Emma Berginger (MP) svarade Mikael Oscarsson i en replik om Särskild debatt om fortsatt stöd till Ukraina i debatten ”Protokoll 2023/24:121 Fredagen den 24 maj” den 24 maj 2024.
Mikael OscarssonKD· i en replikTack för frågan, Emma Berginger från Miljöpartiet! Jag tror säkert att det finns anledning att se över detta. Tar man dessa 71 kronor gånger 30 blir det en bit över 2 000 kronor i månaden. Det är inte mycket. Men som jag…Herr talman! Det pågående kriget sätter också ljuset på de brister vi har i Europa. Jag tänker specifikt på artilleriammunition. Att de allierade kunde vinna över Hitler i slutet av andra världskriget berodde på att man till sist var överlägsen i försvarsmateriel. Det påminner oss om hur viktigt detta är.
Förra året, herr talman, skickade Ryssland uppemot 4 miljoner artilleriammunitionspjäser mot Ukraina. Vi lovade från Europas sida att skicka dem 1 miljon. Det har vi inte uppfyllt än. Vi vet också att Ryssland nu krokar arm med Iran men också med Nordkorea. De kan leverera detta.
Herr talman! Vi måste se till att rätta till detta.
I vårt eget land har vi också en historia av att vara duktiga på att producera försvarsmateriel, inte minst ammunition, i Karlskoga. Här måste vi rampa upp. Det står ett EU-val för dörren, och något som Kristdemokraterna har pekat på är att EU behöver ha en försvarskommissionär. Uppgift 1 a på den försvarskommissionärens lista måste vara att tredubbla produktionen av artilleriammunition och även annan ammunition.
Det här duger inte. Det är farligt på riktigt. Kungariket Sverige, Europa och våra möjligheter att hjälpa Ukraina är beroende av att vi har en produktion. Detta är alltså ingen bisak utan någonting som nu måste följas av handling. Både för vår egen skull och för att kunna ha ett långsiktigt stöd till Ukraina så länge det behövs måste vi se till att ha en produktion av försvarsmateriel i allmänhet och något så viktigt som ammunition i synnerhet.
Herr talman! Jag vill understryka det som Kristdemokraternas ledamot säger om att det behövs mer ammunition. När man tittar på den här fantastiska tredubblingen av produktionen i Karlskoga som nämns i initiativet är det enda man kan säga att det tyvärr kanske saknas en nolla bakom trean, så som kriget ser ut.
Min fråga till Kristdemokraterna är samma som till Socialdemokraterna. Jag vet att många av era medlemmar med våra medlemmar delar ett mycket stort och beundransvärt engagemang i det svenska civilsamhället för de ukrainska flyktingarna. De samlar in kläder, leksaker och hygienartiklar och bidrar med mat och vardagsinsatser. Jag har själv varit där.
Dessa volontärer lider med de ukrainare som tvingas leva månad efter månad i misär på 71 kronor om dagen, en misär ovärdig vårt stöd till Ukraina och dess kamp. Därför, herr talman, är min fråga till Kristdemokraterna: Om vi lägger fram ett förslag till utskottsinitiativ för att ge dem en tillfällig ersättning som är värdig Sverige och i nivå med våra grannländer, kommer ni då att stödja oss?
Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för frågan! Tack också för engagemanget, som jag vet att vi delar, för Ukraina! Ukrainas sak är vår, och Europa och Sverige har gjort viktiga insatser för att öppna upp för de flyktingar som har kommit.
Sedan ska jag erkänna att jag inte har full insyn. Jag sitter inte i utskottet och vet inte exakt vad som är sagt och vad regeringen planerar att göra. Naturligtvis är det dock av yttersta vikt att vi gör det vi kan för att de som finns kvar i Sverige ska få så bra förutsättningar som möjligt.
