämnde just 2001 var för att göra en beskrivning av hur det skulle se ut om man inte gör en justering av skiktgränsen. Som ledamoten själv säger finns det ju en tanke att den ska träffa en viss andel av befolkningen hela tiden. Om man tycker att rätt andel träffas eller inte är en definitionsfråga. Men det blir ju så att om man flyttar den från år till år i takt med att inkomsterna ökar, ja, då träffas rätt andel utifrån vad som nu är förutsättningarna.

Om man inte gör den justeringen kommer fler personer i samhället att träffas, och om man inte gör den här justeringen av skiktgränsen på 15 års tid kommer välfärdsarbetarna som vi pratar om att komma över den. Det kommer att drabba poliser och anställda inom äldreomsorgen och sjukvården, för när ni fryser skiktgränsen för statlig skatt kommer följden att bli att fler får betala statlig skatt i det svenska samhället. Det säger ju sig självt. Lönerna ökar, och om man inte höjer skiktgränsen kommer de i takt med att åren går att komma i kapp var taket går. Med er politik kommer då fler att betala statlig skatt.

Det var därför jag gjorde en beskrivning av hur det skulle se ut. Skulle vi vara kvar på 2001 års nivå på skiktgränsen för statlig skatt skulle i stort sett alla välfärdens medarbetare få betala statlig skatt i dag. Det är det som kommer att bli följden av er politik i framtiden om man inte justerar skiktgränsen.

Jag förstår att ni inte vill stå för det. Ni och Socialdemokraterna hade ju inte tänkt efter innan ni sa bland annat det. Men det är det som kommer att bli följden, och jag tycker att ni ska vara ärliga mot välfärdens medarbetare om att med er politik kommer fler att få betala statlig skatt i framtiden. Det är det som är er ambition, och jag tycker inte att det är en bra politik.

Som ledamoten själv sa fanns det ju en tanke en gång i tiden att en del av samhället skulle träffas av den statliga skatten. Tanken var inte att alla skulle träffas, men det kommer att bli så med er politik. Nu kommer ledamoten att få en chans att säga saker som jag inte kommer att få svara på, men det är följden av er politik.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag brukar uppskatta replikskiftena med ledamoten från Vänsterpartiet. Vi har ju haft möjlighet att debattera såväl i region som nu i Sveriges riksdag. Det är lite extra kul att vi båda är från Gävleborg, vilket gör att vi kan gräva ned oss lite mer i vårt hemlän.

Ledamoten talade i sitt anförande om nedskärningar. Jag undrar hur man egentligen ska definiera det, för om jag tittar på statistiken för 2024 kan jag se att alla kommuner i Gävleborg utom en, samt regionen, ökar antalet anställda man har. Sedan är frågan var man ökar antalet anställda. Väljer kommunerna till exempel att skära ned i välfärden men öka annan personal, ja, vad är det för prioritering man då väljer att göra? Man gör ju en prioritering, men gör man den rätt eller fel? Men antalet anställda ökar alltså i nio av tio av länets kommuner och i Region Gävleborg.

Ledamoten nämnde också frågan om nedskärningar inom välfärden. Vi vet ju att många kommuner nu gör anpassningar, till exempel inom förskolan. Antalet barn i förskolan minskar, och därför väljer man att göra förändringar. Personligen känner jag att det hade varit bättre om kommunerna hade tagit chansen att minska barngrupperna, men det är deras prioritering som de måste göra. Men är det då en nedskärning, eller har kommunerna anpassat efter behovet? Det är en definitionsfråga, men det skulle vara intressant att höra vad ledamoten säger om det.

Till sist om skiktgränsen: Om Vänsterpartiet skulle styra ihop med Socialdemokraterna skulle ju skiktgränsen rullas tillbaka till 2001 års nivå, vilket skulle innebära att alla med en månadslön över 21 000 kronor skulle få betala statlig skatt. Alla inom välfärden skulle alltså betala mer i statlig skatt med er politik. Det är vad ni själva säger.

