Fru talman! Peder Björk har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att upphäva tidigare beslut avseende omlokalisering av fem årsarbetsplatser till Härnösand inom ramen för Sidas verksamhet, och om så är fallet ifall jag och regeringen avser att ta initiativ till att omlokalisera fem årsarbetsplatser till Härnösand genom uppdrag till annan myndighet än Sida. Vidare frågar Peder Björk om regeringens plan för att öka statens närvaro i hela landet genom såväl nylokalisering som omlokalisering av statlig verksamhet.

Låt mig inleda med frågan om Sidas verksamhet. Sida har den 30 september i år inkommit med en rapport med anledning av ett regeringsuppdrag att genomlysa och analysera möjligheten till effektivisering av myndighetens utbildningsverksamhet. I rapporten pekar Sida på behov av att ändra i det tidigare uppdraget att etablera motsvarande fem årsarbetskrafter till utbildningsverksamheten i Härnösand. I den här typen av frågor kopplade till statliga myndigheters lokalisering finns det olika aspekter att beakta. Det handlar om att hänsyn ska tas till såväl effektivitet som statlig närvaro och regional utveckling. Regeringen bereder frågan och har ännu inte tagit ställning till Sidas hemställan.

När det gäller frågan om en plan för ökad statlig närvaro anser regeringen att en utvecklad statlig närvaro och service i hela landet är viktig. Den bidrar till att upprätthålla legitimitet och förtroende för statsförvaltningen. Den bidrar vidare till att uppfylla målet för den regionala utvecklingspolitiken och förbättra förutsättningarna att bo, verka och leva i hela landet.

Regeringen utgår i styrningen av de statliga myndigheterna från att delegering av beslut i arbetsgivarfrågor och i frågor rörande den interna organisationen främjar en effektiv statsförvaltning. Regeringen har samtidigt ett ansvar att överblicka konsekvenserna av de enskilda myndigheternas beslut för statsförvaltningen som helhet.

Regeringen ställer därför genom olika förordningar vissa krav på hur myndigheterna ska hantera beslut som knyter an till frågan om statlig närvaro. Myndigheterna ska bland annat när det är lämpligt i sin verksamhet i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till regionala förutsättningar och beakta möjligheterna till decentralisering när de planerar sina verksamheter.

Utöver detta följer också regeringen utvecklingen på området genom olika särskilda uppdrag. För att följa spridningen av de statliga arbetstillfällena i landet har regeringen till exempel gett länsstyrelserna i uppdrag att redovisa den statliga närvaron och servicen i länen. Regeringen har även gett Arbetsgivarverket i uppdrag att redogöra för förändringar avseende i vilka län myndigheternas personal har varit placerad under 2018-2022. Bakgrunden är regeringens behov av att följa utvecklingen av var i landet myndigheterna väljer att förlägga sin verksamhet och lokalisera olika funktioner.

Som civilminister ansvarar jag även för Statens servicecenter och de statliga servicekontoren. De statliga servicekontoren erbjuder myndighetsservice till nytta för medborgare och företag runt om i landet. Verksamheten bedrivs i dag på 137 servicekontor, och utbyggnaden av antalet kontor pågår. Jag kan lägga till att under det år jag har varit civilminister har jag invigt ett antal servicekontor. Vid utgången av 2024 bedöms det finnas 147 servicekontor i hela landet. Utöver utbyggnaden av antalet kontor utvecklas verksamheten även på andra sätt, genom till exempel ett pågående samarbete med Migrationsverket och samlokalisering med bland annat Malmö och Örebro kommuner.

Jag vill också när det gäller den statliga närvaron i landet påpeka att Försvarsmaktens organisation har utökats på flera platser. Därutöver expanderar Polismyndigheten och Kriminalvården. Detta kommer bland annat att innebära fler polisanställda och fler platser på häkten och anstalter. Sammantaget kommer det att leda till nya jobb som ökar den statliga närvaron runt om i landet.

Regeringen arbetar följaktligen kontinuerligt med frågan om statlig närvaro i hela landet. Jag bedömer att regeringen har tillräckliga verktyg för att även framöver kunna göra löpande avvägningar om och uppföljningar av den statliga närvaron i landet.

Fru talman! Det är intressant att ta del av statsrådets svar på Peder Björks interpellation. Det är väldigt mycket text, och det finns en hel del vällovliga ord som det är ganska lätt att stämma in i, till exempel gällande servicekontoren. Men som Peder Björk nyss poängterade uteblir svaret gällande situationen i just Härnösand.

Statsrådet pekar i svaret på vad Sida har skrivit om effektivisering i en rapport. Men han missar att det här är en konsekvens av regeringens budget och regeringens politik på området. Och till sist måste regeringen faktiskt fatta ett beslut.

Jag drar mig till minnes att jag vid en frågestund här i kammaren i mars i år frågade statsrådet Slottner om regeringen avsåg att arbeta aktivt - aktivt - för att ny- och omlokalisera statliga myndigheter och verk i hela landet. Jag reagerade på det då och vill ta upp det nu. Det första statsrådet sa i sitt svar var detta: "Myndighetsplaceringar ska vara ändamålsenliga. Vi kan inte se myndighetsplaceringar endast som en landsbygdspolitisk åtgärd, utan vi lägger myndigheter där vi tror att de har bäst effekt och störst verkan, och då ska myndigheter finnas i hela Sverige."

