Isabell Mixter

Herr talman! De moderata utbildningspolitikerna kanske borde lyssna lite mer på sina kommunpolitiker. Häromdagen var det till exempel en moderat kommunpolitiker i Falköping som varnade för att en ny friskola där kan kosta kommunen miljoner extra. Raoul Wallenbergskolan vill öppna en ny skola samtidigt som barnkullarna sjunker och kommunen diskuterar neddragning av antalet elevplatser. Så ser verkligheten ut i kommunerna.

Kvaliteten på de kommunala skolorna kan komma att drabbas på grund av den fria etableringsrätten i den svenska friskolesektorn.

Malmqvist försvarar uppenbarligen det svenska friskolesystemet som det ser ut i dag. Man ska alltså få plocka ut obegränsat med vinst och göra vad man vill med elevpengen. Jag undrar om Malmqvist även försvarar att svenska skolpengar går till skolor i Saudiarabien. Tycker Malmqvist att det är en bra användning av svenska skattepengar?

Jag vet var jag står. Det viktigaste måste vara att elevpengar går till elever och lärare – inte till skolor utomlands och inte till vinster. Vi ska se till att varenda skola är riktigt, riktigt bra. Det är det allra viktigaste för mig. Vad tycker Malmqvist om det?

Herr talman! Malmqvist talade om valfrihet och rätten för familjer att välja skola. Men det är inte en rätt som finns för alla. Det blir en valfrihet för dem som lyckas ställa sig först i kön, för dem som har gjort ett genomtänkt val långt tillbaka i tiden. Jag har hört om kompisar som ställer barnet i kö till friskolor redan när barnet är sex månader gammalt.

Det är så tidigt man måste göra ett val för att ha någon valfrihet. Valfriheten gäller alltså inte för alla utan för den som har satt sig in i skolsystemet.

Min poäng med det är inte att vi ska öka valfriheten mer. Däremot ska vi se till att alla skolor är bra skolor. Då räcker det inte att prata om valfrihet. Det viktigaste för mig är att vi kan säga att alla barn har rätt till den bästa skolan.

Det leder mig till att vi inte har råd att låta skattepengar gå ut i vinster till aktieägare.

Herr talman! Moderaterna brukar vara ett parti som värnar om låga skatter, så jag kan faktiskt inte förstå att man tillåter det skatteslöseri som friskolemarknaden innebär i dag. Man låter obegränsat med skattepengar gå ut i vinst till skolbolagsägarna.

Min fråga är alltså: Valfrihet för vem, i Malmqvists Sverige?

Herr talman! Självklart ska det vara behöriga lärare även i den kommunala skolan. Det är just därför vi vill ta bort de undantag som i dag finns från krav på lärarbehörighet. Det har Vänsterpartiet lagt fram förslag om i utskottet, men det har ni valt att inte stötta, Patrick Reslow.

Självklart finns det problem i hela skolväsendet. Det är därför mitt parti, tillsammans med andra på min sida, vill öka pengarna till skolan, så att vi kan satsa på skolan och se till att klasserna blir mindre och att det blir fler speciallärare, specialpedagoger, fritidsledare, förskollärare och barnskötare som kan ta hand om våra barn. Självklart är det så.

Vi har en stor skuld att ta hand om i den svenska skolan därför att regering efter regering har valt att spara på våra barns utbildning. Detta skyller jag inte på friskolan, men det skulle hjälpa om de pengar som försvinner ned i aktieägarnas fickor varje år kunde stanna kvar hos eleverna och lärarna. Det finns ju ingen poäng med att de ska gå till privata vinster. Det är inte något som gör svensk skola bättre.

Ja, jag vill satsa på både den kommunala skolan och den fristående skolan, men aktiebolagen måste bort. Det måste bli slut på vinstjakten nu.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att Reslow fick en applåd för att han hävdar att det är invandrarnas fel att vi har en illa fungerande skola i Sverige.

Jag vill prata om att Sverige är det enda land i världen som tillåter fri dragningsrätt på skolpengar och fritt vinstuttag. Det är enbart Sverige i hela världen som har ett sådant skolsystem. Då tycker jag inte att det är konstigt att hävda att det har skadat svensk skola att man kan plocka ut obegränsat med vinst från elevernas skolpeng samtidigt som vi har elever som inte klarar skolan. För mig går det inte ihop. Att aktieägarna ska få köpa våffelstugor och lyxbilar för skolpengarna tycker jag är stöld av svenska skattepengar.

Reslow vill tala om invandrare, men jag vet vilka det är som stjäl mina skattepengar. Det är inte invandrarna. Det är de aktieägare som äger de svenska aktiebolagsskolorna. Det är de som stjäl mina skattepengar. Det är de som har sett till att svensk skola har gått från att vara jämlik och världsledande till att bli uppsplittrad och illa fungerande.

Jag undrar varför Reslow försvarar det här systemet så himla hårt. Varför ska man få plocka ut obegränsat med vinst? Jag vill inte att svaret ska handla om valfrihet, för det avhandlade vi tidigare. Jag skulle vilja fråga: Varför är det så viktigt att man får plocka ut vinst på våra skattepengar?

(Applåder)

Herr talman! Låt mig påminna ledamöterna här i kammaren om att vi är ansvariga för alla landets skolor. Det handlar alltså inte om att en specifik skola råkar ha goda resultat. Vårt mål måste vara att alla elever ska klara sig genom grundskolan och gymnasiet. Det är i alla fall mitt mål. Då räcker det inte att säga att det finns friskolor där eleverna presterar väl.

Vi måste titta på helheten. Jag tror faktiskt att Malmqvist är överens med mig om att resultaten i svensk skola har försämrats, sett till hela Skolsverige. Det hänger såklart ihop med att friskolorna kan plocka ut miljardvinster samtidigt som den kommunala skolan utarmas.

Det finns såklart ett samband däremellan. När det poppar upp nya friskolor måste kommuner lägga ned andra, välfungerande skolor. Den fristående skolan har också en ojämlik fördel genom att den alltid kan ha fulla klasser, kontra den kommunala skolan, som får hanka sig fram med det elevunderlag den råkar få.

Det är en extrem skillnad, och det tror jag att Malmqvist är väl medveten om. Det är också därför hennes regering inte vill göra något åt det kösystem som finns inom friskolan i dag. Man är rädd för hur det skulle gå med de svenska friskolorna om de tvingas ta hand om alla typer av elever. Det är detta som har hänt i svensk skola.

Herr talman! Det här är extremt märkligt. Tidigare har ju Moderaterna haft ett väldigt högt tonläge och varit extremt oroliga när det gäller resultaten i svensk skola och de sjunkande resultaten i Pisamätningarna.

Svensk skola har gått från att vara världsledande, jämlik och kompensatorisk till att i dag slå ut väldigt många elever, som inte kan gå vidare till gymnasiet. Så var det inte för 30 år sedan när friskolesystemet infördes.

Det är en nyhet för mig att Moderaterna tycker att svensk skola inte har blivit sämre de senaste decennierna. Men det är bara att titta på statistiken. Det är ett faktum att fler och fler elever slås ut från svensk skola.

