Isabell Mixter

Fru talman! Det är ju mycket enkelt: Om inget dramatiskt uppstår eller händer finns det två regeringsalternativ att välja mellan. Det är ganska märkligt att säga att vi får se hur valresultatet blir. Jag tror inte att väljarna är särskilt nöjda med det beskedet. Centerpartiet blir också ganska irrelevant för sig självt.

Jag har lite svårt att förstå varför Centerpartiet inte kan svara på om man väljer Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och det gänget eller Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar med flera. Jag tror att Centerpartiets väljare är intresserade av att få svar på var Centerpartiet står i denna fråga.

Kommer Centerpartiet att sälla sig till en regering som drivs av att ställa människor mot människor eller till ett regeringsunderlag som har framtidstro, visioner och en politik för ett bättre Sverige? Jag vill gärna höra ledamotens svar på den frågan.

Fru talman! Det finns tre partier i oppositionen som står relativt nära varandra i denna budgetdebatt. Det är Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet - tre partier som vill se att det avsätts mer pengar till sjukförsäkringen för att förbättra förutsättningarna för trygghet och återgång i arbete.

Sedan har vi Centerpartiet, i den breda mitten, som i princip inte föreslår något alls på området, samtidigt som vi ser hur illa fungerande sjukförsäkringen är i verkligheten.

Nu har det gått två år av mandatperioden. Vi har sett hur regeringen och Sverigedemokraterna kör det här landet i botten. Hushållen går på knäna. Sjukvården är i djup kris. Regeringen prioriterar miljarder till dem som redan har mest.

Jag vill ställa en enkel fråga till ledamoten: I vilken regering tänker sig ledamoten att Centerpartiet ska sitta? Är det Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som är ledamotens statsministerkandidat?

Fru talman! Efter två år av regeringens och Sverigedemokraternas regerande är prioriteringarna tydliga. Vi ser vad regeringen prioriterar i sin budget. Det är dessvärre inte ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, som vi debatterar här i dag. Den mest prioriterade målgruppen i Tidögängets budget är människor med månadslöner på över 70 000-80 000 kronor.

Samtidigt som regeringen har lagt 34 miljarder kronor på skattesänkningar är sjukvården fortsatt i kris, och hushållen har det mycket ansträngt.

Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera de problem vi har framför oss. Vi ser hur arbetslösheten växer, hur framtidstron har stannat av, hur ojämlikheten ökar, hur sjukvården är i kris och hur klimatomställningen lämnas åt sitt öde.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stark kontrast till Tidöpartiernas budget. I stället för en politik som gynnar några få lägger vi fram en budget som hanterar samhällsproblemen och som ger vanligt folk mer i plånboken.

Handels rapport Sjuk på jobbet visar att hela sju av tio i handeln går till jobbet trots sjukdom. På hela arbetsmarknaden är det runt 60 procent som gör detsamma. De två vanligaste anledningarna till att folk går till jobbet trots sjukdom är att man inte vill belasta sina arbetskamrater och att man inte har råd att stanna hemma.

Det är alltså så för en hel del av dem som arbetar: Man har inte råd att vara hemma trots sjukdom. Jag tycker att vi borde kunna vara överens i denna kammare om att det är ett problem.

Under pandemin fanns det en möjlighet att få ersättning för karensavdraget från Försäkringskassan i syfte att minska smittspridningen. Det kan man tycka är rimligt som en generell praxis, men den ersättningen är nu borttagen.

I slutet av förra mandatperioden tillsattes en utredning som skulle se över karensavdraget. Slutsatsen hade kunnat bli att karensavdraget skulle tas bort, men det vet vi inte eftersom utredningen inte fick fortsätta. Den lades ned av den här regeringen och Sverigedemokraterna.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ för det utgiftsområde som vi debatterar i dag skulle karensavdraget avskaffas. Det är inte mer än rimligt att vi utjämnar den ekonomiska orättvisa som det innebär att vissa har yrken där man kan arbeta hemma trots att man är snuvig medan andra har yrken där man träffar många människor och har en högre risk att bli smittad och inte kan arbeta hemifrån. De senare drabbas ekonomiskt hårt när de blir sjuka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Fru talman! Sjukförsäkringen, den trygghet som finns när vi blir sjuka, är i dag illa fungerande. Ledamoten före mig, från Moderaterna, talade om trygghet. Men det är nog inte något som allmänheten först och främst tänker på i fråga om sjukförsäkringen.

Vi har fått höra otaliga berättelser om människor som hamnar i limbo, som blir av med sina ersättningar och som får avslag trots att de har mycket svåra sjukdomar och inte kan arbeta.

Det finns uppror på Facebook som samlar nära 100 000 människor som delar sina berättelser om hur det här systemet inte fungerar och om hur det inte handlar om trygghet.

Vi har sett årtionden av åtstramningar och skärpningar av regelverken. Det finns en stor osäkerhet hos den som blir sjuk när det gäller om man över huvud taget kommer att få ersättning och, om man får den, om den går att leva på. Detta behöver vi helt enkelt lösa.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ skulle taket i sjukpenningen höjas så att 80 procent av löntagarna får ut 80 procent av lönen i ersättning om man skulle få sjukpenning. Det är en viktig princip. Ska vi ha ett system som vi kan lita på ger oss ersättning när vi blir sjuka måste taket i sjukpenningen höjas.

I dag är det så att om man är sjukskriven i mer än ett år sänks ersättningen helt plötsligt från 80 procent till 75 procent. Man kan ju tycka att det är rimligt att människor ska tillbaka till arbetet så snabbt som möjligt, det tycker Vänsterpartiet också, men det finns också tillfällen då det inte är möjligt att komma tillbaka till arbetet snabbare. Man kanske helt enkelt har en svår sjukdom som gör att man behöver längre tid för att rehabilitera sig. Varför ska man då straffas genom att få mindre pengar i plånboken?

Det är helt orimligt, och därför vill Vänsterpartiet ta bort sjukpenningen på så kallad fortsättningsnivå så att man även efter ett år ska få en ersättning som motsvarar 80 procent.

Den som har varit arbetslös innan man blir sjukskriven får i dag 543 kronor om dagen, en ersättning som inte har höjts sedan 2015. Samtidigt har vi haft en skenande inflation. Anna, som har fått använda sitt pensionssparande för att betala räkningarna, beskriver i tidningen Arbetet summan som ett hån.

