Isak From

Fru talman! Vi är naturligtvis medvetna om att det har varit fördyringar utifrån den tidigare nationella planen, då man räknade fram kostnaden för att införskaffa två nya isbrytare. Men Andreas Carlson har faktiskt varit infrastrukturminister sedan den 18 oktober 2022. Socialdemokraterna lade fram sin sista stora budget i september 2021.

Regeringen och Andreas Carlson har ansvaret för de kostnadsökningar som sker nu och som riskerar att läggas över på industrin. Om de ska tas ut via farledsavgifter läggs de på den svenska industrin. Då går det inte att hänvisa till att det är utländska bolag. Det kommer att vara transporter till den svenska industrin som kommer att bekosta det här.

Det är klart att de stora förändringar som vi har att hantera, oavsett om vi sitter i regering eller i opposition, beror på att stora delar av det svenska försvaret avvecklades. Det gjorde att man i stället för att hyra helikopter från Försvarsmakten fick ta in privata bolag. Det var grunden till att alliansregeringen tillsatte utredningen om bland annat sjöräddningen.

Det slutade med att man kom fram till att man inte kan hantera sådan samhällsviktig verksamhet i privata bolag, vilket gjorde att samhället – regeringen och Sjöfartsverket – köpte in bolaget. Sedan har man hanterat detta utifrån de förutsättningarna.

Nu har vi ett annat och ännu allvarligare geopolitiskt läge när vi ska bygga upp Försvarsmakten. Samtidigt litar ganska många på den viktiga sjöräddningen och att den finns någonstans i närheten om de skulle hamna i sjönöd med sin segelbåt, eller vad det nu kan vara. Det är ju ganska långt mellan till exempel Luleå och Gävle eller Göteborg och Skåne. Man har redan i dag långa avstånd att hantera, och då måste den sjöräddning som finns fungera utmed hela den svenska kusten. Här och nu är detta den nuvarande regeringens ansvar.

Fru talman!

Tack till statsrådet och till mina meddebattörer i en otroligt viktig fråga!

När jag ställde interpellationen var det mot bakgrund av att det här har varit en fråga under ett antal år. Det var ju så att 2023 och 2024 stängdes farleden upp till Kalix. Det var utgångspunkten: I fyra veckor stod det still. Det innebar att industrin i Kalix och övrig industri längst upp i Bottenviken fick antingen pausa eller använda andra transportmedel, och vi vet att järnvägen är överbokad.

Mot bakgrund av detta har jag både skrivit motioner och lämnat in en skriftlig fråga till Andreas Carlson, och han säger att det är oerhört viktiga frågor.

I sitt svar säger Andreas Carlson nu att Sjöfartsverket ska säkerställa att inga svenska hamnar tvingas hålla stängt. Sjöfartsverket har för ett år sedan redovisat till Andreas Carlson vad man tycker krävs, och där handlar det också om höjda farledsavgifter. Det innebär i förlängningen ett dyrare gods, och det är inte de utländska transportföretagen som kommer att drabbas av dessa ökade kostnader utan den svenska industrin.

Min fråga till Andreas Carlson är därför: Vad är regeringens prioritering? Är prioriteringen att industrin ska stå för den här kostnaden, eller har regeringen och samhället ett ansvar för att säkerställa att isbrytningen fungerar?

Det är klart att industrin är något förvånad. I stället för två nya isbrytare blev det en ny isbrytare, som nu blev en isbrytare mindre. Det är ju en ganska stor skillnad. Till råga på allt lyfter man också in Sjöfartsverkets sjöräddning i den här besparingskarusellen, och det får ju effekter på så många andra. Även här är det ganska oklart; jag har inte någonstans sett regeringen uttala sig om vad man vill med verksamheten. Det kan finnas flera vägar att gå. Det finns till exempel en utredning från så långt tillbaka som 2012 som föreslår att sjöräddningsverksamheten borde ligga på Kustbevakningen.

Det vore ganska intressant för Sjöfartsverket och berörda att veta vad regeringen vill med Sjöfartsverkets verksamhet, för det är klart att industrin både vill ha tillgång till sin exportmarknad och vill att nödvändigt gods ska kunna transporteras till de norrländska hamnarna. Man behöver kunna transportera kalk och insatsvaror upp till Luleå men även till den finska sidan, man behöver kunna transportera bränsle till värmeverken och så vidare.

Regeringen måste väl ändå ha en idé om vad man vill och inte lägga över åtgärder och hela besparingsansvaret på Sjöfartsverket. I så fall blir det ju, som Sjöfartsverket vill, höjda farledsavgifter och neddragningar på sjöräddningen.

Fru talman! Det är tydligt att regeringen inte har för avsikt att ta fram en ny strategi. Samtidigt sitter Kristdemokraterna och näringsministern fast i ett Tidöavtal som säger att man inte ens får diskutera Brommas framtid.

