Daniel Helldén

Fru talman! Jag kan inte låta bli att haka i de tidigare replikerna. Maria Stockhaus pratade om ideologi och att det skulle vara det som gör att vi pratar om att ta tillbaka delar av järnvägsunderhållet. Det är helt uppenbart att det är Maria Stockhaus som har fastnat i ideologi när det gäller att det bara ska ligga i privata händer att sköta järnvägsunderhållet. Det enda vi vet i dag är att järnvägsunderhållet är dysfunktionellt. Det har utretts ett antal gånger, senast av Utredningen om framtidens järnvägsunderhåll, som pekade på att vi behöver göra förändringar därför att vi inte får till bra upphandlingar, som Maria Stockhaus pratar om ska finnas. Vi har inte en fungerande marknad på området.

Ändå vägrar regeringen att titta på frågan om att ändra järnvägsunderhållet. Vi vet att Trafikverket inte klarar av upphandlingarna därför att de inte har den kompetensen. De håller ju inte själva på med verksamheten. De behöver ta över basunderhållet för delar av sträckorna. Då kan vi få till en bra och fungerande verksamhet. Det är helt nödvändigt. Vi ser ju hur det ser ut i dag; vi ser hur dåligt underhållet fungerar kombinerat med de andra problem som finns. Jag är förvånad över att det kallas ideologi att vilja lösa uppgiften.

Frågan om järnvägens fulla potential inom en snar framtid har också tagits upp här. Jag förstår att man kan säga så eftersom man inte tittar på vad som behövs framåt. Vi vet att kapaciteten på järnvägarna behöver öka, inte minst på Södra stambanan. Då klipper regeringen bort alla satsningar som ska finnas där. Det förvånar mig.

Fru talman! Att ha en trafiksäkerhet i högsta klass är prioriterat av alla partier, som jag uppfattar det. Vi står alla bakom nollvisionen: Ingen ska dö i trafiken. Det är en svensk uppfinning och vision som vunnit internationellt erkännande. Vi ska vara stolta över den. Detta mål står fast och ska leda arbetet med hur vi utformar cykelbanor, gångvägar, vägar, fordon och alla miljöer där vi vistas. Det handlar om ett samspel mellan de olika trafikslagen, olika människor och olika behov.

Trafiksäkerhetsområdet berör oss alla i vår vardag. Få saker är så konkret knutna till att leva ett offentligt liv tillsammans. Vi är eniga om målet, men det finns delade meningar om hur vi ska gå till väga. Vi har inte alltid samma analys av vilka avvägningar som behöver göras, men vi har samma mål.

I dagens betänkande om trafiksäkerhet behandlas 110 motionsyrkanden. Det visar på det stora behovet av fortsatta reformer av trafiksäkerhetsarbetet i Sverige.

Fru talman! Jag vill lyfta några saker i detta betänkande. Den första rör behovet av att reformera körkortsbehörigheten för lätta lastbilar och tillåta 4,2 tons lätta lastbilar som går på el att köras med B-körkort.

I dag gäller viktgränsen 3,5 ton. Upp dit får man köra med sitt vanligt B-körkort, den vanligaste typen av körkort. Om man går över 3,5 ton måste man dock ha ett C-körkort för tung trafik.

Det här utgår från trafiksäkerhetsbedömningar. Fordonen ändrar mycket karaktär när vikten går upp med flera ton, och storleken blir avsevärt större. Detta är helt rimligt. Men i dag arbetar vi intensivt med att få transporterna att gå över från fossila drivmedel till el. Det sker för att vi ska klara de nödvändiga klimatmålen för transportsektorn men också för att förbättra luftkvaliteten i våra städer. Nollvisionen ska, som jag ser det, inte bara vara en fråga om det fysiska våldet utan också en fråga om att ta bort de skadliga effekterna av trafiken. Ingen ska behöva dö av trafikens miljöpåverkan.

När de lätta lastbilarna går över till att vara eldrivna blir fordonen tyngre, och lasten behöver minska. Det skapar ett negativt konkurrensförhållande samtidigt som fordonen blir dyrare. Incitamenten för att gå över till el minskar, och hårda regleringar, exempelvis miljözoner, blir det enda alternativet.

För att komma åt det problemet behöver viktgränsen för att köra lätta lastbilar med B-körkort ändras till 4,2 ton för dem som kör på el. Därmed kan batterierna sättas in utan att lastvolymen ändras, och körkortet kan fortsatt vara ett B-körkort. Den viktförskjutningen påverkar inte alls trafiksäkerhetsarbetet, som jag ser det.

EU öppnade redan runt 2020 upp för denna förändring i körkortsdirektivet. Men Sverige har inte infört den. Det är olyckligt och bromsar övergången till utsläppsfria transporter. Det innebär inte minst att städerna går miste om en smidig övergång till mer elfordon.

En annan lösning skulle såklart kunna vara att alla med B-körkort tar C-körkort. Men efterfrågan på förare med C-körkort är så stor att det inte är genomförbart. Om lösningen var att fler skulle ta C-körkort skulle det dessutom betyda att ännu fler större fordon skulle köra i våra städer, och de skulle köra utan el. Vi skulle få mer skadliga utsläpp. Det vill ingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Jag har mött bland andra Ikea, som har som mål att alla deras transporter ska vara fossilfria. Men på grund av bristen på förare med C-körkort går den ekvationen inte att lösa. De kan inte hitta chaufförer till annat än lätta lastbilar. Därför behövs ändringen av viktklassen till 4,2 ton. Även andra företag vittnar om just detta problem. Viljan till omställning är stor. Vi ska hjälpa näringslivet, inte bromsa utvecklingen.

