Mikael Damsgaard

Fru talman! Låt mig gå tillbaka till det Gudrun Nordborg sa om förebyggande åtgärder i sin första replik. Jag tror att det är naivt att tro att vi med traditionellt förebyggande arbete kan stävja denna typ av kvalificerade säkerhetshot. Det här handlar ju om människor som är ideologiska drivkrafter bakom, inte minst islamistisk, terror. Jag har svårt att tro att dessa individer är särskilt mottagliga för förebyggande insatser. Lagkraven är högt ställda, och det rör sig om ganska få beslut per år. Men det är nödvändigt att ha dessa kraftfulla verktyg i verktygslådan, och att avhända sig dem, så som Vänsterpartiet vill, vore både olyckligt och farligt för Sverige.

Att vi pratar om sprickan inom det rödgröna regeringsalternativet handlar helt enkelt om konsumentupplysning. Det vore farligt för Sverige att få en regering som lättar på migrationspolitiken och rättspolitiken så att brottsligheten får större utrymme i vårt samhälle. Att det vi har lyckats trycka tillbaka åter kan ta steg framåt vore farligt för Sverige, och det är denna konsumentupplysning vi vill ge väljarna.

Fru talman! I Moderaterna är toleransen för sådana ageranden vi sett från företrädare för Vänsterpartiet i det närmaste obefintlig, och jag menar att vi skulle hantera sådant ganska snabbt.

Jag uppskattar ledamoten Nordborgs ärlighet, och jag tycker att svensk politik och politisk debatt mår bra av att olika partier säger det de verkligen tycker och står för och att de står upp för sin hållning.

Vänsterpartiet och vi tycker olika i sak. Men att jag tog upp sprickan i det rödgröna regeringsalternativet handlar inte om kritik mot Vänsterpartiet utan om konsumentupplysning. Socialdemokraterna, som ju tyvärr inte deltar i debatten, vill med en rödgrön regering göra en rejäl vänstersväng inom bland annat den ekonomiska politiken samtidigt som de i likhet med den borgerliga sidan vill föra en stram migrationspolitik och en tuff rättspolitik. Denna kombination kommer dock inte vara möjlig. En regering måste nämligen vara överens och fatta sina beslut kollektivt, och Vänsterpartiet – som håller fast vi att man vill sitta i regering, vilket också hedrar er – kommer rimligtvis inte att gå med på de skärpningar Socialdemokraterna vill genomföra.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi går nu mot mandatperiodens slut. I eftermiddag har vi avslutning här i kammaren och tackar av de riksdagsledamöter som inte ställer upp för omval den 13 september. Men att en mandatperiod tar slut och att en ny tar vid innebär inte att politiken startar med ett blankt papper. Det finns frågor som verkligen löper över mandatperioderna och som vi kan följa över tid. Lagen om särskild kontroll och vissa utlänningar, LSU, som vi debatterar här i dag, är just en sådan fråga.

I denna lag regleras de allra mest kvalificerade säkerhetshoten mot Sverige. Den nuvarande lagstiftningen kom på plats förra mandatperioden, våren 2022, efter en mångårig process.

Redan 2017, ytterligare en mandatperiod tidigare, förband sig den dåvarande S-MP-regeringen i samband med den så kallade terroröverenskommelsen att se över lagen om särskild utlänningskontroll, som den hette då. Dessförinnan hade Säkerhetspolisen i en särskild inlaga till regeringen påtalat att lagstiftningen var otydlig, svårtolkad och svårtillämpad.

Kraven kom efter ett par decennier av islamistisk terror i Europa och i västvärlden. Vi minns ”nine eleven”, Madrid och London. Men vi minns också Sverige och Drottninggatan. Trots det akuta säkerhetshotet tog det dock fem år för Socialdemokraterna och Miljöpartiet från att regeringen förband sig att se över lagen tills en ny lag var på plats.

Vi från Moderaterna välkomnade den nya lagen när den kom, men vi konstaterade redan då att flera problem var olösta och kvarstod. Vår utgångspunkt var då och är nu att utländska medborgare som utgör hot mot Sveriges säkerhet ska lämna landet. Om det av olika skäl inte är möjligt behöver dessa personer kunna hållas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt.

Det är mot denna bakgrund som nuvarande regering gav en utredare i uppdrag 2024 att utreda ändringar i lagstiftningen. I dag debatterar vi en proposition från regeringen som behandlar delar av utredningens förslag.

Fru talman! I propositionen föreslår regeringen utökade möjligheter till förvar i så kallade LSU-ärenden. Bland annat föreslås ett sänkt beviskrav vid så kallade sannolikhetsförvar av vuxna utlänningar. I stället för att det ska vara sannolikt att ett beslut om utvisning kommer att meddelas föreslås att det räcker att det ska kunna antas att en utvisning kommer att meddelas.

Det föreslås också längre förvarstider och att den skarpa tidsgränsen för förvar av vuxna tas bort. I stället ska kravet på proportionalitet utgöra den yttersta gränsen.

Vid förvar av barn föreslås tidsgränsen förlängas till tre månader med möjlighet till förlängning av ytterligare nio månader vid synnerliga skäl. Synnerliga skäl innebär att det är högt ställda krav. Det föreslås att ett beslut om förvar av barn alltid ska prövas på nytt var fjärde vecka.

För att förtydliga att lagen kan tillämpas även på utlänningar som allvarligt påverkar säkerhetsläget utan att själva kunna knytas till säkerhetshotande handlingar föreslås att nuvarande utvisningsbestämmelse ändras tillbaka till den lydelse som fanns tidigare: En utlänning ska kunna utvisas om det är särskilt påkallat med hänsyn till Sveriges säkerhet.

Fru talman! Det föreslås också skärpta straff för vissa brott enligt LSU. Minimistraffet för vistelse i Sverige i strid med återreseförbud ska för brott av normalgraden skärpas från fängelse till fängelse i lägst sex månader. Minimistraffet för den som hjälper den som utvisas ur Sverige att återvända till Sverige i strid med återreseförbud ska skärpas från fängelse till fängelse i lägst sex månader.