Det innebär i förlängningen att man inte kan diskutera utvecklingen av Arlanda. Det är på sitt sätt också helt absurt. Det är absurt utifrån ett nationellt intresse. Men det är också absurt för att vi behöver marknadsföra Sverige. Arlanda behöver vara en konkurrenskraftig hub i hela Skandinavien.

Sedan är det också väldigt tydligt att Stockholm inte heller i Sverige behöver vara det absoluta navet i världsbilden. Under den här regeringstiden har SJ fattat beslut om att man kommer att lägga ned en ekonomiskt hållbar linje. Det gäller nattågstrafiken från Göteborg till Åre, Umeå och upp till Kiruna. Det händer också, trots att det finns resenärer. Det är ganska märkligt, kan jag tycka.

När man frågar företagen, lokalsamhället och regionerna säger de att infrastrukturen är central. Där håller jag med näringsministern. Men då behöver man också få alla delar att lira tillsammans. Då duger det inte att hänvisa till ett danstillstånd, som visar sig vara en ny hämsko som har skapat nya hinder som irriterar företagen.

Jag tror att också näringsministern ser att det behövs lite mer och lite bättre. Vi kan inte förlita oss på den norska sockerturismen. Vi behöver få hit lite fler. Det kan också vara en viktig del för att regeringen skulle kunna få ned arbetslösheten något. Tycker inte näringsministern det?

Fru talman! Nu kom det visst in lite EU-debatt också! Det kan ju vara uppfriskande att statsrådet blir lite frispråkig. Jag tror dock att en del som lyssnar på debatten, framför allt från branschen, inte är helt imponerade av förändringarna av danstillståndet. Jag kan inte säga huruvida vi socialdemokrater kunde ha gjort det här annorlunda, men branschen säger att man fick mer administration. Nu ska man göra en anmälan för varje tillfälle. Där behöver man ange hur många vakter man ska ha, vilka vakterna ska vara, när de ska tjänstgöra och så vidare. Det var ju inte riktigt det som hade utlovats.

När det gäller den andra debatten hänvisade statsrådet till det kommunala vetot. Många av de här besluten är kommunala, speciellt kopplat till alkohollagstiftningen. Då är frågeställningen: Har regeringen för avsikt att köra över kommunerna i deras viktiga jobb?

Kopplar vi till den nationella nivån kan vi se att en sektor som faktiskt har återkommit och nu växer är sockerturismen från Norge, det vill säga handelspendlingen. Norskar köper godis, dricka, alkohol, kött och så vidare. Det har blivit en växande näring. Men det är likafullt inte den som lockar hit sydkoreaner, japaner, brasilianare eller kanadensare.

I Norden och Skandinavien är det tre länder som nu mobiliserar ganska ordentligt och påverkar oss väldigt mycket. Norge har lockat och lockar amerikaner till sitt land och har en långsiktig strategi för det. Finland har via sin strategi siktat in sig på Asien. Vi ser också hur danskarna mobiliserar runt Köpenhamn och Kastrup.

Den här regeringen har dock inte förmågan att mobilisera på samma sätt runt Arlanda, vilket skapar en negativ spiral. Låt oss säga att det kommer japaner som bestämmer sig för att besöka Rovaniemi i Finland. Det är klart att vi då kan ha en samverkan med finnarna för att japanerna även ska komma till Sverige. Men vi ser ju inte riktigt det. Vi ser det inte i regeringens uppdrag. Vi ser inte att ambassaderna skulle ha fått det uppdraget. Vi ser inte den långsiktiga marknadsföringen. Det är inte jag utan branschen som säger det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver en långsiktig strategi för att få hit utländska turister. Beyoncé drog väldigt många besökare hit till Stockholm. Man valde att lägga flera stora konserter här, vilket var väldigt bra för Stockholm. Men för landet som helhet, inklusive Dalarna, Norrbotten och Västerbotten, krävs det att det finns någon form av sammanhållning och en sammanhållen strategi. Besöksnäringen i Kiruna omsätter inte lika mycket som gruvnäringen, men den omsätter ändå 1 miljard. Då är det lite häpnadsväckande att statens eget bolag Swedavia inte orkar upprätthålla flyget på kvällar och helger.

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret!

Svaret tarvar en del frågor. Regeringens tydlighet kan man inte ta miste på. Man är inte intresserad av och har inte för avsikt att ta fram en ny strategi.

Man lade ju ned den strategi som den socialdemokratiskt ledda regeringen tog fram, men man hänvisar hela det nationella ansvaret till de regionala och lokala. Det är naturligtvis kanske inte bara dåligt. Det kan ju också vara ganska bra, men det kan behövas en hel del komplement.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ställde frågorna i interpellationen i december efter att vi hade haft budgetdebatten och efter att vi hade tagit del av regeringens ambitioner på området. Jag delar också regeringens analys när det handlar om att det här är en kompetensintensiv bransch.