Fru talman! Regeringen gav nyligen Transportstyrelsen i uppdrag att genomföra försöksverksamhet med elfordon på 4,2 ton och B-körkort. Det är bra att man gör ett försök. Men varför bara ett försök? Det förvånar mig.

Redan när Transportstyrelsen gjorde sin utredning pekade många på att vi borde ta steget på en gång. Jag undrar vad det är som hindrar oss att genast ta det steget in i eleran när det gäller lätta fordon, lätta lastbilar. EU har godkänt denna lösning. Det finns egentligen inga hinder. Transportstyrelsen hittar som vanligt en massa hinder, som jag skulle säga till stor del är svepskäl för att inte ändra detta. Rimligen borde vi genast gå över till fullt genomförande av denna del i körkortsdirektivet. Det finns inget som hindrar det.

Fru talman! Jag står bakom alla mina reservationer. Men för tids vinnande i morgondagens omröstning väljer jag att yrka bifall endast till en reservation. Jag yrkar därför bifall till min och Centerpartiets gemensamma reservation nummer 20.

(Applåder)

Fru talman! Det är det här som är lite intressant. Tekniken för att göra det här i befintliga fordon har funnits i över 20 år. Allting som i dag säljs kan användas för geofencing. Man kan klara det.

Ofta talar vi om att någonting borde göras längre fram. Det som jag är lite på jakt efter är varför vi inte gör det nu. Jag ska villigt erkänna att den tidigare regeringen inte har gjort det. Det kan jag bara beklaga.

Frågan är egentligen om den nuvarande regeringen tänker göra någonting på området. Vi talar om att använda geofencing runt skolor där det är 30 kilometer i timmen. Frågan är varför vi inte ska använda den tekniken även när det är 40 kilometer i timmen i städerna eller på landsvägar där det är 60 kilometer i timmen. Man får ju inte bryta mot hastighetsgränserna.

Då borde man rimligen kunna använda den här tekniken för att se till att det fungerar på ett bra sätt. Vi kan ta bort alla fartkameror runt om i landet, och så kan folk hålla hastigheten så att vi får en trafiksäkerhet.

Patrik Jönsson talar i debatten om att höja hastigheterna. Vissa hastigheter har vi ju sänkt för att vi vet att folk aldrig följer hastighetsgränserna utan ligger långt över. Då skulle man kunna höja hastigheterna en del på vissa vägar, för man vet att folk inte kommer att ligga otroligt mycket över. Detta är något som jag tycker att vi borde utnyttja och som trafikutskottet borde titta närmare på. Det handlar alltid om att vi ska göra detta någon gång långt fram, men tekniken finns ju redan på plats.

Återigen är frågan: Kan regeringen, som ledamoten Gellerman representerar, tänka sig att göra något på det här området?

Fru talman! Jag tänkte på en aspekt. Det var många saker som ledamoten Gellerman tog upp. Det var mycket om teknikutveckling och lovordande av vad den kan ge för någonting. Det kan jag bara understryka.

Jag kan också ställa mig bakom att vi ser en fantastisk utveckling på trafikområdet och för fordon där vi kan klara trafiksäkerheten på ett helt annat sätt.

I dag är det svårt att köpa en bil som inte i princip kan hastighetsbegränsas. Den kan följa hastigheten runt om därför att den har den typen av system.

Det vore intressant att höra om regeringen har någon tanke att utnyttja detta i trafiksäkerhetsarbetet. Vi kan många gånger tala om att tekniken kommer och att vi då kan göra en massa saker. Jag skulle säga att den redan är här.

Jag tänkte peka på det i det här sammanhanget. Vi talar hela tiden om kommande utveckling. Redan 1999-2002 gjorde Vägverket, som det hette på den tiden, ett storskaligt försök med det som hette ISA, det vill säga Intelligent stöd för anpassning av hastighet.

Det var ett otroligt lyckat försök. Där kunde man visa att man med, utifrån dagens teknik sett, otroligt enkel teknik kunde se till att bilar höll hastigheten. Det gällde framför allt inne i våra städer, där vi vill att de ska köra 30-40 kilometer i timmen, eller 60 kilometer i timmen på våra större vägar.

Den här tekniken finns. Då använde man kompass, transpondrar, lite gps och annat. Det är inte alls särskilt avancerat längre, framför allt inte kompassen.

Jag undrar: Finns det någon plan hos regeringen att använda det som redan finns och se till att människor håller hastigheten? Vi vet att hastigheten är en av de största orsakerna till att människor dödas i trafiken.

Fru talman! Vi måste se till att vägarna har ett bra skick. Vi pratar om trafiksäkerhet här, och det är problematiskt när det är hål i vägarna. Man kan skada sig rejält som cyklist, bilförare och så vidare.

