Peter Hedberg

Herr talman! Frågan om expertis har varit frekvent förekommande under de föregående sex timmarna här. Det är definitivt inte det jag efterfrågar från Lars Andersson utan snarare en politisk bedömning.

Jag tycker att frågan är viktig också i delen om ansvarsutkrävande. Här blir det fullmäktige som ska anta ett program med mål och riktlinjer för både den egna verksamheten och den verksamhet som utförs i privat regi. Samtidigt har nämnderna ett väldigt stort ansvar för sina verksamheter och formulerar också olika typer av verksamhetsmål och internkontrollplaner.

Jag skulle vilja fråga Lars Andersson om han ser någon problematik gällande ansvarsutkrävandet när fullmäktige på det här sättet indirekt ska instruera nämnderna i hur de ska sköta sin tillsyn.

Herr talman! Vi socialdemokrater har noterat att det är flera remissinstanser som i sina svar gällande lagförslaget har framhållit de grundläggande skillnaderna mellan kommuner och regioner respektive ett privat företag.

Precis som Lars Andersson var inne på i sitt anförande verkar det övergripande syftet med förslaget vara att åstadkomma något slags konkurrensneutralitet mellan just kommunerna och privata utförare.

Där kan man resonera kring detta med försvårande omständigheter. Kommunnivån lyder under mer tvingande lagstiftning medan företag lyder under mer privaträttslig lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Likvärdiga krav på mål och riktlinjer för utförare av kommunal verksamhet

Kommunerna har dessutom en helt annan typ av insyn och ett huvudmannaskap. De har också ett samhällsansvar som gör att de följer upp sin egen verksamhet väldigt mycket kontinuerligt och på väldigt många olika sätt.

Utifrån hur vi socialdemokrater resonerar skulle vi vilja ställa en fråga om samma mål och riktlinjer i programmet för till exempel tillsyn ska gälla både verksamhet i egen regi och verksamhet i privat regi.

Ser inte Lars Andersson och Sverigedemokraterna risker för att kommuner och regioner kommer att tvingas bygga upp alternativa administrativa kanaler för att på så sätt tillgodose en tillsyn som de i mångt och mycket redan gör? Det kan bli ett ytterligare administrativt krav för att upprätthålla det program som man nu tvingas anta utifrån detta förslag.

Fru talman! Jag tänkte börja där Susanne Nordström slutade. Jag kunde skönja ett litet hopp när hon sa: Där kan jag hålla med motionärerna. Men tyvärr kom det inget yrkande på vår reservation, så jag får själv yrka bifall till reservation nummer 4.

Precis som Susanne Nordström sa tillsatte regeringen i oktober 2023 en utredning för att se över grundlagsskyddet för nätdatabaser och söktjänster som tillhandahåller och offentliggör känsliga personuppgifter. Den ska mycket riktigt redovisa sitt uppdrag i november detta år. I vår reservation framhåller vi vikten av att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på området, eftersom vi tydligt kan se att det finns väldigt många problem med dagens ordning.

Det är orimligt - det har blivit helt orimligt - att det är så enkelt för vanliga medborgare och kriminella att i detalj kartlägga enskilda personers levnadsförhållanden. Offentlighetsprincipen är viktig för att möjliggöra ett transparent samhälle och för att man ska kunna granska makten. Men den tekniska utvecklingen har medfört oönskade effekter. Det är inte rimligt att kriminella element kan planera och genomföra rena dåd mot enskilda personer utifrån exempelvis uppgifter om fordonsinnehav. Men det är heller inte så att offentlighetsprincipen ska tjäna som ett instrument för privatpersoner att i detalj och systematiskt kartlägga andra privatpersoners liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

EU-kommissionen har som bekant under lång tid haft synpunkter på just vår gällande ordning. Därför ser vi verkligen fram emot att regeringen kommer tillbaka med förslag på detta område. Vi var överens tidigare, men tyvärr röstades vår regerings förslag ned. Vi hoppas att vi kan få möjlighet att vara konstruktiva i den kommande processen.

Fru talman! Jag skulle också vilja säga något generellt om tryck- och yttrandefriheten mot bakgrund av det senaste årets händelser. Vi har haft koranbränningar och diverse andra opinionsyttringar som har uppfattats som kontroversiella, kränkande och försvårande för svensk säkerhet. De har väckt stor uppståndelse både inrikes och utrikes. Och jag vet att det är väldigt många ledamöter i denna riksdag som har tagit emot otaliga mejl och samtal, för att inte tala om alla dessa personliga interaktioner och möten där dessa opinionsyttringar har lyfts fram.

Det är många som har uttryckt oro för Sverigebilden, vår Natoprocess och påverkan på sammanhållningen i landet. Men samtalen har också innehållit oro gällande just yttrandefriheten och eventuella begränsningar av den.

Det är kanske naturligt att de mest intensiva och engagerade diskussionerna gällande yttrandefriheten sker när något provokativt inträffar. Det är då gränserna för både vad som är lagligt och vad som är socialt accepterat prövas.

Jag har både som gymnasielärare och som politiker befunnit mig i situationer där yttrandefriheten har diskuterats, ofta just i relation till aktuella och kontroversiella situationer. Jag har ibland blivit förvånad över vad unga, och för den delen vuxna, tror är olagligt i dag men också vad de tycker borde vara olagligt.

Fördjupar man dessa samtal finner man ofta intressanta resonemang om respekt, känslor och förståelse. Jag är övertygad om att vi som politiker och förtroendevalda har ett särskilt ansvar att diskutera frågor som rör just yttrandefriheten och dess gränser, även när det handlar om svåra ämnen.

Samtalet och diskussionen om yttrandefriheten leder kanske inte alltid till att man blir överens. Men det är inte heller nödvändigt. Ibland är faktiskt det demokratiska samtalet i sig det allra viktigaste, särskilt i en tid av polarisering och enkla lösningar.

(Applåder)

Herr talman! Om vi har lärt oss någonting de senaste fem tio åren är det att vi inte har råd att utesluta någonting när det gäller olika former av samverkan och samarbeten kommuner och regioner emellan. Vi har ju ett delat ansvar för mycket - sjukvården, skolan och andra områden - mellan staten, regionerna och kommunerna. Och vi har 290 kommuner i landet. Precis som ledamoten lyfte upp i sin första replik varierar de i fråga om både geografisk yta och befolkningsstorlek.