Statsrådet Busch har hänvisat till mig att hon inte hade tid att ta svaret för att hon var ute på nödvändiga resor. Jag förstår att regeringen behöver resa och ta in det höga antalet arbetslösa som växer fram i bransch efter bransch. Det är klart att besöksnäringen kan vara, och har varit, ett insteg för både unga och nyanlända – en integrationsmotor. Det syns dock ingenting av det i det här svaret.

När det gäller den nationella nivån och vem som ska marknadsföra Sverige: Är det gårdsförsäljningen, danstillståndet och hotelltillståndet som kommer att locka japaner och kanske amerikaner, kanadensare och – vad vet jag – brasilianare till Sverige? Jag vet inte riktigt; oftast brukar det ju vara vår natur, kultur och så vidare som lockar. Det kan ju uppstå en ny kultur kring gårdsförsäljningen. Vi vet inte det, men den har lyfts fram som regeringens stora regionalpolitiska reform. Nu hänvisas det också till att det är den besöksnäringspolitiska reform som ska bygga den här branschen stark.

Sedan blir man kanske lite matematiskt nördig när man läser hur stora satsningar som görs på kompetensförsörjningen samtidigt som en mängd utbildningsplatser har försvunnit sedan Socialdemokraterna lämnade ifrån sig makten efter Tidöregeringens övertagande. När beslutet togs att även lägga ned branschskolorna tappade den här branschen en viktig ingång, och det har kritiserats från branschens sida.

När vi läser den budget som regeringen har lagt fram kan vi konstatera att det försvinner drygt 1 miljard från vuxenutbildningen fram till 2027. Det är ingen satsning. Om regeringen nu inte ändrar sig till budgeten för 2026 är det alltså konstanta neddragningar under flera år – låt vara att det görs en liten höjning för 2025.

Fru talman! Statsrådet kom visst nästan in på biståndspolitiken. Men det, fru talman, är ju lite av en annan debatt.

Sedan tänkte jag att det kanske handlade om biogas. Matrester kan ju generera det också. Men det var inte riktigt det heller.

Statsrådet kom i alla fall med ett besked här. Jag tyckte att det var en nyhet att statsrådet är villig att betala för effekt.

Ska en vindkraftspark få långsiktigt stabil ekonomisk hållbarhet kan den kombineras med effektlagring, med turbiner eller vätgas. Det är klart att någon ska betala för det. I dag betalar industrin ganska stora pengar i flaskhalsavgifter vid överföringsbrister.

Samhället, regeringen och industrin kan också komma överens om vad man ser som möjligt till 2033 för att säkerställa effektkapacitet för den västsvenska industrin. Det är det som industrin står och väntar på. Man vill göra nödvändiga investeringar, och då behöver man se att politiken är lite mer framåtlutad. Men som vi hör här från mina meddebattörer är inte kristdemokraterna på Öckerö särskilt medgörliga i den här frågan, utan det måste komma välvilja någon annanstans ifrån. Kanske har statsrådet något i bakfickan – vi får se.

Fru talman! Jag begärde ordet för att näringsministern i slutet av sitt svar till Linus Lakso nämnde att hon prioriterar industrins tillgång till el väldigt högt. Jag hörde dock inte i svaret hur detta ska gå till.

Hjärtat av svensk kemiindustri ligger i Stenungsund på västkusten. Drygt 2 500 jobb är i dag beroende av en omställning till fossilfrihet. Till 2030 eller möjligtvis något år senare behöver därför 5, eller kanske 15, nya terawattimmar vara på plats. Ska detta åtgärdas genom gasturbiner, som har varit uppe på bordet, eller genom vindkraftsparker till havs?

Det är de två realistiska alternativ som finns just nu, för den landbaserade vindkraft som Ebba Busch hänvisar till har vi inte sett till i någon större omfattning, framför allt inte på västkusten. I så fall måste statsrådet ha något annat i bakfickan eller kännedom om vad som ska generera el.

För att den kemiindustri som vi har på västkusten, som är världsledande inom sina segment, ska kunna ta ytterligare steg behöver den på olika sätt tillföras fossilfri energi och fossila råvaror. Då kan det stora oljeberoende som industrin har fasas ut. För att den ska vara konkurrenskraftig behöver det komma politiska förslag om hur det ska gå till och hur vi ska säkra den kemiindustri som är viktig för hela landet.

Fru talman! Landsbygdsministern! Har regeringen gjort en konsekvensanalys av förändringarna? Peter Kullgren hänvisar till att det var ett tillfälligt stöd. Det här är ett viktigt stöd som företagarna och kommunerna – till och med Svenskt Näringsliv och SKR – har bedömt som ett av de allra mest funktionella. Hade det då inte varit rimligt att överlägga med berörda kommuner för att diskutera hur man går vidare, hur långt de har kommit och vad man behöver göra?

