Mattias Eriksson Falk

Herr talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande nummer 3, som behandlar statsbudgetens utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

När jag nu för tredje gången i denna kammare debatterar detta utgiftsområde tänker jag samtidigt tillbaka på alla bra satsningar som vi har gjort från Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen under åren 2023 och 2024. Det skulle ta väldigt lång tid att räkna upp alla, men jag tycker ändå att det är viktigt att nämna några områden.

Vi har tillsammans stärkt de generella statsbidragen till rekordnivåer. Vi har genomfört en mängd riktade satsningar inom bland annat skola, hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Jag kan nämna exempel som en satsning för att korta vårdköer, ett sektorsbidrag till hälso- och sjukvården, ett arbete för att främja psykisk hälsa och en satsning på stärkta skolbibliotek.

Detta var några av de saker vi lyfte fram inför 2024, och det gläder mig att vi har kunnat rikta många bra och viktiga stöd till kommuner och regioner. Till detta ska läggas många andra bra reformer som Sverigedemokraterna förhandlat fram med regeringen, som kommer att skapa bättre förutsättningar för våra kommuner och regioner. Ett exempel jag vill nämna här är kommunernas stärkta roll för det brottsförebyggande arbetet, som är lag sedan 2023 och en viktig del när det gäller att skapa ett tryggare samhälle.

Från och med juli 2025 kommer det att bli lättare för kommuner och regioner att besluta om kameraövervakning på offentliga platser. Det kommer att göra processerna för trygghetsarbete kortare, och det kommer därmed också att minska kostnaderna för att kameraövervaka när kommuner och regioner inte längre behöver lägga samma mängd administration på att kämpa för rätten att få stärka tryggheten för sina medborgare lokalt. Tillståndsprocesser som tidigare har tagit månader är nu med stor sannolikhet ett minne blott, och detta kommer inte en dag för tidigt.

Allmänna bidrag till kommuner

Med fler kameror inom såväl kollektivtrafik som runt sjukhus och på andra offentliga platser kommer också behoven av att i större utsträckning effektivisera nyttan av kameror och andra åtgärder i samarbete mellan kommuner, regioner och polisen. Då behövs lagstiftning som stärker kommunernas krav på brottsförebyggande arbete och också stöd för att förenkla arbetet med att få till stånd olika hjälpmedel för detta. Genom dessa insatser kan vi även stärka den upplevda tryggheten i samhället och på så sätt också få fler att röra sig i offentliga utrymmen.

Herr talman! Den tidigare förda migrationspolitiken, ohållbar och destruktiv för det svenska samhället, har lagts om. Nu är invandringen på rekordlåga nivåer som vi inte sett på 30 år. För nästa år är prognosen att invandringen till Sverige ska minska ytterligare. Med det sagt har vi också skapat bättre förutsättningar för dem med rätt kompetens att kunna arbeta i Sverige.

Den tidigare förda ohållbara migrationspolitiken har påverkat det svenska samhället enormt, inte minst genom framväxten av utanförskapsområden, gängkriminalitet och bidragsberoende. Det har också skapat grogrunden för att barn så unga som åtta, nio och tio år lockas in i gäng med löften om pengar, saker och status. Vi har sett ungdomar som mördar andra unga, och vi har sett helt oskyldiga dö i sprängningar, skjutningar och andra våldsbrott. Att blunda för att invandringen var och är den stora orsaken till detta är att inte vilja se sanningen för vad den är.

Herr talman! När man debatterat den tidigare förda migrationspolitiken har det alltid väckt heta känslor, oavsett om det är i riksdagen, i regioner eller i kommuner. I vissa fall har man inte velat ta debatten, i andra fall har de personer som försökt peka på problemen förlöjligats, hängts ut och hånats.

Men betyder kritik mot den tidigare förda migrationspolitiken att man skulle mena att alla invandrare i Sverige är kriminella? Givetvis inte. Men politiken som förts tidigare har skapat problem när människor som kommit till Sverige aldrig har haft några krav på sig att lära sig språket, skaffa sig en utbildning eller ett jobb och bli en del av Sverige.

Herr talman! Den numera omlagda migrationspolitiken ändrar också förutsättningarna för våra kommuner och regioner. Det är svårt att planera för bostäder, skola, sjukvård med mera när människor i antal som är svåra att uppskatta i en tidig planeringsprocess kommer till Sverige. Under tidigare år invandrade 80 000-100 000 personer årligen, och under toppåret 2015 var siffran över 150 000. Det är uppenbart att det skapar problem för ett samhälle att planera och fungera. Trots det hävdade vissa partier envist att det inte fanns någon gräns för hur många som kunde komma till Sverige.

Det krävde stora investeringar från kommuner och regioner i förskolor, skolor, äldreomsorg med mera, med en ökad låneskuld som följd - lån som det ska betalas ränta på och som även ska betalas tillbaka av framtida generationer. Men den ökade investeringsbördan åtföljdes inte av motsvarande ökade skatteintäkter. Vissa mindre kommuner slog också i lånetaket. Man fick helt enkelt inte låna mer pengar till investeringar.

Kommuner och regioner kommer nu att ha bättre förutsättningar framåt att planera för morgondagens samhälle. Sverige behövde en bättre migrationspolitik, och även om det finns mer att göra har vi gjort stora och märkbara förändringar för det svenska samhället. Med en ny migrationspolitik skapar vi också förutsättningar för människor som önskar bli en del av Sverige att få den chansen. Men med den chansen följer också tydliga krav på vad som förväntas i gengäld, vilket är rätt och riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det skifte som nu pågår stärker inte bara samhällets trygghet utan också möjligheterna för dem som vill bidra och bli en del av vårt land.

Herr talman! Sverigedemokraterna och regeringen har förhandlat och lagt fram en statsbudget för riksdagen att ta ställning till. Det är en bra budget, med många bra reformer som riktar sig till kommuner och regioner. Bland annat ligger de utökade generella statsbidragen om 10 extra miljarder per år kvar i statsbudgeten för perioden 2024-2026, samtidigt som exempelvis kostnaderna för pensioner, som varit en stor påfrestning för kommuner och regioner under innevarande år, bedöms minska med cirka 50 miljarder för 2025.

Men jag vill också räkna upp några nya reformer i statsbudgeten för kommande år. Vi genomför en förstärkning av kvalitetshöjande åtgärder inom förskolan, som nästa år får 900 miljoner kronor. För hela perioden 2025-2027 bedöms stödet uppgå till 2,1 miljarder kronor. Vi förstärker kunskapsbidraget med 700 miljoner för 2025. Hälso- och sjukvården får ett nytt sektorsbidrag om 2 miljarder kronor för 2025. Vi förstärker en satsning på psykiatrin med 1 370 miljoner nästa år. Totalt under perioden 2025-2027 uppgår satsningen till 4 470 miljoner kronor.

Som jag nämnde ligger den tidigare utökningen av de generella statsbidragen med 10 miljarder per år kvar även 2025 och 2026.

Jag är nöjd med att vi kan lägga fram en budget som riktar satsningar inom många områden i samhället och särskilt att vi så tydligt kan rikta stöd till bland annat förskola och skola i syfte att höja kvaliteten och stärka kunskapsutvecklingen.

Men det är inte enbart genom satsningar på exempelvis brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete tillsammans med satsningar på välfärden som vi skapar förutsättningar för ett fungerade samhälle. Jag vill även lyfta exempel som visar hur budgeten värnar de lokala behov som är så viktiga och avgörande för att människor exempelvis ska kunna bo på landsbygden i en mindre kommun.