Vänsterpartiet vill se att taket i sjukpenningen för arbetssökande höjs till 712 kronor per dag och sedan indexeras. Det är inte rimligt att det ligger kvar på samma nivå år efter år trots att kostnaderna och annan löneutveckling ökar. Detta föreslår vi i vårt alternativ.

Den som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning får också en mycket låg ersättning som i princip är omöjlig att leva på i dag. Vänsterpartiet vill därför se att ersättningsnivån inom sjuk- och aktivitetsersättningen höjs till 80 procent av antagandeinkomsten. Rätten till dessa förmåner ska också bedömas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som gäller för rätten till sjukpenning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vänsterpartiet yrkar avslag på regeringens lagförslag om att ta bort regeln om tillgodoräknande av hemlandstid för sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Den här regeringen bedriver en politik som sätter människor i fattigdom.

Rätten till livränta för den som har blivit skadad på arbetet har under lång tid försvagats. Vi har därför med förslag i vår budget som syftar till att fler ska få rätt till livränta.

Under den här regeringens tid har vi sett hur handläggningstiderna på Försäkringskassan har skapat stora problem för människor som väntar på beslut och på ersättning. Regeringen verkar nu i elfte timmen och efter otaliga reportage om människor som tvingats låna pengar av anhöriga eller vända sig till försörjningsstöd för att kunna överleva dagen ha vaknat till.

Försäkringskassan har också under lång tid varit väldigt tydlig med att de behöver mer pengar för att klara sitt uppdrag. Det senaste budgetäskandet från Försäkringskassan går inte att misstolka. Budskapet var: Vi behöver mer pengar, eller så behöver regeringen tala om för oss vad vi inte ska göra.

I den här budgeten har regeringen tillfört en del pengar, och det är bra. Men jag och Vänsterpartiet är skeptiska till om det kommer att räcka, för man har inte gått Försäkringskassan till mötes helt och hållet. Man har också tillfört fler uppdrag till Försäkringskassan.

Det är oerhört viktigt för våra trygghetssystem och för tilliten till våra myndigheter att handläggningstiderna inte blir orimligt långa. I vårt budgetförslag höjer vi därför Försäkringskassans anslag i syfte att handlingstiderna ska kunna minska.

Under såväl tidigare borgerliga regeringar som socialdemokratiskt ledda regeringar har andra mål än ekonomisk trygghet och rehabilitering varit gällande inom sjukförsäkringen. Vi har sett stupstocken och de oerhörda konsekvenser den fick. Vi har också sett hur de siffersatta målen i sjukförsäkringspolitiken har lett till utförsäkringar och personliga tragedier.

Det är därför på tiden att målet för utgiftsområdet ändras så att målet, i stället för siffror och att så få som möjligt ska vara sjukskrivna, i stället blir att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och kunna återgå i arbete.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Det blir ganska absurt att höra på ledamotens svar. Man försvarar dessa enorma skattesänkningar och säger att de är rimliga samtidigt som vi ser en välfärd som håller på att brisera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Man säger att de som ställer klockan ska få lön för mödan. Det är faktiskt så, om man ska vara ärlig, att den allra största delen av dessa skattesänkningar inte går till barnskötaren eller till undersköterskan. Och när de en dag blir sjukskrivna på grund av de usla arbetsförhållanden som råder inom dessa sektorer kommer de inte att få ett dugg av era skattesänkningar. De som är sjukskrivna blir faktiskt dubbelt drabbade i detta samtidigt som man nu sänker skatten för dem som går och jobbar.

Man kan tycka att detta är jättebra. Vi vill också se att människor arbetar, men vi vet att detta arbetsliv leder till att människor blir sjukskrivna. De får då inte ett dugg av era skattesänkningar. De får fortsätta med låga ersättningar som knappt räcker till mat och hyra. De får låna pengar av sina anhöriga för att ens ha råd att överleva dagen. Samtidigt säger man att det ska löna sig att arbeta.

Vad är tacken för att man har arbetat ett helt arbetsliv och slitit ut sig? Vad är tacken för att man blir sjukskriven? Jo, statsminister Ulf - nu håller jag på att blanda ihop orden Åkesson och Kristersson; om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt vem som är statsminister i denna regering - får tusentals kronor i skattesänkning samtidigt som de sjukskrivna inte får någonting.

Vad är tacken för att man har slitit ett helt arbetsliv och slitit ut sig, för att man dag ut och dag in försökt lösa alla kriser på förskolan och i vården? Tacken är att man inte får någonting samtidigt som Ulf Kristersson är värd hundra gånger mer i fråga om skattesänkning än vad man själv är. Hur ser ledamoten på det?

(Applåder)

Fru talman! Jag ska försöka hålla tungan rätt i mun den här gången och undvika otrevliga ord. Vi får se hur det går.

Ledamoten Caroline Högström talade om att hon oroar sig över att kvinnor mitt i livet inom vård, skola och omsorg ligger högt i sjukskrivningsstatistiken. Så långt är vi överens om verklighetsbeskrivningen. Det är så det ser ut i det här landet. Man kan dock bli lite fundersam - om ledamoten liksom jag oroar sig över detta - över att krisen inom vården, skolan och omsorgen samtidigt tillåts fortsätta.

Vi har den värsta sjukvårdskrisen på decennier i det här landet, och regeringen prioriterar att lägga 34 miljarder på skattesänkningar. Dessa skattesänkningar går framför allt till dem som redan har allra mest i plånboken. Samtidigt låter man krisen i välfärden pågå.

För mig är det ett ganska tydligt samband: Om man fortsätter att låta det vara alldeles för lite personal inom dessa verksamheter kommer fler att bli sjukskrivna, helt enkelt. Det är en ganska enkel matematik, och jag skulle gärna vilja höra ledamoten resonera kring det. Hur ser hon på att man fortsätter att underfinansiera välfärden och samtidigt oroar sig över de höga sjukskrivningstalen inom dessa branscher och sektorer?

