Isabell Mixter

Fru talman! Tack, Joar Forssell, för frågan!

Om jag inte missminner mig var det 2011 det kom in i läroplanen att skolan ska arbeta med entreprenörskap. Det har alltså inte särskilt lång historik. Det har inte på något sätt varit negativt, tänker jag, att skolan har arbetat med detta, men det finns också många andra viktiga saker som skolan behöver arbeta med.

Det regeringen nu vill stryka ur de inledande delarna av läroplanerna är sådant som har en mycket längre historia och som är grundläggande, tänker jag, för att alla barn ska ha en trygg skolmiljö och ett tryggt liv senare. Det är sådana färdigheter som man inte ska behöva vara utan. Att som ung kille till exempel få lära sig om samtycke är ju essentiellt för att kunna ta sig vidare i livet.

Att 27 procent av alla unga flickor har blivit utsatta för sexualbrott är en skrämmande siffra. Jämställdhetsmyndigheten skriver i sin strategi bland annat att man måste arbeta med värderingar hos unga personer för att vända den trenden. Jag har alltså väldigt svårt att se varför regeringen vill tona ned skrivningarna om hela skolans ansvar för att arbeta med sexualundervisning, mot diskriminering och för att skolan ska vara icke-konfessionell.

Fru talman! Sveriges elever ska få de allra bästa möjligheterna att lära sig så mycket som möjligt. I dag debatterar vi ett förslag till ny läroplan. Jag tycker att det är positivt att ändra tonvikten i läroplanen så att den ligger mindre på förmågan att resonera och mer på kunskap, särskilt för de yngre åldrarna. Förmågan att resonera och att utveckla sina resonemang kommer ju först efter att man har skaffat sig en viss kunskap inom ett område, och förslaget till förändring av läroplanen är därför till stora delar positivt.

Jag tycker dock att regeringen går alldeles för långt i att renodla fokuset på kunskap. Skolan har också andra viktiga värden. Elever ska bli trygga individer som har med sig andra viktiga kunskaper än rena ämneskunskaper. Sådana kunskaper är viktiga såväl i skolan som senare i livet. Det ansvaret bör vila på skolan som helhet och inte läggas på enskilda ämnen.

Regeringen vill stryka viktiga delar ur de inledande delarna av läroplanen. Regeringspartierna försöker att tona ned betydelsen av förändringen. De har sagt att detta görs av kosmetiska skäl och att det inte finns någon poäng med att vara dramatisk.

Fru talman! Jag ska inte vara dramatisk, men jag vill vara väldigt tydlig med att det är mycket olyckligt att stryka viktiga delar ur läroplanens inledande delar och stoppa in dem i enskilda ämnen eller helt stryka dem.

Så här skriver Skolverket i sitt remissvar: ”Utredningens förslag innebär ett flertal ändringar i skollagens första kapitel, som innehåller grundläggande bestämmelser för hela skolväsendet. Bestämmelserna i första kapitlet har därför en starkt styrande roll och ett viktigt signalvärde. Denna ställning framgår inte av utredningens motivering till förslagen, utan de framställs snarare som redigeringar och ändringar av klarspråkskaraktär.”

Skolverket skriver vidare: ”De bestämmelser som föreslås ändras innehåller grundläggande rättigheter för barn och elever och är en viktig del i Sveriges tolkning och tillämpning av såväl barnkonventionen som grundlagen och andra internationella konventioner. Bestämmelsernas tyngd återspeglas inte i motiveringen till förslagen eller i konsekvensutredningen. Skolverket anser att lagändringar av detta slag bör utredas med noggrannhet och med ett särskilt fokus på dessa rättigheter, i stället för att få karaktären av följdändringar för att förenkla utformningen av underliggande författningar.”

Jag kan bara instämma.

I regeringens förslag försvagas skrivningarna om rätten till trygghet och skydd mot kränkande behandling. Jag menar att detta bör ingå i det första kapitlet. Skrivningar om diskriminering ska inte tonas ned. Det finns visserligen skrivningar om det i skollagen, men den täcker inte in all typ av diskriminering utan hänvisar endast till diskrimineringsgrunderna. Därför behöver skrivningarna om att motverka all typ av kränkande behandling kvarstå i de inledande delarna av läroplanen.

Vi vet att det förekommer kränkande behandling i skolorna varje dag, och detta måste motverkas med all kraft. Inte minst ser vi en oroande trend med att allt fler barn och unga mår allt sämre och att utsattheten i skolan har ökat.

I förra veckan diskuterade vi trygghet och studiero. Samtidigt vill man här försvaga skolans arbete med att motverka kränkande behandling och diskriminering.

Det som står i läroplanens inledande delar om att det är hela skolans och rektorns ansvar står ju där av en anledning. Skrivningen om att skolan ska vara icke-konfessionell stryks ur de inledande delarna. Både Skolverket och Skolinspektionen skriver att den bör kvarstå.

Det blir också mycket märkligt att stryka den delen när den kommer precis efter en mening som handlar om att värden gestaltas och förmedlas i överenstämmelse med kristen tradition och västerländsk humanism. Att stryka meningen om att skolan ska vara icke-konfessionell öppnar för märkliga tolkningar.

Vänsterpartiet vill också gå längre och förbjuda alla religiösa friskolor. Att stryka skrivningen om att skolan ska vara icke-konfessionell är ett steg i en annan riktning.

Fru talman! Många har talat om sexualitet, samtycke och relationer. Detta föreslås strykas ur de inledande delarna. Enligt propositionen ska det i stället ingå i fem kursplaner. Att plocka bort dessa skrivningar från de inledande delarna riskerar att kraftigt försvaga sexualundervisningen och skolans helhetsansvar för densamma.