Ett sådant exempel är det utökade stöd till myggbekämpningen i området kring nedre Dalälven som Sverigedemokraterna drivit igenom i budgetförhandlingarna, ett stöd som kommande år utökas med cirka 200 procent. Jag är oerhört nöjd och stolt över denna satsning på landsbygden och människorna som bor där.

Herr talman! Jag vill avsluta med att lyfta den av Sveriges riksdag beslutade kommunala självstyrelsen. Denna rätt och möjlighet innebär att Sveriges kommuner och regioner har rätten att styra över sin egen verksamhet, sin struktur och sin beskattning. Det innebär utöver beskattningsrätten en rätt att bestämma om avgifter för tjänster och service som kommuner och regioner levererar till exempelvis medborgare.

Staten har genom de utökade statsbidragen på såväl generell som riktad nivå tagit sitt ansvar för att bidra till den kommunala finansieringen. Staten har gjort mycket, och staten fortsätter även kommande år att stötta kommuner och regioner. Men staten kan inte göra allt. Får vi kommuner och regioner som blir alltmer beroende av staten urholkas också den så länge fastställda kommunala självstyrelsen. Självstyrelsen är en rätt, men den är också en skyldighet att ta ansvar för. De generella stöden ges från staten, men det är också kommunernas ansvar att resurserna används effektivt och i linje med lokala behov. Det är avgörande för att självstyrelsen ska fungera i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Med denna budget från Sverigedemokraterna och regeringen tar vi ansvar för Sveriges kommuner och regioner, skapar trygghet och stärker vår gemensamma välfärd.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande.

Slutligen vill jag också passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till talmanspresidiet, Riksdagsförvaltningen och alla kollegorna i utskottet.

(Applåder)

Fru talman! Min hemregion Gävleborg nämndes av ledamoten Sanna Backeskog från Socialdemokraterna, och ett underskott nämndes. Jag vill påpeka att Region Gävleborg har ett underskott som man beräknar i år kommer att uppgå till drygt 800 miljoner, men 75 procent av det utgörs av just ökade pensionskostnader. Det är något som kommer att sjunka kraftigt under nästa år, och det kommer att skapa bättre förutsättningar.

Sanna Backeskog från Socialdemokraterna nämnde också sin oro för BB och kvinnosjukvården. I Gävleborg finns två BB, ett i Gävle och ett i Hudiksvall. Vi hade tidigare tre, nämligen även ett i Bollnäs. Det har dessvärre lagts ned, och det gjordes av Socialdemokraterna - som då skapade längre resvägar för kvinnor som ska föda barn.

Just när det gäller hyrpersonalen har min kollega från Gävleborg, Roger Hedlund, nämnt att vi har minskat den med en dryg tredjedel. Men det fanns en artikel i Vårdfokus som rörde hur personalförändringarna har sett ut under perioden 2019 till 2022, det vill säga under till största delen socialdemokratiskt styrda regioner och en socialdemokratisk regering. Vi ser att regionernas generella personalökning var 5,9 procent, men den största delen var administrativ personal som anställdes med hjälp av tillfälliga statsbidrag. Är det ansvarsfull ekonomisk politik ute i regionerna?

Gävleborg var en av tre regioner där andelen administrativ personal ökade mest i landet under Socialdemokraternas styre. Det äter upp ekonomiska resurser som skulle ha kunnat gå till sjukvården och sjukvårdspersonal.

Region Gävleborgs nya styre, lett av Sverigedemokraterna, gör förändringar. Vi skär ned på administrativ personal och flyttar över resurserna direkt in i sjukvården. Det är så vi får en bra vård i vårt län och land.

(Applåder)

Fru talman och statsrådet! Det är en viktig interpellationsdebatt vi har nu. Den handlar om svensk sjukvård och de olika delarna som påverkar den och som påverkas, positivt och negativt, kortsiktigt och långsiktigt. Debatten om svensk sjukvård går inte bara att förenkla till att enbart handla om statliga resurser till den, för det handlar om så mycket mer som påverkar.

Jag skulle vilja börja med att göra en kort historisk tillbakablick över svensk sjukvård. Under pandemin ökade statsbidragen tillfälligt för att täcka kostnader kopplade just till pandemin, vilket regioner som Östergötland då använde för att öka regionens personalstyrka med tillfälliga statsbidrag.

Vilka styrde då Region Östergötland under den perioden? Jo, Socialdemokraterna. Man måste ställa sig frågan vad det innebär för personal och verksamhet när man ökar antalet anställda långsiktigt med tillfälliga statsbidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under 2021 och 2022 såg vi hur inflationen ökade, vilket påverkade kostnadsutvecklingen på ett generellt plan. Men framför allt såg vi hur kostnader för el och bränsle drog i väg kraftigt. Det var en följd av fullt medvetna politiska beslut signerat Socialdemokraterna genom nedläggning av kärnkraft och höjd reduktionsplikt. Det drev upp priserna i samhället, och det drev upp priserna för offentlig sektor.

Det har varit en svår situation i regionerna som en följd av inflation och medvetet negativa politiska beslut som Socialdemokraterna i regeringsställning har fattat. Sverigedemokraterna och regeringen har tillsammans i statsbudgetarna skjutit till extra medel till regionerna i generella stöd men även i riktade statsbidrag.

Under 2024 har vi i två steg skjutit till medel till regionerna. I den ordinarie budgeten sköt vi till 3 miljarder i ett utökat generellt stöd och 3 miljarder i ett riktat sektorsstöd direkt till hälso- och sjukvården. I vårändringsbudgeten sköt vi till ytterligare 6 miljarder till hälso- och sjukvården utöver redan befintliga stöd.

Vi ser också att vi har en svår situation i regionerna kopplat till pensionskostnader, som utgör en stor del av underskotten. Men enligt bedömningen kommer de också att minska kraftigt under 2025. Det ekonomiska läget bedöms se betydligt bättre ut nästa år och 2026, vilket kommer att skapa bättre ekonomiskt utrymme.

Genom de stöd vi har skjutit till har regionerna också fått goda möjligheter att själva prioritera för att undvika exempelvis uppsägningar. Men likt Region Östergötland måste regionerna själva bedöma sitt behov i sin verksamhet och göra prioriteringar därefter.

I Region Gävleborg har man exempelvis inte varslat sjukvårdspersonal. Där har man gjort andra förändringar, som att minska administrationen, lämna externa hyreskontrakt för att i stället nyttja befintliga lokaler som står tomma samt kraftigt minska inhyrd personal. Många har nu i stället fått anställning direkt via regionen, vilket är glädjande. Jag kanske ska tillägga att Region Gävleborg styrs av Sverigedemokraterna.

I socialdemokratiskt styrda Värmland varslade man om 120 tjänster bland vårdpersonalen samtidigt som man utan att tveka köpte konst för 40 miljoner, en typisk prioritering från en socialdemokrati som helt har tappat fotfästet i verkligheten.

Jag vill avsluta detta inlägg med att citera det socialdemokratiska kommunalrådet Helen Nilsson i Vimmerby, som angående kommunens dåliga ekonomi på journalistens fråga om de borde ha gjort något annorlunda för att det inte skulle bli så svarade: "Vi borde sett över det här mycket tidigare. Jag tror att det är så att man lever på hoppet och tänker att det ordnar sig ändå, men det ordnar sig inte ändå om man inte gör något."