Men det blir lite paradoxalt när regeringen fortsätter att driva att man ska ha mycket tyngre fordon. Nu säger ledamoten Magnus Oscarsson att forskningen visar att det inte är något problem utan att det snarare blir bättre med dessa lastbilar på 74 ton och uppgraderingen av vägarna. Men jag tror att vi alla i trafikutskottet hört att VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, pekar på att 74 ton tunga lastbilar slår sönder just vägkroppen. Ytan skadas inte, men vägkroppen slås sönder. Detta är enormt kostsamt.

Vad som nu händer är att tunga fordon kör sådant som i mycket större utsträckning borde gå på järnväg eller med mindre fordon. De skadar hela vägnätet, och det sker runt om i hela landet. Det är inte bara på de ställen där i vi i dag har uppgraderat till BK4, utan det är också de ställen där dessa lastbilar kör trots att de inte får köra där, vilket är ännu värre. Vi får enorma problem.

Ledamoten säger att de största problemen finns i Jämtland, Gävleborg och så vidare. Ett problem där är att klimatförändringarna gjort att det blivit större förändringar i temperaturen från under noll till plusgrader, så kallad nollpendling. Det gör att det blir tjällossning stup i ett, och så var det inte förut. Det har gjort att vägarna där skadas i mycket större utsträckning än tidigare.

Kombinationen av allt detta gör att det kommer att gå åt enormt mycket pengar till att laga det som man ställer till med i och med de nya vikterna på fordonen. Det är beklagligt. Jag hoppas verkligen att regeringen gör något åt det.

Fru talman! Jag har en fråga till ledamoten Magnus Oscarsson. Det pratades om vägkroppar, vilket är ett intressant begrepp som allmänheten kanske inte är bevandrad i, precis som när det gäller enskilda motioner. Men vägkroppar är det som är en bit ned under de översta slitlagren och beläggningen på en väg. Det är det som bär upp vägen.

Magnus Oscarsson pratar om att dessa vägkroppar slits, att man måste gör ett större underhåll, sköta dem och inte bara göra underhåll på ytan och laga hålen i gatan. Just nu kommer jag inte ihåg begreppet.

När det gäller frågan om underhållsskuld och vad man gör lägger staten i dag massor med pengar på att uppgradera vägarna för att klara det som kallas för BK4, det vill säga att det ska gå att köra lastbilar som är 74 ton tunga. Sådana lastbilar kan bara köras på ett visst vägnät. Dock finns det många som roar sig med att köra på andra vägar med dessa lastbilar, och det sliter enormt på vägarna. Vi vet från den preliminära forskning som finns att hur man än gör slår dessa lastbilar sönder vägarna.

Vi lägger nu alltså massor av pengar på att uppgradera broar och annat för att kunna ha dessa tunga lastbilar samtidigt som vägkropparna slås sönder. Potthålen, som det heter, blir fler. Detta är problematiskt.

Jag undrar hur ledamoten Oscarsson ser på detta. Det pratas mycket om underhållsskuld från regeringspartierna, men samtidigt ser de till att skada vägnätet.

Fru talman! Som redan har sagts har Riksrevisionen gjort en granskning av Transportstyrelsens granskningsverksamhet och kan konstatera att det finns problem. Transportstyrelsen har ungefär 100 olika områden där man gör tillsyn. Det handlar om luftfart, sjöfart, väg, järnväg, upprätthållande av trafiksäkerhet, minskad miljöpåverkan och en väl fungerande marknad inom transportsektorn. Det är ett grannlaga arbete att granska allt detta, och Riksrevisionen konstaterar att det finns brister i styrningen. Riksrevisionen rekommenderar att myndigheten ska se var granskningen behövs som mest och var den gör mest nytta. Det kan tyckas som en självklarhet att en stor myndighet inte kan hålla på att granska allting hela tiden. Det bör också inrättas tydliga mål för denna verksamhet. En del rekommendationer riktar sig direkt till regeringen, och regeringen säger att den ska arbeta med dessa saker.

Fru talman! Jag kan också finna att det inte finns mycket mer att göra i detta fall än att bifalla utskottets förslag i betänkandet, som ju också poängterar dessa saker.

Fru talman! Digitaliserings- och postfrågor berör alla, och vi vet att frågorna väcker starka känslor, inte minst postfrågorna. Den återkommande frågan när posten kommer på tal är: Varför kommer inte posten fram? Vad gör de? Ja, det är Postnord man talar om. Men förväntningen är att posten som service ska fungera oavsett vem som sköter den, och det är viktigt att samhällsservicen fungerar i hela landet.

Det är också viktigt att övergången till ny teknik och ny samhällsservice går smidigt. Digitaliseringen påverkar posten och är helt central. Den måste fungera smärtfritt, men där är vi tyvärr inte i dag, speciellt inte på landsbygden. Alla har inte bredband, och det är på landsbygden som problemen blir som störst. Därför är det av största vikt att utbyggnaden av bredband på landsbygden sker skyndsamt och att staten tar det fulla ansvaret för att detta sker.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till Miljöpartiets reservation nummer 11 om tillgång till elektronisk kommunikation.

Det är också av största vikt att mobiltäckningen i landet förbättras. Det pågår just nu ett arbete med auktioner för nya licenser, och PTS har lovat att områden med låg täckning ska prioriteras i detta arbete, vilket har framförts tidigare i debatten.