Det finns en bred majoritet i utskottet för de skärpningar regeringen föreslår. Men vi ser att Vänsterpartiet än en gång vill avstyrka skärpningar som stärker Sveriges säkerhet och vill avslå propositionen i sin helhet. Även Miljöpartiet vill göra vissa begränsningar. Detta är en naturlig följd av vad man tidigare har föreslagit. Vänsterpartiet var ju även helt emot terroristbrottslagen.

Trots att det finns en bred majoritet i utskottet visar sprickan i det rödgröna regeringsalternativet på en oförmåga att föra en skarp rättspolitik och en politik för att skydda Sveriges säkerhet. Jag noterar också att Socialdemokraterna, som är det största partiet i det rödgröna regeringsalternativet, inte deltar i debatten om denna viktiga produkt.

Fru talman! Eftersom detta är min sista debatt innan sommaruppehållet och troligen också denna mandatperiod vill jag tacka mina kollegor i utskottet. Vi har haft ett bra samarbete och ett gott samtalsklimat, även om vi inte alltid har varit överens i alla frågor. Det har varit en intensiv mandatperiod med högt reformtempo, inte minst under detta riksmöte och särskilt i vår. Som sagt, även om vi ibland står på olika sidor av barrikaderna vill jag tacka för ett gott samarbete och för de meningsutbyten vi har haft.

Slutligen vill jag också tacka kammarkansliet och utskottets kansli och önska alla medarbetare i Riksdagsförvaltningen en riktigt glad och skön sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar helt bedömningen att kriminalvården måste ges goda förutsättningar att klara sitt uppdrag. Devisen bättre ut står vi fullt ut bakom, och det är viktigt att kriminalvårdens verksamhet håller hög kvalitet, att det bedrivs ett aktivt återfallsförebyggande arbete och att människor får en chans till omstart efter att ha begått brott. Här är vi helt överens.

Regeringen satsar också mycket resurser på kriminalvården. Det handlar om att ge kriminalvården rätt förutsättningar, men det handlar också om att skydda samhället mot personer som har begått brott och riskerar att på nytt begå brott som skadar samhället.

Miljöpartiet argumenterar besjälat för att straffskärpningar inte är en sådan bra idé. Vad leder då detta till? Jo, om en rödgrön regering hade suttit i Rosenbad nu hade denna produkt inte kunnat läggas fram. Då hade vi inte kunnat besluta om ett femtiotal skärpta straffskalor och om dubbla straff för gängkriminella. Det skulle ha varit resultatet med en rödgrön regering och en rödgrön politik. Det hade varit resultatet denna mandatperiod, och det skulle bli resultatet nästa mandatperiod. Jag hoppas att vi inte får uppleva det experimentet.

(Applåder)

Herr talman! Vad gäller den rödgröna sidans förmåga att leverera politik på rättspolitikens område är det riktigt att en hel del kom under den förra regeringen. Men det var också genomgående för lite och för sent. Nästan alla produkter lämnade ganska mycket övrigt att önska, och det kan man också se i våra följdmotioner till dessa produkter.

Exempel på när man hade väldigt svårt att leverera var terroristbrottslagen och skärpningen av LSU, alltså den lag som rör personer som utgör säkerhetshot mot Sverige. Här tog det fem år för den rödgröna regeringen att lägga fram förslag som var absolut nödvändiga för Sveriges säkerhet.

Men som ett erkännande till Socialdemokraterna: När Miljöpartiet lämnade regeringen rasslade det till. Då fick plötsligt den socialdemokratiska regeringen lite lättare att leverera.

Detta kan vara en viktig påminnelse till väljarna om vad som väntar med Miljöpartiet i regeringen nästa mandatperiod.

Det som sades om Lagrådets kritik stämmer. Men det vi pekar på är att när farliga kriminella sitter bakom lås och bom begår de inte nya brott, och det finns ett behov av att skydda samhället mot farlig kriminalitet. Det handlar också om rättvisa, värderingar och hur höga straffen ska vara för att ge brottsoffer upprättelse.

Herr talman! En våldtäkt är naturligtvis en lika allvarlig kränkning för brottsoffret om den sker utanför en nätverkskriminell kontext som om den sker inom denna kontext; det är alldeles självklart.

Den brottslighet som sker inom ramen för den organiserade brottsligheten, som det exempel Pontus Andersson Garpvall gav, är systemhotande. Den hotar fundamentet i vårt samhälle. Det är skälet till att vi vill ha dubbla straff för brott som begås inom ramen för organiserad brottslighet.

När det gäller narkotikabrott är vi från samarbetspartierna inte på något sätt främmande för att genomföra fler straffskärpningar längre fram, och jag hoppas att vi kan vinna valet och bilda regering. Många av de områden som har varit uppe till diskussion i dag kan absolut vara aktuella att gå vidare med. Jag menar att vi kommer att ha förmågan att göra det, och vi kommer att kunna analysera vad som ytterligare behöver göras. Samhället förändras, och nya behov uppstår. Vi är alltså inte färdiga för att vi genomför detta, utan det kommer att behöva göras mer under nästa mandatperiod.

Jag konstaterar att med den splittring som finns inom det rödgröna laget kommer man att ha otroligt svårt att enas om ytterligare steg inom rättspolitikens område eftersom man låser varandra nästan hela tiden.

Herr talman! Jag tackar Ulrika Liljeberg för frågan.

Jag kan inledningsvis konstatera att det inte finns något förslag från Centerpartiet om skärpta straff för narkotikabrott i betänkandet.

Effekten av förslagen i den här propositionen kommer, som en följd av bestämmelsen om dubbla straff, att bli kraftigt skärpta straff för dem som smugglar eller säljer narkotika. Denna verksamhet sker oftast inom ramen för den organiserade brottsligheten och är väldigt sällan helt oberoende av den. De som ägnar sig åt narkotikabrottslighet kommer till följd av det här att få kraftigt skärpta straff och mycket tuffare påföljder, oavsett vad ledamoten säger.