Fru talman! Det är väldigt intressant att höra ledamotens svar på min fråga. Det här kan ju bara tolkas som att Sverigedemokraterna är nöjda med sitt sätt att vara en del av den här regeringen. De är nöjda med att ha lagt ned alla de utredningar som faktiskt skulle titta på förbättringar inom sjukförsäkringen, trots att Sverigedemokraternas krav i sjukförsäkringsfrågor år efter år har legat nära Vänsterpartiets.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Ni har krävt stora förbättringar, Clara Aranda, och slagit på stora trumman för att vara de som står upp för de sjukskrivna. Samtidigt står ni här och säger att det inte är så lätt att regera och att Vänsterpartiet borde prova på. Men vet du vad? Vi har faktiskt svart på vitt vad som hände när Vänsterpartiets mandat behövdes - när vi behövdes - i samarbetet med Socialdemokraterna. Då förbättrades sjukförsäkringen. För första gången på 13 år, om man ska vara exakt, förbättrades sjukförsäkringen. Fler fick möjlighet att vara sjukskrivna längre när Vänsterpartiets mandat behövdes.

Det ni har gjort är att helt strunta i den här frågan nu när era mandat behövs. Mig veterligen har ni dessutom suttit lika lite i regering som Vänsterpartiet, så det är att sätta sig på ganska höga hästar att säga att Vänsterpartiet borde prova på det. Vi får väl se hur det går i valet och om det blir så att Vänsterpartiet återigen får visa att sjukförsäkringen blir bättre när vi är med och regerar.

Vi ser nu resultatet av att Sverigedemokraterna är med och bestämmer: Då skiter man i den här frågan. Man säger innan att frågan är jätteviktig, men när man sitter och faktiskt förhandlar är den inte så viktig. När man sedan har lyckats lägga ned en liten utredning säger man: Nu har vi vunnit - vi är Tidösamarbetets sociala samvete. Titta gärna era väljare i ögonen och säg det, Sverigedemokraterna! Jag tror inte att era väljare är nöjda, och jag hoppas att de på valdagen kommer att välja annorlunda.

(Applåder)

Fru talman! "Vi är Tidösamarbetets sociala samvete." Så lyder rubriken på en debattartikel undertecknad Clara Aranda och Oscar Sjöstedt. Ingressen lyder: "Vi lovade väljarna att sjukförsäkringen skulle bli bättre, inte sämre. Nu infriar vi det löftet."

Det här att Sverigedemokraterna nu ska förbättra sjukförsäkringen tycker jag var en väldigt spännande nyhet. Man funderar då på om det är ett borttagande av rehabiliteringskedjan som är på gång. Eller handlar det om ett borttagande av karensavdraget? Handlar det om högre ersättning generellt för de sjukskrivna? Jag är extremt nyfiken på att höra vilka förbättringar Sverigedemokraterna har fått igenom i förhandlingarna, för efter två år med den här regeringen har vi hittills inte sett några förbättringar.

Tvärtom har man stoppat alla utredningar som skulle titta på förbättringar inom sjukförsäkringen - de utredningar som vi i Vänsterpartiet fick igenom när våra mandat behövdes i samarbetet med Socialdemokraterna. Det var utredningar som skulle se över förbättringar i sjukförsäkringen och se över möjligheten till slopad karens.

I stället har den här regeringen ägnat all sin tid åt att utreda borttagandet av de förbättringar som Vänsterpartiet fick igenom tillsammans med den socialdemokratiskt ledda regeringen 2021 och som innebär att många fler nu får vara sjukskrivna under längre tid. Regeringen har ägnat all sin tid åt att utreda varför det skulle vara dåligt att sjukskrivna kan få längre tid på sig att rehabiliteras.

Jag vill därför verkligen fråga ledamoten hur hon kan se sina väljare i ögonen och tala om förbättringar i sjukförsäkringen.

Fru talman! Jag vädjar till statsrådet att följa spelreglerna för interpellationsdebatter, det vill säga att det är interpellanten som ställer frågorna och statsrådet som svarar.

Jag vill gärna ha svar på om Anna Tenje anser att dagens ordning är bra: att den som skadas på arbetet inte får rätt till ersättning, förlorar inkomst och kanske behöver flytta från sitt hem - detta för att arbetsgivaren inte har sett till att det inte ska uppstå olyckor. Man kan exempelvis ha jobbat som sjuksköterska och fått covid och långtidssviter av det. Det är detta debatten behöver handla om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska ändå svara på Anna Tenjes fråga om vår budget och att vi ställer oss bakom utredningen. I vår budgetmotion framgår det tydligt att vi ställer oss bakom vissa delar av utredningen men att vi samtidigt vill förändra tidsgränserna som föreslås i utredningen. Du kan gärna få den av mig så att du kan läsa på.

Inspektionen för socialförsäkringen konstaterar att en del av förklaringen till att många färre beviljas livränta i dag är de förändringar som den tidigare moderatledda regeringen genomförde 2008. Att då dra upp vad Vänsterpartiet inte gjorde under förra mandatperioden är inte riktigt rättvist.

Jag frågar därför: Vad ska regeringen göra för att människor ska kunna vara trygga på arbetet och veta att de är försäkrade?

Fru talman! Anna Tenje nämnde att en av anledningarna till att det betalas ut färre livräntor är att det kommer in få ansökningar. Det är ju också någonting som hanteras i förslagen i utredningen, alltså att Försäkringskassan automatiskt ska utreda om man har rätt till livränta. Detta är någonting som skulle förbättras om man genomförde de här förslagen.

Sedan vet jag inte om Anna Tenje menar att jag skulle vara kritisk till att det är en lång tidsgräns innan man kan bli beviljad livränta, men det kan jag tala om att jag är. Det är en av de saker som Vänsterpartiet invänder mot när det gäller den här utredningen. Vi anser att man snabbare borde utreda om det rör sig om en arbetsskada och att den tidpunkten borde förläggas till dag 90. I och med att Anna Tenje lyfte den frågan vill jag gärna höra ministerns syn på den.

Jag kan också konstatera att det inte kommer något besked om när förbättringarna i arbetsskadeförsäkringen ska komma. Det är oerhört angeläget att vi får en förändring på plats. Exempelvis menar LO nu att huvudregeln har blivit att en arbetsskadad arbetstagare inte får någon ersättning från försäkringen. Detta beror på den bevisregel som finns och på det så kallade varaktighetskravet.