Fru talman! Möjligheten att arbeta digitalt på tåg är en viktig fråga eftersom det ökar järnvägens attraktivitet - ett begrepp som tyvärr är svårt att använda när man pratar om tåg i dag eftersom det är så mycket problem med tågen. Men med en väl utbyggd mobiltäckning kan attraktiviteten höjas. I dag saknar upp till 50 procent av järnvägssträckorna mobiltäckning. Här borde dock Trafikverkets mobilsystem, som redan finns för alla banor, kunna användas, precis som man gör i Tyskland. Det är märkligt att man inte kan lösa detta i Sverige.

Fru talman! Jag benämnde tidigare digitaliseringen som något nytt. Det är kanske inte en helt korrekt beskrivning. Den är visserligen ny i förhållande till posten men gammal för de flesta i dag.

Vad som däremot är korrekt att säga är att artificiell intelligens, AI, är på väg att revolutionerna vår vardag helt och hållet, och det går otroligt fort. Genom de nya språkmodellerna och den maskininlärning som AI presterar i dag har helt ny mark brutits. När Chat GPT lanserades för allmänheten den 30 november förra året stod det klart för de flesta att vi går in i en ny era som tar digitaliseringen till helt nya höjder. Med nya prognostekniker kan sjukdomar upptäckas på ett sätt vi aldrig drömt om tidigare och nya läkemedel utvecklas. Vi ser modeller som hjälper oss i klimatarbetet så att vi kan minska effekterna av det vi tyvärr ställer till med. Stora datamängder äts av AI.

Att se hur de nya AI-modellerna kan ersätta människan på allt fler områden både fascinerar och skrämmer. Möjligheterna synes oändliga. EU arbetar med ett regleringsarbete för att säkerställa att AI är till gagn för oss och inte motarbetar oss. Det är bra. För cirka en halvtimme sedan fattade EU-parlamentet beslut om den nya AI-akten, och nu blir det förhandlingar. I höst har vi förhoppningsvis en reglering på plats.

Vi ska inte tro att detta innebär att utvecklingen bromsas upp, att vi kan luta oss tillbaka och att omvandlingen av våra liv inte kommer att ske. Nej, Chat GPT, som kom för bara ett halvår sedan, har redan vidareutvecklats till nya nivåer. Modellerna är nu bättre än oss på det mesta: att vara läkare, jurister, samhällsvetare, psykologer och lärare. Visst finns det sådant som vi människor fortfarande är bättre på, men utvecklingen går otroligt snabbt. Arbetsmarknaden kommer att vändas upp och ned, och vi kommer att se en förändring vi aldrig sett maken till.

Fru talman! Det kan vara så att EU:s nya lagstiftning redan är överspelad när den kommer på plats. Det betyder att vi sannolikt får återkomma till AI-frågorna i höst och att vi då kommer att diskutera samhällskonsekvenserna snarare än regleringen. Utvecklingen kommer att gå mycket snabbt, och det går troligen inte att reglera den. Men AI kommer att påverka allt vi gör. Vad vi ser är en revolution och ett paradigmskifte.

Fru talman! För tids vinning yrkar jag som sagt bifall enbart till reservation 11 om tillgång till elektronisk kommunikation så att pågående skifte inom digitalisering och AI kan vara till gagn för alla människor i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Fru talman! Man kan prata om olika regeringar.

Det arbete som i dag bedrivs på nationell nivå drogs igång under den tidigare regeringen. Det organ som heter AI Sweden - jag vet inte exakt formen för detta eller vad man ska kalla den - drogs igång av Peter Eriksson när han var digitaliseringsminister. Han sjösatte den utvecklingen, och det är ju en central del i det svenska nationella arbetet som håller i de här frågorna.

Jag skulle alltså säga att mycket gjordes av de tidigare regeringarna. Dock ser vi internationellt och nationellt att man på nationell nivå inte riktigt klarar av att hänga med i den här utvecklingen.

Jag får inget riktigt svar av Maria Stockhaus på om det är så att regeringen tänker centralisera det här runt statsministern därför att det är så otroligt genomgripande. Det är inte bara ett sidodepartements ansvar, utan det måste vara någonting som tas under Statsrådsberedningen.

Fru talman! Ledamoten Stockhaus pratar om digitalisering, framför allt AI, och de nya utmaningar och möjligheter som vi ser framför oss. Det är en fantastisk utveckling som pågår. Vi vet egentligen inte vart AI-tekniken och de här olika modellerna kommer att föra oss, men det händer otroligt mycket.

Precis som ledamoten säger ligger Sverige inte direkt i framkant på det här området. Mycket behöver göras. Inte minst behöver man från statligt håll sannolikt centralisera en del av arbetet eftersom det krävs så mycket resurser för att klara det här.

I dag har vi ett par myndigheter som gemensamt arbetar med detta, men det är alltid svårt att arbeta med myndigheter som inte riktigt har ett sådant uppdrag att de kan skära över gränserna. Digitaliseringsmyndigheten ses väl som huvudmyndigheten på det här området. Det sker otroligt mycket utvecklingsarbete i Linköping.

Men varje gång vi i trafikutskottet är på konferenser och så vidare och träffar dem som arbetar med det här säger de att det måste till en tydligare nationell strategi och ett nationellt arbete på området. Då pekar de på Regeringskansliet. Ledamoten Stockhaus är ju moderat och har statsministern som nära förtrogen.

