Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Skolan ska vara ett tempel för bildning mitt i byn. Det ska vara en plats dit människor kommer från var som helst men får möjligheter att resa vart som helst. Det ska vara en plats där man får kunskap och bildning, där man lär sig de ideal som samhället bygger på och där man får möjlighet att ta sig vidare i livet.

I det ligger såklart både de här viktiga symboliska sakerna och de viktiga värden som bygger upp ett fungerande samhälle. Men i det ligger också att man på skolan måste få nycklar till arbetslivet och de verktyg man behöver för att kunna komma ut i arbetslivet och få ett jobb och en försörjning. Man ska kunna få den frihet det innebär att ha med sig bildning och kunskap samt nycklarna till ett arbetsliv, för att få den frihet som lönekuvertet ger varje månad.

Herr talman! Därför är det, när det kommer till yrkesprogram, viktigt att det finns ett nära samspel mellan skola och arbetsliv. Det man lär sig i skolan ska också vara relevant i verkligheten, och det som företag behöver ska också vara det som skolan utbildar för. Det är precis det som propositionen och betänkandet handlar om.

Vi vill se till att det finns ett yrkesprov. Det kan låta självklart att man ska ha yrkesprov, eftersom det i dag finns gymnasiearbete. Men det är inte självklart. Yrkesprov är något som vi stärker i och med detta.

Om man tänker på det är det här egentligen inte konstigt. Det är inte säkert att det är kommunen som är bäst på att utbilda i alla yrkesrelaterade ämnen och till allt som är relevant på arbetsmarknaden. Det säger nog sig självt. Det är inte säkert att kommunen vare sig kan eller ska göra det. Den har kanske inte rätt resurser eller rätt kompetens, och dessutom finns det kanske någon annanstans. Då är det onödigt att bygga upp det. Det är helt enkelt viktigt att det ska gå att lägga ut de yrkesorienterade ämnena på entreprenad. Det är också något som finns med i betänkandet.

I fråga om yrkesprov gäller det också för kommunal vuxenutbildning.

Herr talman! Genom förslaget i betänkandet ser vi också till att även eleverna på individuella program i anpassad gymnasieskola ska ha rätt att fullfölja sin utbildning. Det är en väldigt viktig del i detta. Livsresan som ska börja i skolan – där skolan ska ge möjligheter, hjälpa en att packa väskorna, att boka biljetterna till livets resa men inte bestämma vart man ska eller vilken rutt man ska ta – måste gälla alla elever.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Jag ser fram emot en god debatt.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är riktigt bra och genomtänkta förslag från Tidöpartierna, som kommer att stärka samarbetet mellan skola och arbetsliv. Därigenom kommer de elever som går yrkesutbildningar att få bättre ingångar till fortsatt lärande i form av en anställning efter sin examen.

När eleverna får med sig en kvittens i form av ett godkänt yrkesprov tror och hoppas jag att fler företag kommer att våga anställa nyutexaminerade. Tyvärr är det i dag ett faktum att många elever som har gått praktiska yrkesutbildningar, till och med till identifierade bristyrken, ändå har svårt att hitta en lärlingsanställning, till exempel som byggnadsarbetare.

Herr talman! Detta gör att många unga med en yrkesutbildning i dag hamnar mellan stolarna. Det blir ett glapp mellan arbetsmarknadens behov av kompetensförsörjning och påfyllningen av nya arbetare. Det här glappet måste vi mura igen. Lyckas vi inte med det kommer det bara att bli större och större.

Herr talman! Det finns två reservationer till betänkandet från oppositionen som jag inte riktigt kan förstå. Det känns lite som att man skrivit dem mest för att det ska göras, inte för att man har något sakligt att ta upp eller någon förbättring att föreslå.

Jag kan läsa lite sammanfattningsvis från reservation 1:

”Entreprenad kan fungera i vissa fall … Men om det används för brett och som ett självändamål finns en risk att utbildningen splittras och att kvaliteten blir ännu mer ojämn än vad den är i dag … Därför menar vi att det behövs striktare och tydligare ramar samt bättre uppföljning och kontroll. När entreprenad och nya system införs behöver det finnas författningsrättsliga möjligheter för staten att utkräva ansvar av dem som utför utbildning på entreprenad.”

Herr talman! Det här är ju redan omhändertaget. Jag blir fundersam över om oppositionen ens har läst betänkandet. Självklart är det ingen som har några som helst planer på att utbildningarna på entreprenad ska släppas vind för våg, helt utan kontroller och uppföljningar.