Herr talman! Jag kvitterar än en gång med att jag vet att engagemanget finns även hos ledamoten från Kristdemokraterna, med full kraft. Jag ser det här som en öppning. Men civilsamhället, som både ni och vi träffar, säger att detta inte håller längre. Sju månader till på dessa villkor för de här människorna är fruktansvärt. De får tigga för sitt dagliga bröd och är utsatta för en enorm press som även avspeglar sig mot deras släktingar och vänner vid fronten i Ukraina.
Därför vädjar jag om att ni trycker på för detta inom regeringen under de närmaste sex sju månaderna, åtminstone tills folkbokföringen kommer igång - där det också finns brister, visar det sig nu - och stöder vårt förslag till initiativ för att åtminstone nå upp till de absolut lägsta nivåer som andra länder i Europa har genom att tillfälligt fördubbla dagersättningen till dessa flyktingar i Sverige: tiotusen vuxna och tiotusen barn.
Herr talman! Låt mig bara komplettera bilden med att väldigt många av dem som har kommit till Sverige klarar sig väldigt bra. De är företagsamma och har arbetat från dag ett. De vill också tillbaka till sitt land.
Det finns åtgärder som har gjorts, och det kommer åtgärder framöver. Vad sedan det berörda utskottet exakt kan komma fram till lägger jag i sakutskottets händer.
Herr talman! Jag vill också understryka att stöd till Ukraina inte bara handlar om att skicka vapen och ammunition till Ukraina. Det handlar också om att ta hand om de ukrainska flyktingar vi i dag har i Sverige. Det handlar om människor som har flytt dessa fasansfulla hemskheter som man upplever i ett krig. Vi har ju båda besökt Ukraina och sett Bucha och Irpin och vad som hänt på plats i Ukraina.
De människor som kommer hit ska hantera trauman och oron för närstående som är kvar. Varje dag är en kamp. Det kan vara svårt att försörja sig om man inte har språket. 71 kronor per dag för en vuxen, 50 kronor per dag för en 11-17-åring, 43 kronor per dag för en 4-10-åring och 37 kronor per dag för en 0-3-åring - är det rimligt att kunna överleva på de pengarna?
Herr talman! Tack för frågan, Emma Berginger från Miljöpartiet!
Jag tror säkert att det finns anledning att se över detta. Tar man dessa 71 kronor gånger 30 blir det en bit över 2 000 kronor i månaden. Det är inte mycket. Men som jag sa förut är det väldigt många - jag känner många ukrainare i Sverige - som har lyckats beundransvärt bra och kommit in på arbetsmarknaden.
Sedan finns det säkerligen justeringar som behöver göras. Jag vill inte lägga mig i det. Jag har inte full insyn i den behandling som nu pågår i ett annat sakutskott, herr talman.
Herr talman! Självklart har det gått bra för många ukrainska flyktingar. Men det hjälper inte den ensamma mamman som har en treåring att få vardagen att gå ihop, när varje dag är en kamp och man kanske tvingas överväga att återvända. Är det detta vi vill ska bli konsekvensen när vi inte ger det stöd som behövs till de ukrainska flyktingarna?
När kan vi förvänta oss, Mikael Oscarsson, att regeringen kommer fram med en lösning som gör att den ensamstående mamman med ett litet barn inte behöver tigga allmosor hos kyrkan och leva på dålig mat?
Herr talman! Det är faktiskt inte min bild att vi har den situationen. De ukrainare som finns i Sverige har i väldigt stor utsträckning klarat sig väldigt bra. Sedan finns det alltid anledning att se över hur vi kan förbättra detta.
Som jag nu sagt vid ett flertal tillfällen vet jag att det pågår ett arbete. Jag är inte ansvarig minister - det hade varit trevligt om jag hade varit det - och har inte direkt insyn i exakt alla delar, i vad som kan göras och inte.
Men jag vet att vi har engagemanget för att stödja Ukraina med försvarsmateriel och med att hjälpa dem vinna kriget. Ukrainas sak är vår. Vi ska också göra vad vi kan för att hjälpa dem som finns här i Sverige.