Det vi också vet av skolforskning är att sammanhållna klasser där olika typer av elever blandas presterar bättre. Lågpresterande elever presterar bättre när de hamnar med högpresterande elever. Men med dagens kösystem hamnar väldigt många högpresterande elever på samma skolor, samtidigt som mindre högpresterande elever från hem med lägre utbildningsnivå samlas på andra skolor. Om man vill ha det så krävs det mycket mer resurser. Om man vill att alla lågpresterande elever ska gå på vissa skolor medan de högpresterande ska gå på andra skolor måste man kompensera för detta genom tillräckliga resurser, och det underlåter regeringen att göra.

Herr talman! Det var lite intressant att höra att Sverigedemokraterna helt plötsligt är för mångkultur och att man kan få tala andra språk på svenska arbetsplatser. Det tycker jag var lite uppfriskande.

Jag ska dock återgå till ärendet. Det här är mandatperiodens sista debatt, och jag tar mig friheten att summera lite för svenska folket vad de har fått efter fyra år med Tidöregeringen.

Det har blivit 10 000 kronor dyrare för en svensk barnfamilj att leva, och 100 000 fler människor är arbetslösa. Vårdköerna har blivit rekordlånga. Regeringen har backat gällande klimatmålen. Sveriges lärare larmar om kris i skolan, och i förskolan bränner personalen ut sig. I stället för att satsa på skolan har regeringen dock valt att sänka skatten för de allra rikaste.

När Tidöpartierna kom överens efter valet lovade de en helrenovering av friskolesystemet. Det blev dock ingen sänkning av skolpengen för friskolor. Det blev inget förbud mot att göra vinst. Det blev heller ingen förändring av kösystemet.

När man lyssnar på debatten om vinstförbud och hör den rädsla som finns hos högern när det gäller att helt ta bort vinsterna inom skolan kan man nästan tro att rätten att göra vinst är viktigare än artikel 26 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som säger att alla har rätt till utbildning. Samtidigt som skolkoncernerna gör gigantiska vinster har vi massvis med elever som går ut skolan utan fullständiga betyg, som inte får det stöd de behöver och som går i alldeles för stora klasser. Dessa elever kan inte ta sig vidare i livet på grund av det söndertrasade skolsystem som har skapats.

De största skolkoncernernas resultat på tre år uppgår till 19 miljarder. Det motsvarar 10 000 lärare. Dessa pengar hade kunnat stanna i skolan.

Herr talman! Jag var tidigare kommunpolitiker i Sundsvall, som är en friskoletät stad. Det var ingen slump att många friskolor sökte sig just dit. Sundsvall hade en relativt hög skolpeng, vilket gjorde det lukrativt för företagen.

Som systemet ser ut får alla skolor exakt lika mycket pengar per elev, oavsett vilka kostnader skolan har. Friskolorna kan optimera antalet elever i varje klass, då de har ett kösystem. De kan välja bort elever som de anser är alltför krävande. Kösystemet leder också till att fler barn till välutbildade föräldrar går på fristående skolor jämfört med kommunala skolor. Skolorna får alltså exakt samma elevpeng trots att man vet att behoven är olika.

Under tiden då jag var kommunpolitiker fick Sundsvalls kommun en dom emot sig i förvaltningsrätten. Man skulle retroaktivt betala ut skolpeng till fristående enheter för att kommunens skolor hade gått back. Vi tvingades då också betala ut pengar till John Bauers konkursbo. Hur kan det vara rimligt att skolpengar ska betalas ut till en friskola som har gått i konkurs?

Vi i utbildningsnämnden behövde sedan spara pengar, och något år senare tvingades vi lägga fram en nedskärningsbudget. Vi blev då uppvaktade av en rad rektorer på fristående enheter som menade att det var en orimligt låg skolpeng och att de inte skulle gå runt på det. Något år senare avslöjades att en av skolorna hade plockat ut miljonvinster under samma år.

Kommunerna har heller ingen rådighet att säga nej till friskolor, även om nyetableringar påverkar deras ekonomi negativt. Till och med kommunpolitiker från Moderaterna ser detta. Häromdagen kunde vi läsa i Dagens Nyheter att moderatpolitiker varnar för att en ny friskola kan kosta kommunen miljoner.

Herr talman! Missförhållandena inom svensk friskola har varit många. På Hälsans förskola serverades knäckebröd och vatten till frukost. Förskolan bytte sedan namn till Tellusbarn men fortsatte att ransonera maten, bland annat genom att ha lås på kylskåpet.

Skolpengarna har också använts till att köpa en Porsche och till att öppna olika sidobolag, till exempel en nannyverksamhet i en skybar i Hammarby sjöstad. Man har drivit hästgymnasium utan hästar på Realgymnasiet i Trollhättan. Det har larmats om friskolor i Malmö som knappt har några behöriga lärare, men ändå köper ägarna lyxbilar för pengarna.

Många friskolor bedriver undervisning på engelska, och det sker inte av en slump. Då kan de nämligen anställa lärare utan krav på lärarlegitimation. Det är ju också ett fint sätt att tjäna lite extra pengar.

Ägaren till Watma Education köpte en våffelstuga i Åre och hävdade att syftet var att lära barn om företagande. Ägaren var en före detta vd för John Bauer-koncernen, som gick i konkurs 2013 och såg till att 10 000 elever stod utan skola.

Herr talman! Före friskolereformen på 90-talet hade Sverige en skola i världsklass. Skolan var likvärdig och välfungerande. Sedan kom finanskris och kraftiga nedskärningar i skolan i kombination med en växande friskolemarknad. I början av 00talet, exploderade friskolemarknaden. Man hade förstått att det går att göra pengar här.

Man kan fråga sig hur det här kan ha fått pågå så länge, trots att vi ser resultatet i svensk skola. Aktiebolagens intåg i svensk skola har gjort den sämre på alla tänkbara sätt. Det har blivit dyrare för kommunerna. Resultaten i svensk skola har försämrats. Det har blivit mer ojämlikt. Betygsinflationen har blivit ett stort problem, och lärare på universiteten vittnar om att eleverna inte längre kan skriva en begriplig text.

Över 70 procent av svenska folket, och nio av tio lärare, är emot att skolor ska få gå med vinst. Ändå får det här fortsätta år ut och år in. Man kan fråga sig varför.

Herr talman! Jag vill läsa ett stycke ur boken Bananrepubliken Sverige: Det finns ett stort glapp mellan vad svenska politiker beslutar i frågan om vinster i välfärden och vad den folkliga opinionen tycker om dem. I Sverige är runt 70 procent av väljarkåren emot dem. När glappet är så stort brukar det finnas ett starkt särintresse som är välorganiserat, konstaterar forskaren Anna Tyllström krasst i en intervju med Dagens ETC.

Nog finns det lobbyister som lobbar hårt för att aktiebolagsskolorna inte ska hotas. De skräms med att valfriheten skulle försvinna och att skolan skulle bli sämre utan vinster.

