Isabell Mixter

Herr talman! Regeringen har beslutat att ta bort tilläggsbidraget i bostadsbidraget från den 1 juli. Detta är ett tillägg som hjälper 100 000 ekonomiskt utsatta barnfamiljer att få ekonomin att gå ihop. Även före den här sänkningen av bostadsbidraget var den ekonomiska situationen akut.

I går hölls ett seminarium här i riksdagen där Makalösa Föräldrar och Hyresgästföreningen deltog. Budskapet var tydligt: Bostadsbidraget måste höjas. En av de ensamstående mammor som deltog, Maria, berättade hur hon själv slutat äta frukost och äter två ägg till lunch för att få pengarna att räcka till mat och blöjor till sitt barn.

Vi har ensamstående föräldrar som nu avstår från måltider, medicin och tandläkare till sig själva och från fritidsaktiviteter för sina barn. Hur försvarar Svantesson prioriteringen att 100 000 föräldrar får sämre ekonomi och att regeringen i stället prioriterar sänkt skatt för de mest välbetalda och höjda rotbidrag?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, även om hon inte riktigt svarar på min fråga om hur man ser till att det blir rättssäkert för den enskilda.

Fallet med Maria och andra fall som har uppmärksammats gällande återkrav väcker frågor om tidsaspekten. Hur långt tillbaka i tiden kan det vara rimligt att ställa ett återkrav på en människa när det inte finns något uppenbart uppsåt från medborgaren att lura systemet och Försäkringskassan helt enkelt har ändrat sin bedömning? Hur långt tillbaka får man gå?

Herr talman! I går talade jag med Maria, som har fått ett återkrav från Försäkringskassan på 800 000 kronor på 50 procent av sin sjukskrivning från 2019 fram till i dag – detta till följd av ett tips från en medlem av allmänheten till Försäkringskassan om att Maria haft en pysselsida på Instagram, vilket Försäkringskassan tar till intäkt för att Maria har haft arbetsförmåga under den här tiden trots genomgångna arbetsförmågetester, läkarintyg, besök hos arbetsterapeut med mera som bekräftar att Maria inte har haft någon arbetsförmåga under den här tiden.

Jag förstår att statsrådet inte kan svara om enskilda fall, men Marias fall är inte unikt. Det har uppmärksammats vid flera tillfällen att människor som utövat yoga och andra fritidsaktiviteter blivit av med sin sjukpenning, trots att det är fastslaget i Försäkringskassans riktlinjer att det är förenligt med sjukskrivning.

Hur säkerställer ministern att Försäkringskassan inte drar tillbaka sjukpenning eller sjukersättning på felaktiga grunder?

Fru ålderspresident! Det tillfälliga bostadsbidraget har tidigare varit det svar denna regering har gett när man frågat vilka åtgärder de vidtagit för att stötta hushållen i den ekonomiska krisen. Det har varit just bostadsbidraget regeringen pekat på och mycket riktigt också sagt är ett träffsäkert sätt att nå de svagaste hushållen.

Nu drar man undan denna åtgärd. Frågan blir vad som kvarstår i stöd till de svagaste hushållen. Såvitt jag kan se blir svaret: ingenting. Anna Tenje får gärna svara om det finns någonting annat.

Jag är ingen ekonom, men Anna Tenje ställde en fråga om vad källan till den här situationen är. Då kan man säga som så att man har en lön som är en inkomst, man har barnbidrag och man har kanske en viss del bostadsbidrag. På andra sidan har man utgifter. Dessa överstiger inkomsterna på grund av att utgifterna helt enkelt har ökat i snabbare takt än inkomsterna.

Anna Tenje pratar varmt om att vi inte ska ha ett bidragsberoende och att människor ska arbeta. Sanningen är ju att de här människorna arbetar. Man kanske är undersköterska – ett arbete vi väldigt gärna vill att fler ska vilja ha eftersom det är brist i de yrkeskategorierna. Men en undersköterskelön räcker inte för den som är ensamstående och ska försörja två barn. Alla kalkyler visar att det inte går ihop.

Anna Tenje blir svaret skyldig. Vill Anna Tenje höja lönerna för undersköterskorna, eller ska hon pressa ned priserna? Det är något av de två alternativen som kvarstår om man inte vill att det ska finnas bidrag. Vad vill regeringen göra?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Moderata politiker brukar tala om vänsterpolitik i termer av brödköer och säga att det är så det kommer att bli med Vänsterpartiets politik. Sanningen är att det är detta Sverige den här regeringen nu har skapat: ett samhälle med brödköer. Det är Sverige 2025.

Det finns ett gammalt citat som är lämpligt för att beskriva regeringens förda politik: Har de inte råd med bröd, låt dem äta kakor. Det är så den här regeringen styr det här landet just nu.

Regeringspartierna och Anna Tenje försöker nu försvara sig med att bidraget var tillfälligt och att konstruktionen var sådan att det någon gång skulle upphöra. De ensamstående föräldrar som nu kommer att förlora i genomsnitt 750 kronor i månaden struntar nog i om konstruktionen var tillfällig eller inte. Detta kommer att innebära att de har ännu mindre mat att ställa på bordet till sig själva och sina barn och att magarna får kurra ännu mer. Jag tror faktiskt att de struntar i om bidraget var tillfälligt eller inte och om det var en socialdemokratisk regering som införde det på 25 eller 40 procent från början.

Statsrådet måste ta sitt uppdrag med en otrolig lätthet. Vi vet att man som ansvarig socialförsäkringsminister har vissa riktlinjer att förhålla sig till när det gäller den ekonomiska familjepolitiken: att utjämna skillnader mellan barnhushåll och andra hushåll och se till att så få människor som möjligt lever med låg ekonomisk standard.