Det är inte jag som bestämmer hela det socialdemokratiska partiets politik - tack och lov för det! - utan det gör partikongressen. Men vi i KU arbetar med de långa linjerna, försöker höja blicken och se framåt; vi blickar kanske inte tillbaka särskilt mycket utan tittar på vad vi kan göra bättre. Jag tror att den diskussionen kan bli ganska levande. Om regeringen går vidare med förslagen från Kommunperspektivutredningen, på vilket sätt som man nu väljer att göra det, kommer Socialdemokraterna naturligtvis att vara en bidragande part.

Men jag vill poängtera att riksdagens alla partier har ett ansvar för att diskutera kommuners och regioners långsiktiga förutsättningar, mer än vad som gäller för just en vårändringsbudget eller en höständringsbudget. Verksamheterna som bedrivs där är alltför viktiga för att handla om bara de dagsaktuella behoven och kriserna.

Jag tackar för replikerna. KU är också ganska roligt, eller hur?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en replik i en KU-debatt! Det hör inte till vanligheterna.

Jag vill återkoppla till det jag sa i mitt anförande gällande de långa linjerna. I konstitutionsutskottet diskuterar vi ofta den frustration vi kan känna över att våra politiska partier inte i tillräckligt stor utsträckning diskuterar längre än ibland kanske kvartalsvis eller i bästa fall per budgetår.

Precis som ledamoten lyfter upp nämnde jag Kommunperspektivutredningen. Men jag tycker egentligen inte att diskussionen behöver stanna där. Vi har en hel del att diskutera, till exempel dimensionering av gymnasieskolan, kostnaderna och ansvaret för högspecialiserad vård, räddningstjänst och en mängd andra olika områden.

Socialdemokraterna säger nej till de motionerna i dag, eftersom vi vill se ett större grepp, ett helhetsgrepp, om kommun- och regionfrågan. Nu väntar vi till exempel på Utjämningskommitténs förslag. Det ska komma till sommaren, om jag inte minns fel.

Det finns ganska många trådar som vi behöver plocka upp. Socialdemokraterna har egentligen inte uteslutit någonting på lång sikt, förutom att vi är väldigt tveksamma till att centralisera mer makt till Stockholm och den här nivån.

Jag lyfte fram Centerpartiets viktiga diskussion om den asymmetriska ansvarsfördelningen. Men jag är nog inte villig att här och nu säga ja till någon av de specifika motionerna. Jag förutsätter att vi kan komma tillbaka till det och diskutera vidare i utredningar och debatter.

Herr talman! Jag skulle inledningsvis vilja yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag har funderat en hel del på var jag skulle börja när det kommer till att debattera detta betänkande. Nu hann jag inte först, men jag tänker gå tillbaka till gårdagen, som några har varit inne på.

I går anordnades ett seminarium i riksdagens andrakammarsal för att uppmärksamma det faktum att regeringsformen från 1974 fyller 50 år. Det var ett seminarium som talmannen och KU bjöd in till. Kungen och kronprinsessan närvarade tillsammans med en stor skara före detta statsministrar, före detta talmän, riksdagsledamöter och företrädare för det offentliga Sverige.

Det är tänkvärt att den kung som närvarade i går för att uppmärksamma regeringsformens första 50 år är densamme som när regeringsformen kom till. Men det fanns också andra som närvarade i går och som var med redan på den tid det begav sig. Tiden medger inte att jag nämner alla, men där fanns Ingvar Carlsson, Lena Hjelm-Wallén och den för KU bekante Anders Björck. Det är personer och politiska företrädare som är en länk till historien, och de kunde dela med sig av sina erfarenheter till oss.

I den regeringsform som dessa personer formade och beslutade om finns den vackra lydelsen i 1 kap. 1 § andra stycket: "Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse."

Det är viktiga och förpliktande ord, som tydliggör att kommuner och regioner är bärande delar i det svenska statsskicket. Jag vet att många av oss som har äran att vara riksdagsledamöter också har uppdrag i våra hemkommuner och ibland också inom regionerna. Själv är jag fullmäktiges ordförande hemma i Kramfors kommun. Jag tycker att jag på så sätt får en naturlig koppling till det som sker på hemmaplan och kan delta i de lokala demokratiska processerna. Det är av betydelse.

Det är av stor betydelse att vi som sitter i riksdagen förstår kommunernas olika förutsättningar och att vi förstår de effekter som besluten vi fattar här inne får ute i landet.

Socialdemokraterna står som sagt bakom utskottets förslag i betänkandet, vilket är att avslå samtliga motioner. Men jag tycker ändå att Centerpartiets utgångspunkter gällande den asymmetriska ansvarsfördelningen är intressanta och värda att nämnas.

Kommunerna har, som vi vet, olika förutsättningar att klara av de uppdrag som har ålagts dem. I betänkandet och i sina reservationer lyfter Centerpartiet fram svårigheter gällande att rekrytera specialistkompetens. Men problemen gäller också så grundläggande funktioner som till exempel räddningstjänst eller att hitta gode män. Det finns stora behov, men utmaningarna är också stora.

Kommunala och regionala frågor

Kommunperspektivutredningen, som det finns referenser till i betänkandet, överlämnade den 24 januari i år sitt betänkande, som anknyter till de här frågorna. Den särskilde utredaren Sven-Erik Österberg konstaterade att det ute i landet finns ett tämligen ljumt eller svalt - välj ord själv - intresse vad gäller frivilliga sammanläggningar. Men han konstaterade också att detta kan komma att förändras, kanske redan inom en tioårsperiod.

Utredningen föreslog även att regeringen bör utreda en ny lagstiftning om geografiska samverkansområden och systematisk uppgiftsfördelning, något som lyfts fram i betänkandet.

Utredningen menar att detta kan vara ett sätt för kommunerna att samarbeta mer. Därför ser vi socialdemokrater fram emot hur regeringen avser att agera framgent gällande rekommendationerna. Det är nämligen så att vi måste tänka utifrån de långa linjerna - något som betonades en hel del under gårdagens seminarium och något som jag tror att konstitutionsutskottets alla partier och ledamöter kan vara en viktig bidragande kraft i.

Jag vill också lyfta upp säkerhetspolitiken. Det är ju en speciell dag i dag, särskilt för dem som har förespråkat ett Natomedlemskap. Säkerhetspolitiken och den civila beredskapen har blivit högaktuella områden, inte bara på nationell nivå utan också regionalt och lokalt.

Utifrån det jag nyss nämnde om kommunernas och regionernas olika förutsättningar blir det naturligtvis nödvändigt för i första hand regeringen men också alla andra partier i riksdagen att noga följa det arbetet i kommuner och regioner. Vi behöver också skjuta till de medel som är nödvändiga för att säkerställa tillräckligt god beredskap i enlighet med de ambitioner vi nu har.