Tittar man på vilka som sitter i friskolornas styrelser är det inte svårt att se att det verkar vara svängdörrar mellan politiken och friskolornas styrelser och att många av regeringens partikamrater återfinns där. Statsministerns fru sitter i styrelsen för Europaskolan, som hon också bjöd in till Sagerska. Lotta Edholm, numera forsknings- och högskoleminister, satt tidigare i styrelsen för Tellusgruppen, som bland annat äger det som tidigare hette Hälsans förskola. Detta är alltså förskolan som gav barnen knäckebröd och vatten, trots att de knappt hade tänder för att tugga.

Två moderatprofiler äger var sin skolkoncern. Landets största grundskolekoncern har exempelvis moderater i styrelsen. Peje Emilsson, tidigare moderat, är grundare av Kunskapsskolan. Peje Emilsson har själv sagt att han då och då skickar sms till Ulf Kristersson när han tycker att han har varit duktig.

Hans Bergström och Barbara Bergström är välkända profiler i Internationella Engelska Skolans styrelse. Den ena av dem är också känd för att i ett DN-reportage ha mätt tjejers kjollängder. De sitter i styrelsen tillsammans med Gunilla Carlsson, tidigare moderat Europaparlamentariker.

Listan kan göras jättelång, men jag ska inte tråka ut er.

Herr talman! Regeringens så kallade helrenovering är inte någon helrenovering. I juni 2022 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning som skulle utreda ett generellt vinstförbud i svensk skola. Den nuvarande regeringen valde att skrota direktiven till utredningen och göra om den till en utredning som skulle titta på en vinstbegränsning eller förbud mot vinstuttag vid nyetablering. De nya direktiven presenterades den 6 juli 2023. Det regeringen presenterar här i dag är alltså inget annat än en kraftig tillbakagång från det som vi hade kunnat diskutera här.

Den 3 november 2023 tillsatte regeringen en utredning om skolpengen till friskolor. Den 12 juni 2025 togs utredningen om en nationell skolpengsnorm emot. Där föreslog man ett avdrag på 6 procent eftersom kommunerna har ett utbudsansvar. De har ett lagreglerat ansvar att ta emot alla elever och behöver ha löpande beredskap för det. Kommunerna behöver också ta hänsyn till demografiska förändringar. Kommunerna tar huvuddelen av utbudsansvaret, och utbudsansvaret medför kostnader på skolnivå.

Allt det här finns att läsa i utredningen; det är inget som jag hittar på här och nu. Ändå väljer regeringen att inte åtgärda detta.

Den 10 december 2025 kunde vi läsa att Moderaterna ville slänga skolpengsutredningen i papperskorgen. Regeringssprickan blev tydlig. Liberalerna ville fortfarande gå vidare med utredningen, men Sverigedemokraterna och Moderaterna sa nej.

Detta besked kom som en slump en dag efter att Almega gått ut och sagt att dessa förslag skulle slå undan benen för friskolornas vinster.

Herr talman! Nu ska det införas ett förbud mot att plocka ut vinst de första åren då en ny skola startar. Men detta berör inte de redan väletablerade koncernerna utan kan tvärtom skydda deras position på marknaden. Det ska även införas värdeöverföringsförbud vid ägarförändringar och vid föreläggande.

Det som vi ska fatta beslut om i dag är absolut ett litet steg framåt och inget jag motsätter mig, men det är ett alldeles för litet steg för att kallas helrenovering. Jag vet inte hur ni gör när ni renoverar, men jag brukar inte nöja mig med lite silvertejp.

Herr talman! I aktiebolagslagen framgår tydligt att det främsta syftet är att göra vinst. Det är inte förenligt med att driva skola. Självklart måste det huvudsakliga syftet vara att eleverna ska lära sig något och att förskolebarnen ska ha en trygg förskola, inte att ägarna ska kunna plocka ut vinst.

Därför är regeringens proposition en droppe i

havet. Den kommer inte att stoppa flödet av skattepengar ned i ägarnas fickor eller lösa problemet med att kommunala skolor utarmas samtidigt som aktiebolagsdrivna skolor plockar ut miljardvinster. Den kommer inte att lösa problemet med att 20 procent av eleverna går ut utan fullständiga betyg samtidigt som Academedias aktier rusar på börsen eller att fler och fler elever blir hemmasittare för att de inte får tillräckligt med stöd i skolan samtidigt som ägarna köper lyxbilar och öppnar friskolor i Saudiarabien med skolpengen. Propositionen kommer inte heller att lösa problemet med att förskolepersonal blir utbränd samtidigt som ägarna plockar ut vinst och att det sparas in på smör på förskolan samtidigt

som grupperna blir större.

Vi behöver införa ett avdrag för friskolorna i skolpengen. De har inte samma utbudsansvar som de kommunala skolorna. Vi behöver skrota dagens kösystem till friskolorna och bli av med aktiebolagen i svensk skola. Man ska inte kunna göra vinst på elevers utbildning eller barns förskola.

Det behöver införas ett totalt vinstförbud i svensk skola. Skolpengen ska gå till eleverna, punkt. I vår följdmotion hade vi ett yrkande om att utreda ett förbud att bedriva skola och förskola i aktiebolagsform. Det ansågs dock inte ligga inom detta betänkande, så det kan vi inte yrka på i dag. Men vi återkommer till denna fråga efter valet.

I dag kommer vi dock att rösta för de förslag som innebär ett generellt vinstförbud och värdeöverföringsförbud.

Herr talman! Det är helt uppenbart att Sverige behöver en ny regering, en regering som på riktigt löser dessa problem, som ser till att skolpengen går till elever och inte till vinster, som ser till att barn på förskolan har händer att hålla i och att händerna inte sparas in på för att generera vinst till ägarna och som ser till att barns behov av stöd går före lyxbilar. Det måste vara slutspelat med barns skolgång nu. Svensk skola ska inte längre vara en vinstmaskin.

Valet den 13 september står mellan 19 miljarder till aktieägarna och 10 000 fler lärare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

(Applåder)

Herr talman! Statistiken över hur många personer det är som vill bevara valfriheten har ju tagits fram av lobbyorganisationerna på högersidan.

Poängen är inte att ta bort valfriheten utan att se till att skattepengar som är avsedda för skolan ska gå till elever och lärare. Det spelar ingen roll hur mycket Reslow hävdar att man kommer åt det här problemet med den proposition som ligger på bordet i dag; det stämmer inte. Man har också tydligt deklarerat att man fortsatt står upp för att aktiebolagen ska finnas i skolans värld.

Läser man aktiebolagslagen ser man tydligt att det främsta syftet är att generera vinst. För mig går det inte ihop att ha som främsta syfte att göra vinst och att bedriva utbildning för barn och ta hand om barn på förskolan. Regeringens egen utredare har också konstaterat att det inte går att slå fast vad god kvalitet är.

Med den här propositionen kommer vinster att begränsas enbart vid nystart och om man har fått vite från Skolinspektionen. Den innebär alltså ingen garanti för att det är bra kvalitet på de skolor som Sverigedemokraterna och resten av Tidöregeringen kommer att låta fortsätta plocka ut vinst. Det finns ingen garanti för att det kommer att bli bättre kvalitet.

