Emma Berginger

Herr talman! Först och främst vill jag tydliggöra att vi från Miljöpartiet inte har något emot amerikanska soldater. Vi ser ett behov av att ha ett samarbete med andra allierade inom Nato, inte minst med USA.

Därmed behöver vi också ha tydliga avtal som reglerar vad det är som gäller när amerikansk militär och civila delar av deras styrkor är på plats i Sverige. Men avtalen måste vara tydliga. Inte minst menar vi att Sveriges regering behöver vara tydlig när det gäller kärnvapen och se till att vi stänger dörren för kärnvapen både i fred och i krig med en lagstiftning.

Jag vill ställa samma fråga till Magnus Berntsson som jag ställde tidigare. Om man nu inte ser behov av att ha kärnvapen på svenskt territorium, varför kan man då inte ställa upp på en lagstiftning som reglerar detta på ett tydligt sätt?

Apropå det som Magnus Berntsson säger om domsrätten vill jag också fråga hur Kristdemokraterna ser på samtyckeslagstiftningen. Menar Kristdemokraterna att Sverige borde ta tillbaka domsrätten i fall då det handlar om sexualbrott eller att man inte borde ta tillbaka domsrätten i dessa fall?

Herr talman! Som Kerstin Lundgren säger själv har Norge och Danmark varit medlemmar i Nato länge, och de har sett ett behov av att ha en typ av policy som tydliggör att de inte vill ha kärnvapen på sitt territorium. Även Finland, som inte har varit medlem i Nato, har valt att ha en sådan lagstiftning.

Världen förändras, och då behöver man göra nya ställningstaganden. Vi behöver visa att vi är tydliga i denna fråga, och det absolut bästa sättet att vara tydlig är att anta en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium såväl i fred som i krig.

Vi kan konstatera att vi har en statsminister - Ulf Kristersson - som har gått in i Natomedlemskapet väldigt tydligt utan förbehåll och som i olika intervjuer öppnar upp för att ha kärnvapen på svenskt territorium i krigstid. Här finns alltså glidningar i den svenska diskussionen när det gäller kärnvapen. Det är klart att jag blir orolig då, för vad blir nästa steg på detta sluttande plan?

Det bästa sättet är att vi gemensamt tydliggör både gentemot svenska folket och gentemot våra allierade och omvärlden att vi inte ska ha kärnvapen i Sverige, genom att anta en lagstiftning.

Jag tycker att det är himla märkligt att partier som Centerpartiet, som säger att det inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium, ändå inte kan ställa sig bakom ett förslag om att vi ska lagstifta om att förbjuda kärnvapen på svenskt territorium. Det blir en otydlighet både i förhållande till väljarna och gentemot våra allierade.

Herr talman! Nu när vi har haft en lite längre paus behövs kanske en liten rekapitulering av vad det var som ledamoten Kerstin Lundgren sa som gjorde att jag begärde replik.

Lundgren redogjorde för att hon menar att frågan om lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium kan drivas när som helst och att man inte behöver driva den just nu när vi debatterar DCA-avtalet. Jag menar dock att även om Miljöpartiet har drivit på för lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium under lång tid har det hela aktualiserats alltmer, inte minst med anledning av DCA-avtalet.

Det handlar om detta: Om man jämför det DCA-avtal som Sverige har tecknat med de avtal som Finland, Norge och Danmark har blir det tydligt att just Sverige står utan någon sorts hänvisning till att vi inte ska ha kärnvapen på svenskt territorium.

Finland har en lagstiftning, och Sverige borde också ha en lagstiftning. Det är detta som gör att Miljöpartiet säger att det behövs en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium för att vi ska kunna överväga ett avtal.

Min fråga, herr talman, blir därför: När Kerstin Lundgren nu tydliggör att hon inte ser någon anledning till kärnvapen på svenskt territorium, varför kan Kerstin Lundgren och Centerpartiet inte stå bakom en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium?

Herr talman! När det gäller Sveriges historiska hållning till kärnvapen har vi ju varit en stark förespråkare för kärnvapennedrustning i världen. Men världen har förändrats, vilket också har konstaterats här tidigare. Vi har ett helt annat säkerhetspolitiskt läge och ett Natomedlemskap. Vi håller nu på att diskutera säkerhetsavtalet med USA.

Vi har också sett en debatt och diskussion både i Europa och i Sverige som rör kärnvapen och som är helt ny för oss. Man diskuterar i Europa om man skulle bygga egna kärnvapen och på det viset skapa sitt eget kärnvapenparaply. Vi ser också vad Ulf Kristersson har sagt i intervjuer i närtid om att han inte utesluter möjligheten att Sverige skulle ha kärnvapen på svenskt territorium i krig. Det är en förflyttning, och den förflyttningen oroar oss i Miljöpartiet.