Sexualundervisning är verkligen inte enbart en fråga om biologi utan också en fråga om samtycke, relationer, mäns våld mot kvinnor, hedersvåld med mera. På dessa områden har Sverige varit ett föregångsland, till exempel när samtyckeslagen infördes. Vi måste fortsätta ta ansvar för att prata om detta och resonera med våra unga om vikten av samtyckte och att man har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Fru talman! Sexualundervisningen är ett område som behöver förstärkas, inte försvagas. Så sent som 2022 blev området ett examensmål på lärarutbildningen, vilket har lett till ökad kvalitet i elevernas utbildning. Att man nu försvagar skrivningarna om detta leder till att det plockas bort som ett examensmål för lärare.

Även skrivningarna i läroplanen om rektorns ansvar förstärktes 2021. Att plocka bort dessa skrivningar från de inledande delarna flyttar ansvaret från rektorn ned till enskilda lärare. Det kommer att få konsekvenser för utbildningen. Det kommer att bli mer ojämlikt mellan olika skolor och lärare.

I 40 remissvar riktas kritik mot den förändring som regeringen nu gör. Regeringens förslag riskerar att kraftigt försvaga sexualundervisningen.

Återigen vill Tidöregeringen försvaga elevinflytandet. Det är en märklig väg att gå. Det finns gott om forskning som visar på de positiva effekterna av elevinflytande. Självklart ska det inte gå över styr, och inflytande är inte att likställa med att eleverna bestämmer. Självklart är det läraren och inte eleverna som ska vara den självklara ledaren i klassrummet.

I det förslag till läroplan som vi diskuterar här i dag menar regeringen att det kan tas bort, då det redan finns skrivningar om detta i skollagen. Nu tas skrivningar om elevinflytande bort på många olika områden; snart är det bara i skollagen som de finns kvar. Detta innebär en tydlig försvagning av elevernas rätt till inflytande.

Hur vore det om vi lade ansvaret för Sveriges skolmisslyckande på systemet i stället för att försöka lägga över det på de enskilda eleverna? Vad är det som har hänt i svensk skola? Vi har gått från att vara världsledande och ha en jämlik, kompensatorisk skola med mycket goda resultat till att ha en skola som är ojämlik och segregerad och har svaga resultat. Samtidigt plockar aktiebolagsskolorna ut miljardvinster.

Det som är fel i svensk skola är inte elevinflytandet. Det handlar om ett systemfel, om ständiga nedskärningar och om vinster som läcker ut till aktieägare. Det är detta som har slagit sönder svensk skola.

Om vi minskar eller tar bort elevinflytandet ur svensk skola riskerar vi att gå miste om något som har varit en viktig framgångsfaktor för svensk skola, nämligen att vi fostrar demokratiska unga. Detta har starkt stöd i FN:s konvention om barns rättigheter.

Fru talman! Det är viktigt att vi som politiker har tilltro till dem som är proffs på undervisning. Det är lärarna och skolledarna – inte vi som sitter i riksdagens kammare. En och annan kanske råkar ha en lärarutbildning även här, men det är inte politiker som bäst bestämmer över skolans undervisningsmetoder. Jag ser alltså med viss oro på att regeringen skriver att kursplaner ska innehålla undervisningsstrategier, även om det också står att lärare bestämmer vilka specifika metoder som ska användas och att det måste vara tydligt i praktiken att det är de som är proffsen och som bestämmer.

Jag vill slutligen betona den oro som finns i Skolsverige just nu, bland skolledarna och dem som ska genomföra regeringens förslag ute i verkligheten, över att allt detta ska implementeras 2028. Det måste till ekonomiska resurser för att huvudmännen ska kunna få allt detta på plats.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

(Applåder)

Fru talman! Det tog alltså exakt en minut innan ledamoten Reslow började tala om att det är invandringens fel i stället för att ta ansvar för sitt eget misslyckande med Sveriges skola.

Resultatet efter fyra år med den här regeringen och Sverigedemokraterna är att resultaten i skolan sjunker. Det är ert ansvar att det ser ut så. Sveriges lärare vittnar om de värsta nedskärningarna på 30 år. Ni har sänkt skatten för Ulf Kristersson och er själva i stället för att satsa pengarna på skolan. Ta ansvar!

Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara en målkonflikt att säga till exempel att skolan ska vara icke-konfessionell, det vill säga att vi inte ska ha en religiös skola. Det vill ni stryka ur de inledande delarna. Tycker Sverigedemokraterna att det är okej att ha lite muslimsk undervisning? Jag förstår heller inte hur det kan vara en målkonflikt att man ska jobba med jämställdhet och mot diskriminering. Det borde vara självklart att göra det.

Tvärtom borde vi stärka dessa värden. Det ska också vara rektorns ansvar att se till att det uppfylls. Om man flyttar ned det till olika ämnen och kursplaner blir det inte längre rektorns ansvar, vilket även blir problemet när man nu flyttar över sexualundervisningen till olika ämnen. Om mentorn vanligtvis undervisar i kemi är det kanske inte mentorns ansvar att prata med eleverna om hur de ska bete sig mot andra, att man har rätt till sin egen kropp, att hedersproblematik är fel och så vidare.

Detta måste vara hela skolans ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Jag får tacka ledamoten Reslow för historielektionen. Till historien vill jag också lägga till att Reslow är tidigare moderat och därför uppenbarligen ansvarig för den nuvarande läroplanen som infördes av alliansregeringen.

Jag håller med Reslow om att elever ska lära sig läsa, skriva och räkna i skolan. Det är oerhört grundläggande kunskaper som alla elever behöver få med sig. Sveriges skola ska vara den allra bästa möjliga. Det vi ser efter fyra år med den här regeringen är dock en utveckling som går åt andra hållet. Andelen elever som får F i ett eller flera ämnen har under den här mandatperioden ökat från 24 till 28 procent.

Forssell stod här tidigare i talarstolen och sa att vårdnadshavare borde vara upprörda över detta och demonstrera utanför riksdagen. Det håller jag med om, men det är ju den nuvarande regeringen som har avstått från att satsa på skolan. I stället har man sänkt skatten för de allra rikaste. Jag tycker att det vore klädsamt om man tog ansvar för det.