Herr talman! Avslutningsvis: Det är inte bara förhållandet mellan det nationella och de regionala och kommunala nivåerna som behöver uppmärksammas. Vi i konstitutionsutskottet besökte tidigare i veckan Bryssel och olika institutioner inom Europeiska unionen. EU påverkar i allra högsta grad kommuner och regioner. Och många kommuner och regioner är aktiva aktörer i olika EU-forum och samarbeten.

Som avslutning på detta anförande skulle jag därför vilja säga till alla som tittar på denna debatt och till de skolklasser som tidigare satt på läktaren här och nu förhoppningsvis vandrar runt i riksdagen att rösta i valet till Europaparlamentet. Det påverkar oss alla - riksdag, kommuner och regioner. Rösta!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att det som Eva Lindh säger i slutet är jätteviktigt: Det handlar faktiskt om barn och om människor. Vi har lyft upp kommunernas problem och perspektiv, för det är de rösterna vi får höra genom våra kontakter med politiker. Men det är klart att det största problemet till syvende och sist inte är kommunikationen mellan två kommunhus i olika kommuner utan att det faktiskt är människor som drabbas av denna problematik. Det tror jag att vi är ense om.

Apropå om detta mest gäller nyanlända eller inte kan vi konstatera att vi kanske inte vet tillräckligt mycket för att kunna dra några tvärsäkra slutsatser. Men jag hör och har sett i kartläggningar som Boverket har gjort - jag tror att även Hem & Hyra rapporterar om detta - att det också handlar om våldsutsatta människor och personer med missbruksproblematik. Detta är alltså ett mångfasetterat problem.

Jag tycker att det känns som att regeringen har slösat bort ett år genom att lägga ned den utredning som skulle titta på åtgärder mot social dumpning. Jag återknyter till det jag sa i mitt förra inlägg: Visst kan kunskap vara bra, men nu har vi backat tillbaka till det steg där vi befann oss för ungefär tre år sedan.

Jag tänker fortsätta leva på hoppet, det hopp som civilministern uttryckte den första vårdagen i mars, och ställa denna fråga: Är regeringen beredd att tillsätta en ny utredning för att undersöka möjliga åtgärder för att motverka social dumpning?

Detta är mitt sista inlägg, så jag får tacka så mycket för debatten. Jag kommer att lyssna väldigt noga efter ett hoppfullt besked från civilministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kanske hoppas på för mycket nu, men jag hörde ju en väldigt hoppfull ton i den föregående debatten. Nu i den här sista debatten under fredagen har jag stora förväntningar på resultatet. Vi får väl se hur det slutar.

Jag tackar statsrådet för svaret och tackar naturligtvis Eva Lindh för interpellationen. Precis som Eva Lindh säger har vi debatterat det här vid flera tillfällen i lite olika konstellationer. I den debatt som jag deltog i förra året ägnade vi en del tid åt att försöka komma överens om huruvida social dumpning faktiskt är ett problem. Vi nådde en samsyn om det, och det tycker jag att civilministern uttrycker nu också.

Däremot tycker jag inte att man har vidtagit några aktiva åtgärder efter att man lade ned utredningen om social dumpning vid årsskiftet 2022/23. Jag hör av statsrådets svar att regeringen fortfarande sätter ganska mycket hopp till skatteutjämningsutredningen och specifikt frågan om kompensation för socioekonomiska faktorer. Jag tycker absolut att det är vällovligt att se över den delen, men jag skulle vilja fråga vad det egentligen har med social dumpning att göra. Det här var vi inne på även i en tidigare debatt. Jag undrar: Innebär det här att statsrådet ser framför sig något slags tyst acceptans av fenomenet social dumpning och att kommuner som kompenseras inom ramen för skatteutjämningssystemet helt enkelt ska acceptera det? Jag skulle vilja att statsrådet tydliggör vad han och regeringen hoppas uppnå genom det här tilläggsdirektivet till skatteutjämningsutredningen just i förhållande till social dumpning.

Frågan hur vanligt förekommande det här är har tagits upp i debatten ganska mycket. Det är svårt att svara på den frågan. Det är många kommuner som har vittnat om problemen i omgångar. Min hemkommun Kramfors satte igång ett ordentligt påverkansarbete för ungefär fem år sedan för att uppmärksamma frågan. Då märkte vi också att en viktig del av problematiken är att det här sker under olika tidsperioder och i olika omfattning samt omfattar olika grupper av människor. En kommun kan till exempel få 80 tydliga fall av social dumpning ett år för att år två inte se några fall alls men sedan år tre tydligt kunna skönja att problemet är på väg tillbaka. Eftersom fenomenet verkar variera över tid men också geografiskt över hela Sverige tycker jag att det är synd att man lade ned den utredning som skulle titta på möjliga åtgärder mot social dumpning.

Jag noterar i statsrådets svar att det refereras till att länsstyrelserna har fått i uppdrag att kartlägga om kommunerna aktivt medverkar till att deras invånare bosätter sig i andra kommuner. Det är jättebra att få ytterligare underlag, men jag tycker att vi i mångt och mycket redan har tillräckligt med underlag. Det var ju därför som den socialdemokratiskt ledda regeringen, precis som Eva Lindh sa, tillsatte utredningen från första början. Jag upplever att vi kanske har backat tillbaka ett par steg. Utifrån det uppdrag till länsstyrelserna som statsrådet refererar till och den bild han kan se vill jag ändå fråga om statsrådet och regeringen är beredda att gå vidare med några politiska åtgärder för att motverka social dumpning. Jag köper att det kan behövas mer kunskapsunderlag. Jag köper att det kan behövas mer information och att regeringen behöver ta till sig den. Men när man väl har fått det, är man då beredd att gå vidare med aktiva politiska förslag? Det är min fråga.

Fru talman! Jag får tacka statsrådet och för att det kom lite moderat sällskap i debatten; vi var ju så få innan.

Jag blev lite fascinerad av det nästan drömlika tillstånd Moderaterna målade upp, där regionerna tydligen i lugn och ro kan fokusera på att förbättra arbetsvillkoren för personalen. Moderaterna ignorerar helt och hållet det vi har sagt under hela debatten: Regionerna blöder! Lars Isacsson vittnade om att man i norra Dalarna får välja mellan att ha ambulansverksamhet och att hålla primärvården öppen vissa tider. Att stå inför det valet är inget normaltillstånd.