Därför menar vi att vi faktiskt behöver stärka den svenska hållningen när det gäller kärnvapen och tydliggöra den. Det bästa sättet att tydliggöra den, både gentemot det svenska folket och gentemot våra allierade, är att ta fram en lagstiftning. Om Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle få gehör för vilandeförklaringen skulle det också medge en möjlighet för regeringen att återkomma med ett förslag till en lag som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium såväl i fredstid som i krig. Det skulle påverka Miljöpartiets möjlighet att överväga hur vi tar ställning till avtalet.

(Applåder)

Herr talman! Jag är glad att ledamoten Kerstin Lundgren har noterat att det finns en skillnad mellan hur Miljöpartiet och Vänsterpartiet uttrycker sig i förhållande till Natoavtalet. Vi är två olika partier som har två olika ingångar, och vi har också valt olika vägar när det gäller hur vi förhåller oss till det beslut som en bred majoritet av Sveriges riksdag har fattat gällande att Sverige ska vara Natomedlem.

Miljöpartiet har valt att respektera det beslut som är fattat och kommer inte att driva på för ett utträde ur Nato. Det har såklart också präglat vår syn på DCA-avtalet, men vi går in som konstruktiva kritiker. Vi har granskat avtalet, och i vår reservation till förslaget har vi som sagt fokuserat på att vi vill se en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium.

Med det sagt har vi också tagit ställning till det förslag om vilandeförklaring som har kommit från Vänsterpartiet. Vi har diskuterat, resonerat och ändå sett att det finns en fördel med att vilandeförklara ärendet då det ger regeringen möjlighet att ta fram en nödvändig lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. Det är en avgörande fråga för Miljöpartiet, och därför har vi sagt att vi kommer att stödja frågan om en vilandeförklaring.

Jag tycker dock inte att det har påverkat vår argumentationslinje, utan vi har samma argumentationslinje. Den bärande frågan för oss i Miljöpartiet är att det inte får komma in kärnvapen på svenskt territorium, vare sig i fredstid eller i krigstid.

Herr talman! I dag har riksdagen att ta ställning till frågan om ett försvarssamarbetsavtal med USA, ett så kallat defense cooperation agreement, även kallat DCA. Det är ett stort, viktigt och komplext ärende. Det allvarliga säkerhetspolitiska läge som Sverige och Europa befinner sig i lite mer än två år efter att Ryssland inledde sin fruktansvärda folkrättsvidriga invasion av Ukraina understryker vikten av ett nogsamt övervägande av konsekvenser av säkerhetspolitiska beslut.

DCA-avtalet behandlar framför allt tillgång för amerikansk militär till svenska försvarsanläggningar, förhandslagring av materiel, skattefrågor och straffrättsliga frågor. Avtalet är egentligen ett standardavtal, och mycket snarlika avtal har slutits med våra nordiska grannländer Danmark, Norge och Finland. Utöver dessa har också ett antal andra allierade stater DCA-avtal. Avtalet har skrivits under av regeringen efter en förhandling med USA, men det är ändå ett standardavtal. Först efter att avtalet var färdigförhandlat har vi i riksdagen haft möjlighet att ta del av avtalet i sin helhet.

Vi i Miljöpartiet har nogsamt satt oss in i avtalet. Vi anser att det behövs ett avtal med USA som reglerar förutsättningarna för deras styrkors närvaro i Sverige, men ett sådant avtal ska ingås efter en ordentlig offentlig debatt med tydlig information gentemot svenska folket om vad som gäller på svensk mark.

Miljöpartiet röstade nej till Natomedlemskapet, men vi har därefter valt att respektera det beslut som fattades av en bred majoritet i Sveriges riksdag. Sverige är medlem i Nato, och det är nu det som vi har att utgå från när vi bygger vår säkerhets- och försvarspolitik.

Vi ska nu bygga Sveriges försvar tillsammans med andra allierade. USA är den Natomedlem som har störst militär förmåga, och det är därför inte konstigt att medlemsstater som Sverige söker ett nära samarbete med USA. Samtidigt har USA vapen som vi i Sverige inte under några omständigheter bör acceptera på vårt territorium. Det handlar om kärnvapen.

Miljöpartiet står fast vid att kärnvapen aldrig ska få finnas på svenskt territorium, varken i fredstid eller i krigstid. Vi vill se en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium. Tyvärr har regeringen valt att skriva under ett avtal som inte stänger dörren för kärnvapen, och därför kommer Miljöpartiet att rösta nej till detta avtal.

