Isak From

Fru talman! Jag tackar Peder Björk och Heléne Björklund för två väldigt viktiga interpellationer.

Tycker civilminister Erik Slottner att det går bra? Går avvecklingen enligt regeringens plan? Går dialogen mellan Statens servicecenter och berörda kommuner bra? Fungerar samverkan mellan berörda kommuner och Statens servicecenter, enligt regeringen?

Fru talman! Regeringen och civilministern har fått massiv kritik från berörda kommuner. Jag kan inte hitta att det någonstans har framkommit något som helst positivt med det här. Det verkar snarare vara så att regeringen vill skjuta över statliga samhällsuppgifter till berörda kommuner.

Fru talman! Det har framkommit att Nordmalingskontoret i Västerbotten ska läggas ned. Det är väldigt tydligt uttalat. Det som har påverkat Västerbotten mest är att kontoret i Piteå avvecklats, särskilt med tanke på att det gjordes samtidigt som Northvolt kom med stora varsel och uppsägningar i Skellefteå och samtidigt som Migrationsverket avvecklades i Skellefteå. Detta fick väldigt många att söka stöd och hjälp hos Statens servicecenter i Skellefteå.

Det som nu framkommit till mig är att kontoren i Vilhelmina, Storuman och Sorsele har fått höra att deras öppettider kommer att förändras. Berörda kommuner har frågat Statens servicecenter: Vi hör att öppettiderna kommer att förändras. Är det sant? Ska ni inte ha en dialog med oss om det? Varför och i vilken omfattning ska de i så fall förändras? Svaret från Statens servicecenter blev då: Jo, det kommer nog att bli förändringar, men vi kan inte gå in på det. Vi kommer att meddela det när det är klart.

Om det här är regeringens syn på dialog och samverkan med berörda kommuner kan man ha full förståelse för att berörda kommuner är upprörda.

Fru talman! Mina frågor till statsrådet är: Går det här bra? Går det enligt plan? Går dialogen med berörda kommuner bra? Går samverkan som regeringen har tänkt sig?

(Applåder)

Herr talman! Jag har också en fråga som rör stadsomvandlingen i Kiruna.

För oss socialdemokrater är det helt uppenbart att det måste komma tillbaka till Kiruna. Det måste någon gång vara folket som känner att de får någonting tillbaka.

Staten är ägare av bolaget LKAB. Staten är också ansvarig för de korslagda riksintressen som just nu innebär att det inte finns någon byggbar mark över huvud taget i Malmfälten. Det framstår som något motsägelsefullt att staten samtidigt bara under förra året tillskapade 32 nya naturreservat, riksintressen och inskränkningar i att få loss byggbar mark.

Om nu staten och näringsministern menar allvar med att man ska plocka fram det här – för det som Kiruna gör är att producera för hela Sverige och för hela EU – måste staten också ge uppdrag till Statens fastighetsverk att sälja mark.

Herr talman! Nu är det här inte en skogsdebatt, men ur vår synvinkel ska skog självklart brukas. Den ska brukas långsiktigt hållbart. Skogen ger stor avkastning, bygger välstånd och skapar jobb i hela landet. Det ska inte råda någon tvekan om det.

Vi har sett hur den skogspolitik som har gällt kanske inte har skapat de bästa förutsättningarna för att klara de klimatförändringssituationer som uppkommer, såsom storm, svampangrepp, insektsangrepp, råttor som äter upp plantorna och så vidare. I många delar av det här blir älgen den skyldiga.

Jag tycker att vi ska adressera skogsskadorna i skogspolitiken och att älgen förtjänar ett eget mål där den får en egen nytta. Det finns särskilda skäl att säkerställa att den älgstam vi har förvaltas långsiktigt hållbart. Ge resurser! Skapa möjlighet till social samvaro, kött i frysboxen och läckerheter. Det finns starka skäl att ge älgen det utrymmet.

Det finns ytterligare ett skäl till att vi behöver titta på det här, och det är acceptansen för jakten. Sverige har kanske den högsta acceptansen bland befolkningen för jakt. Då är etiken – hur man jagar, i vilken omfattning och när man jagar – otroligt viktig. Om vi ska jaga älg och klövvilt på alla tider, det vill säga under alla dygnets timmar, året runt – älgkor i djupsnö och så vidare – sjunker den acceptansen. Det kan vi se. Det är skadligt för älgen, och det är skadligt för acceptansen för jakten.