Nu görs olika neddragningar samtidigt. Vad gäller förvaltningsanslaget till de samiska kommunerna finns dessutom lagstiftning bakom. I den anges att man ska göra det här, och för det finns en finansieringsprincip. En socialdemokratisk regering borde nog ha höjt anslaget lite grann. Det kan man konstatera. Men nu tas pengar bort samtidigt som vi har haft kostnadsfördyringar och trots att vi som grund har ett handslag om finansieringsprincipen, som innebär att det staten ålägger kommunerna att göra finansierar man också.

Peter Kullgren hänvisade tidigare också till att världsmarknadspriset på olja har förändrats. Annars brukar ni hänvisa till att ni har sänkt priset med 10 kronor. Men det är världsmarknadspriset som har sjunkit med 7−8 kronor. Det är verkligheten.

Vi konstaterar att det socialdemokratiska förslaget om ett tankstöd behövs extra mycket nu, för nu behöver landsbygdsborna ta bilen för att över huvud taget kunna ta del av statlig service. Det är verkligheten.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet Kullgren!

Det är fråga om tajmning i förhållande till omvärlden. När ska man förändra, och kan man göra det i dialog med de berörda? Eller får människor besked på ett blankt papper om att man tar bort stödet? Det har regeringen gjort med stöd av Sverigedemokraterna.

Jag kan säga mycket om Sverigedemokraterna, men de står för sin politik. De har varit väldigt tydliga med att de vill se en centralisering. Det har vi inte riktigt hört från Kristdemokraterna.

Nu ser vi en centralisering på område efter område. Vare sig det är statliga myndigheter eller statlig service ser vi att det centraliseras.

Jag efterfrågade i min interpellation en konsekvensanalys. Den konsekvensanalysen som vi har fått innebär att landsbygdsminister Peter Kullgren hänvisar till att det var någonting tillfälligt som togs bort. Man redovisar inte effekterna ute i kommunerna av förändringen.

Man redovisar inte heller effekterna av att man tar bort synnerligen lite men viktiga pengar för samiska förvaltningskommuner. Det råkar vara nästan samma kommuner som förlorar näringslivsstödet.

Hur ska man då stötta mindre kommuner? Det är min andra fråga. Där hänvisar landsbygdsministern till den skatteutjämningsutredning som har lämnats och ligger på bordet.

Vi tycker att den är bra. Men när vi har haft debatter här med civilminister Erik Slottner hänvisas det till att den bereds och att vi inte vet när den kommer.

Man ska kanske 2029 eller senare kompensera för de neddragningar man gör 2025. Det vet man inte. Man hänvisar i budgeten till vindkraftspengar som skulle gå ut till många kommuner.

Piteå till exempel, som blev av med sitt servicekontor, ska kanske få 43 miljoner. De har många vindkraftparker. Det är jätteviktigt om de skulle betalas ut. Malå, som är en förvaltningskommun, kan kanske få 3,2 miljoner. Lycksele är i förslaget nollad, som många andra kommuner är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man har nya kostnader i kommunsektorn. Regeringen hänvisar till något som kanske blir verklighet och som nu bereds i Regeringskansliet. Det var inte klart.

Det råder lite olika uppfattningar om huruvida pengarna ska gå till byggen som redan är färdiga och där avtal har tecknats eller om det bara gäller helt nya vindkraftparker.

Gäller det bara helt nya blir situationen en helt annan. Då kanske Piteå som skulle ha fått 43 miljoner får noll kronor, och Malå kanske får noll kronor. Lycksele som skulle få noll kronor nu kanske får något mer om det byggs någon vindkraftpark. Det är ytterst osäkert.

Det bereds i Regeringskansliet. Vi vet inte när det eventuellt skulle dyka upp. Vi har efterfrågat det. Vi tycker att det är bra. Men vi blev på riktigt ganska ordentligt förvånade när regeringen presenterade en stor nyhet. Sedan konstaterade man: Vi har inte berett det färdigt. Det kommer kanske lite senare. Vi får se.

(Applåder)

Fru talman! Landsbygdsministern! Vi får se hur mycket min röst håller, men jag har bra understöd här. Även ute i landet är det nu ganska många som kommer till insikt om vad den SD-ledda regeringens prioriteringar innebär för vanligt folk. Budgeten som den här kammaren fattade beslut om i höstas har slagit igenom nu, 2025. Det innebär att alla de kommuner ute i landet som sliter med sin verklighet får slita lite till. Och det är oftast de minsta kommunerna som sliter ännu lite till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är utgångspunkten i min interpellation och anledningen till att jag har ställt dessa frågor till landsbygdsministern. Jag vill passa på och tacka för att landsbygdsministern faktiskt svarade på interpellationen. I tidigare debatter om liknande frågor har det nämligen varit civilminister Erik Slottner som har svarat. Jag ska återkomma till vad han har lagt sin tyngdpunkt på i de svaren.