Man har till exempel underlåtit att genomföra reformer som skulle se till att alla skolor i Sverige får ett krav på sig att ha lärare med svensk lärarlegitimation. Där har man inte gjort någonting. Att säga att det blir bra kvalitet i svensk skola med de här reformerna är faktiskt oseriöst.

Jag vill fortfarande fråga Reslow varför han vill försvara vinsterna – varför han vill försvara att våra skattepengar går ned i fickan på privata aktieägare trots att behoven är så stora i svensk skola.

Herr talman! Reslow talade en del om valfrihet i sitt inlägg, och man kan ju fråga sig: Valfrihet för vem?

Är det valfrihet att kunna välja ett hästgymnasium utan hästar? Är det valfrihet att kunna välja en skola med få behöriga lärare eftersom undervisningen bedrivs på engelska, vilket gör att det inte krävs svensk lärarlegitimation? Är det valfrihet att kunna välja en skola eller förskola där barnen inte får tillräckligt med mat därför att ägarna vill ta ut stora vinster?

Det vi har i dag är en valfrihet för aktiebolagen att välja fritt var de ska etablera sig och hur många skolbarn de ska ha i sin skola – och således hur stora vinster de kan ta ut – oavsett om det finns ett behov av fler skolenheter i den kommunen eller inte.

Herr talman! Nu diskuterar vi små, små förbättringar här, men vinstjakten i svensk skola kommer ju att fortsätta. Sverigedemokraterna var tidigare emot vinster i välfärden, men efter 2014 verkade man byta fot efter lite öldrickande med friskolelobbyister. Jimmie Åkesson har tydligt deklarerat till väljarna att aktiebolagen i skolan ska vara kvar.

Sverigedemokraterna försvarar ett system som nästan ingen vill ha. 70 procent av svenska folket, liksom nio av tio lärare, vill ta bort vinsterna ur svensk skola. Sverigedemokraterna fortsätter att benhårt försvara ett system där skattepengar avsedda för elevers och barns skolor och förskolor går ut som vinst till aktieägare – skolägare som köper lyxbilar, våffelstugor med mera för våra skattepengar. Det är uppenbart viktigare för Sverigedemokraterna att förbjuda vegetarisk mat, såsom pannkaka, än att se till att skolpengen går till eleverna och inte till att köpa våffelstugor.

Varför försvarar Sverigedemokraterna ett system där skattepengar avsedda för skolan går ned i fickan på aktieägare?

Fru talman! Joar Forssell talar om att förhandla och komma överens. Det Tidöpartierna sa att de hade kommit överens om när de tillträdde var att helrenovera friskolesystemet.

De skulle utreda kösystemet och en skolpeng som var differentierad för fristående skolor och kommunala skolor på grund av att kommunala skolor har ett utbudsansvar. Det har de helt underlåtit att göra någonting åt för att Moderaterna och Sverigedemokraterna inte ville förändra den lagstiftningen. De vill fortsätta att hålla aktiebolagen om ryggen.

Fru talman! Joar Forssell ansåg att det var raljant när jag talade om kasinon. Det som är raljant är att fortsätta att spela med våra barns utbildning. Det är det som pågår i den svenska friskolesektorn varje dag.

Man tillåter att skolpengar hamnar i fickorna på aktieägare. De går till lyxbilar, våffelstugor och hästgymnasier utan hästar. Visst är den proposition och den reform som regeringen lägger fram i dag ett steg i rätt riktning, men det är definitivt inte en helrenovering. Det vet jag att Joar Forssells eget parti håller med om, i och med att det vill gå längre.

I den förhandling som Forssells eget parti har gjort med Sverigedemokraterna säger man sig ha kommit överens om ett Sverigelöfte om att man under nästa mandatperiod ska ta ett nytt grepp om detta. Det har redan Sverigedemokraterna gått ut och dementerat. Det blir ingenting med det.

Jag undrar hur duktiga förhandlare Liberalerna själva är. Jag vill fortfarande veta varför Liberalerna inte vill rösta för sin egen politik i kammaren i dag och få stopp på vinstjakten i svensk skola.

Fru talman! När Tidöregeringen tillträdde lovade man att göra en helrenovering av friskolesystemet. Nu vet vi vad det blev av den helrenoveringen: nästan ingenting. Vinstuttagen kommer att finnas kvar. Kösystemet till friskolorna är oförändrat. Skolpengen till friskolorna är oförändrad.

Regeringen får det att låta som att man nu stänger ned det kasino som fått råda alldeles för länge i svensk skola, men allt man gjort är att stänga av den enarmade banditen. Blackjackbordet står kvar. Vi i Sverige fortsätter att spela bort barns skolgång på börsen. Med en lagstiftning som bara begränsar vinstuttag för nystartade friskolor kommer de stora koncernerna att kunna fortsätta kamma hem stora vinster på våra elevers utbildning.

Fru talman! Liberalerna säger sig, precis som vi, vilja förbjuda aktiebolag att bedriva skolverksamhet och stoppa vinstuttagen i svensk skola. Varför ansluter sig Liberalerna då inte till det förslag om att låta utreda ett generellt vinstförbud i svensk skola som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet lägger fram för omröstning senare i dag?

Fru talman! Jag blir extremt bekymrad när hör ledamoten Reslow säga att regeringen inte kan garantera att det kommer att bli digitala nationella slutprov och nationella prov. Hur ska skolorna lyckas med detta om de ska göra det analogt? Om regeringen inte kan garantera att det blir digitalt finns det noll förankring i det beslut vi ska fatta. Det kommer att bli en omöjlig administrativ börda för landets skolor om de ska sköta det analogt även framöver.

Jag är inte förvånad över att sverigedemokraten talar om ministerstyre eller om att lägga ned flera myndigheter. Det är en historia som går igen.

Jag blir också tveksam när man säger ungefär att man inte kan göra något åt att Skolverket inte har lyckats med den här uppgiften och svarar att vi inte har ministerstyre. Men i andra sammanhang har man varit väldigt snabb med att till exempel byta ut generaldirektörer eller ge nya regleringsbrev till olika myndigheter.

Jag tycker att det är väldigt svagt av regeringen att inte ta ansvar för detta som har kostat 900 miljoner och tagit nio år. Trots det kan man stå här i kammaren i dag och säga: Vi vet inte om det 2028 kommer att vara digitala nationella slutprov och digitala nationella prov. Ändå var det en förutsättning i den utredning som ligger till grund för det vi nu ska fatta beslut om. Jag tycker att det är oerhört svagt.

Fru talman! Den stora frågan blir ju vem som ska genomföra alla era reformer om inte Skolverket ska göra det, Patrick Reslow. Jag noterar att det i utredningen fanns ett förslag om en annan myndighet – en genomförandemyndighet. Jag har lite svårt att se hur situationen skulle bli bättre av att man ersätter en myndighet med en annan myndighet.

Det är ju trots allt sittande regering som ger regleringsbrev till myndigheter och sittande regering som ska ha en dialog med myndigheter om vad de ska genomföra. Någonstans är det alltså ni som har misslyckats i dialogen med Skolverket, Patrick Reslow. Det är er minister som inte har förmått ha en tillräckligt bra dialog med generaldirektören och kunnat säkerställa att det här genomförs.