Herr talman! Den granskningsserie som ligger ute på Svensk Jakts hemsida och som har publicerats i sju eller åtta delar visar tydligt att politiken har fastslagit ett mål. Det antogs och fattades beslut om här i kammaren 2010, under alliansregeringens tid. Grunden för det var till stora delar en socialdemokratisk utredning, som Göran Perssons regering satte igång 2005. Socialdemokraterna var det enda partiet som hade reservationer i det betänkandet. Jag kommer till det senare.

Svensk Jakts granskning visar att de som faktiskt jobbar med och nu har satt ett siffersatt mål för älgförvaltningen är Skogsstyrelsen, som i stora delar har antagit storskogsbrukets siffror över vad älgskadorna åsamkar samhället. Det är rimligt att man kan granska det. Men när man begär ut handlingarna får man dem inte; då blir de sekretessbelagda. Det är klart att det skapar ytterligare misstro.

Hur ska vi komma överens om vi inte litar på varandra? Här har bägge parter, både jägarsidan och markägarsidan, ett ansvar.

Det är därför frågorna nu kommer till politiken. Vad vill vi? Vad är samhällsmålet? Var är älgen? Det handlar inte bara om skogen eller några andra delar.

I statsrådets svar lyfts det fram att viltförvaltningsdelegationernas uppdrag kan behöva förtydligas. Jag delar den bedömningen. Det är välkommet. Viltförvaltningsdelegationerna, med alla berörda parter, gör ett jobb, men när det ska realiseras i älgförvaltnings- och skötselområdena tas det inte vidare. Då är det bara storskogsbrukets siffror som är underlag. Då känner de som jobbar i viltförvaltningsdelegationerna: Varför ska vi lägga ned ett arbete i den här verksamheten om vi inte blir lyssnade på?

Jag tycker att det är rimligt med ett förtydligande av deras uppdrag. Det är särskilt viktigt om vi nu ska få till ett försök med flerartsförvaltning, vilket jag välkomnar. Om vi ska förvalta klövviltet gemensamt kommer det att innebära att andra skador kan uppkomma. Vi har sett till exempel i försöksområden i Västerbotten att kronhjort tenderar att trycka ut älgen. Då kan man få större skador på mindre områden, eftersom de två arterna inte riktigt trivs tillsammans. Det finns alltså absolut skäl att titta på det här.

Vi kan konstatera att frågorna kvarstår. En annan fråga som fortfarande kvarstår och som vi har motionerat om år efter år är att samhället borde ha en starkare röst i älgförvaltningssystemet. Vi tycker att det borde vara en oberoende ordförande som tillsätts av samhället – det kan vara länsstyrelsen eller viltförvaltningsdelegationen – så att man får en tydligare styrning mot samhällets mål. Vi tror att det skulle öka acceptansen för förvaltningen.

Jag kommer att återkomma och ställa frågan om regeringen är villig att titta på det här efter att remissinstanserna har svarat. Om regeringen nu skickar ut utredningen på remiss kommer ju remissvaren att vara viktiga.

Herr talman och landsbygdsministern! Nu ska vi prata om något viktigt: den svenska nationalsymbolen älgen.

Älgen berör. Den stora älgvandringen på SVT har laddats ned och streamats av miljontals människor över hela världen. Älgen fascinerar oss. Sedan 8 000 år har älgen varit livsavgörande för människors överlevnad. Och älgen är den mest avbildade arten på alla hällristningar i hela Skandinavien. Fångstgropar kan fortfarande återfinnas på samma platser som i dag hyser älg, ibland också på platser som uppvisar betesskador.

Herr talman! Jag har ställt den här interpellationen utifrån att det uppfattas som att det inte är älgen som är det viktiga i älgförvaltningen utan att andra frågor är viktigare. I dag är det älgförvaltnings- och älgskötselområdena som bereder och beslutar om älgtilldelningen. Markägarsidan har utslagsröst i den förvaltningen. Och vid allt fler tillfällen uppkommer oenigheter, framför allt kopplat till inventeringar och vilka betesskador som egentligen har uppstått och vilka skador som beror på älgen.

När man inte kommer överens och inte litar på varandra kommer frågan tillbaka till politiken. Vad vill politiken med den svenska älgstammen? Vad är samhällsmålet?

Jag tycker att det är rimligt att ställa denna interpellationen eftersom regeringen nu bereder en ny jaktlagstiftning. Man bereder också och avser att lägga fram ett förslag om en ny jaktmyndighet. Då kan man kanske adressera en av de allra viktigaste frågorna som den svenska jägarkåren lyfter fram: Vad är samhällsmålet för älgförvaltningen? Och var är älgen i det målet? Är det bara andra faktorer som är viktiga? Är det bara trafiken, betesskadorna och andra faktorer som är viktiga, eller har älgen ett egenvärde?

