Fru talman! Det var väldigt vad Peder Björk hade laddat här med "SD-regeringen"! Tre gånger tror jag att han använde det uttrycket i sitt inlägg.

Jag vill bara rätta och säga att det här inte är någon SD-regering. Sverigedemokraterna sitter inte i Sveriges regering. Det är en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna och som har ett budgetsamarbete med Sverigedemokraterna och som därmed samlar en majoritet i riksdagen. Men det är ingen SD-regering, utan det är faktiskt en regering där Sverigedemokraterna inte ingår.

Om man skulle ha denna retorik, som Peder Björk och väldigt många andra socialdemokrater framför, skulle vi även kalla den förra regeringen för antingen C-styrd eller V-styrd eftersom också den var beroende av parlamentariskt stöd - från Centerpartiet och/eller Vänsterpartiet.

Jag tycker att det där är ful retorik. Jag har sagt det förut, och jag kommer att upprepa det varje gång en socialdemokrat säger SD-regeringen, för det är helt enkelt inkorrekt.

När det gäller själva frågan om Sida och dess utbildningsverksamhet i Härnösand med fem anställda är det inget konstigt att jag svarar som jag gör. En hemställan har kommit in från Sida. Den bereds nu på Regeringskansliet, och därmed har vi inget svar ännu på hur vi kommer att hantera den. Jag står inte här i talarstolen i en interpellationsdebatt och chansar lite med vad regeringen kommer att tycka eller säger något spontant om vad jag själv tycker. Hemställan är under beredning, och det tar den tid det tar. Sedan kommer regeringen så småningom att återkomma om vad som händer med den.

Vad gäller den statliga lokaliseringspolitiken är jag inte dogmatisk i frågan. Det är många parametrar man ska ha med när man lokaliserar myndigheter. Regionalpolitiken är en sådan parameter, som också finns med i den myndighetsförordning vi har. Där ska man ta regionala hänsyn. Det behöver inte alltid betyda att man förlägger hela myndigheten antingen till Stockholm eller någonstans utanför Stockholm; man kan ju exempelvis också lokalisera delar av myndigheten utanför Stockholm om man har en viss kärnkompetens man vill behålla i Stockholm eller i någon annan stad.

Men självklart måste frågor om effektivitet och kompetensförsörjning också finnas med när vi lokaliserar myndigheter. Det är en helhet. Man blir alltid rädd när man börjar blir citerad med gamla saker man har sagt för något år sedan. Jag tror att det var Peter Hedberg som citerade mig nu. Men det citatet kan jag stå för fullt ut i dag också: Myndighetsplaceringar och våra myndigheter ska vara ändamålsenliga. De ska naturligtvis göras utifrån var vi får bäst effekt av de pengar vi lägger ned på myndigheter och var de gör störst nytta. Men i detta finns också regionalpolitiska hänsyn att ta.

Lite mellan raderna låter det ibland som om jag eller regeringen skulle vara emot omlokalisering av myndigheter och vara emot att myndigheter ligger utanför Stockholm. Så är det absolut inte. Vi har massor av myndigheter runt om i detta land, och en del har huvudkontoret i Stockholm men verksamheter runt om i landet.

Regeringen har som sagt en pragmatisk inställning till detta där regionalpolitiken är en parameter när vi placerar myndigheter. Det kommer att bli fler statliga jobb runt om i landet de kommande åren i och med den kraftiga satsningen på rättsväsen och försvar men också på en fortsatt utbyggnad av lokala servicekontor eller de statliga servicekontoren, som jag tycker är väldigt viktiga.

Monica Haider sa att andelen jobb på statliga myndigheter skulle ha ökat i Stockholm. Den senaste siffra jag har är att andelen statliga jobb i Stockholm har minskat med drygt 1 procent och att det även har skett en minskning i Västra Götaland och Skåne. Men det är möjligt att Haider har andra, mer uppdaterade, siffror som jag saknar.

