Isabell Mixter

Herr talman! Min fråga går till Elisabet Lann.

Läkare hos Kry träffar 100 patienter om dagen. Det är ju uppenbart för oss alla att det inte handlar om några svårare åkommor om man kan ta emot 100 patienter om dagen. Snarare handlar det om sådana som kan åtgärdas genom att googla. Nätläkarna på Kry hetsas att ta emot fler och fler vårdtagare, vilket givetvis ger en osäker och otrygg vård.

Digital vård är givetvis inte på något sätt dålig, men den måste utföras på ett seriöst sätt och inte genom skrupelfria vinstdrivande företag. Notan på hundratals miljoner skickas till regionerna. Ett fullgott alternativ är 1177, som drivs offentligt.

Vad avser ministern att göra för att städa upp i den oseriösa nätläkarbranschen?

(Applåder)

Herr talman! Jag är positiv till de saker som nu räknas upp, utbildningsministern. Men att er sida skulle vara överens om allt vill jag verkligen vända mig emot. Till exempel har er regering tydliggjort att ni lagt utredningen om skolpengen i byrålådan. Ni har också aviserat att utredningen om vinst i skolan är försenad. Beskedet till väljarna måste ju vara att ingenting av det här kommer att hända. Jag ställer åter frågan: Tycker regeringen att det är rimligt att svenska skattepengar ska användas utomlands?

Herr talman! Aktiebolagsskolorna fortsätter att blomstra. Det går så bra för de svenska aktiebolagsskolorna att de också öppnar verksamhet utomlands. Academedia hade förra året en nettoomsättning på 19 miljarder. 5,7 av de miljarderna avsåg verksamhet utomlands. Även Kunskapsskolan har verksamhet i andra länder: Storbritannien, Nederländerna, USA och till och med Saudiarabien. Det här är ju någonting sjukt, och regeringen har inget förslag som skulle sätta stopp för detta.

Nio av tio lärare vill avskaffa vinsterna i skolan. 75 procent av befolkningen vill förbjuda vinstdrivande aktörer att driva skola. Regeringen säger sig nu göra en helrenovering av det svenska friskolesystemet. Men med en sådan här fuskrenovering skulle jag vilja anmäla regeringen till Fuskbyggarna.

Herr talman! Hur kan det vara rimligt att svenska skattepengar får gå till skolverksamhet utomlands?

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag tycker att det är ganska låg nivå på debatten. Vi har ägnat ett helt replikskifte åt att diskutera skolmat i en debatt som ska handla om lärare och elever. Man brukar annars raljant prata lite om att skolmat är det som vårdnadshavare och också elever är mest intresserade av och har mest åsikter om.

Vi behöver ha den här debatten på en högre nivå än så. Det finns de som är professionella i att laga skolmat till våra barn. Låt dem hålla på med det.

Jag tycker ändå att det finns en väldig diskrepans mellan hur det låter från regeringspartierna när man pratar om att elever ska sköta sig och göra som de blir tillsagda och när det sedan kommer till skolmaten – då ska de plötsligt få bestämma själva. I övrigt ska de vara lydiga. Jag tycker att det är intressant, och det är någonting jag har reflekterat över.

Fru talman! Jag ska hålla mig till betänkandet. Lärarna är det mest betydelsefulla vi har i svensk skola. De har möjlighet att göra stor skillnad för elever. De har kunskap om vad som fungerar bäst i klassrummet, och de vet hur man bäst får elever att hålla fokus och lära sig det som står i kursplanen. Ändå vill politiker – som knappast vet bäst – peta i hur det ska fungera i klassrummet.

Liberalerna kör popcornutspel om att lärare ska få straffa elever som inte sköter sig, kanske med att svabba matsalen. Det är en åtgärd som jag som politiker aldrig blivit tillfrågad om, vare sig när jag var utbildningspolitiker i Sundsvall eller som utbildningspolitisk talesperson här i riksdagen. Det lärare efterfrågar, vad jag har hört, är fler kollegor och mindre klasser samt att politiker ska sluta peta alltför mycket i deras arbete.

Undervisningen blir även som bäst när elever får ha inflytande. Självklart ska lärare styra i klassrummet, men när elever får vara med och bestämma om sin skola funkar den som bäst.

Fru talman! Svenska elever förtjänar skickliga lärare över hela landet. I dag är skillnaderna avseende behöriga lärare mycket stora i landet och mellan skolor. Övertorneå har lägst andel behöriga lärare i hela landet. Bara 44 procent av lärarna har legitimation och behörighet. Andelen behöriga lärare är lägre i glesbygd, i socioekonomiskt utsatta områden och på friskolor.

Jag menar inte att det är hjärnkirurgi att undervisa barn. Obehöriga lärare kan i många fall vara skickliga, men vi har ändå bestämt att svenska elever ska undervisas av utbildade lärare. Då kan man fråga sig varför vi tillåter så många undantag från det krav på lärarlegitimation som infördes 2011. Syftet var ju att höja kvaliteten på lärarna, öka rättssäkerheten för eleverna och öka läraryrkets attraktivitet. Men 14 år senare kan vi läsa i Riksrevisionens rapport att de inte finner några indikationer på att dessa ambitioner är nådda. Antalet lärare med examen har legat kvar på samma nivå som tidigare samtidigt som många undervisar i ämnen de inte är behöriga i.

Legitimationssystemet är så fullt av undantag att det inte vidtas tillräckligt med åtgärder för att elever ska undervisas av behöriga lärare. Undantaget som gäller krav på lärarlegitimation för vissa privata skolverksamheter måste tas bort. Det gäller till exempel Waldorfskolor och skolor som bedriver undervisning på engelska. Det är ett undantag som systematiskt utnyttjas av aktiebolagsskolor.