I den föregående debatten här i kammaren lyfte statsrådet Johan Pehrson upp totalförsvaret. Älgen är ju en viktig resurs. Det är många som har älgkött i sina frysboxar. Älgkött är en delikatess. Älgen innebär en möjlighet att ställa mat på bordet och ger åtskilliga, tusentals, portioner mat varje år. Det tycker jag saknas i debatten.

Var är den resursen? Kan man lyfta upp den resursen? Är det något som statsrådet är villig att titta på i sin beredning av den nya jaktlagstiftningen?

Herr talman! Niklas Wykman hade kunnat stå kvar i talarstolen.

Sverige tappar i konkurrenskraft. Arbetslösheten är skyhög. Investeringsviljan i den svenska industrin sjunker. Många företag som tidigare aviserat stora investeringar skjuter nu fram dessa på grund av osäkerheten om vad regeringen egentligen vill med industrin.

I det läget framkommer det i Dagens industri att Sverigedemokraterna har gjort en uppgörelse med de övriga regeringspartierna om vilka industriföretag som kan få ta del av projektmedel från Industriklivet. Det pågår också en diskussion ute i industrin: Finns det en svart lista hos regeringen över vilka företag som inte kan få dessa investeringar?

Herr talman! Jag vill fråga Niklas Wykman och regeringen: Är det här sant? Finns det en svart lista som man har kommit överens om med Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Herr talman och finansministern! Jag ställde en fråga i början av interpellationsdebatten om vart Peter Normans förslag om att öppna fler statliga flygplatser har tagit vägen. Som den ekonomiska situationen för Swedavia ser ut nu är det klart att det inte verkar vara aktuellt, för det kommer naturligtvis att kosta. Men som läget ser ut nu får övriga statliga flygplatser, och i förlängningen resenärerna, betala priset för att regeringen – och regeringens avtal med Sverigedemokraterna i den här frågan – förhindrar Moderaterna från att ta ansvar.

Normalt sett uppfattar jag det som att Moderaterna är ett parti som tycker att skattepengar, och pengar över huvud taget, ska användas ansvarsfullt. Vi har ett regionalt näringsliv, och även näringsliv lokalt ute i landet, som säger att Arlanda måste prioriteras och att man måste komma till ett beslut. Men det verkar inte bli så, utan här sätter Tidöavtalet stopp.

När det gäller att det är Sverigedemokraterna som har satt stopp för det här kan jag inte heller låta bli att säga att jag gärna hade sett Maud Olofsson eller Fredrik Reinfeldt klippa bandet för Norrbotniabanan. Men i stället klippte man ju av Botniabanan i Umeå. Den moderatledda alliansregeringen klippte av och satte stopp för banan i Umeå. Vi hoppas dock allihop att någon förr eller senare ska få klippa bandet för hela Norrbotniabanan.

(Applåder)

Herr talman! Finansministern säger att det här ska utredas på djupet, och det är förstås välkommet. Men det har tydligen pågått ett tag, och under de senaste månaderna har det med all önskvärd tydlighet visat sig att den trafik som har flyttats från Bromma till Arlanda har flyttat. Om man ska vara ärlig har det också möjliggjort att man kan flyga från Umeå via Arlanda direkt till exempel till Kalmar, Halmstad eller Växjö utan att behöva ta en taxi till Bromma.

Men det är inte det som är grunden för interpellationen. Grunden är att Bromma är en ekonomisk katastrof som måste bekostas av de andra statliga flygplatserna. Grunden är också, precis som Marianne Fundahn lyfter upp, att staten har aviserat en ny ägarpolicy där styrelserna föreslås få ett större ansvar och ett större mandat. Men var finns det i den här frågan? Swedavias styrelse och ledning säger ju att det här inte går och att man inte kan fortsätta på det här sättet.

Regeringen vill inte stänga Bromma trots att Bra lämnat flygplatsen och trots att styrelsen säger att det här inte går. Regeringen säger också att avkastningskraven ligger kvar. Man tillför inga nya pengar, utan man lägger över kostnaderna. Indirekt blir det alltså resenärerna från Umeå, Östersund, Kiruna och Landvetter som får ta kostnaderna för att upprätthålla Bromma. Om man nu anser att Bromma flygplats är så viktig ur andra aspekter är det faktiskt regeringens ansvar att tillföra en särskild peng, lyfta ut Bromma ur Swedavia och säkerställa att Bromma kan finnas kvar för elflyg, en försvarsanläggning eller någonting annat.