Anna Tenje talade om att det är svårt att förutse vad som händer med ekonomin, USA:s tullar och så vidare. Det är sant. Men det vi vet är att ensamståendes ekonomi förvärrades under 2024 och att många mammor går hungriga för att kunna mätta sina barn. Det vet regeringen. Ändå väljer man att nu ta bort en del av deras försörjning. Man talar om att skattesänkningarna kommer att kompensera för detta, vilket vi också vet att de inte gör. Det handlar om en betydligt lägre summa.

Jag undrar vad regeringen ska göra när vi nu ser brödköerna växa. Ska Stadsmissionen få mer pengar? Ska kyrkan få mer pengar? Ska skolan servera skollunch under sommaren? Vem ska se till att vi inte har hungriga barn i det här landet? Någonstans, fru ålderspresident, måste väl regeringen ändå bry sig om ifall vi har barn och mammor som går hungriga i Sverige 2025 eller inte.

Nu kanske någon opponerar sig och tänker att det väl bara är att ta ett jobb. Och varför skaffade man barn från första början om man inte har råd att försörja dem? Problemet är att det handlar om helt vanliga människor som har ett arbete som de går till varje dag – de arbetar och sliter hårt. Är man ensamstående kan man inte ta hur många jobb som helst. Man kan inte jobba dygnet runt. Någon gång måste man ta hand om sina barn också. Det tycker i alla fall jag är rimligt.

Frågan blir alltså: Vad ska regeringen göra när ensamstående mammor som jobbar heltid fortfarande inte har råd med hyra, fritidsaktiviteter och mat på bordet till sina barn? Vad avser regeringen att göra, förutom att hänvisa till någon paragraf om att det här var tillfälligt?

Vänsterpartiet har föreslagit höjda barnbidrag och höjt bostadsbidrag. Vi vill se till att något görs åt matpriserna och att elpriserna pressas ned. Regeringen gör ingenting. Man prioriterar skatteavdrag för renovering av kök.

(Applåder)

Fru ålderspresident! När jag lämnade in min interpellation hade jag ändå ett visst hopp inför den här debatten. När debatten sedan blev framskjuten tänkte jag att det kanske fanns en viss chans att regeringen skulle presentera en ändrad plan kring bostadsbidraget och tillägget till det, som vi debatterar här i dag.

Det är nämligen helt uppenbart att den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar, framför allt de med lägre inkomster, just nu är extremt allvarlig. Det borde regeringen såväl som Anna Tenje ha läst, sett och hört. De har likaväl som vi i oppositionen träffat Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen när de presenterade årets undersökning, som visar att ekonomin för ensamstående föräldrar har förvärrats under det senaste året. Det är fler som inte har råd att äta sig mätta, som inte har råd med fritidsaktiviteter till barnen och som inte har råd med de mest basala sakerna till sig själva och barnen.

Vi har fått statistik på hur vräkningarna ökar, och vi ser hur matpriserna återigen rusar uppåt. Ändå går regeringen nu vidare med att helt fasa ut det höjda bostadsbidraget. För en genomsnittlig förälder med bostadsbidrag innebär det 750 kronor mindre i plånboken varje månad efter juni månad.

Fru ålderspresident! I sitt svar hänvisar Anna Tenje till att regeringen fokuserar på att stimulera ekonomin samt att man har sänkt skatten för dem som arbetar. Jag vill föra till protokollet att en undersköterska som tjänar 29 000 kronor i månaden alltså har fått 2 000 kronor i sänkt skatt på ett helt år med regeringens politik – 167 kronor i månaden. Den som har en månadslön på 150 000 kronor – vi kan kalla honom Jimmie Åkesson – har fått en skattesänkning på 40 000 kronor på ett år, alltså över 3 000 kronor per månad.

Att säga att skattesänkningar tillfaller alla som arbetar är i sig inte en lögn. Men det är en lögn att hävda att de framför allt tillfaller dem med låga inkomster och medelinkomster. Det är inte sant.

Det undandragna bostadsbidraget, som alltså ger 750 kronor mindre i plånboken, motsvaras inte på något sätt av de skattesänkningar för normalinkomsttagare som regeringen har genomfört. Dessutom äts den här lilla skattesänkningen snabbt upp nu när vi ser hur priserna skenar. Det räcker nästan med att titta på ett kaffepaket så är den där hundralappen är borta.

För ett par veckor sedan bjöd Sveriges Makalösa Föräldrar, föreningen för ensamstående föräldrar, på grötlunch här utanför riksdagen. De ville tala med oss om sin ekonomiska situation och framföra hur viktigt bostadsbidraget är för deras ekonomi. Där träffade jag Caroline, som ofta själv går hungrig för att ha råd med mat till sina barn. Jag hade önskat att någon från regeringspartierna var där och träffade dessa föräldrar, men de uteblev enligt de föräldrar som jag träffade.

Kanske är det så att regeringspartierna kör efter devisen ”Har man ingenting snällt att säga är det bättre att vara tyst”. För vem vill säga till en människa som knappt har råd med mat att jag prioriterar hellre höjda skatteavdrag till den som ska renovera köket än ser till att ni fortfarande kan sätta mat på bordet? Det är ju sanningen när det gäller hur den här regeringen nu väljer att prioritera.

Jag kanske är korkad, men jag förstår faktiskt inte hur höjt rotavdrag eller sänkt skatt för de allra rikaste ska mätta någons mage. Snart kommer också sommarlovet, vilket innebär att man måste servera fler mål mat om dagen. Redan i dag har man inte råd att mätta sig själv. Hur ska man då klara av att förlora ytterligare 750 kronor?

Fru ålderspresident! Anser Anna Tenje fortfarande att det är rätt läge att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget?