Man kan också konstatera att det är en betydligt minskande andel som får rätt till livränta. En effekt av det är att statens kostnader för arbetsskadeförsäkringen har minskat betydligt. I genomsnitt har försäkringen ett överskott på 1,8 miljarder kronor årligen. Det är en väldigt orimlig ordning - detta är ju en försäkring som vi gemensamt betalar in till och som står med väldigt stora överskott, samtidigt som vi vet att människor skadar sig i arbetet men inte får den ersättning de faktiskt har rätt till.

Jag ser det därför som oerhört angeläget att vi kommer fram med ett sådant här förslag, och jag hoppas också att Anna Tenje och regeringen kan leverera ett besked.

Om utredningens förslag skulle genomföras skulle det innebära att 1 500 fler per år skulle bli beviljade ersättning. Det skulle vara ett enormt kliv framåt, och det skulle innebära stor skillnad för många av dem som skadas i arbetet. Jag vill därför återigen fråga Anna Tenje om man avser att genomföra de här förslagen.

Fru talman! Tänk dig ett samhälle där du går till jobbet varje dag - som sjuksköterska, undersköterska, lagerarbetare eller snickare - och är trygg med att arbetsgivaren gör allt den kan för att förebygga skador i arbetet. Om olyckan trots allt skulle vara framme och du skadar dig på arbetet är du tryggt försäkrad. Du kan fortsätta att försörja din familj och bo kvar i ditt hus även om du skadar dig på jobbet.

Vänsterpartiet anser att arbetsskadeförsäkringen ska vara trygg, rättssäker och jämställd. Den som skadar sig på jobbet ska ha rätt till stöd, hjälp och ersättning. Alla arbetstagare, oavsett vilket kön eller yrke de har, ska ges likvärdiga möjligheter att få skador erkända som arbetsskador.

Så är det inte i dag. På drygt tio år har antalet personer som beviljats livränta blivit sex gånger mindre. Denna nedgång sammanföll enligt Inspektionen för socialförsäkringen med den förändring av sjukförsäkringen som den moderatledda regeringen genomförde år 2008. På 20 år har antalet personer som får livränta minskat med hela 80 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan hålla med Anna Tenje om att det exempel jag använde skriftligt inför denna interpellationsdebatt kanske inte var perfekt, men jag har ett annat exempel från P4 Värmland.

Thomas Martinsson är en av dem som har skadat sig på arbetet. Han skadade ryggen på arbetet för elva år sedan men får inte någon ersättning från Försäkringskassan och har inte fått rätt till livränta. I dag lever han utan inkomst. Han har konstant smärta och kan inte arbeta. Han är bara en av många som har drabbats av det otillräckliga skydd som arbetsskadeförsäkringen ger i dag. När han blev intervjuad av P4 Värmland den 4 november sa han att det nästan är så att våra husdjur har bättre försäkringsskydd än vad vi har på jobbet. Han sa också att han inte är lat och att han gärna hade jobbat om han hade kunnat, men det går inte.

Frågan om en förbättrad arbetsskadeförsäkring aktualiserades väldigt tydligt under pandemin. Många av dem som arbetade i kontaktyrken drabbades av långtidscovid och blev nekade livränta på grund av det regelverk som i dag finns gällande arbetsskadeförsäkringen. Beviskraven är alltför höga för att man ska beviljas livränta.

År 2021 tillsattes en utredning för att göra en översyn av arbetsskadeförsäkringen. Utredningen har lämnat sitt betänkande till regeringen. Där finns en rad förslag som skulle göra att fler får rätt till ersättning och till en mer korrekt sådan. Försäkringen skulle bli mer könsneutral; i dag missgynnas framför allt kvinnor av regelverket för arbetsskadeförsäkringen. Besluten skulle bli mer rättssäkra och likformiga. Livräntan skulle också bättre följa inkomstutvecklingen.

Detta är efterlängtade förbättringar som vi i Vänsterpartiet välkomnar. Vi skulle vilja göra en del justeringar i de förslag som finns, men det väntar vi med tills de eventuellt ligger på bordet.

Anna Tenje hänvisade i sitt svar till att utredningen är omfattande och till att den bereds i Regeringskansliet. Jag kan dock konstatera att det föreslogs i betänkandet att förändringarna skulle träda i kraft den 1 juli 2024, så jag tror att det är många som väntar och undrar när regeringen ska komma till skott. Avser Anna Tenje att ta några initiativ till att förslag ska komma på bordet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Göteborgs-Posten rapporterade i början av veckan om 57åriga Marie som diagnostiserades med bröstcancer för drygt tio år sedan. Efter tuffa behandlingar blev hon av med sitt jobb, och i dag lever hon med kronisk cancer och kan därför inte arbeta. Hon får sjukpenning på 543 kronor per dag, och hennes ekonomi har rasat. Om hon inte hade levt tillsammans med någon skulle hon ha små utsikter till att klara av situationen.

Marie har fått frågan från Försäkringskassan hur länge hon har kvar att leva. Hon säger i intervjun: De frågade hur länge jag har kvar att leva, det vill säga hur länge jag ska vara en belastning och kostnad för dem. Så uppfattade hon frågan.

I samma artikel ställs frågor till Anna Tenje, ansvarig minister, om rimligheten i att leva på 543 kronor per dag. Jag vill alltså fråga Anna Tenje om regeringen kommer att ta några initiativ till att höja taket i sjukpenningen för arbetssökande.

Fru talman! Det är intressant vilken resa den här regeringen gör. Under den ekonomiska kris som vi nu delvis börjar komma ur har man verkligen lyft fram bostadsbidraget som en enormt träffsäker och viktig åtgärd för de svagaste hushållen. Nu låter det väldigt annorlunda. Nu säger man att man inte ska permanenta bidragen till människor och att vi måste ge dem mer piska för att de ska komma ut och arbeta.

Jag är helt med på att människor ska kunna ha en egen försörjning och trygghet och framför allt en högre levnadsstandard än många har i dag. Det är en fruktansvärt svår situation att ha en så låg inkomst att man kvalificerar sig för bostadsbidrag; den inkomsten är enormt låg.

Men med detta sagt innebär detta de facto att man trappar ned bostadsbidraget - att människor kommer att få mindre pengar i plånboken. Människor som exempelvis ensamstående föräldrar, som redan i dag får vända på varje krona för att ha råd med mat till sina barn, kommer nu att få se att deras bostadsbidrag sänks. Jag vill fråga hur Anna Tenje ser framför sig att man ska ha råd med mat och hyra när man nu helt plötsligt får mindre pengar i plånboken.