Fru talman! Statsrådet nämnde att han inte är dogmatisk i de här frågorna, och det är inte jag heller. Däremot vill jag återigen påpeka att ändamålsenlighet ofta blir synonymt med Stockholmsområdet när det kommer till lokalisering av statliga arbetstillfällen och myndigheter.

Jag tror inte heller att regeringen är särskilt mycket emot om- eller nylokalisering. Men problemet är att man inte är tillräckligt för. Regeringen är inte aktiv. Nu har vi i denna debatt utgått en del från Sida i Härnösand, men det finns ju andra verksamheter i Västernorrlands län som också hotas. Folke Bernadotteakademin är ett exempel, där det nu finns en stor oro för vad som kan hända. Både Sida i Härnösand och Folke Bernadotteakademin är också verksamheter som i Västernorrland bidrar till ändamålsenlig och effektiv statlig utbildning samt fredsbyggande och konfliktlösning som gynnar både Sverige och omvärlden. Effektivitet finns alltså även där.

Det blir talande, om vi utgår från Västernorrland, att statsrådets partiordförande under förra valrörelsen åkte runt i bland annat Västernorrland. Hon stannade då till vid en bensinmack vid riksväg 90 i Kramfors och gav en hel del olika löften om allt som skulle komma oss till del. Nu, ett år senare, konstaterar jag att det verkar som om Kristdemokraterna kanske inte administrerar nedskärningarna av statliga arbetstillfällen men i alla fall inte gör tillräckligt för att stoppa dem.

Jag skulle därför vilja säga att statsrådet och partiordföranden är varmt välkomna tillbaka till den här bensinmacken vid riksväg 90 i Kramfors. Där kan de förklara för väljarna vad det egentligen var för satsningar man menade skulle komma. Vi får ju heller inte vara med i regeringens satsning när det gäller strategin för norra Sverige.

Vi kanske alltså får drista oss till att vara lite besvikna över det uteblivna intresset från regeringen och hoppas på lite bättring. Men eftersom detta är mitt slutanförande får jag säga tack för debatten så långt. Vi lär återkomma till frågan.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet Erik Slottner pratar om många parametrar som ska klaffa för att en lokalisering ska lyckas, bland annat kompetensförsörjningen. Kompetensförsörjningen av statlig sektor på Gotland, som jag representerar, har fungerat alldeles utmärkt, och så är mig veterligen fallet på de allra flesta andra håll. Jag vänder mig därför emot att just kompetensförsörjningen skulle vara en invändning i det här sammanhanget.

Statlig närvaro i hela landet är, som vi också har hört från mina kollegor, en väldigt tydlig prioritering av sammanhållning, av det gemensamma och av den tillit som vårt samhälle så väl behöver. Statlig närvaro i hela landet underlättar också väsentligt, fru talman, i fråga om effektiv brottsbekämpning. Det torde i dessa tider intressera även statsrådet Erik Slottner, men jag kan ha fel.

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag anser att begreppet SD-regering är högst relevant eftersom inget - jag upprepar: inget - sker i denna regering utan att Sverigedemokraterna gett sitt godkännande. Det kan också vara det, fru talman, som är själva anledningen till flatheten och ointresset i fråga om statlig närvaro i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Jag beklagar verkligen att debattdeltagarna fördjupar sig i den lögn som sprids om "SD-regeringen". Jag finner det därför helt nödvändigt att ägna tid åt detta. Det bli då mindre tid för debatt i själva sakfrågan. Jag beklagar det, men det är interpellanten och de andra debattörerna som försätter oss i den situationen.

Det är alltså sakfel att den här regeringen är SD-ledd. Med den retoriken kan man lika gärna säga att den är KD-ledd, att den är L-ledd eller att den är M-ledd. Vi behöver stöd av alla de partierna för att få igenom vår politik. Det är inte heller så att allt regeringen gör behöver gå via SD. Tidöavtalet reglerar ett antal områden där vi ska förhandla och komma överens med SD, men långt ifrån allt regeringen beslutar ligger inom Tidöavtalets ram. Jag tror till och med att det finns en och annan fråga där regeringspartierna gjort gemensam sak med Socialdemokraterna för att få igenom sin politik i riksdagen.

