Mattias Eriksson Falk (SD) svarade Eva Lindh i en replik om Kommunala frågor i debatten ”Protokoll 2024/25:86 Onsdagen den 19 mars” den 19 mars 2025.
Eva LindhS· i sitt anförandeJag har liksom många levt och verkat mitt i den svenska välfärdsmodellen, som jag verkligen har varit stolt över. Jag har jobbat i skolan, jag har jobbat inom socialtjänsten och jag har haft mina barn inom barnomsorgen –…Fru talman! Jag har liksom många levt och verkat mitt i den svenska välfärdsmodellen, som jag verkligen har varit stolt över. Jag har jobbat i skolan, jag har jobbat inom socialtjänsten och jag har haft mina barn inom barnomsorgen – ett liv mitt i den svenska välfärdsmodellen. Det var därför jag engagerade mig politiskt, för jag tycker att det är viktigt att vi har en stark välfärd. Vi vet hur otroligt avgörande det är för jämlikheten och jämställdheten och faktiskt också för den ekonomiska tillväxten att vi har ett bra samhälle att leva i.
Om man tar temperaturen på den svenska välfärdsmodellen nu ser man att den inte längre är i så god form. Låt oss titta lite på hur läget är i den svenska välfärden i dag.
Tusentals har sagts upp inom vården. Det innebär tuffare villkor för personalen, och det blir svårare att få vård för dem som behöver.
Runt om i Sverige pågår nedskärningar i skolan, en skola som kämpar med att ge alla en god utbildning och som redan hade det lite tufft med att ge en jämlik utbildning till alla barn. För skolan har det inte blivit lättare.
Revorna inom äldreomsorgen pratade vi mycket om under pandemin. De var tydliga då. Nu verkar det vara glömt att vi kanske borde förbättra äldreomsorgen. I stället minskar personalen, som jobbar på högvarv för att kunna ge en god omsorg till våra äldre.
Det är ojämnt fördelat i listan över svårigheter för kommuner och regioner. Vissa av dem har det tuffare än andra. Läget är väldigt mycket tuffare för många kommuner som finns i glesbygden, som är mindre eller som helt enkelt har lägre skattekraft än andra. Därför behöver vi ett förnyat utjämningssystem, där vi fördelar resurserna till kommuner och regioner. Men det har inte kommit något sådant. Vi väntar, men vi vet inte när det kommer.
Då, när det är otydligt och oklart när vi får ett nytt utjämningssystem, väljer regeringen att ta bort de särskilt riktade resurserna till de kommuner som har det särskilt tufft, nämligen kommuner på landsbygden. Detta är helt orimligt och orättvist. Det är också helt oförståeligt att man tar bort pengarna i det här läget. Vi behöver en bra välfärd i hela landet.
Förutsättningarna för att hela Sverige ska leva och för att man ska ha en god välfärd i hela vårt avlånga land är otroligt viktiga. Vi har pratat flera gånger om huruvida resurser är viktiga eller inte. Vi tycker att resurser är avgörande. Det är därför vi hela tiden, också i opposition, riktar pengar till välfärden. Vi tycker att det är avgörande och spelar stor roll.
Samtidigt har den SD-styrda regeringen exakt noll kronor i statsbidrag. Resurser spelar roll. De är avgörande för hur vi ska ha det, och vi behöver en mer rättvis och jämlik välfärd i hela landet. Sverige tjänar inte på att vi glider isär. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för alla kommuner och regioner.
Fru talman! Falska betyg till elever inom vuxenutbildningen som aldrig har gått de kurser som de blivit godkända i, skolor som sätter glädjebetyg för att locka elever, skolor som drivs av våldsbejakande islamister, hemtjänst inom LOV, lagen om valfrihetssystem, som öppnat upp för välfärdsbrottslighet och stora ökningar av kostnader för insatser som helt enkelt inte genomförs samt ungdomshem, så kallade HVB-hem, som tar ut miljonvinster och till och med drivs av kriminella aktörer – det finns tyvärr alltför många exempel på hur marknaden inom välfärden är totalt misslyckad.