När vi väger samman regeringens prioriteringar ser vi att det är de allra minsta kommunerna som ligger mest illa till, och där kan vi lägga till de samiska förvaltningskommunerna. Att regeringen nu drar bort drygt 5 miljoner på förvaltningsanslaget till samiska kommuner kan te sig som lite, men för en liten kommun som har en liten budget blir det sammanvägda resultatet det som man har att hantera.

Det var och har varit väldigt tydligt vad den här kammaren har ansett. Det har ändå funnits en stark, bred politisk enighet om att stärka de nationella minoriteternas förutsättningar och att statsbidraget till kommuner och landsting ska användas till de merkostnader som uppstår genom att de ska uppfylla de minoritetsrättigheter som finns i lagstiftningen. Därför är det märkligt – och man undrar över det gång på gång – att staten nu gör en sådan här neddragning som för staten på det hela taget är liten men som ute i verkligheten, hos förvaltningskommunerna, blir en del i en stor neddragning.

Vi har debatterat tidigare hur väl statsbidraget till de 39 minsta kommunerna i näringslivspengar har verkat och det positiva det har inneburit för de kommunerna. De har kunnat utforma det utifrån sin verklighet. De har kunnat ha det där extra mötet med företagaren och kunnat coacha i vilka övriga stöd man kan söka, och de har kunnat hjälpa företagarna och lotsa dem i både den statliga och den kommunala byråkratin.

Det här sammantaget och när regeringen på olika sätt även minskar förutsättningarna genom att dra ned på statligt servicecenter innebär dubbelslag på dubbelslag. Jag återkommer med ytterligare saker i nästa inlägg.

Fru talman! Jag fortsätter där jag slutade, alltså med Statens servicecenters kontors egen hemsida. Där framgick det väldigt tydligt i svaren när de frågade varför man besökt servicekontoret att det vanligaste var att man fått det i råd från en annan sektorsmyndighet eller från en familjemedlem. Man har alltså fått rådet från till exempel Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller Skatteverket att besöka ett servicekontor för att där kunna få den hjälp man faktiskt behöver.

De allra flesta hade först gjort ett försök att lösa sitt ärende på den digitala webbtjänsten, men misslyckats. En del i min frågeställning är också vad regeringen gör för att underlätta för personer som inte har denna förmåga. Ja, inte möjliggör man i alla fall för folkbildningen att ta över detta uppdrag, eller för att utbilda. Nu ser vi ju på område efter område att studieförbunden - till följd av att regeringen drar ned - också drar ned. Oftast sker detta i de mindre kommunerna, som ofta saknar statligt servicekontor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet hänvisar i sin skrivning också till Riksrevisionen, och Riksrevisionen har i samma rapport också tydliggjort att det finns besparingar i att lokalisera myndigheter utanför Stockholm. Det finns kostnadseffektivitet, eftersom du har en lojalare personal när du lokaliserar utanför storstadsområdena.

Nu väljer regeringen aktivt att lägga över kostnaden från staten till att den enskilde själv ska ta kostnaden.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet sa i sitt senaste inlägg att vi är tillbaka på den nivå vi var före utbyggnaden. Det är ju ganska talande. Då ska vi ha med oss att en viktig orsak till utbyggnaden av statliga servicekontor var att sektorsmyndigheterna drog sig tillbaka. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket centraliserade sin verksamhet.

I Västerbottens inland är det ingen av småkommunerna som i dag har Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan på orten. Några av kommunerna har dock fått ett statligt servicekontor med sektorsmyndigheterna på plats. Det var själva syftet med reformen: Man skulle genom Statens servicecenter ha möjlighet att samlokalisera statliga myndigheter och statlig service för medborgarna.

Kommer sektorsmyndigheterna att flytta tillbaka helt plötsligt? Det är inte troligt, för det fattas styrning också hos dem. Jag kan läsa att Arbetsförmedlingen nu skickar tillbaka 9,4 miljarder kronor som man inte har använt, trots att vi har skyhög arbetslöshet. Det gör det hela ännu mer absurt. Man har alltså ett stort överskott som man inte kan använda för att regeringen inte styr för att faktiskt få folk i jobb.

Det som står på Statens servicecenters hemsida är faktiskt rolig läsning. I ett kundnöjdhetsindex får Statens servicekontor 93 på en skala mellan 0 och 100. Det är bland det högsta hos någon statlig myndighet. Bland besökarna anser 95 procent att de har fått ett bra bemötande, 97 procent anser att de har fått den hjälp de behövde, och 94 procent tycker att de har fått hjälp inom rimlig tid.