Herr talman! Det står till och med i fetstil, redan i första meningen efter rubriken ”Yrkesutbildning på entreprenad”: ”Huvudmannen behåller ansvaret även när uppgifter överlämnas på entreprenad.”

Lite längre ned står det:

”Regeringen understryker att de utökade möjligheterna att bedriva yrkesutbildning på entreprenad som föreslås i propositionen inte får öka risken för oseriösa aktörer inom utbildningen. Även om en huvudman överlämnar yrkesutbildning på entreprenad till en enskild fysisk eller juridisk person ansvarar huvudmannen enligt skollagen fortfarande för att utbildningen håller hög kvalitet och bedrivs på ett seriöst sätt. – – – Vid allvarliga brister i en upphandlad yrkesutbildning är det därför enligt regeringen rimligt att huvudmannen … säger upp sitt entreprenadavtal. – – – Regeringen anger vidare att den avser att följa tillämpningen av reformen noga och att den vid behov kommer att vidta ytterligare åtgärder.”

Det är alltså verkligen inget som lämnas vind för våg, herr talman. Uppföljning och kontroll är självklarheter, och det är som sagt redan omhändertaget.

Det står också i reservation 1 att man tycker att branschskolor skulle vara ett bättre namn än yrkesutbildning. Dels håller jag inte med om det, dels är det petitesser att bråka om vad utbildningen ska kallas. Det är inte namnet på en utbildning som är avgörande, utan det är vad eleverna får med sig i form av kunskaper och anställbarbarhet som är det viktiga och det intressanta.

Herr talman! I reservation 2 oroar sig oppositionen helt i onödan för införandet av yrkesprov. Jag läser innantill från reservationen:

”Vi menar att yrkesproven måste utformas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter i respektive bransch och införas stegvis. Förutsättningarna ser olika ut i olika yrken, och det måste få ta tid att göra rätt.”

Återigen, herr talman, undrar jag helt seriöst om oppositionen ens har läst betänkandet. Antagligen inte, så jag läser innantill vad det står om införandet av yrkesprov.

”Regeringen konstaterar att en kontinuerlig återkoppling och samverkan mellan skolor och arbetslivet är avgörande för kvaliteten i yrkesutbildningen och att det leder till gott yrkeskunnande och anställningsbarhet för eleverna. Det behövs åtgärder för att förstärka samverkan mellan skola och arbetsliv, för att undervisningen i yrkesämnen ska bli så relevant för det framtida yrkeslivet som möjligt. Ett yrkesprov kan enligt regeringen skapa tydligare kopplingar mellan skola och arbetsliv, säkerställa att eleverna har de yrkeskunskaper som krävs för ett visst yrke och underlätta elevernas övergång till arbete.”

Vidare framgår följande i betänkandet:

”Samtidigt konstaterar regeringen att arbetet med att ta fram yrkesprov för alla yrkesutbildningar i gymnasieskolan kan vara tidskrävande, och det kan därför i vissa fall eller under en viss tid saknas ett sådant prov.”

Herr talman! Det här med att det måste få ta tid att göra rätt, att man ska införa yrkesproven i samverkan med arbetslivet, är också redan omhändertaget i betänkandet. Det är inget som kommer att stressas igenom eller införas utan täta kontakter med arbetsmarknadens parter för att säkerställa att yrkesproven blir både bra och relevanta och att de trimmas in till att hamna på rätt nivå.

Herr talman! Jag känner mig trygg i att det här kommer att bli bra, och det tror jag egentligen att oppositionen också är. De skriver följdmotioner och har reservationer som ren formalia, för att det ska göras liksom, inte för att de har hittat något som faktiskt behöver tas upp.

(Applåder)

Fru talman! Gymnasial yrkeskompetens är det som efterfrågas av många arbetsgivare. När näringslivet gör sina egna undersökningar blir det allt tydligare att det är gymnasial yrkeskompetens som efterfrågas i den svenska ekonomin.

Den här utvecklingen kommer att förstärkas av den tekniska utveckling som sker just nu med ökat inträde av AI och liknande modern teknik på arbetsmarknaden, som alltmer kommer att kräva omställning av arbetsmarknaden och av ekonomin. Det kommer att bli än tydligare att praktiska yrkesfärdigheter kommer att värderas ännu högre.