(Applåder)

Herr talman! Enligt uppgifter i medierna kommer tjänsten som ny nationell säkerhetsrådgivare inte att utlysas. Personen kommer att handplockas till denna tjänst, som också är opolitisk. Troligtvis har ingen i Sverige missat skandalerna som den förra nationella säkerhetsrådgivaren Landerholm har vållat oss. Nu pågår en förundersökning, och åtal har väckts.

Statsministern har tidigare meddelat riksdagen att han räknar med en snabb rekryteringsprocess av den nya nationella säkerhetsrådgivaren.

Det är viktigt att regeringen och statsministern har lärt sig något av det som har skett. Vi har också sett hur Regeringskansliet inte har förmått utlysa tjänster på ett transparent sätt, bland annat har det förekommit uppgifter om att tjänster har utlysts på en Ipad i Regeringskansliet. Det är knappast att betrakta som transparent.

Stämmer uppgiften om att tjänsten som ny nationell säkerhetsrådgivare inte kommer att utlysas?

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling och Jessica Wetterling (båda V).

Fru talman! 30 000 kronor dyrare har det blivit för en barnfamilj att handla mat sedan Ebba Busch viftade med den där falukorven i valrörelsen 2022. Då talade hon om Magdapriser, men jag tror att svenska folket i dag säger att man har fått nog av Uffepriser.

Edward Riedl pratade om att prisökningstakten har stannat av men att priserna ligger kvar på en hög nivå. Det känns som att vi lever i olika verkligheter, för Konkurrensverket och SCB konstaterar i sin statistik att inflationen på livsmedel gick upp kraftigt i februari. Jag vill därför gärna höra från regeringsföreträdarna om de anser att inflationen på livsmedel går upp eller står stilla. Det vore intressant att höra om vi delar samma verklighetsbild.

Andra länder i Europa har lyckats agera mot höga matpriser och inflationen på livsmedel. Sverige är dock världsunikt dåligt på detta, och det får de svenska hushållen betala priset för.

Svantesson var inne på att livsmedelspriserna stiger i leverantörsledet, men sanningen är att Ica under 2024 gjorde en rekordvinst på 25,9 miljarder. Lantbrukarna är mycket riktigt pressade. Just nu är det bara hushållen och lantbrukarna som får ta kostnaderna medan matjättarna fortsätter att skratta hela vägen till banken.

Jag förstår att regeringsföreträdarna inte oroar sig så mycket för egen del, för de har ju fått enorma skattesänkningar. Men vad gör regeringen för att få ned priserna?

Fru talman! Matpriserna är så höga att folk inte har råd att handla mat. Då passar regeringen på att chockhöja priset på medicin. Det är med unik precision och tajmning som regeringen väljer att gå fram med högre priser på medicin. Samtidigt har regeringen valt att ge sig själv stora skattesänkningar.

Det är uppenbart att människor nu har fått nog. Vi ser att det under den här veckan pågår stora och omfattande bojkotter mot matjättarna. Människor känner att det behövs – att någonting behöver hända för att vända den här utvecklingen.

Regeringen behöver agera för att människor ska ha råd att sätta mat på bordet. Det är essentiellt att människor ska ha råd att äta sig mätta.

Konkurrensverket konstaterar att livsmedelspriserna inte har ökat så mycket sedan 1950-talet. Regeringen och Sverigedemokraterna har tidigare talat om att det ljusnar för svensk ekonomi och att inflationen är på väg att falla tillbaka. Samtidigt kunde vi i februari se att inflationsökningen på matpriserna var den största på ett år.

Regeringen och Elisabeth Svantesson ska nu återigen fika med matjättarna. Vi kan bara hoppas och önska att det är mer än bara kaffe och bullar som kommer att bli resultatet av fikat den här gången, för någonting behöver nu hända. Regeringen behöver ta ansvar för att människor ska kunna ha råd att leva.

Åkesson har sagt i debatter och uttalanden att man ska handla hos dem som har bättre priser. Problemet är att det inte fungerar eftersom marknaden inte fungerar. Det har också Konkurrensverket konstaterat – det råder en oligopolliknande situation på matmarknaden, där det kartellbildas kring prissättning.

Regeringen lutar sig tillbaka och låter det här rånet pågå. Man är snabb med att sänka skatter och höjer högkostnadsskyddet på medicin men lutar sig tillbaka när matjättarna fortsätter höja sina priser.

Det som behövs just nu är total transparens i prissättning och böter vid orimligt hög prissättning. Till det här fikat med matjättarna skulle jag vilja göra ett medskick till regeringen: att den nu måste ge besked till matjättarna att om de fortsätter höja priserna orimligt mycket ska övervinsterna beskattas.

Kostnaderna för det här måste fördelas mellan kunderna och marknaden. Just nu läggs alla kostnadsökningar direkt på konsumenterna medan de som äger marknaden fortsätter ta ut precis lika höga vinster – till och med högre än tidigare. Det är helt orimligt.

Det riskerar också att sätta hela den svenska ekonomin i en oerhört allvarlig situation om vi fortsätter låta inflationen på matpriserna stiga.

Min fråga till Elisabeth Svantesson är: Vad gör regeringen åt detta?

Fru talman! Min fråga gäller också Northvolt och det dystra besked som kom om deras konkursansökan i går. Det är såklart framför allt ett hårt slag mot alla som är anställda där och som nu oroar sig för sin framtid.

Än är det väldigt oklart vad som kommer att ske. Det vi kan konstatera är att det är den största konkursen i modern tid i Sverige, vilket också manar till ett särskilt ansvarstagande från regeringen. Man kan också konstatera att Arbetsförmedlingen har fått minskade anslag, och under den här regeringens mandatperiod har människor på Arbetsförmedlingen varslats.

Min fråga till arbetsmarknadsministern i dag riktar in sig på vad regeringen gör för att säkerställa att berörda aktörer, särskilt Arbetsförmedlingen i Skellefteå, har tillräckligt med resurser för att hantera den exceptionella situation som vi nu befinner oss i.