Herr talman! Kärnvapen har en förödande effekt. En enda detonation skulle få oöverblickbara konsekvenser i form av humanitärt lidande och förstörd miljö, inte minst säkerhetsmässiga konsekvenser av en stor och ofattbar skala. Ett större krig med dessa vapen inblandande skulle kunna förstöra förutsättningarna för mänskligt liv.

Kärnvapen på svensk mark skulle kunna utgöra en måltavla och öka hotnivån mot Sverige. Sverige har under lång tid varit pådrivande för kärnvapennedrustning, och Miljöpartiet vill att Sverige ska fortsätta att ha en tydlig och pådrivande roll för en ömsesidig kärnvapennedrustning i världen. Det är något som vi är rädda för försvåras av regeringens otydliga hållning i kärnvapenfrågan.

Regeringen har medvetet valt att inte lyfta in frågan om kärnvapen i DCA-avtalet. Avtalet säger att all svensk lagstiftning, inklusive vad gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium, ska respekteras. Men till skillnad från vårt grannland Finland, som har samma formulering i sitt avtal, har inte Sverige någon lagstiftning som förbjuder kärnvapen på vårt territorium. Vi har inte heller någon tidigare policy att hänvisa till på det sätt som Norge och Danmark har gjort i sina respektive avtal, där det står att deras policyer inte ändras av avtalet. I ljuset av våra grannländers preciseringar är det tydligt att frågan om kärnvapen på svenskt territorium lämnas öppen i avtalet.

Herr talman! Regeringen menar att kärnvapen på svensk mark inte är aktuellt i fredstid, och regeringen anser därför att en lagstiftning eller policy inte behövs. Det hänvisas också i olika sammanhang till de texter som finns bland annat i betänkandet om att det inte finns skäl att ha permanenta baser och kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Det här är dock enbart en beskrivande text och inte en skarp formulering som anger en tydlig ståndpunkt och inriktning. Om regeringen hade velat vara tydlig i frågan hade man lagt fram en lag som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium.

Begreppen fredstid och krigstid är inte heller lika tydliga i det allvarliga säkerhetspolitiska läget. De risker som är förknippade med att tillåta kärnvapen på svenskt territorium i fred skulle också vara lika eller än mer relevanta i händelse av krig. Ulf Kristersson verkar dock tycka att det är fullt rimligt att ha kärnvapen i Sverige i händelse av krig.

Vi från Miljöpartiet menar att frågan om kärnvapen på svenskt territorium inte bör avgöras av vilken regering Sverige har för tillfället utan att det ytterst är en fråga för Sveriges riksdag. En lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium såväl i fred som i krig är en tydlig garant mot svenska folket och våra allierade.

Herr talman! DCA-avtalet har dessutom skrivits under utan en bredare offentlig debatt och förankring, vilket är en ytterligare kritik av regeringens agerande. Det finns frågetecken kring avtalets innehåll och implementering som borde ha lösts ut innan avtalet skrevs under, vilket flera remissinstanser har lyft upp. Sedan avtalet blev offentligt har det blivit tydligt att det finns många missförstånd och en hel del desinformation som sprids om vad avtalet innebär. En mer genomgående offentlig debatt och diskussion skulle kunna motverka dessa missförstånd och felaktiga uppfattningar. Med detta sagt finns oklarheter i avtalet som kvarstår, även för oss som har haft möjlighet att sätta oss in i avtalet ordentligt och har haft tillgång till juridisk expertis.

Exempelvis är det oklart under vilka omständigheter som Sverige skulle kunna ta tillbaka domsrätten i brottmål. DCA innebär inte någon form av straffrihet utan avgör bara vilket lands lagstiftning som ska gälla i första hand. Med avtalet kommer det att vara huvudregel att det är den amerikanska styrkan som ska lyda under amerikansk lag. Men om ett brott är kriminaliserat enbart i Sverige är det dock svensk lag som gäller.

Men det kan ändå förekomma fall där våra länder har olika syn på brottets art och straffvärde, trots att brottet är kriminaliserat i båda ländernas lagstiftning. Sverige har sedan ett antal år en sexuallagstiftning som bygger på principen om frivillighet, den så kallade samtyckeslagen. Men ändå menar regeringen att sexualbrott som begås av någon ur den amerikanska styrkan ska dömas enligt amerikansk lag. Miljöpartiet tycker att i de fall som en handling kan utgöra ett brott mot sexualbrottslagstiftningen bör Sverige ta tillbaka domsrätten för att säkerställa att brott lagförs i enlighet med samtyckeslagen. Samtyckeslagen ska gälla för alla i Sverige.