Herr talman! Jag tror inte att Teresa Carvalho riktigt lyssnade på vad jag sa. Det vi föreslår i propositionen är skärpta straff för grov ekonomisk brottslighet. Även ekonomisk brottslighet ska omfattas av bestämmelsen om dubbla straff, vilket kommer att leda till kraftigt skärpta påföljder för nätverkskriminella som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet. Det är viktigt och rätt.

Vad gäller den utsträckta handen saknar Socialdemokraterna trovärdighet i denna fråga. Vi är tacksamma för att Socialdemokraterna stöder regeringen i många reformer, men den vänsterpolitik som man vill driva tillsammans med övriga i det rödgröna laget, med ofinansierade reformer på område efter område, gör att förutsättningarna saknas. Vi ser ju hur det rödgröna laget röstar i dag. Centerpartiet röstar mot bärande delar. Miljöpartiet vill fälla helheten. En socialdemokratisk regering kommer att tvingas in i vänsterburen även på det rättspolitiska området – det är tyvärr sanningen.

Herr talman! Jag förstår att Socialdemokraterna och Teresa Carvalho inte gärna vill prata om den rödgröna sidans oförmåga på området lag och ordning. Förra mandatperioden fick Socialdemokraternas regering över 100 tillkännagivanden per år emot sig i de frågorna och förmådde inte få igenom sina egna budgetar.

Sverige har nu en regering som har fått igenom alla sina budgetar och som med rekordfart har drivit på för en omläggning av rättspolitiken. Vi gör det steg för steg och med en handlingskraft som en socialdemokratisk justitieminister skulle ha väldigt svårt att visa.

En del av regeringens strategi mot den grova organiserade brottsligheten är att strypa den kriminella ekonomin. Det gör regeringen på många olika sätt. I dag diskuterar vi det straffrättsliga området, och propositionen innehåller förslag på straffskärpningar. Vi skärper de lägsta straffen för grova ekonomiska brott. Ekonomisk brottslighet omfattas av bestämmelserna om dubbla straff, vilket gör att det blir ordentliga straffskärpningar för ekonomisk brottslighet kopplad till organiserad brottslighet jämfört med hur det ser ut i dag.

Vi har också en produkt som ska behandlas här i kammaren i augusti. Den handlar om översyn av hela påföljdssystemet. Syftet är att vi ska få en mer nyanserad användning av straffskalorna och utnyttja hela straffskalorna. I dag dömer domstolarna sällan ut maxstraffet. Vi vill skicka en signal om att man ska utnyttja hela straffskalorna.

Vi gör mycket på det här området.

Herr talman! Den grova organiserade brottsligheten är ett av vår tids största samhällsproblem. Under tio år från 2012 till 2022 tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet. Den organiserade brottsligheten hade tillåtits tränga sig in i samhällskroppen.

Moderaterna gick för fyra år sedan till val på att få ordning på Sverige. I regeringsställning har vi systematiskt arbetat för att städa upp efter de tidigare mandatperioderna av rödgrönt vanstyre.

En central del i vår omläggning av politiken gäller straffen. Den bygger på ett perspektivskifte från ett historiskt fokus på gärningsmannen till ett fokus på brottsoffer och samhällets behov av skydd.

Herr talman! Dagens system för bestämmande av straff grundar sig i stor utsträckning på reformer som gjordes på 1960- och 1980-talen. Sedan dess har det svenska samhället förändrats i grunden. Det straffrättsliga systemet har lappats och lagats men inte reformerats som en helhet för att möta en ny verklighet.

Dagens system ger inte tillräckligt skydd mot farliga brottslingar och tillgodoser inte brottsoffers rätt till upprättelse. Det handlar om de kriminella gängen, men också om till exempel upprepade vålds- eller sexualbrott mot kvinnor och barn.

För att ta sig an detta omfattande uppdrag gavs den dåvarande riksåklagaren och nuvarande rikspolischefen, Petra Lundh, sommaren 2023 i uppdrag att leda en omfattande översyn av straffrätten. Hon fick i uppdrag att ta ett helhetsgrepp om påföljdssystemet och straffskalorna.

Två år senare tog regeringen emot förslagen. Det handlade om totalt fyra volymer på 1 893 sidor med förslag på den största reformen av det svenska straffsystemet i modern tid.

Sedan regeringen tog emot förslagen för drygt ett år sedan har Justitiedepartementet i högt tempo arbetat vidare med dem. Propositionen vi debatterar i dag, Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor, tar hand om delar av utredningens förslag.

Herr talman! Regeringen föreslår att gängkriminella ska kunna få dubbla straff, att ett femtiotal straffskalor skärps, att upprepade grova våldtäkter ska kunna leda till livstids fängelse och att presumtionen för häktning ska utvidgas. De övriga delarna av utredningens förslag kommer att behandlas i den kommande propositionen om ett nytt straffrättsligt påföljdssystem som behandlas i riksdagen i augusti.

Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt att lite närmare beskriva några av förslagen i propositionen. Gängkriminella föreslås som utgångspunkt få dubbla straff. Dagens straffskärpningsbestämmelser träffar inte tillräckligt brett och ger inte tillräckligt stora straffpåslag. Till exempel kommer de inte alltid åt den brottslighet som begås inom mer löst sammansatta nätverk, vilken är den typ av organiserad brottslighet som dominerar.

Den nya bestämmelsen om dubbla straff omfattar allt från sprängningar, skjutningar, narkotikaförsäljning och bedrägerier till brott som riktar sig mot välfärdssystemen. Utgångspunkten blir att straffvärdet ska vara dubbelt så högt som det annars hade varit. I det enskilda fallet finns dock ett visst utrymme för avvikelse. Om det rör sig om en person som uppenbart har utnyttjats av de kriminella gängen eller pressats till att begå brott kan en mildare bedömning göras. Personer i ledande ställning – gängledare – kan däremot få en ännu hårdare bedömning, alltså mer än dubbla straff.