Jag vill också tacka Reslow för att han var väldigt ärlig i sitt anförande och sa att alla värden i skolan förutom kunskapsuppdraget ska suddas ut. Andra regeringsföreträdare har försökt säga att det bara är kosmetiska förändringar när man tar bort de andra värdena i de inledande delarna av läroplanen och att de kommer att finnas kvar ändå.

Därför vill jag fråga Reslow: Är det så att regeringen och Sverigedemokraterna anser att alla andra värden, förutom kunskap och demokrati, ska suddas bort från skolans uppdrag?

Fru talman! Det handlar inte om uppfattningar, som Forssell är inne på, utan det handlar om verkligheten. Mätningar och statistik visar att sexualundervisningen har förbättrats till följd av de förändringar som har gjorts genom att lägga ansvaret på rektorerna och genom att ge alla lärare på lärarutbildningen det här examensmålet. Det har lett till en mer jämlik och bättre utbildning för eleverna. Men detta vill regeringen nu riva ned.

Det som också stryks, vilket tidigare replikör var inne på, är skrivningar om att skolan ska arbeta mot hedersvåld. Jag kan inte begripa att regeringen vill ta bort det. Att skolan ska arbeta aktivt mot diskriminering och att skolan ska vara icke-konfessionell försvinner också. Det är väldigt märkligt att regeringen tycker att det är rimligt att stryka detta ur läroplanernas inledande delar. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att regeringen vill försvaga sexualundervisningen, vill att skolor ska få ägna sig åt konfessionell verksamhet och tycker att det kan få förekomma diskriminering, för det här är inte så viktigt.

Remissinstanserna säger att det kommer att vara svårare för Skolverket och Skolinspektionen att se om skolor arbetar mot diskriminering när regeringen styrker detta ur de inledande delarna, och det gör mig väldigt orolig.

Självklart ska skolan arbeta med kunskap. Det ska inte vara en flumskola, utan man ska lära sig relevanta delar. Men att ha trygghet och studiero, något som vi ofta debatterar, måste också få vara oerhört viktigt. Eleverna måste få med sig att man har rätt till sin egen kropp och att man inte ska behöva utsättas för våld. Detta måste också räknas som oerhört viktiga kunskaper.

Fru talman! Liberalerna och regeringen verkar vara måna om att elever ska städa upp efter sitt eget stök. Regeringen har nu kommit fram till att även den måste städa upp efter sitt eget stök. De läroplaner vi har i dag infördes nämligen under alliansregeringens tid, närmare bestämt 2011, och regeringen har insett att det inte blev så bra. I Forssells anförande hörde jag dock inget ansvarstagande utan bara något svävande om att skolan i allmänhet har varit lite för flummig och fluffig. Men det var er tidigare regering, alliansregeringen, som införde dessa läroplaner, och det vill jag att åhörarna ska vara medvetna om.

Så till den fråga tidigare replikör tog upp med Forssell: att regeringen kraftigt försvagar sexualundervisningen genom det förslag som nu ligger på bordet. I princip är alla tunga remissinstanser emot att det som handlar om sexualitet, samtycke och relationer tas bort från de inledande delarna.

Jag förstår inte varför det sitter så långt inne för regeringen att backa från detta. Det handlar om att flytta bort det ansvar som nyligen lades på rektorerna och som har gett goda resultat. Nyligen infördes också ett examensmål för alla lärare som handlar om sexualitet, samtycke och relationer. Nu kommer detta att försvinna, vilket riskerar att återigen fragmentisera undervisningen och göra den mer ojämlik. Varför vill regeringen göra det?

Herr talman! Det låter bra att man tänker att det ska vara fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper och så vidare. Men det håller inte riktigt om man samtidigt genomför massiva nedskärningar i välfärden. Resultatet ute på landets skolor är ju det motsatta, det vill säga lärare sägs upp, speciallärare och elevassistenter försvinner och gruppstorlekarna i skolorna ökar. Det om något ökar ju den administrativa bördan för den enskilda läraren.

Det jag ser är därför att regeringen ökar bördan för varje enskild lärare i Sverige på grund av de nedskärningar och val som regeringen gör, det vill säga man sänker skatten för de allra rikaste och låter skoleleverna betala priset.

Jag vill också ställa en annan fråga till ledamoten Bengtsson som handlar om det han talade om, det vill säga den etiska värdegrunden och att alla elever är lika mycket värda.

Vi har ju inte bara utvisning ur klassrummet i kortare tidsperioder, utan vi har faktiskt elever som utvisas permanent från klassrummet och Sverige. Det har inte er regering löst än, trots att ni har lovat dessa elever och deras klasskamrater att det ska lösas. Är alla elever lika mycket värda i Bengtssons ögon? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Herr talman! Jag och ledamoten Bengtsson verkar dela en hel del åsikter när det gäller att skolan ska vara en trygg miljö där alla elever har det bra.

Jag tänker dock på elever som inte alltid har förmågan att sitta still och på den elev som kanske stökar till det och skapar problem i klassrummet. Den eleven förtjänar också att bemötas med respekt. Den eleven kanske upplever våld i hemmet. Den eleven har kanske outredd adhd, som stökar till det. Den eleven kanske är mobbad och blir därför utåtagerande mot andra elever.

Det är såklart inte ursäkter för att man inte beter sig bra i klassrummet. Och det kan absolut vara befogat att man blir utvisad från klassrummet. Men jag ställer mig frågande till att försvaga den elevens rätt att få en bra värdering av om det var rätt åtgärd eller inte genom att ta bort det dokumentationskrav som finns i dag. Jag vill gärna fråga ledamoten Bengtsson om det. Varför ska man inte dokumentera utvisning ur klassrummet?

Fru talman! Alla elever i Sverige förtjänar en trygg skolmiljö med god studiero. Ingen elev ska behöva ha en klump i magen av att gå till skolan, och ingen elev ska behöva komma hem med huvudvärk efter en dag i skolan. Lärarna ska kunna komma hem från jobbet och fortfarande ha energi kvar till att göra annat på sin fritid.