Herr talman! Hur avtalet används och efterlevs kommer också att vara avgörande för hur väl samarbetet med USA fungerar. Avtalet är tydligt med att all verksamhet ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser. Det finns dock exempel på när USA har agerat på ett sätt som har brutit mot andra länders internationella förpliktelser. Exempelvis har Europadomstolen dömt både Polen, Litauen och Rumänien för att CIA har utövat tortyr på amerikanska baser inom landets territorium. Något sådant får aldrig förekomma i Sverige.

Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge med anledning av Rysslands krig i Ukraina. Miljöpartiet vill se ett stärkt totalförsvar, såväl civilt som militärt, och står bakom huvudinriktningen i Försvarsberedningens rapport som handlar om att stärka försvaret. Vi menar också att Sverige behöver bygga sin säkerhet tillsammans med andra, och därför instämmer vi i behovet av att Sverige behöver stärka sin förmåga att samverka med våra allierade. DCA-avtalet är dock enbart ett avtal som kompletterar redan befintliga avtal man har som Natomedlem, och därmed är det inte en nödvändighet för ett fungerande Natomedlemskap.

Herr talman! Det avtal som regeringen nu har skrivit under lämnar en alltför avgörande fråga öppen, nämligen frågan om kärnvapen på svensk mark. Miljöpartiet står fast vid att kärnvapen aldrig ska få finnas inom svenskt territorium, varken i fredstid eller i krigstid. Eftersom regeringen inte på ett tydligt sätt har stängt dörren för kärnvapen på svenskt territorium kan Miljöpartiet inte överväga att rösta ja till ett avtal. Miljöpartiet kommer också att stödja Vänsterpartiets yrkande om vilandeförklaring. Vi menar att det skulle ge regeringen tid att lösa den för oss så avgörande frågan om att ta fram en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium såväl i fredstid som i krig.

Med detta sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 under punkt 1, avtalet, reservation 2 under punkt 2, lagarna som förändras till följd av avtalet, reservation 4 under punkt 3, frågan om kärnvapen, reservation 6 under punkt 5, arbete med nedrustning, reservation 8 under punkt 6, om domsrätten och att ta tillbaka brottmål under svensk lagstiftning.

Fru talman! Rysslands brutala och fullskaliga anfallskrig mot Ukraina fortsätter med oförminskad styrka. Det har pågått i mer än två år och fortsätter att skörda allt fler offer. Men angriparen Putin har inte ändrat sina målsättningar. Han tror att han har tiden på sin sida. Vi måste visa att vår uthållighet är större.

Fru talman! Ryssland respekterar inte krigets lagar, och antalet krigsbrott bara växer för var dag som går. De ger sig på civila mål, torterar krigsfångar och våldtar kvinnor. De har fört bort tusentals barn, som skils från sina föräldrar och tvingas växa upp under oklara förhållanden. Ryssland transformerar medvetet dessa barn för att undergräva deras ukrainska identitet.

Det är viktigt att vi som ledamöter ser och uppmärksammar det som händer i Ukraina. Det är fint att höra att även finansutskottet har haft möjlighet att besöka Ukraina på samma sätt som vi i försvarsutskottet och även utrikesutskottet har fått göra tidigare - att vi med egna ögon får se och höra och kan bära vittnesmål om det som sker i Ukraina. Jag tror att det hjälper oss att finna den enighet som vi såklart har haft hittills och som jag hoppas att vi kommer att ha även framöver när det gäller stödet till Ukraina.

För oss i Miljöpartiet är det självklart att Sverige ska bidra till Ukrainas kamp för självbestämmande och självförsvar. Miljöpartiet stöder att Sverige fortsatt hjälper Ukraina med såväl vapen som humanitärt bistånd samt civilt och finansiellt stöd. Vi har stått bakom samtliga stödpaket till Ukraina som regeringen har lagt fram. Samtidigt har vi begärt att regeringen presenterar en plan för hur Sverige långsiktigt ska kunna stötta Ukraina. Det är bra att regeringen nu har gått ut med ett treårigt stöd, men tre år är inte särskilt lång tid i det här sammanhanget. Vi behöver stå bakom Ukraina både till dess att Putin förlorar kriget och till dess att landet är återuppbyggt och säkert.

Att vi hjälper Ukraina att försvara sig mot angriparen Putin är viktigt för hela Europas säkerhet, demokrati och frihet. Om Putins brott skulle löna sig skulle det ha en avgörande betydelse för synen på folkrätten och riskera att påverka många konflikter världen över. Vi behöver alltså fortsätta med vårt stöd till Ukraina, enskilt och tillsammans med andra länder. Vi måste fortsätta att värna om mänskliga rättigheter, folkrätt och fred på rättvisa villkor.