Herr talman! Regeringen föreslår att ett femtiotal straffskalor skärps. Maximistraffen för synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn skärps från tio till tolv års fängelse. För den som dömts för flera sådana brott ska livstids fängelse kunna dömas ut.

Regeringen föreslår även att straffen skärps för involverande av underårig i brottslighet. Maxstraffet är i dag fyra år. Det föreslås höjas till sex år. Maxstraffet kan om brottet begås i en gängkriminell kontext, vilket är synnerligen vanligt, bli upp till tolv år. Det innebär en tredubbling av maxstraffet för involverande av underårig i brottslighet.

För att bekämpa den kriminella ekonomin skärps straffen för grovt bedrägeri, grovt bidragsbrott och andra ekonomiska brott. Det lägsta straffet höjs från sex månaders fängelse till ett års fängelse. Även dessa brott kan omfattas av bestämmelsen om dubbla straff. Det är ett effektivt sätt att skärpa repressionsnivån för personer i den nätverkskriminella miljön som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet.

Ett annat förslag som gäller generellt men som blir särskilt viktigt i relation till omfattande ekonomisk brottslighet är att vi skärper den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet. Förändringen innebär till exempel att den som döms för flera grova bedrägerier kommer att kunna dömas till tolv års fängelse i stället för dagens åtta år.

Herr talman! Häktningspresumtionen utvidgas. I dag omfattas inte brotten grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning och hedersförtryck av reglerna om obligatorisk häktning. Det ändrar vi på för att det typiskt sett finns stor risk att förövaren försöker störa utredningen eller fortsätter sin brottslighet. Den misstänkte bör alltså vara häktad. Så är ofta fallet i dag, men genom en utvidgad häktningspresumtion tydliggörs att detta ska vara huvudregeln.

Utvidgad häktningspresumtion ska även gälla när det kommer till misstankar om allvarliga fall av försök, förberedelse eller stämpling till brott. Om någon exempelvis är misstänkt för försök eller förberedelse till mord eller människorov ska denna också vara häktad. Med förändringen av häktespresumtionen vill regeringen säkerställa att brottsoffer skyddas och att skyldiga gärningsmän döms.

Herr talman! Det finns även anledning att säga några ord om Lagrådets kritik mot förslagen i propositionen och hur den har hanterats. Lagrådet har lämnat en del konstruktiva synpunkter på lagtexten, och dem har regeringen i stor utsträckning följt. Dock avstyrker Lagrådet förslaget i dess helhet. En central del i Lagrådets kritik är invändningar mot den allmänna höjning av repressionsnivån som föreslås i propositionen. Men hur höga straffen ska vara är ytterst en politisk och värderingsmässig bedömning. Här håller Moderaterna och våra samarbetspartier helt enkelt inte med Lagrådet, utan vi anser att skärpta straff är både önskvärda och nödvändiga. Det handlar i grunden om rättvisa.

Lagrådet kritiserar också beredningen av förslaget. Det går att ha viss förståelse för att regeringens höga reformtakt gör det svårt för Lagrådet att fullt ut ta ställning till alla förslag. Men vi kommer, herr talman, från en situation där det under alltför lång tid gjorts alldeles för lite. De stora samhällsproblemen med gängkriminalitet och annan organiserad brottslighet har förvärrats de senaste åren. Det har därför funnits behov av att gå kraftfullt fram. Det var också Moderaternas löfte till väljarna – att få ordning på Sverige.

Jag noterar slutligen att oppositionen än en gång är djupt splittrad när det kommer till lag och ordning. Jag välkomnar att Socialdemokraterna stöder regeringen när det gäller behovet av att skärpa straffen. Men jag noterar att Centerpartiet säger nej till nya bestämmelser om dubbla straff och att Miljöpartiet vill avslå propositionen i dess helhet. Och det är inte unikt för den här propositionen. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet säger återkommande nej till hela eller delar av regeringens förslag inom rättspolitikens område. Det är alltså svårt att se hur en rödgrön regering, om olyckan skulle vara framme, skulle ha någon som helst styrfart inom rättspolitikens område.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet, bifall till regeringens proposition och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! Den som är svaret skyldig är ju Samuel Gonzalez Westling. Han säger nej till att avlasta svensk kriminalvård. Vi har en möjlighet att tillskapa 600 platser som kan avlasta svensk kriminalvård. Här blir Samuel Gonzalez Westling svaret skyldig.

Vi har från svensk sida haft goda relationer med Estland. Vi har ett gott samarbete. Avtalet kommer att innebära väsentliga fördelar för Sverige, som får en avlastning, men också för Estland, som genom avtalet kan bibehålla kapacitet i den estländska kriminalvården. De kan säkra viktiga arbetstillfällen men förstärker också samarbetet med Sverige inom viktiga områden.

Vi är inte på något vis svaret skyldiga när det gäller detta, utan vi har jobbat väldigt seriöst med den här frågan för att gå i takt med Estland. Det ger stora fördelar för Sverige. Jag ser också att det ger vinster för Estland, vilket också den estländska regeringen har sett.

Herr talman! Jag förstår att Vänsterpartiet vill rikta uppmärksamheten någon annanstans. Man säger nej till viktiga samarbeten, viktiga avtal, som kan avlasta svensk kriminalvård i en tid då vi har en kraftig platsbrist. Jag förstår att Vänsterpartiet inte vill prata om den frågan.

Den svenska regeringen och Sverige har goda relationer med den estländska regeringen. Jag har själv varit på plats i Tartu och Estland, träffat den estländska justitieministern och fått ta del av hur verkställigheten kommer att gå till. Jag har fått se lokalerna och känner mig väldigt trygg med att detta kommer att ske under ordnade och mycket goda former. Det tror jag också kommer att visa sig i praktiken.