Fru talman! Jag kan till vissa delar hålla med om att låga ersättningar skapar incitament för arbete. I den verklighet som jag lever i ser jag nu väldigt många människor som beskriver sin verklighet som att de behöver ta extrapass för att kunna sätta mat på bordet till sina barn.

De jobbar heltid som undersköterskor. Det är ensamstående mammor som nu säger: Jag tar alla extrapass jag kan få. Jag tar allt jag kan få, för annars har jag inte råd att sätta mat på bordet till mig och mina barn. Det är det Sverige som regeringen har skapat, fru talman.

Jag har väldigt svårt att förstå hur man menar att de skattesänkningar som regeringen har genomfört nu leder till att människor får det bättre. Det är en verklighet som väldigt många människor inte delar.

Faktum är att skattesänkningen för vanligt folk kanske uppgår till en hundralapp eller 200 kronor. Samtidigt ser man hur matpriserna rusar upp i taket. Att köpa ett paket kaffe och en juice gör redan där att man ser 200 kronor försvinna. Jag tror att ledamoten inte riktigt förstår hur det är att vara vanlig svensk i Sverige numera.

Man talar om att lägre ersättningar skulle ge incitament till arbete. Det kanske är en nationalekonomisk dogm. Jag tror att de allra flesta människor är extremt angelägna om att arbeta och kunna sätta mat på bordet till sig själva och sina barn.

Det visar också all statistik. Människor vill arbeta. Regeringen har ansvar för att se till att människor också får förutsättningar att kunna göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket, Oliver Rosengren, för vad du anser är ett förtydligande om vad sänkta skatter leder till i form av ökat incitament för arbete.

Jag blir ändå lite nyfiken på hur ledamoten ser på att en kraftigt sänkt skatt för till exempel Ulf Kristersson eller någon annan höginkomsttagare skulle leda till fler arbeten. Det har jag väldigt svårt att förstå.

Den stora delen av de pengar som regeringen nu har lagt på skattesänkningar under innevarande år riktar sig till dem som har väldigt höga inkomster. Jag har väldigt svårt att förstå hur det leder till fler arbetstillfällen.

Faktum är att det är ni som styr det här landet. Ledamotens regering har aktivt valt att sänka skatterna. Samtidigt ser vi nu hur enormt många människor blir av med sina arbeten. De fastnar i långtidsarbetslöshet.

Regeringen avstår från att göra de saker som har evidens för att få människor tillbaka till arbete. Det är till exempel att utöka antalet platser på arbetsmarknadsutbildningar och att se till att man investerar i branscher som nu har det väldigt tufft, exempelvis bygg- och anläggningsbranschen.

Samtidigt som byggbranschen varslar en massa människor ser vi hur vi har enorma behov i det här landet. Vi ser hur bostadsbristen är akut. Vi ser hur tågen inte går. Vi ser en massa saker som vi i det här landet skulle behöva investera i.

Regeringen väljer att lägga merparten av sina pengar i budgeten på skattesänkningar. Vi ser samtidigt hur arbetslösheten ökar.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med några reflektioner över den debatt som vi har här i dag. Att lyssna på regeringspartierna är lite grann som att höra en popcornmaskin poppa. Det är olika käcka idéer som kommer upp. Man har olika önskningar och tankar om vad som skulle vara bra för Sverige och motverka arbetslösheten.

Det som jag anser att regeringspartierna missar är att det faktiskt är de som styr landet och har ansvar för att genomföra de här olika käcka och bra idéerna. Till exempel säger man att det är bra om människor har utbildning. Vi är helt överens om det. Det vore superbra om regeringen då också kunde se till att människor kan utbilda sig och få arbete. Man pratar om att det är bra om konjunkturen vänder och Sverige blir ljust igen. Även det är vi helt eniga om. Men vad gör regeringen för att vända konjunkturen och få igång hjulen på landet? Ingenting, vad jag kan se.

Oliver Rosengren talade om att sänkta skatter ger incitament till arbete för människor. Faktum är att regeringen har sänkt skatterna. Han talar om att all forskning tyder på att det minskar arbetslösheten. Men verkligheten är ju att vi nu ser hur arbetslösheten ökar. För mig blir detta en väldigt obegriplig ekvation. Regeringen genomför den här politiken och får svart på vitt att den faktiskt inte fungerar som arbetsmarknadsåtgärd. Det är inte de med de högsta lönerna som kommer att konsumera mer och få hjulen på det här landet att snurra. Tvärtom kommer de att lägga sina pengar på något ISK-konto som de också har skatteavdrag på. Vi fortsätter att se samma låga utvecklingstakt i det här landet.

Även Socialdemokraterna var inne på att arbetslösheten nu är rekordhög vid drygt halvtid för den här regeringen. Det är 10 procents arbetslöshet, men regeringen sitter på händerna. De som har fått förtroendet att styra över landet säger saker som att det ljusnar för ekonomin men tittar passivt på när det inte gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag tror att många människor där ute känner att det definitivt inte ljusnar. Den som har blivit eller kommer att bli varslad får se en akassa som den här regeringen aktivt har sänkt. Man möter en arbetsförmedling som är sönderprivatiserad på en massa olika aktörer, som kanske inte ens finns på den ort där man bor och som den här regeringen har gett för lite resurser för att den skulle klara av att matcha folk med de arbeten som finns. Man möter en vuxenutbildning som regeringen skurit ned på.

I dag kom ett dystert besked: Northvolt går i konkurs. Man kan då bara hoppas att Arbetsförmedlingen har väldigt många handläggare i Skellefteå. Det tror jag kanske inte är fallet, men det är väl någonting jag får skicka med regeringen.