Ni lägger nu fram ett förslag om ett nytt betygssystem som förutsätter digitala nationella prov och slutprov, och ni kan inte säga att det garanterat kommer att gå att genomföra. Det är ett lagförslag som den här regeringen lägger fram, fru talman, och man kan alltså inte svara på om det kommer att vara möjligt eller inte.

Fru talman! Vi ska rusta dagens elever för livet. Det är de som sedan ska arbeta på våra sjukhus och skolor och som ska köra våra bussar samt arbeta i butiker och på byggföretag. De behöver de allra bästa kunskaperna för att klara det.

Kunskap fås inte via betyg, men det är ett sätt att mäta att eleverna har de kunskaper de behöver. I dag slås alltför många elever ut långt innan vuxenlivet ens börjar. Nästan 20 000 av eleverna som går ut årskurs 9 saknar behörighet till gymnasiet. Det motsvarar 16 procent av eleverna.

Fru talman! Dagens betygssystem infördes av den borgerliga regeringen 2011 och har lett till en smärre katastrof för alla de elever som nu blir stämplade med F i pannan. Det är elever som inte tar sig vidare till gymnasiet och som ser sin framtid grusas. En fullgjord gymnasieutbildning är näst intill ett måste för att ta sig in på arbetsmarknaden i dag. På samma sätt är en misslyckad skolgång en motorväg till utanförskap.

Det viktigaste vi behöver göra är att se till att alla elever får det stöd de behöver för att klara skolan. Det är också bra att vi nu blir av med Fbetyget – F som i Fatalt misslyckande. Ett nytt betygssystem kommer inte att göra upp med den ojämlika svenska skolan, men det är ett steg mot att fler elever ska slippa misslyckas.

Den utredning som ligger till grund för det förslag som vi nu debatterar tillsattes också för att komma till rätta med betygsinflation och glädjebetyg. Det är ett problem som har vuxit sig stort de senaste åren, och det är inte förvånande. När elever blir kunder på en marknad blir också glädjebetyg ett sätt att locka till sig nya kunder. ”Kom till vår skola! Här får alla A i betyg!”

Några exempel är att nästan alla elever på en friskola i Göteborg fick A i betyg i idrott, trots att skolan inte ens hade en idrottssal. Det var en mil till idrottshallen där de hade lektioner, och eleverna fick inte så mycket undervisningstid som de skulle ha i idrott.

På Jönsbergska idrottsskolan i Östergötland fick alla elever A i slöjd. Det verkar ju vara väldigt orealistiskt att alla skulle vara så extremt begåvade i slöjd just på den skolan.

Samtidigt visar en rapport från Skolverket gjord 2024 att elever som gått i friskola presterar sämre på högskolan.

Det nya betygssystemet ska komma till rätta med betygsinflation och glädjebetyg, och det är behövligt. Men för att i grunden komma till rätta med problemet räcker det inte med silvertejp på ett trasigt skolsystem, utan vi behöver skrota marknadsskolan. Betyg ska aldrig kunna vara ett sätt att köpa elever till en viss skola, men vi riskerar nu också att bygga ett överadministrativt betygssystem för att förhindra det betygsfifflande som friskolorna ägnat sig åt. Det ska införas bedömningssamråd, central rättning av nationella prov och nationella slutprov.

En förutsättning för att det tilltänkta betygssystemet ska fungera som det är tänkt är att digitala nationella prov går att genomföra, och det har sannerligen inte gått särskilt bra med införandet av dem. Nio år efter att projektet att utveckla digitala nationella prov påbörjades, och 900 miljoner kronor senare, är projektet nu skrotat eftersom systemet inte höll. Jag tror att vi är överens om att det här är ett totalt haveri, och ingen verkar riktigt kunna svara på varför.

Nu ska vi alltså fatta beslut om ett nytt betygssystem som förutsätter digitala nationella prov och digitala slutprov. Det gör en ju lite lätt oroad, och troligtvis stressar det landets lärare och rektorer än mer än det stressar mig. Regeringen måste se till att Skolverket har tillräckliga resurser och kompetens för att ta fram och administrera digitala nationella slutprov. Det är fullkomligt obegripligt hur det här har fått pågå så länge med så dåliga resultat.

Regeringen verkar vilja ta sin hand ifrån detta. I stället för att ta ansvar har flera av partierna i regeringen uttalat att Skolverket borde läggas ned. Regeringen behöver nu säkerställa att de digitala plattformarna kommer att fungera vid införandet av ett nytt betygssystem.

Man behöver också säkerställa att digitala nationella prov och slutprov är tillgängliga för alla elever. Tidigare under våren besökte jag Härnösand och en av landets specialskolor med elever som är döva eller har en hörselnedsättning. Då var det ännu inte klart att de digitala nationella proven inte skulle bli av i vår, och när jag talade med rektorn uttryckte hon oro över att de tilltänka digitala proven inte var tillgängliga för elever med hörselnedsättning. Det är ju grundläggande att nationella prov och slutprov ska kunna genomföras av alla elever.

Fru talman! Att öka på mängden prov i svensk skola gör också att lärares tid till undervisning riskerar att ätas upp av än mer fokus på provtillfällen, och elevernas undervisning riskerar att alltmer riktas in på att öva inför prov. I flera lagförslag som nu kommer från regeringen finns det också en uppenbar risk att exempelvis elever med NPF-diagnoser missgynnas. Även i förslaget till nytt betygssystem finns en sådan risk i och med att ett eller ett par provtillfällen ska få större betydelse för elevens betyg. Den elev som inte presterar väl på ett specifikt prov riskerar att missgynnas.

I lagförslaget har regeringen inte heller svarat tillräckligt på frågan hur det nya betygssystemet ska genomföras och användas på komvux. Vi menar att den frågan inte alls är tillräckligt utredd och att konsekvenserna riskerar att slå mot komvux verksamhet och de elever som går där. Därför vill vi att det tillsätts en utredning som tittar på hur implementeringen i komvux ska ske. Det är viktigt att ett kontinuerligt intag på komvux fortfarande ska vara möjligt och att man ska kunna ta sig vidare löpande.

Fru talman! Regeringen genomför nu en stor mängd reformer som kommer att påverka svensk skola under lång tid framöver. Införandet behöver följas noggrant, och justeringar behöver göras om det är nödvändigt. Införandet behöver bli bra för de elever som kommer att beröras av det nya betygssystemet.

Det är också många andra saker som ska komma på plats de kommande åren: en ny läroplan, en ny stödstruktur och ett nytt betygssystem. Landets skolledare och lärare kommer att bli hårt belastade om det här ska genomföras på ett bra sätt, och det är nödvändigt att det tillkommer resurser till skolorna för att det här inte ska bli ytterligare ett misslyckande för svensk skola.

För att vi på riktigt ska få bukt med problemen i svensk skola behöver vi skrota marknadsskolan. Vi behöver satsa pengar på skolan, och vi behöver se till att varje elev får det stöd den behöver i stället för att dela ut vinster till aktieägarna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

(Applåder)

Herr talman! I dag får jag hoppa in och debattera ett ämne som jag vanligtvis inte brukar prata om – jag brukar försöka hålla mig till utbildningspolitik. Men nu ska jag få prata lite om vindkraft.