Det är inte en slump att många fristående skolor väljer att ha undervisning på engelska. Det är ett sätt att få undantag från kravet på att anställa lärare med svensk lärarlegitimation och därmed kunna anställa billigare lärare. Enligt en artikel i DN skiljer det 3 000 kronor i lön mellan anställda på en kommunal skola och på Internationella Engelska Skolan.

I höstas kom en rapport från Skolinspektionen som visar att engelska användes oreflekterat och utan pedagogisk eftertanke i undervisningen på den här typen av skolor. Eleverna har ibland svårt att förstå frågor och prov på grund av att de är på engelska. Lärarna kan heller inte alltid svenska, vilket har lett till situationer där elever behövt rycka in och tolka. Det är helt oseriöst att bedriva svensk skola på det sättet.

Vi har också fått många larm om oskickliga och i vissa fall grovt olämpliga lärare som jobbar i svensk skola. De värsta exemplen är såklart lärare som brukar våld mot elever eller sexuellt utnyttjar barn. För att motverka risken för missförhållanden är det nödvändigt att skärpa regelverket så att huvudmän blir skyldiga att anmäla olämpliga och oskickliga lärare.

Skolan ska vara en trygg plats. Elever och föräldrar ska kunna vara säkra på det. Det finns tyvärr alltför många exempel på att olämpliga lärare fått sluta på en skola och sedan fått ny tjänst på en annan skola utan att något rapporterats till Skolinspektionen. Det har också förekommit att skolor aktivt tystat ned sådana här händelser för att inte skada skolans rykte. När det gäller aktiebolagsskolor är det inte konstigt, för de riskerar ju att tappa vinster. De vill skydda sin lönsamhet. Därför behöver huvudmän bli skyldiga att anmäla olämpliga och oskickliga lärare, både med och utan legitimation, till Skolinspektionen.

Skolverket bör få möjlighet att kontrollera belastningsregistret och även misstankeregistret i samband med att en person söker jobb på förskola eller skola. Disciplinpåföljder för lärare behöver gälla både legitimerade och olegitimerade lärare, särskilt eftersom många olegitimerade lärare undervisar i dag.

Andelen legitimerade lärare behöver såklart öka. Det behöver göras en utredning av hur det ska kunna uppnås och hur legitimationssystemet behöver förändras. Man bör särskilt se över de undantag som nu finns. Det måste finnas starkare incitament för huvudmän att se till att outbildade eller delvis utbildade lärare blir legitimerade.

Fru talman! Alla barn omfattas av skolplikt. Därför är det en självklarhet att skolan måste fungera för alla elever. Allt fler elever klarar inte av att vara i skolans miljö och blir hemmasittare. Allt fler unga mår psykiskt dåligt. Allt fler elever har diagnoser och får inte rätt stöd i skolan.

Vi måste skapa en skola som klarar av att möta upp och stötta alla elever. I dag får lärare slita ensamma i klasser med 30 elever med olika behov av anpassningar. Det är inte konstigt att det inte fungerar. För stora klasser gör uppdraget mycket svårare, och när andra delar av skolan samtidigt är nedbantade blir det ännu svårare. Varken elevhälsan eller andra typer av kringresurser fungerar som de ska i dag.

Vi kan inte bara se på och låta våra elever misslyckas. En lärare som intervjuades i Kalibers granskning av skolan som släpptes i måndags sa – förlåt, fru talman – att vi ger våra barn F som i fuck you. Han jämförde med hur det såg ut tidigare, när skolan kunde vara kompensatorisk. Han menade också att vi kan ge alla elever möjlighet att lyckas, bara vi vill och satsar – och det behöver vi göra.

Att klara skolan är en nyckelfaktor för ett fungerande vuxenliv. Kompetensen om psykisk ohälsa hos personal som arbetar i skolan och arbetet med att främja skolnärvaro och fullständiga betyg behöver stärkas. Elevhälsan behöver kraftigt förstärkas, och det har vi prioriterat i vår budget.

Vi måste gå ifrån en skola där politiker år efter år ser mellan fingrarna med att så många elever går ut skolan utan behörighet till gymnasiet. För att vända trenden behövs mer resurser till skolan. Klasserna ska vara rimligt stora, eleverna ska undervisas av utbildade lärare och stöd ska sättas in där behoven finns.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 i UBU9 och till reservation 1 i UBU16.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska svara på Grubbs påstående om att vi skulle vilja stänga skolor för 400 000 elever. Det gör det ju väldigt tydligt att det är driftsformen som skulle vara avgörande för om dessa skolor skulle hålla öppet eller inte.

Det vi säger är att man inte ska få bedriva skolverksamhet i aktiebolagsform. Man ska inte få ta ut vinst från svensk skola. Det är en självklarhet. De allra flesta svenskar – och de allra flesta lärare – håller med om detta. Om man enbart bedriver skolverksamhet för att göra vinst tycker jag att man är på fel plats.

Det här handlar alltså inte om att man skulle stänga ned alla fristående skolor. Det vi säger är att man inte ska få bedriva dem som aktiebolag.

Sverige är unikt. Det är enbart i Sverige som det är fritt fram att göra vinst på skattebetalares pengar inom skolan. Detta system finns inte i något annat land. Jörgen Grubb får det att låta som att det vi föreslår skulle vara kommunism eller något sådant. I så fall är ju alla andra världens länder kommunistiska. Det är enbart i Sverige som det här extremt märkliga systemet finns.

Detta måste vi göra upp med, och det gör mig beklämd att Sverigedemokraterna och andra partier på den borgerliga sidan inte vill det. Det är också därför ingenting har hänt. Till exempel hände ingenting under förra mandatperioden. Vi har lagt fram förslag om det här tidigare, men ni röstar ju nej, Grubb. Hur ska vi kunna få majoritet när det finns partier som blockerar att vi går vidare och stryper det här?