Jag skulle också väldigt gärna vilja veta varför regeringen inte kan fatta beslut om när månadsavstämningar i bostadsbidraget ska införas. Det verkar vara väldigt lätt för regeringen att genomföra olika typer av reformer, men just här verkar det sitta lite fast. Jag undrar varför regeringen inte kan fatta ett beslut om att detta ska genomföras. Det skulle underlätta för många människor som i dag blir skuldsatta och hamnar hos Kronofogden på grund av ett system som inte är till för människor.

Fru talman! Jag tackar för svaret från ministern.

Jag skulle vilja påminna ministern om att det finns en gemensam målsättning för den ekonomiska familjepolitiken som riksdagen har slagit fast: att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer, minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn och ett jämställt föräldraskap. Att anta att den ensamstående mamman kommer att börja arbeta mer bara hon får tillräckligt mycket piska är inte en metod som mig veterligen har tillräckligt goda resultat för att uppnå det.

Anna Tenje var inne på att även den som arbetar och samtidigt har bostadsbidrag kommer att gynnas av regeringens sänkta skatter. Problemet är att för en låginkomsttagare kommer den sänkta skatten att innebära kanske 100 kronor mer i plånboken, medan man får sänkt bostadsbidrag med i genomsnitt 450 kronor. Det är en ekvation som gör att den ensamstående mamman som nu kämpar kommer att få det än värre.

Riksrevisionen kom i förra veckan med rapporten Bostadsbidragets måluppfyllelse - trångboddhet och absolut fattigdom. Rapporten visar att måluppfyllelsen för bostadsbidragets bostadspolitiska mål försämrats. Bland annat pekar rapporten på att trångboddheten bland bostadsbidragsmottagare har ökat, då bidraget inte följt med hyresutvecklingen och således tvingar in människor i billigare lägenheter.

I det ljuset är det för mig ganska märkligt att man från regeringens sida inte ser ett behov av att ta ett större grepp om bostadsbidraget. Vad ska det vara på sikt? Ska vi se till att människor kan bo i rimligt stora lägenheter och har råd med sitt boende även om de har en väldigt låg inkomst? Det är en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja ha svar på. Hur ser regeringen på bostadsbidraget på sikt?

Om jag tolkar Anna Tenje rätt menar honom att det tillfälliga bidraget på sikt ska avvecklas helt och hållet. Tar man inte ett större grepp och reformerar bostadsbidraget i grunden så att det följer med pris- och löneutveckling kommer bostadsbidraget helt att tappa sitt syfte att lyfta människor ur fattigdom och se till att de har en dräglig levnadsnivå.

Regeringens sänkning av tilläggsbeloppet har varit ute på remiss, och flera av remissinstanserna är kritiska.

Hyresgästföreningen skriver i sitt remissvar: "Den bättre ekonomin har inte, som regeringen påstår, lett till förbättringar i de mest utsatta hushållens ekonomi. Hyresgästföreningen anser att det tillfälliga bidraget fortsatt behövs till dess att permanenta förbättringar av bostadsbidraget har genomförts." Det är en åsikt som jag och Vänsterpartiet delar.

Även LO motsätter sig en sänkning av det tillfälliga bidraget och vill se en övergripande reformering av bostadsbidraget.

SKR anser att regeringen bör göra en översyn av bostadsbidraget med syfte att genomföra en generell höjning och breddning för att bidraget ska komma fler till godo. De många tillfälliga höjningarna visar att bostadsbidraget inte motsvarar aktuella kostnadsnivåer.

Även Inspektionen för socialförsäkringen bedömer att det tillfälliga bidraget nu har funnits så länge att det sannolikt har blivit en inkomst som många ekonomiskt utsatta barnfamiljer har anpassat sin ekonomi till. Det gör att även en successiv nedtrappning kan komma att få stora ekonomiska konsekvenser för den här gruppen.

Det finns många som delar bilden att bostadsbidraget behöver höjas permanent, men regeringen väljer i stället neddragning.

Fru talman! Jag förstår att ministern tror väldigt starkt på att om människor inte får bidrag kommer de att arbeta mer. Med den logiken borde vi dock ha lägre arbetslöshet nu än exempelvis 2005 då 270 000 hushåll fick bostadsbidrag, att jämföra med dagens 170 000.

Fru talman! Jag vill återigen fråga ministern hur hon ser på bostadsbidraget på sikt. Kommer någon reformering att genomföras?

Fru talman! Bostadsbidraget har under decennier urholkats, då nivåerna inte är indexerade. Varken inkomstgränser eller bidragsbelopp har följt med pris- och löneutveckling. Detta innebär att för varje år som går får allt färre personer ta del av bostadsbidraget, och en allt mindre del av hyran täcks.

Det tilläggsbidrag som infördes i bostadsbidraget under pandemin och som sedan har förlängts under den ekonomiska krisen har därför varit välkommet och nödvändigt för hushållen med minst marginaler. Att behålla den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget var också i princip den enda åtgärd som regeringen vidtog för att stötta svagare hushåll genom den ekonomiska krisen. Vänsterpartiet har länge efterfrågat fler och bredare åtgärder i den ekonomiska krisen. Vi har också lagt fram förslag på riksdagens bord om att permanent höja bostadsbidraget och ge fler rätt till bostadsbidrag.

Nu har regeringen aviserat att tilläggsbidraget ska trappas ned till 25 procent, jämfört med dagens 40 procent. Det kommer att innebära en inkomstsänkning för de personer som i dag uppbär bostadsbidrag med i genomsnitt runt 450 kronor. Ministern skriver i sitt svar på interpellationen att bakgrunden till regeringens sänkning av tilläggsbidraget är att det svåra ekonomiska läget har mildrats och att framtidsutsikterna för hushållen ser ljusare ut. Det går dock inte att äta sig mätt på ljusare framtidsutsikter, att betala hyran med ljusare framtidsutsikter eller att köpa fotbollsskor till barnen med ljusare framtidsutsikter.

Kronofogden rapporterar att vräkningar av barnfamiljer under 2023 ökade med 17 procent. Att inflationen går ned innebär inte heller att matkassen eller hyran blir billigare utan bara att priserna inte ökar lika snabbt som tidigare.