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper (SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack återigen, ministern, för svaret!

Jag kan börja med att hålla med om att vi har en ambulanspersonal som är fantastiskt duktig på sitt arbete och som gör sitt allra bästa varje dag.

En del av det arbetet är det förebyggande arbetet, som ministern också nämner. Det handlar om att vara förberedd på vilka situationer som kan uppstå. Man kan utbildas för att få den kunskapen.

Jag nämner exempel på hur vi genom sekretessbrytande bestämmelser gör att man kan varna kollegor för en händelse när det är ny personal från ambulanssjukvården som kommer till platsen vid nästa tillfälle.

Då detta är mitt sista inlägg skulle jag också vilja nämna de goda insatser som Sverigedemokraterna och regeringen gör för att stärka och förbättra hälso- och sjukvården, inte minst genom Tidöavtalet.

Där nämns också först hälso- och sjukvården. Men det är genom statsbudgeten som vi ökar såväl det generella anslaget som det riktade statsbidraget till hälso- och sjukvården för att underlätta i tider av kraftig inflation, samtidigt som vi verkar för att stärka sjukvården och därigenom naturligtvis också ambulanssjukvården.

Jag vill särskilt lyfta fram den dubblerade satsningen som Sverigedemokraterna och regeringen gör inom cancer- och barnsjukvården. Det är en viktig satsning för att inte minst korta väntetider i sjukvården.

Slutligen vill jag också nämna något om den sociala oro som ministern lyfte fram i sitt svar. Vi har ett omfattande utanförskap kopplat till den tidigare förda och ohållbara migrationspolitiken. Där är många gånger respekten för blåljuspersonal och deras trygghet liten eller saknas till stora delar.

Det är ett allvarligt problem som måste hanteras. Där är exempel som att riva sekretessbarriärer eller de skärpta straffen för attacker mot just blåljuspersonal viktiga delar för att komma till rätta med det.

Med det vill jag tacka ministern för en bra debatt. Jag lovar att jag för min del kommer att följa arbetet vad avser just ambulanssjukvården, och jag kommer garanterat att återkomma under mandatperioden.

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret. Liksom ministern vill även jag lyfta frågan om arbetsmiljön. Naturligtvis är den arbetsgivarens ansvar. Där är vi helt överens. Det är frågor som man måste jobba med, framför allt i det systematiska arbetsmiljöarbetet på alla plan. Det bidrar till att öka säkerheten för personalen. Vi är eniga om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om sekretess kanske det också är viktigt att diskutera ytterligare med till exempel Sveriges Kommuner och Regioner i kommande samtal, men även med SOS Alarm, för det är därigenom samarbetet sker med till exempel ambulanssjukvården inom respektive regioner.

Vi kom in lite på frågan om behovet av vård kontra det som eventuellt skulle kunna uppstå när det gäller till exempel våld. Jag tror att de två frågorna till viss del hänger ihop, men jag tror faktiskt också att man kan särskilja dem. När ambulanspersonalen åker ut på något eller vill ha vetskap om att någonting kan ske tänker man kanske inte i första hand på vilken koppling det finns till vårdbehovet hos personer eller till vilket sjukdomstillstånd som eventuellt finns i sammanhanget. Jag tror att det handlar om att man på något sätt skulle kunna göra en markering till exempelvis SOS Alarm, så att de känner till att en våldsam händelse har skett och kanske att den är kopplad till en specifik adress eller en specifik person. Det är det man är ute efter. På så sätt kan frågor om sjukdomstillstånd och liknande hållas borta.

Jag tror att man får skilja de två delarna åt, även om jag naturligtvis förstår att det också finns ett sammanhang. Jag vill skicka med att detta skulle kunna vara en enkel lösning på problematiken.

Nu kommer vi att få en utredning som tittar på de här delarna, men jag vill peka på att ambulanspersonalen till exempel skulle kunna återkoppla till SOS Alarm om var händelsen skett. SOS Alarm är oftast de som sköter frågor som gäller utringning av till exempel ambulans eller polis. Då skulle de ha direkt vetskap och kunna larma ut polis direkt när något är kopplat till just den adressen eller personen. Tiden för en insats minskar naturligtvis också när polisen direkt kan vara med vid en insats och ambulanspersonalen inte behöver stå och vänta. Det ökar tryggheten både för dem som behöver vård och för våra medarbetare inom ambulanssjukvården. De delarna vill jag skicka med specifikt. Ministern för naturligtvis samtal med SKR om många saker och säkert även med SOS Alarm. Jag skickar med detta för framtida diskussioner, så att ministern har det med sig.

Även om ministern naturligtvis inte kan lova något här i dag är den debatt vi nu har tillsammans med andra debatter och de exempel jag lyfter fram ett frö som förhoppningsvis kan växa till sig och bli till en viktig samhällsförändring som i slutändan är till gagn för personal inom sjukvården generellt och specifikt ambulanssjukvården, som jag lyfter nu. Den kommer att vara till gagn för samhället och naturligtvis för den enskilda medborgare som till exempel behöver vård eller blir upprörd och frustrerad över det våld som vår blåljuspersonal inom olika verksamheter möter från personer som inte respekterar deras arbete och deras roll.

Fru talman! Jag har ställt denna interpellation om informationsutbyte inom ambulanssjukvården för att adressera den problematik jag själv fått till mig av aktiva medarbetare inom ambulanssjukvården i mitt hemlän Gävleborg.

Jag har tidigare ställt en skriftlig fråga inom detta område, som ministern nämnde, men en interpellation behövdes för att gå djupare in på denna fråga och debattera de olika delar som finns med såväl i mina frågeställningar som i ministerns svar. Jag vill med det givetvis tacka sjukvårdsministern för svaret på interpellationen.

Ministerns svar är omfattande och pekar på många bra saker som i dag finns eller utreds och som förhoppningsvis kommer att bidra till att skapa en bättre situation generellt såväl inom sjukvården som mellan myndigheterna och sjukvården. Det handlar om att riva bort de murar av sekretess som jag och Sverigedemokraterna många gånger ser finns mellan olika delar. Dessa murar hindrar ett effektivt arbete mellan olika delar av samhället i användningen av våra tillgängliga resurser, inte minst i de fall där barn omfattas och där samhället många gånger måste kunna agera snabbt. Där är såklart också Tidöavtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna en viktig del. Även om sekretessfrågorna där främst relaterar till skolan sker välkomna förändringar som skapar nya och bättre förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag nämnde i inledningen kommer mina frågeställningar utifrån vad jag fått till mig från medarbetare inom ambulanssjukvården i Gävleborg. Man ger exempel på att personer varit våldsamma. Hot och våld förekommer, och ibland behöver man ha polisen med sig som en resurs för att kunna genomföra sitt uppdrag och arbete. I dessa delar är jag och ministern överens. Polisen ska kunna bidra till att trygga annan blåljuspersonals situation kopplat till en insats som sker i samhället. Hoten och våldet behöver givetvis inte komma från dem som behöver vård. Det kan vara andra familjemedlemmar eller ej, men sådana situationer förekommer ofta.

När ambulanspersonalen är färdig lämnar man platsen. På sikt kommer det uppdraget att vara klart. En av de första tankar som slår en medarbetare efter det är givetvis en vilja att berätta för sina kollegor om situationen och vad som hänt för att därigenom kunna bidra till att samma situation inte uppstår igen. Det behöver inte ens vara kopplat till samma person, utan det kan vara ett specifikt område, ett enskilt hus eller en särskild trappuppgång. Men av sekretesskäl får man inte informera dem om de saker som skett eller varna dem.