Jag vill fortfarande höra svaret från Grubb på frågan: Hur ser ni på undantaget från krav på lärarlegitimation?

Fru talman! Jag har några frågor till Jörgen Grubb efter hans anförande nyss.

Han talade om politiska beslut som har försämrat svensk skola. Jag undrar om Grubb missade att nämna det kanske största misslyckandet i svensk skola under de senaste decennierna, nämligen friskolereformen. Vi ser nu hur aktiebolag gör väldigt stora vinster på svenska skattebetalares pengar. Pengar som egentligen skulle gå till lärare och elever går i stället rakt ned i aktieägarnas fickor.

Grubb och hans parti verkar inte tycka att detta är något problem. Tvärtom har jag många gånger hört Sverigedemokraterna försvara det här systemet i valfrihetens namn. De menar att det är kanonbra att systemet tillåter att svenska skattepengar går till aktiebolags vinster.

Jag tycker att detta är ett av de största misslyckanden vi kan se i svensk skola i dag. Pengar som ska gå till lärare och elever ska stanna i skolan och inte gå till vinster.

Den fråga jag egentligen vill ställa till Grubb handlar om de undantag från krav på lärarlegitimation som finns med i de betänkanden vi diskuterar i dag. Riksrevisionens rapport pekar på att det finns alltför många undantag från kravet på lärarlegitimation. Vi har sett hur detta systematiskt utnyttjas av friskolor. Till exempel har de väldigt ofta undervisning på engelska, för då behöver de inte ha lärare med svensk lärarlegitimation.

Joar Forssell nämnde tidigare att det kan vara svårt att sitta i regering och förhandla med andra partier. Jag undrar därför: Är det Jörgen Grubbs parti som bromsar det här, eller är det någon annan? Hur ser Sverigedemokraterna på att ta bort undantagen från kravet på lärarlegitimation?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Forssell för erkännandet att jag till viss del kan ha rätt.

Jag vill återkomma till att det inte finns något forskningsstöd för att det skulle vara positivt att ta bort elevinflytandet. Jag vill understryka att det Mohamsson har sagt är att elevinflytandet bör avskaffas, men nu uppfattar jag det Forsell sa som att detta inte stämmer och att man faktiskt menar att det ändå ska finnas elevinflytande i svensk skola. Det är i så fall ett positivt besked.

Jag vill återgå till en annan fråga. Forssell talade i sitt anförande en del om legitimationssystemet. Det är ju så att det legitimationssystem vi har i dag är fullt av undantag, och detta är ett mycket stort problem. Undantagen utnyttjas också ganska systematiskt i olika skolformer. Bland annat har både friskolor och kommunala skolor som har undervisning på engelska undantag från kravet på svensk lärarlegitimation. Vi i oppositionen är eniga om att detta undantag bör tas bort.

Mohamsson sa den 25 september 2025 att det krävs en lagändring som tar bort detta undantag för skolor som undervisar på engelska. Vi har trots det inte sett några förslag från regeringen. Ni ställer er inte bakom det förslag som vi i oppositionen har lagt fram med anledning av den rapport i vilken Riksrevisionen pekar på att det är ohållbart att det finns så många undantag och att det inte leder till att vi får tillräckligt många behöriga lärare i svensk skola.

Jag undrar helt enkelt: Kommer regeringen att agera i den här frågan?

Fru talman! Jag reagerade på några saker i Forssells anförande, bland annat att han talade om att skolan styrs på ideologiska grunder.

Jag vill säga att det i så fall är Liberalernas ideologiska grunder som är styrande i svensk skola. Det är trots allt ni som har varit ansvariga för alla de stora reformer som har genomförts i svensk skola de senaste decennierna. Om ni menar att vi i dag har en flumskola där eleverna har alldeles för mycket inflytande är det ju ni som har misslyckats med ert projekt. Jag vet ju att Jan Björklund talade om att flumskolan ska bort, men om ni menar att vi fortfarande är kvar i det är det ju Liberalerna som har misslyckats med det uppdraget.

Jag vill också säga att jag tycker att de reformer som kommer från Liberalerna och regeringen – ibland är det svårt att veta om det är Liberalerna eller regeringen som talar – är kraftigt ideologiskt styrda.

Ett exempel är när Simona Mohamsson säger att det behövs en kulturförändring i svensk skola där vi avskaffar elevinflytande. Det är knappast förankrat i vetenskap eller vad som efterfrågas av svenska lärare. Att det skulle vara ett problem att elever har inflytande i skolan är något som ni har hittat på. Självklart är det läraren som ska leda undervisningen; det är vi alla överens om. Men det finns noll forskningsstöd för att det skulle göra svensk skola bättre att eleverna inte får ha inflytande. Det finns noll forskningsstöd för att det skulle bli bättre om lärare får straffa elever eller om elever ska plocka skräp, som Simona Mohamsson sa.

Jag blir lite fundersam och undrar vad Forssell egentligen menar med ideologiskt styrd skola och varför ni tidigare har misslyckats så fatalt med att genomföra de reformer som ni menar krävs.

Herr talman! Jag ska försöka att inte dra detta i ett alltför segt tempo i denna sena timme.

Jag minns när mitt äldsta barn skulle skolas in på förskolan. Allt var nytt både för oss föräldrar och, såklart, för mitt barn. De första dagarna på inskolningen fick man sitta med på golvet och leka. Sedan kunde man lämna henne några timmar och därefter komma tillbaka, och till sist klarade hon dagarna med pedagogerna helt själv. Med snuttefilt i ena handen och den andra i en pedagogs varma hand vinkade hon hej då i fönstret på förskolan.