Den svenska säkerheten är tätt sammanflätad med säkerheten i hela Europa. Därför är det viktigt att vi håller samman och har en enad front mot Putin. En attack mot ett land i Europa är en attack mot hela Europas säkerhet, och en attack mot ett demokratiskt land är en attack mot demokratin överallt.

Miljöpartiet välkomnar regeringens extra ändringsbudget, som innebär att vi skänker ytterligare materiel och ekonomiskt stöd till Ukraina. Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet.

Jag är tacksam för att vi i den svenska riksdagen står enade i vårt stöd till Ukraina; vi kräver att kriget upphör, att krigsbrotten utreds och ansvariga ställs till svars och att Ukraina ska fortsätta vara ett fritt och självständigt land.

Men vi hade kunnat göra mer. Vi köper till exempel fortfarande Putins fossila bränslen. Mer än två år in i kriget fortsätter alltså fartyg med rysk gas att anlända till Sverige. Vi kan inte med ena handen stötta Ukraina i dess kamp mot Putins invasion och med andra handen betala hans krigskassa. Ska Ukraina vinna kriget och nå freden måste vi alla göra allt vi kan. Då menar jag allt. Då duger det inte att köpa något ryskt bränsle. Allt måste stoppas.

Ukraina behöver fortsatt stöd, inte minst med materiel och ammunition, för att kunna fortsätta att försvara sig. Men då behövs det också en industripolitik för ökad produktion av ammunition. Under krigets gång har den industriella dimensionen i konflikten blivit allt tydligare. Åtgången på materiel, främst ammunition, är mycket omfattande. Från rysk sida ökar produktionen inom försvarsindustrin, samtidigt som Ukraina har väldigt stora behov av fortsatta leveranser.

Därför vill Miljöpartiet, precis som Socialdemokraterna, att regeringen ska göra mer för att svensk försvarsindustri ska kunna bidra till att Ukraina får den materiel de behöver. Vi vill att regeringen såväl i Sverige som i EU och andra internationella forum driver frågan om statliga garantier för produktion av ammunition och militär materiel riktad till Ukraina. Det är olyckligt att regeringen har avvisat dessa förslag.

Vi har också frågan om Jas Gripen. Vi menar att regeringen behöver göra mer för att stötta Ukraina med flygvapenförmåga. Vi vet att den här frågan är komplex, men Ukraina behöver Gripen för sitt flygförsvar. Då gäller det att hitta lösningar på de utmaningar som finns. Ja, det finns utmaningar med att man behöver ha markservice. Ja, det finns utmaningar med att man behöver ha utbildade piloter. Ta då tag i de problemen! Det här är inte något kortsiktigt behov. Ukraina har ett långsiktigt behov av flygvapenförmåga. Där kan Sverige göra mer, fru talman.

Herr talman! Vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands fruktansvärda och olagliga fullskaliga invasion av Ukraina våren 2022. Det allvarliga säkerhetspolitiska läget manar till samling, allvar och till att vi försöker att hitta breda överenskommelser på det sätt som vi har jobbat i Försvarsberedningen.

Det är bra med en bred enighet när det gäller så viktiga frågor som säkerhetspolitiken. Döm om min förvåning, herr talman, när jag kommer in i salen för att lyssna lite på den säkerhetspolitiska debatten och det första jag hör är att ordföranden i utrikesutskottet står och säger att Miljöpartiet i princip inte vill ha något försvar och inte vill se någon ökad försvarsförmåga.

Tvärtom har Miljöpartiet stått bakom de senaste försvarsbesluten. Vi är också med i den överenskommelse som finns i Försvarsberedningen om att vi ska öka totalförsvarsförmågan i Sverige. Miljöpartiet har också valt att respektera det beslut som en bred majoritet av Sveriges riksdag har fattat om Natomedlemskapet, och vi driver inte frågan om ett utträde. Vi försöker verka konstruktivt för säkerheten i detta svåra läge.

Herr talman! Men det finns en fråga där vi inte är eniga om Sveriges säkerhetspolitik, och det är frågan om kärnvapen. Om kärnvapen användes skulle det få fruktansvärda och oöverblickbara konsekvenser och leda till ett ofattbart humanitärt lidande. Målet måste vara en värld utan kärnvapen, även om det känns som att vi är väldigt långt därifrån just nu.

Även om det är långt därifrån just nu måste vi enträget fortsätta att konstruktivt verka för en ömsesidig kärnvapennedrustning för att minska risken för att kärnvapen används. Då behövs det länder som kan gå före, agera ledande och medlande och som kan ta initiativ, likt Stockholmsinitiativet som Sverige tog under den tid som Miljöpartiet satt i regeringen. Det behövs för att nå fram på den väldigt snåriga arena där vi tillsammans ska försöka nå länder som såklart har en förmåga men som också behöver minska denna förmåga.