I ljuset av detta är den offensiv som vi har genomfört under mandatperioden, och fortfarande tänker genomföra, så viktig, det vill säga att förstärka yrkesutbildningarna och att förstärka yrkeskompetensens roll i det svenska samhället.

Den reform som debatteras i dag, och som vi strax ska fatta beslut om, handlar om att se till att yrkesprogrammen förstärks och att de yrkesprov som införs gör att säkerheten hos en arbetsgivare stärks så att den som har gått ut från ett yrkesgymnasium eller en yrkesutbildning för vuxna är rustad för jobbet i praktisk bemärkelse. Det ska bli som ett slags certifikat på att de som lämnar utbildningarna faktiskt är redo att gå rakt ut i arbete. Man ska inte behöva oroa sig för att utbildningen rustar för vissa saker men kanske inte riktigt rustar för det vi behöver här på arbetsmarknaden. Det här är en av många viktiga komponenter i vår yrkesoffensiv, i vårt arbete för att se till att yrkesutbildning uppvärderas och utökas för att rusta den svenska ekonomin på det sätt som behövs för att vi ska klara framtiden. Arbetsmarknaden ska rustas med det som efterfrågas.

Det är ingen hemlighet att Moderaterna har lagt fram förslag på en del reformer som skulle ta den typen av reformer ännu längre. Vi hade velat se att man kompletterar gymnasieutbildningarna med ett tredje spår – en tvåårig yrkesutbildning, en yrkesskola, som är möjlig för alla unga att välja. På det sättet kan trösklarna till gymnasiet sänkas, ett slags alla-ska-med-reform. Reformen skulle innebära att en del av dem som i dag väljer bort gymnasiet, hoppar av gymnasiet eller vill ta sig ut ur gymnasiet snabbare får möjlighet att göra det på en yrkesskola. Den här reformen är ett viktigt steg i rätt riktning. Den ökar kvaliteten i yrkesutbildningen och underlättar för fler att göra sig konkurrenskraftiga i ekonomin.

Yrkesoffensiven som vi vill se har inte bara de här viktiga komponenterna, utan den består också av flera andra relevanta delar. Det handlar om hur vi vill se till att vi kraftsamlar de yrkesutbildningar som finns i det svenska yrkesutbildningssystemet till en ny nationell yrkesutbildning. Då samlas arbetsmarknadsutbildningarna hos Arbetsförmedlingen, yrkesvux hos kommunerna och nationell yrkesutbildning, en pilot hos Myndigheten för yrkeshögskolan, i en ny rejäl reform. Vi kraftsamlar och ser till att de resurser vi faktiskt laddar in i systemet kommer i arbete.

Ett av de genomgående problemen för yrkesutbildning i Sverige, fru talman, är ju att vi inte tillräckligt väl använder de resurser vi faktiskt satsar.

I dag är det så att var tredje fullt finansierad plats inom den kommunala yrkesvuxenutbildningen inte används för att vi har för låga krav och förväntningar på att den som saknar utbildning ska utbilda sig till arbete. Flera av dem som anvisas till yrkesutbildning av Arbetsförmedlingen dyker inte upp över huvud taget, trots anvisning. Arbetsförmedlingen har brustit i de kontrollerna. Vi måste få de här resurserna i arbete, och då tror vi på en kraftsamling.

Vi vill inom ramen för en sådan reformering också se till att ersättningssystemet blir mer rättvist, fru talman. I dag har vi ett jämställdhetsproblem inom den svenska yrkesutbildningen eftersom många kvinnor väljer välfärdsorienterade yrkesutbildningar, ofta i kommunernas yrkesvux, och måste ta lån för att gå de utbildningarna medan många män som väljer industriorienterade yrkesutbildningar gör det inom ramen för Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning och får bidrag. Det bygger in en ekonomisk ojämställdhet bland arbetslösa, till nackdel för inte minst utrikes födda kvinnor. Det kan vi inte acceptera. Inom ramen för en ny nationell yrkesutbildning vill vi också se till att ersättningen kraftsamlas i ett ersättningssystem, ett statligt arbetslöshetsbidrag.

Fru talman! Inom ramen för förstärkningen av yrkesutbildning med ett yrkesprov som vi diskuterar i dag ser vi också behov av att förstärka systemet med praktik- och lärlingsplatser. Vi vill göra det enklare för de arbetsgivare som vill bidra att göra det, oavsett vilket som är det sändande utbildningssystemet. Vi vill dessutom, fru talman, se till att det blir mer lönsamt för de arbetsgivare som vill bidra till de här utbildningarna att göra det.