Det konstateras också att fler och fler, särskilt ensamföretagare, uppskattar möjligheten att lätt ta kontakt med Skatteverket. Detta kan man ha med sig i en tid med ökande konkurser. Detta sägs vara en regering som är företagsvänlig, men det syns inte på tillväxten när det gäller nyföretagande eller på konkurserna, som skenar.

En särskilt stor ökning av ärenden syns i region Nord, region Stockholm och Gotland. Därtill kommer att Försäkringskassans ärenden ökar i hela landet, inte sällan kopplat till barnomsorg och vab, där det handlar om att man tycker att man inte fått hjälp av eller inte förstått Försäkringskassans hemsida eller att man vill ha hjälp med att göra en nödvändig ändring.

Att behoven finns är helt uppenbart. Att pengarna finns, fast de prioriterats till annat, är också helt uppenbart. Statsrådet har fortfarande inte svarat på mina frågor.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet! När vi socialdemokrater presenterade en agenda för statlig närvaro i hela landet med servicekontor i alla kommuner sa inte minst Sverigedemokraterna att det var slöseri med skattepengar. Det är ungefär samma sak som statsrådet Erik Slottner säger här i dag.

Sverigedemokraterna lovade före valet 2022 att hela landet ska leva. Nu ser vi vad löftet var värt. Regeringen, som stöttas av det bärande partiet Sverigedemokraterna, skär kraftigt ned i den statliga servicen och närvaron i hela landet. En fjärdedel av kontoren kommer att försvinna.

När vi hade en regionalpolitisk debatt här före jul stod det klart att 150 miljoner skulle försvinna. Det var dock lite oklart då vad det innebar. Nu är det emellertid väldigt tydligt vad det innebär, nämligen längre resvägar för många fler. Det innebär konkret att flera kommuner - Piteå, Trelleborg, Ludvika, Östhammar med flera - blir utan kontor, och invånare i kranskommunerna får också åka någon annanstans.

Min fråga till regeringen och Erik Slottner var: Vilken analys har man gjort av det här? Svaret jag kan se är att man konstaterar att det blir längre resväg för några. Är det rättvist? Några har fortfarande större tillgänglighet, men samtidigt blir resurserna mindre även på de kontor som blir kvar. Man kommer att skära bort minst 100 tjänster, vilket innebär att tillgängligheten blir sämre även till de andra. Jag kan inte se något annat i statsrådets svar än att detta är meningen.

Fanns det ingen analys? Fanns det ingen styrning bakom att även andra myndigheter i så fall skulle kunna täcka upp för detta? Det verkar inte ha funnits någon idé, för man lägger över hela ansvaret på Statens servicecenter. Regeringen abdikerar från sitt uppdrag att styra. Medborgarna förväntar sig kanske någon idé om hur detta ska gå till och att man säger "vi tycker att det här är bra". I stället säger man att myndigheterna har lagt ned vissa kontor och att det inte är regeringens förslag.

Man tar bort pengar, och det får konsekvenser. Det får konsekvenser för väldigt många som från och med nu kommer att få betydligt längre resväg för att ta sig till ett kontor. Jag har inte sett något annat i statsrådets svar än att regeringen tycker att det här är bra.

(Applåder)

Herr talman och finansministern! Jag tror att det för alla som tittar på denna debatt finns fler frågor att ställa. Jag kommer inte att ställa dem här, men det är klart att vi kommer att återkomma och ha debatter här om flera av bolagen med samhällsuppdrag, som vi inte tycker fungerar fullt ut. Men det, herr talman, är egentligen en annan debatt.

Min interpellation handlade om tillgänglighet till fordonsbesiktning i glesbygd. Svensk Bilprovning hade det allra högsta anseendet av alla befintliga besiktningsföretag verksamma i Sverige och låg på plats 67 bland bolag i Sverige totalt sett. Det är klart att boende i Lycksele och Vilhelmina, till exempel, blir lite oroliga. Vi har denna höga service här i dag, men kommer det att vara detsamma med det nya tyska företaget? Det är inte konstigt att den frågan ställs.

Den ställs också utifrån en annan kontext. Här har vi en regering som på olika sätt drar ned stöden till små landsbygdskommuner och till regional utveckling, försämrar förutsättningarna, centraliserar och flyttar fler statliga jobb hit till Stockholm. Det är klart att det på det hela taget är fler som blir oroliga. Kommer denna service att vara kvar?

Som jag tidigare sa, herr talman, har Svensk Bilprovning haft ett högt anseende, särskilt när det gäller fordonsbesiktning för tung trafik och registreringsbesiktning. Många frågor återstår, herr talman.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Edward Riedl, min bänkkamrat från Västerbotten, tyckte i talarstolen att debatten var lite grötig. Låt mig då påminna om att det är finansministern som har valt att slå ihop två interpellationer som handlar om lite olika saker. Då kan det lätt bli lite grötigt.