Vänsterpartiet ställer sig bakom den nya lag som innebär att närboende till vindkraftsanläggningar ska ges rätt till en ersättning som motsvarar en andel av de årliga intäkterna från vindkraftsanläggningen. Det känns bra, särskilt som Västernorrlands län, som jag kommer från, producerar mest vindkraftsel i Sverige.

Så långt är det bra, men när vi tittar på vad som hänt med utbyggnaden av vindkraft under den här regeringens tid ser vi att det definitivt inte blåser medvind när det gäller vindkraftsetableringar. Det senaste året, 2025, stoppade kommunerna genom det kommunala veto som finns 93 procent av de planerade projekten. År 2024 stoppades 63 procent av projekten. Vänsterpartiet menar att regeringen inte direkt har jobbat ihjäl sig när det gäller att hitta sätt att få incitament för kommuner att säga ja till vindkraftsprojekt, men nu går det i alla fall i rätt riktning.

Regeringen föreslår i propositionen att vindkraftsersättningen ska hanteras av verksamhetsutövaren. Detta innebär att vindkraftsbolagen ska beräkna och betala ut ersättning till de närboende.

Vänsterpartiet anser att det förslag som lämnades i betänkandet Värdet av vinden är att föredra, vilket skulle innebära att en myndighet ansvarar för systemet med intäktsdelning och beslutar om vem som har rätt till ersättning och att vindkraftsbolaget därefter ansvarar för utbetalningen. Ett sådant system med en ansvarig myndighet förespråkas även av flera remissinstanser.

Eftersom närboende är den grupp som påverkas mest av vindkraftens utbyggnad kan den så kallade vindkraftsersättningen vara ett bra sätt att öka den lokala acceptansen för vindkraftsanläggningar. Jag anser dock att regeringens förslag bör förtydligas på vissa områden.

Regeringen föreslår bland annat att det ska vara fastighetsägaren som ska ha rätt till vindkraftsersättningen. Eftersom ersättningsmodellen inte väger in antalet lägenheter i en fastighet innebär detta, som även Sveriges Allmännytta har påpekat, att boende i flerfamiljshus kommer att få en lägre ersättning. Regeringen bedömer att detta är ett begränsat problem men säger samtidigt att det inte helt kan uteslutas att flerfamiljshus kan ligga på ett avstånd som ger ägaren rätt till ersättning.

Enligt regeringen ska det vid dessa tillfällen vara upp till vindkraftsbolagen att avgöra om de vill lämna ytterligare ersättning utöver den som är lagstadgad. Enligt min mening är detta ett alltför godtyckligt resonemang, och regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag där det förtydligas att man ska ta hänsyn till antalet lägenheter i en fastighet och där det regleras hur de boende bör ersättas.

Regeringen framhåller även i propositionen att ett långsiktigt ekonomiskt stöd baserat på fastighetsskatten för vindkraftverk ska betalas ut till kommunerna. Det är bra, men regeringen har inte presenterat några sådana konkreta förslag.

Vänsterpartiet anser att fastighetsskatten för vindkraftverk ska återföras till kommunerna direkt i stället för att avsättas via statens budget. Ett sådant system skulle skapa en betydligt större långsiktighet och bidra till att kommunerna vet vilka förutsättningar som gäller i stället för att vara beroende av tillfälliga budgetsatsningar.

Herr talman! Det skulle finnas så mycket att göra om man verkligen ville att kommunmedborgarna ska känna att de får något tillbaka när de upplåter närmiljö för något som hela landet faktiskt behöver.

Vindkraft på land är det snabbaste sättet att få ny elproduktion på plats. Att få acceptans för detta hos kommunmedborgarna är dock en utmaning. Att bara ersätta närboende kan till och med få motsatt effekt när det gäller den kommunala tillstyrkan. Därför bör kommuner få ersättning när vindkraftverk placeras i kommunen. Detta skulle öka kommunkassan och göra det möjligt för kommunen att göra det bättre för alla som bor där.

Vänsterpartiet vill utreda och införa en modell som innebär att mer av värdet av den el som skapas genom vindkraft kan återföras till lokalsamhället och komma invånarna till del. Ett sådant system skulle fungera både som en ersättning för kommuner som redan har tackat ja till vindkraft och som ett incitament för fler kommuner att säga ja till ny vindkraft. Jag förordar därför att samhällen med vindkraft också ska få en produktionsbaserad ersättning som skulle kunna finansieras via energiskatten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Herr talman! Lärarna utför ett av Sveriges viktigaste arbeten. Det är de som får barnen på förskolan att upptäcka den där första läslusten, och det är de som får eleverna i förskoleklass att avkoda läsningen. Det är de som får eleverna att upptäcka att samhällskunskap eller matematik ju är jättespännande. Och för att lärarna ska kunna vara de allra skickligaste av lärare behövs det tid för att planera undervisningen, tid för uppföljning och även ett tak för hur mycket en lärare ska undervisa.

Lärarna har i dag bland de högsta sjukskrivningstalen på arbetsmarknaden – framför allt lärare i förskolan och lärare i fritidshem. Jag har träffat så många lärare som vittnar om en ohållbar arbetsmiljö där fler och fler arbetsuppgifter läggs på dem utan att det finns rimlig tid att utföra uppgifterna. Över hälften av Sveriges lärare och förskollärare har en ohållbar arbetsbelastning, och tre av tio är på bristningsgränsen för vad de orkar.

Därför är lagförslaget om att reglera lärares undervisningstid och planeringstid oerhört viktigt, och det är en seger för alla Sveriges lärare att vi ska fatta beslut om detta i riksdagen. Parterna har inte lyckats komma överens, och därför behövs det lagstiftning för att förbättra Sveriges lärares arbetsmiljö.

Herr talman! En del är bekymrade över att den reglering som nu genomförs kan komma att förvärra lärarbristen. Jag är dock ganska övertygad om att det enda sättet att få bukt med lärarbristen är att göra läraryrket mer attraktivt så att fler söker sig till det, och då behöver arbetsmiljön göras mer hållbar.

Vi behöver dock även satsa resurser på skolan för att lärare ska orka stanna kvar och för att hela skolmiljön ska bli hållbar. Vi har i dag lärare som bara orkar en eller två terminer efter avslutad lärarutbildning innan de söker sig vidare till andra yrken – eller blir sjukskrivna – därför att arbetsmiljön är för tuff. I dag jobbar 35 000 personer med lärarutbildning med annat. En undersökning som SCB gjorde 2022 visar att förklaringar till att lärare lämnar skolan är brister i arbetsmiljön, stress, arbetsbelastning och övertidsarbete.

Herr talman! I utredningen finns det en beräkning av vad den här reformen kommer att kosta Sveriges kommuner. Arbetsgivarparten bedömer kostnaden som högre, och sanningen ligger kanske någonstans däremellan. Jag ser en risk med att regeringen inte tillför tillräckligt med pengar för de reformer som nu genomförs på skolans område och som handlar om allt från ökad stödundervisning till mer särskilt stöd för eleverna. Kostnaderna riskerar att lämpas över på kommunerna, och då får vi ju inte en förbättrad arbetsmiljö för lärarna.