Samhället håller på att förlora den demokratiska kontrollen över välfärden. Oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har flyttat fram sina positioner, med vinstjakt i välfärden och ökade klyftor som följd. Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och andra områden och öka segregationen inom skolan. Företag har kunnat göra vinster på bekostnad av god kvalitet och öppnat upp för välfärdsbrottslighet.
På skolområdet är vi faktiskt helt exceptionella jämfört med alla andra länder. Sverige är nämligen det enda land i världen som tillåter privata vinstuttag från det skattefinansierade skolsystemet. Våra barns utbildning får stå tillbaka.
Marknadiseringen har också inneburit försämrade arbetsvillkor för dem som arbetar inom välfärden. Vården splittras upp, och plånboken får styra alltmer, i stället för patienternas behov. Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för välfärden ska gå till just välfärden, inte till stora vinstuttag.
Fru talman! Sverige kan verkligen bättre än så här. Vår svenska välfärdsmodell har tjänat oss väl. Den har gett oss möjlighet att ha en hög sysselsättning, ett mer jämlikt samhälle och trygghet för oss samhällsmedborgare, vilket i sin tur har lett till vår ekonomiska utveckling, som har varit god.
Just nu mår dock den svenska välfärdsmodellen inte så bra. Den skulle behöva omvårdnad, omtanke, mer resurser och mer jämlika förutsättningar så att de pengar som avsätts till skola, vård och omsorg faktiskt också går dit.
Här och nu leder den pågående kostnadskrisen på många håll till nedskärningar, färre kollegor på nattpassen och färre sjuksköterskor och undersköterskor. Vi ser hur samhällsviktiga verksamheter riskerar att försämras när det inte finns tillräckligt med resurser. Det är därför viktigt att vi fortsätter att prioritera välfärden på alla de sätt som vi föreslår: mer resurser, nej till vinstjakt och resurser som ges mer jämlikt i hela landet.
Vi kommer att fortsätta att kämpa för välfärden. Vi byggde upp den svenska välfärdsmodellen, och vi kommer att fortsätta att försvara och utveckla den. Vi vill att skolan, äldreomsorgen och vården ska vara generell, öppen för alla, behovsstyrd och skattefinansierad samt hålla god kvalitet. Det är just detta som de förslag och motioner som vi behandlar i dag handlar om. Vad Sverige behöver är satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och jämlikt samhälle.
Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 2.
Fru talman! Ledamoten från Socialdemokraterna brukar ofta prata om svensk sjukvård och beskriva läget som att det sker tusentals uppsägningar inom den svenska sjukvården.
Jag har faktiskt bett riksdagens utredningstjänst att kontrollera detta närmare. Det visar sig att det under 2024 sades upp totalt 297 personer över hela riket inom våra regioner, varav 200 inte var personal kopplad direkt till den svenska sjukvården. Då återstår alltså 97 personer, enligt siffror från riksdagens utredningstjänst.
Jag skulle vilja fråga ledamoten vilka siffror hon hänvisar till när hon pratar om tusentals uppsägningar. Att det har skett en del varsel förstår vi alla, men alla varsel innebär inte i praktiken att personal sägs upp i slutändan. Jag vill gärna ha ett förtydligande från ledamoten där.
En annan del gäller kommunerna, där det enligt riksdagens utredningstjänst har sagts upp 675 personer som är förskollärare eller barnskötare. Det kommunerna främst har hänvisat till är inte ekonomiska skäl utan att barngrupperna i förskolorna minskar.
Socialdemokraterna har traditionellt varit ett parti som lovat att minska barngrupperna. I det fallet menar jag antalet barn som respektive anställd i förskolan tar hand om. Nu har man chansen att göra detta. I stället väljer Socialdemokraterna i kommuner runt om i landet att säga upp personal som skulle kunna möjliggöra det. Samtidigt förlorar vi den värdefulla kunskap som de här personerna innehar.