Den där handen att hålla i är ju ovärderlig för ett barn – när man lämnas på morgonen, när man har ramlat i sandlådan eller när man har bråkat om Duploklossarna. Men som det är i dag är händerna för få och barnen för många. Att hinna se alla barn är inte möjligt med dagens gruppstorlekar.

Det är ett svek mot våra barn att vi låter detta pågå, och det är ett svek mot personalen. Vi måste skapa en förskola där föräldrar kan känna trygghet i att lämna sina barn, där personalen kan känna en stolthet över sitt yrke och inte blir sönderstressade och där barnen får både trygghet och möjlighet att utvecklas.

Förskolan är i dag också så mycket mer än barnomsorg. Det är en skolform med egen läroplan där barn ska få utvecklas, få syn på bokstäver, öva motorik, få nyfikenhet för naturen och så vidare. Detta är så viktigt för barns fortsatta lärande, och det finns ett starkt forskningsstöd för att vi senare får tillbaka det vi satsar i förskolan. Ändå har resurserna inte hängt med i takt med att förskolan har fått ett utökat uppdrag.

Skolverket har ett riktmärke för barngruppernas storlek i förskolan, vilket många här har nämnt. Trots att barnafödandet sjunker ser vi dock att barngruppernas storlek nu ökar. Mer än hälften av barngrupperna är större än Skolverkets riktmärke.

I går släppte Kommunal en rapport om kvalitet och bemanning i förskolan – en mycket viktig rapport. Vid rapportsläppet träffade jag Linn, som har arbetat i förskolan i 20 år. Hon har sett hur barngrupperna blir större och större och känner att hon inte längre kan utföra sitt arbete så som hon önskar.

I hennes barngrupp är det 22 barn på 3 pedagoger, alltså 7,3 barn per pedagog. Det är ett omöjligt uppdrag. Hon berättade att de ofta behöver ställa in den efterlängtade skogsutflykten då personalen behöver täcka upp på varandras avdelningar eller på andra förskolor. Linn berättade också att hon ofta kommer hem utmattad från jobbet.

Det är uppenbart att vi inte kan ha det så här. Det kan inte vara så här för Linn och för alla andra som arbetar i förskolan.

Jag tänkte ägna en kort stund åt lite statistik från den rapport som Kommunal släppte i går.

Rapporten visar att 45 procent av barnskötarna har fått hörselbesvär av sitt arbete och att sjukskrivningarna är högre än för andra yrkesgrupper.

Rapporten visar också att 46 procent av barnskötarna upplever att bemanningen är så låg att det innebär en risk för barnen dagligen eller minst en gång i veckan. År 2021 var siffran 27 procent, så detta har ökat ganska dramatiskt. År 2024 upplevde 60 procent att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. År 2021 var siffran 49 procent.

Andelen som aldrig hinner ta paus eller rast har ökat, liksom andelen som känner sig trött efter att arbetsdagen har slutat. Fler är oroliga över att de inte kommer att orka fram till pensionsåldern. År 2021 arbetade 24 procent deltid, och 2024 hade den siffran stigit till 33 procent. Den främsta anledningen som uppges är att man helt enkelt inte orkar jobba hela arbetsdagar eftersom arbetet är för krävande.

Som jag nämnde i replikskiftet med Joar Forssell överstiger fler barngrupper Skolverkets riktmärke för storleken än vad som var fallet 2021. Utvecklingen går alltså åt fel håll, och det brådskar att agera. Vi behöver lagstifta om barngruppernas storlek och personaltätheten i förskolan. Det har vi i Vänsterpartiet såklart ett förslag om.

Utöver det måste vi självklart ha väl utbildad personal i förskolan. Därför behövs ett barnskötarlyft. De som arbetar i förskolan ska vara förskollärare eller barnskötare. I dag arbetar alltför många utan relevant utbildning i förskolan, och det behöver åtgärdas. Vi föreslår att ett lyft liknande det undersköterskelyft som har genomförts i äldreomsorgen ska genomföras i förskolan. Vi vill också att barnskötare blir en skyddad yrkestitel.

Herr talman! I dag har vi vinstdrivande aktiebolag som skor sig på våra barn. De öppnar förskolor för att kunna plocka ut stora vinster. Det här måste få ett stopp. Pengar till förskolan ska stanna i förskolan, inte gå ned i aktieägares fickor.

Vi har under hösten fått många olika larmrapporter: Sju barn har fått dela på en banan på en förskola, och på andra förskolor sparar man in på smör till frukostmackan samtidigt som ägarna plockar ut miljoner i vinster. Vi har aktiebolagsförskolor där barn ramlar ut genom fönster därför att man inte har tillräckligt med personal.

Det här måste få ett omedelbart stopp. Man måste sluta spela kasino med barnens och skattebetalarnas pengar. Skattepengarna ska gå till förskolan, ingenting annat, och tillsynen av de privata huvudmännen behöver öka. Det har fått vara vilda västern alldeles för länge.

Herr talman! Regeringen är högst skyldig till den situation som vi nu ser ute i kommunerna, där barngrupperna blir större och personal varslas. Regeringen har vältrat över kostnadskrisen på hushållen och kommunerna. Statsbidragen till kommunerna har inte räknats upp i takt med kostnadsökningarna. Regeringen är ansvarig för att Linn och andra som arbetar i förskolan har fått det sämre.

Det behövs en regering som tar ansvar för utvecklingen och ser till att våra barn får den allra bästa starten i livet. Barnen ska få utveckla sitt språk, höra en bok läsas upp, träna på hur man är en bra kompis och upptäcka i skogen eller på förskolegården. De ska få växa i sig själva.

Om vi ger våra barn en trygg start är så mycket vunnet senare i livet. Det ger barn som är trygga i sig själva och redo för grundskolan och som sedan kan ta sig vidare i livet. Det är en investering, och den investeringen vill vi i Vänsterpartiet göra genom att lagstifta om mindre barngrupper i förskolan och ökad personaltäthet. Självklart behöver staten tillföra pengar till detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.