Vi i Miljöpartiet är oroade över att Sverige med den regering som vi nu har förlorar sin självständiga röst i utrikespolitiska frågor. Vi vill driva på för ett svenskt förbud mot kärnvapen på svenskt territorium, och vi vill att Sverige ska driva frågan om no first use när det gäller kärnvapen så att vi minskar risken för att kärnvapen börjar användas.

Det är farligt med den normalisering av kärnvapen som jag ser under debatten här i dag. Vi måste verkligen våga stå upp för att det är ett fruktansvärt vapen som skulle få fruktansvärda konsekvenser om det användes.

Herr talman! Regeringen behöver bidra till att bygga relationer till andra länder i Afrika, Sydamerika och Asien och inte lämna walkover till Rysslands och Kinas nykoloniala ageranden runt om i världen. Sverige måste fortsätta att bidra till FN:s verksamhet för att bygga, bevara och ibland också framtvinga fred.

Vi måste kunna bidra när FN ska stå upp för och värna internationell lag och rätt och att skydda civila. Men det vi ser från regeringen med det snäva perspektiv på närområdet som den har valt att anta för sin utrikespolitik är att vi tappar den möjligheten.

Vi tappar möjligheten att bygga relationer och att bidra till internationella insatser. Det är någonting som missgynnar vår säkerhet här i Sverige och i Norden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 6.)

Fru talman! Det är inte så att Miljöpartiet nyligen har bytt fot i de här frågorna. Vi har följt det säkerhetspolitiska läget. Och vi har varit en konstruktiv och aktiv del av Försvarsberedningen under lång tid, kanske till och med innan Aron Emilssons eget parti ens kom in i riksdagen.

Här visar Sverigedemokraterna återigen att man inte går att lita på, inte ens när man har ordet i kammaren i Sveriges riksdag. Man beter sig på ett sätt som inte anstår en ordförande i ett utskott.

Det finns mycket som vi skulle behöva diskutera i fråga om det allvarliga säkerhetspolitiska läget. Det vore bättre om vi kunde ägna oss åt det än att vissa far med osanningar. Man kan inte säga å ena sidan att vi har en bred enighet och å andra sidan att ett parti inte står bakom att vi ska ha en militär förmåga. Det är att fara med osanning, det är lögn och det är inte bra för det politiska samtalsklimatet.

Det är inte heller bra för det politiska samtalsklimatet att Sverigedemokraterna har bedrivit den typen av anonyma trollkonton, som har bidragit till desinformation. Det är olyckligt för det politiska samtalsklimatet och för tilliten i samhället. Det är verkligen något som inte heller bidrar till att vi kan ha ett sansat och brett politiskt förtroende i säkerhetspolitiska frågor.

Min fråga till Aron Emilsson blir alltså: Hur har Sverigedemokraterna tänkt att de ska bete sig på ett anständigt sätt i politiken framöver?

Fru talman! Det finns mycket att anmärka på i Emilssons inlägg. Jag kommer kanske att återkomma till en del av temana i mitt eget anförande senare.

Framför allt påstods det att Miljöpartiet alltid har varit emot ökad militär förmåga. Det är en lögn. Vi har stått bakom de senaste försvarsbesluten, både 2015 och 2020, och vi står bakom förslagen i Försvarsberedningens rapport, som ska ligga till grund för det kommande försvarsbeslutet.

Fru talman! Jag undrar alltså varför utrikesutskottets ordförande far med osanning i kammaren i Sveriges riksdag.

Fru talman! Detta ärende handlar Sveriges tillträde till vissa Natoavtal, främst statusavtalet Nato SOFA som reglerar statusen för medlemmarna i Nordatlantiska fördragets väpnade styrkor när de befinner sig i ett annat land. Avtalen i sig ger inte utländska styrkor rätt att befinna sig i landet utan reglerar vad som gäller exempelvis när det gäller jurisdiktion och skatter när de befinner sig här. Det är viktigt att klara ut denna typ av frågor på förhand, och det finns en fördel med att parterna har likalydande regler.

Då Sverige redan 1996 anslöt till Nato-samarbetet Partnerskap för fred, och därmed ingick statusavtalet PFF SOFA, har svensk lagstiftning redan på flera sätt anpassats på ett sätt som ligger i linje med de nya avtalsåtagandena.

Miljöpartiet röstade nej till Nato-medlemskapet, men har också fattat beslut om att respektera det av en bred majoritet i riksdagen fattade beslutet om att Sverige ska vara Natomedlem. Vi driver inte att Sverige ska lämna Nato. Därmed står vi också bakom att Sverige ansluter sig till dessa avtal som är en förutsättning för Nato-medlemskapet och försvarssamarbetet inom Nato.