Det är ju så att antalet barn som föds fluktuerar och förändras mellan åren, så när antalet barn sedan ökar finns inte längre den här personalen kvar i våra förskolor. Vad säger ledamoten från Socialdemokraterna om att man nu inte uppfyller sina egna vallöften?
Fru talman! Jag tycker att det är uppfriskande att riksdagsledamoten Mattias Eriksson Falk inte längre kommer med exempel. Han brukar komma med exakta, konkreta exempel på vad som har hänt eller inte hänt i en viss kommun.
Låt oss tala om vad som händer i vården! Det är fler uppsagda – inte bara varslade utan uppsagda – i vården. Runt om i landet, till exempel i min hemkommun eller hemregion Östergötland, arbetar nu hundratals färre än förra året. Det är inte bara administratörer som är uppsagda, utan det är många som inte längre arbetar med vård inom vården.
Det är problematiskt, tycker jag. Det innebär att det blir tuffare för dem som arbetar inom sjukvården. Det kommer också att innebära längre köer till att få vård. Det tycker jag är upprörande.
Jag möts ganska ofta av dem som jobbar inom sjukvården hemma i Östergötland. De kommer och berättar om hur det ser ut. Riksdagsledamoten är varmt välkommen till Östergötland för att ta del av hur det är inom hälso- och sjukvården där.
Exakt hur kommunerna gör eller inte gör i förskolan ska jag inte gå in på. Jag tycker att vi behöver ge mer resurser för att öka kvaliteten inom förskolan, oavsett vad som händer. Den åsikten delar inte Sverigedemokraterna eftersom man inte ger de resurser som behövs för att stärka kvaliteten inom vare sig skola, förskola, äldreomsorg eller sjukvård.
Fru talman! Ledamoten från Socialdemokraterna försöker nu blanda bort korten. Det är ganska vanligt från Socialdemokraternas sida i debatterna.
Man försöker nu få förskolefrågan att handla om ekonomi trots att kommunerna själva säger att det handlar om att antalet barn har minskat och att de därför ser en möjlighet att säga upp personal. Det är det kommunerna förmedlar ut till medborgarna.
Det jag pekar på är att Socialdemokraterna har haft som paradgren att lova minskade barngrupper i den bemärkelsen att antalet barn som varje anställd tar hand om faktiskt ska minska. Nu gör det inte det. Nu kommer det att ligga kvar på samma nivå eftersom ni samtidigt säger upp kompetens som finns i förskolorna ute i kommunerna. Det är ett faktum.
Ledamoten vill i det här fallet lyfta fram Östergötland som exempel. Siffror från riksdagens utredningstjänst visar att 200 personer har sagts upp i Region Östergötland. En stor del av dem är till exempel administratörer av olika slag.
Samtidigt kan jag se att det finns lediga arbeten inom kommunerna i Östergötlands län. Det finns det också i grannregionerna och i grannregionernas kommuner. Det finns vakanser som behöver fyllas i kommuner som söker efter kompetens som nu finns tillgänglig på arbetsmarknaden. Det är bra, tycker jag, att kommunerna nu har möjlighet att fylla de vakanser som de har.
Jag vill återigen stanna upp vid förskolan. Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att det är synd att kommunerna inte tar chansen att minska antalet barn per anställd i förskolan nu när antalet barn som går där minskar. I stället väljer kommunerna, som främst är socialdemokratiskt styrda, att säga upp den här kompetensen. Det tycker jag och Sverigedemokraterna är väldigt synd, för det är kompetens som vi ska ta vara på och kunna använda även i framtiden.
Fru talman! Jag förstår inte riktigt logiken i det Mattias Eriksson Falk säger här om förskolan. Innebär det alltså att han härmed lovar att även om det blir färre barn i förskolan kommer ingen personal inom förskolan att sägas upp i någon av de kommuner som Sverigedemokraterna styr? Det är så jag uppfattar det som Mattias Eriksson Falk säger.
Jag vill uppehålla mig vid vården därför att Mattias Eriksson Falk säger att bara 200 personer har sagts upp inom vården i Östergötland. Ja, det är sant. Det är ungefär 200 personer som har sagts upp. Men jag har aldrig fäst mig enbart vid det, utan jag har sagt att det jobbar färre totalt inom vården i Östergötland. De siffrorna kanske Mattias Eriksson Falk inte har tittat på.