Herr talman! Jag noterade att ledamoten egentligen inte alls bemötte detta med att regionernas egen bild är att de kommer att göra starka resultat kommande år och under hela planperioden.

Men det som är mest beklämmande är att ledamoten inte nämnde någonting om det som jag sa om kompetensförsörjning och Socialdemokraternas önskan om att införa statlig skatt på i stort sett alla välfärdens medarbetare i Sverige. Det är ju det ni säger när ni inte vill räkna upp skiktgränsen för statlig skatt. Fler kommer att få betala mer skatt på sin lön med er politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag förstår då att ni nämner ordet vårdkris, för det är det som det kommer att bli med er politik. Vem skulle vilja utbilda sig till undersköterska? Vem vill utbilda sig till sjuksköterska? Vem vill utbilda sig till läkare? Vem vill vara ett vårdbiträde? Vem vill stärka välfärden när ni enbart, med er politik, kommer att se till att straffbeskatta dessa människor med så mycket kommunal skatt som möjligt och med statlig skatt? Det är det ni säger när ni inte vill räkna upp skiktgränsen för den statliga skatten.

Den skulle träffa betydligt fler i samhället generellt. Men nästan alla välfärdens medarbetare skulle träffas fullt ut av er politik när det gäller statlig skatt. Det är fakta. Det är bara att titta på de gamla tabellerna. Där ser ni ganska snabbt vad detta skulle innebära.

Ledamoten pratar om fler kollegor. Jag kan titta på min hemkommun Gävle. Jag förstår att ledamoten inte kan ha alla förutsättningar för vad som sker i min kommun klara för sig, men jag ska ge ett exempel. Från Socialdemokraterna har man i 30 år lovat att minska barngrupperna. Nu när man har chansen, när antalet barn i förskolan minskar, säger man upp förskolepersonal i stället för att uppfylla sitt vallöfte. Det är det som är er verklighet. Det är så ni gör era prioriteringar.

Det är lätt att stå här i riksdagen och säga att det är här ansvaret ligger. Men det är kommunerna och regionerna som måste göra sina prioriteringar, och vi skjuter till statsbidrag för att möjliggöra det.

Herr talman! Socialdemokraterna upprepar ordet vårdkris som något av ett mantra.

I ett tidigare replikskifte med ledamoten Eva Lindh nämnde jag förutsättningarna i regionernas budgetar för kommande år. 18 av 21 regioner beräknas göra ett överskott eller vara helt i balans, det vill säga göra ett nollresultat. Det spänner över en vidd. Västra Götalandsregionen beräknas göra över 1 miljard i överskott, så uppenbarligen finns pengar i regionerna. 2027 beräknas alla regioner göra ett överskott. Totalt gör då regionsektorn 10,2 miljarder i överskott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det ska också sägas att alla regioner inte har höjt skatten, utan det är 2 av 21 som har valt att göra det. Övriga har ändock ett överskott att se fram emot i finanserna. Ordet vårdkris stämmer alltså inte med den plan som regionerna själva lägger fram. 14 av 21 regioner har inte lagt några varsel alls i verksamheten och inte heller gjort några uppsägningar.

Ledamoten Eva Lindh pratade i sitt anförande om kompetensförsörjning inom offentlig verksamhet. Samtidigt har Socialdemokraterna ondgjort sig över uppräkningar av den statliga skiktgränsen, det vill säga gränsen för när man betalar statlig skatt. Jag kan dra mig till minnes hur det såg ut till exempel 2001. Då var skiktgränsen för statlig skatt 21 000 kronor i månaden. Om den gränsen skulle ligga kvar utan att man hade räknat upp den skulle nästan alla medarbetare inom offentlig verksamhet i dag betala statlig skatt med Socialdemokraternas politik.

Hur skulle det då gå med kompetensförsörjningen? Varför skulle dessa personer välja att jobba i offentlig verksamhet när Socialdemokraterna tänker straffbeskatta dem hela vägen in på deras egna bankkonton?