Ministern nämner att man kan lösa problem genom sammankoppling av journalsystem. Det är ett intressant exempel som jag tar med mig. Ministern nämnde också Seglet i Örebro med tanke på områden där det råder social oro. Det är naturligtvis ännu ett bra exempel som ministern pekar på. Dock täcker inte dessa exempel in alla de tillfällen som jag nämner. Det kan gälla olika patienter och även områden utan social oro. Där kommer, som jag ser det, ministerns exempel kanske inte att fungera i praktiken alla gånger.

Även om jag tycker att ministerns svar i det stora hela är fylligt och pekar på många bra saker saknar jag en konkretisering utifrån mina specifika frågeställningar om hur denna problematik ska kommas åt, vilka eventuella barriärer av sekretess som behöver rivas och vilka insatser staten i så fall kan göra. Jag hade med andra ord gärna sett ett svar som fokuserade mer på hur problemet ska lösas och inte lika mycket på övergripande strategier och befintliga möjligheter med de lagar vi har. Samtidigt vill jag med all tydlighet säga att jag inte på något sätt misstror ministerns engagemang i dessa frågor, som jag givetvis är övertygad om att ministern tycker är viktiga.

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret och för en bra debatt. Detta är mitt sista anförande.

Jag hoppas att skolminister Lotta Edholm tar med sig det jag har lyft fram här i dag - vilket ministern avser att göra, om jag har förstått det rätt - om behovet av en tydligare lagstiftning och av ett klargörande av barns rättigheter i det här fallet.

Det är inte rimligt med denna omfattande byråkrati och den kamp föräldrar behöver ta med kommunerna. Det är i mångt och mycket en kamp mellan David och Goliat i det här fallet, där föräldrar faktiskt får ta strid. Den som har resurser kanske kan vinna rätten till skolskjuts i domstol, medan den som inte har det kanske inte ens kan överklaga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror personligen inte att det behövs stora drastiska förändringar i lagstiftningen. Men förändringar som tydliggör rätten, som klargör för kommunen och som helt enkelt gör det lättare för barn och föräldrar behövs. I slutändan tror jag att alla kan vara överens om en sak: Ju färre fall som hamnar i våra domstolar, desto mer sparar samhället i slutändan - pengar som kan användas till mer välfärd och en bättre skola för alla, där din rätt inte avgörs av var i Sverige du bor.

Jag hoppas verkligen att skolministern tar initiativ till en utredning som kan ge det svar om lagstiftningen som behövs. Frågan är värd att kolla närmare på, inte minst för alla barn som i dag är sjuka eller har en funktionsnedsättning och för fall som kommer att komma i framtiden.

Slutligen vill jag särskilt tacka Barncancerfonden som har bidragit med bra underlag och information till mig som ledamot så att jag kan lyfta fram exempel och behov av förändringar i lagstiftningen, vilket jag som förtroendevald i Sveriges riksdag har haft möjlighet att framföra till ministern i den här debatten.

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret på min interpellation. Jag tackar också för svaret på den ytterligare fråga jag ställde här i debatten utifrån ministerns svar på interpellationen. Ministern får gärna förtydliga ytterligare hur hon avser att följa det här. Även jag är givetvis övertygad om att det kan behövas en lagstiftningsförändring.

Som jag redogjort för är barns rätt till skolskjuts viktig för mig och för alla de barn och föräldrar som drabbas av en lagstiftning som i mina och deras ögon är otillräcklig när det kommer till kommunernas ansvar för skolskjuts. Barnet har rätt till utbildning och är garanterad utbildning enligt skollagen, men kommunen kan vilja flytta på eleven. Sådana exempel finns på olika platser i Sverige.

Oavsett hur man ser på denna fråga är det uppenbart att samhället på alla sätt tjänar på att en elev som har behov av skolskjuts kan vara på plats i skolan, få utbildning och träffa kamrater. Värdet på det går naturligtvis inte att ange i kronor.

I mitt första anförande nämnde jag exemplet med en flicka som inte fick rätt till skolskjuts. Jag vill därför också lyfta ett exempel på när ett barn faktiskt fick det, för jag tycker att det är viktigt för debatten. Det var en pojke i en kommun i sydöstra Sverige som först fick nej, men där lokala politiker agerade, ändrade reglementet och möjliggjorde att den cancersjuke pojke som det handlade om fick den rätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra, men tyvärr agerar inte alla kommuner så - eller politiker, för den delen. Samtidigt finns det pågående ärendet med ett allvarligt sjukt barn som blivit nekad skolskjuts av kommunen och där föräldrarna själva ska försöka överklaga och få rätt i domstol. Att överklaga tar tid och energi och visar hur olika regler slår negativt mot föräldrar och barn samtidigt som de som är resursstarka troligtvis har bättre förutsättningar att överklaga och få rätt.

Det finns ett verkligt behov av att få till stånd en lagstiftning som gör regelverket och rätten lika i landet så att stödet med att ta sig till skolan som barn med allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning inte beror på i vilken del av landet barnet bor. Kanske kan ministern ta initiativ till en utredning i frågan om hur lagstiftningen om skolskjuts skulle kunna förändras och förtydligas för att undvika att familjer hamnar i detta limbo beroende på vilken kommun de bor i.

Kommunernas invändning är i många fall att om de gör undantag för en person behöver de i praktiken göra det för alla, så uppenbarligen finns det ett starkt behov av en översyn och ett klargörande av lagstiftningen så att rätten till skolskjuts för barn utifrån särskilda behov inte skapar en praxis som blir ohållbar på andra sätt. Vi ska ha en lagstiftning som är rätt och riktig men som också skapar förutsättning för kommuner att hantera de frågeställningar som dyker upp.

Fru talman! Jag tackar skolminister Lotta Edholm för svaret på min interpellation, som är ett resultat av den skriftliga fråga jag tidigare ställt till ministern om samma viktiga frågeställning: barns rätt till skolskjuts vid allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning.

Bakgrunden till den interpellation vi nu debatterar är mitt eget engagemang för barn och unga. Jag skulle kunna säga att det går så långt tillbaka som till min tid i elevrådet på Nynässkolan i Gävle för många år sedan. Det var där det började, och det släpper aldrig riktigt taget om en. Det kanske också är ett delskäl till att jag som person i tidig ålder sökte mig till politiken och ett engagemang där. Allt är ju demokrati, om än i lite olika former och på olika platser i samhället. Oavsett om vi sitter i elevrådet i skolan eller som förtroendevalda i Sveriges riksdag är vårt arbete att vara en del i sökandet efter möjligheter till förbättringar i samhället. Sedan kan politiken leda oss dit på olika vägar, men ofta med övertygelsen om att en förändring behövs och varför den behövs.

Jag tror att jag och ministern i grunden är ganska överens i denna fråga om barns och ungas rättigheter. Det är särskilt viktigt att kunna stötta barn med allvarlig sjukdom eller funktionsnedsättning. Men jag ska ärligt säga att jag hade hoppats på ett något tydligare svar från skolministern. Min uppfattning är att ministern väljer att sätta lite väl stor tilltro till kommunerna, som har ansvar för skolskjutsen enligt lag, och deras förmåga att ta hänsyn till barns behov.