Här måste regeringen ta ansvar. Den här regleringen av lärarnas undervisnings- och planeringstid är lärarnas viktigaste fråga, och den måste genomföras i verkligheten. Men det får inte ske på bekostnad av annat i skolan, utan staten måste skjuta till riktiga pengar.

De omfattande dokumentationskraven för lärarna ska minska, vilket är viktigt och bra. I propositionen föreslås att information om barnets eller elevens utveckling ska ges vid tillfällen som personalen bestämmer och att utvecklingssamtal ska hållas en gång per år i stället för en gång per termin. Det köper vi helt och hållet.

En minskning av administration får dock inte leda till att vårdnadshavare inte får information om barnets utveckling. Behov av stöd eller annan viktig information om barnet måste nå vårdnadshavarna för att det inte ska drabba elevernas kunskapsutveckling negativt. Därför måste det säkerställas att kontakten mellan skola och hem är tillräcklig, för att barns och elevers kunskapsutveckling och sociala utveckling ska bli så bra som möjligt.

Vi måste nu se till att lärarnas arbetsmiljö i förskola och skola blir bättre på riktigt. Här är en lagstiftning om lärarnas undervisningstid, planeringstid och uppföljning en oerhört viktig pusselbit. Vi måste också gå vidare och lagstifta om barngruppernas storlek i förskolan för att arbetsmiljön där på riktigt ska bli bättre, och vi måste se till att det finns tillräckligt med utbildade förskollärare ute på förskolorna. Vi måste även se till att klasstorlekarna i skolan minskar, så att lärarna får möjlighet att göra ett bra jobb.

Även om den här propositionen ökar lärares möjlighet att få tid för administration och planering beror en stor del av bördan i dag på att klasserna är så stora. Vi behöver se till att det finns resurser på skolorna att ta hand om de elever som behöver stöd. För elevers och lärares skull behöver vi också göra upp med marknadsskolan, som dränerar svensk skola på pengar.

Herr talman! Jag är glad att vi nu tar ett steg mot att göra arbetsmiljön för lärarna bättre. Den lagstiftning som vi nu fattar beslut om ska följas av en förordning från regeringen där man slår fast ett tak för undervisningstid och hur mycket planeringstid som lärarna ska ha. Jag kommer att följa det mycket noga. Det här måste bli bra i verkligheten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2, som handlar om att reformen måste finansieras ordentligt.

Fru talman! Alla elever ska få det stöd de behöver för att klara skolan. Ingen elev ska lämnas efter. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Alltför många elever går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet, och alltför många föräldrar vittnar om att deras barn inte får det stöd de behöver i skolan. Statistiken talar sitt tydliga språk: Nära 20 000 elever lämnade förra året nionde klass utan gymnasiebehörighet.

Skillnaderna över landet är också stora. 42 procent av eleverna i Gnosjö saknade behörighet, tätt följt av Herrljunga och Haparanda. Det här säger oss att det behövs resurser, särskilt i glesbygdskommuner och i socioekonomiskt utsatta områden.

Det finns i dag flera nivåer av stöd för elever som behöver det. Den första nivån är extra anpassningar i klass. Detta infördes 2014 när Björklund var utbildningsminister. Men nu vill regeringspartierna förändra det stödsystem de själva införde. Systemet med extra anpassningar har inte fallit väl ut, och vi ser att skolresultat och lärarnas arbetsbelastning är katastrofala. Även om detta inte var tänkt att ersätta särskilt stöd har det lett till att antalet elever som får särskilt stöd har minskat dramatiskt. Lärarna vittnar också om att det är väldigt betungande att göra många anpassningar, särskilt som klasstorlekarna har ökat och läraren ofta är ensam i ett klassrum med väldigt många elever.

I dag är det ett problem att det är få elever som får nästa nivå av stöd, det vill säga särskilt stöd. Även om det enligt skollagen inte krävs en diagnos kräver rektor eller annan skolledare ofta en diagnos för att särskilt stöd ska sättas in.

Enligt den proposition som nu ligger på bordet ska man i stället för att göra extra anpassningar gå direkt till särskilt stöd när undervisningen eller klassrumsmiljön inte fungerar för eleven. Det är positivt och kan bli bra om man gör det på rätt sätt. Men det finns också en oro för att konsekvenserna av att ta bort extra anpassningar inte är tillräckligt utredda och, framför allt, att man inte kan svara på hur det särskilda stödet exakt ska utformas.

Det behövs ekonomiska resurser och personal för att kunna ge särskilt stöd. Det krävs även en utbyggd elevhälsa. Dessutom behöver klasstorlekarna minska i stället för att fler och fler elever trycks in i varje klassrum. Då kommer också antalet elever som behöver särskilt stöd att minska.

Fru talman! Med denna förändring finns det en risk att barnet kastas ut med badvattnet. Det är många olika förändringar som ska klämmas in 2028: nytt betygssystem, nya läroplaner och nytt stödsystem.

De stora frågorna är: Kan vi säkerställa att elever som är i behov av stödundervisning också får det? Kan vi säkerställa att elever som är i behov av särskilt stöd också får det? Finns det specialpedagoger och speciallärare att tillgå, och har kommunerna resurser nog att genomföra detta?

Vi måste se till att alla elever får en bra utbildning av utbildade lärare. Tidigare var det vanligt att outbildade elevassistenter fick ta hand om elever med de största utmaningarna, men det kan inte vara svaret när det gäller att ge elever rätt stöd.

Det som på riktigt skulle göra skillnad i svensk skola är att minska klasstorlekarna och ge ekonomiska resurser till skolorna. I stället för att som regeringen sänka skatten för de allra rikaste hade dessa pengar kunnat läggas på skolan. Sverige har gått miste om 100 miljarder genom regeringens skattesänkningar. I stället för att aktieägarna ska plocka ut skolpengen i vinst hade dessa pengar kunnat gå till stöd åt de elever som behöver det. Skolpengen ska gå till eleverna, inte till vinster. Ett skräckexempel är de friskolor i Malmö som Sydsvenskan har granskat. De hade knappt några behöriga lärare och nekade elever särskilt stöd. I stället köptes lyxbilar för pengarna.

Fru talman! Ansatsen i propositionen är att särskilt stöd ska sättas in snabbare, vilket är väldigt positivt. Men risken är att det stannar vid ord om man inte ger kommunerna förutsättningar att genomföra detta i praktiken. Regeringen påpekar i propositionen att det är kommunernas arbetsgivaransvar att se till att det finns tillräckligt med personal i form av lärare, speciallärare och specialpedagoger. När en proposition innebär förändringar för strukturen i skolan tycker jag att det är svagt att skjuta över ansvaret på kommunerna. Reformen kommer ju att öka behovet av dessa personalkategorier.

Barnombudsmannen skriver i sitt remissvar att det också behöver finnas organisatoriska förutsättningar att ge barn stöd utifrån deras faktiska behov av personal med adekvat kompetens och att en viktig del i detta är att det finns fungerande och tillgängliga kringfunktioner, till exempel personal med specialpedagogisk kompetens. Organisationen Funktionsrätt Sverige är oroad att detta leder till mer segregation i skolan.