Direkt påpekade alltså statsrådet att placeringar ska vara ändamålsenliga. Det är svårt att inte hålla med om det; det tycker jag också. Men tyvärr är det väldigt många av oss som känner alldeles för väl till att ändamålsenlighet har en tendens att vara synonym med Stockholmsområdet i de här fallen. Därför är det tråkigt att den här regeringen och Sverigedemokraterna inte kan uttala en tydlig ambition på området.

Riksrevisionen påpekade i en rapport för inte alls länge sedan att den socialdemokratiska regeringens politik på detta område i många avseenden hade haft effekt men att det fanns en hel del man behövde fortsätta arbeta med - framför allt att styra ännu tydligare för att verken faktiskt ska etablera sig och vara aktiva på de orter där de ska vara.

Det här var statsrådet Slottners företrädare mycket väl medveten om. Jag hyser inga som helst tvivel om att hade Socialdemokraterna fortsatt i regeringsställning hade vi fortsatt arbetet med en tydligare politik och styrning. Men när jag läser den här regeringens svar på Riksrevisionens rapport hittar jag faktiskt ingen uttalad vilja att arbeta för ny- och omlokalisering. Då menar jag alltså en aktiv vilja att arbeta för ny- och omlokalisering av statliga myndigheter och verk.

Om jag har missat detta är jag naturligtvis villig att göra en korrigering. Då får statsrådet mer än gärna upplysa mig om det, för nu är det ju inte vi som har makten. Det är den här regeringen och Sverigedemokraterna som måste ta ansvar och styra, om man nu vill det, och det inkluderar Härnösand. Det inkluderar de beslut som tidigare fattats eftersom den socialdemokratiska regeringen sa att man aktivt skulle etablera fler statliga arbetstillfällen i Härnösand.

Om nu Sida måste omvärdera det här och gå till regeringen och få ny vägledning blir det ju relevant för regeringen att faktiskt svara på de frågor som Peder Björk ställde i interpellationen. Tänker regeringen ta ansvar för de statliga arbetstillfällena till Härnösand som den socialdemokratiska regeringen fattade beslut om?

Jag får väl för sakens skull upprepa också den andra frågan. Finns det någon plan för ny- och omlokalisering av statliga myndigheter och verk i hela landet? Jag märker ju när jag pratar med folk som hör om de risker som finns i vårt hemlän att det faktiskt är många som ifrågasätter statens legitimitet och känner sig besvikna, så jag skulle verkligen uppskatta ett svar.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka min kollega Peder Björk för att han lyfter ett så oerhört viktigt område. Jag tycker att det är viktigt att vi har många initiativ där det lyfts att vi behöver ett land som håller ihop, från öst till väst och från norr till söder.

I statsrådets svar nämns begreppet legitimitet. Det begreppet kan sägas vara anledningen till att jag så gärna vill delta i den här debatten i dag. Jag som socialdemokrat ser nämligen med stor sorg på hur tilliten människor emellan blir mindre i Sverige i dag, liksom tilltron till myndigheter.

Skillnaden mellan stad och land ökar. Att staten finns i hela landet, helst med mer närvaro än bara i form av Systembolaget, är oerhört angeläget för sammanhållningen i vårt land. Men det har givetvis också stor betydelse för arbetsmarknad och regional utveckling, för att bara nämna några faktorer.

Fru talman! Jag representerar Gotland, en tydligt geografiskt avgränsad del av Sverige, som än så länge faktiskt har en hög statlig närvaro, med en diversifierad statlig familj. Jag menar att detta är av godo för Gotland, men minst lika mycket för Sverige som land. Statlig närvaro i hela landet är en sensationellt lönsam investering för den som på allvar vill bygga legitimitet och vill bygga ett land som håller ihop, där tilliten är stor, såväl i freds- som i ofredstid.

Jag hör också, fru talman, att statsrådet menar att vi som har fått förstärkningar på den statliga sidan inom ramen för polis och försvarsmakt ska vara väldigt nöjda med det. Jag kan försäkra att det samlade Gotland ser mycket positivt på att den förra regeringen uppmärksammade Gotlands strategiska läge och återetablerade försvarsmakten på Gotland.

Jag är dock av uppfattningen att satsningen på till exempel försvarsmakten på Gotland underlättas betydligt av att den statliga familjen är stark där. Därtill underlättas statliga etableringar också av att det finns erfarenhet av annan statlig etablering på orterna.

Det är ett ordrikt svar från statsrådet, och ändå saknar jag själva ambitionen när det gäller statlig närvaro i hela landet. Vad vill man?

Jag har lyft vad statlig närvaro medför på Gotland, men jag är genuint orolig. När jag frågar en annan företrädare för SD-regeringen om Gotlands roll i totalförsvaret svävar man på målet. På både kommun- och regionsidan är Gotland kraftigt missgynnat, och den gotländska välfärden är kraftigt underfinansierad.

Då tänker jag än en gång på detta med att bygga legitimitet, ett samhälle som håller ihop, tillit människor emellan men också människors tillit till myndigheter. Därför vill jag än en gång fråga vilken ambitionsnivå SD-regeringen har när det gäller den statliga närvaron i hela landet. Hur orolig ska jag vara som företrädare för Gotland? Hur orolig ska jag vara för att det snart kommer neddragningar och omlokaliseringar? Effektivitet kan inte vara den enda byggstenen i ett land som håller ihop. Det duger helt enkelt inte.

Jag tycker att Sverige förtjänar så otroligt mycket bättre, men jag tror också att Sverige tjänar på en regering med ordentliga, genuina ambitioner när det gäller statlig närvaro i hela landet. De ambitionerna lyser med sin frånvaro i statsrådets svar.