Vi har stora investeringsbehov i vårt land. Vi har till exempel vatten- och avloppsrör i akut behov av upprustning, bostadsbrist och behov av järnvägsunderhåll som borde ha utförts för decennier sedan. Om vi investerade i de här sakerna i stället för att exempelvis sänka skatten för dem med allra högst löner skulle fler kunna få arbete. Satsningarna behöver såklart kombineras med utbildning som behövs för arbete i de branschernas yrken.

Trots att förskolor går på knäna, undersköterskor sliter ut sig på äldreboendena och personal i vården får fortsätta springa mellan patienterna varslas personal just nu i välfärden – allt för att ha råd med skattesänkningar för de mest välbetalda.

Man kan förstå att regeringsföreträdarna inte är så oroliga för långtidsarbetslöshet och aldrig har behövt fundera på hur det skulle vara att leva på en akassa som sänks efter 100 dagar. Vi har ju sett hur det är när man tillhör något av regeringspartierna. Blir man av med sitt jobb för att man har misskött sig får man en tjänstebil innan kontraktet ens är påskrivet, och sedan har man ett annat jobb någonstans. Man missköter sig och glömmer några papper någonstans, och helt plötsligt har man ett annat arbete i något kansli. Så kan det gå om man tillhör den här regeringen. Jag förstår alltså att man inte är särskilt upprörd över hur det kan vara. Man känner helt enkelt inte så starkt hur det skulle kunna vara att vara arbetslös i det här landet.

Vänsterpartiet är starkt kritiskt till Arbetsförmedlingens utveckling de senaste åren. Den omfattande privatiseringen och nedmonteringen av myndigheten är och har varit förödande. Människor behöver kunna få stöd för att komma tillbaka i arbete. Det behövs en tonvikt på god matchning, så att man kan hjälpa människor till utbildning och arbete.

I ett läge där konjunkturen mattas av, varslen ökar och arbetslösheten ökar är behoven stora av en aktiv arbetsmarknadspolitik inriktad på att rusta arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram. Vänsterpartiet anser därför att fler arbetslösa behöver få möjlighet att delta i arbetsmarknadsutbildning. Vi i Vänsterpartiet har också föreslagit en satsning som vi kallar Sverigejobb, en ny arbetsmarknadspolitisk insats riktad till arbetslösa med kompetens inom bygg och anläggning. Modellen innebär en form av anställningsstöd där staten tar 80 procent av kostnaden för anställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

För att skapa starka och trygga löntagare är det avgörande med en arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet. Jag kan bara beklaga de kraftiga nedskärningar som den här regeringen och Sverigedemokraterna genomför och som träder i kraft i år. Det kommer att bli ett enormt hårt slag mot de hundratusentals arbetslösa som får se sin akassa försämras. Samtidigt har vi just nu en enorm kostnadschock för svenska hushåll, med matpriser som rusar. Detta gör regeringen inte heller någonting åt.

Enligt Vänsterpartiet bör akassan ha som mål att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin lön. För 2025 föreslog Vänsterpartiet en kraftig förstärkning av medlen till arbetslöshetsförsäkringen för att kunna uppnå detta.

När det gäller arbetslivspolitiken vill jag understryka den centrala betydelse som Arbetsmiljöverket har. För att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs fler inspektörer och en kraftig utökning av myndighetens anslag. Jag beklagar att regeringen inte ser behovet av detta.

Många människor hamnar i dag i limbo mellan sjukförsäkringen och Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan bedömer vissa människor som för friska medan Arbetsförmedlingen bedömer samma människor som för sjuka för arbete. Ett betydande antal av de människor som har utförsäkrats från sjukförsäkringen hamnar i dag i limbo. De uppbär många gånger försörjningsstöd. Skälet till detta är att Arbetsförmedlingen bedömer dem som för sjuka för arbete. Dessa individer löper stor risk att inte få det stöd som de behöver för att kunna återgå till arbete, eftersom ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och Försäkringskassan riskerar att leda till att deras behov inte identifieras.

Det är bra att Arbetsförmedlingen nu har fått tydliga uppdrag inriktade på att ta till vara sjukskrivnas arbetsförmåga, men till skillnad från utskottet menar jag att betydligt mer behöver göras för de individer som har utförsäkrats. Jag anser att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur de individer som har medicinska begränsningar, saknar sjukpenninggrundande inkomst och uppbär försörjningsstöd kan få stöd för att återgå till eller få arbete.

Avslutningsvis vill jag säga att regeringen behöver ta ansvar nu. Att vi har 10 procents arbetslöshet är en kris. Det går inte längre att använda ideologiska skygglappar och hävda att arbetslösheten skulle bero på utrikes födda eller på att människor är lata – eller vilka argument det nu må vara som högern tycker om att använda. Det är dags att ta ansvar. Det är ingen korvkiosk ni driver. Det är ett land ni har ansvar för.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 11.

Herr talman! Vi debatterar i dag pensioner och motioner från allmänna motionstiden rörande detta.

Alla människor ska kunna leva på sin pension och kunna se fram emot ett liv i trygghet efter ett långt arbetsliv, där man har råd att köpa den där koppen kaffe på stan och kanske en present till barnbarnen. Människor ska också kunna känna en trygghet i att kunna gå i pension vid rimlig ålder. Har man haft ett tungt arbete som sliter på kroppen ska man också kunna gå i pension tidigare än om man haft ett arbete som inte är lika slitsamt. Det är rimligt.

Så ser det inte ut i dag. I dag lever omkring 200 000 svenska pensionärer med låg ekonomisk standard. Över hälften av landets pensionärer har så låg inkomstgrundad pension att de har rätt till garantipension.

Herr talman! Vänsterpartiet såg 2022 till att garantipensionen höjdes med 1 000 kronor per månad. Detta var enormt viktigt och har lett till att färre pensionärer nu lever med låg ekonomisk standard.