Det som man har gjort i regionerna är ju att man inte har tillsatt personal när andra har slutat. När folk har gått i pension eller på annat sätt slutat har man inte tillsatt fler. Man väntade med att säga upp, och sedan sa man bara upp 200 personer. Det lät lite fint, men totalt är det hundratals fler som inte har tillsatts. Det innebär att det är ungefär 800 färre – jag kan inte siffrorna exakt – som jobbar inom hälso- och sjukvården i Östergötland i dag än för ett år sedan. Det är det som är problemet, inte bara hur många som har sagts upp, för de hundratals personer som tidigare jobbade inom hälso- och sjukvården behövs ju. Men nu finns det inte resurser för att kunna ha kvar dem, och det innebär stora konsekvenser inom hälso- och sjukvården. Framför allt ser vi att det innebär stora problem inom psykiatrin i Östergötland för människor som har det väldigt tufft. Det får man ta ansvar för när man inte prioriterar hälso- och sjukvården.
Fru talman! Ledamoten Eva Lindh och jag hade nyss en debatt och diskussion angående välfärden, och det var några saker i ledamotens anförande som jag reagerade lite på.
Jag vill börja med att säga att vi är helt överens om att god kvalitet är det som är avgörande. Det är det vi ska sträva mot. God kvalitet i arbetet, oberoende av vem som gör det och oberoende av hur det görs, är målet för att leverera nytta till våra medborgare.
Jag håller naturligtvis också med ledamoten om att välfärdsbrottslighet aldrig kan vara acceptabelt. Det är tyvärr ett ökande problem, som regeringen tagit krafttag mot till exempel genom att införa en utbetalningsmyndighet för att hålla koll på vilka resurser som går ut i välfärden.
Det jag vänder mig emot är när ledamoten i sin retorik likställer vinster för företag med välfärdsbrottslighet. Jag vill påpeka att vinster för företag är grunden för all välfärd. Jag, och vår regeringskonstellation, tror på det fria företagandet även när det gäller välfärd och den typen av verksamhet. Utan vinster i välfärden, och utan vinster i samhället över huvud taget, kommer inte landet vidare – tror vi. Man kan möjligtvis ha en annan uppfattning om man är socialdemokrat.
Är det så att ledamoten föreslår att vi ska förbjuda allt privat utförande för att minska välfärdsbrottsligheten? Är det en riktig tolkning av ledamotens anförande?
Fru talman! Jag vill tacka för frågorna, eftersom jag uppenbarligen behöver förtydliga en del saker.
När det gäller Utbetalningsmyndigheten är vi inte på något sätt oeniga. Det var ju vi som föreslog och införde Utbetalningsmyndigheten, och vi tycker att detta är väldigt bra. Vi kommer fortsatt att stå bakom Utbetalningsmyndigheten och utvecklingen av den. Jag tror att vi framledes också behöver prata om huruvida det finns fler saker Utbetalningsmyndigheten kan tänka sig att ta hand om. Vi står absolut bakom Utbetalningsmyndigheten. Det är en myndighet som införts just för att få koll, kan man säga.
Är vinster samma sak som välfärdsbrottslighet? Nej, det menar jag inte. Det är bra att jag får förtydliga detta. Jag är dock emot vinstjakt och vinstuttag. Ibland försöker man att prata om att vi skulle vara emot att man behöver pengar för att investera i verksamheten, men det är ju både bra och självklart. Det jag, och vi alla, är starkt kritiska mot är att man tar ut pengar ur verksamheten som skulle ha gått till den viktiga skolan, den viktiga äldreomsorgen eller annat.
Jag menar att man inte gör tillräckligt för att hejda välfärdsbrottsligheten. Man behöver på allvar ta tag i en del lagstiftning som öppnar för välfärdsbrottslighet. Där tycker vi helt uppenbart olika. Lagen om valfrihetssystem ger till exempel möjligheter till välfärdsbrottslighet. Vi behöver därför se över den lagstiftningen – och också ta bort den – för att förhindra dessa möjligheter till välfärdsbrottslighet.
