Elisabeth Thand Ringqvist

Herr talman! Tack, statsministern, för tydligheten! Det är ju inte så att Centerpartiet vill öppna dammluckor i migrationspolitiken. Vi står bakom en stram migrationspolitik, men ”stram” får inte betyda ”tanklös”.

Jag förstår att Moderaterna rycker på axlarna åt en del medmänsklighet, men jag förstår inte att de rycker på axlarna när det handlar om tillväxt. Tillväxt har ju alltid varit centralt i Moderaternas politik.

Ni ser att företag inte kan rekrytera här och nu. Ni ser att välfärden ute i landet saknar personal här och nu. Ni ser att människor som jobbar och betalar skatt sorteras bort här och nu. Detta är inte en obetydlig bieffekt – det är ett politiskt val. Statsministern kan kalla det ordning och reda, men jag kallar det för ett ledarskapsproblem. Ett land som så förtvivlat behöver tillväxt just nu kan inte välja bort människor som är här och jobbar redan nu.

Jag undrar: Vad tänker statsministern göra åt de företag som nu ser sin arbetskraft försvinna eftersom deras löner anses vara för låga i och med de nya reglerna?

(Applåder)

Herr talman! Människor som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig tvingas nu lämna Sverige trots kollektivavtalsenliga löner. Från den 1 juni höjs lönegolvet ytterligare och landar på 33 390 kronor. Det betyder att man måste tjäna mer än de flesta faktiskt gör i stora delar av landet.

Detta slår inte bara mot människor som gör allt rätt. Det slår mot företag som skriker efter kompetens och mot välfärden, som på många håll i landet bärs upp av människor med arbetstillstånd. I Jämtland, i Örebro och på Gotland är medianlönerna dessutom mycket lägre än genomsnittet i Sverige.

Det regeringen gör är att från ett skrivbord i Stockholm sortera bort kompetens som är helt avgörande för att vardagen ska fungera runt om i landet. Det kan handla om en undersköterska i Jämtland, en mekaniker i Örebro eller en kock på Gotland. Deras löner följer kollektivavtalen och är helt rimliga på den lokala arbetsmarknaden.

I praktiken säger regeringen till stora delar av Sverige: Ni får klara er utan denna kompetens, som ni behöver, och själva lösa frågan hur äldreomsorgen ska fungera, hur industrin ska växa och hur restauranger, hotell och småföretag ska hitta personal. Det är uppenbart att man i jakten på snabba utvisningar inte har gjort någon vidare analys av vilka effekter det får.

Detta är dock inte unikt. Det är ett mönster: först spårbytesutvisningar, sedan barn- och tonårsutvisningar och nu ett lönegolv som gör att det blir riktigt svårt i många kommuner. Allt har samma gemensamma nämnare, nämligen: Regeringen har inte tänkt hela vägen.

Jag undrar: Hur menar statsministern att mindre kommuner och företag ska hitta folk som kan jobba här och nu, när regeringen aktivt kastar ut människor som har ett jobb?

Herr talman! Det gläder mig att Amanda Lind lyfter den biologiska mångfalden. Den är väldigt viktig. Men låt oss tala klarspråk om skogen. Klimatkampen kan inte vinnas genom att stoppa brukandet. När det kommer till koldioxid är nämligen träd som tonåringar: De käkar mest när de växer. Sveriges skogar behövs dessutom för att ersätta plast, för att bygga fler hus i trä och för att låta landsbygden driva den gröna omställningen, inte bromsas av den.

Amanda Lind påstod i en lördagsintervju att Miljöpartiet vill minska avverkningarna med upp till 20 procent men att detta inte ska leda till färre jobb. Det går givetvis inte ihop. När politiken börjar behandla skogen som ett skyltfönster i stället för en näring har man lite grann tappat kontakten med skogen. Hur tänker Amanda Lind att minskad avverkning med 20 procent inte ska påverka jobben i Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Det är sent, och vi tar ett lite annat grepp.

Vi föreställer oss att vi har tagit över familjegården som står där lika stadigt som när vi var barn. Barnen som nu finns på gården vet att de en dag, om de vill, kommer att ta över. Det är drömmen, men drömmen hotas. För att ta över gården har syskonen köpts ut, vilket krävde stora lån med skogen som pant.

Så kommer beskedet. Skogen får inte brukas. Någon har anmält att det kan finnas en tjäderplats i skogen. Vi har ingen brist på tjäder, tvärtom, men ändå säger Skogsstyrelsen att överklagan ska prövas. Kanske kan skogen aldrig avverkas. Tillgången är därmed värdelös, och gården måste säljas för att undvika konkurs.