Min ingång är i huvudsak bilbesiktning, men jag kan inte låta bli att nämna apoteket. Det är ju ganska viktigt vad apoteket innehåller. Har det där apoteket medicin? Får man tag på receptbelagda mediciner, eller finns det bara kosmetika och solskydd? De flesta apotek försöker nog att få tag i de mediciner de kan.

Det är en annan debatt, men den hänför sig ändå ganska mycket till bilprovning. Vad finns hos de här besiktningsstationerna?

Edward Riedl är från Umeå, och där har man - om jag har räknat rätt - minst sex stationer som besiktigar personbilar. Man har en eller två som utför registreringsbesiktning för tunga fordon.

Det finns ingen bilprovning i Dorotea eller Malå. I Västerbottens inland blir detta alltså ännu viktigare. Kommer de stationer som sålts ut i Vilhelmina och Lycksele att erbjuda registreringsbesiktning, så att egenföretagaren som bygger lastbilssläp i Norsjö kan köra till Lycksele och besiktiga dem - eller för den delen pappan eller familjen som ska registreringsbesiktiga en A-traktor? Kan de fortfarande köra till Lycksele, åtta mil från Norsjö, eller måste de åka mycket längre? De delar som kostar lite extra och kräver större investeringar är ju att besiktiga tunga fordon och ha en registreringsbesiktning.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst göra en utredning, och de hänvisade till stora delar mina frågor till den riksrevisionsrapport som publicerats. I den kan man till exempel läsa att i Södermanland fanns det 5 besiktningsstationer 2010, och 2023 fanns det 20. I Uppsala fanns det 5, och nu finns det 19. I Jämtland fanns det 8, och nu finns det 7. Där blev det lite sämre.

När det gäller besiktningsstationer i samma län som besiktigar tunga fordon och gör registreringsbesiktningar fanns det 2010 i Södermanland 5 stationer. År 2023 fanns det 6. I Uppsala fanns det 4, och nu finns det 5. I Västerbotten fanns det faktiskt 7, och nu finns det fortfarande 7. De flesta av dem har upprätthållits av Svensk Bilprovning, som nu är sålt.

Det är alltså inte särskilt konstigt att vi är lite oroliga. Kommer dessa funktioner att vara kvar? De är ändå ganska viktiga för mycket av näringslivet, till exempel åkerinäringen, och för vanligt folk som vill registreringsbesiktiga en A-traktor. Det här handlar ju om de dyrare delar som de privata företagen i många delar har valt bort, även i storstadsområdena.

Herr talman! Det är inte konstigt att folk är oroliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Regeringen har sålt ut Bilprovningen. Socialdemokraterna beklagar detta. Det är för medborgarna en central service som utgår från samhällets krav. Vi tycker i grund och botten inte att det är lämpligt för privata företag att driva. Men alltsedan 2008 är det en verklighet. Nu väljer regeringen att sälja ut de kvarvarande delarna.

Precis som Riksrevisionen redovisade 2021 har prisbilden efter utförsäljningarna som skedde visat sig ha ökat. Man redovisar också att skillnaderna på etableringarna när det gäller var nya bilprovningar har etablerat sig är stora. Det har etablerat sig fler besiktningsstationer i större centralorter. Det har ökat tillgängligheten framför allt på ordinär bilbesiktning.

Min fråga utgick också från registreringsbesiktning. När man tittar på det ser man att för de mer kostsamma delarna av en besiktning har inte tillgängligheten ökat i någon större utsträckning över huvud taget i landet.

Min fråga utgick från de 1,2 miljarder som staten nu drar in på att sälja Bilprovningen till tyska TÜV Rheinland. Hur kommer det svenska bilägare och fordonsägare till del?

Kommer det att innebära att de stationer där Bilprovningen har varit ensamma, bland annat fem stationer i Västerbottens inland, kommer att få ytterligare ökad konkurrens? Det har hittills inte ökat konkurrensen. Det har hittills inte ökat tillgängligheten på till exempel registreringsbesiktning.

Jag förstår att man säljer ett sådant välskött bolag. Svensk Bilprovning hade det allra starkaste Sustainable Brand Index år 2023. Av alla bolag i Sverige hamnade det på plats 67. Det var överlägset bäst bland alla besiktningsföretag. Det är klart att det kanske gjorde att man fick lite bättre betalt. Men återigen: Hur gagnar det svenska fordonsägare som bor i Norrlands inland?

Jag ser på vad finansministern sa i sitt svar: "Vad gäller prisbilden finns det flera marknadsmekanismer som påverkar besiktningspriserna, exempelvis bolagens historiska intresse av expansion." Det har inte varit speciellt stort. Man har genomfört sin expansion i större tätorter.

Ministern nämnde även "beläggning på stationerna och kundens möjlighet att åka utanför sitt lokala område". Det innebär att finansministern i sitt svar säger att man i Norrlands inland får räkna med att åka ännu längre för att besiktiga sitt fordon.