Så ser det tyvärr inte ut i dag. Alltför många elever vittnar om en stökig skolmiljö där man inte kan fokusera på skolarbetet, och lärarna vittnar om en skolmiljö som är utmattande.

I dag debatterar vi betänkandet Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. Regeringen missar här den viktigaste faktorn för att öka tryggheten och studieron i skolan, det vill säga ökade resurser till skolan. Alltför många elever i dag får inte det stöd de behöver, rektorerna pressas av snäva budgetramar och klasstorlekarna har ökat i svensk skola – både på grund av att vi har ett skolsystem som premierar stora klasser och till följd av nedskärningar i välfärden.

Att öka antalet lärare, speciallärare med flera i skolan och minska klasstorlekarna vore den viktigaste åtgärden för att öka tryggheten och studieron i skolan, men det kostar såklart. Vi har sett regeringen göra massiva nedskärningar i skolan under den här mandatperioden; Sveriges lärare har larmat om de värsta nedskärningarna i skolan på 30 år.

År 2024 skar Karlstad ned med 120 lärartjänster. Lärare där säger att det känns som att man försöker pressa in mer i schemat och att stödet runt om har försvunnit. Det läggs mer jobb på lärarna, och man maxar scheman och gör helklasser. Lärare i estetiska ämnen har fått gå från att undervisa 15 elever till att undervisa 30.

På Gotland ersätts inte lärare som försvinner genom pensionsavgångar, och tillgången till specialpedagoger och speciallärare minskar. Konsekvensen blir att arbetsbelastningen ökar för den personal som är kvar och att det blir mindre stöd till eleverna.

I Eskilstuna har 72 lärare i grundskolan varslats, och i Skellefteå har 100 tjänster försvunnit. Listan över hur det ser ut i kommunerna kan göras mycket längre.

Även om svenska kommuner har återhämtat sig något efter den värsta ekonomiska krisen är det inte så att personalstyrkan är tillbaka på samma nivå som innan. Regeringen försöker hävda att kommunerna nu går med plus och därmed kan lösa detta. Problemet är bara att man har svultit ut kommunerna under den här mandatperioden. Man har aktivt valt att lägga pengar som borde ha gått till barns utbildning på att sänka skatterna för de allra rikaste. Sedan försöker man dribbla bort korten genom att säga att kommunernas ekonomi nu är bättre.

Den allra viktigaste åtgärden vore alltså att se till att skolorna kan anställa fler lärare och att klasstorlekarna minskar.

Flera av de regeringsförslag som vi diskuterar här i dag riskerar att slå hårt mot elever med NPF. Alla elever har inte samma förmåga att sitta still och vara tysta i ett klassrum. På samma sätt som en blind inte kan börja se bara för att du säger till den att titta har inte alla elever förmågan att sitta still på stolen, oavsett hur många tillsägelser de får.

Det ska med regeringens förslag bli enklare att visa ut en elev som stör ur klassrummet. Jag håller med om att det i vissa fall kan vara en motiverad åtgärd, men regeringen vill också ta bort dokumentationskravet för detta. Från Vänsterpartiet menar vi att detta är helt fel och att dokumentationskravet bör finnas kvar. Att ta bort dokumentationskravet riskerar att leda till att man inte fångar upp problem och behov som finns kring enskilda elever, och skolan behöver ta ansvar för att sätta in stöd till de elever som behöver det.

Otaliga utvisningar ur klassrummet utan att skolan lägger upp en plan för hur detta ska undvikas framåt riskerar att få negativa konsekvenser för elevernas rättssäkerhet och möjlighet att få stöd. Det är rektorns ansvar att lägga upp en plan för hur en elev ska få rätt stöd, och att ta bort dokumentationskravet när klassrumsmiljön inte fungerar för en elev riskerar att göra det svårare för en rektor att ta det ansvaret.

Vi i Vänsterpartiet är också tveksamma till hur den här åtgärden, det vill säga ökade möjligheter till utvisning ur klassrummet, kommer att falla ut i praktiken. Elever ska alltså kunna utvisas ur klassrummet – men till vad?

På de flesta skolor som jag har besökt framkommer ett tydligt mönster: Kringpersonal i skolan finns inte på samma sätt som tidigare. Elevhälsan finns på plats när månen är hel, och vaktmästaren ska beställas dit genom beställningsformulär som nås via ett beställningssystem som kraschar. Elevassistenter har sagts upp när kommunen har tvingats spara, och speciallärare är en bristvara.

Vem finns i korridoren och fångar upp de elever som utvisas ur klassrummet? Hur ska det säkerställas att detta inte leder till att det blir stök i korridorerna i stället för stök i klassrummet? Det var för övrigt en vanlig syn när jag själv gick i högstadiet. Jag minns Emil på min högstadieskola. Han fick vandra runt i korridorerna lite vind för våg då han blev utslängd från lektion efter lektion. I dag hade han troligtvis haft en adhd-diagnos.

Regeringen saknar svar på vad som ska hända med eleven vid utvisning ur klassrummet, och vi är kritiska till att regeringen inte redogör i propositionen för hur det ska gå till i praktiken samt vad det kommer att kosta. Därför vill vi att regeringen utreder vad som krävs för att se till att elever som visas ut ur klassrummet tas emot på ett rimligt sätt samt säkerställer att skolorna har de resurser som krävs för att stödja och ta hand om de elever som visas ut ur klassrummet.

Elever ska nu inte inkluderas i framtagandet av skolregler utan bara informeras när de redan är klara. Samtidigt vill man att konsekvenserna av att bryta mot reglerna ska bli tydligare. Jag menar att man ökar möjligheten att uppnå tydlig efterlevnad av reglerna, liksom legitimitet i och upprätthållande av dem, genom att eleverna får vara med och ta fram dem.