Vi vill ha ett handledaravdrag som ska bli en rabatt på arbetsgivaravgiften så att det blir enklare för arbetsgivarna att vara med och bidra och så att de vågar sätta sina mest kompetenta medarbetare på detta.

Det här skulle samlat se till att yrkesutbildningens roll i ekonomin förstärks, att fler kan gå en yrkesutbildning och att vi på det sättet får fler som möter arbetsgivarnas efterfrågan.

Fru talman! Innan jag avslutar vill jag såklart yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag vill också vända mig direkt till er som har valt en yrkesutbildning. Ni är vinnare i den nya ekonomin. Ni som har valt en yrkesutbildning kommer att stå starka på arbetsmarknaden. Ni kommer att ha jobb att inte bara söka och skaffa er utan ofta också välja mellan. Medan era kompisar som kanske har valt samhällsprogram eller humaniora eller liknande kommer att behöva ställa om, gå nya utbildningar och skola om sig inom yrkeshögskola eller andra yrkesutbildningar för att ta de olika praktiska, yrkesorienterade jobb som kommer att få ekonomin att fortsätta växa kommer ni att ha trygga möjligheter, mycket låg risk för arbetslöshet, stora chanser till goda inkomster och stora möjligheter på arbetsmarknaden.

Vårt uppdrag är att se till att de möjligheterna förstärks, att det lönar sig ännu mer att ta de här arbetena och att se till att skatten på arbete kommer ned så att det lönar sig att göra de här viktiga valen och ta det samhällsansvar som många av er har gjort och tagit. Ni kanske inte i alla lägen lyssnade på den där föräldern som sa: Ta nu en bred utbildning med alla möjligheter! I stället vårdade ni ert intresse för ett yrke och en profession som gav er möjlighet att komma ut konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Grattis till det! Det är ni som är vinnare i den nya ekonomin.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Paarup-Petersen, för frågorna!

Det stämmer att vi delar ett engagemang för yrkesutbildning. På SM i Ung Företagsamhet i går var det särskilt roligt att få delta i samtal och diskussioner med alla de elever som går yrkesprogram och samtidigt studerar entreprenörskap.

Sannolikheten att man blir egenföretagare om man går frisör eller vvs är såklart många gånger större än om man går ett ekonomiprogram. Ändå har ungt företagande blivit mer av standard på ekonomiprogram än på de yrkesutbildningar där det kanske är extra lämpligt. Det är positivt att Ung Företagsamhet har sett detta, att många kommuner nu börjar se detta och att det som vi gjorde i Växjö för många år sedan nu blir vanligare och vanligare, det vill säga att man säkerställer att alla elever även på yrkesprogrammen kan gå och läsa UF. Jag vill kvittera hyllningen till detta.

Fru talman! Jag fick ett par frågor här om yrkesutbildnings- och yrkesoffensiven. Ledamoten och jag har deltagit i flera olika sammanhang där näringslivet tvärtom beskriver att man ser den här offensiven. Man har sett att resurserna till yrkesutbildning har ökat.

Vi har ju förstärkt yrkesvux med ett helt Alvesta i utbildningsplatser. Vi har ökat ersättningen per utbildningsplats inom yrkesvux så att flera av de anordnare som finns nu har möjlighet att också erbjuda och tillhandahålla utbildningar med hög kvalitet. Vi har sett till att fler elever nu väljer yrkesprogrammen på gymnasiet genom att tala väl om detta och göra satsningar ekonomiskt för att det ska bli högre kvalitet och attraktivitet. Det är en rad olika viktiga delar som de facto innebär att resurserna till yrkesutbildningen ökar.

Nu är det också hög tid för reformerna, och dem genomför vi ett exempel på här och nu med yrkesproven. Den betygsreform som vi genomför kommer också att se till att fler får tillgång till utbildningsplatser på gymnasiet.

Fru talman! Det ska finnas alla möjligheter för ledamoten Paarup-Petersen att rösta på den typen av reformer efter valet när en omvald Kristersson-regering presenterar sådana.