Ministerns bild av en ljusare framtid är troligtvis förbehållen den som har sparkapital i ISK eller en hög månadslön. Den ljusnande framtidsutsikten delas inte av den ensamstående mamman med bostadsbidrag. I en enkät som Sveriges Makalösa Föräldrar har gjort bland ensamstående föräldrar svarar 40 procent att de har behövt låna pengar till basala kostnader. I en undersökning av Rädda Barnen med flera uppger 54 procent av de ensamstående att de har svårt att betala fritidsaktiviteter för barnen.

Ensamstående föräldrar avstår från att äta sig mätta för att ha råd att mätta sina barn. Barn till ensamstående mammor har fem gånger högre fattigdomsrisk än barn som växer upp med sammanboende föräldrar. Många av dessa är i behov av bostadsbidrag, och nu drar regeringen ifrån dem en del av deras försörjning.

Det är tydligt för mig var den här regeringens prioriteringar ligger, även om det är ganska obegripligt. Man ska spara in på dem som knappt har pengar till mat och hyra och skicka dem till kronofogden för att få pengar över till enorma skattesänkningar för dem med höga månadslöner. Statsministern själv kan se fram emot en skattesänkning på 3 750 kronor per månad. Det är moderatbidrag framför bostadsbidrag.

Den osynliga hand som regeringen blint tror på, den nyliberala dogmen att om bara människor blir tillräckligt fattiga kommer de att ta ett jobb och sluta leva på bidrag, är sedan länge död och begraven. Verkligheten är att det enda som händer när människor straffas ut är att de blir just fattigare, att utsattheten och fattigdomen växer. Om ni i regeringen ska få människor i arbete måste ni faktiskt börja arbeta på att få igång Sverige.

Fru talman! Jag är bekymrad över regeringens prioriteringar vad gäller bostadsbidraget. Jag vill fråga ministern vad planen är framöver för bostadsbidraget. Är avsikten att helt avveckla tilläggsbidraget på sikt?

Fru talman! Min fråga går till Johan Pehrson.

Ledningen för Sundsvalls sjukhus vädjar till allmänheten att inte göra sig illa i sommar och meddelar samtidigt att man inte kommer att kunna upprätthålla patientsäkerheten. Läkare på sjukhuset säger att man kommer att behöva selektera mellan patienter och att människor kommer att dö.

Från och med juni kommer vårdcentralerna i Sundsvall endast att kunna bedriva akut och nödvändig vård. Region Västernorrland närmar sig 1 miljard i underskott. Det kan sättas i relation till deras intäkter, som är 11 miljarder.

Regeringen har aktivt valt att prioritera sänkt skatt och rutavdrag framför sjukvården. Kristerssons löfte om att ingen ska sägas upp har han tagit tillbaka. Det duger inte! Västernorrlands invånare kommer att få betala med sina liv och sin hälsa. Jag undrar när regeringen ska agera för att förhindra denna vårdkatastrof.

Fru talman! Regeringen föreslår i den proposition som vi diskuterar i dag att gällande ersättning för höga sjuklönekostnader ska upphöra.

Förslaget möter omfattande kritik från remissinstanserna. Bland dem finns Svenskt Näringsliv, Småföretagarnas Riksförbund, LO, Saco, Myndigheten för delaktighet och Funktionsrätt Sverige. De avstyrker förslaget med motiveringen att det leder till ökad selektering på arbetsmarknaden. Arbetsgivarverket ställer sig tveksamt till förslaget och anser att det är bättre att ersättning för höga sjuklönekostnader finns kvar och i stället utvecklas.

Ersättningen för höga sjuklönekostnader är mest betydelsefull för små företag. Det finns ett tak för hur mycket ersättning varje arbetsgivare kan få ut, vilket gör att ersättningen är av mindre betydelse för stora företag, kommuner och regioner. I lagrådsremissen finns följande att läsa om bedömningen av konsekvenser för företagen:

Det innebär att ersättningen i så fall motsvarar 5 procent av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader. De flesta företag som mister ersättningen vid ett avskaffande är mindre arbetsgivare med få anställda. Detta är viktigt att komma ihåg när vi diskuterar förslaget.

Vi vet också att små företag har haft det särskilt tufft under såväl pandemin som den senaste tiden med hög inflation. Att en borgerlig regering viftar bort den kritik som kommer från Svenskt Näringsliv med flera om påverkan för små företag är för mig förvånande.

Regeringen påpekar som ett argument för avskaffandet att det finns risk för fusk i systemet. Brottsförebyggande rådet menar dock att andelen felaktiga utbetalningar inte är anmärkningsvärt hög i förhållande till andra ersättningar och att det därmed inte kan sägas att ersättningen är extra utsatt.

Riksrevisionen har kommit med en del rekommendationer för hur fusk kan undvikas. De rekommenderar fler kontroller och bättre möjligheter att dela information mellan myndigheter. Dessutom bör arbetsgivarnas skyldighet att lämna information skärpas och kombineras med sanktionsavgifter. Det här är välkomna förslag som vi i Vänsterpartiet gärna hade sett att regeringen hade utvecklat vidare för att undvika fusk i systemet.

I den promemoria som ligger till grund för propositionen lyser funktionsrättsperspektivet med sin frånvaro. Funktionsrätt Sverige påpekar i sitt remissvar att förslaget riskerar att ytterligare försämra möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom. Det är en målgrupp med redan kanske har flest utmaningar på arbetsmarknaden i en tid då rekordhög brist på arbetskraft råder. Regeringen borde stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, inte försämra dem.

Även LO menar att det förslag som presenterats inte är tillräckligt genomlyst och välbalanserat och i alltför hög grad riskerar att leda till ökad selektion i arbetskraften och till högre sjuknärvaro och dessutom drabba anställda hos små arbetsgivare extra hårt.

I stället för att avskaffa ersättningen menar LO att systemet ska ses över i ett större grepp, även allmänt och särskilt högriskskydd, så att selektering i arbetskraften, felaktiga utbetalningar och andra negativa effekter kan undvikas.