Det här är inte det enda område där regeringen försvagar elevernas rätt till inflytande. Samtidigt finns det ett starkt stöd i forskningen för att elevinflytande är en framgångsfaktor i svensk skola. Det är något som regeringen helt verkar vilja slopa. Vi instämmer med flera av remissinstanserna, som menar att eleverna behöver vara delaktiga i framtagandet av skolregler.

Jag är också frågande till varför det är så viktigt för Tidöpartierna att skrota elevinflytandet trots att det har starkt forskningsstöd. Är det för att det, som Malmqvist sagt i en podd, krävs ett slopande av elevinflytandet om man ska kunna införa no excuses-skolor i Sverige?

Fru talman! Tidöpartierna säger sig vilja minska administrationen, men med andra handen ökar de densamma. Det ska införas förväntansdokument i skolorna, vilket riskerar att leda till ökad administration och bli ett slag i luften i stället för att ge skolorna rätt resurser för att stödja de elever som behöver stöd.

I propositionen står att förväntansdokumentet ska innehålla en påminnelse om vårdnadshavares ansvar. Även här riskerar NPF-elever och deras vårdnadshavare att hamna i kläm. Det är inte brist på uppfostran som gör att vissa elever inte beter sig, för att använda ett mohamssonskt uttryck. Inga förväntansdokument kan heller kompensera för skillnaden i levnadsvillkor mellan den som bor i Danderyd och den som bor i Njurunda utanför Sundsvall.

Fru talman! Vi vet att det finns tillfällen då elever utgör en risk eller fara för andra elever, och en tillfällig omplacering av en elev kan då vara befogad. Att regeringen nu satsar hårt på akutskolor samtidigt som den vanliga skolan drabbas av nedskärningar känns dock inte helt proportionerligt. Behoven verkar inte heller vara så stora som regeringen vill ge sken av, då en stor del av statsbidragen för akutskolor inte används.

Att regeringen nu öppnar för att akutskolor ska kunna drivas på entreprenad flyttar ansvaret för eleverna längre bort från den ordinarie skolan och öppnar ännu mer för att aktiebolagsskolorna ska ta emot dessa elever. Att ta hand om elever som verkligen har hamnat på glid är en ny kassako att sko sig på. Det som ska vara en tillfällig lösning för elever som under en kortare period inte bedöms kunna gå till sin vanliga skola eftersom de utgör en risk för andra riskerar att leda till ökade vinster för aktiebolagen.

Den viktigaste åtgärd vi kan vidta för att elever inte ska riskera att hamna så fel att akutskola behövs är att satsa ordentligt på den ordinarie skolan. Vi behöver en utbyggd elevhälsa, samverkan mellan socialtjänst och skola och stöd till elever som är i behov av det. Akutskolor kan aldrig få bli något som vi ska vänja oss vid.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag återkomma till att det som verkligen behövs för att öka tryggheten och studieron i svensk skola är en satsning på mindre klasser och mer personal.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

I detta anförande instämde Camilla Hansén (MP).

Fru talman! Det jag sa i min tidigare replik var inte att det är olämpligt att en lärare säger ”Tyst i klassen!”. Men jag ställer mig väldigt frågande till om det verkligen hjälper att säga det från Regeringskansliet. Där tänker jag mig att man har helt andra verktyg för att styra skolan än att vara inne och peta med dumstrutar, skoluniform, skamvrå och straffstäd, som om det är det som kommer att göra svensk skola bättre.

Det vi vet är att det har skett kraftiga nedskärningar i svensk skola, oavsett vad Forssell säger. Det vi vet är att den här regeringen har underfinansierat svenska kommuner och regioner med 30 miljarder jämfört med innan den tillträdde. Det är klart att detta märks ute i klassrummet. Det märks på de skolor som har fått säga upp lärare och elevassistenter och där det är fler elever i varje klassrum för att ekonomin ska gå ihop. Forssell kan skylla hur mycket han vill på att skolan är kommunalt styrd.

Jag tycker att det vore klädsamt om regeringen tog ansvar för att det man faktiskt prioriterar är sina egna skattesänkningar framför att se till så att kommunerna kan satsa på vården och skolan. Det är så den här regeringen prioriterar. Mitt i den ekonomiska krisen sänker man skatten för de allra rikaste samtidigt som de som får ta smällen är eleverna i klassrummet. Vi ser ju hur antalet elever med F nu ökar.

Samtidigt vill man nu säga att det är den enskilda eleven som ska ta ansvar för att ”bete sig”, i stället för att ge eleverna förutsättningar att göra rätt. Det gör man genom att se till så att skolorna kan anställa bra lärare och ha mindre klasser och så att det finns ekonomiska resurser att ta hand om dem som behöver stöd.

Fru talman! Forssell talade i sitt anförande om att man ska träna det sociala samspelet i skolan. Då undrar jag lite försynt om det är i en dumstrut som man ska göra det. Från regeringspartierna har skoldebatten den senaste tiden präglats väldigt mycket av dumstrutar, skoluniform, skamvrå och straffstäd. Och från Regeringskansliet hör man det eka: ”Tyst i klassen!”

Retoriken är billig, faktiskt helt gratis, och det är troligtvis också anledningen till att den är så populär. För jämfört med att se till så att eleverna får det stöd de behöver är det mycket billigare att lägga över ansvaret för regeringens misslyckanden på den enskilda.

Vi kan, fru talman, titta lite på vad som faktiskt har hänt under den här mandatperioden. Sveriges Lärare vittnar om de värsta nedskärningarna i svensk skola på 30 år. Runt om i Sverige har mängder av lärare sagts upp. Rektorer varnar i kölvattnet av besparingarna för att elever riskerar att inte få det stöd de har rätt till. Andelen elever med F i betyg i årskurs 9 har under mandatperioden ökat från 24 till 28 procent. Detta borde mana till en krisinsikt.

Nu lägger Tidöpartierna fram en proposition som handlar om att öka tryggheten och studieron i skolan. Självklart ska vi ha den allra bästa skolmiljön och studieron i svensk skola, men jag vill fråga Forssell hur han ser på att det har skett kraftiga nedskärningar i skolan och om det ökar eller minskar tryggheten och studieron i skolan.