Jag menar att det är viktigt att vi nu när avtalet ska genomföras i praktiken fortsatt har nära kontakter med Estland – den estländska regeringen, estländska myndigheter och politiken i stort, naturligtvis – för att säkerställa att detta tas emot på bästa sätt.

Man kan ha en bild av vad detta skulle handla om. Vi har här i Sverige många gånger haft en felaktig bild om vad det skulle innebära – att vi skickar iväg folk till någon form av jordhålor någonstans. Så är det verkligen inte. Jag som har varit i Estland och sett fängelset vet att det här är goda faciliteter där en god kriminalvård kommer att kunna bedrivas.

Jag tror att det på samma sätt på sina håll i Estland kan finnas föreställningar om vad detta skulle kunna innebära – att svenska kriminella kommer att röra sig på gator och torg. Så kommer det inte heller att vara, utan de kommer att vara i tryggt förvar i ett säkert estländskt fängelse.

Detta är naturligtvis en fråga för estländsk inrikespolitik, men jag tror att det finns goda förutsättningar för att det även fortsatt, när detta kommer på plats och fungerar väl, kommer att finnas en stor acceptans även i Estland.

Herr talman! Regeringen genomför nu den största offensiven mot brottsligheten i svensk historia. Det handlar om en förstärkning av hela rättskedjan, nya verktyg till brottsbekämpande myndigheter, en helrenovering av det brottsförebyggande arbetet och en fullständig översyn av hela strafflagstiftningen.

Vi vill flytta fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Straffen ska spegla brottens allvar. Regeringen avser att införa dubbla straff för brott som utförs i gängkriminella miljöer. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och reglerna för villkorlig frigivning har skärpts.

Fängelsestraff syftar till att ge brottsoffer upprättelse och att ge förövaren möjlighet att efter straffet återinträda i det öppna samhället som en laglydig samhällsmedlem. Fängelsestraff syftar också, och inte minst, till att skydda samhället från gärningsmannen. Frågan om att skärpa straffen handlar därför ytterst om rättvisa.

För att klara allt detta behöver Kriminalvården byggas ut kraftigt, vilket också sker. Det är därför magstarkt, herr talman, att höra Socialdemokraterna beklaga sig över takten i fängelseutbyggnaden i Sverige. Under de åtta år Socialdemokraterna regerade i Sverige tillkom 1 550 anstaltsplatser. Under samma år som gängkriminaliteten exploderade och antalet dödsskjutningar tredubblades tillkom alltså bara 1 550 nya platser.

Herr talman! Nu har regeringen lagt i högsta växeln. Från 2023 till 2028 mer än fördubblas Kriminalvårdens budget, från 14 miljarder till över 30 miljarder. Sedan 2022 har 5 000 nya platser på häkten och anstalter tillkommit, både genom förtätning och genom helt nya platser. Men behovet av ytterligare platser kommer att vara stort under lång tid framöver, och i Kriminalvårdens platskapacitetsplan för åren 2026–2035 prognostiseras närmare en fördubbling av antalet intagna på anstalt. Till det kommer dessutom de icke tidssatta reformerna från Straffreformutredningen som riksdagen förväntas ta beslut om i augusti samt förväntade regler för villkorlig frigivning, vilket kräver ytterligare ett stort antal platser.

Herr talman! En sak är säker: En kraftig utbyggnad av häkten och anstalter kommer att vara nödvändig under den tioårsperiod vi har framför oss. Det handlar om att bygga ut befintliga anstalter och häkten, bygga helt nya anstalter och häkten i Sverige och i flera fall överföra verkställigheten till den dömdes hemland i de fall det handlar om utländska medborgare.

Herr talman! Den fråga vi debatterar i dag handlar om att svenska fängelsestraff ska kunna verkställas i Estland, och det är en åtgärd som vidtas vid sidan av flera andra för att säkerställa att personer som döms till fängelse också kan avtjäna påföljden under säkra former. För att möjliggöra denna ordning föreslås en ny lag om tillfällig verkställighet av fängelsestraff utomlands samt anpassningar av flera andra lagar. Dessutom föreslås riksdagen godkänna det avtal med Estland som har tecknats av den svenska regeringen.

Herr talman! Avtalet innebär att Estland ska göra 400 celler med kapacitet för upp till 600 intagna tillgängliga i anstalten i Tartu för verkställighet av svenska fängelsestraff från i sommar. Dessa 600 platser motsvarar ett stort fängelse i Sverige, vilket kommer att betyda mycket för en hårt ansträngd svensk kriminalvård.

Enligt avtalet är det den estländska kriminalvårdsmyndigheten som ansvarar för verkställigheten, med estländsk lagstiftning som utgångspunkt. Men det finns i avtalet bestämmelser som ersätter eller undantar delar av den estländska lagstiftningen för att förhållandena så långt som möjligt ska motsvara de som råder i svenska anstalter. Anstalten ska bemannas med estländsk personal, men viss svensk personal kommer att finnas på plats. Kriminalvården har också rätt att övervaka genomförandet av avtalet på plats.

Herr talman! En förutsättning för att detta ska bli verklighet är att minst tre fjärdedelar av de röstande vid onsdagens votering och minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för förslaget. Glädjande nog tycks det med god marginal finnas ett sådant stöd här i kammaren.

Men det är värt att notera att utan en moderatledd regering hade detta inte kommit på plats. När vi här i kammaren förra våren debatterade kriminalvårdsfrågor lät det nämligen helt annorlunda.

I Socialdemokraternas reservation i förra årets kriminalvårdsbetänkande var de mycket tydliga med att de inte ville gå vidare med planerna på att hyra anstaltsplatser utomlands. De uttryckte det som följer: ”Vi begär därför att regeringen inte ska gå vidare med planerna på att hyra anstaltsplatser utomlands.”