Det är viktigt att fortsätta satsa på yrkesutbildningen, men jag tror att man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt när man ger sig in i resursdiskussionen. Av konjunkturella skäl görs det i regel stora utökningar av yrkesutbildningen när konjunkturen viker. Det var därför inte konstigt att den tidigare regeringen gjorde stora utbyggnader av yrkesutbildningen i samband med coronapandemin och de efterföljande verkningarna på ekonomin, som medförde krav på att fler skulle kunna utbilda sig när de inte längre kunde ha det arbete som de tidigare hade. Det är inte så konstigt att man gör den typen av konjunkturella utbyggnader.

Det vi har kunnat se i de satsningar som har gjorts under den här mandatperioden är att det har gjorts utökningar även när det gäller de permanenta nivåerna för exempelvis yrkesvux. Det är dessutom så att instruktionerna till Arbetsförmedlingen om att utöka arbetsmarknadsutbildningen har blivit ännu tydligare – trots att Arbetsförmedlingen själv menar att det finns utmaningar i detta har vi framhärdat i att det är en viktig prioritering.

Här har vi ett viktigt arbete att göra. Vi måste fortsätta se till att resurserna ökar. De kommer alltid att öka lite extra när det är lågkonjunktur, för då behöver man göra den typen av förstärkningar. Vi behöver dock fortsätta att utöka yrkesutbildningen i Sverige permanent, både inom ramen för ungdomsgymnasiet och inom ramen för vuxenutbildningen. Det kommer att vara centralt.

Vi har gjort stora satsningar på resurssidan, fru talman, och nu ser vi fram emot att ta stora kliv på reformsidan. Flera av de saker som ledamoten efterfrågar är redan nu en del av reformagendan, exempelvis en betygsreform som kommer att se till att trösklarna till gymnasiet sänks så att fler får tillgång till gymnasial utbildning inklusive yrkesutbildning.

Fru talman! Jag tackar Robert Olesen för frågan.

Vi diskuterar ju en rad olika frågor inom skolområdet som är av stor betydelse för elevernas vardag, för hur man ska utföra utbildning i Sverige, för hur kvaliteten i yrkesutbildningen och på de teoretiska programmen ska kunna höjas samt för hur skolan ska bli tryggare och betygen rättvisare. Trots detta, fru talman, vill Socialdemokraterna i varje givet läge återkomma till frågor om skolornas drift och skolkoncernernas vinst. Det är såklart olyckligt, men nu är frågan ställd och får därför besvaras.

Att vi har ett skolsystem som inte innehåller endast en utförare kommer att bidra till ökad konkurrens. Konkurrens kommer i sin tur att se till att vi får ökad kvalitet. I de lägen där vi ser att det finns förutsättningar för fristående utförare att bidra till kvalitet finns det skäl att låta dem göra det. I de fall där det inte finns möjlighet för fristående aktörer att bidra till ökad kvalitet bör vi inte ha dem.

Fristående aktörer har inget egenvärde. Det handlar om att vi ska höja kvaliteten genom konkurrens, benchmarking och flera aktörer, som man i vissa fall dessutom kan välja mellan. Det är argumentet för att tillåta fristående aktörer att vara med och bidra. Om fristående aktörer inte levererar kvalitet ska de givetvis stängas av och plockas bort.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen genomför tillsammans med Sverigedemokraterna en serie reformer för att vårda friskolereformen, för att se till att de skolor som är aktiva sköter sig som de ska och för att det inte ska bli för mycket spekulation och riskkapitalism inom skolsystemet, exempelvis genom att ställa krav på mer långsiktigt ägande, genom att ha en ordentlig ägarprövning och genom att ställa höga kvalitetskrav för att någon ska få möjlighet att bidra till barns utbildning.

Det är viktigt att vi använder skattepengar på rätt sätt. För Moderaterna är utgångspunkten alltid att värna skattebetalarnas intressen. Vi är förhållandevis ointresserade av att värna skolkoncerners eller utländska bolags intressen. Vi är däremot väldigt intresserade av barns skolvillkor och av att få högre kvalitet i utbildningen.

På en rad platser runt om i Sverige ser vi mycket hög kvalitet i fristående skolor. Om man reducerar denna fråga till att handla om huruvida den som har riskerat pengar för att bygga upp en skolkoncern gör lite vinst riskerar man att kasta ut ett skolsystem som i dag levererar mycket goda resultat – i flera ämnen handlar det om resultat på världsnivå. Det vill vi inte medverka till, utan vi vill fortsätta att se till att skolsystemet i första hand ser barn och unga och sätter kunskapen först.