Fru talman! Vi behöver riktigt bra yrkesutbildningar för att möta behovet av framtidens arbetskraft. Många är bekymrade över att för många elever läser teoretiska program och för få läser yrkesutbildningar.

Jag har hört regeringspartier säga att de vill begränsa möjligheten att läsa teoretiska program för alltför många elever, men jag menar dock att det som krävs för att få elever att läsa till arbetaryrken är att arbetsmiljön är attraktiv och att de får en bra lön. Det är vad som krävs för att unga ska se dem som framtidsyrken.

Det är också viktigt att utbildningarna är riktigt bra, så att de leder fram till arbete i yrken som branscherna efterfrågar. Här är det viktigt och bra med en stark förankring på arbetsmarknaden. Branschskolor är en möjlighet till det.

Det har pågått en försöksverksamhet mellan 2018 och 2023, vilken har visat att många av de elever som studerat på dessa branschskolor fått jobb efter avslutad utbildning. Allt det är positivt, men det finns en del farhågor med regeringens proposition. Det ska bli lättare att lägga över delar av yrkesutbildningen på entreprenad, det vill säga att någon annan får ta ansvar för delar av yrkesutbildningen.

En risk med detta är att huvudmannen inte har fullt ansvar för utbildningen och att kvaliteten kommer att variera i för hög grad samt att kontrollen över branschskolorna blir för låg. Nu har vi dock fått betryggande besked om att det inte kommer att vara så. Vi får verkligen hoppas att det inte blir så.

Trots regeringspartiernas löften finns en risk för att oseriösa aktörer letar sig in. Vi vet att de finns hos huvudmännen redan i dag. Det finns privata aktörer som inte sköter sitt utbildningsuppdrag på det sätt som är tänkt. Här är det viktigt att Skolinspektionen och andra har de verktyg som krävs för att se till att eleverna får den allra bästa utbildningen. Jag ser inget problem med att man som politiker tar ansvar för och kräver att vi ska ha kontroll över att våra ungdomar får bästa möjliga utbildning.

Vi behöver såklart se till att det finns utbildning till dagens bristyrken, till exempel karosseri, plåtslageri och skogsmaskinförare. De var en del av försöksverksamheten.

Slår man ut det här för brett och i yrken där det redan i dag finns fullgoda utbildningsanordnare finns en risk att man från huvudmännens sida frånsäger sig ansvar. Jag vill även i fortsättningen se att det finns en tydlig ram för hur det här ska följas upp och att det finns en kontroll över de utförare som blir så kallade branschskolor.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tala om de mindre aktörerna.

I skolorna i Dorotea kommun går det totalt 261 elever, och i Bjurholms kommun går det totalt 265 elever. Dessa kommuner förväntas göra exakt samma uppgifter som alla andra kommuner. De är skolhuvudmän, precis som alla andra. Om man säger att samma rättigheter ska gälla för alla förstår jag faktiskt inte riktigt vad regeringen talar om. De enda som ska ha undantag är fristående huvudmän med mindre skolor, inte de kommunala huvudmännen.

För mig rimmar detta illa när man talar om att valfrihet och rättigheter ska gälla lika för alla. De mindre fristående huvudmännen får exakt samma skolpeng som de kommunala skolorna. Varför ska inte de klara av samma uppgifter? Det är för mig en stor fråga.

Det är inte okänt för någon att Moderaterna är de största friskoleförsvararna i kammaren, kanske omsprungna av Sverigedemokraterna. Jag är inte förvånad över att man även i fortsättningen vill skydda aktieägare och de som äger koncernerna.

Malmqvist talade i sitt inlägg om att det är viktigt att föräldrar, elever och lärare får insyn i skolorna. Men jag känner också att skattebetalarna förtjänar insyn i vad som händer med deras skattepengar. Vi kommer med offentlighetsprincipen fortfarande inte att få reda på hur stora vinster friskolebolagen plockar ut eller vilken typ av verksamhet vinsterna går till. Det kommer fortfarande att vara en gåta, och den skyddar regeringen med all sin kraft.

Herr talman! Jag skulle vilja börja där ledamoten avslutade sitt förra replikskifte. Hon sa att Socialdemokraterna tidigare hade misslyckats med att införa en offentlighetsprincip. Då vill jag påminna om det jag sa i ett tidigare replikskifte, nämligen att Tidöpartierna tidigare har röstat nej till detta varje gång det kommit upp.

Så sent som 2024 hade vi en omröstning här i kammaren där röstsiffrorna blev 154 mot 152. Om ett par moderater eller liberaler då hade röstat för en offentlighetsprincip hade vi alltså kunnat ha en sådan betydligt tidigare. Därför är det lite magstarkt att stå här och säga att det nu är regeringen som lyckas med detta.

Ledamoten talade också i sitt anförande om resursskolor och att dessa inte skulle kunna finnas om det inte fanns undantag i offentlighetsprincipen för de mindre enheterna. Jag ställer mig faktiskt lite frågande till varför dessa undantag över huvud taget behövs. Det som finns i lagstiftningen i dag gällande utlämnande av offentliga handlingar är ju att det ska ske skyndsamt. Det finns ingen exakt angiven tid i lagstiftningen, bara att utlämnandet ska ske så skyndsamt som möjligt. Någonstans måste det finnas en poäng med att regeringen vill införa ett undantag för just de här skolorna.

Jag blir också orolig när ledamoten tar upp just exemplet resursskolor. Detta handlar ju om en elevgrupp som vi vet har väldigt stort behov av stöd och som ska få den allra bästa utbildningen. Om man hänvisar till att just dessa skolor inte ska kunna granskas känner jag mig väldigt orolig.

Varför ska det finnas undantag när det i dagens lagstiftning om utlämnande av offentlig handling bara sägs att det ska ske skyndsamt?