Från näringslivet, oavsett om man finns i Umeå eller i Stockholm, är man inte speciellt imponerade. Besöksnäringen är inte speciellt imponerad, eftersom Sverige och Arlanda har tappat i konkurrenskraft gentemot Köpenhamn, Oslo och Helsingfors. Arlanda har blivit en transferflygplats mot Kastrup. Om vi ska få upp flygtrafiken behöver vi ju även internationella resenärer som kan flyga till Arlanda och ta sig vidare ut i landet. Det är en besöksnäringspolitisk väldigt viktig fråga som näringslivet lyfter upp, och det är regeringen helt medveten om.

Är regeringen verkligen så låst av Tidöavtalet att vi inte kan göra någonting under innevarande år? Det händer väldigt mycket under en mandatperiod, men i det här fallet skriver man fast sig och säger att det inte går att göra någon förändring under den innevarande mandatperiod, trots att både styrelsen, vd:n och näringslivet säger det. Det är märkligt.

Herr talman! Regeringen själv presenterar att flyget har minskat kraftigt efter pandemin. Swedavia, som är statens bolag, menar att den kraftiga nedgången på flyget kräver att åtgärder vidtas. Precis som tidigare interpellanter här har lyft fram har flygtrafiken på Bromma kraftigt minskat. Det utgår inte längre något trafikflyg från Bromma över huvud taget.

Utgångspunkten för den här interpellationsdebatten är att Swedavias vd och styrelse till regeringen har framfört att detta får konsekvenser för övriga flygplatser och för resenärer från statens övriga flygplatser. När man hör finansministerns svar får man sig också en funderare över vad det får för effekter på de kommunala flygplatserna, som är ganska många till antalet.

Herr talman! Detta är ingen ny fråga. När den tidigare regeringen blev rent socialdemokratisk och Tomas Eneroth var infrastrukturminister tillsattes utredningen under ledning av utredaren Peter Norman. Utredaren lade fram sitt betänkande, Ds 2022:11, i juni 2022. Där sa man att det för att förbättra förutsättningarna för de statliga flygplatserna skulle vara rimligt att några fler flygplatser blir statliga. Man föreslog flygplatserna i bland annat Skellefteå, Kalmar och Ängelholm. Det har även i diskussionen framförts att även flygplatsen i Sundsvall Timrå, med de förutsättningar som de orterna har, borde bli statlig.

Men, herr talman, det som händer nu är att Swedavias styrelse på grund av Tidöavtalets låsningar inte får agera. Man vill göra förändringar, men man får det inte. Regeringen säger nej, och finansministern säger också att de här frågorna måste fortsätta att utredas.

Regeringen, finansministern och Landsbygds- och infrastrukturdepartementet har tillsatt Peter Norman, som har fått följduppdrag. Bland annat ska man inkludera Brommas betydelse för civilförsvaret och ambulansflyget. I det sammanhanget – om man utreder att staten ska ta ansvar för Stockholms ambulansflyg – kan man fråga sig hur det ska bli med ansvaret för ambulansflyget på flygplatserna i Skellefteå, Lycksele, Vilhelmina och Ängelholm eller på någon av de andra kommunala flygplatserna. Är det kommuner eller regioner som ska stå för det medan man särskilt ska utreda statens ansvar när det gäller Bromma?

Det finns ett stort statligt ansvar när det gäller sammanhållningen, och det handlar om Arlanda. I den här regionen här regionen är Arlandahubben central ur många perspektiv. Precis som Region Stockholm och Stockholms Handelskammare säger måste det prioriteras, och insatserna på Arlanda måste förbättras, oavsett om det gäller tillgängligheten till flygplatsen med väg eller järnväg eller lokaliseringen av andra delar, till exempel en ny landningsbana.

Herr talman! Tidöregeringen har nu med råge passerat halvtid i mandatperioden. Konkurserna haglar, matpriserna ökar, köpkraften sjunker och arbetslösheten är snart högst i EU.

Nu är också Sveriges genom tiderna största konkurs ett faktum. Skellefteandan i all ära, och den är stark, men med 3 000 potentiella nya arbetslösa i en kommun skulle vilken kommun som helst skrika högt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Regeringen har sagt att man står med hela verktygslådan i sin hand. Men än så länge får vi tro på Ebba Buschs tro på att det ska lösa sig.

Sverige, industrin och EU har tydliggjort att vi behöver stärka konkurrenskraften och ha en batteriproduktion. Det finns i dag många spekulanter som har ett intresse för tillgångarna i Northvolts konkursbo.