Detta är alltså rena sakfel. Man gör detta för att brunsmeta regeringen, och jag tycker att det är klandervärt. Det är därför jag reagerar så mycket. Jag är också rädd att de som följer debatten - kanske inte jättemånga just denna tisdagskväll - kan tro att den här regeringen leds av SD. Men den är inte SD-ledd. Den består av Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Med ert resonemang var den socialdemokratiska regeringen i så fall C-ledd eller V-ledd, men det sa jag aldrig när jag recenserade den.

Hanna Westerén sa i sitt första inlägg att tilliten till myndigheterna minskar. Jag vet inte riktigt om det stämmer. Det skulle vara intressant att se de siffrorna - det menar jag helt ärligt och inte ironiskt. Jag skulle gärna ta emot de siffrorna. Min bild är att svenska myndigheter generellt sett har väldigt hög status. Jag skryter ofta om detta när jag talar internationellt och möter myndighetschefer. Vi ska verkligen värna och vara rädda om det höga förtroende som svenska myndigheter åtnjuter hos svenska folket. Finns det siffror som visar att tilliten till myndigheter minskar tar jag naturligtvis det på mycket stort allvar.

Eva Lindh frågade om service och finansiering med tanke på det generella sparanslag som statsförvaltningen gör. Jag tänker inte säga hur varje myndighet ska uppfylla det kravet eller de besparingarna. Vi gör en 1-procentig besparing för att det är rimligt att också statlig förvaltning bidrar till finansieringen av de ökade resurser som behövs till rättssamhället, till försvaret, för att stärka välfärden och för att stärka utsatta hushåll i en väldigt tuff tid. Också statlig förvaltning måste ha det ansvaret. Det kan inte vara bara enskilda hushåll, företag och hårt ansträngda kommuner och regioner som tar det. Det finns ett stort signalvärde i detta, men det behövs också för att finansiera annan nödvändig politik.

Det är nu upp till generaldirektörerna på varje myndighet att se hur de ska hantera den procenten. Jag tror att det kommer att gå väldigt bra i de allra flesta fall.

Sedan undrar man om regeringen har någon plan för omlokalisering av myndigheter. Nej, regeringen har ingen grandios plan för detta, utan vi tar myndighet för myndighet. Vi har en pragmatisk inställning till detta och säger att det ska vara ändamålsenliga placeringar.

Regionalpolitiken är en del av det, precis som myndighetsförordningen reglerar. Det är en hänsyn som ska tas. Men självklart måste vi också se till att placera myndigheten så att man kan göra ett effektivt, kvalitetsmässigt arbete och kan behålla sakkompetens. Det är alltid lättare att placera helt nya myndigheter på en ort utanför Stockholm än att exempelvis omlokalisera. Risken är annars att man tappar kompetens på vägen.

Fru talman! Jag vill kommentera Monica Haiders frågeställning om att det var Riksrevisionens rapport som hade visat på en ökning av andelen statliga jobb i Stockholm. Det jag hänvisade till var länsstyrelsens sammanställning. De visar uppenbarligen olika resultat. Men nu vet vi i alla fall var våra källor kommer från.

Regeringen jobbar på det stora hela med många uppdrag för att effektivisera och minska myndigheterna. Det kommer naturligtvis att få konsekvenser även för själva lokaliseringen av myndigheterna. Det är också därför det finns med i kommittédirektiven.

Det ska bli spännande att ta emot utredningen - även om det dröjer ett tag innan den kommer - bland annat för att se hur man tänker sig att lokaliseringsfrågan ska hanteras. Men det får vi debattera vid ett senare tillfälle.

I övrigt tänker jag, eftersom interpellanten fortsätter att hänvisa till en regering som jag inte sitter i, inte vidare kommentera det som sades nyligen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.