Herr talman! Regeringen har gjort ett stort nummer av att man ska helrenovera friskolesystemet. Det jag ser är dock ingen helrenovering utan snarare ett fall för Fuskbyggarna. Man har stagat upp det fallfärdiga huset med lite silvertejp och säger nöjt till svenska folket: ”Så där ja, titta vad fint det blev!” Samtidigt rasar det ihop i en hög framför ögonen på oss.

Aktiebolagsskolorna kommer även efter denna mandatperiod att kunna skratta hela vägen till banken. De kommer att kunna fortsätta att plocka ut stora vinster trots att en överväldigande majoritet av svenska folket och likaså lärarkåren tycker att det är fel.

Herr talman! Det betänkande vi debatterar handlar om att införa en offentlighetsprincip för friskolorna. Att man tidigare inte har haft någon insyn över huvud taget i vad svensk friskolesektor bedriver för verksamhet är absurt.

Det är en offentlig uppgift att se till att alla elever får en god utbildning. Skolorna i Sverige finansieras av offentliga medel, och ändå har kommunerna ingen möjlighet att granska friskolornas verksamhet. Tvärtom får de betala ut skolpeng utan att någon behöver svara på vilken verksamhet som bedrivs. Skolinspektionen fick till exempel leta efter ägarna till Engelska Skolan i åtta månader innan de till slut fick svar på vilka ägarna till en av Sveriges största friskolekoncerner var.

Hur stora vinster aktiebolagen har är höljt i dunkel. Vad barnen faktiskt lär sig vet vi inte, men många som arbetar i den högre utbildningen, till exempel på universitet, vittnar om att kvaliteten på kunskaperna hos dem som har gått i friskolor är väldigt låg.

Vänsterpartiet har länge efterfrågat en offentlighetsprincip för friskolorna. Så sent som 2024 röstade Tidöpartierna här i kammaren nej till att införa det, även Liberalerna. Det är inte det enda förslaget där Tidöpartierna drar benen efter sig eller inte är överens. Viljan att hålla skololigarkerna om ryggen är sannerligen stark.

Fram till nu har vi heller inte fått veta vilka elever som står i kö till friskolorna eller hur friskolorna ”väljer ut” vilka elever som får plats där. Jag har till exempel fått ett antal vittnesmål från föräldrar som säger att friskolor inte tar emot deras barn utan säger: ”På vår skola har vi inga barn med diagnoser.” De har alltså nekat elever att läsa på deras skolor, trots att friskolor har samma skyldighet som kommunala skolor att göra anpassningar så att det fungerar för alla elever. Vi vet också att det finns friskolor som hänvisar elever tillbaka till den kommunala skolan därför att det är för krångligt för friskolorna att ha elever med särskilda behov.

Nu har vi äntligen ett förslag om offentlighetsprincipen på bordet. Det är bra och välkommet, men det är alldeles för stora undantag i regeringens förslag till offentlighetsprincip. Skolhuvudmän med färre än 450 elever behöver inte lämna ut handlingar på samma sätt som de större. Runt 80 procent av huvudmännen i grundskolan kommer att omfattas av undantagen.

Förskolor med under 100 barn får undantag. Möjligen kommer några av dem att räknas in i koncerner och därmed omfattas av reglerna, men det kommer inte att göra någon större skillnad. Enligt regeringens egna beräkningar kommer omkring 70 procent av de huvudmän som driver skola eller förskola att få lättnader i kraven på att tillämpa offentlighetsprincipen.

Att det finns en offentlighetsprincip och möjlighet att få ut information om vad friskolorna gör är en grundförutsättning för insyn. Det är ett minimimått på demokrati och borde vara en självklarhet för offentligt finansierad verksamhet.

Herr talman! Vi har sett otaliga avarter som borde ha varit synliga för allmänheten men som har blivit det först när medierna lyckats göra gräv, till exempel ett hästgymnasium som drivs utan hästar och friskolor som bedriver undervisning utan kemi- och slöjdsalar. En skola hade två och en halv mil till idrottshallen och gav således inte eleverna den undervisningstid de hade rätt till, och ändå fick alla elever A i idrott.

En offentlighetsprincip är avgörande för att det ska bli lättare att granska friskolornas verksamhet. Det handlar om något viktigt, nämligen trygghet för eleverna. Uppdrag gransknings program Tyst i klassen, som visade att Engelska Skolan försökt tysta ned övergrepp mot elever för att skydda skolans rykte, är ett av de värsta exemplen på vilka uttryck det kan ta sig när man inte får insyn i verksamheter.

Kring detta har också polisen uttalat sig och sagt att bristen på lagstiftning om en offentlighetsprincip gör att de inte har samma möjlighet att larma skolan när en person är misstänkt för brott som de hade haft i en kommunal skola. Där välkomnar jag verkligen att det blir en förändring.

Herr talman! Det finns nu en mycket stor risk för att många uppgifter inom friskolorna kommer att betraktas som affärs- och företagshemligheter och att de kommer att sekretessbeläggas och därmed inte lämnas ut för allmänhetens granskning. Det leder alltså till att det fortfarande inte kommer att gå att få ut uppgifter om vad friskolebolagen gör med svenska skattepengar, till exempel som när Tellusgruppens förskola startar nannyverksamhet för att Stockholms innerstadsmammor ska få äta brunch i lugn och ro. Det är inte direkt det som svenska skattepengar är tänkta att användas till.

Enligt svensk kommunallag ska kommunala skattepengar gå till kommunala angelägenheter som kommer medborgarna till gagn och inte till privata lyxbilar eller förvärv utomlands, något som friskoleägarna håller på med.

Det här är den allvarligaste bristen i regeringens proposition: att affärshemligheter kommer att stå över rätten till insyn. Det kan vi inte acceptera. Svenska folket förtjänar att veta vad deras skattepengar går till, och man måste sluta hålla friskolebolagen om ryggen.

Komvux kommer inte att omfattas av den nya offentlighetslagstiftningen, vilket är ett stort misstag från regeringen. Komvux är en av de verksamheter som har väldigt många vinstdrivande bolag, som också många gånger levererar väldigt låg kvalitet. Här skulle verkligen offentlig insyn behövas.