Kommunerna må ha en skyldighet att ordna skolskjuts i fler fall än vad de brukar göra om det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter, som ministern nämner. I praktiken hävdar dock kommunerna alltid att sådana svårigheter finns. Det finns ett oräkneligt antal exempel på att kommuner runt om i Sverige med en bred palett av argument sagt nej till skolskjuts för barn med sjukdom eller funktionsnedsättning. Det vanligaste är trots allt att det handlar om placeringsskolan eller att man hänvisas till exempelvis en grundsärskola.

I många fall tvingas föräldrar överklaga och hamnar i ett virrvarr av lagstiftning. Förutom att barnet drabbats av sjukdom eller funktionsnedsättning, vilket i de flesta fall ändrar dess liv väldigt mycket oavsett, kan alltså föräldrar även behöva ta strid mot kommunen i en fråga om skolskjuts. Frågan man kan behöva ställa sig är om tiden bäst används till barnet eller till att argumentera med kommunen.

Jag vill här särskilt nämna det stöd jag fått av Barncancerfonden i denna fråga och den kommunikation vi haft. Barncancerfonden kommer, som ministern säkert förstår, i kontakt med många familjer som upplever det problem som beskrivs i min interpellation och som jag försöker förmedla här i kammaren.

Ministern kan naturligtvis inte ta ansvar för alla enskilda beslut, särskilt inte för dem som fattades före den tid då hon och regeringen tillträdde. Jag vill ändå nämna exempel på hur det ser ut i Sverige. I ett fall handlar det om en flicka med en funktionsnedsättning som tvingar henne att sitta i rullstol. Vi pratar om ett barn som går i grundskolans mellanstadium och har sina kamrater, sin skolgång och samtidigt en funktionsnedsättning att ta hänsyn till. Skolan hon går på är redan handikappanpassad, men flickan fick inte rätt till skolskjuts av kommunen. Om flickan hade bytt till en grundsärskola hade hon fått den rätten. I det här fallet handlade det dock inte om en intellektuell funktionsnedsättning utan om en fysisk skada. Därmed är grundsärskolan inte heller rätt placering. Nu förväntar jag mig inte att ministern ska svara angående det enskilda fall jag lyfter eller känna till det, men jag ville ta ett exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern sa i svaret att hon avser att följa frågan för att kommunerna ska ta sitt ansvar. Jag blir naturligtvis nyfiken på hur ministern avser att följa frågan. Det ställer ganska stora krav på kunskapsinhämtning, då det görs många prövningar av skolskjuts runt om i Sverige. Jag skulle vara tacksam om ministern kunde förtydliga detta.

Herr talman! Vi debatterar nu konstitutionsutskottets betänkande nummer 15 Kommunala och regionala frågor.

Kommunala och regionala frågor är ett ganska brett begrepp som rymmer ganska mycket. Frågor som rör kommuners och regioners verksamheter finns med, även i förslag från den allmänna motionstiden, alla med sina perspektiv på saker som kan förändras och förbättras. Det innebär inte att jag eller mitt parti instämmer i alla förslag som finns och säger att det är rätt väg. Men jag har full respekt för de förslag som andra lägger fram och deras vilja att lyfta fram dessa. Det är en demokrati vi lever i. En del av dessa förslag hamnar i finansutskottet, andra i konstitutionsutskottet, och det är de senare som debatteras i dag. Att det skiljer sig åt lite var förslagen hamnar beror på hur de är skrivna och vilken påverkan de främst skulle ha ute i samhället för de enskilda medborgarna, företag eller kommuner och regioner.

Det som förslagen till stor del har gemensamt är att de i större eller mindre utsträckning skulle ha ekonomisk påverkan ute i kommuner och regioner. Det kanske inte är helt tydligt, men börjar man titta närmare ser man en viss ekonomisk påverkan i förslagen. Med det säger jag inte att det måste vara en kostnadsdrivande effekt; det är klart att man med ett förslag även kan ha en ambition att minska kostnaderna på sikt för en kommun eller region med en reform eller förändring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Det är ju alltid lite speciellt när vi debatterar frågor som dessa, särskilt när det gäller just ekonomi. Vi har i många fall, men inte alla, i grunden liknande tankar om hur kommunal och regional verksamhet ska bedrivas. Vi vill till exempel alla ha bra skolor, bra äldreomsorg och en bra hälso och sjukvård. Men därinom finns olika bilder av vad som är bra och vad som är mindre bra, av om resurserna är tillräckliga eller otillräckliga och av om de resurser vi har används rätt eller fel. Det kommer alltid att diskuteras om vi valde rätt väg förut, om vi gör det nu och om vi gör det för framtiden.

Herr talman! Intäkter och kostnader, politik och prioriteringar - det är grundläggande delar för hur en kommun eller region kan styras. Därinom ryms otroligt mycket arbete, planering, strukturer och dokument. Men ytterst är det politiken som ber väljarna om ansvar. Sedan får man ansvaret och ska därigenom förverkliga sin politik, vilket vi försöker göra ute i kommuner och regioner och här i riksdagen med de politiska förslag vi lägger fram som rör just deras arbete. Alla har en bild av vad som behöver prioriteras och vad som behöver förändras och bli bättre för att kommuner och regioner ska få goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag.

Medan vi här i konstitutionsutskottet kanske främst har förslag som gäller strukturer för hur vi ska göra arbetet, delvis med kommunallagen som grund, har finansutskottets debatt nyligen pekat åt det ekonomiska hållet: Med vilka medel, skatter och avgifter kan vi styra verksamheten? Det är två debatter som hör ihop men har lite olika perspektiv.

Herr talman! Som förtroendevald med erfarenhet från kommunfullmäktige, regionfullmäktige och nu riksdagen har jag hunnit samla på mig en hel del erfarenheter av och uppfattningar om styrningen av kommunala och regionala verksamheter, oavsett om det rör den ekonomiska eller den strukturella biten. Jag är såklart inte ensam om det. Precis som jag själv har fångat upp saker jag vill förändra har andra med liknande erfarenhet gjort det. Det kan gälla små detaljer i kommunallagen eller stora lagparagrafer. Det kan gälla medborgarnas insyn i processer gällande förtroendevalda eller hur förtroendevalda exempelvis får bättre insyn i den kommunala verksamheten för att alla förtroendevalda bättre ska kunna ta ansvar för sina väljares röster och göra ett gott politiskt arbete. Det är viktiga delar som jag instämmer i. I slutändan handlar det om att visa att väljarnas röster och deltagande i det demokratiska arbetet faktiskt var någonting värda. Det är något vi bland annat gör här i riksdagen.

Herr talman! Jag tror att alla vi här i kammaren är otroligt tacksamma för det stöd vi har fått av Sveriges medborgare och för att just våra partier och vi personligen har fått ett ansvar att kunna driva de förslag vi vill och som väljarna gett oss stöd för att driva. Som jag nämnde tidigare har vi olika uppfattning i många frågor, om vägen dit och vad som gör Sverige bättre.

Kommunala och regionala frågor

För att nämna ett exempel har Sverigedemokraterna länge drivit frågor kopplade till migration, där vi står för en restriktiv hållning. På samma sätt har även andra partier drivit frågan om migration, men då för att vi ska få mer migration. Även om vi arbetar med samma frågor så har vi olika ingångar.