När de pensionärer som har det sämst ställt får högre inkomster skapar det ett tryck på förbättringar även för övriga pensionärer. När pensionssystemet sjösattes på 90-talet utlovades att pensionärerna i det nya systemet skulle få ut 60 procent av lönen. Detta har inte levererats – i dag är det nere på 45 procent – och Vänsterpartiet har länge krävt att inkomstpensionerna ska höjas.

Sedan hösten 2023 är vi med i Pensionsgruppen, som beslutar om förändringar i pensionssystemet. Där driver vi nu på för att inkomstpensionerna ska höjas så att pensionerna hamnar på den nivå som utlovades när systemet infördes. Det behöver införas en gas i pensionssystemet som gör att pensionärerna får ta del av mer av de pengar som finns i systemet. Avsättningarna till pensionen som andel av löneavgifterna behöver öka.

Pensionsåldern har höjts och är nu 67 år. Vänsterpartiet var i grunden emot den höjningen då man inte samtidigt såg till att införa arbetsmiljöåtgärder som gör att alla människor klarar av att arbeta till 67. Redan före höjningen var det många i slitsamma yrken som inte orkade arbeta fram till pensionen. För den med ett lågbetalt yrke ger inte heller de extra yrkesverksamma åren särskilt mycket mer i plånboken vid pensionen.

Den höjda pensionsåldern kan visserligen vara rimlig utifrån antagandet att vi lever längre och därmed orkar arbeta längre. Men verkligheten ser väldigt olika ut för olika arbetstagare. Vanligast är att kvinnor inom utbildning, vård och omsorg inte orkar arbeta fram till pensionen. Bland alla sysselsatta i åldern 50–64 år är det 12 procent som bedömer att de inte kommer att orka arbeta fram till pensionsåldern. Bland Kommunals medlemmar är sju av tio oroliga för att de inte kommer att orka arbeta till pensionsåldern. Sverige skulle därför behöva en Arnepension som den i Danmark. I Danmark kan yrkesgrupper med särskilt slitsamma arbeten gå i pension tidigare.

Pensioner

Herr talman! Detta behöver även Sverige. Vi behöver en pension som ger upprättelse åt Katarina, Maria, Anton, Torbjörn, Ahmed och alla andra som har burit barn i förskolan, gjutit betong, kört buss och skannat varor i kassan – de som har burit vår välfärd på sina axlar och har fått hjulen att snurra i det här landet. De, liksom alla andra äldre, förtjänar en trygg och rimlig pension – inte att tvingas leva som fattigpensionärer för att de inte orkar arbeta fram till pensionsåldern.

Vi behöver också se till så att villkoren på arbetsmarknaden förbättras. Ständiga nedskärningar, effektiviseringar och ett högt tempo gör att många helt enkelt blir utslitna på jobbet. Arbetsmiljön behöver förbättras.

Efter påtryckningar från Vänsterpartiet infördes en åldersfaktor i sjukförsäkringen, vilket gör det lättare att avsluta arbetet i förtid. Detta är bra men långt ifrån tillräckligt, som sagt. Därför vill vi se till att den som har arbetat ett långt arbetsliv och slitit ut sig får möjlighet att gå i pension i förtid utan att det belastar pensionen, som med Arnepensionen i Danmark. Detta är något vi driver i Pensionsgruppen.

Herr talman! Vänsterpartiet har i dag ingen reservation då de frågor vi driver när det gäller pensioner hanteras i Pensionsgruppen. Jag vill dock här i kammaren framhålla vikten av att Pensionsgruppen förmår gå från ord till handling och lösa de problem som finns rörande pensionssystemet i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsministern.

Men jag måste börja med att påtala det respektlösa sätt som Mats Persson tilltalat riksdagen på. Det är oacceptabelt och inte värdigt. Regeringen bör ha mer respekt för riksdagen när man svarar på frågor.

Men nu till min fråga. I Västernorrland och framför allt i Sollefteå känner många medborgare nu en kraftig oro för vad som ska hända om någon blir sjuk då väsentliga delar av sjukhuset där föreslås läggas ned. Närmaste sjukhus ligger två timmar bort. Ministern är nog väl bekant med frågan då hon i TV4-nyheterna uppmanat regionen att tänka om. Det är, anser jag, ytterst anmärkningsvärt att en minister i en regering som, för att använda ett KD-uttryck, med berått mod skurit ned på sjukvården säger åt regionpolitiker att tänka om.

Ministerns ord ekar därför tomt. Västernorrland behöver tre sjukhus. Vad gör ministern för att säkerställa en god vård i hela landet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Fru talman! Jag vill börja med att ta upp tråden där Högström precis avslutade. Det är otänkbart att inte sänka skatten, och det ska löna sig att arbeta, menar hon. Men det som Vänsterpartiet föreslår är inget jättekonstigt eller knasigt. Det ska helt enkelt löna sig lika mycket att arbeta som det gjort fram till nu; skatten ska inte sänkas.

Anledningen till att vi föreslår det är att vi vet att det här slår väldigt fel. Den skattesänkning som regeringen och Sverigedemokraterna går fram med gynnar inte vanligt folk. Den har en fördelningsprofil som framför allt gynnar dem som har väldigt höga inkomster. Låt oss vara ärliga med att det är regeringens och Sverigedemokraternas prioritering att de som tjänar mycket ska få mer och att de vanliga barnfamiljer som går till jobbet varje dag och kämpar ska fortsätta att ha det tufft.