Herr talman! Det är uppenbart att regeringen inte har lyckats med sin helrenovering av friskolesystemet. Vi behöver ett regeringsskifte för att få ordning på detta.

Vänsterpartiet ser att det som krävs är att avskaffa marknadsskolan. Aktiebolag och skola går inte ihop, för aktiebolagens huvudsyfte är och kommer alltid att vara att göra vinst. Så länge aktiebolagen finns i skolans värld kommer skolresultaten att fortsätta sjunka. Pengar kommer att fortsätta försvinna från elever och lärare och gå ned i aktieägarnas fickor, och skattebetalarna blir lurade på sina skattepengar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag betackar mig för anklagelser om att jag skulle vara analfabet. Jag har mycket goda läskunskaper.

Det jag refererar till, herr talman, är det som Reslow sa i sitt anförande i talarstolen här inne: att det är rimligt att det finns lättnader i offentlighetsprincipen för mindre fristående huvudmän då de inte har samma administrativa personal att tillgå som kommunerna. Det innebär ju att kommunerna har en större kostnad för överbyggnad för skolväsendet.

Jag vill därför fråga ledamoten Reslow: Varför är det då inte rimligt att kommunerna får en större kompensation för sitt uppdrag jämfört med de fristående skolorna? Jag kan faktiskt inte förstå, herr talman, hur ledamoten kan anse att det inte hör hemma i den här diskussionen.

Herr talman! Jag har en ganska kort fråga till ledamoten. Han sa att det är rimligt att det finns lättnader för mindre fristående skolenheter eftersom de inte har samma administrativa muskler som de kommunala skolorna.

Jag vill fråga ledamoten varför Sverigedemokraterna är emot att införa en differentierad skolpeng så att de kommunala skolorna får betalt för det uppdrag som de har men som de fristående skolorna inte har i dag. Ledamoten erkände ju att kommunerna uppenbarligen har högre kostnader. Varför ska de då inte kompenseras för det?

Herr talman! Det high chaparral som Forssell talar om kommer att fortsätta i friskolesektorn. Ni har under den här mandatperioden säkrat upp de stora koncernernas fortsatta vinster. Academedias aktier rusade efter regeringens besked om vad som kommer att hända med vinstutredningen. Det är helt uppenbart att den här regeringen fortfarande gör allt för att skydda de stora skolbolagen.

Jag förstår faktiskt inte varför just mindre friskolor ska ha undantag från skyldigheten att lämna ut offentliga handlingar. Det finns inga sådana undantag för mindre kommuner. Självklart är det svårt även för dem att ha administratörer och en massa tjänstemän som sitter och jobbar. De är också bara ett fåtal personer, och självklart är det kostnadsdrivande även för de små kommunerna. Fråga Dorotea, Bjurholm eller någon annan liten kommun! Det är jättebetungande med alla uppgifter som en kommun behöver ägna sig åt. Ändå behöver de göra det. Om man ska bedriva offentlig verksamhet ska det också vara insyn i den.

Det stora problemet har varit att det inte har funnits någon offentlighetsprincip och att man inte har behövt redovisa ett dugg av vad man gör med de kommunala medel man får. Man kan sätta glädjebetyg, driva hästgymnasium utan hästar och göra vinster på helt orimliga sätt.

Jag vill fråga Forssell om hur han ser på att många av friskolebolagens handlingar fortfarande kommer att kunna betraktas som affärshemligheter. Den här offentlighetsprincipen riskerar också att leda till att mycket av den information som vi har rätt att ta del av fortfarande kommer att betraktas som affärshemligheter. Hur ser Forssell på det?

(Applåder)

Herr talman! Det är fascinerande att Liberalerna är så stolta över den så kallade helrenovering som regeringen nu säger sig genomföra. Det jag ser är att denna helrenovering består av lite silvertejp på ett fallfärdigt hus. Man försöker sedan säga till dem som är spekulanter på huset: Titta vad fint det blev med den här renoveringen! Samtidigt rasar huset ihop bakom en.

Detta är vad jag ser, för med Liberalernas och Tidöregeringens helrenovering av friskolesystemet kommer ju de här aktieägarna att kunna fortsätta skratta hela vägen till banken. Det är exakt det som kommer att hända.

Forssell talade i sitt inlägg om att offentlighetsprincipen är en av de saker som den här regeringen har lyckats komma överens om, till skillnad från den tidigare regeringen. Då vill jag påminna kammarens ledamöter och åhörare om att Liberalerna så sent som 2024 röstade nej till att införa en offentlighetsprincip. Detta kunde alltså redan ha införts om regeringen och Liberalerna hade röstat för sin egen politik – men det har ni ju inte gjort.

Jag vill fråga Forssell varför det är så viktigt att mindre huvudmän ska ha en särlagstiftning med undantag från att lämna ut uppgifter. Mindre kommuner har i dag inga undantag från att lämna ut handlingar. Ska till exempel Dorotea kommun ha en annan lagstiftning än större kommuner? Det skulle jag vilja ha svar på. Varför är det så viktigt att skydda just de mindre friskolebolagen?

Herr talman! Min fråga går till Elisabet Lann.

Läkare hos Kry träffar 100 patienter om dagen. Det är ju uppenbart för oss alla att det inte handlar om några svårare åkommor om man kan ta emot 100 patienter om dagen. Snarare handlar det om sådana som kan åtgärdas genom att googla. Nätläkarna på Kry hetsas att ta emot fler och fler vårdtagare, vilket givetvis ger en osäker och otrygg vård.

Digital vård är givetvis inte på något sätt dålig, men den måste utföras på ett seriöst sätt och inte genom skrupelfria vinstdrivande företag. Notan på hundratals miljoner skickas till regionerna. Ett fullgott alternativ är 1177, som drivs offentligt.

Vad avser ministern att göra för att städa upp i den oseriösa nätläkarbranschen?

(Applåder)