Propositionen måste också ses tillsammans med de andra förändringar regeringen genomför på skolområdet, bland annat den proposition om trygghet och studiero som vi debatterade i förra veckan. Exempelvis ska nu fler elever kunna visas ut ur klassrummet utan dokumentation. Flera förändringar riskerar att slå mot barn med bland annat NPF.

För att minska behovet av särskilda lösningar i skolan behöver vi minska klasstorlekarna. Flera remissinstanser lyfter fram behovet av att utreda klasstorlekar, däribland Sveriges Lärare. Utredaren vars utredning propositionen bygger på framhåller också att detta skulle behöva utredas.

Specialpedagogiska skolmyndigheten lyfter fram att stödundervisning kräver omfattande resurser och att den riskerar att ske på bekostnad av annat.

Om vi på riktigt vill att detta ska leda till ett förbättrat stöd och inte till att vi står här igen om åtta år med en ny proposition som ska lösa problemet måste vi se till att detta blir bra i verkligheten, inte bara på papperet. Varken elever eller samhälle har råd att misslyckas. En misslyckad skolgång påverkar hela livet, för man får sämre möjligheter i arbetslivet och har högre risk att hamna i kriminalitet. Sveriges Lärare släppte nyligen rapporten F som i Fängelse, som visar att det är 14 gånger högre sannolikhet att dömas till fängelse för dem som inte har godkända betyg från grundskolan jämfört med dem som har godkända betyg.

Regeringspartiet Liberalerna säger sig vilja minska klasstorlekarna i skolan. De har haft fyra på sig, men utvecklingen har gått åt helt fel håll, med de värsta nedskärningarna i skolan på 30 år. I den utredning som ligger till grund för propositionen vi nu debatterar konstaterar utredaren att det saknas reglering av elevers fördelning på klasser eller grupper och om klass- och gruppstorlekar i nuvarande författning.

Utredningens förslag om stödundervisning aktualiserar frågan om gruppstorlekar och, om det ska regleras, hur stor en ordinarie klass eller grupp ska vara. Utredaren har inom ramen för den här utredningen möjlighet att utreda frågan men gör bedömer att frågan om klass och gruppstorlekar behöver utredas vidare. För mig är det ett stort frågetecken. Varför har man inte gått vidare och tittat på frågan? Varför har regeringen inte gett ett sådant uppdrag?

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.

Fru talman! Då har jag fått svar på det. De tidigare reformerna gällande skolan har varit ideologiskt drivna och inte baserade på fakta och den bästa kunskapen som vi har. Det var det som Forssell sa.

Jag vill lyfta en annan fråga här. Det handlar om att Liberalerna var ute i går och sa att man ska ha ett tak på maximalt 20 elever i en klass i lågstadiet.

Liberalerna sitter på regeringsmakten och har utbildningsministerposten, men ändå gör man ingenting som går i den riktningen. Tvärtom har ni sänkt skatten för de allra rikaste samtidigt som skolelever får se lärare sägas upp. De får se fler skolelever i varje klass i stället för färre.

Ni hade kunnat tillsätta en utredning om att titta på klassernas storlek. Det föreslog också utredaren som tog fram den utredning som ligger till grund för det betänkande som vi debatterar i dag. Men det har regeringen inte gått vidare med. Hade man menat allvar med detta hade man haft all chans i världen att göra det. Ni har haft fyra år på er, och ändå händer ingenting.

Fru talman! Jag är lite trött på att höra debatten om att Kommunsverige går med så stora överskott. Tittar man på vad som har hänt under mandatperioden ser man att under den värsta inflationskrisen larmade Sveriges lärare om de värsta nedskärningarna på 30 år.

De nedskärningarna ligger kvar i Kommunsverige. Det är därför man nu helt plötsligt går med plus. Det är för att man har sagt upp lärare och stängt ned förskolor och skolor. När ekonomin helt plötsligt vänder går man med plus.

Jag vill betona detta. Till exempel Gnosjö, som har de lägsta skolresultaten i hela Sverige, gick back med 21 miljoner 2024, och gick back med 44 miljoner 2023. Att de gör ett litet överskott i år är bara en återhämtning från de år som de gick minus. Jag vill att ni slutar med den retoriken.

Fru talman! Vi debatterar en väldigt viktig fråga, nämligen att förbättra stödet till landets skolelever. Det är i dag 100 000 elever som inte får det stöd de har rätt till.

Det var ju den tidigare alliansregeringen som införde systemet med särskilda anpassningar. Forssell sa i den tidigare repliken att det nu sker ett ideologiskt skifte, och då undrar jag vad det är för ideologiskt skifte som Liberalerna har gjort sedan den tiden, för det är ju er tidigare regering som är ansvarig för det system som vi nu har.

Jag skulle vilja peka på att de viktigaste sakerna för att faktiskt få till ett bra stöd för eleverna inte bara är att skruva i systemet, utan det är att få till rätt resurser till skolorna där ute. Det ska finnas tillräckligt många lärare, specialpedagoger och andra som kan undervisa de elever som behöver det allra bästa stödet.

Risken med det beslut som vi fattar i dag är att det här inte kommer att ske i verkligheten utan att det blir en papperstiger: att man säger att eleverna ska få rätt till mer stöd, men ändå händer ingenting. Vi ser ju att resultatet av den här regeringens mandatperiod är att fler elever går ut årskurs 9 med betyget F. Det är helt enkelt fler elever som hamnar efter.

Hur ska regeringen se till att det här faktiskt sker där ute? Kan ni garantera att ni i er regering kommer att prioritera skolan framför skattesänkningar under nästa mandatperiod? Det har ni nämligen inte gjort den här mandatperioden.

Fru talman! Jag förstår att det Joar Forssell vill att jag ska säga nu är att jag hatar företagande. Men det gör jag verkligen inte. Jag tycker att det är superbra med dem som driver företag. De får Sveriges ekonomi att bli bättre. Det vill jag vara tydlig med.

Det vi pratar om i dag är vad som ska ingå i skolans läroplan, och här har regeringen lagt fram ett förslag om att entreprenörskap ska utgå ur de inledande delarna av läroplanen.

Det normala förfarandet när man tittar på en proposition är att överväga vilka delar man kan acceptera och vilka man anser är dåliga. Vi har kommit fram till att det allvarligaste i den här propositionen är att regeringen vill stryka elevinflytandet och värdet av jämställdhet och av att jobba mot diskriminering och kränkande behandling och försvaga sexualundervisningen. Det är det som är allvarligt i propositionen, och det är det vi är emot.

Varför ämnet entreprenörskap försvinner får Joar Forssell själv svara på. Det är ju hans regering som har lagt fram propositionen.

Jag känner inte att entreprenörskap är särskilt viktigt. Det finns andra partier som tycker att det är viktigt att det står kvar, men för mig är det inte lika viktigt som de demokratiska värdena, att alla elever ska bli trygga medborgare som vet hur man utövar inflytande och som vet rätten till sin egen kropp. Det tycker jag är viktigt att skolan är med och bidrar till.

(Applåder)