Det de säger i de här sammanhangen är att man borde centralisera AI-frågorna i Regeringskansliet eller ta dem under statsministern eftersom det här är så revolutionerande för all vår verksamhet.

I dag ligger detta, sannolikt av tradition, på en annan minister, herr Slottner. Då vill jag fråga om det är så att regeringen arbetar med detta och om majoritetspartierna tittar på att centralisera det till statsministern därför att det här kommer att vända upp och ned på det mesta vi ser i dag.

Fru talman! Järnvägen är i djup kris. Det går inte att beställa biljetter. Tågen är ständigt försenade. Tåg ställs in, och järnvägen stängs av under sommaren. Svenskarna tappar allt förtroende för järnvägen. Medierna skriver om SJ som flygets bästa vän. Näringslivet ropar på hjälp eftersom de inte får fram godset. De ser stora problem med leveranserna på järnvägen. Lastbilarna ser nu ut att bli ersättningen.

Det här är djupt oroväckande i en tid av klimatkris. Trafikverket får inte ordning på järnvägen, och det blir värre hela tiden. Min fråga till infrastrukturministern är: När tänker statsrådet agera så att det blir ordning på järnvägen, i stället för att bara prata och prata om att han ska prata?

Herr ålderspresident! Statsrådet och jag är helt överens om att uttrycket att något går som tåget inte ska vara gammalt utan fungera även i dag. Jag tror också att hela svenska folket förväntar sig att tåget följer en tidtabell; det är väl nästan från tåget som tidtabellerna som idé kommer.

Vi står dock här och har ett tågsystem som inte fungerar. Jag blir ändå förvånad över Andreas Carlsons svar när det gäller de 700 miljoner kronorna. Vi kunde inte hitta något vettigt skäl till att de togs bort, och branschen som gör arbetena kunde inte hitta något vettigt skäl till att pengarna togs bort. Nu är det dock uppenbart att pengarna togs bort därför att man rullar ut ett system som inte ens Trafikverket trodde skulle fungera. Alla andra sa att man borde göra på ett annat sätt - inte Trafikverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker så här i efterhand att statsrådet och regeringen som helhet borde ha agerat på detta. Det är nämligen uppenbart att man tog bort pengarna därför att det var ett kasst system man rullade ut. Detta tycker jag är allvarligt. Nu har det passerat, och vi får hoppas att Trafikverket på något vis löser problemet. Men med blicken i backspegeln hade jag önskat att statsrådet hade ställt djupare frågor om varför man tar bort pengarna. Var det så att det kändes jättebra att kunna lägga dem på vägunderhåll i stället? Det jag undrar i sammanhanget är varför man inte har ställt de relevanta frågorna om varför Trafikverket gjorde på det här sättet.

Utöver det kan man undra - den diskussionen finns, och jag måste ställa frågan till statsrådet - om Trafikverket verkligen borde vara en myndighet på det sätt det är nu eller om vi kanske skulle se till att återigen dela upp Trafikverket i ett banverk som ägnar sig åt rätt saker när det gäller tåg och ett trafikverk som ägnar sig åt framför allt vägar och andra transportmedel. Därmed kunde vi få fungerande myndigheter.

Herr ålderspresident! Statsrådet har i ett antal intervjuer pratat om att det ska köras mer bil, det ska vara mer gods på väg och det ska vara mer flyg. Alternativet till dem är framför allt järnvägen, och den fungerar ju inte.

Jag och statsrådet har flera gånger pratat om dessa frågor, och statsrådet framför att detta är någonting som man noga följer.

Men jag blir ändå bekymrad över att vi har ett trafikverk som implementerar ett system som alla utom Trafikverket sa inte skulle fungera. Man borde ha gjort på ett annat sätt. Man skulle antingen ha skjutit på det eller haft dubbla system så att man hade haft det gamla manuella systemet parallellt med detta så att man visste att det fanns redundans och inte ställde till det. Ändå rullade man ut systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trafikverket har successivt under året sagt att detta ska lösa sig. Det senaste budet, som statsrådet också nämnde, var att det skulle fungera i december. Tittar man på Trafikverkets planer tycker jag att det mer ser ut som att det är först i mars nästa år som systemet fullt ut kan vara på rull, om de får igång det, vilket vi inte vet. De klarar inte lagkraven som har funnits länge. Under lång tid har de inte klarat att leverera lägen för tågen på banorna i tid. Det är 18 veckor som gäller enligt lag. Nu är planeringen nere på ett par dagar.

Visst finns det tåg att boka. Man kan boka tåg under sommaren. Men det saknas fortfarande ett stort antal tåglägen. Detta gör att folk som till exempel ska upp och vandra i fjällen kan boka en resa dit, men de vet inte om de kommer hem. De kan inte göra detta, eftersom de har ett liv vid sidan om som måste fungera.

Vi förväntar oss att järnvägen är det system som följer en tidtabell som man kan planera och förhålla sig till. Tågen ska gå i tid. Det tycker jag är en självklarhet. Det gör de inte. De går inte i tid, och godset kommer inte fram. Och nu står vi här och får inte det järnvägsunderhåll som vi behöver.