Jag är stolt över Sverigedemokraternas linje att vi ska ha en restriktiv migration och skärpta regler för att en person ska kunna få svenskt medborgarskap. Även sådana förslag skulle få en påverkan i våra kommuner och regioner såväl strukturellt som ekonomiskt. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, konstaterade redan i slutet av 2023 att mindre migration till Sverige skulle innebära lägre kostnader för våra kommuner och regioner på sikt.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och tacka för ordet.

I detta anförande instämde Lars Andersson och Victoria Tiblom (båda SD).

(forts. § 11)

Herr talman! Det är två olika frågor som ledamoten är inne på. Den ena är vilket ansvar kommunerna skulle ha kontra regionerna om man skulle flytta ansvar dit. Den andra, som Centerpartiet också är inne på i sitt förslag, handlar om att flytta verksamhet från en kommun till en annan. Om jag minns rätt nämndes förskolan i texten som ett exempel på detta. Men om man flyttar möjligheten att styra en verksamhet från en kommun till en annan förlorar också kommunfullmäktige och indirekt medborgarna möjligheten till det ansvarsutkrävande som är så viktigt i en demokrati, framför allt naturligtvis för medborgarna genom de allmänna valen.

I ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd ställs krav på att respektive fullmäktige många gånger är inne och bekräftar att besluten är korrekta. Ska man göra större förändringar måste varje kommun som är med bekräfta att det är rätt väg framåt. Detta blir i verksamheten en broms som förhindrar alltför långtgående förändringar, samtidigt som respektive fullmäktige och indirekt medborgarna får det här ansvarsutkrävandet. Det är ju det jag är orolig för att man skulle flytta bort med den här modellen, där man till exempel helt flyttar över verksamheten från en kommun till en annan.

Men jag tycker absolut att man kan samverka mellan kommuner. I mitt hemlän Gävleborg samverkar kommunerna och regionen om till exempel företagshälsovård. Det är naturligtvis ett utmärkt exempel på hur man i en gemensam nämnd kan styra en verksamhet, hitta spetskompetensen och sedan använda den strategiskt i länet för att täcka en så stor del av verksamheten som möjligt. Så tror jag att fler kan göra.

Sedan kommer vi naturligtvis att återkomma till frågor som långa avstånd och dålig infrastruktur. När det gäller sådana delar, som alltid kommer att finnas med, och hur man kan förbättra de ekonomiska möjligheterna har vi till exempel Utjämningskommittén, som kommer att presentera förslag framåt hösten. Det ser vi också naturligtvis fram emot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Men min oro för väljarnas ansvarsutkrävande om man skulle flytta verksamheter kvarstår. Det är det som gör mig orolig, och det är därför jag inte kan stå bakom Centerpartiets förslag, åtminstone inte i nuläget.

Herr talman! Tack till ledamoten för anförandet! Jag lyssnade särskilt uppmärksamt på den del som gäller det som kallas asymmetrisk ansvarsfördelning. Det var ett lite speciellt sätt att beskriva det, men det är intressant att läsa vad det innebär.

Jag är invald i finansutskottet, där vi har det ekonomiska ansvaret för hur kommuner och regioner kan samverka och stötta varandra, till exempel genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet, som handlar om att skapa jämlika förutsättningar i vårt land och som vi i riksdagen ju står bakom. Ledamoten sa att det ska vara lättare att samverka och att flytta olika områden mellan kommuner, som det här skulle kunna innebära.

Jag tänker att kommuner och regioner ju i dag samverkar på lite olika sätt. Ledamoten var inne på det. Det handlar bland annat om vilka kostnader man har för att rekrytera spetskompetens, och där är vi i grunden överens. Jag kan ta ett exempel från mitt hemlän, där Ockelbo kommun, som är minst i länet med drygt 6 000 invånare, köper tjänster inom till exempel juridik och it av Gävle kommun, som är störst i länet. Det är antagligen för att kunna sänka kostnaderna för de här delarna. Det tycker jag är bra att man kan jobba med, men det jag vänder mig lite emot är det ledamotens parti vill, nämligen att man ska kunna flytta verksamheter från en kommun till en annan.

Kommunerna kan ju samverka i dag i kommunalförbund och gemensamma nämnder, som ledamoten också var inne på. Det som oroar mig med Centerpartiets förslag är att man flyttar möjligheten till ansvarsutkrävande från fullmäktige, alltså medborgarna, i en kommun till en annan dit man har flyttat verksamheten. Hur ser Centerpartiet på kommunfullmäktiges och medborgares möjligheter till ansvarsutkrävande om man flyttar verksamhet från en kommun till en annan?

Fru talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande 6 Sekretess för uppgifter om jägare hos länsstyrelsen och Polismyndigheten. Förslaget är att lagändringarna ska träda i kraft den 15 april 2024. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Offentlighets- och sekretesslagen är något att vara stolt över. Jag tänker på att vi i många fall kan ha ett öppet samhälle där uppgifter finns tillgängliga för medborgare eller massmedier att granska för att säkerställa att den demokratiska kontrollen i vårt samhälle upprätthålls och just går att granska. Likaväl som riksdagens ledamöter har möjlighet att granska regeringen behöver även riksdagen eller exempelvis kommunfullmäktige kunna granskas. Det är trots allt så vi bidrar till att upprätthålla medborgarnas förtroende för samhällets institutioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sekretess för uppgifter om jägare hos läns-styrelsen och Polis-myndigheten

Sekretessdelen i lagen är nödvändig. Det kommer att finnas tillfällen när sekretess råder och det finns hinder mot att personuppgifter sprids. Det handlar till exempel om att förhindra att känslig information kommer kriminella till gagn och kan nyttjas för att utpressa eller hota. Offentlighet och sekretess står visserligen rakt emot varandra, men båda delarna behövs i en demokrati och en rättsstat.

Precis som utskottet redogör för i sitt betänkande innebär förslaget följande: "Sekretess ska gälla hos en länsstyrelse för uppgift som hänför sig till register över verksamheter för livsmedelskontroll, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att skjutvapen enligt vapenlagen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin kommer till brottslig användning. Vidare innebär förslagen att sekretess på motsvarande sätt ska gälla för uppgift som hänför sig till Polismyndighetens register över uppdragstagare inom Nationella Viltolycksrådet."

Det är en förändring som vi sverigedemokrater ställer oss bakom. Detta är en fråga som vi har drivit i många år, och det är därför glädjande att denna förändring till gagn för den enskilde, i detta fall jägaren, innebär en större säkerhet.

Fru talman! Som jägare hamnar du lätt i en utsatt roll, särskilt om dina personuppgifter finns tillgängliga som offentlig handling hos myndigheter. Det är ingen hemlighet att organisationer som starkt motsätter sig jakt skulle kunna nyttja dessa uppgifter, men även kriminella gäng och den organiserade brottsligheten skulle kunna nyttja dem för att söka rätt på vapen, ljuddämpare eller magasin att stjäla och använda för allvarlig brottslighet.

Tyvärr har vi fått ett samhälle där de i dag föreslagna förändringarna är nödvändiga för att skydda den enskilda personen från att utsättas för brott eller trakasserier därför att man är jägare eller har tillgång till vapen. Det ligger också i samhällets intresse att stärka sekretessen för dessa uppgifter och på så sätt i allt större utsträckning förhindra att de missbrukas.

Fru talman! Sverigedemokraterna är ett jaktvänligt parti. Vi vill underlätta för jägare att jaga samtidigt som vi ska säkerställa att de inte riskerar problem just därför att de är jägare. Att vara jägare, oavsett om man jagar på fritiden eller arbetar åt en myndighet, är en livsstil som hundratusentals personer i Sverige bär med sig.