(Applåder)

Herr talman! Vänsterpartiet ser också att det behövs ett statligt ansvar och att vi behöver lagstifta om mindre barngrupper i förskolan. Där har vi landat och lägger fram sådana konkreta förslag. Jag har inte sett några från regeringen ännu.

Jag är som sagt positiv till att det pågår en utredning, men regeringen har haft fyra år på sig. Under den här mandatperioden har vi sett att utvecklingen har gått åt helt fel håll. Vi har sett hur barnskötare och förskollärare blir alltmer utslitna, och de blir sjukskrivna i högre grad än tidigare. Det här är helt enkelt inte hållbart, och det är regeringen ansvarig för.

Även om det är kommunpolitiker som styr verksamheterna ute i kommunerna påverkas de av att regeringen har valt att sänka skatten för de rikaste i stället för att se till att det finns tillräckligt många händer att hålla i på förskolan. Det är regeringen också ansvarig för genom att den aktivt har valt att se till att statsbidragen inte täcker den kostnadsutveckling som finns i kommunerna.

Kommunerna måste då välja om det är Göran som är 87 år och bor på äldreboende som ska få hjälp eller om det är Saga som är 3 år och går på förskola som ska få hjälp när hon ramlar i rutschkanan. Det är det dilemma som kommunen ställs inför. Vad ska den välja att prioritera? Den kan inte prioritera bort något, utan resultatet blir i stället exempelvis att barngrupperna blir större. Det är så kommunen får ”skohorna” in problemet när den inte får tillräckligt mycket pengar från staten.

Jag förstår varför regeringen kanske har valt att vara snabbare med andra utredningar än just den här. Den här reformen är ju inte billig, och det ska man inte sticka under stol med. Det är klart att det är mycket billigare att förbjuda mobiltelefoner i skolan. Jag är inte emot att göra det, men det är mycket billigare än att se till att våra unga får en riktigt bra start.

Det skulle löna sig i slutändan att se till att barnen blir riktigt förberedda för skolan och får bra verktyg så att de kan bli fungerande samhällsmedborgare senare i livet och kanske inte hamnar i kriminalitet, som regeringen behöver lägga enormt mycket pengar på nu. Jag tycker att regeringen borde ha gjort det här för länge sedan. Ni är ansvariga för den situation vi nu sitter i, Joar Forssell.

Herr talman! Jag ber om ursäkt till alla här i kammaren för att jag begär replik, men förskolan förtjänar den uppmärksamheten, tycker jag.

Forssell talade i sitt inlägg om mindre barngrupper och lika möjligheter för alla barn. Det är ju jättefint och bra om vi kan nå dit. Dock är jag extremt oroad över det som har hänt under den här regeringens mandatperiod, nämligen att barngrupperna i landet har blivit större. År 2021 var 48,6 procent av barngrupperna i de lägre åldrarna större än riktmärket, men 2024 var det 53,7 procent. För de högre åldrarna har det också ökat, från 46,9 procent 2021 till 57,2 procent 2024.

Det kan inte vara en slump att det här händer under regeringens mandatperiod. Jag förstår att Forssell säkert kommer att säga att det här är ett kommunalt ansvar, men regeringen har ju vältrat över kostnadskrisen på kommunerna och hushållen. Den har inte tillfört tillräckligt mycket pengar till kommunerna så att de ens kan upprätthålla samma nivå som föregående år.

Nu har regeringen tillsatt en utredning om minskade barngrupper i förskolan. Det kan ju vara bra, men det är också alldeles för sent. Om man redan har hunnit lägga ned en massa förskolor och säga upp personal, hur ska man då kunna lösa det när regeringens utredning eventuellt blir klar? Nu har vi en unik möjlighet. Regeringen skulle behöva agera nu för att se till att nedläggningarna stoppas.

Jag vill därför fråga Forssell: Hur ser han på att barngrupperna i förskolan har blivit större under den här mandatperioden?

Fru talman! Inom elevpengen eller skolpengen är det möjligt för kommuner att införa det som kallas för strukturbidrag, det vill säga att skolpengen viktas till exempel utifrån om eleverna har föräldrar med lägre utbildningsbakgrund. Att en elev är utrikesfödd kan också vara en parameter.

När Jörgen Grubb förklarade lät det lite grann som att man bara ger strukturbidrag till kommunala skolor, men det är lika för alla. Också fristående enheter som har den typen av elevstruktur får sådana strukturbidrag. Man kan alltså inte välja vilken skola man vill ge det till. Mig veterligen kan man heller inte öka strukturbidraget så att det utgör 50 procent av skolpengen, utan det är en betydligt mindre del. Jag tycker att ledamoten förenklar när han frågar om det är rimligt att andra får mindre pengar.

Samtidigt har Jörgen Grubbs parti nu en regeringssamverkan med Tidöpartierna, och han bortser helt från att en hel del av skolpengen går till vinster för aktieägare. Det är en lagstiftning som regeringen har möjlighet att förändra. Om man är mån om att skolor ska få mer pengar borde man åtgärda det systemfel som vi har i svensk skola i dag. Det kan göra det möjligt att ge skolor med en annan struktur på elevunderlaget mer pengar än vad de får i dag.

Jag hoppas att Jörgen Grubb är öppen för att titta på detta. Om man vill se till att alla elever i svensk skola ska få en bra utbildning måste man täppa till det vinsthål som finns i dag.

Fru talman! Jag uppfattade inte exakt frågan från Jörgen Grubb. Jag förstår det dock som att det handlar om skolpengen och om att jag i mitt anförande pratade om att det system med elevpeng som vi har i dag inte är så lämpligt.