Vänsterpartiet har väckt en följdmotion om att Sverige skulle avge en förtydligande reservation om dödsstraff. Dödsstraff är ett fruktansvärt och oåterkalleligt straff som är förbjudet i Sverige, vilket framgår av vår grundlag. Förbudet gäller undantagslöst, och så även i krigstid.

Sverige är också folkrättsligt bundet av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den så kallade Europakonventionen. Genom den rättsutveckling som har skett genom tillkommande protokoll till konventionen har dödsstraffet avskaffats såväl i fred som i krig. Ingen får dömas till ett sådant straff.

Förbudet mot dödsstraff har i Europadomstolens praxis tolkats också som ett förbud att utvisa någon till ett land där han eller hon riskerar att dömas till ett sådant straff. En lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

Sverige skiljer sig inte i frågan om förbud mot dödsstraff från det flertal andra Natoländer som precis som Sverige är bundna av Europakonventionen. Precis som Sverige är samtliga EU-medlemsstater som också är Natoländer bundna av såväl bilaterala utlämningsavtal med USA som det EU-gemensamma avtalet i vilka frågan om dödsstraff regleras särskilt. Inget av dessa länder har lämnat någon reservation mot tillämpningen av jurisdiktionsregeln i Nato SOFA eller avgett en tolkningsdeklaration mot bakgrund av ett nationellt förbud mot dödsstraff.

Vi kan konstatera att dödsstraffet är förbjudet både i Sverige och i andra EU-länder som är medlemmar av Nato. Vi menar därför att det är tydligt att dödsstraff varken får utdömas eller verkställas i Sverige och att Sverige inte heller får tillåta att en person utlämnas till ett land där personen riskerar ett sådant straff. Därmed anser vi inte heller att en sådan reservation när det gäller Nato SOFA behövs.

Miljöpartiet förhåller sig som konstruktiva kritiker till Nato. Vi vill att Sverige ska ha en självständig och tydlig utrikespolitisk röst för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer såväl inom som utom Nato.

Vi är tydliga med att vi vill att Sverige i lag ska förbjuda införsel av kärnvapen på svenskt territorium. Därför kommer vi att rösta nej till DCA-avtalet som ska röstas om i riksdagen om mindre än en månad. Det avtal vi debatterar här i dag är alltså ett annat avtal.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)

Herr talman! Vi står här i Sveriges riksdag, och vi måste utgå ifrån vad vi kan bidra med för att stötta Ukraina i deras kamp mot Ryssland. Sverige har Jas. Regeringen kan inte fortsätta att gömma sig bakom andra länder som bidrar med andra typer av flygplan. Där har vi trots allt än så länge inte sett särskilt stora resultat.

Detta är en komplex fråga. Det erkänner även jag, men vi måste börja någonstans. Det här är ett långsiktigt åtagande och ett långsiktigt stöd. Då måste vi börja i rätt ände, exempelvis med utbildning av piloter.

Jag frågar återigen Liberalerna: När kan vi förvänta oss att regeringen gör någonting så att vi kan bidra till ökad flygvapenförmåga för Ukraina med Jas, som ju är det som vi kan bidra med?

Herr talman! Jag måste börja med att säga att Fredrik Malm sa någonting bra tidigare. Han sa att stödet är otillräckligt för att Ukraina ska kunna vinna kriget. Jag kan verkligen hålla med om att så är fallet. Samtidigt blir kostnaden oerhört mycket större om Ukraina förlorar än vad det kostar att stötta Ukraina så att de kan vinna kriget.

Något av det viktigaste vi kan göra för att Ukraina ska ha bättre möjlighet att vinna kriget är att förse Ukraina med ökad flygvapenförmåga. När menar Liberalerna som regeringsparti att Ukraina ska kunna få Jas och att Sverige ska kunna stötta Ukraina med ökad flygvapenförmåga? Det undrar jag. Vi fick inget svar på detta tidigare, så nu ber jag återigen om svar här.

Herr talman! Olika länder gör olika säkerhetspolitiska val. Olika länder har olika erfarenheter och olika geografisk placering eller lokalisering. Det är klart att ett land som tidigare varit ockuperat av Sovjetunionen har ett annat behov än ett land som Sverige som varit alliansfritt i 200 år, innan vi nu gick med i Nato.

Jag har stor respekt för att Ukraina vill vara med i Nato och därmed också synpunkter på att vi bör försöka hjälpa Ukraina att närma sig både ett EU-medlemskap och ett Natomedlemskap om det är vad de eftersträvar.

Herr talman! Har jag ändå rätt att svara på frågorna?