Efter det har Socialdemokraterna glädjande nog bytt uppfattning. Och det ska sägas: Det är hedervärt att kunna byta uppfattning när man inser att man har haft fel. Bekymret när det gäller denna fråga är att om Socialdemokraterna hade suttit vid regeringsmakten hade de inte påbörjat detta arbete över huvud taget. Vi hade således inte haft någon ny lagstiftning eller något nytt avtal att ta ställning till.

Vi har också i debatten här i dag kunnat ta del av inläggen från Socialdemokraternas kamrater på den rödgröna sidan, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som fortfarande säger bestämt nej till samarbetet med Estland.

Det är tydligt att med en rödgrön regering skulle många viktiga rättspolitiska reformer, inte minst denna, inte komma på plats – dels på grund av Socialdemokraternas egen oförmåga att ta initiativ, dels och inte minst på grund av de rödgröna kamraterna, som skulle fungera som effektiva bromsklossar.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger inte heller nej bara till att svenska fängelsestraff ska kunna verkställas utomlands. De vill också göra enkelbeläggning till norm inom kriminalvården, och det är ingen liten sak. Vi har i dag flera tusen dubbelbelagda platser på häkten och anstalter – platser som inte lätt låter sig ersättas.

Miljöpartiet har också som enda parti sagt nej till att ge regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om nödvändiga och tidsbegränsade undantag från vissa bestämmelser i plan- och bygglagen, om det behövs för att åtgärda en akut och påtaglig risk för en allvarlig brist på platser.

Sammantaget innebär den linje som Miljöpartiet och Vänsterpartiet driver att det i praktiken kommer att vara omöjligt att fullfölja de nödvändiga straffskärpningar som riksdagen i närtid kommer att behandla.

Men det tar inte stopp där, för vilka kriminella är det som Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ska släppas ut i förtid när platserna inte räcker till? Är det våldtäktsmannen? Eller är det den gängkriminella som har hotat vittnen? Eller är det den som har smugglat vapen och narkotika till Sverige?

Jag vill med detta verkligen inte strö smolk i bägaren. Det är verkligen glädjande att vi har en bred majoritet bakom detta viktiga samarbete med Estland. Men jag vill ändå höja ett varningens finger för vad en rödgrön regering med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle innebära för svensk rättspolitik.

(Applåder)

Fru talman! Vi behandlar nu regeringens proposition Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Rätten att demonstrera och mötas är en grundsten för demokratin i Sverige. Vi har vår rätt att framföra vår mening och att protestera mot makten. Det är en rätt som gäller för alla – även för den som vill uttrycka åsikter som av vissa kan uppfattas som provocerande eller sårande.

I Sverige är var och en enligt 2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Det är friheter som endast får begränsas om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen, till trafiken, till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Begränsningar får bara göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Dessutom får begränsningar inte gå längre än vad som är nödvändigt för ändamålet eller sträcka sig så långt att det är ett hot mot den fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Begränsningar av mötesfriheten och demonstrationsfriheten regleras närmare i ordningslagens bestämmelser. Där anges bland annat att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inte får anordnas utan tillstånd. I bestämmelserna anges också vad en ansökan ska innehålla och vilka skäl som kan ligga till grund för att vägra ett tillstånd. Tillstånd får enligt ordningslagen endast vägras om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller i dess omedelbara omgivning, med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.

Fru talman! För att människor ska kunna samlas och uttrycka sina åsikter på ett tryggt sätt föreslår regeringen vissa förändringar av ordningslagen för ökad säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Det har förekommit en del missförstånd i debatten kring denna produkt. Det finns därför anledning att vara tydlig. Förslagen syftar inte på något sätt till att förbjuda eller inskränka opinionsyttringar som kan uppfattas vara kontroversiella.

Inget av förslagen ger polisen utökade befogenheter att neka tillstånd för en allmän sammankomst. Grunderna för när tillstånd för en allmän sammankomst ska kunna nekas föreslås alltså vara oförändrade. Polismyndigheten kommer med andra ord inte att få större utrymme än i dag att neka tillstånd för kontroversiella opinionsyttringar med hänvisning till exempelvis säkerhetsrisker.

Fru talman! I propositionen föreslås ett antal förändringar.

Polismyndigheten ges tydligare befogenheter att ändra tid eller plats för en allmän sammankomst. Ett beslut om ändrad tid eller plats ska alltid föregås av en proportionalitetsbedömning. I beslutet ska ingå en bedömning av hur central tiden eller platsen är för syftet med sammankomsten. En sammankomst som hålls i strid med ett beslut om ändrad tid eller plats kommer att kunna upplösas.

Polismyndigheten får möjlighet att i vissa fall förbjuda att en allmän sammankomst hålls på en viss tid eller plats. Ändringen innebär att Polismyndigheten i stället för att helt förbjuda en sammankomst först ska överväga om det är tillräckligt att förbjuda sammankomsten på en viss tid eller plats.

Förslagen om tid och plats syftar till att ge polisen tillgång till ett lindrigare alternativ i de fall då det annars hade varit nödvändigt, redan enligt dagens bestämmelser, att helt neka tillstånd för sammankomsten.

Vidare föreslås att en allmän sammankomst och offentlig tillställning ska kunna ställas in med hänsyn till säkerheten för människors liv eller hälsa, till exempel om det finns uppgifter om ett trovärdigt bombhot mot sammankomsten eller tillställningen. Den här förändringen innebär i allt väsentligt en återgång till det rättsläge som ansågs gälla före Högsta förvaltningsdomstolens avgörande 2023.

Fru talman! I dag får polisen upplösa en demonstration med hänsyn till säkerheten för människors liv och hälsa, till exempel vid allvarliga attentatshot, men inte på förhand ställa in den. I praktiken innebär det att polisen tvingas avvakta även om man vet att en sammankomst kommer att behöva upplösas så fort den påbörjas på grund av allvarliga risker för människors liv eller hälsa.