I vissa fall kommer det att passa alldeles utmärkt att fristående skolor är med och bidrar till detta. Om de inte bidrar till det utan i stället ägnar sig åt spekulation och mest är där för att tjäna pengar ska de såklart inte vara en del av skolsektorn. Då är skälet till att de är där inte detsamma som skälet till att Moderaterna håller på med skolpolitik. Vi gör det för barnen, för ungdomarna och för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Vi ledamöter representerar lite olika valkretsar. Det är hemma i valkretsen som vi gör besök, och det är ofta den verkligheten som ligger oss närmast och som vi hämtar våra exempel från.

Som riksdagsledamot från Dalarna har jag mött många arbetsgivare som beskriver samma problem. Det är allt från industrier i Hedemora, Ludvika och Borlänge till vårdverksamheter i Gagnef och Falun eller näringslivet i Leksand och Idre. Det är arbetsgivare efter arbetsgivare som söker yrkesutbildat folk.

Samtidigt går många ungdomar ut gymnasiet utan att riktigt få fäste på arbetsmarknaden för att de saknar rätt yrkesutbildning. Det finns alltså ett glapp här mellan utbildning och arbete. Så ser det också ut runt om i Sverige.

Det är en följd av att vi under lång tid har haft ett system där utbildningens innehåll och arbetslivets behov inte alltid har utvecklats i takt med varandra. Samhället har förändrats snabbt – både tekniskt, organisatoriskt och kompetensmässigt – men utbildningssystemet har inte alltid varit anpassat för att säkra att elevers kunskaper verkligen motsvarar de krav som de möter efter examen.

En yrkesutbildning ska vara en trygg väg in i ett yrke. Den ska ge kunskap som arbetslivet efterfrågar, och den ska bära hela vägen till ett jobb. Det är naturligtvis ett problem när det i dag inte ser ut så.

Problemet i dag handlar inte bara om innehåll, utan också om en tydlighet. Det saknas i många fall en gemensam, tydlig standard för vad det innebär att ha gått ett yrkesprogram.

Gymnasiearbetet, som i dag ofta är den avslutande delen av utbildningen, ser väldigt olika ut beroende på skola, lärare och lokala förutsättningar. Det innebär att en examen helt enkelt inte alltid är ett entydigt mått på faktisk yrkesskicklighet.

För den som anställer blir det osäkert, och för den som tar studenten blir det otryggt. Man har gått tre år och gjort sitt gymnasiearbete, men ändå saknas det ibland ett tydligt erkännande från arbetslivet av att man faktiskt är redo. Just därför är förändringen i det här lagförslaget med införandet av yrkesprov oerhört viktig.

Det innebär att utbildningen inte bara avslutas med ett projekt eller arbete. Nu avslutas utbildningen med ett standardiserat prov som är utformat för att mäta yrkesskickligheten i praktiken. Provet omfattar hela den yrkeskompetens som utbildningen syftar till, och det tas fram i nära samarbete med berörda branscher.

Yrkesproven blir då ett verktyg för att säkra att utbildningen håller en jämn och hög nivå över hela landet. De bidrar till likvärdighet. För eleven innebär det något väldigt konkret. När man står där med sitt yrkesprov vet man att man håller. Man vet att man är redo, och arbetsgivaren känner samma sak. Det bygger både stolthet och trygghet.

Fru talman! Samtidigt finns det ett annat problem som ofta hamnar i skymundan, nämligen tillgängligheten. Utbudet av yrkesutbildningar varierar rätt kraftigt över landet. I mindre regioner kan det vara svårt att erbjuda utbildningar inom smalare eller mer resurskrävande yrken.

Därför är den andra viktiga förändringen att öppna för mer samarbete mellan skolorna. I dag är möjligheterna att lägga ut delar av yrkesutbildningen kraftigt begränsade. Det har inneburit att skolor i praktiken ibland har avstått från att erbjuda vissa utbildningar eftersom de saknar resurser, utrustning och kompetens.

Med de nya förslagen öppnas möjligheten att överlämna undervisning i yrkesämnen till andra offentliga huvudmän, som till exempel kommuner, eller till privata aktörer. Det innebär en ökad flexibilitet i systemet.

Det innebär att fler elever kan få tillgång till utbildningarna. Vi kan helt enkelt göra det möjligt att bo kvar hemma och ändå få rätt utbildning.