Detta innebär dock inte att vi säger att det inte har funnits problem inom sjukvården under en lång tid. Men nu är problemen akuta med underskott på flera hundra miljoner kronor; i vissa regioner har man till och med sprängt miljardvallen. Att då prata om ett tillstånd där fack och arbetsgivare i lugn och ro kan diskutera hur man bäst kompetensutvecklar är absurt. Det är klart att regionerna försöker satsa på kompetensutveckling, men det är också många gånger ett desperat försök att behålla personalen eftersom man vet vilken strid det är om rätt kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att sjukvårdsministern stöttar regionernas initiativ gällande bemanningssituationen, men jag upprepar frågan vi har ställt: Kommer det några initiativ från regeringen med extra resurser till sjukvården så att man slipper säga upp personal? Om Kristdemokraterna ska förstatliga sjukvården är det ju väldigt bra om det finns något kvar när staten väl tar över, för som vi precis hörde är det som nu händer systemhotande.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att tacka Marcus Wennerström för interpellationen, för precis som nio tio kamrater före mig har gjort får jag nu lyfta fram mitt hemläns perspektiv på den pågående sjukvårdskrisen. Det handlar om Region Västernorrland.

Min hemregion har en mycket besvärlig ekonomisk situation. Det har framför allt historiskt berott på det ökande beroendet av dyra bemanningsföretag, men det har förvärrats i och med den ekonomiska krisen, inflationen och det som flera har konstaterat i dag, nämligen att regeringen inte tar ansvar för finansieringen av sjukvården.

Det talas i sjukvårdsministerns svar om att man måste prioritera kärnverksamheter. Jag vet inte att min region prioriterar någonting annat än kärnverksamhet. Karin Sundin var inne på att det finns saker kring utveckling, omställning och kompetensutveckling, som vi pratade om nyss, som är viktigt men som förmodligen kommer att få stå tillbaka. Det är också kärnverksamhet.

I mitt län kommer vi att få se väntetiderna för operationer öka. Köerna kommer att växa, och vi vet vilken frustration det leder till bland medborgarna. I de prioriteringar regionen tvingas till gör man allt för att inte säga upp personalen närmast patienten. Man försöker fokusera på till exempel administration, men som alla vet, och som det pratas mycket om i offentlig sektor, ökar kraven på dokumentation och administration. Var riskerar den bördan att hamna? Jo, på personalen närmast patienten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Resultatet kan mycket väl bli det vi har befarat och nu kan se, nämligen sämre arbetsmiljö, större risker för patienter i vården och sämre välfärd för vanligt folk. Jag tror att många ställer sig frågan om det var detta Tidöpartierna lovade väljarna i Västernorrland i valet 2022.

Fru talman! Jag var inne på det kort men måste få utveckla det lite, därför att det inte går att nämna sjukvård i dagens Sverige utan att ta upp frågan om stafett och bemanningsföretag. Det har uppstått en absurd situation i det här landet där vissa företag kan dränera sjukvården på stora belopp. De hyr ut personal under kortare perioder. Det är personal som absolut behövs men som kostar väldigt mycket pengar. Kvar finns den ordinarie, fasta personalen som får ta ansvar för introduktion, kontinuitet och ordning.

Nu hör vi till och med rapporter om att det finns "stafettinfluencers" som i sociala medier rapporterar om hur fantastiskt det är att slippa undan det ansvar som åvilar den fasta personalen. Jag tror inte att jag ska kommentera det närmare, för sådant språkbruk tillåts nog inte i den här kammaren.

Stafettproblematiken har i kombination med inflationen och underfinansieringen av sjukvården gjort att krisen blivit akut i Västernorrlands län. Bara sedan sjukvårdsministern besökte Västernorrland i början av oktober förra året har kostnaderna för stafettpersonal ökat med ytterligare 25 miljoner kronor. Totalt blev kostnaden 2023 över 800 miljoner kronor för stafettpersonal i Västernorrlands län. Resultatet för hela Region Västernorrland blev minus 730 miljoner kronor. För att återställa det kommer man att behöva använda resultatutjämningsreserven, men den motsvarar 250 miljoner kronor. Varje människa förstår att det är en ohållbar situation.

Jag skulle vilja avrunda det här inlägget med att nämna att sjukvårdsministerns partiledare under förra mandatperioden visade väldigt stort intresse för vården i Västernorrland och också hade synpunkter på var vissa verksamheter skulle finnas. Det vore önskvärt att Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier tog ansvar och visade lika stort intresse den här mandatperioden för den sjukvårdskris som råder i Västernorrland. Det är helt enkelt så att mer pengar behöver skjutas till för att vi ska få likvärdig sjukvård i hela landet. Kommer några sådana initiativ?

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet nämnde att han inte är dogmatisk i de här frågorna, och det är inte jag heller. Däremot vill jag återigen påpeka att ändamålsenlighet ofta blir synonymt med Stockholmsområdet när det kommer till lokalisering av statliga arbetstillfällen och myndigheter.

Jag tror inte heller att regeringen är särskilt mycket emot om- eller nylokalisering. Men problemet är att man inte är tillräckligt för. Regeringen är inte aktiv. Nu har vi i denna debatt utgått en del från Sida i Härnösand, men det finns ju andra verksamheter i Västernorrlands län som också hotas. Folke Bernadotteakademin är ett exempel, där det nu finns en stor oro för vad som kan hända. Både Sida i Härnösand och Folke Bernadotteakademin är också verksamheter som i Västernorrland bidrar till ändamålsenlig och effektiv statlig utbildning samt fredsbyggande och konfliktlösning som gynnar både Sverige och omvärlden. Effektivitet finns alltså även där.

Det blir talande, om vi utgår från Västernorrland, att statsrådets partiordförande under förra valrörelsen åkte runt i bland annat Västernorrland. Hon stannade då till vid en bensinmack vid riksväg 90 i Kramfors och gav en hel del olika löften om allt som skulle komma oss till del. Nu, ett år senare, konstaterar jag att det verkar som om Kristdemokraterna kanske inte administrerar nedskärningarna av statliga arbetstillfällen men i alla fall inte gör tillräckligt för att stoppa dem.

Jag skulle därför vilja säga att statsrådet och partiordföranden är varmt välkomna tillbaka till den här bensinmacken vid riksväg 90 i Kramfors. Där kan de förklara för väljarna vad det egentligen var för satsningar man menade skulle komma. Vi får ju heller inte vara med i regeringens satsning när det gäller strategin för norra Sverige.

Vi kanske alltså får drista oss till att vara lite besvikna över det uteblivna intresset från regeringen och hoppas på lite bättring. Men eftersom detta är mitt slutanförande får jag säga tack för debatten så långt. Vi lär återkomma till frågan.