Inspektionen för socialförsäkringen saknar en konsekvensanalys av hur mycket ersättningen för särskilt högriskskydd kan komma att påverkas vid ett avskaffande av ersättning för höga sjuklönekostnader. Det menar Inspektionen för socialförsäkringen inte är tillräckligt genomlyst. Det tycker även jag är en tydlig brist i den proposition vi nu diskuterar.

Vänsterpartiet instämmer i kritiken från remissinstanserna och ser särskilt allvarligt på risken för selektering på arbetsmarknaden, där människor som bedöms ha hög risk för sjukfrånvaro väljs bort vid anställning.

Regeringen motiverar valet att gå vidare med förslaget trots denna kritik med att det behövs ett incitament för arbetsgivare att motverka höga sjuktal. Vänsterpartiet instämmer i att incitament behövs.

I internationell jämförelse har arbetsgivare i Sverige väldigt svaga incitament att motverka höga sjuktal. Vänsterpartiet anser dock att incitamentsstrukturen behöver utvecklas på ett mer genomgripande sätt. Att bara fokusera på de höga sjuklönekostnaderna är otillräckligt och riskerar att slå fel.

När regeringen lade ned Karensutredningen och i stället tillsatte en arbetsgrupp på Regeringskansliet för att utreda frågan valde den också bort en mer genomgripande analys av hur arbetsgivarnas incitament att motverka sjukfrånvaro skulle kunna stärkas. Det är Vänsterpartiet mycket kritiskt mot. Om regeringen hade velat minska höga sjuktal till följd av bristande arbetsmiljö hade den kunnat vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på landets arbetsplatser.

Fru talman! Riksdagen bör avslå propositionen. Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Alla kan bli sjuka. Vi har alla ett intresse av en bra sjukförsäkring. Sjukförsäkringen är en grundbult i vårt socialförsäkringssystem som ska ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och stöd att komma tillbaka till arbete. Vi diskuterar i dag motioner från allmänna motionstiden gällande sjukförsäkringen.

För en dryg månad sedan presenterades dock en utredning rörande sjukförsäkringen som måste nämnas. Förslagen i utredningen innebär en återgång till reglerna i sjukförsäkringen som gällde före 2021.

Förändringarna i sjukförsäkringen 2021/22 var en historisk brytning med den utförsäkringspolitik som funnits i olika skepnader sedan 2008. Vänsterpartiet var en av de krafter som såg till att det skiftet i sjukförsäkringen blev verklighet. Antalet personer över 60 år som blev beviljade så kallad trygghetspension fördubblades efter 2022. De initiala avslagen i sjukpenningen och avslagen vid dag 180 minskade markant mellan 2020 och 2021. Vi krävde de förbättringarna i sjukförsäkringen när våra mandat behövdes.

Sverigedemokraterna, som lovat sina väljare att inte försämra sjukförsäkringen, ryckte däremot på axlarna och satt på händerna när deras regering tog fram nya direktiv till utredningen som nu ligger på bordet. Redan när direktiven togs fram och en ny utredare tillsattes var det uppenbart att det skulle leda till förslag på försämringar.

Historierna om hur det fungerade före förbättringarna i sjukförsäkringen är många. Svårt cancersjuka människor ansågs kunna jobba, och personer med utmattning ansågs kunna ha ett jobb där man inte behöver tänka. Hur många jobb finns det där man inte behöver tänka? Och hur hjälper det den som inte kan komma ur sängen på morgonen? Sjuksköterskor och undersköterskor med postcovid hänvisades till att söka nya jobb. Det är personer som vi behöver i vården och omsorgen.

Sjuka människor hamnade i limbo. Försäkringskassan bedömde dem som för friska för att få sjukpenning; Arbetsförmedlingen bedömde dem som för sjuka för att söka arbete. Många tvingades leva på sin partners inkomst eller söka försörjningsstöd. Många gick också, trots att de inte orkade, tillbaka till sina ordinarie arbeten. Följden blev att de återkom till sjukförsäkringen inom kort.

Ingen här i kammaren vill se långa sjukskrivningar. Men det viktigaste måste vara att människor får bli friska, så att de kan arbeta, inte att göra dem fattiga och oanställbara. Det blir nämligen effekten om man genomför det som föreslås i den nu på bordet liggande utredningen. Nu vill regeringen och Sverigedemokraterna invänta remissvaren. Men vi har provat det systemet tidigare, och vi vet vad det innebär.

Herr talman! Den här utredningen borde läggas på historiens skräphög. Det är där den hör hemma.

Vi behöver tvärtom förbättra sjukförsäkringen, inte försämra den. Även om det 2021/2022 skedde en del förbättringar som har gjort stor skillnad för människor behöver mycket mer göras. Vänsterpartiet anser också att de som har drabbats av de tidigare bristerna i sjukförsäkringen behöver få upprättelse. Såväl alliansregeringens som S-MP-regeringens hantering av sjukförsäkringen är ett oacceptabelt svek. Därför bör en kriskommission tillsättas för att ge de drabbade upprättelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

Herr talman! För att sjukförsäkringen ska fungera behöver den vara behovsstyrd. Under senare tid har andra ambitioner fått vara alltför styrande. Ambitionerna att minska statens kostnader har lett till att sjuka misstänkliggörs och att systemet stramas åt. I stället behöver vi satsa på förebyggande arbete, ett hållbart arbetsliv och rehabilitering.

Det finns ingen motsättning mellan en robust sjukförsäkring som ger stöd och trygghet åt den som är sjuk och ett samhälle där människor mår bra, arbetar och bidrar till det gemensamma efter förmåga. Tvärtom är den trygghet som en fungerande sjukförsäkring ger en förutsättning för ett sådant samhälle. Därför behövs en ny sjukförsäkring som lever upp till de krav som vi alla bör kunna ställa på den.

För alltför många människor i Sverige är sjukdom synonymt med fattigdom. Så ska det inte behöva vara. Sämst ekonomisk standard har de som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning. Denna grupp uppbär ofta ersättningen under en längre tid. Därför är levnadsstandarden ofta ansträngd.

Vänsterpartiet anser att inkomstrelaterade ersättningar, inkluderat tak- och grundnivåer, ska inkomstindexeras. Kostnadsrelaterade ersättningar ska prisindexeras, och fasta belopp ska användas endast undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80 procent av löntagarna får ut 80 procent av lönen.