Vi socialdemokrater var väldigt tydliga med att vi inte ska kritisera regeringen för vad den gör i den här frågan men definitivt för vad den inte gör.

Vad säger energi- och näringsministern? Vad ska regeringen göra, och vad ska regeringen göra för Skellefteå?

Fru talman! Det är bra att Eric Palmqvist säger så, för det är klart att det som politiken uttalar har stor betydelse för vad näringslivet vill gå vidare med. Om regeringspartierna aviserar ett stort motstånd kommer det inte att komma mer privat kapital. Om man aviserar att man inte tror på något kommer näringslivet inte att vilja satsa.

Min slutfråga till Eric Palmqvist är: Stöder Sverigedemokraterna och Eric Palmqvist näringsminister Ebba Buschs idé att ansöka om ett europeiskt batteriprojekt? Om ett sådant projekt ska bli verklighet i Sverige kommer det att kräva svensk medfinansiering.

Det är många projekt som nyttjar skattemedel. Man växlar upp skattemedel. Många av dem genererar medel tillbaka. Några gör det inte. Förutsättningarna för att Ebba Busch ska få hem ett europeiskt batteriprojekt till Sverige är svensk medfinansiering. Stöder Eric Palmqvist det?

Fru talman! Jag tror att jag måste rätta Eric Palmqvist lite. Det infördes inget förbud. Däremot infördes ett lämplighetskrav för utvinning ur alunskiffer. Många vill dock ha ett förbud mot sådan utvinning. Man förbjöd till exempel utvinning av skifferolja och naturgas ur alunskiffer men också annat. Det är detta som gäller.

När det gäller förutsättningarna och vad som är lämpligt kan brytning av alunskiffer ofta frigöra bly eller kadmium. Det gäller alltså inte bara när man letar efter uran. Bly eller kadmium kan vara väldigt farligt om det hamnar i dricksvattnet. Då har jag fått det sagt.

Jag ska gå över till min fråga. Vi behöver säkerställa försörjning av kritiska mineral och metaller. Det är därför EU-kommissionen nu har beviljat återvinningsprojektet Northcycle tillstånd enligt Critical Raw Materials Act. Kan Eric Palmqvist här i kammaren säga att Sverigedemokraterna inte ska motverka detta projekt?

Det är ett nödvändigt projekt där metaller ska återvinnas ur batterier. Detta bör vi kunna göra trots att Sverigedemokraterna har aviserat ett stort motstånd mot såväl batteriproduktion som Northvolt. Nu har EU-kommissionen beslutat att Northcycle är ett viktigt projekt. Trots att Northvolt har gått i konkurs ser man projektet som helt avgörande och ett steg på vägen mot att återvinna fler batterier. Vad säger Eric Palmqvist?

Herr talman! Det är ju så att kommunerna har vetorätt när det gäller vindkraftsutbyggnad, och det skadar just nu industrietableringarna och investeringarna väldigt mycket. Vi tycker att det är rimligt att kommunerna har vetorätt men att veto behöver läggas i ett tidigare skede.

När det gäller mineralpolitiken finns det egentligen ingen vetorätt. Om verksamhetsutövaren uppfyller villkoren för tillstånd för bearbetningskoncession får den ju det. Om den inte gör det och mineralet inte anses brytvärt får den inte det. Sedan prövas miljöfrågorna i miljökonsekvensbedömningen, när man får miljötillståndet.

Kjell Jansson kanske far efter att det finns ett förbud mot att bryta gas, olja och uran. Om Tidöpartierna kommer att ändra på det tror vi att det är bra att det kommunala vetot finns där. Det handlar om att få en acceptans från lokalbefolkningen. Men vi har som sagt inte sett att Tidöpartierna har levererat någonting för oss att ta ställning till.

Herr talman! Som jag sa i mitt förra anförande är jobben och arbetstillfällena helt avgörande.

På vår tid tillsatte vi ett antal utredningar för att komma vidare med tillståndsprocesserna och kunna gå från ord till handling. Många av dem har näringslivet tyckt varit bra, men de har legat på Regeringskansliet. Tidöpartierna tillsatte en annan utredning för tillståndsprocesserna, och den bereds nu i Regeringskansliet. Frågan måste därför någonstans gå tillbaka. Vi vet ju inte vad som kommer ut av det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det vi ser i alla fall nu initialt är att Tidöpartierna tänker öka centraliseringen av besluten och frånta länsstyrelserna en del av inflytandet. Man vill skapa en helt ny myndighet – men med samma lagstiftning. Jag tror ju inte att människor i Oviken eller någon annanstans blir mer imponerade av det med tanke på det facit som finns när det gäller centralisering av statliga myndigheter och företag till storstadsregionerna och bortplockande av det lokala inflytandet.