(Applåder)

Fru talman! Det är intressant att ta del av statsrådets svar på Peder Björks interpellation. Det är väldigt mycket text, och det finns en hel del vällovliga ord som det är ganska lätt att stämma in i, till exempel gällande servicekontoren. Men som Peder Björk nyss poängterade uteblir svaret gällande situationen i just Härnösand.

Statsrådet pekar i svaret på vad Sida har skrivit om effektivisering i en rapport. Men han missar att det här är en konsekvens av regeringens budget och regeringens politik på området. Och till sist måste regeringen faktiskt fatta ett beslut.

Jag drar mig till minnes att jag vid en frågestund här i kammaren i mars i år frågade statsrådet Slottner om regeringen avsåg att arbeta aktivt - aktivt - för att ny- och omlokalisera statliga myndigheter och verk i hela landet. Jag reagerade på det då och vill ta upp det nu. Det första statsrådet sa i sitt svar var detta: "Myndighetsplaceringar ska vara ändamålsenliga. Vi kan inte se myndighetsplaceringar endast som en landsbygdspolitisk åtgärd, utan vi lägger myndigheter där vi tror att de har bäst effekt och störst verkan, och då ska myndigheter finnas i hela Sverige."

Direkt påpekade alltså statsrådet att placeringar ska vara ändamålsenliga. Det är svårt att inte hålla med om det; det tycker jag också. Men tyvärr är det väldigt många av oss som känner alldeles för väl till att ändamålsenlighet har en tendens att vara synonym med Stockholmsområdet i de här fallen. Därför är det tråkigt att den här regeringen och Sverigedemokraterna inte kan uttala en tydlig ambition på området.

Riksrevisionen påpekade i en rapport för inte alls länge sedan att den socialdemokratiska regeringens politik på detta område i många avseenden hade haft effekt men att det fanns en hel del man behövde fortsätta arbeta med - framför allt att styra ännu tydligare för att verken faktiskt ska etablera sig och vara aktiva på de orter där de ska vara.

Det här var statsrådet Slottners företrädare mycket väl medveten om. Jag hyser inga som helst tvivel om att hade Socialdemokraterna fortsatt i regeringsställning hade vi fortsatt arbetet med en tydligare politik och styrning. Men när jag läser den här regeringens svar på Riksrevisionens rapport hittar jag faktiskt ingen uttalad vilja att arbeta för ny- och omlokalisering. Då menar jag alltså en aktiv vilja att arbeta för ny- och omlokalisering av statliga myndigheter och verk.

Om jag har missat detta är jag naturligtvis villig att göra en korrigering. Då får statsrådet mer än gärna upplysa mig om det, för nu är det ju inte vi som har makten. Det är den här regeringen och Sverigedemokraterna som måste ta ansvar och styra, om man nu vill det, och det inkluderar Härnösand. Det inkluderar de beslut som tidigare fattats eftersom den socialdemokratiska regeringen sa att man aktivt skulle etablera fler statliga arbetstillfällen i Härnösand.

Om nu Sida måste omvärdera det här och gå till regeringen och få ny vägledning blir det ju relevant för regeringen att faktiskt svara på de frågor som Peder Björk ställde i interpellationen. Tänker regeringen ta ansvar för de statliga arbetstillfällena till Härnösand som den socialdemokratiska regeringen fattade beslut om?

Jag får väl för sakens skull upprepa också den andra frågan. Finns det någon plan för ny- och omlokalisering av statliga myndigheter och verk i hela landet? Jag märker ju när jag pratar med folk som hör om de risker som finns i vårt hemlän att det faktiskt är många som ifrågasätter statens legitimitet och känner sig besvikna, så jag skulle verkligen uppskatta ett svar.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan väl inte klandras för att jag försöker få ut en budgetnyhet innan propositionen släpps - men icke!

Jag tycker att det är bra att statsrådet lyfter upp Socialstyrelsens utvärdering. Med tanke på vad statsrådet säger i sitt andra anförande verkar nyttjandegraden ha varit betydligt bättre 2022 än den var när insatsen inleddes, mycket kanske för att pandemins effekter har klingat av.

I utvärderingen tog man också upp att kommunerna i huvudsak har arbetat i linje med regeringens syfte med satsningarna men att man har kommit lite olika långt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man har också önskemål om fortsatta statliga satsningar på äldreomsorgen, bland annat gällande kompetensförsörjning. Man efterfrågar även från kommunernas sida mer långsiktiga lösningar. Man vill ha dialog med kommunerna för att detta skulle passa bättre med de lokala förutsättningarna, som har påverkat hur långt man har kunnat komma.

Utifrån det skulle jag vilja fråga vilka slutsatser statsrådet drar av utvärderingen och vad hon ser för möjligheter utifrån den.

Jag ska betona att jag väljer att lyfta frågan åt min hemkommun därför att jag har en någorlunda bra bild av hur det ser ut där. Det finns många aspekter att ta hänsyn till. Vi har haft debatter om grön omställning här, till exempel. Också den ställer oss inför stora utmaningar i länet, både genom att kommunen kanske måste konkurrera med något företag som etablerar sig och genom att fler människor förmodligen kommer att vilja flytta till oss. Då är det också fler som behöver omsorg. Utifrån detta är det här en jätteviktig fråga för min hemkommun och mitt hemlän.

Statsrådet får gärna döpa om Äldreomsorgslyftet i budgetpropositionen, låta det återuppstå eller ge det en annan konstruktion. Men jag hoppas verkligen att statsrådet menar allvar med ambitionen att trycka på kompetensförsörjning och sätta resurser bakom orden. Och jag skulle som sagt vilja höra vilka slutsatser statsrådet drar utifrån utvärderingen.

Herr talman! Även jag får tacka statsrådet för svaret, men jag tackar också min partikamrat Anna-Belle Strömberg för interpellationen och möjligheten att debattera frågan.

Vi har i dag haft sommaravslutning i riksdagen. Sommaren är alltså här. Det är många kommuner som fortfarande kämpar med att få ihop sina sommarscheman inom äldreomsorgen. Statsrådet blir nog inte förvånad om jag säger att det hade varit utmärkt om vi kunnat få lite tydligare besked inför framtiden än det som framgår av interpellationssvaret. Precis som Anna-Belle Strömberg nämnde skrev i april 2023 politiska företrädare för vårt hemlän Västernorrland en debattartikel med rubriken "Behåll ett statligt finansierat äldreomsorgslyft". Undertecknarna var socialdemokrater, centerpartister och moderater.