Jag har ju varit kommunpolitiker, så jag vet mycket väl hur det här slår i dagsläget. Till exempel valde Sundsvalls kommun, som jag kommer från, att höja skolpengen för att kommunen ville satsa på skolan. Som ett brev på posten fick vi då en inflation av friskolor som ville öppna i Sundsvalls kommun, eftersom de kunde göra större vinster när skolpengen ökade.

Sundsvalls kommun var också en av de första kommunerna som fick en förvaltningsdom mot sig. Kommunens skolor hade gått back, och de fristående aktörerna krävde att få kompensation för detta. Trots att de kanske inte ens hade haft de kostnaderna skulle de få kompensation med exakt samma pengar som de kommunala skolorna. Det blev en dom där man gick flera år tillbaka i tiden. Vi fick betala för fem år, tror jag. Vi fick också retroaktivt betala ut skolpeng till John Bauers konkursbo, som inte längre bedrev skolverksamhet. Detta är för mig väldigt märkligt. Det är heller inte ett sätt att garantera att barn får utbildning – de här pengarna gick ju till någon som inte längre bedrev utbildning.

Jag menar att ett jättestort problem med dagens elevpengssystem är att man kan få ersättning för något som man faktiskt inte ens gör. En elev är en påse pengar; det är så systemet ser ut.

Jag undrar hur Jörgen Grubb ser på att det ser ut så här i Sverige i dag.

Fru talman! Alla elever förtjänar bästa möjliga utbildning, som gör att de uppnår sin fulla potential. Utbildningen ska rusta de unga med den kunskap som krävs för att bli morgondagens undersköterskor, ingenjörer, bussförare och lärare.

Sveriges skola var en gång i tiden världsledande i att vara jämlik och likvärdig. Det har flera talare sagt här i dag. Många med mig ingår i sin släkts första generation som kom från arbetarklasshem och läste vidare på universitet. Klassbakgrunden i ens hem var inte avgörande för hur det skulle gå i skolan. Skolan förmådde vara kompensatorisk. Någonting har hänt med skolan sedan dess.

I dag avgörs alltför mycket av barns utbildning av postnumret. Den som bor i förorten eller på landsbygden får sämre möjligheter än innerstadsbarn. Den som har välutbildade föräldrar klarar sig ofta bra i skolan medan den som inte har det klarar sig sämre. Elever får inte det stöd de behöver för att klara skolan. Samtidigt går skattemedel som är avsedda för barns utbildning rakt ned i aktieägares fickor i stället för till eleverna.

Elevunderlaget har på grund av det fria skolvalet slitits isär. Barn med större behov går i större utsträckning på de kommunala skolorna. Samtidigt får alla elever samma påse pengar med sig till den skola de har valt. Det är ett helt orimligt system. Vi behöver återupprätta en jämlik och likvärdig skola där alla elever får samma chans att klara skolan.

Vi ser hur klasstorlekarna ökat i takt med att nedskärningar dragit som en löpeld över kommunerna under de senaste decennierna. Systemet med elevpeng har också starkt bidragit till att det finns starka ekonomiska incitament att öka klasstorlekarna. Vi behöver tvärtom minska dem. Det skulle vara den enskilt viktigaste faktorn, menar jag, för att minska det så kallade stöket i skolan och skapa en lugnare och bättre skolmiljö.

Alla elever skulle kunna få bli sedda och få det stöd de behöver. Därför behöver vi titta på en reglering av klasstorlekarna i skolan. Jag noterar att Liberalerna, som inte längre är kvar i salen, har poppat ut ett sådant popcorn ur sin popcornmaskin. Men frågan är vad som är viktigast för Liberalerna: att skolan inte är ful eller att klasserna har en rimlig storlek? Det får väl anses som en retorisk fråga i och med att de inte är här och kan svara. För Vänsterpartiet är det tydligt att klasstorlekarna behöver minska.

Fru talman! Alla elever ska få undervisning av hög kvalitet. Staten behöver garantera likvärdig utbildning över hela landet. Som det är nu tvingas kommunerna till ett omöjligt uppdrag. Regeringen har under mandatperioden valt att skära ned på anslagen och sänka skatten för de rikaste i stället för att se till att kommuner och regioner får de pengar som krävs för att inte tvingas till nedskärningar. Sveriges Lärare har larmat om att de värsta nedskärningarna på 30 år nu sker i skolan.

Staten behöver ta ansvaret för skolan. Det är uppenbart att mixen av kommunaliseringen av skolan och införandet av friskolesystemet har gjort skolan ojämlik och fått resultaten att sjunka som en sten.

Det behövs statlig finansiering, och det behövs likvärdighet. Det behövs statligt ansvarstagande för de platser där det är svårt att bedriva utbildning i dag. Det har flera ledamöter varit uppe och talat om. Det gäller på landsbygden och i förorten.

I orter som Kiruna och Ånge är det svårt att hitta utbildade lärare. Där är det svårt att få skolan att vara så bra som den borde vara. Därför behöver man titta på om vissa orter behöver mer stöd än andra, om de behöver få finansiering för att klara sitt uppdrag och om de behöver stöd för att lösa kompetensbristen.

Vänsterpartiet vill förstatliga skolan. Det är nödvändigt för att se till att skolan blir jämlik. Vi vill se en bred parlamentarisk utredning för att titta på hur staten kan ta över ansvaret.

Fru talman! Många har åsikter om skolan. Vi har alla gått i skolan, och många av oss har barn som går i skolan i dag. Många är åsikterna om skolmat, läxor och huruvida det behövs mer disciplin i skolan eller inte. I mångt och mycket är det här frågor som bör avgöras av proffs, det vill säga av dem som jobbar i skolan varje dag. Det är rektorer, lärare, lärare i fritidshem, specialpedagoger med flera som vet vad som behövs på golvet.