Herr talman! Jag läste vad Lili Andrés partikamrat landsbygdsminister Peter Kullgren skrev i tidningen ATL: "Vi är bara halvvägs." Det kan göra en förskräckt om vi bara är halvvägs och det redan har gått så här illa. Kommer vi att få ännu fler arbetslösa? Kommer det att bli fler konkurser? Det får vi följa upp. Men vi ser ju inte att det levereras på detta område.

Vi hade förväntat oss lite mer, och jag tror att det även gäller industrin, oavsett om den finns i Småland, Gävleborg, Västernorrland eller Norrbotten. Järnvägen är kraftigt eftersatt, och det behövs satsningar på den för att få igång allt. Den är ju en del i motorn och helt avgörande att få gods till och från industrierna ute i landet. Det duger inte riktigt att lägga en infrastrukturplan med bara en 5-procentig höjning till järnvägen.

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, Lili André!

Jag håller faktiskt med om många delar. Utan livskraftiga regioner vore det här landet ingenting. Det är ute i landet som det produceras. Det är också helt avgörande.

Jag ville ändå begära ordet då det nästan framstod som att det var reduktionspliktssänkningen som fixat hela dieselpriset. Det är ju inte sant. Världsmarknadspriset har gått ned med lika mycket, till och med lite drygt. När man sänkte reduktionsplikten till EU:s lägstanivå innebar det ungefär 4,60. Resten är i stora delar ett sänkt världsmarknadspris. Det är ganska viktigt att ha med, tänker jag.

Nu har regeringen höjt reduktionsplikten lite grann. Det välkomnar vi. Men liksom jag sa i mitt anförande blir det med den centraliseringspolitik som regeringen för ännu mer avgörande att man stärker dem som har störst behov av bilen. Därför är vårt tankstöd till lands- och glesbygdsborna oerhört viktigt.

Det är häpnadsväckande att regeringen går fram med försämringar på så många områden och samtidigt kan stå och hylla budgeten när det gäller regionalpolitiken. Många av åtgärderna försämrar ju förutsättningarna för dem som faktiskt bygger landet starkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Fru talman! Bilprovningen är såld. Blir tillgängligheten bättre? Från nära nog 0 procents närvaro av Svensk Bilprovning i de mindre kommunerna tar nu ett privat bolag över. Kommer det bolaget att upprätthålla den del som gäller registreringsbesiktning, som är särskilt avgörande för företag? Det är den fråga som vi naturligtvis kommer att följa. Detta kan åläggas operatörer via lagstiftning, om man vill. Vi har inte gått så långt, utan vi får följa utvecklingen och se.

När det gäller Ann-Charlotte Hammar Johnssons fråga om sjukvården är det glasklart. Regeringen väljer stora skattesänkningar för de mest välbeställda och lämnar över notan till kommuner och regioner.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson har sagt det själv: Det finns effekter av inflationen som också drabbar kommuner och regioner, men detta kompenserar regeringen inte sektorn för. Man satsar inte på denna sektor, som i stora delar är verksam ute i landet och som är nödvändig för regional utveckling. Det är en väldigt tydlig politisk skillnad, fru talman.

Jag vill avsluta med att önska kamraten i näringsutskottet en god jul och ett gott nytt år. Även näringsutskottets kansli och fru talmannen med medarbetare önskar jag en god och vilsam jul.

Fru talman! Jag tänkte att vi kunde fortsätta diskussionen på ett annat område.

Alliansregeringen avreglerade och sålde ut stora delar av Bilprovningen. Nu har den SD-ledda regeringen sålt det som var kvar av Svensk Bilprovning till TÜV Rheinland AG för 1,2 miljarder. Dessa pengar läggs på hög och går till att betala av på statsskulden.

Fru talman! Säkerställer försäljningen tillgängligheten till främst registreringsbesiktning i hela landet? Riksdagens utredningstjänst har gjort en sammanställning av mycket av det som Riksrevisionen konstaterade, nämligen att utförsäljningen och privatiseringen av stora delar av Bilprovningen har inneburit fler stationer i tätbebyggda storstadsområden. Vidare har den inneburit en ökad tillgänglighet för de allra flesta när det gäller vanlig bilprovning, förutom i Jämtland som har ett negativt resultat.

Sedan har vi frågan om registreringsbesiktning. Det är ju en ganska viktig åtgärd, inte minst för småföretagare i glesbygd. Många företag bygger om släp, och de behöver registreringsbesiktigas. Det finns en hel del A-traktorer i gles- och landsbygd som behöver besiktigas. De stationer som har funnits i främst de små kommunerna har också hanterat registreringsbesiktning. Kan AnnCharlotte Hammar Johnsson garantera att så kommer att vara fallet även med en ny ägare?