Statsrådet sa att han hade underhandsdiskussioner med Trafikverket i början av mandatperioden om att detta skulle fungera och säkerställas. Ingenting har fungerat. Ändå gick de lös med, om jag får uttrycka mig så, att dra bort 700 miljoner kronor från järnvägsunderhållet. Trafikverket sa att de inte kunde göra av med dessa pengar. Det köpte regeringen, och lade pengarna på vägar.

Vad vi nu ser är att man drar in massor av järnvägsunderhåll därför att detta planeringssystem inte fungerar. Det tyder på att Trafikverket visste att detta inte skulle fungera. Man gör alltså vissa delar av järnvägsunderhållet, det som man tror att man kan få in. Sedan rycker man bort en massa annat, vilket gör att vi kommer att få långa följdeffekter då problem kommer att uppstå - kontaktledningar kommer att gå sönder, signalsystem och räls kommer att paja. Detta kommer att göra att allmänheten helt kommer att tappa förtroendet för denna transportform som vi vet att svenskarna vill använda. De vill kunna planera att åka tåg, de vill kunna ställa bilen och de vill kunna låta bli att flyga till Göteborg, vilket folk nu nästan börjar göra när tågen står.

När det gäller dessa 700 miljoner kronor förutsätter jag att Trafikverket förklarade för regeringen varför man tog bort dem. Kopplingen är nämligen så uppenbar mellan att man sätter in ett system som inte kommer att fungera och att man därför måste plocka bort banunderhåll. Detta visste uppenbarligen Trafikverket redan i höstas. Jag tycker att regeringen borde ha stoppat hela utrullningen av detta system.

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret. Tyvärr säger det ingenting om vad statsrådet eller regeringen gör för att säkerställa att Sveriges järnvägar fungerar. Det gör mig ytterst orolig. Vi pratar om samhällskritisk infrastruktur som nu dras med så mycket problem att man kan ifrågasätta om vi har ett tågsystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det nya planeringssystemet, som ger de tåg som kör plats på banan och som skulle öka kapaciteten, har nu sänkt kapaciteten och ställt till det. Resenärer som vill boka sina resor kan inte få besked om huruvida det går några tåg, och godsföretagen saknar möjlighet att erbjuda Sveriges företagare godsleveranser med tåg.

Vi har sett uppblossande strejkvarsel från facken då personalen inte längre vet när de måste arbeta, och det saknas framförhållning då tidtabellerna aldrig blir klara. Tiden i dag kan vara nere på så lite som några dagar innan man vet om tåg kommer att gå, om tidtabellerna kan ligga fast och om tågpersonalen kan arbeta. Detta skulle jag säga är en katastrof. Det handlar om samhällskritisk infrastruktur som måste fungera.

I höstens budget drog regeringen bort pengar från järnvägsunderhållet, 700 miljoner kronor. Vi i oppositionen frågade oss varför man tog bort livsnödvändigt järnvägsunderhåll. Svaret blev att de underhållsarbeten som skulle göras inte kunde göras därför att branschen och de som skulle göra arbetet inte klarade av det. Problemet låg hos underhållsbranschen.

När vi undersökte saken och pratade med branschföreträdare fick vi svaret att det inte stämmer, utan de hade kapacitet att underhålla järnvägen. Utifrån detta kunde vi konstatera att det saknades vettiga skäl att ta bort 700 miljoner från järnvägsunderhållet för detta år.

Herr ålderspresident! I dag framstår det som mer logiskt, åtminstone ur Trafikverkets perspektiv. Trafikverket måste ha vetat hela tiden att det planeringssystem som de ville rulla ut inte skulle fungera och att en av konsekvenserna skulle bli att man inte kunde upprätthålla järnvägsunderhållet. Det vi nu ser är nedstängt underhåll, att det fortfarande inte går att boka biljetter, att godstransporterna blir stående och att resenärerna och godset lämnar järnvägen.

Jag förutsätter att departementet och statsrådet fick korrekt information från Trafikverket om varför man ville ställa järnvägsunderhållet och plocka bort 700 miljoner kronor. Då reses frågan varför statsrådet Carlson inte gjorde något och varför man lät Trafikverket rulla ut det nya planeringssystemet.

Herr ålderspresident! Varför stoppade inte infrastrukturministern utrullningen av det nya tågplaneringssystemet när det måste ha varit uppenbart för regeringen att det inte skulle fungera?

Fru talman! Det är intressant att vi har haft en lång diskussion om flygfrågor, och en drönarstrategi är egentligen bara en förlängning eller utveckling av det.

Drönare i bemärkelsen kvadrokoptrar har vi sett länge, och många har lekt med dem, sannolikt flugit dem, haft glasögon på sig och sett hur de fungerar. Vi kan ju se i dag att drönare används i kriget i Ukraina, och vi ser tester med persondrönare, så kallade EVTOL. Jag vet inte om man kan få fram ett svenskt namn på dessa flygfarkoster, men de är egentligen små elflygplan. Sådana finns alltså, och det är en mycket intressant utveckling.

Detta har bland annat diskuterats i Norrköping och Linköping, med transporter däremellan och tester, och man har också pratat i Stockholm om att pröva att flyga från Stockholms centrum till Arlanda, som personbefordran.

Där är vi inte riktigt ännu, men nu har vi en drönarstrategi på EU-nivå som är alldeles utmärkt därför att vi kan sätta igång arbetet med att utveckla drönarna ännu mer. Tidigare har vi mest sett begränsningar, så att vi får till en drönarstrategi och att utvecklingen av dessa saker nu kan gå vidare är alldeles utmärkt.