Herr talman! Jag håller uppenbarligen inte med ledamoten Eva Lindh om hennes påståenden. Vi har stärkt resurserna, dels på det generella planet, dels genom riktade statsbidrag till kommuner och regioner.

Under det här året är en stor andel av den kostnadsutveckling som har lagt en tyngd över Kommun- och Regionsverige kopplad till pensionskostnader. De kommer att minska med 50 miljarder under nästa år, 2025. Det är klart att detta kommer att få en positiv påverkan. Därigenom kommer det statliga stöd som är avsett att täcka en del av pensionskostnaden naturligtvis inte att behövas i samma utsträckning.

Vi kan också kolla på de budgetar som exempelvis regionerna har lagt fram för kommande år, det vill säga för 2025 med plan för 2026-2027. Under 2025 bedömer tre regioner att man kommer att gå med underskott, men totalt kommer regionsektorn att göra ett överskott på 2,6 miljarder kronor. När det gäller 2026 bedömer en region att man kommer att gå med underskott, 15 miljoner, men regionsektorn som helhet bedömer att man kommer att göra ett överskott på 11,4 miljarder. Och 2027 kommer ingen region att gå med underskott, och regionsektorn kommer att göra ett totalt överskott på 10,2 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag ser alltså att våra regioner står starka, liksom Kommunsverige. Det har varit en påfrestning - det är jag beredd att säga. Vi har skjutit till medel. Men ytterst har också kommuner och regioner ett ansvar att använda dessa medel på ett effektivt sätt och att använda dem rätt i välfärden. Då kan man inte göra sådana saker som jag räknade upp; det är relevanta exempel. Man kan inte investera i konst samtidigt som man varslar personal. Man måste göra de rätta och riktiga prioriteringarna.

Vi har gjort rätt prioriteringar när vi har skjutit till medel, men sedan måste kommunerna och regionerna också ta ansvar för detta. Många kommuner och regioner har gjort det, men det finns exempel där man måste tänka sig för när det gäller hur man prioriterar.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Eva Lindh för frågan.

I mitt anförande nämnde jag vikten av den kommunala självstyrelsen och vikten av att kommuner och regioner kan göra sina egna prioriteringar med de statsbidrag som vi levererar. Då är det också viktigt att säga att kommuner och regioner gör mycket som egentligen inte ingår i den generella välfärden. Det är där man måste välja att göra prioriteringar. Man kanske inte kan ge bidrag till socialdemokratiska kampanjarbetare genom ABF och i stället välja att skära ned på skolan, men det är en prioritering som kommunerna då måste göra.

Det finns regioner som har valt att skära ned på stöden till Socialdemokraternas kampanjarbetare. Det är samma stöd som ni vill värna.

När det gäller de påstådda nedskärningarna och hur man ska se på den situationen har jag tittat på de siffror som finns hos Arbetsförmedlingen. I 14 av landets 21 regioner har inga varsel alls lagts. I 5 regioner har varsel lagts som rör mellan 5 och 75 personer, bland annat inom administrativa delar, exempelvis på en regionstyrelseförvaltning. Detta är en prioritering de måste göra, precis som Region Östergötland måste göra prioriteringar i sin verksamhet.

Jag konstaterar att vi skjuter till pengar till välfärden. Vi sköt till pengar i den förra statsbudgeten och även i vårändringsbudgeten, just för att man skulle få resurser till bland annat hälso- och sjukvård och till kommunernas finansiering av skolan. Men ytterst handlar det om en prioritering man måste göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

I förra årets debatt nämnde jag till exempel att Region Värmland samtidigt som man ville varsla personer investerade mångmiljonbelopp i ny konst. Är detta en rimlig prioritering, och är det rätt prioritering för att säkra välfärden? Jag tycker inte det, men det är en prioritering som Socialdemokraterna i Värmland valde att göra.

Vi tycker uppenbarligen olika. Men det är ni som måste ändra er politik. Vi skjuter till resurserna - ni måste använda dem effektivt.