Kommunerna kämpar med kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen. Lyftet var en viktig del i att underlätta denna och höja kvaliteten. Men nu väljer regeringen att avveckla Äldreomsorgslyftet - så skulle i alla fall jag vilja uttrycka det. I statsrådets svar betonas att kommunen är huvudman för äldreomsorgen. Det stämmer förvisso, men det är väl att göra det lite lätt för sig eftersom staten, regionerna och kommunerna är betydligt mer beroende av varandra än så. Det finns lagar och regler som påverkar, men även demografin och synen på hur hela landet ska leva.

Det har under andra interpellationsdebatter kopplats tillbaka till en partiledardebatt. Jag skulle också vilja göra det. I en partiledardebatt förra veckan menade ett av regeringens ledande statsråd att kommunerna nu behöver göra tuffa prioriteringar. Om jag minns rätt ställde vederbörande skolor mot badhus.

I min hemkommun Kramfors är vi vana att göra tuffa prioriteringar. 85 procent av kommunens budget går till skola, äldreomsorg och välfärd. En hel del av det andra är kollektivtrafik, va och liknande. Kramfors kämpar, liksom många andra landsbygdskommuner, med kompetensförsörjningen och med att få pengarna att räcka till, så att man kan ha skolor och badhus för att möjliggöra simundervisning och meningsfulla fritidsaktiviteter.

Inom äldreomsorgen kämpar man med att rekrytera personal och med att finansiera till exempel kompetensutveckling. Här kommer Äldreomsorgslyftet in. Precis som Anna-Belle Strömberg tidigare lyfte har Äldreomsorgslyftet i min kommun möjliggjort att 120 personer kunnat höja sin kompetens. 120 personer i en kommun med cirka 2 000 anställda - det hade inte varit möjligt utan den föregående socialdemokratiska regeringens satsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inte bara Kramfors utan även många andra kommuner i Västernorrland och Sverige vet precis vad det innebär att göra tuffa prioriteringar. Man kämpar med skatteunderlaget och demografin. Trots begränsade resurser ska medborgarna få offentlig service av god kvalitet.

Utifrån att jag efterlyste lite tydligare besked blir min fråga till statsrådet följande: Kommer statsrådet och i förlängningen regeringen att klara av att göra tuffa prioriteringar och se till att förstärka Äldreomsorgslyftet i stället för att till exempel sänka skatterna för de rikaste?

Herr talman! När jag hörde inledningen på Lars Engsunds anförande fick jag lust att säga: Nu har vi kommit till det ärende som är dagens huvudnummer.

Det kanske inte stämmer sett till tiden som debatten kommer att omfatta, men det är likväl ett viktigt ärende.

Nu har vi precis haft en ordentlig genomgång av KU:s arbete i debatterna om granskningsärendena. För mig som är ny både i riksdagen och i KU har det varit ett lärorikt år, vilket många andra har uttryckt. Jag har någon gång reflekterat över begreppet nådiga luntan och tyckt att det kanske används lite för snålt när det bara används om budgeten. Ibland när man går med KU-handlingarna känns det som att detta uttryck mycket väl skulle kunna stämma in även på dem.

Det som jag nu tänker säga har framhållits av flera under dagen, men jag tänker säga det ändå. Jag upplever verkligen att utskottets arbete har präglats av respekt, samarbetsvilja och en del tuffa diskussioner. Och det har inte varit lätt alla gånger. Men jag tycker att vi gemensamt har bidragit till att KU fortsätter att ta sina uppgifter på allvar.

Nu finns det en del som har följt denna debatt på plats och på tv, och jag vill framhålla att jag och mina kollegor som tar upp det sätt som vi arbetar på inte gör det för att vi på något sätt vill gratulera oss själva. Malin Björk sa inledningsvis under granskningsdebatten att i tider av polarisering och när det är ett tufft samhällsklimat och debattklimat kan det finnas en poäng i att visa hur politiker från olika sidor faktiskt kan samarbeta.

Eftersom jag liksom andra kollegor är beroende av kansliets service vill jag framhålla att kansliet har skött sig eminent under året.

Men, herr talman, det är inte granskningen som vi debatterar nu utan behandlingen av riksdagens skrivelser. Precis som tidigare debatter handlar denna debatt till stor del om förhållandet mellan riksdag och regering. Jag kommer inte att använda hela min anmälda talartid, men jag vill kortfattat ta upp några saker i ställningstagandet.

För det första gör vi i KU inte någon annan bedömning än regeringen vad avser tillkännagivanden på vårt område och som regeringen anser vara slutbehandlade. Men ett av dessa rör arbetet mot antisemitism. Där menar regeringen att flera förslag som fanns i budgetpropositionen för 2023 tillgodosåg innehållet i tillkännagivandet, och det är mot denna bakgrund som man anser det vara slutbehandlat. Jag tycker att det är bra att regeringen också understryker att arbetet mot antisemitism måste fortsätta, vilket utskottet också har instämt i.

För det andra får KU än en gång ta upp tidsaspekten för några tillkännagivanden som inte är slutbehandlade. Om man läser betänkandet ser man att det finns några tillkännagivanden som det beslutades om för över elva år sedan. Det kan inte anses vara rimligt att det tar så lång tid. Detta har utskottet tydliggjort i flera tidigare betänkanden. Läser man vårt betänkande från i år framgår det med all önskvärd tydlighet exakt hur många gånger detta har framhållits.

För det tredje har ett antal andra utskott yttrat sig. Antingen delar de regeringens bedömningar eller också invänder de, som i några fall. KU gör ingen egen bedömning av dessa förhållanden utan hänvisar till respektive utskotts yttranden.

Däremot har vi noterat en sak i vårt ställningstagande, och det är att regeringen har tagit med två tillkännagivanden på socialutskottets område och som riksdagen inte har beslutat om. Och vi kan kanske enas om att det är lite olyckligt.

Med dessa ord om ett viktigt betänkande vill jag yrka bifall till utskottets förslag om att lägga skrivelserna till handlingarna.

Jag vill tacka utskottet för ett gott samarbete. Eftersom jag troligen inte kommer att återkomma till denna talarstol under detta riksmöte vill jag passa på att önska alla en härlig sommar. Och notera de vädervarningar som nu har kommit, för det blir väldigt varmt.

Herr talman! I dag debatterar vi konstitutionsutskottets betänkande 2022/23:35 Sekretessgenombrott vid utlämnande för teknisk bearbetning eller teknisk lagring av uppgifter. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Syftet med detta förslag är att myndigheter på ett bättre sätt ska kunna utkontraktera eller samordna sin it-drift. Därutöver är också ett av syftena att stärka skyddet för uppgifterna som lämnas ut vid ett sådant förfarande.