Vi behöver ju säkerställa att man har en dialog. Den dialogen kan behöva vara tidsatt så att man fort kan gå över till själva tillståndsfrågan. Det är ju myndigheterna och företaget som kommer överens om hur det kommer att gå till. Vi har flera exempel där det har funkat väldigt väl, men vi har också många exempel där verksamhetsutövare inte lämnar in fullständiga ansökningar som prövningsmyndigheterna faktiskt kan besluta om. Myndigheterna ställer följdfrågor till företaget som ansöker och får inget svar. Då kommer det även med en ny myndighet att vara svårt att faktiskt fatta beslut.

Herr talman! Vi väntar på att regeringen ska få loss de här utredningarna. Näringslivet väntar på att det ska gå snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Något vi helt klart måste ta tag i är det stora antalet konkurser och den skyhöga arbetslösheten. Det kommer faktiskt att vara prioriterat över allting annat, och då handlar det om många olika insatser.

Det som nu är aktuellt är att det finns över tusen lediga arbetstillfällen i Kiruna men inga bostäder. Det finns inte byggbar mark. Det var mitt anslag från talarstolen, det vill säga om frågan om efterfrågan kommer att adresseras i den mineralstrategi som det pratas om men som vi hittills har sett väldigt lite av. Vi har skyhög arbetslöshet i Sverige, men särskilt i Malmfälten finns ju arbetstillfällen. Det skulle gå att flytta dit – om det fanns bostäder.

Om du flyttar från en annan del av landet kanske du inte köper ett hus direkt, för då kan det bli som för dem på Northvolt som har flyttat till Skellefteå och köpt hus. De blir nu helt lämnade därhän. Det är ingen rolig situation. Om du ska flytta till ett jobb är det självklart rimligt att du får möjlighet till en bostad, och då är en hyreslägenhet instegsalternativet tills du rotar dig på orten.

Jag är helt övertygad att fler skulle kunna tänka sig att ta ett jobb i Malmfälten om möjligheterna faktiskt fanns.

Herr talman! Tack, Eric Palmqvist, för frågeställningarna!

Som jag sa i mitt anförande ser vi över vår politik. Vi har ett politikutvecklingsarbete just på detta område. Mycket av det här startade under vår tid. Vi gick till val på att tillskjuta mer pengar för att bygga nya bostäder. Det är något som Tidösamarbetet och Sverigedemokraterna varit helt aktiva med att faktiskt plocka bort. Man har plockat bort det samtidigt som vi har en bostadskollaps i Sverige.

När Socialdemokraterna satt i regeringsställning var det snarare en överhettning och en prisrusning. Att i det läget ytterligare elda på detta är inte ansvarsfull politik. Det byggdes, och har byggts, väldigt mycket både i Kiruna och i Malmfälten. Det har dock inte byggts tillräckligt.

Precis som Eric Palmqvist också vet kommer man att ta bort i princip halva Gällivare, eftersom den stadsdelen försvinner. Det kommer att behöva byggas helt nya bostäder. Att helt och hållet lägga över det på kommunen är inte rimligt. Självklart ska det statliga bolaget ta sitt ansvar, men här behövs också infrastruktursatsningar. Nu har man presenterat en åtgärdsplan för Malmbanan – enligt LKAB är den långt ifrån tillräcklig – men det behövs ju faktiskt åtgärder som motsvarar den situation vi står i just nu.

Herr talman! Vi debatterar som sagt näringsutskottets betänkande om mineralpolitik med motioner från allmänna motionstiden.

Jag vill börja med att säga att vi självklart står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation 1.

Jag har i pausen fått veta av mina kloka kollegor och ska tydliggöra att Norra Kärr ligger till 90 procent i Småland och inte i Östergötland. Det kan vara en viktig del att ta med sig.

Herr talman! I en geopolitiskt svår situation med krig och handelshinder, tullar och blockader behöver vi i Sverige, vi i Europa och vi i EU säkerställa vårt oberoende. Samtidigt behöver vi säkerställa att vi kan gå vidare med klimatomställningen. Vi behöver säkerställa industrins tillgångar och bygga konkurrenskraft.

När det gäller att börja bygga oberoende kan vi se att vi och EU börjar ta oss ur den yrvakenhet som präglat Europa och EU de senaste 25 åren.