Även eleverna, som går i skolan varje dag, behöver få vara med och ha inflytande över skolan. Precis som Niklas Sigvardsson från Socialdemokraterna vill jag vara tydlig med att jag anser att det är lärarna som ska bestämma i klassrummet, så att ingen missförstår detta. Elevinflytandet är dock viktigt. Det är belagt att elevinflytande förbättrar elevernas resultat och välmående. Det rustar dem också för en framtid i arbetslivet, så att de inte bara kan ta order utan också kan vara delaktiga som arbetstagare.

Fru talman! Den här regeringen har sagt att man ska genomföra en helrenovering av friskolesystemet. Jag vet inte hur ni andra ser på begreppet helrenovering, men i min värld är det inte att laga ett vattenskadat badrum med lite silvertejp. En helrenovering innebär i min värld att man river ut det som är skadat och börjar bygga från grunden. Med regeringens utlovade reformer på området kommer aktiebolagen att kunna fortsätta skratta hela vägen till banken. De kommer att kunna fortsätta investera utomlands, öppna våffelstugor för pengar som är avsedda för skolan och plocka ut mycket stora vinter.

Det är faktiskt barockt att det får fortsätta så här år efter år. I alla andra länder än Sverige är det förbjudet att plocka ut vinst från skolor som finansieras med offentliga medel.

För mitt parti är det tydligt att aktiebolag inte har någon plats i skolans värld. Hela idén med att ha ett aktiebolag är att göra vinst, och det kan inte vara synonymt med att bedriva skolverksamhet. Det är därför uppenbart att det behövs ett regeringsskifte 2026 som en gång för alla får stopp på det här.

Fru talman! Någonting som inte har nämnts så mycket i dagens debatt är att vi behöver se hela barnens skolgång. Fritidshemmen bedriver en mycket viktig verksamhet både före och efter skoltid. I dag är fritidshemmen i mångt och mycket en nedprioriterad del av skolans värld som det sällan pratas särskilt mycket om i debatten, trots att den är så viktig.

Jag tror att vi alla någon gång när vi lämnat våra barn på fritids har känt att det är alldeles för stora elevgrupper och för lite personal. I dag är medelvärdet drygt 50 barn per elevgrupp i fritidshemmen, enligt statistik från Sveriges Lärare. Det säger sig självt att det är alldeles för många barn för att man ska ha tid att se till att verksamheten blir meningsfull och att alla barn blir sedda.

Dessutom är behörighetsgraden bland dem som arbetar i fritidshemmen låg. Endast 23 procent av dem som arbetar där är behöriga att vara lärare i fritidshem. Om vi ska få fler behöriga lärare behövs fler kollegor och mindre elevgrupper. Vänsterpartiet vill därför att man tittar på att införa ett tak för barngruppernas storlek i fritidshemmen. Det finns rekommendationer när det gäller förskolan, men kommunerna följer dem tyvärr inte. För fritidshemmen finns det inga rekommendationer alls. Jag tycker att det är dags att vi tittar på det.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 21 i utbildningsutskottets betänkande 8 och till reservation 26 i utbildningsutskottets betänkande 7.

(Applåder)

Fru talman! Det är ganska uppenbart att Jörgen Grubb inte förstår hur illa det är med det svenska friskolesystemet, för det här är ingen enskild avart.

Även om man bedriver undervisning av god kvalitet på många av friskolorna är vinstuttaget obegränsat. Det är inte bara Kunskapsskolan som expanderar i andra länder. Academedia öppnar förskolor i Tyskland. Vi har andra stora koncerner som säger att deras mål är att expandera utomlands, och det gör de då med hjälp av vinster från svenska skattepengar. Detta är ett system som ni legitimerar och stöttar, helhjärtat.

Jag undrar hur ni kan se svenska folket i ögonen. Det här är en stöld av svenska skattepengar, som man använder till förskolor och skolor i helt andra länder, till och med i diktaturer. Det är helt barockt.

Det som ni nu lägger fram kommer inte att begränsa detta. De som enligt er har god kvalitet eller som inte är under granskning av Skolinspektionen kommer att kunna plocka ut exakt lika stora vinster som i dag. I era förslag finns det inga begränsningar om att man inte ska få använda pengar till skolverksamhet i ett annat land än i Sverige. Detta tycker jag att ni ska vara ärliga med. Och jag tycker att Jörgen Grubb ska svara på frågan: Varför tycker man att det är ett rimligt system att använda pengar som borde gå till barns och elevers utbildning till att expandera i helt andra länder?

Fru talman! Jag skulle vilja fråga på ett lite annat tema. Sverigedemokraten var i förra replikskiftet lite grann inne på religiösa skolor. Där är mitt parti i likhet med Socialdemokraterna tydligt med att det helt enkelt inte ska tillåtas i Sverige. All undervisning ska vara fri från religiösa inslag på det sättet.

Men som det är i dag går svenska skattepengar, som borde gå till utbildning, till undervisning i andra länder. De vinster som aktiebolagen gör går till expansion i helt andra länder. Bland annat har den svenska friskolekoncernen Kunskapsskolan tillsammans med Saab gjort skolsatsningar i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Det är knappast platser som är fria från religiösa inslag.

De här skolorna är också tänkta att fungera som brickor i vapenaffärer. Peje Emilsson, som är Kunskapsskolans ägare, har sagt: Tänk vad mycket bättre det blir om försäljning av utrustning också leder till att fler får bättre utbildning!

På de här skolorna är det också en separat pojkskola, till exempel. Sverigedemokraterna talar väldigt illa om separat undervisning.

Jag undrar: Hur kan Sverigedemokraterna försvara att vi har fritt vinstuttag i svensk skola, där skattepengar används på det här sättet i helt andra länder? Varför krokar ni inte arm med oss andra och sätter stopp för detta vansinne? Det vill jag fråga ledamoten.