Propositionen som lämnats föreslår att sekretess inte ska hindra att en myndighet lämnar en uppgift till en enskild eller en annan myndighet om dessa har i uppdrag att endast tekniskt bearbeta eller tekniskt lagra uppgiften. Möjligheten att utkontraktera lagringen kan innebära en mer kostnadseffektiv verksamhet för den enskilda myndigheten men också att man får tillgång till ett mer robust skydd.

Jag vet att det har lyfts flera farhågor om detta, både under tidigare remissförfarande och nu efter att propositionen lämnats till riksdagen och behandlats. I ett tidigare skede föreslog utredningen att en myndighet som vill utkontraktera eller samordna sin it-drift inte skulle göra detta om intresset som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att lämna ut. Detta invände flera remissinstanser emot, och i stället har regeringen föreslagit att uppgifter inte ska få lämnas ut om det är olämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Detta är en ändring vi socialdemokrater välkomnar, och jag noterar att detta även uppmärksammas i den reservation som återfinns i betänkandet. Här vill jag verkligen betona myndigheternas ansvar och vad vi faktiskt säger i betänkandet. Lämplighetsbedömningen ska "beakta alla omständigheter som är relevanta i en specifik utkontrakterings- eller samordningssituation. Det kan vara omständigheter kopplade till den uppgiftslämnande myndigheten, till uppgiftsmottagaren eller till de uppgifter som lämnas ut. Omständigheterna kan också avse den aktuella it-driftstjänsten, avtalsförhållandet mellan den uppdragsgivande myndigheten och uppgiftsmottagaren eller det allmänna säkerhetsläget, nationellt eller internationellt."

Detta innebär att en myndighet som vill utkontraktera eller samordna sin it-drift alltså har ett stort ansvar utifrån denna lämplighetsbedömning.

Herr talman! Vi är inte så många anmälda till denna debatt; vi är tre stycken. Vi socialdemokrater har noterat de farhågor som återfinns i Vänsterpartiets reservation och tänker på inget sätt minimera riskerna. Men vi har också lyft fram sådana delar i utskottets ställningstagande och därför kommit fram till slutsatsen att vi står bakom förslaget.

Här är det också viktigt att framhålla inskränkningen av meddelarfriheten för den som omfattas av tystnadsplikt och handhar känsliga uppgifter vid en situation med utkontraktering. Detta menar vi stärker skyddet för känsliga uppgifter.

Herr talman! Avslutningsvis är it-säkerhet avgörande för våra medborgares integritet. Det gäller oavsett om myndigheten själv hanterar alla delar eller om man utkontrakterar eller samordnar it-driften. Det måste framhållas att det förmodligen är svårt att skydda sig mot alla former av intrång, både med anledning av den tekniska utvecklingen, säkerhetspolitiska risker och tyvärr också den mänskliga faktorn. Däremot tror jag att vi alla i utskottet är eniga om att vi som lagstiftare förväntar oss ett aktivt arbete från myndigheternas sida för att säkerställa en adekvat säkerhet för de uppgifter man har att hantera, samt att myndigheterna signalerar till oss vilka behov de har både gällande resurser och andra former av utmaningar.

Fru talman! Vi närmar oss slutet på KU:s kanske inte halvdag men stund i rampljuset för den här gången.

Nu har vi kommit till kommunala och regionala frågor, någonting som jag tror ligger många i den här kammaren varmt om hjärtat. Många av oss har förtroendeuppdrag också inom kommuner och regioner som vi värdesätter som en viktig länk när vi arbetar i riksdagen.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Kommunala och regionala frågor

Den kommunala demokratin är den som många gånger är närmast medborgarna. Det är i de kommunala beslutsförsamlingarna som många av de avgörande besluten rörande skola, omsorg om äldre och funktionshindrade, avloppstaxan och fritidsmöjligheter fattas.

I vårt land har vi en tradition av starka kommuner med omfattande befogenheter. Vi har, som säkerligen de flesta här inne vet, till och med valt att betona detta i inledningen av regeringsformen: "Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse."

I den del som rör de demokratiska förutsättningarna för kommuner att verka bör vi som lagstiftare noga överväga hur vi reglerar dessa. En alltför långtgående detaljreglering av till exempel fullmäktige men också nämnder och styrelser riskerar att kringskära den kommunala självstyrelsen och framför allt lokala beslut om den egna demokratiska organisationen.

Fru talman! I ett antal reservationer förordar Sverigedemokraterna förändringar i kommunallagen som skulle ytterligare detaljreglera den lokala demokratin. Det gäller exempelvis talartid i fullmäktige och den kommunala revisionen.

De problem som reservationerna lyfter fram är på inget sätt orimliga att ta upp och diskutera. Men jag vill framhålla de förtroendevaldas ansvar i det här fallet därför att det finns goda skäl till att ett stort ansvar ligger hos de lokala politikerna själva att utifrån de ramar som angivits i lag forma den lokala demokratin. Kommunalt förtroendevalda ges makt och inflytande av väljare i allmänna val, och ansvarsutkrävandet om de förtroendevalda missbrukar de demokratiska spelreglerna sker genom fullmäktiges kontrollinstrument, en fri opinionsbildning i traditionella och sociala medier som vi alldeles nyss debatterade vikten av och mest avgörande genom ett allmänt val.

Det finns all anledning att fortsätta diskussionen om den kommunala demokratin och bevaka om det i vissa avseenden krävs förändrad lagstiftning.

Till exempel har coronapandemin visat att många kommuner och även regioner fick vara låt oss säga kreativa med hur man tillämpade kommunallagen för att ens kunna hålla de här viktiga demokratiska mötena. Men det visade sig också under pandemin att samarbetet mellan fullmäktiges partier och partier i nämnder och styrelser många gånger faktiskt fungerade. Man gjorde frivilliga överenskommelser därför att man värnade lokaldemokratin, och det tycker jag var oerhört fint.

Mot bakgrund av det som anges i betänkandet anser dock Socialdemokraterna att samtliga motioner bör avslås i enlighet med utskottets förslag.

Därutöver finns ett antal intressanta delar i betänkandet om kommunal samverkan och försöksverksamhet som för närvarande bereds inom Regeringskansliet efter olika utredningar - till exempel kopplat till kompetensförsörjning, någonting som vi diskuterar väldigt ofta.

För KU:s del blir det intressant att följa hur regeringen återkommer gällande de här frågorna.

Det här är eventuellt min sista insats i dagens debatt, så jag får tacka mina kollegor i KU så mycket och även kansliet för gott samarbete.