Jag har stor respekt för den kunskap, erfarenhet och vilja som många jägare besitter när det gäller att hantera vapen, jakt och djur - kunskap som har förts vidare från generation till generation, givetvis med lite förändring, för ny kunskap och erfarenhet kommer alltid längs vägen.

När jägare hjälper exempelvis det offentliga behöver även det offentliga hjälpa jägarna. Undan för undan ska vi se till att göra det bättre och lättare i Sverige, och det förslag som vi i dag ska fatta beslut om är ett steg på vägen dit.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars Andersson, Matheus Enholm, Runar Filper, Victoria Tiblom och Martin Westmont (alla SD).

Fru talman! Då detta är min sista möjlighet vill jag naturligtvis passa på att tacka statsrådet för interpellationsdebatten om denna mycket viktiga fråga.

Jag konstaterar att Sverigedemokraterna och regeringen skjuter till medel till regionerna, samtidigt som vi pekar på regionernas ansvar för styrningen av respektive verksamhet.

Socialdemokraterna styr även i dag en majoritet av regionerna i Sverige. När man har detta ansvar håller det inte att, som Socialdemokraterna gör i exempelvis Region Värmland, välja att köpa konst för 40 miljoner och sedan leverera en besparing på akuten. Det är ju ett signalvärde i att man sparar på sjukvården och väljer konsten.

Visst, det är Socialdemokraterna i regionen som gör den prioriteringen, men man kan inte kräva att staten ska betala för det. Att Socialdemokraterna sparar på akuten och hellre vill sätta upp finkonst är en prioritering som jag ställer mig ytterst tveksam och fundersam till.

Tyvärr vet jag att vi inte kommer att få se ett ansvarstagande från Socialdemokraterna här. De kommer inte att medge sitt misslyckande under de senaste tio åren i regionerna med 23 skattehöjningar, samtidigt som de också hade regeringsmakten.

Det blir ganska ihåligt när Socialdemokraterna, "arbetarepartiet", påstår att den tidigare regeringen prioriterade välfärden när de levererade 23 skattehöjningar i regionerna - skattehöjningar som drabbade vanliga löntagare som undersköterskan i äldreomsorgen, barnskötaren i barnomsorgen och byggarbetaren som bygger nya skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur förklarar Socialdemokraterna att de höjt skatter 23 gånger i regionerna när inga pengar finns nu i sämre tider, trots att det var under deras egen regering som skattehöjningarna gjordes? Samtidigt kan vi se hur Socialdemokraterna öser pengar på lyxprojekt och finkonst i stället för att prioritera hälso- och sjukvården. Det är skamligt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på interpellationerna.

Debatten i denna fråga är naturligtvis viktig. Så sent som i förra veckan hanterades frågor kopplade till bland annat sjukvården i finansutskottets debatt om kommunala frågor.

Frågan om den svenska sjukvården och finansieringen av denna är viktig och något som Sverigedemokraterna och regeringen hanterade i den gemensamma statsbudgeten och det nyligen aviserade tillskottet om 6 miljarder direkt till regionerna, varav 177 miljoner går till mitt hemlän Gävleborg.

Totalt, kan jag konstatera, skjuter staten till 22 miljarder till kommuner och regioner för 2024 i vad som nu är aviserat - 16 miljarder i statsbudgeten och 6 miljarder i vårändringsbudgeten, varav 12 miljarder till regionerna. Det är viktiga tillskott. Staten behöver göra sin del för att dämpa effekterna av bland annat inflationen, och detta är viktiga tillskott för att så göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt får vi inte glömma att ansvaret för politiken och de politiska prioriteringarna ligger hos respektive region och kommun att fatta beslut om. När det gäller det tillskott som kommer från staten kommer respektive region att själv bestämma över hur dessa medel används.

Det är viktigt att se en helhet här, där regionerna har det långsiktiga ansvaret för att säkerställa att verksamheten ryms inom de ramar som fullmäktige har satt och där statsbidrag är en del av finansieringen, till exempel genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

Samtidigt kan jag konstatera att de senaste tio åren har Socialdemokraterna varit med i styret i 17 av de 21 regionerna. Därmed har Socialdemokraterna haft ett avgörande inflytande över styrningen i 3 av 4 regioner i Sverige vad gäller politik och prioriteringar.

Resultatet av dessa tio år är tydligt - 23 skattehöjningar har Socialdemokraterna levererat. I tre regioner har skatten höjts vid tre tillfällen vardera. Det är en oroande signal om att skattehöjningar varit lösningen på strukturella problem, underskott och satsningar som inte varit finansierade från början. Det är helt enkelt en bristande styrning av verksamheten utan finansiering och utan ansvarstagande där Socialdemokraterna genom att göra skattehöjning på skattehöjning skjuter problem framför sig ett litet tag åt gången, något som naturligtvis är ohållbart.

En skattehöjning är en allvarlig signal om att kostnadsbilden i organisationen måste arbetas med. Tre skattehöjningar är en mycket tydlig och inte minst oroande och allvarlig signal om detta. Här har Socialdemokraterna brustit i sin styrning av regioner och brustit i det ekonomiska ansvaret. Det är mycket allvarligt.

Det är inte okej att skylla socialdemokratins brister under så många år på staten. Under goda år ska ekonomi och resultat visa positiva utfall, och en del av detta ska kunna sättas av för framtiden i en resultatutjämningsreserv. Ändå valde Socialdemokraterna i 7 av 17 regioner som man styrt de senaste tio åren att inte inrätta en utjämningsreserv för att i sämre tider kunna jämna ut med pengar som lagts undan i goda tider.

Jag förstår varför vi har denna interpellationsdebatt här i dag. Socialdemokraterna behöver helt enkelt flytta fokus från sitt misslyckande i styrningen av regionerna de senaste tio åren till staten. Det är skamligt.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan lugnt säga att jag inte har varit på några bjudmiddagar vad gäller att diskutera frågor om vinster i välfärden, så det kan ledamoten vara alldeles trygg med.

(Applåder)

När det gäller resurser till välfärden under pandemin var ju alla partier i stort överens om att vi behövde skjuta till pengar för att säkerställa att allt skulle fungera. Det var trots allt en global kris som pågick.

Jag nämnde för Socialdemokraterna att under deras tid i majoritetsställning i regionerna de senaste tio åren har man höjt skatten 23 gånger. Jag tror att Miljöpartiet är det enda parti som lyckats slå Socialdemokraterna i skattehöjningar. Det är naturligtvis imponerande. Men det är inte bra, för det slår mot vanligt folk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Trots det finns det inte pengar i regionerna för att hantera den här situationen. Vi står med en problematik nu. Det är en tuff situation för våra kommuner och regioner; det medger jag. Men ni har inte säkerställt att det finns några resurser.

Det här är ju ett delat ansvar. Regioner och kommuner har beskattningsrätt, och regioner och kommuner har egna möjligheter att prioritera sin verksamhet och inriktning. Staten bidrar, bland annat genom det kommunalekonomiska systemet, till att skapa goda förutsättningar i hela landet.