För arbetet pekar vi i utskottet bland annat på frågor om forskning och innovation, vilket är helt centralt för att fortsätta med detta. Vi pratar om riskmedvetenhet och säkerhet, som jag tror att allmänheten tänker mest på när det pratas om drönare. Begreppet gör att man tänker på relativt stora saker som råkar slå ned i hus i andra länder.

Vi kommer att behöva ha trafikregler för drönare. Vi behöver utbildning av olika typer av förare för dem. Vi behöver utveckla säkerhetssystem för att komma åt säkerhetsrisker som finns redan nu. Vi behöver ha märkningssystem för drönarna. Vi måste också skapa en bra form av samhällelig acceptans eftersom det är något nytt som kommer att flyga över våra huvuden. Om man går ut på stan i dag här i Stockholm, till exempel, kan det ligga en drönare och hovra någonstans. Det är ganska små saker, men det vi kan se framför oss - att de kan ta ett ton - är något helt annat. Där måste allmänheten kunna känna trygghet.

Jag tycker att vi ska vara positiva till denna utveckling och se till att den går framåt. Jag menar att det finns ett litet problem i detta sammanhang. Transportstyrelsen har pekat ut något som heter UAS-zoner, som är testzoner som har förlagts till Västervik i Kalmar län. Det är bra att det finns ett ställe, men jag tror att man egentligen skulle behöva fler ställen där man kan testa och prova dessa saker för att skapa nya flygzoner och utrymmen i luftrummet där de kan komma fram.

Bortsett från detta är vi eniga i utskottet om att det här är bra.

Fru talman! Problemet med flyget är inte att vi flyger utan att när vi flyger släpper vi ut en massa koldioxid. Det är det vi måste komma bort ifrån.

Jag kommer ihåg en gång när jag var liten och flög från Luleå ned till Arlanda och fick gå fram i cockpiten. Det var fruktansvärt spännande och kul! Jag hade ingen aning om vad som släpptes ut från motorerna. Om det vore så att de där flygplanen inte släppte ut någonting skulle vi kunna prata om flygglädje, som vi hörde från en ledamot här. Men tyvärr är vi inte där, och det är det som är problemet. Det måste vi göra någonting åt. Vi måste se till att bli av med utsläppen från flyget.

När det gäller beredskapsflygplatser och så vidare är det intressant att läsa utredningen. Allting motiverar ju nu helt plötsligt att de ska finnas. Först var det corona, och då införde vi en massa beredskapsflygplatser tillfälligt eftersom SKR ville det. Vi behövde intensivsjukvård, och planen åkte fram och tillbaka. Det var förståeligt i det läget. Men sedan sa man att det visade att vi måste ha beredskapsflygplatserna också framöver, trots att vi inte längre har någon pandemi.

Det brann för ett par år sedan, och då skulle varje flygplats hela tiden kunna öppnas för brandflyg. Det har vi aldrig någonsin tidigare haft behov av. Nu ska försvaret använda flygplatserna för redundans. Om försvaret behöver flygplatser löser de den uppgiften i ett skarpare läge.

Försvaret eller flygvapnet är inte beroende av att vi subventionerar regionala flygplatser. Det finns andra sätt att lösa detta på. Det är försvarets sak att lösa den uppgiften. Lösningen är inte att vi pytsar in pengar för att enskilda flygplatser ska kunna öppna när som helst på dygnet. Det löser försvaret ändå.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! När jag hör ledamoten Jimmy Ståhl kommer jag osökt att tänka på frågan om återvandringståget, som drevs av Sverigedemokraterna. Men nu ska de flyga.

Först och främst finns det en massa sträckor där man måste flyga, och så kommer det att vara under oöverskådlig framtid. Det kommer att vara flyg, men på de sträckor det inte behövs kommer vi att ersätta flyget med tåg. Det är det centrala - att vi kan få bort det som går att få bort. Vi minskar flyget, och vi ser till att de flygresor som inte går att ersätta är så koldioxidsmarta som möjligt. Det är det vi ska göra.

Siffrorna för utsläpp från svenskt flyg bygger på en rapport från Chalmers där man har tittat på allt flygande som svenskarna gör. Man har också räknat på koldioxidekvivalenterna, och det är motsvarande det som biltrafiken i Sverige släpper ut. Jag har inte själv räknat ut det, utan jag har fått det från forskarna på Chalmers. Jag kan inte säga så mycket mer om det.

Vad gäller Kastrup och Bromma kan jag säga att Bromma inte behövs. Vi har en jättebra flygplats i Arlanda, och det skulle också stärka Arlanda om Bromma lades ned. Det vet också Swedavia, och det är därför de vill lägga ned Bromma.

Det blir lite konstigt när vi pratar om flyg. Man vill till exempel förstatliga Ängelholm-Helsingborgs flygplats därför att tillgängligheten är dålig. Men att Kastrup, dit man kan åka för att nå hela världen, finns en liten bit därifrån pratar man inte om. Allting handlar i stället om att allt flyg ska snurra runt Arlanda så att Arlanda kan få stora intäkter.

Det handlar inte om att se på något smartare, som att man kan ta tåget till en befintlig närliggande flygplats som klarar allting. Det är detta jag tycker är märkligt, och det är det jag pekar på när det gäller Arlanda.