När det gäller klimatomställningen kan vi dessvärre se att länder som Trumps USA och Putins Ryssland backar kraftigt.

Kina gasar och bromsar samtidigt – man ligger i framkant inom elektrifieringen och transportsektorn men bygger dessvärre fortfarande kolkraft. Kina har i dag också kontrollen över i stort sett samtliga strategiska metaller och mineral i sitt eget land men också genom långtgående avtal med många andra länder, inte minst länder i Afrika.

Det här behöver vi i EU vara medvetna om. Därför är det bra att EU har fattat beslut om ett antal projekt utifrån Critical Raw Materials Act för att ge möjlighet att snabba på tillgången till kritiska metaller. Sverige har i det sammanhanget fått möjlighet att gå vidare med fem projekt. Det är Reemap: Malmberget, Per Geijer och Luleå Industrial Park, som alla tre är LKAB-projekt. Det är väldigt positivt att man kan gå vidare med det. Utöver det kommer man att gå vidare med Talgas grafitgruva i Vittangi som ett strategiskt projekt.

Med på projektlistan finns också återvinningsprojektet Northcycle, som drivs av Northvolt Revolt. Dessvärre har Northvolt Revolt liksom moderbolaget Northvolt gått i konkurs. Trots det har EU-kommissionen bedömt att det här projektet är så viktigt för möjligheten att återvinna batterier att det bör och kan gå vidare. Det här är naturligtvis ett positivt besked för batterifabriken i Skellefteå. Här har vi ett strategiskt projekt, och det är nödvändigt för hela Europa att det kan gå vidare. Med det stödet kan en ny aktör jobba vidare med möjligheten att faktiskt skapa en återvinningsindustri för batterier.

Vår mineralnäring har stor betydelse för vårt land, både i det nationella och regionala och i det europeiska perspektivet. Det kan vi vara helt överens om. Det är helt avgörande för att klara den globala klimatkrisen. Då behöver vi också säkerställa att LKAB, Kaunis Iron med flera kan få tillgång till kalk, då kalk är lika nödvändig som elektricitet för att producera stål. I EU:s råmaterialstrategi betonas särskilt betydelsen av hela kedjan.

Vi lyfter i en reservation särskilt fram betydelsen av att skapa ett snabbspår för strategiska jordartsmetaller. Det är helt avgörande.

Vi får se vad som händer med de här första projekten, men det är klart att vi socialdemokrater blir ganska oroliga när vi ser att ett av de största hindren är lokala motsättningar som motarbetar nya gruvor och att de tenderar att öka när man samtidigt drar ned och tar bort anslagen, inte minst till länsstyrelsernas arbete för att överbrygga hinder och skapa dialog med olika intressen.

Ett sådant agerande riskerar att få precis motsatt effekt. Det riskerar att öka osäkerheten, och det riskerar att fler överklagningar kommer på bordet. Detta är något varken Sverige eller Europa behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vi menar också att det är helt avgörande att gruvorterna inte lämnas ensamma. Orter som Kiruna och Gällivare tar ett stort ansvar för att inte bara förse Sverige, utan också Europa och världen, med viktiga metaller. Man lämnas dock därhän när det gäller bostadsbyggandet och tillgången på kompetens. Det är inte rättvist. Det är klart att återbäringen kan ske på många sätt, men det är helt självklart att de orterna också förväntar sig att få någonting tillbaka.

Vi socialdemokrater tittar på vår politik och på vad vi kan göra för att tydliggöra att dessa orter också ska få möjlighet att få någonting tillbaka. Stora skatteintäkter går förlorade när uppemot 2 000 medarbetare inte kan bo i Kiruna eller Gällivare utan pendlar in och ut. Då kommer den skattebasen att hamna någon annanstans. Det, herr talman, är inte rimligt. Det är fullt förståeligt.

Vi har en reservation som lyfter fram just mineralstrategin, och vi har återkommande gjort det under denna mandatperiod. Nu ser det ut som att regeringen jobbar med någon form av mineralstrategi för att implementera Critical Raw Materials Act. Huruvida man tänker implementera möjligheterna att öka lokalbefolkningens acceptans har vi inte ens hört någonting om. På fler orter runt om i Sverige säger man nu nej. Att fortsätta den vägen, och fortsätta att säga nej, kommer inte att gynna någon. Här behöver vi ha en dialog om vad som faktiskt är möjligt.

