Isabell Mixter (V) om (forts. från § 12) Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (forts. UbU22)

Herr talman! Vi har en värderingskris i den svenska skolan. De vuxnas auktoritet har urholkats, gränser har suddats ut och elever respekterar varandra i för liten utsträckning.

För varje elev som stör finns det en annan som inte får arbetsro. För varje kränkning från en elev finns det en annan elev som får allt svårare att gå till skolan nästa dag. Och för varje regelbrott som inte följs upp byggs det på en känsla av hopplöshet hos både elever och personal. De elever som vill lära och som försöker göra rätt för sig blir i det läget också tysta förlorare.

Vi får aldrig acceptera att det finns en enda skola i Sverige där barn hålls tillbaka eftersom vuxna inte har verktygen, tiden eller modet att agera.

För att skolan ska kunna fullgöra sitt uppdrag, att bilda och fostra, krävs det struktur, tydlighet och gemensamma normer. Vi måste därför skapa en skola där kunskap återigen får stå i centrum och där varje barn behandlas med respekt. Det är i det ljuset regeringens förslag ska förstås. Det handlar ytterst om att ge skolan bättre verktyg för att skapa den miljö som alla elever har rätt till.

Ett viktigt steg är att stärka just de disciplinära verktygen. Det handlar ytterst om att skydda elevers rätt till undervisning och trygghet. När en elev allvarligt stör undervisningen eller hotar eller kränker andra måste personalen kunna agera snabbt och tydligt. Möjligheten att i vissa situationer visa ut en elev utan föregående tillsägelse eller att tillfälligt omplacera en elev under längre tid ger skolan tid att hantera situationen och hitta rätt stöd. I praktiken kan det vara helt avgörande för att en hel klass ska få arbetsro.

Samtidigt vill jag betona att dessa åtgärder aldrig får vara en ersättning för annat stöd. En elev som hamnar i konflikt eller upprepade gånger bryter mot regler behöver både hjälp och konsekvenser. Men utan tydliga verktyg riskerar skolan att stå handfallen och kan inte ge vare sig hjälp eller besluta om konsekvenser. Då drabbas både den eleven och alla andra elever.

Herr talman! Förslaget om mobilfria skolor behöver förstås i ett större perspektiv. Barn som växer upp i dag blir bestulna på sin barndom. Techjättarna har alldeles för länge tillåtits härja fritt med barnens uppmärksamhet, tid och liv. Effekterna ser vi i ökat stillasittande, försämrad sömn, sämre koncentration, mer ensamhet och ökande psykisk ohälsa. Därför är det viktigt att skolan blir en motvikt mot just detta. I skolan ska det vara lärare, inte skärmar, som fångar elevernas uppmärksamhet.

Trygghet i skolan byggs tillsammans med hemmet och föräldrarna. Skolan kan inte ensam bära ansvaret för barnets utveckling. Det behövs en gemensam riktning från skola och föräldrar. Det är bakgrunden till förslaget om förväntansdokument – ett slags kontrakt mellan elev, förälder och skola – där det tydligt framgår vad som förväntas i fråga om uppförande, respekt och studiero men också vad föräldrarna förväntas bidra med. Föräldrarna måste veta och skriva under på att deras roll inte slutar vid skolporten. Skolgången är ett samarbete mellan skolan och föräldrarna.

Herr talman! Vi måste också vara tydliga med att skolan ska ha nolltolerans mot mobbning och kränkningar. Varje fall måste tas på allvar, så att varje barn ska känna att vuxenvärlden står på deras sida. Bakom varje siffra i statistiken finns det nämligen ett barn. Bakom varje siffra i Friends statistik om mobbning, som tyvärr ökar, finns det någon som inte får chansen. Där finns en pojke eller en flicka med ryggsäck, gympapåse och drömmar. Kanske handlar drömmarna om att bli veterinär, fotbollsproffs eller historielärare.

Vår skyldighet som vuxenvärld är att aldrig vända bort blicken, utan att se eleverna och rusta dem för livet.

Skolans värdegrund vilar på en djup etisk tradition med rötter i den judisk-kristna etiken och den västerländska humanismen. Den lyfter fram alla människors lika värde, omtanke om den svage och ansvar för det gemensamma. De etiska principerna måste omsättas i praktisk handling, varje dag och i alla klassrum. Och det behöver leda till större konsekvenser när skolans värdegrund inte respekteras och elever i stället väljer att behandla andra illa eller bryter mot skolans ordningsregler.

Utan ordning, regelefterlevnad och respekt för andra skapas snabbt en situation där gränser suddas ut och där ansvarskänslan och skolgemenskapen försvagas. I det läget är det de mest utsatta barnen som hamnar i kläm.

Det är i stället i en skola med fasta och tydliga ramar som värme, omtanke och lärande får ta plats. Vi behöver därför göra mer för att skapa ordning och trygghet i skolan, så att fler barn får chansen att lyckas i skolan, får makt över sina liv och kan förverkliga drömmar. I den här propositionen föreslås viktiga steg i den utvecklingen.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Isabell Mixter, för frågan! Jag tror att vi delar grundintentionen och engagemanget för elever som riskerar att hamna efter på ett eller annat sätt.

Jag tror också att den elevgrupp som ledamoten beskriver blir hjälpt av tidiga insatser och kunskapsscreeningar. De blir hjälpta av mindre undervisningsgrupper och fler speciallärare. Mycket av den politik som Kristdemokraterna, regeringen och jag vill se hjälper också den elevgruppen. Jag menar också att även en elev som visas ut ur klassrummet behöver fångas upp, få chansen att ändra sitt beteende och få hjälp och stöd där eleven är kunskapsmässigt.

Varför ska det inte vara dokumentationskrav gällande det? Helt enkelt för att minska administrationen för lärare. Som alltid i de här frågorna är det en målkonflikt mellan ökad administration och byråkrati för lärarna och vad som möjligen skulle vara bra för eleven. Nyttan med dokumentationskravet väger helt enkelt inte lika tungt som nyttan med att plocka bort kravet. Jag medger att det är en målkonflikt, men jag tycker att regeringen har landat klokt.

Herr talman! Svaret på ledamotens sista fråga är ja. Att ens insinuera någonting annat från riksdagens talarstol tycker jag är lite oförskämt.

När det kommer till just den frågan och migrationslagstiftningen är min inställning att Sverige behöver ha en ordnad, reglerad migrationspolitik och att de förändringar som regeringen har gjort när det kommer till migrationslagstiftningen och också de utvisningar som följer på det har varit nödvändiga. Sedan behöver man hitta lösningar för de enskilda fall som har hamnat i kläm, men på det stora hela menar jag att det har varit nödvändiga och bra grejer för Sverige som land.

Regeringen har tillfört stora resurser till skolan den här mandatperioden, och vi vill att de ska användas till mindre undervisningsgrupper och fler speciallärare. Sedan är det ytterst sett skolhuvudmännen och kommunerna som bestämmer hur stora tillskott eller nedskärningar de vill göra. Men regeringens satsningar har gått till skolan.

När tryggheten och studieron ökar och klassrum och korridorer blir tryggare kommer lärarna, som är utbildade för att just undervisa, att få mer tid till att undervisa och se varje elev. När man får ägna mindre tid åt att lösa bråk och konflikter och upprätthålla ordning och i stället ha tryggare klassrum kommer alla elever att bli hjälpta av det, och också de elever som behöver extra stöd kommer att få det när det blir mer trygghet och studiero.

(Applåder)