Det är viktigt i hela landet, inte minst i just Dalarna. Hos oss är avstånden långa. Men viljan att stanna kvar och bygga sin framtid på hemorten är ofta stark.

Det här handlar också om Sveriges framtid. För utan rätt kompetens stannar Sverige. Då fungerar inte vård och omsorg. Då byggs inga hus, och då står maskiner still.

Men det handlar också om individen. Det handlar om den unga människan som ska välja väg i livet och som ska få känna att den väg som man väljer leder någonstans.

De här förändringarna ger fler människor möjlighet att stå på egna ben, att känna stolthet över sitt arbete och att vara en del av någonting större. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna, även om kopplingen till betänkandet kanske är i gränslandet!

Regeringen gör flera grejer för att fler ska komma in i arbete och att fler ska kunna ta de jobb där det finns en efterfrågan från Dalarnas arbetsgivare. En viktig del är att de som i dag inte har ett arbete ska bli anställningsbara.

Det är inte så att det saknas folk, utan det saknas folk med rätt utbildning. Då behöver man se till att det finns utbildningsplatser så att de som inte har rätt utbildning kan få rätt utbildning.

Sedan gäller det kopplingen till lönekravet för arbetskraftsinvandringen. I grunden är det ganska rimligt att när det finns arbetslösa människor i Sverige ska de i första hand få rätt utbildning för att kunna ta de enkla jobb som finns.

Att det ska behöva arbetskraftsinvandra människor från andra länder för att arbetsgivare ska kunna anställa folk är i grunden ett systemfel. Det beror på att det inte finns rätt utbildade människor på den svenska arbetsmarknaden. Kopplingen där är helt enkelt att det på lång sikt ska vara ett av incitamenten för att fler ska komma in på arbetsmarknaden.

När det kommer till att sänka kraven för komma in på gymnasiet har vi haft den debatten ett flertal gånger. I grunden är motfrågan: Menar Centerpartiet verkligen att om vi tar in fler personer på gymnasiet som inte har med sig tillräckliga kunskaper från grundskolan kommer gymnasieresultaten att öka?

Ser inte Centerpartiet risken med att man skapar ännu ett misslyckande för elever som redan är utsatta och har haft det kämpigt i skolan, så att de drar på sig ett misslyckande till?

Är det inte bättre att sätta in tidiga åtgärder i grundskolan så att de får de kunskaper som de behöver så att de sedan klarar gymnasiet på den linje de kommer in på?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för inlägget!

Skillnaden är att vi gör detta på ett ordnat sätt. Vi ser till att det finns en struktur för vilka som kommer vidare till vilken utbildning. Det är ju inte så att vi öppnar dammluckorna och släpper in precis vilken elev som helst med vilket skolmisslyckande som helst bakom sig in till en vidare utbildning.

Det handlar om vilket sammanvägt resultat man har med sig från grundskolan, och det är det som avgör vilken utbildning man sedan passar in på efter grundskolan. Det är ett betydligt bättre alternativ för just de här eleverna när det gäller att försäkra sig om att ingen drar på sig ytterligare ett skolmisslyckande. Det är mycket bättre än att göra som Centerpartiet föreslår och över en natt knäppa med fingrarna och låta alla gå vidare in på en högre utbildning som inte är anpassad för deras kunskapsnivå.

Ledamoten nämnde att oppositionspartierna tillsammans satsar mer pengar än regeringen. Det är naturligtvis lätt att som oppositionsparti var för sig satsa mer pengar. Problemet är att varje oppositionsparti tar pengarna från olika saker. När oppositionspartierna sedan ska samordna sig och förhandla finns det inga som helst garantier för att de kommer överens om att plocka pengarna från samma utgiftspost. Därmed är alla de här pengarna bara luftpengar.

När det kommer till arbetskraftsinvandringen var det ett system som missbrukades. Det var många som for illa när man arbetskraftsinvandrade till lågkvalificerade yrken. Därför behövde det styras upp.

Regeringen har styrt upp det. Vi gör det tillsammans och med undantag för de bristyrken där det behövs. Det här är i längden bra både för dem som bor i Sverige och behöver komma in på arbetsmarknaden och för arbetsmarknaden i sig. Det är bra att man får dessa undantag för högkvalificerad arbetskraft och att arbetskraft i bristyrken kan fortsätta att komma in till Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)