För att ställa in en allmän sammankomst eller offentlig tillställning kommer det inte att räcka med svårare oordning eller allvarliga störningar i trafiken, utan det måste finnas en oacceptabel fara för människors liv eller hälsa. Det innebär att det kommer att vara högt ställda krav för att en demonstration ska kunna ställas in på förhand.

Fru talman! Slutligen får Polismyndigheten också utökade befogenheter att ingripa mot enskilda som stör ordningen eller inte rättar sig efter beslut.

Genom denna proposition, som ett enigt justitieutskott föreslår att riksdagen ska ställa sig bakom, stärks säkerheten vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar – allt i syfte att värna våra grundlagsskyddade rättigheter att genomföra demonstrationer eller hålla andra allmänna sammankomster.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Vi behandlar nu regeringens proposition Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Rätten att demonstrera och mötas är en grundsten för demokratin i Sverige. Vi har vår rätt att framföra vår mening och att protestera mot makten. Det är en rätt som gäller för alla – även för den som vill uttrycka åsikter som av vissa kan uppfattas som provocerande eller sårande.

I Sverige är var och en enligt 2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Det är friheter som endast får begränsas om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen, till trafiken, till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Begränsningar får bara göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Dessutom får begränsningar inte gå längre än vad som är nödvändigt för ändamålet eller sträcka sig så långt att det är ett hot mot den fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Begränsningar av mötesfriheten och demonstrationsfriheten regleras närmare i ordningslagens bestämmelser. Där anges bland annat att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inte får anordnas utan tillstånd. I bestämmelserna anges också vad en ansökan ska innehålla och vilka skäl som kan ligga till grund för att vägra ett tillstånd. Tillstånd får enligt ordningslagen endast vägras om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller i dess omedelbara omgivning, med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.

Fru talman! För att människor ska kunna samlas och uttrycka sina åsikter på ett tryggt sätt föreslår regeringen vissa förändringar av ordningslagen för ökad säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Det har förekommit en del missförstånd i debatten kring denna produkt. Det finns därför anledning att vara tydlig. Förslagen syftar inte på något sätt till att förbjuda eller inskränka opinionsyttringar som kan uppfattas vara kontroversiella.

Inget av förslagen ger polisen utökade befogenheter att neka tillstånd för en allmän sammankomst. Grunderna för när tillstånd för en allmän sammankomst ska kunna nekas föreslås alltså vara oförändrade. Polismyndigheten kommer med andra ord inte att få större utrymme än i dag att neka tillstånd för kontroversiella opinionsyttringar med hänvisning till exempelvis säkerhetsrisker.

Fru talman! I propositionen föreslås ett antal förändringar.

Polismyndigheten ges tydligare befogenheter att ändra tid eller plats för en allmän sammankomst. Ett beslut om ändrad tid eller plats ska alltid föregås av en proportionalitetsbedömning. I beslutet ska ingå en bedömning av hur central tiden eller platsen är för syftet med sammankomsten. En sammankomst som hålls i strid med ett beslut om ändrad tid eller plats kommer att kunna upplösas.

Polismyndigheten får möjlighet att i vissa fall förbjuda att en allmän sammankomst hålls på en viss tid eller plats. Ändringen innebär att Polismyndigheten i stället för att helt förbjuda en sammankomst först ska överväga om det är tillräckligt att förbjuda sammankomsten på en viss tid eller plats.

Förslagen om tid och plats syftar till att ge polisen tillgång till ett lindrigare alternativ i de fall då det annars hade varit nödvändigt, redan enligt dagens bestämmelser, att helt neka tillstånd för sammankomsten.

Vidare föreslås att en allmän sammankomst och offentlig tillställning ska kunna ställas in med hänsyn till säkerheten för människors liv eller hälsa, till exempel om det finns uppgifter om ett trovärdigt bombhot mot sammankomsten eller tillställningen. Den här förändringen innebär i allt väsentligt en återgång till det rättsläge som ansågs gälla före Högsta förvaltningsdomstolens avgörande 2023.

Fru talman! I dag får polisen upplösa en demonstration med hänsyn till säkerheten för människors liv och hälsa, till exempel vid allvarliga attentatshot, men inte på förhand ställa in den. I praktiken innebär det att polisen tvingas avvakta även om man vet att en sammankomst kommer att behöva upplösas så fort den påbörjas på grund av allvarliga risker för människors liv eller hälsa.

För att ställa in en allmän sammankomst eller offentlig tillställning kommer det inte att räcka med svårare oordning eller allvarliga störningar i trafiken, utan det måste finnas en oacceptabel fara för människors liv eller hälsa. Det innebär att det kommer att vara högt ställda krav för att en demonstration ska kunna ställas in på förhand.

Fru talman! Slutligen får Polismyndigheten också utökade befogenheter att ingripa mot enskilda som stör ordningen eller inte rättar sig efter beslut.

Genom denna proposition, som ett enigt justitieutskott föreslår att riksdagen ska ställa sig bakom, stärks säkerheten vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar – allt i syfte att värna våra grundlagsskyddade rättigheter att genomföra demonstrationer eller hålla andra allmänna sammankomster.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Här öppnar den formen sådana möjligheter genom införande av villkorlig frigivning, övervakning och att man kopplar på frivårdens verktygslåda och resurser. Frivården finns också över hela landet på ett helt annat sätt än Statens institutionsstyrelse gör i dag.

För den som blir dömd till fängelse som ung skapar vi i slutet av verkställigheten, om det inte finns särskilda skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen, förutsättningar för utslussning och övervakning och därmed också goda förutsättningar för övergång från den slutna tillvaron till den öppna tillvaron.

Vi vet att Kriminalvården är oerhört skicklig. De har lång erfarenhet inte minst inom frivården av att bedriva den här verksamheten. När jag har besökt frivården har jag blivit oerhört imponerad av det arbete de bedriver. Det finns behandlingsprogram som är väldigt beprövade och väl utformade.