Fru talman! Vi behandlar nu konstitutionsutskottets betänkande 27 om tryck- och yttrandefrihet och massmediefrågor.

Som tidigare talare varit inne på är det en spännande tid att diskutera dessa frågor eftersom särskilt yttrandefriheten och medievärlden är satt under olika former av press.

Fru talman! För någon vecka eller två sedan mejlade Tidningsutgivarna till oss riksdagsledamöter inför pressfrihetens dag den 3 maj. I mejlet ombads vi svara på frågan: Varför är pressfrihet viktigt? Svaret är kanske självklart för många, men det var en utmaning för oss eftersom vi skulle hålla det väldigt kort. Om jag minns rätt gällde det två meningar och max 200 tecken. För många förtroendevalda politiker är det en jätteutmaning att begränsa sig så.

Jag valde att svara följande: "Pressfriheten möjliggör rapportering om och granskning av makthavares beslut och ageranden. Som förtroendevald ser jag det som avgörande för demokratin och välinformerade medborgare."

Det kanske inte är så att man som förtroendevald alla gånger är helt tillfreds med den granskning och rapportering som återfinns i medierna. Men det är inte det som är syftet och poängen med pressfrihet. Syftet är i stället det jag svarade: att möjliggöra för medborgarna att ta del av viktig information om makthavares beslut och ageranden. Detta gäller både nationellt, regionalt och lokalt.

Det är därför vi som politiker måste agera när fri press och journalister utsätts för attacker som hotar demokratin, och det gäller både i vårt eget land och i omvärlden.

Fru talman! Vi socialdemokrater har därför i en reservation betonat vikten av en ny, samlad strategi för att motverka hat och hot mot journalister.

Det pågår ett antal åtgärder och uppdrag gällande detta som är positiva, bland annat en lagrådsremiss om att stärka det straffrättsliga skyddet för journalister. Det rör också olika former av uppdrag till polisen och Brottsoffermyndigheten och en del forskning, till exempel vid Linnéuniversitetet.

Utifrån dagens situation menar dock Socialdemokraterna att det är viktigt att regeringen verkar samlat och koordinerar detta arbete inom ramen för en ny och samlad strategi.

Fru talman! Socialdemokraterna har också en reservation tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som rör sökbarheten gällande vissa personuppgifter. Det handlar om uppgifter kopplade till exempelvis brottsregistret och psykisk tvångsvård. Det handlar om allvarliga ingrepp i enskildas personliga integritet som måste åtgärdas.

Senast i november debatterades ämnet i kammaren, och då lyftes även den kritik som EU riktat mot Sverige i denna fråga upp. Det fanns då meningsskiljaktigheter i hur en lagreglering skulle kunna formuleras, men jag uppfattade ändå en enighet om frågans dignitet. Vi hoppas givetvis att regeringen återkommer med lagförslag i ärendet.

Vi har också en reservation kopplat till mediestödet. Vi ser gärna en parlamentarisk utredning om framtidens mediestöd. Det har kommit en mediestödsutredning, som vi socialdemokrater anser har väl avvägda förslag. Men i och med att medielandskapet förändras så snabbt är det också viktigt att en parlamentarisk utredning tittar på detta långsiktigt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Fru talman! Jag kan inleda med att säga att när jag har debatter tillsammans med konstitutionsutskottet inser jag att ens anföranden kanske ska ha lite högre ambitioner om man ser till de historiska och faktiska fortbildningar som vi får vara med om.

Jag uppskattar verkligen det. Mina kollegor i utskottet redogör väldigt förtjänstfullt för varför vi har olika typer av inställningar och tar på ett bra sätt in historiska och kulturella aspekter.

Nu behandlar vi KU:s betänkande 25 om offentlighet, sekretess och integritet. Jag yrkar inledningsvis bifall till reservation 1.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte i april 2022 en utredning för att möjliggöra förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter och vissa andra statliga och kommunala myndigheter. Ett huvudsyfte med det var att möjliggöra ett mer effektivt brottsbekämpande arbete och att det förebyggande arbetet skulle kunna bli bättre.

Den nya regeringen under ledning av Ulf Kristersson beslutade i januari 2023 om tilläggsdirektiv till utredningen om en ny huvudregel i OSL för att underlätta arbetet med att förebygga och bekämpa brott. Det är ett rimligt tillägg, och vi ser fram emot det som utredaren presenterar i höst.

Det är ofrånkomligen så att det i tider när den organiserade brottsligheten flyttar fram positionerna i stora delar av vårt samhälle behövs en bred samling i riksdagen för att möta detta. Möjligheten till informationsutbyte mellan myndigheter är en viktig sådan fråga. Vi ska naturligtvis värna den enskildes integritet, men samhällsutvecklingen de senaste åren ställer stora krav på oss politiker att agera.

Jag vet själv som gymnasielärare, innan jag kom in i riksdagen, hur frustrerande det ofta kunde vara att möta ett regelverk som i många fall gjorde det svårare att komma till rätta med ungdomars problem. Det är problem som, om det offentliga inte agerar, exempelvis kan leda till aktivt deltagande i kriminell verksamhet eller till att man hamnar i miljöer där man utsätts för sådan. Jag är övertygad om att det inom polisen, socialtjänsten och skolan finns en stor vilja att agera, men de berömda stuprören gör sig alltför ofta påminda.

Det är därför bra att en utredare ser över sekretesslagstiftningen, men vi socialdemokrater vill vidga perspektivet och se även andra områden där en mer omfattande utredning skulle kunna bidra. Detta gäller exempelvis frågan om arbetslivskriminalitet och möjligheten till informationsutbyte där.

Mot bakgrund av detta, fru talman, yrkar jag återigen bifall till reservation 1. Om någon talare drog över talartiden i en av de tidigare debatterna hoppas jag att jag har balanserat detta nu.

Herr talman! I december kunde vi läsa att regeringen hade valt att förlägga den nya Utbetalningsmyndigheten till Stockholm i stället för till Södertälje eller någon annan ort. Det sades att det gjordes av bland annat lokalskäl.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen arbetade aktivt för att om och nylokalisera statlig verksamhet till platser i hela landet, både för att statliga jobb faktiskt ska finnas i alla delar av Sverige och för att det i grunden handlar om statens legitimitet.

Riksrevisionen har nyligen granskat lokaliseringen av statliga myndigheter utanför Stockholm och kommit fram till att det finns många positiva effekter men att mer skulle behöva göras. Min enkla fråga till statsrådet Erik Slottner är: Avser regeringen att agera aktivt för att om- och nylokalisera statliga myndigheter och verk i hela landet?