Så här ser verkligheten ut för många skogsägare i dag. Vad tänker Amanda Lind göra för att ta skogsägarna ur den här Kafkaartade situationen?

(Applåder)

Herr talman! Svenskt Näringsliv och Ebba Buschs ministerkollega Johan Britz har båda sagt att det här inte är bra för Sverige. Centerpartiet instämmer i den slutsatsen. Man måste ändå förstå att det här lönegolvet ligger ganska högt. Det betyder att nyutexaminerade sjuksköterskor, bibliotekarier och apotekare och forskarstudenter inte ska vara kvar i Sverige, för deras löner är lägre än 35 000 kronor, ungefär, som detta kommer att ligga på under 2026.

I ett redan tufft läge med en utdragen lågkonjunktur och med låg tillväxt vill regeringen alltså sätta ytterligare käppar i tillväxthjulet. Varför är det bra för Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Sedan april förra året har fler än 650 personer som arbetar och gör rätt för sig utvisats från Sverige. Det har drabbat vårdbiträdet Sara likaväl som restaurangägaren Sharmin. Det är människor som har arbetat, betalat skatt och gjort allt för att bli en del av det svenska samhället.

De utvisas nu för att möjligheten till spårbyte är borta och för att regeringen gång på gång har höjt lönegolvet för den som kommer till Sverige och arbetar. Vad gör Kristdemokraterna för att få stopp på dessa onödiga utvisningar – utvisningar som gör att många företag i dag har svårt att hitta rätt personal och få sina företag att växa?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inte att de hundratusentals elever som går i en friskola som är bra och som de tycker om ska behöva lämna den. Vad jag vill är att ge varje elev en riktigt bra skolgång.

Vi vill att den som anställer fler behöriga lärare ska få högre skolpeng än den som anställer obehöriga. Vi vill att lärare som undervisar i skolor med dåliga resultat ska få ett lönetillägg på 5 000 kronor i månaden. Vi vill att stöttning till elever som behöver det ska bli bättre och obligatorisk.

Jag blir precis lika upprörd som Simona Mohamsson när jag läser om problem med vinstdrivande skolor. Det viktiga är dock att vi kan behålla de hundratusentals elever som ändå är nöjda med sin skola. Vi får inte låta den lilla andel skolor som inte gör sitt jobb bestämma över den stora majoritet elever som ändå är väldigt nöjda med de skolor som de går i.

(Applåder)

Herr talman! Simona Mohamsson och jag blir precis lika upprörda när vi läser om problemen i svensk skola. Det är ridgymnasier utan hästar, kemilektioner utan labbsalar och gympalektioner utan riktiga idrottssalar. Det handlar om hur glädjebetyg kompenserar för kunskap och om skolor som sätter i system att anställa obehöriga lärare för att sänka sina kostnader. Så får det inte fortsätta.

Låt oss lösa det grundläggande systemfelet tillsammans. Här kommer fyra förslag där vi tycker lika och där Mohamsson skulle ha Centerpartiets stöd varje dag i veckan om hon bara lade förslagen på riksdagens bord:

Förändra skolpengen så att friskolor inte får ersättning för ansvar de inte tar.

Reformera betygssystemet i grunden, så att det inte fortsätter att vara 20 000 elever som slås ut varje år.

Inför offentlighetsprincipen i skolan, så att varje elev och förälder får bättre insyn.

Slopa kösystemet så att ingen som inte ställt sitt barn i kö redan på BB är för sent ute.

(Applåder)

Herr talman! Nu förstår jag. Ebba Busch förstår inte att ”Stockholm” för resten av landet inte betyder Region Stockholm eller Stockholms stad. ”Stockholm” betyder att det finns en myndighet i Stockholm som man i den här salen på Helgeandsholmen bestämmer över. Det är det som är den stora vårdmyndigheten.

Väldigt många människor i landet underkänner sådan centralstyrning. Vi ser ju det. Den här regeringen har avvecklat väldigt många av de servicekontor som fanns ute i landet.

Jag kan inte hitta ett enda exempel där en centralisering i Sverige har lett till att det blivit mer verksamhet ute i landet – inte ett enda exempel kan jag komma på. Jag tror inte att Sveriges landsbygd kommer att må bättre av en centralstyrning av den svenska vården.