För att människor ska kunna återgå i arbete och bli friska är vård och stöd, inte fasta tidsgränser, avgörande. Ingen cancer botas magiskt av att det har gått 180 dagar. Förlamningen i någons armar och ben försvinner inte för att det har gått 360 dagar. Rehabiliteringskedjan behöver därför avskaffas och ersättas av en steg-för-steg-modell, som gällde innan den dåvarande borgerliga regeringen införde rehabkedjan 2008. Steg-för-steg-modellen fungerade på många sätt väl. Rehabiliteringskedjan har å andra sidan inneburit alltför skarpa tidsgränser, med följden att många människor inte får tid att bli friska.

Innan förbättringarna 2021 innebar dag 180 av sjukskrivningen att många blev utförsäkrade och tvingades söka ett så kallat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Många gånger var det rena hittepåjobb. Nu gäller i stället att den sjukskrivna ska prövas mot normalt förekommande arbete inom angiven yrkesgrupp. Det är en klar förbättring. Dessutom kan det nu skjutas upp ett halvår om det finns skäl för det. Fler får nu sjukskrivning under längre tid. Det är ett steg i rätt riktning, men nu funderar Tidöpartierna på att riva upp det.

Herr talman! Kraven för att få sjukersättning, tidigare kallat förtidspension, är i dag orimligt hårda. Efter de skärpningar som genomfördes av den borgerliga regeringen 2008 har Sverige numera de hårdaste kraven av alla OECD-länder när det gäller att bevilja sjukersättning. Nu krävs att arbetsförmågan bedöms vara nedsatt för all överskådlig framtid.

De hårda kraven och bristen på alternativ gör att människor som är för sjuka för att arbeta hänvisas till försörjningsstöd eller till att leva på sin partner. Det är en omänsklig ordning som måste åtgärdas. Vänsterpartiet menar att regelverket för sjuk- och aktivitetsersättning behöver reformeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

Herr talman! År 2023 höjdes pensionsåldern till 66 år. För många människor med fysiska arbeten är kroppen utsliten långt innan dess. För LO-arbetare, som vårdbiträden, kassapersonal, köksbiträden och lastbilsförare, är den genomsnittliga pensionsåldern 64,2 år. Arbetsmiljön behöver förbättras markant, så att fler orkar arbeta ett helt arbetsliv utan att slita ut sig i förtid.

Men vi behöver också se till att den som blir utsliten på jobbet får en dräglig inkomst fram till pensionen. Förra mandatperioden togs viktiga steg i den riktningen då vi förbättrade trygghetspensionen. Men vi behöver se till att fler kan få ta del av den. Därför vill vi se en utredning om hur trygghetspensionen kan utökas, så att fler av dem som är i slutet av sitt arbetsliv kan omfattas.

Herr talman! Det är verkligen dags att skrota karensavdraget. Det innebär för många en stor ekonomisk börda, så stor att många LO-arbetare avstår från att stanna hemma trots att de är sjuka. Så kan vi inte ha det.

Karensavdraget är ojämlikt. För den som har ett tjänstemannajobb och kan jobba hemifrån är behovet av sjukskrivning kanske inte särskilt stort. För den som behöver vara på jobbet finns inget alternativ. Många människor som jobbar i kontaktyrken är också mer utsatta för smitta. Det synliggjordes inte minst under pandemin.

På de borgerliga partierna låter det ofta som att det skulle bli något slags Harmagedon om man tog bort karensavdraget; alla skulle varje vecka få måndagssjuka och stanna hemma. Men faktum är, vilket ledamoten från Socialdemokraterna förtjänstfullt redogjorde för, att de andra nordiska länderna inte har en sådan karensdag som vi har. Låt oss titta på hur det ser ut där! Det är dags att avskaffa karensavdraget och den ekonomiska börda som sjukdom innebär för många löntagare.

Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 25.

Herr talman! Det är inte underligt att man börjar fundera. Vi har i dag ett betänkande som, precis som ledamoten är inne på, behandlar motioner från den allmänna motionstiden rörande sjukförsäkringen. Där ser man att Sverigedemokraterna lägger fram förslag som på många sätt syftar till att förbättra sjukförsäkringen. Sådant som Vänsterpartiet i många lägen lägger fram förslag om har ni likalydande förslag om.

Ändå är det ju så: Ert parti finns på Regeringskansliet. Ert parti kan säga ja eller nej till om en utredning ska få läggas fram. Ni kan inte spela dumma och tro att en utredning inte betyder något. Självfallet styr en regering och dess samarbetspartier i en riktning när man väljer att lägga fram en utredning.

Ni måste svara inför era väljare och de sjukskrivna på varför ni har gått med på att lägga fram den här utredningen och varför ni gick med på att utredaren var den person som var med och tog fram förslagen om stupstocken. Varför tyckte ni att det var en god idé? Och kommer ni att backa om nu ledamoten Aranda är så otroligt negativ till detta? Det skulle jag väldigt gärna vilja ha svar på.

(Applåder)

Herr talman! Vi har hört Sverigedemokraterna säga att de vill förbättra sjukförsäkringen. Vi har hört höga företrädare lova sina väljare att inte försämra sjukförsäkringen. Det måste vara den minsta vimpeln någonsin som någon har viftat med. Det är svårt att veta om det är desinformation eller sanning.

När det kommer till kritan struntar Sverigedemokraterna i sjukförsäkringen. Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget. Vi märker hur Sverigedemokraterna styr politiken på Regeringskansliet. Men i den här frågan lägger man sig ned platt.

Clara Aranda har sagt i intervjuer att hon vill invänta remissvaren innan Sverigedemokraterna tar ställning till utredningen som nu har presenterats. Utredningens förslag innebär en total tillbakarullning av de förbättringar som Vänsterpartiet fick igenom 2021.

De förbättringar som då infördes innebar ett efterlängtat stopp på massutförsäkringarna vid dag 180. Bedömningarna om sjukpenning blev mer rimliga, och fler fick rätt till sjukersättning. Det var helt enkelt fler som fick möjlighet att bli friska utan att bli fattiggjorda.

Vi vet hur det fungerande innan 2021. Ändå vill ledamoten invänta remissvaren, och ändå gick ledamotens parti med på direktiven till utredningen.

Jag vill fråga ledamoten: Varför sviker Sverigedemokraterna de sjuka?

(Applåder)