I ett replikskifte lyftes det fram att Vänsterpartiets budget skulle vara oansvarig, att vi strösslar med pengarna och att ekonomin skulle raseras med Vänsterpartiets underskottsmål. Jag vill bara för upplysnings skull tala om att statsskulden med Vänsterpartiets underskottsmål på 1 procent fortfarande skulle vara lägre än i Nederländerna, Tyskland, Kina, USA med flera länder samt lägre än EU-genomsnittet. Det är inget dramatiskt som skulle uppstå om man införde detta. Låt oss vara tydliga och ärliga med det. Låt oss också vara ärliga med att regeringen i sitt förslag om kärnkraft inte har något svar gällande finansieringen. Det som regeringen och Sverigedemokraterna vill göra är att gå med ett underskottsmål utan att tala om det. Regeringen och Sverigedemokraterna talar om att vara ekonomiskt ansvarsfulla när man samtidigt vill föra svenska folket bakom ljuset. Det tycker jag är magstarkt.

Fru talman! Fyra av tio ensamstående föräldrar med lägre inkomst anger att de har behövt låna pengar av närstående, vänner eller banker för att kunna betala grundläggande utgifter någon eller flera gånger de senaste sex månaderna. Så ser verkligheten ut. Moderaterna och Sverigedemokraterna talar om att Vänsterpartiet vill se allt åt alla. Sanningen är att regeringen vill se allt åt rika i Stockholms innerstad.

Samtidigt som den här regeringen prioriterar den gruppen pågår verkligheten där ute, där människor letar extrapriser och väljer mellan julklappar och att laga tänderna. Vårdkrisen fortsätter. Äldreomsorgen går på knäna. Skolan har för få lärare. Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem. Den här budgeten är verkligen helt verklighetsfrånvänd. Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten, den växande arbetslösheten lämnas utan åtgärd och klimatomställningen får vänta. Dessutom fortsätter nedskärningarna inom välfärden.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stället för en politik som hanterar samhällsproblemen och skyddar dem som har det sämst ställt. För att skapa utrymme för bland annat en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, en påskyndad klimatomställning, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården samt högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen och socialförsäkringarna måste personer med högre inkomster bidra mer. Det är en prioritering som Vänsterpartiet gör.

Det man kan konstatera är att Tidögänget struntar i vanliga barnfamiljer. Barnbidraget har urholkats. I Swedbanks undersökning, som släpptes i april i år, konstaterar man att inflationen gröper ur barnbidraget till en rekordlåg nivå. Barnbidraget halkar efter när inflationen pressar många barnfamiljer. Nu täcker barnbidraget bara en fjärdedel av kostnaderna för en tioåring. Det är den lägsta nivån på 50 år. Barnbidraget har inte höjts sedan 2018 samtidigt som vi har sett kraftiga kostnadsökningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Vänsterpartiet vill därför se att barnbidraget höjs med 400 kronor per barn. Vi har också andra ersättningar som släpar efter, till exempel grundnivån i föräldrapenningen. Vi vill se att den höjs till 333 kronor. Vi behöver också höja taket i tillfälliga föräldrapenningen så att 80 procent av löntagarna har inkomster under taket.

Ledamoten Högström talade om att man behöver rikta stödet dit där det verkligen gör skillnad. Regeringen och Sverigedemokraterna går nu i sin budget fram med en politik som kommer att slå hårt mot den som redan har allra minst, som vi har varit inne på tidigare, med en sänkning av bostadsbidraget.

"Vi gör nu en välavvägd förlängning för att fortsätta stödja ekonomiskt utsatta hushåll, samtidigt som vi trappar ned bidraget från 40 till 25 procent av bostadsbidraget", uttalade sig äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje i ett pressmeddelande.

Bostadsbidraget har urholkats under lång tid. Nivåerna på bidraget har inte räknats upp i takt med vare sig hyresutvecklingen eller inkomstnivåer. Att gränserna för vilken inkomst man får ha för att kunna få bidraget inte räknas upp leder också till att allt färre för varje år har rätt till bostadsbidrag.

Ett av bostadsbidragets mål är att hushåll med lägre inkomster ska kunna efterfråga tillräckligt rymliga bostäder. Där har det nyligen kommit en granskning från Riksrevisionen som konstaterar att bidraget inte lever upp till det målet.

Åren 1997-2022 har trångboddheten bland hushåll med bostadsbidrag ökat. Myndigheten framhåller att det blivit svårare för hushåll att efterfråga rymliga bostäder eftersom bidragsbeloppet inte följt med hyresutvecklingen.

Därför menar jag och Vänsterpartiet att bostadsbidraget behöver reformeras. Den tillfälliga höjningen som funnits under först pandemin och sedan förlängts under den ekonomiska krisen har varit välkommen. Men höjningen borde redan från början ha varit permanent, eftersom bidraget släpat efter så pass mycket.

Regeringen och Sverigedemokraterna har själva sagt att det är ett träffsäkert bidrag. Ändå väljer man att nu sänka tilläggsbidraget i bostadsbidraget. Regeringen och Sverigedemokraterna vill få det att låta som att det är en naturlag att bidraget nu sänks, eftersom det var en tillfällig höjning.

Frågan är om det verkligen kan betraktas som tillfälligt när det har funnits i flera år. Ensamstående mammor som är beroende av de extra hundralapparna kommer nu att se dem gå förlorade.

Det är de med de allra lägsta inkomsterna som får bostadsbidrag, och regeringens prioriteringar är outgrundliga. Det är otaliga miljarder i regeringens och SD:s budget som går till skattesänkningar för dem med mest i plånboken, medan de som har minst ska få mindre.

Vänsterpartiet vill se en permanent höjning av bostadsbidraget, och vi har det med i vår budget. Vi vill också att fler än i dag ska få ta del av bostadsbidraget genom höjda inkomstgränser, och vi vill även möjliggöra för människor med låga inkomster utan barn att få ta del av bostadsbidraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Då nivån på Vänsterpartiets budget på utgiftsområdet ligger över den i regeringens budget kan jag inte yrka bifall till något. Därför avstår Vänsterpartiet från att delta i beslutet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Fru talman! I regeringens och Sverigedemokraternas Sverige är det uppenbart att vissas arbete är värt otroligt mycket mer än andras. Förstår inte regeringen och Sverigedemokraterna hur deras skattesänkningar slår? Jag vill inte vara syrlig, men då tror jag faktiskt att man eventuellt behöver gå en kurs i hur procenträkning fungerar. Det är väldigt uppenbart att den som tjänar mycket kommer att få absolut mest av det här.