Det kommer tvärtom att leda till mer nedläggningar och större distans mellan vad människor verkligen behöver och vad som kommer att kunna levereras.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ebba Busch, för att du lyfter Sollefteå! Sjukhuset i Sollefteå illustrerar otroligt väl utmaningen för sjukvården på landsbygden: brist på pengar och brist på personal. Inget av det löser vi dock genom att ta bort landsbygdsbornas makt över sjukvården.

Du pekar på flera problem i sjukvården, och vi är överens. Men detta handlar om rätten för människor att påverka den vård som de är beroende av och att kunna rösta bort de politiker som inte lyssnar. Det är precis det som får hända.

I dag, med regeringens politik, är det inte möjligt att starta de små mottagningar som både patienter och personal efterfrågar. Det går inte att starta en klinik som har till exempel en läkare och en sjuksköterska, för regelkrånglet är alldeles för omfattande. Det är helt obegripligt hur Kristdemokraterna kan tro att vården skulle fungera bättre om det fanns en jättelik centralmyndighet för sjukvård på Södermalm, som skulle bestämma över vården i hela Sverige. Beskriv det för mig!

(Applåder)

Herr talman! När politiken slutar ta klimatmålen på allvar märks det snabbt. Förra året ökade klimatutsläppen med 7 procent i Sverige. Regeringen har visat i både ord och handling att klimatmålen i Sverige och EU inte väger så tungt längre. Det är som att sluta sätta gränser för barn och sedan bli förvånad när det börjar spåra ur.

Den här slappheten sprider sig. Vi ser hur EU nu riskerar att följa USA i spåren, där tunga, gamla fossilindustrier lobbar hårt för att montera ned klimatmålen och fördröja omställningen. För de företagen är varje dag av väntan en vinst. De tjänar på att resten av världen sitter fast i teknik som är beroende av olja.

Herr talman! Sverige tjänar inte på att vänta. Våra företag, vår teknik och vår innovationskraft vinner på att leda, inte följa. När regeringen bromsar ger vi bort våra konkurrensfördelar till andra länder, och jobben skapas där i stället för här. Det är inte bara dålig klimatpolitik – det är usel tillväxtpolitik.

Herr talman! Vi måste drastiskt minska utsläppen i transportsektorn, som i dag står för drygt en tredjedel av våra nationella utsläpp, och det är möjligt. Centerpartiet vill göra det billigare att byta till miljöbil och att installera solpaneler och laddbox för att kunna ladda bilen hemma. Vi vet också att dieselmotorn kommer att vara kvar i timmerbilar och skogsmaskiner och i jordbruket, men då är biodiesel givetvis det självklara komplementet.

Antingen bromsar vi, eller så väljer vi klimatsmart tillväxt. Det är bra för klimatet, jobben och hushållen.

(Applåder)

Herr talman! Alla här vet hur allvarligt det säkerhetspolitiska läget är. Det akuta hotet från Ryssland kvarstår. USA är under Donald Trump i bästa fall opålitligt, i värsta fall en rejäl fara för vårt grannland.

Vänsterpartiets strategi för Sverige i det läget är igelkottens – att vända sig inåt och kura ihop sig lite, dock utan taggar eftersom de inte är villiga att investera de hundratals miljarder mer som skulle krävas för att vi ska kunna försvara oss på egen hand. Utan Natomedlemskap hade vi varit ännu mer beroende av Trump. Utan EU-medlemskap hade vi stått utanför när Europa försöker samla sig. Ändå vill Vänsterpartiet på sikt lämna Nato.

Sverige behöver mer samarbete i EU och med likasinnade medlemmar i Nato. Vi kommer inte att klara oss på egen hand. Jag vill därför fråga Nooshi Dadgostar: Kommer Vänsterpartiet att skrota sina krav på utträde ur Nato?

Herr talman! Jag håller med. Kärnkraft behövs. Uran kan vi importera från många ställen där man har brutit uran under lång tid.

Men jag är också försvarare av landsbygdens självbestämmande. Jag växte upp vid Storsjön. När mina grannar i Jämtland säger nej till en urangruva är det inte för att de vet mindre än Jimmie Åkesson, tvärtom. Jag litar på miljöprövningen, men man vill få lokal rådighet över hus och hem nu, inte vänta i 25 år tills miljöprövningen är klar.

Nu görs människors tillgångar värdelösa, när SD vill tillåta uranbrytning och samtidigt underkänner människors rätt att vara med och bestämma.

Men detta handlar om mer än bara uranfrågan. Jag är lite less på politiker som behandlar dem som bor i Sveriges landsbygder som en gammal faster man hälsar på vart fjärde år och sedan glömmer bort när rösterna är räknade.