Herr talman! Det är ett väldigt intressant besked som Moderaterna kommer med. Man är alltså beredd att differentiera skolpengen för de kommunala respektive fristående skolorna. Det ska jag verkligen ta som ett sanningens ord, och jag hoppas att ledamoten då också är beredd att genomföra detta.

Det är alldeles uppenbart, i alla fall för mig, att den största delen av svensk flumskola, som ledamoten talar om, är marknadsskolan. Det är det som är Sveriges flumskola – att vi har aktörer som kan göra obegränsad vinst på svenska skolelevers utbildning. Man kan flytta pengarna till ett helt annat land. Man kan öppna skolor i Saudiarabien för svenska skattepengar, man kan öppna förskolor i Tyskland och man kan göra vad man vill. Om det inte är flummigt undrar jag vad som faktiskt är det.

Det är klart att vi ska ha god ordning i svensk skola. Men det kräver att vi har jämlika förutsättningar och att man har tillräckligt med elever och lärare för att kunna göra ett bra jobb.

Jag vill återkomma till det som Nils tog upp i sin replik, för jag reagerade också när Josefin Malmqvist i sitt anförande tog upp att den som sliter ska belönas. Även om Josefin Malmqvist hävdar att detta inte hör hemma i en skoldebatt är det trots allt så att lärare i till exempel Huddinge kommun nu tvingas göra handlingsplaner för hur man ska agera när deras elever utvisas. Man skriver i dessa dokument att det finns risk för kraftiga stressreaktioner hos eleven och hos klasskamrater och personal.

Hur kan detta inte vara en fråga som man behandlar i utbildningsutskottet? Jag tycker att den hör hemma i den här debatten.

Herr talman! Josefin Malmqvist talade i sitt anförande om att Sverige en gång hade en kompensatorisk skola och att gapet i dag är större än i många andra länder. Där håller vi verkligen med varandra; detta är ett stort problem.

Man kan fråga sig vad det är som har hänt i svensk skola och varför den inte längre förmår vara kompensatorisk. En väldigt stor del av svensk skola i dag är segregerad. Välutbildade föräldrar gör ett aktivt val när de väljer vilken skola deras barn ska gå i. Barn till andra föräldrar, som inte gör aktiva val, hamnar i en anvisad skola.

Det är ganska logiskt att tänka sig att den elev som har välutbildade föräldrar kommer att ha bättre förutsättningar att klara skolan. Den kanske inte kräver lika mycket resurser som den elev som har föräldrar med enbart gymnasie- eller grundskoleutbildning.

Det har gjorts en utredning om detta. Vad har kommunen för ansvar i sina skolor? Friskolorna kanske inte har ett lika betungande eller stort ansvar, och man borde kanske differentiera skolpengen mellan dem. Det hade varit glädjande om man hade kunnat göra detta. Men Almega gick ut bara någon dag efter att utredningens förslag presenterats och sa att detta kommer att slå undan benen för deras verksamhet. Och som av en händelse kom Josefin Malmqvist dagen därpå och sa att utredningen kommer att hamna i papperskorgen.

Jag vill därför fråga ledamoten: Hur ska man uppnå en kompensatorisk skola, där alla elever får förutsättningar att uppnå sin potential, med Moderaternas politik?

Fru talman! Vi gör gärna upp med er liberaler om att förbjuda aktiebolagen i skolan, om ert parti finns kvar i riksdagen efter nästa val. Då kanske vi kan ha en majoritet, men det är osäkert om ni finns här i kammaren då. Min sida av politiken kommer att lösa detta galant.

Skönhet är subjektivt. Man kan ha olika åsikter om vad som är vackert eller inte. Jag har försökt mig på att göra en lista över några olika saker som jag anser är fula: att göra vinst på barns utbildning, att sätta barn i fängelse, att utvisa tonåringar, att göra barn fattiga, att öka klimatutsläppen, att bära strumpor i sandaler.

Fru talman! Jag vill fråga ledamoten hur det vore om Liberalerna ville förbjuda någon av dessa saker i stället för att förbjuda fula skolor. Liberalerna säger att de vill att barn ska få gåshud när de går in i vackra skolor. Jag tror att de skulle få mer gåshud om deras klasskompisar som nu står med ett utvisningsbesked i handen fick stanna kvar i klassrummet.

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna Joar Forssell till utbildningsutskottet och hans första debatt med oss i utskottet.

Det finns många frågor man kan ställa till Liberalerna. Det är trots allt ert parti som har utbildningsministerposten. Jag skulle kunna fråga ledamoten hur det går med helrenoveringen av friskolesystemet. Jag skulle kunna fråga regeringen vad de gör för att åtgärda att så många elever går ut skolan utan godkända betyg i kärnämnena. Jag skulle kunna fråga varför skolor som undervisar på engelska har undantag från att anställa behöriga lärare. Jag skulle kunna fråga varför Liberalerna tidigare har röstat nej till att införa offentlighetsprincipen i skolan. Jag skulle kunna fråga varför ni har röstat nej till förslag om att förbjuda aktiebolag att driva skolor, trots att ni som liberaler också säger att ni vill göra detsamma.

Jag skulle kunna fråga hur det kommer sig att Liberalerna fortfarande kallar sig Sveriges skolparti, trots att alla stora förändringar de senaste decennierna i svensk skola kommer från Liberalerna. Samtidigt har det mesta gått sämre och sämre i svensk skola.

Fru talman! Jag tror att jag avstår, eftersom Liberalernas utspel om att förbjuda fula skolor nog säger allt om vilken nivå Sveriges skolparti, eller Liberalernas parti, har hamnat på. I stället för att bry sig om att klasserna är för stora eller att kommunerna inte har råd med tillräckligt många lärare vill de förbjuda fula skolor.