(FÖRSTE VICE TALMANNNEN: Absolut.)

Tack! Jag vill ändå säga att Miljöpartiet röstade emot ett Natomedlemskap. Vi har ständigt förespråkat ett samarbete med likasinnade länder i vårt närområde och med USA och Storbritannien, för att vi i Sverige ska kunna bygga vår säkerhet tillsammans med andra. Men nu är Sverige medlem i Nato, och Miljöpartiet beslutade i höstas att vi respekterar det beslut som är fattat. Vi kommer inte att sträva efter att Sverige ska lämna Nato. Utifrån det perspektivet agerar vi framåt.

Vi menar att det måste vara upp till varje enskilt land att självständigt fatta sina säkerhetspolitiska beslut. Därmed vill jag inte recensera hur andra länder väljer att fatta sina beslut.

Jag kan däremot konstatera att Ukraina har gjort närmanden till och strävar efter att bli medlemmar i både EU och Nato. Jag tror att vi har ett gemensamt ansvar att se till att Ukraina ska vara ett säkert land för lång tid framöver.

Herr talman! Miljöpartiet vill att Sverige stöttar Ukraina långsiktigt, så att de kan vinna såväl kriget som freden. Det är viktigt att Sverige, tillsammans med övriga EU, inte vacklar i vårt stöd.

Ukraina hör hemma i EU. Att stötta Ukraina i deras strävanden att på meritbaserade grunder nå ett medlemskap är viktigt för Ukrainas långsiktiga säkerhet.

För att kunna stötta Ukraina behöver också den försvarsindustriella kapaciteten ökas. Här krävs det att regeringen samverkar med industrin för att möjliggöra en ökad produktion, inte minst av ammunition.

För att Ukraina ska kunna vända kriget behövs en ökad flygvapenförmåga. Miljöpartiet vill se att Sverige bidrar till en ökad flygvapenförmåga med Jasplan, även om vi förstår att frågan är komplex. Men detta måste vara ett arbete som är långsiktigt.

Det räcker dock inte att vi bara stöttar. Det är totalt ineffektivt när stöd till Ukraina ges med den ena handen och pengar för olja och gas ges till Ryssland med den andra. Vi måste strypa Rysslands intäkter från export av olja och gas till EU. Här skulle Sverige kunna visa ledarskap och gå före. Men regeringen tvekar och väntar. Och ju längre tiden går, desto mer pengar håvar Putin in och desto fler soldater och civila dödas och skadas i kriget.

Herr talman! Det är ett fruktansvärt krig med stort lidande och många dödade och skadade. Ryssland visar stor hänsynslöshet, och antalet krigsbrott växer för varje dag som går. De ger sig på civila mål, våldtar kvinnor och har fört bort tusentals barn. Barnen skiljs från sina föräldrar, tvångsdeporteras och utsätts för indoktrinering. Det är bråttom att göra insatser för att lokalisera och återförena barnen med sina föräldrar. Här borde regeringen göra mer.

Alla brott mot internationell rätt i samband med kriget i Ukraina måste utredas och de skyldiga hållas ansvariga. Vi vill se en särskild tribunal inrättas.

Vårt och andra länders stöd till Ukraina måste fortsätta. I slutänden handlar det om att stå upp för Ukrainas rätt till demokrati och frihet.

Slava Ukraini!

Herr talman! Självklart har det gått bra för många ukrainska flyktingar. Men det hjälper inte den ensamma mamman som har en treåring att få vardagen att gå ihop, när varje dag är en kamp och man kanske tvingas överväga att återvända. Är det detta vi vill ska bli konsekvensen när vi inte ger det stöd som behövs till de ukrainska flyktingarna?

När kan vi förvänta oss, Mikael Oscarsson, att regeringen kommer fram med en lösning som gör att den ensamstående mamman med ett litet barn inte behöver tigga allmosor hos kyrkan och leva på dålig mat?

Herr talman! Jag vill också understryka att stöd till Ukraina inte bara handlar om att skicka vapen och ammunition till Ukraina. Det handlar också om att ta hand om de ukrainska flyktingar vi i dag har i Sverige. Det handlar om människor som har flytt dessa fasansfulla hemskheter som man upplever i ett krig. Vi har ju båda besökt Ukraina och sett Bucha och Irpin och vad som hänt på plats i Ukraina.

De människor som kommer hit ska hantera trauman och oron för närstående som är kvar. Varje dag är en kamp. Det kan vara svårt att försörja sig om man inte har språket. 71 kronor per dag för en vuxen, 50 kronor per dag för en 11-17-åring, 43 kronor per dag för en 4-10-åring och 37 kronor per dag för en 0-3-åring - är det rimligt att kunna överleva på de pengarna?