Jag ger Jimmie Åkesson en ny chans att förklara varför människor som berörs inte ska få vara med och bestämma.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med ett citat: ”En alltför hög andel av besluten fattas idag av makthavare som saknar närhet till, och förståelse för, de medborgare, lokalsamhällen och verksamheter som berörs.” De orden kommer från Sverigedemokraternas landsbygdsprogram i valrörelsen 2022.

Trots dessa fina ord vill Sverigedemokraterna skrota ett viktigt kommunalt veto, det mot uranbrytning. Här på Helgeandsholmen är det långt till Oviken, där bördig jordbruksmark blir dagbrott och där Jämtlands viktigaste dricksvatten riskerar att förgiftas. Det är klart att lokalbefolkningen säger nej – och inte bara i Jämtland utan även på alla andra platser som hotas av uranbrytning.

Jag vill gärna ge Jimmie Åkesson, som ju är en av dessa makthavare, möjligheten att förklara varför han vill ta bort det kommunala vetot mot uranbrytning.

(Applåder)

Herr talman! Nyare forskning visar att sänkta arbetsgivaravgifter faktiskt både ökar företagens anställningar och sänker inflationen. Det är alltså två i ett – toppenbra!

Vi läste samma kurslitteratur på 90-talet, men det verkar som om Magdalena har glömt viktiga delar av företagsekonomin. Ökade kostnader för företagen leder till färre jobb. Det är precis vad ett slopat karensavdrag gör. Syftet är gott: Folk ska inte behöva jobba när de är sjuka, och folk som jobbar inom vården och skolan har svårare att jobba hemifrån när de är sjuka. Men ett slopat karensavdrag kommer att innebära att sjukfrånvaron ökar, precis som den gjorde sist när Socialdemokraterna tog bort karensavdraget. Kostnaden uppskattas till 40 miljarder kronor per år.

Min fråga är: På vilket sätt gynnar borttagandet av karensavdraget tillväxt och jobbskapande?

(Applåder)

Herr talman! Jag och Magdalena Andersson har några saker gemensamt. För det första är vi båda kritiska till den låga tillväxten och den rekordhöga arbetslösheten. För det andra läste vi båda på Handelshögskolan i Stockholm. Det var många år sedan, men de mest grundläggande ekonomiska principerna står sig nog ännu. Det är företag som skapar jobb, tillväxt och resurser för vår gemensamma välfärd. Företagen är lösningen på Sveriges arbetslöshetskris.

Därför blir jag så förbryllad över att hon vill se mer av den politik som fört oss hit. De senaste åren har regeringen nämligen gjort det dyrare för företagen, och Socialdemokraterna har hängt på. Men när man äntligen sänker skatten på att anställa unga, om än för lite och bara tillfälligt, säger Magdalena Andersson nej till den sänkningen i sin budget.

Om arbetslöshetskrisen är viktig, hur vill Magdalena Andersson säkerställa att småföretagen kan anställa?

(Applåder)

Herr talman! I våras när jag och statsministern debatterade detta sa han: ”Med all respekt: Centerpartiet återkommer alltid just till arbetsgivaravgifterna för unga människor. Ärligt talat handlar det om mycket bredare saker när det gäller vilka som anställer i Sverige.”

Låt mig vara rättvis – regeringen har lyssnat. Arbetsgivaravgifterna för unga har sänkts, men bara tillfälligt och bara under valåret. Det är inget som arbetslösa akademiker kan ta del av.

Sanningen är att det inte går speciellt bra för Sverige ekonomiskt, även om det finns en viss tillväxtpotential nästa år. Antalet konkurser ligger på de högsta nivåerna sedan 90-talet.

Akademiker får jobb när företag kan erbjuda dem jobb, och företag anställer när politiken ger dem rimliga och långsiktiga förutsättningar. Är statsministern beredd att göra fler av de reformer som krävs för att företag ska våga anställa permanent och inte bara tillfälligt?

(Applåder)

Herr talman! Just nu är arbetslösheten hög bland de högutbildade. Över 95 000 akademiker står utan jobb. I Akademikernas a-kassa är arbetslösheten den högsta på 20 år. Det är unga som har gjort allt rätt. Det är människor mitt i livet som plötsligt blivit av med jobbet. Det är ett resultat av att företag inte anställer.

Statsministern har höjt kostnaderna och bara skrapat på ytan för att minska regelkrånglet. Ändå verkar inte statsministern lyssna riktigt. Det är lite grann som att brandvarnaren ljuder i köket, men man höjer volymen på tv:n i stället för att gå dit och kolla.