Fru talman! Tack, ledamoten, för klargörandet om att välfärdsbrottslighet och företagande inte är samma sak. Jag tycker att detta är oerhört viktigt och inte går att poängtera nog i den här debatten. Ofta blir det en misstolkning – kanske med flit.
När det gäller vinster i välfärden är vinst i ett företag ett tecken på effektivitet. Att mer resurser går åt i en process gör inte nödvändigtvis att mer nytta genereras. Att kommunal verksamhet inte mäts med vinst är ett problem. Jag säger det jag började med att säga igen: Det vi borde ägna oss åt är kvaliteten i utförandet. Det är leveransen som är det viktiga, och att mäta leveransen. Det är att mäta resursåtgång med output. Det genererar en vinst.
Jag vänder mig mot alla delar där vi inte får kvalitet för pengarna, oberoende av om utförandet är privat, kommunalt eller regionalt. Problemet är att vi ägnar oss väldigt lite åt den regionala och kommunala effektiviteten och väldigt mycket mer åt att kräva att inga vinster ska utgå.
Jag växte upp i ett samhälle där vi kunde välja vilken skola vi ville, bara det var den statliga. Det fanns inga andra skolor att välja. Vi i vårt parti började resan med att man faktiskt skulle kunna välja skola. Vi kan ta Nacka som ett gott exempel. Jag tycker att detta är oerhört viktigt.
Att blanda ihop välfärdsbrottslighet, vinster och valfrihet tror jag är väldigt olyckligt. Jag tror att de flesta i vårt land vill kunna välja vilken läkare de ska gå till, och de vill välja utförare för hemtjänsten. Jag tror också att den hemtjänstpersonal som kanske bildar ett eget bolag för första gången ska kunna göra det och leverera nytta till de äldre i den kommunen.
Fru talman! Alla företagare är självklart inte kriminella eller ägnar sig åt välfärdsbrottslighet. Det finns otroligt många seriösa företagare som gör ett jätteviktigt jobb och som verkligen anstränger sig. Det är inte dem vi pratar om här.
Vi vet däremot att de flesta kriminella organisationer också ägnar sig åt företagande. Det är ett problem som vi måste göra något åt. Detta drabbar också de seriösa företagarna – om vi nu ska prata företagande. Det är jättesvårt att konkurrera med kriminella aktörer. Vi måste göra något på allvar åt välfärdsbrottsligheten och kriminaliteten i vårt land.
När det gäller vinsterna tycker jag mig inte se att det bara är ett tecken på god kvalitet att man har kunnat driva upp vinsterna. Tvärtom har vinsterna många gånger gjorts på bekostnad av verksamheten. Jag tycker inte att det är okej att man till exempel har glädjebetyg på en skola för att locka fler elever. Det ökar vinsterna för den som driver skolan. Det är inte okej.
För mig är det viktigaste att elever får en god utbildning, att äldre får en bra omsorg och att vården sker efter behov. Vi ser att detta tunnas ut när vinstjakten får högsta fokus. Det är detta jag vill komma åt. Jag vill komma åt vinstjakten i välfärden, och jag vill komma åt välfärdsbrottsligheten i välfärden. Då skulle vi få mer resurser till det välfärden ska vara till för: en god kvalitet till alla.
Fru talman! Socialdemokraterna återkommer många gånger till vinsterna. Jag ser det som ett bekymmer hur man beskriver detta. Generellt sett är vinst något fullt naturligt när man tittar på hur man driver företag. För en kommunal skola med kommunalt ansvar är problematiken med förluster egentligen ett större bekymmer. När skolor som exempelvis John Bauergymnasiet gick i konkurs fick den kommunala skolan väldigt snabbt ett enormt bekymmer.