Fru talman! Som jag har sagt i ett antal inlägg är vi inte negativa till omställningen av flyg. Vi har varit med och drivit på när det gäller frågan om inblandning av biodrivmedel i flyget och andra sådana saker som är helt nödvändiga.

Men det jag anförde både när det gäller elflyget och när det gäller inblandningen av biobränslen är att det kommer att gå för långsamt. Vi behöver lösa ekvationen tidigare, och elflyget är inte lösningen för det flyg vi har i dag. Vi måste minska flygandet. Ingen skulle vara gladare än jag om vi kunde flyga med elflyg på de nationella sträckor som finns i Sverige. Men det kan vi inte, och det finns inte heller någonting som pekar på att det kan bli så.

Heart Aerospace har inga beställningar på flygplan. De har ett antal så kallade optioner där flygbolagen om det någon gång skulle komma elflygplan kan börja köpa in dem. Men det är inte så att de är beställda; det är inte så det fungerar inom flygindustrin.

Här pratar vi alltså om någonting som inte finns. Allting tyder på att vi möjligtvis kommer att ha någon form av hybridplan som samtidigt släpper ut koldioxid och som inte är renodlade elplan. De kommer inte heller att klara sträckor som ersätter någon vettig trafik i Sverige i dag.

Man måste se nyktert på det flyg vi har och som sannolikt kommer att finnas ända fram till 2040 eller något sådant. Under den tiden måste vi kraftigt minska koldioxidutsläppen från flyget. Det är det som är själva poängen. Vi behöver vidta åtgärder nu som får effekt nu. Vi kan inte bara prata om någonting som kanske kommer längre fram. Men vi ska självklart driva på utvecklingen, och där är vätgasfrågan mycket intressantare än elflyg.

Fru talman! Det är som att vi måste göra ont för att göra gott. Jag tror inte att det riktigt är så.

Stockholm-Göteborg är sannolikt en lönsam linje där man puttrar fram och tillbaka. De utsläpp som är där är helt meningslösa. Kan vi få bort dem ska vi göra det. Det är ett bra exempel på där vi ska göra det.

När det gäller utvecklingen av fossilfria drivmedel, elflyg och så vidare är det inte så mycket flygbolagens vinster i den bemärkelsen som går till det. Det är andra saker som driver den utvecklingen. Det är inte så att SAS håller på att pumpa in massor av pengar i fossilfritt flyg för att de flyger till Göteborg. Det är andra saker som driver den utvecklingen.

Det vore alldeles utmärkt som vi kunde få till ett fossilfritt flyg. Jag tror dock inte att det kommer att finnas inom rimlig tid när vi behöver det. När det väl kommer behöver vi sannolikt att behöva ha en helt annan typ av flygresande.

Ledamoten är inne på frågan om nya stambanor och när de ska vara klara. Det är en fråga om hur man planerar och hur man gör saker och ting. Om vi har studerat andra projekt närmare vet vi att vissa saker tar enormt lång tid därför att man gör det på ett märkligt sätt i konstiga projektformer och utan att ha ekonomiska medel i tid.

Titta bara på hur det ser ut med Norrbotniabanan. Att bygga den kommer att ta 20-30 år därför att man inte kan göra det på ett smartare sätt. Vi hade en Botniabana som gick fort att bygga där man gjorde det i andra typer av projektformer, bolagsformer. Det är så vi måste arbeta när det gäller nya stambanor. Nu får vi tyvärr fyra års moratorium, vilket gör att det kommer att ta ännu längre tid. Men om man på ett smart och effektivt sätt arbetar med dem går det fortare.

År 2050 låter för mig långt borta. Jag tror inte att det är slutåret. Det är långt tidigare om man gör det på ett smartare sätt och verkligen arbetar med det.

Fru talman! Jag tror snarare att det kanske är så att den där tårtan gjorde Tidöpartierna ännu mer pigga på att behålla något som inte behövs. Det var lite olyckligt. Annars kanske Bromma flygplats hade varit nedlagd. Det var för övrigt en god tårta.

Den intressanta med Bromma är att ledamoten nu anför beredskapsskäl och så vidare. I de utredningar som nu finns om beredskapsflygplatser, brandflyg och allt möjligt som man målar upp pekas Bromma inte ut. Den finns inte med där. Utredningen har inte Bromma som en flygplats som behövs. Ingen säger att Bromma behövs för de sakerna. Det är en flygplats som ligger mitt i staden och som inte ska vara där. Det finns andra bra lösningar för det.

Det har också anförts tidigare. Det var inte ledamoten Magnus Oscarsson som sa det. Det talades om ambulansflyget. Det var en jätteintressant artikel i DN häromdagen.

NKS, det stora sjukhuset, har införskaffat egna helikoptrar som klarar hela Sverige i princip ändå upp till Kiruna och kan flyga snabbare än alla andra. De sköter det, landar rakt ned på taket till sjukhuset och behöver inga flygplatser. Det är mycket säkrare och tryggare. Man behöver inte göra omlastningar, och så vidare.

När man talar om de här sakerna och försöker att anföra att Bromma skulle behövas till det är det helt fel. Låt stockholmarna bygga bostäder där, och så kan ni flyga någon annanstans.