Jag vill ställa en enkel fråga som nog många hemma i soffan undrar över: Vilket ansvar tar statsministern för att människor som gjort allt rätt ändå just nu står utan jobb?

(Applåder)

Herr talman! Det stormar i Tidöregeringens Sverige. Under julhelgen drabbades landet av flera kraftiga stormar. Fyra människor miste livet, och tiotusentals hushåll blev utan el i dagar, ibland veckor. Människor satt – några sitter fortfarande – i kyla och mörker. Skadorna på gårdar och skogar kommer att ta år att reparera.

Ändå gick det ganska obemärkt förbi. Det skrevs om trafik- och passagerarkaos. Men människors säkerhet och försörjning hamnade i skymundan samtidigt som debatten på ledarsidor handlade om snöröjningen i Stockholms innerstad. Det säger något om perspektivet i svensk debatt.

Skillnaden mellan att vänta på plogbilen och att sakna el, värme och möjlighet att ringa 112 är skillnaden mellan irritation och otrygghet. En sak blir tydlig: Om hela Sverige ska fungera kan landet inte styras från innerstaden.

Herr talman! I Tidöregeringens lite kylslagna Sverige ska mer makt flyttas till huvudstaden och Regeringskansliet. Jag förstår frestelsen. Det låter så enkelt. En fjärdedel av servicekontoren på landsbygden har lagts ned. Den lokala självbestämmanderätten ska minska, och all vård och skola ska centraliseras.

Men det är inte brist på statlig styrning som gör att man får vänta på en läkare. Det är inte avsaknaden av detaljerade direktiv som gör att elever lämnar skolan utan godkända betyg. Problemet är inte för lite centralisering. Problemet är för lite tillit till människor, till lokalsamhällen och till företag.

I Centerpartiets Sverige går vi i motsatt riktning. Vi bygger styrka underifrån. Vi ger tillbaka makt och pengar till lokalsamhällen. Vi lyssnar och försöker förstå hur förskola, skola och vårdcentral kan drivas lokalt.

Vi vet att utan landsbygden stannar Sverige. Men för att Sverige ska fungera krävs mer än fungerande system. Det krävs framtidstro. Och framtidstro börjar med jobb.

(Applåder)

Det blåser även kalla vindar på den svenska arbetsmarknaden. En halv miljon människor är arbetslösa. Bakom varje siffra finns en människa som väntar på att livet ska börja eller fortsätta. För det är inte bara personer som har bristande kunskaper i svenska som står utan jobb. Det är också nybakade akademiker och erfarna chefer i medelåldern.

Att gå från arbetslöshet till jobb förändrar precis allt för individen, för familjen och för samhället. Om vi bara kunde nå halva EU-snittet i arbetslöshet skulle statskassan ha ungefär 45 miljarder mer. Det motsvarar 55 000 sjuksköterskor eller lärare.

Majoriteten av alla nya jobb skapas i små och växande företag. Det är där unga får sina första jobb och långtidsarbetslösa får en ny chans. Men då måste politiken också göra sitt: sänka kostnaderna, minska krånglet och se till att företagen hittar rätt kompetens.

Herr talman! Jobben måste bli fler samtidigt som utsläppen går ned. Det finns ingen motsättning. Det är ganska många som säger att klimatet är dåligt för företagen och att ambitioner skulle bromsa tillväxt. Vi menar tvärtom.

Det verkliga hotet mot svensk konkurrenskraft är brist på visioner och brist på ambitioner. Är det någonting den här regeringen saknar är det klimatambitioner.

När vi gemensamt arbetar med ett tydligt mål, då händer någonting. Då frigörs innovationskraft. Då nästan överraskar vi oss själva med vad ett litet land kan åstadkomma när briljanta entreprenörer, stark industri och världsledande teknik drar åt samma håll.

Herr talman! När stormarna viner över vårt land påminner det oss om att Sverige måste fungera överallt och alltid. Det är inte ödet som avgör vår framtid utan våra val.

Vi i Centerpartiet väljer framtidstro. Våra vallöften är tydliga: Jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och hela Sverige ska fungera.

(Applåder)

I detta anförande instämde Alireza Akhondi, Madeleine Atlas, Christofer Bergenblock, Daniel Bäckström, Martina Johansson, Mikael Larsson, Stina Larsson, Helena Lindahl, Rickard Nordin, Niels Paarup-Petersen, Anne-Li Sjölund, Helena Vilhelmsson och Anders Ådahl (alla C).