Däremot tycker jag att man ska ha ett barnperspektiv. Om man har ett mindre antal privata utförare kan man som förälder tillsammans med barnet välja ett privat alternativ. Man ska ju veta att den kommunala verksamheten inte är hundraprocentig. Det är en stor fördel i en kommun att ha möjligheten att göra ett aktivt val till något annat – ett positivt val.
Man ska inte heller glömma att uppsiktsplikten fortfarande ligger kvar hos kommunen, fru talman. Om man ser en verksamhet som inte fungerar bra har man i kommunen ett egenansvar. Skolinspektionen är garanten för att verksamheten bedrivs på en bra nivå. Skolinspektionen har synpunkter på både privata och kommunala utförare. Jag tycker att det vore bra med lite mer balans i detta.
Fru talman! Tack, Anders Karlsson, för möjligheten att prata om det här! Du har många synpunkter, men också många lite mer debatterande och diskuterande frågor.
Vi socialdemokrater förstår naturligtvis att företag behöver investera i sin verksamhet. Detta är inte problemet och inte det vi pratar om. Vi pratar om att vi har ett system inom till exempel skolområdet som i en internationell jämförelse är helt exceptionellt. Att man kan göra privata vinstuttag från skattefinansierad skola är problematiskt i sig. Om man plockar ut pengar ur skolan och driver upp vinsten genom att till exempel minska på elevhälsan, inte ha skolbibliotek och driva upp glädjebetyg – om man inte gör det som faktiskt är bäst för eleverna – är det ett problem.
Jag har jobbat i skolan i ganska många år och ser också vad detta innebär på många andra sätt. Vi har ett friskolesystem som inte fungerar så väl. Vi måste komma åt vinstjakten i till exempel skolan.
Anders Karlsson sa att förlusterna är ett större bekymmer. Jag tycker absolut att det är ett problem med förluster, för om skolan inte längre finns måste kommunen gå in och rädda de elever vars skolutbildning bryts. Det är ett jättestort problem, men det kommer ju av vinstjakten och av att vi har det här systemet.
Det är absolut ett problem med förluster, men jag och Socialdemokraterna tycker också att vinstjakten är ett problem. Vi måste ta tillbaka den demokratiska kontrollen.
Fru talman! För mig närmar sig ledamoten Eva Lindhs beskrivning av vinstjakt nästan tankeförbud. Det har ju inte definierats vad jakt egentligen är.
Vinster i välfärden är någonting annat, som är naturligt när man driver företag. Jag tycker att det är ärligare att säga att man inte vill ha någon privat verksamhet över huvud taget än att säga att ett företag inte ska få göra vinst i en privat utförd del. Det går inte att bedriva en verksamhet som inte får göra vinst. Där tycker jag att ledamoten hamnar fel i synen på privata företag, och jag skulle vilja höra henne reflektera över detta.
Fru talman! Jag börjar med att svara på någonting som Anders Karlsson tog upp i sin tidigare frågeställning, nämligen det här med risken för upptäckt. Självklart ska vi följa upp all verksamhet; det är jätteviktigt. Det måste finnas en risk för upptäckt när det gäller kriminalitet. Vi kan dock inte följa upp allt, utan vi måste komma åt systemen.
Det är därför vi vänder oss mot det marknadsmisslyckande som det faktiskt handlar om på många områden. Välfärden är ju inte en marknad som fungerar som alla andra. Det går inte att göra hur mycket vinst som helst utan att kvaliteten påverkas. Våra partier har olika syn på detta.
För mig är det ett problem att marknadiseringen på välfärdsområdet inte bara har inneburit problem för elever och äldre utan också har inneburit försämrade arbetsvillkor och annat. Vi behöver göra någonting åt det.
Jag tror inte att Anders Karlsson och jag kommer att komma överens här i dag, utan det blir snarare ett förtydligande av vad vi tycker. Självklart behöver vi fortsätta att följa upp verksamheten. Vi måste ha fokus på kvalitet. Vi kan inte ha vinstjakt i svensk välfärd, för vinstjakten innebär att resurser som skulle ha gått till välfärden tas bort. Den innebär också andra konsekvenser som inte är bra för välfärden, så gör något åt systemen!