Högström tog förtjänstfullt upp ett exempel på vad regeringens skattesänkning kan innebära för en vanlig löntagare: kanske omkring 260 kronor. Det är ju inte så mycket pengar att tala om när kostnaderna enligt ekonomers uträkningar har ökat med 110 000 kronor på två år för en barnfamilj.

Det som Vänsterpartiet vill göra är inget Armageddon. Vi vill se till att barnbidraget följer prisutvecklingen och skydda barnbidraget från att urholkas. Det är en väldigt märklig inställning från Moderaterna. Är det så att Moderaterna på sikt vill ta bort barnbidraget? Tycker man inte att det behövs? Gör man ingenting åt nivåerna i barnbidraget tappar det ju helt sitt syfte.

Jag vill också återkomma till något som tidigare replikörer talat om, nämligen bostadsbidraget. Det är väldigt magstarkt att stå och säga att man vill rikta in sig på dem som har det väldigt svårt och samtidigt dra ifrån väldigt stora summor pengar som människor behöver för sin överlevnad. Man hänvisar till att det är ett tillfälligt bidrag och att det var så här det skulle bli. Det tror jag är en väldigt klen tröst för dem som nu haft det här tillfälliga bostadsbidraget i två år och helt plötsligt får mindre pengar i plånboken. Hur försvarar ledamoten Högström det?

Fru talman! Omkring 350 000 svenskar har minst två jobb, och det är en siffra som har ökat sedan 2021. En kvinna som intervjuades av Omni sa att hon inte längre har något privatliv att tala om men att hon gör detta för att kunna försörja sig själv och sina barn, helt enkelt.

Det låter ju fint när ledamoten Högström talar om att människor ska arbeta och få lön för mödan. Sanningen är att människor gör det. Det är väldigt många föräldrar som varje dag går till jobbet men ändå inte får pengarna att räcka till.

Vi har hört Elisabeth Svantesson tala om en ljusnande framtid. Det är nog väldigt många som känner att den verklighetsbeskrivningen måste vara från något annat universum än det som vi lever i.

Det vi ser är att barnbidraget har urholkats enormt. Det täcker nu bara en fjärdedel av kostnaderna, och det är den lägsta nivån på 50 år. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill justera den siffran och göra den mer rimlig utifrån dagens prisnivå. Att beskriva det som att det skulle vara att strössla med bidrag och vara oansvarig med ekonomin är för mig ganska obegripligt. Att mena att man inte har råd att se till att barnfamiljer kan ha en rimlig ekonomisk standard är väldigt konstigt för mig.

Varför tycker ledamoten att det är mer prioriterat att sänka skatten för de allra rikaste än att höja barnbidraget?

Herr talman! Ledamoten Daniel Persson vet lika väl som jag att den person som uppbär bostadsbidrag inte har en inkomst som kan inbringa några summor att tala om över huvud taget vad gäller skattesänkningar. Det blir kanske en falukorv i månaden. Det man däremot får genom den sänkning av bostadsbidraget som regeringen nu levererar är kanske tio färre falukorvar i månaden.

Hur kan ledamoten Persson försvara att den ensamstående mamman kommer att ha råd med tio färre falukorvar samtidigt som Ulf Kristersson kan se fram emot tusentals kronor mer i månaden? Detta är för mig absurda prioriteringar.

Vi kan också se att bostadsbidraget har halkat efter under decennier. Det är inte ett bidrag som räknas upp automatiskt. Man kan alltså inte heller försvara sig med att detta var en tillfällig höjning som ändå skulle ha försvunnit. Om man tycker att detta är ett träffsäkert sätt att nå de svagaste hushållen och vill att människor ska bort från trångboddhet borde man lösa frågan om bostadsbidraget på sikt så att det höjs generellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Försök inte heller spela bort korten genom att säga att ni satsar på bostadsbidraget genom att ni behåller den tillfälliga satsningen! Var ärliga med att det ni nu gör är att fasa ut den och att det kommer att göra människor fattigare!

Hur känns det för ledamoten att försvara det?

Herr talman! Ledamoten talade i sitt anförande om barnens bästa. Då undrar jag om ledamoten är nöjd med att vi har många barn i Sverige som växer upp i fattigdom. Är man nöjd med att 15 procent lever med en låg ekonomisk standard?

Ledamoten hänvisade till siffror som visar att det var bättre 2022 än 2021, men det är en mätning som inte är aktuell här och nu. Jag undrar: Hur man kan vara nöjd över huvud taget med att människor, även barn, lever med en låg ekonomisk standard?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Ledamoten talade också om att man förlänger den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget. Sanningen är ju den att Sverigedemokraterna och regeringen sänker bostadsbidraget. Man talar om att det är en träffsäker åtgärd för att nå de svagaste hushållen, men det man nu gör är man säger till de svagaste hushållen - den ensamstående mamman som behöver välja mellan att köpa en ny vinteroverall eller julklappar till barnen - att de kommer att få mindre pengar i plånboken.

Sverigedemokraterna menar att detta är en träffsäker åtgärd. Och det är en jätteträffsäker åtgärd, om man vill göra de allra fattigaste hushållen ännu fattigare. Samtidigt sätter regeringen rekord i att ge stora skattesänkningar till Ulf Kristersson och alla som har höga månadslöner.

Hur känns det för Sverigedemokraterna att försvara att man ger miljarder till dem som redan har mest samtidigt som de absolut svagaste får mindre i plånboken?