Herr talman! Det här är en av de viktigaste delarna. Om vi ska klara att uppfylla Critical Raw Materials Act behövs ett snabbspår för kritiska mineraler. Regeringen kan inte fortsätta att skicka tillståndsansökningar mellan ansökanden och ansvarig myndighet. Om man ska uppnå detta med de 27 månaders tid det kommer att ta från att vara ett godkänt projekt till att få fulla tillstånd behöver ansvariga myndigheter ha relevanta resurser att uppfylla det.

(Applåder)

Herr talman! Nu är det ju så att vi importerar kalk när vi borde kunna exportera kalk. Det är även så att under den här regeringens tid har Gåsgruvan i Värmland fått nej. Också BDX i Norrbotten fick nej, och då gällde det att öppna kalkbrott i Jokkmokk. Därmed blir det ännu mer centralt att få igång ny brytning på Gotland.

Det verkar vara helt hopplöst för regeringen att få fram några fler tillstånd. Under den här regeringens tid har HaV till och med skärpt gränsvärdena så att SMA Mineral i Värmland måste ha renare lakvatten än det naturliga. Det beror på att HaV har skärpt gränsvärdena för uran i lakvattnet. Det är de förutsättningar man har i Värmland. Det är klart att vi behöver ha bättre förutsättningar på fler håll.

Vi har en situation där regeringen spelar pingpong med gruvtillstånden. Man sitter på gruvtillstånden ett år, sedan återförs de till prövningsmyndigheten som behandlar dem, därefter överklagas de och hamnar återigen på regeringens bord. Men det är klart att de CRMA-processer som nu startas och ska skynda på det här är helt avgörande. Det blev fem projekt som fick tillstånd – tre för LKAB och två övriga. Jag ska återkomma till det i mitt anförande.

Det kommer att krävas extrema åtgärder för att snabba på prövningsmyndigheterna – och den stora fråga som ändå inte adresseras är det lokala motståndet.

Herr talman! Precis som Kjell Jansson sa i talarstolen finns det en batterifabrik i Skellefteå. Den producerar faktiskt batterier till Scania just nu. Den stora frågan är om den kommer att kunna fortsätta producera några batterier. Det här är, som Kjell Jansson säger, en privat angelägenhet.

Vi är, som Kjell Jansson säger, helt beroende av Kina när det gäller batterier med mera. Det gäller även i stort sett samtliga av de jordartsmetaller och strategiska metaller som Kjell Jansson nämnde i talarstolen.

Vi kommer att behöva bryta dem. Men då är frågeställningen: Var ska vi bryta dem? Jag tycker att det är väldigt positivt att LKAB fick CRMA-tillstånd och stöd för Per Geijer-malmen. Det är naturligtvis en positiv del. Ett annat projekt – som inte ansågs vara klart och som inte fick tillstånd – är Norra Kärr i Östergötland. Då har jag en fråga till Kjell Jansson. Kjell Jansson talade om malmen i norr. Är det bara i norr det ska brytas? Det är en fråga.

Jag har en annan fråga, som Kjell Jansson kan fundera på. Om vi nu ska bryta malm och järn i norra Sverige behöver vi ha kalk. Det behöver brytas kalk, till exempel på Gotland. Men med den här regeringen importerar vi nu ungefär 1 000 fartyg med kalk per år till Sverige. Är det hållbart, Kjell Jansson?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nu var statsrådet lite tydligare än i sitt interpellationssvar, och det tror jag att många uppskattar. På kort sikt har regeringen redan i vårändringsbudgeten tydliga möjligheter att adressera frågan vad man avser att göra. Redan för ett år sedan fick Andreas Carlson tydlig information om Sjöfartsverkets bristfälliga finansiering, och nu har han fått ett förslag för en treårsperiod på vad som händer om inget görs. Det blir höjda farledsavgifter och stängda helikopterbaser, och det är vi nog överens om att ingen av oss vill se.

Långsiktigt kan man i höstbudgeten avisera hur man tycker att denna verksamhet ska organiseras och finansieras. Om det föreligger grundläggande fel i förhållande till samhällsutvecklingen och rådande orosläge är det ändå regeringen som har ansvaret att adressera frågan, och det är ganska många som undrar vad regeringen avser att göra. Det är ju nu man beställer transporter för det som ska ske nästa vinter. Varenda vinter är inte som fjolårets eller vintern dessförinnan. I och med klimatförändringarna har vi också mer drivis med mera, vilket inte bara påverkar de stora fartygen utan kanske särskilt de mindre. Detta gör behovet av helikopterräddning ännu större. Och precis som Andreas Carlson säger bistår sjöräddningen, särskilt i norra Sverige, också fjällflyget, vilket också är viktigt.