Vi kan alltid dividera om resurser, hur mycket eller lite det ska vara, men jag vet att Sverigedemokraterna och regeringen har skjutit till 16 miljarder extra till välfärden för detta år. Men som jag sa är ansvaret delat, och det finns inget parti som har haft ett sådant inflytande de senaste tio åren över regionernas möjligheter som Miljöpartiet. Men det ansvaret har Miljöpartiet uppenbarligen inte tagit, varken i regeringsställning eller i majoritetsställning i regionerna. Nu försöker ni skylla på Sverigedemokraterna, och precis som jag sa till Socialdemokraterna är det inte seriöst utan skamligt.

(Applåder)

Herr talman! Tack till ledamoten för anförandet!

Det är alltid intressant att lyssna på ett parti som Miljöpartiet, som satt i regeringsställning under år 2014 till år 2021, då man valde att lämna regeringen. Miljöpartiet har haft ett avgörande inflytande på regeringens politik och vilka förutsättningar som skapats ute i landet för våra kommuner och regioner.

Ledamoten säger mycket intressant i sitt anförande; det ska jag medge. Det är mycket som är intressant att lyssna på. Men det är konstigt att ledamotens parti och ledamoten själv kommer på alla bra saker man vill göra när man har lämnat regeringen och när man har tappat makten i riksdagen. Då kommer man på allt det här som behöver göras för välfärden som man nu påstår.

Under de sju år som Miljöpartiet satt i regeringsställning har diskussionen om generella bidrag och riktade bidrag pågått. Men man har från Miljöpartiets sida inte tagit något initiativ till att förändra det här för att underlätta för kommuner och regioner att minska den administrativa bördan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Nu har vi en ny utjämningskommitté som tittar på de här delarna, vilket jag tycker är bra. Jag inväntar slutsatserna som kommer från den.

Jag nämnde i mina tidigare replikskiften det ansvar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har haft för den politiska makten i Sveriges kommuner och regioner. När man tittar på Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet ser man att Miljöpartiet är det parti som suttit längst i majoritetsställning i regionerna de senaste tio åren. Ni har haft mest möjlighet att påverka politiken. Även om ni är ett litet parti har ni haft inflytande.

Varför har inte Miljöpartiet säkerställt att det finns ekonomiska resurser i regionerna nu när det är sämre tider?

Herr talman! Jag hör att ledamoten mitt emot mig blir väldigt upprörd. Jag förstår det. Man brukar bli det när man blir påkommen med att göra felprioriteringar ute i kommunerna och regionerna. Man försöker alltså blanda bort korten från Vänsterpartiet när man skyller på staten och pratar om längre vårdköer.

Jag nämnde just detta som exempel: Man väljer att köpa konst för 40 miljoner i Region Värmland när man ska spara 23 miljoner på akuten. Det är på akuten vi hjälper patienter. Det är där vi har personal som hjälper patienterna. Det är er prioritering som gör det sämre. Ni ska sätta upp fin konst någonstans för att ni tycker om det mer. Det är er prioritering.

Jag nämnde bara några exempel. Börjar jag leta över hela landet kommer jag att hitta betydligt mer. Jag gjorde bara ett snabbt överslag, och det gick ganska fort att hitta sådana här galenskaper. Det finns garanterat mer.

Vänsterpartiet hade ett avgörande inflytande på statsbudgeten 2014-2018, när man samarbetade med den dåvarande S-MP-regeringen. Man satt också i styret i 13 av 21 regioner. Men man har inte bidragit till att säkerställa att det finns resurser framåt. Det är Sverigedemokraterna som har säkerställt det i opposition under förra mandatperioden och som har säkerställt att vi har skjutit till extra pengar nu. Det är inte Vänsterpartiet som har gjort det. Ni har ansvaret i många kommuner och regioner. Ni måste ändå prioritera rätt.

Staten ska absolut se sin del. Staten gör mycket, och vi kommer att återkomma med vad staten eventuellt kan göra mer under våren. Men ni måste ta det ansvar ni har i kommuner och regioner. Ni kan inte bara skylla på staten när ni drar in skolmjölk för skolbarnen för att ni vill bygga ett badhus för 1 miljard kronor i stället. Det är er politik. Ni anlitar privata prbyråer. Ni köper konst, och ni väljer att stänga bibliotek för att bygga lyxkulturhus. Det är Vänsterpartiets prioriteringar. Det förvånar mig inte, för under min aktiva tid som politiker har jag alltid sett det. Men att man skyller ifrån sig är spännande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

(Applåder)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Vänsterpartiet och deras påståenden om att de vill stå upp för välfärden och att de vill satsa på välfärden. Samtidigt kan man hitta exempel från verkligheten där det kommunala eller regionala slöseriet är som extremast under Vänsterpartiet.

Man säger att staten måste skjuta till mer resurser eftersom det nu pågår ett haveri ute i landet. Samtidigt kan vi titta på exempel från Uppsala kommun. Där var Vänsterpartiet med och tänkte inrätta en kommunal filmstudio för 15 miljoner kronor, något som man backade från när det blev protester från medborgarna.

I Kiruna kommun, långt uppe i norr, bygger man ett badhus för 1 miljard. Men nu har man också beslutat att man ska dra in skolmjölken för skolbarn. I Åre kommun använder det vänsterpartistiska styret en privat pr-byrå för att bedriva opinion, något som troligtvis är olagligt. I Region Värmland, som Vänsterpartiet styr med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, köper man konst för 40 miljoner. Men man ska spara 23 miljoner på akuten. I Gävle kommun, som jag kommer från, röstar Vänsterpartiet för ett lyxkulturbygge som nu kräver 95 miljoner extra och är uppe i över en halv miljard. Men man stänger bibliotek i stadsdelarna där barnen bor.

Detta är Vänsterpartiets prioriteringar, och så skyller man på staten. Det är skamligt. Jag förstår verkligen inte att man kan ha den här retoriken när man gör så dåliga prioriteringar där man själv har makten. Det är helt horribelt.

(Applåder)

Herr talman! När det gäller välfärdsbrottsligheten får vi inte glömma att kommuner och regioner har ett eget ansvar att skapa förutsättningar för att upptäcka och förhindra denna och hela tiden jobba mot att det finns en sådan. Men ledamoten beskriver det som att all privat verksamhet skulle vara problematisk och att det förekommer välfärdsbrottslighet bara för att det är privat verksamhet.

Vi ska naturligtvis slå hårt mot dem som lurar våra kommuner och regioner eller för den delen andra på pengar. Dem ska vi slå mot. Men vi måste också möjliggöra att de som är seriösa kan bedriva seriös verksamhet. Man ska komma ihåg att privat äldreomsorg och privat hemtjänst finns för att någon har efterfrågat detta. De uppstår inte av sig själva och får kunder, brukare eller vad vi nu ska kalla det, utan de uppstår för att det finns en efterfrågan.

Ledamoten påstår att Socialdemokraterna har tagit ansvar för välfärden under den tioårsperiod jag nämnde. Varför behövde då de 17 regioner som Socialdemokraterna styrde höja skatten 23 gånger? Om nu staten tog sitt ansvar, varför ser vi då så många skattehöjningar? Tre regioner höjde skatten tre gånger under den period vi talar om. Under de goda tider som Socialdemokraterna påstår att det var höjde man skatten i regionerna totalt 23 gånger. Det är ju något som slår mot just undersköterskan i äldreomsorgen, barnskötaren i barnomsorgen eller byggarbetaren som bygger den nya skolan.

Ledamoten talar om brösttoner. Socialdemokraterna slår sig ganska väl för bröstet och påstår att man har skött välfärden. Men varför har vi då fått se dessa massiva skattehöjningar under S-MP-regeringen?

(Applåder)