I och med reformen att överföra ansvaret från Statens institutionsstyrelse, som i dag inte fullt ut klarar sitt uppdrag, till Kriminalvården, som har erfarenhet och resurser, skapar vi bättre förutsättningar för att de här unga personerna, som har begått väldigt allvarliga brott, ska få både en påföljd och förutsättningar att komma tillbaka till ett liv utan brottslighet.

Herr talman! Här öppnar den formen sådana möjligheter genom införande av villkorlig frigivning, övervakning och att man kopplar på frivårdens verktygslåda och resurser. Frivården finns också över hela landet på ett helt annat sätt än Statens institutionsstyrelse gör i dag.

För den som blir dömd till fängelse som ung skapar vi i slutet av verkställigheten, om det inte finns särskilda skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen, förutsättningar för utslussning och övervakning och därmed också goda förutsättningar för en övergång från den slutna tillvaron till den öppna tillvaron.

Vi vet att Kriminalvården är oerhört skicklig. De har lång erfarenhet inte minst inom frivården av att bedriva den här verksamheten. När jag har besökt frivården har jag blivit oerhört imponerad av det arbete de bedriver. Det finns behandlingsprogram som är väldigt beprövade och väl utformade.

I och med reformen att överföra ansvaret från Statens institutionsstyrelse, som i dag inte fullt ut klarar sitt uppdrag, till Kriminalvården, som har erfarenhet och resurser, skapar vi bättre förutsättningar för att de här unga personerna, som har begått väldigt allvarliga brott, ska få både en påföljd och förutsättningar att komma tillbaka till ett liv utan brottslighet.

Herr talman! Vi tog ledamotens uppmaning på allvar, så att vi inte avslutar debatten alltför tidigt. Det vore tråkigt. Jag tänker först göra ett par kommentarer till Ulrika Westerlunds inlägg.

När det gäller ungas särbehandling kan man konstatera att det fortsatt finns en tydlig särbehandling av unga personer i straffrättsligt hänseende. Det gäller påföljdernas längd.

Vi har straffrabatter – även om det kommer att revideras i kommande lagstiftningsärende – som gör att unga personer, de allra yngsta, får betydligt kortare påföljder än dem som är myndiga. På det sättet sker en särbehandling av unga.

Vad gäller ungdomsfängelserna är det särskilda avdelningar som är helt avskilda från vuxna. Det är inte en verksamhet som sker tillsammans. Det är högre personaltäthet och särskilda hänsyn till barns särskilda förutsättningar.

Det som egentligen föranledde min replik var att Ulrika Westerlund efterfrågade mer öppna insatser i stället för slutna insatser. Vi vet att de som i dag blir dömda till sluten ungdomsvård, eller dömda till fängelse i framtiden, är personer som har begått väldigt allvarliga brott. Det krävs väldigt allvarliga brott för att bli dömd till en frihetsberövande påföljd som minderårig person.

Min fråga till Ulrika Westerlund är om Miljöpartiet anser att fler av de unga som begår väldigt allvarliga brott borde omfattas av öppna insatser i stället för slutna insatser.

Herr talman! Vi tog ledamotens uppmaning på allvar, så att vi inte avslutar debatten alltför tidigt. Det vore tråkigt. Jag tänker först göra ett par kommentarer till Ulrika Westerlunds inlägg.

När det gäller ungas särbehandling kan man konstatera att det fortsatt finns en tydlig särbehandling av unga personer i straffrättsligt hänseende. Det gäller påföljdernas längd.

Vi har straffrabatter – även om det kommer att revideras i kommande lagstiftningsärende – som gör att unga personer, de allra yngsta, får betydligt kortare påföljder än dem som är myndiga. På det sättet sker en särbehandling av unga.

Vad gäller ungdomsfängelserna är det särskilda avdelningar som är helt avskilda från vuxna. Det är inte en verksamhet som sker tillsammans. Det är högre personaltäthet och särskilda hänsyn till barns särskilda förutsättningar.

Det som egentligen föranledde min replik var att Ulrika Westerlund efterfrågade mer öppna insatser i stället för slutna insatser. Vi vet att de som i dag blir dömda till sluten ungdomsvård, eller dömda till fängelse i framtiden, är personer som har begått väldigt allvarliga brott. Det krävs väldigt allvarliga brott för att bli dömd till en frihetsberövande påföljd som minderårig person.

Min fråga till Ulrika Westerlund är om Miljöpartiet anser att fler av de unga som begår väldigt allvarliga brott borde omfattas av öppna insatser i stället för slutna insatser.

Herr talman! Frågan om straffbarhetsålder är ingenting vi debatterar i det här ärendet, men jag kan konstatera att Socialdemokraterna i sin följdmotion röstar nej, det vill säga avslag helt och hållet till sänkt straffbarhetsålder. Det är naturligtvis olyckligt, men det är en annan fråga.

Visst kommer det att finnas skolverksamhet. Det kommer att ha startat skolverksamhet före 2028. Kriminalvården kommer att bedriva skolverksamhet, och Kriminalvården har utannonserat tjänster. Kriminalvården har över hundra sökande till varje tjänst inom de här barn- och ungdomsavdelningarna. Det kommer att finnas skolverksamhet på plats.

Sedan är det kanske så att regleringen inte fullt ut är på plats, och det hade varit önskvärt om Socialdemokraterna hade påbörjat det här arbetet tidigare. Vi har ett tillkännagivande redan från 2019 om att detta arbete borde sättas igång och att Kriminalvården borde ta över det här ansvaret från Statens institutionsstyrelse.

Nej, allt är inte klart, men det beror ju också på att arbetet startade för sent. Hade Socialdemokraterna varit på, och sett allvarligare på problemet redan förra mandatperioden, hade vi kommit längre. Då hade vi kanske haft allting – all reglering – på plats. Det hade varit bra. Men det är inte ett alternativ för oss moderater att nu, som Socialdemokraterna möjligtvis vill, säga att vi ska vänta med att göra den här förändringen därför att skolverksamheten inte är på plats.

(Applåder)