Isabell Mixter (V) om (forts. från § 12) Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (forts. UbU22)

Fru talman! Svensk skola fungerar ofta bra. Klassrummen är i regel inga slagfält, men i vissa fall har vuxenvärlden kapitulerat och lämnat walkover till stök och bråk och störande beteende som förstör för eleverna.

Det gäller inte minst de elever som har störst behov av att skolan fungerar som allra bäst, inte minst de elever som har minst studievana hem och inte minst de elever som har störst sociala behov av en fungerande lugn skolmiljö.

Jag ska vara ärlig, fru talman: Jag kom till utbildningsutskottet från utrikesutskottet för ungefär fyra månader sedan, och jag visste inte att det var riktigt så illa ställt i svensk skola som jag har förstått att det är när jag har tagit del av diskussionerna om det här betänkandet och satt mig in i frågorna. Jag trodde nog att ganska mycket av det vi ska fatta beslut om efter debatten om betänkandet redan var som i förslagen.

Jag tycker att en hel del saker här är självklarheter. Trygghet och studiero, ordning och reda, disciplin, lugn och ro – kärt barn har många namn. Inte borde det väl vara något konstigt att till exempel huvudmannens och rektorns ansvar förtydligas, vilket görs i och med betänkandet, och att det inte enbart ska handla om förebyggande arbete? Det ska handla om löpande arbete för att upprätthålla trygghet och studiero, ordning och reda, disciplin och lugn och ro genom hela skolan och för alla elever.

Fru talman! Jag tänker på en sak som jag tror att många som lyssnar på debatten funderar på och undrar varför vi inte har gjort tidigare. Det är möjligen en kritik som man skulle kunna rikta. Jag ser att någon här i oppositionen har begärt replik, och jag ser fram emot att kanske få en replik om varför vi inte har gjort detta tidigare. Jag anser nämligen att vi borde ha gjort det tidigare.

Det handlar om mobiltelefonerna. En av de vanligaste frågor jag får från föräldrar, och faktiskt också från människor som jobbar i skolan, är denna: Varför låter ni barnen ha de här skärmarna med sig precis hela tiden genom hela skoldagen? Det förstör undervisningen i klassrummen, och det förstör för den sociala utvecklingen utanför klassrummen.

Vi ser nu till att man i fritidshem, öppen fritidsverksamhet och de obligatoriska skolformerna ska lämna in mobiltelefonen i början på skoldagen och få den tillbaka i slutet. Det borde vara en självklarhet.

Det handlar i grund och botten inte om olika syn på pedagogik och sådana saker. Jag vet att det finns en sådan kritik från vissa oppositionspartier, men det här handlar ju om barnens kognitiva utveckling! Det är ingenting som man kan förändra med en ny pedagogisk idé så här ganska många tiotusentals år in i människans evolution.

Vi är inte skapta för att ha den här maskinen med oss hela tiden, som blippar, söker uppmärksamhet och förändrar vår sociala interaktion. Vi är inte skapta för att ha med oss den här maskinen som överbelastar arbetsminnet, skapar distraktion och gör att vi inte kan koncentrera oss. Vi är inte skapta för att ha med oss en maskin som förstör den sociala interaktionen och omöjliggör normal lek, vänskapsskapande och social träning, som barn ska ägna sig åt.

Människan är, fru talman, ett väldigt konstigt djur i Guds skapelse – ett djur som inte klarar sig själv utanför magen förrän man är åtminstone i de övre tonåren. Det är väldigt märkligt, för de flesta djur klarar sig själva ganska snabbt.

Det där är såklart väldigt kostsamt rent evolutionärt, och ett skäl till det är att vi behöver lång tid på oss att lära oss alla saker som vi måste lära oss. En av de saker vi ska lära oss, fru talman, är den sociala interaktionen. Därför kan man inte isolera frågan om mobiltelefoner bara till klassrummet. Vi vill att barnen som är i skolan ska interagera med varandra, tjafsa lite, brottas lite grann på rasterna, ramla från en gunga, ramla från en klätterställning och hjälpa varandra!

Det är sådant som barn ska göra, och sådant som barn ska göra upp genom åldrarna och på lite nya sätt testa det sociala samspelet. Där är mobiltelefonerna i vägen, och det förstår alla människor som lyssnar på den här debatten. Det är så verkligheten ser ut. Det borde vara en självklarhet. Det borde ha gjorts tidigare, men jag är väldigt glad att det görs nu.

Fru talman! En annan sak är ordningsregler. Det är klart att man har ordningsregler, och i grunden är det klart att det är läraren som ska bestämma i klassrummet. Nu ser vi till att det blir skolgemensamma regler och att det ska finnas en plan med konsekvenser vid överträdelser. Det är väldigt märkligt att man inte har haft det tidigare.

För mig är det en självklarhet med skolregler för ordning och reda och att det finns konsekvenser kopplade till överträdelser. Vad är en regel värd om det inte finns konsekvenser? Vad är lärarens och skolledarens makt värd om det inte finns tydliga konsekvenser kopplade till detta på det sätt som vi nu förtydligar? Gränssättande snarare än kapitulation från vuxenvärlden är faktiskt att ta ansvar.

Fru talman! Stärkta möjligheter till utvisning ur klassrummet är ytterligare en sak. Man ska kunna omplaceras under längre tid och i värsta fall kunna bli avstängd, till exempel om det handlar om hot. Man ska även kunna bli nekad inträde till skolenheten, och vi ska ha bättre möjligheter till akutskolor i hela landet. Vilken typ av undervisning man får om det finns extra behov ska inte handla om var man bor.

Det här handlar såklart om elever och lärare som befinner sig i ett klassrum där hot och stök omöjliggör en fungerande lärmiljö, men det handlar även om de elever som skickas ut. Även de ska få möjlighet till det stöd som de behöver under former som de klarar av, för det är uppenbart att inte alla elever klarar av att sköta sig och ta del av kunskap på samma sätt. Därför är det viktigt att möjligheten till akutskolor förstärks.

Fru talman! Välvillig mjukhet är tyvärr en björntjänst från en vuxenvärld som snarare måste kliva fram. Förväntningar på elever och föräldrar ska stärkas med ett förväntansdokument.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet. Politiken, skolledare, lärare, andra vuxna i skolan och föräldrar måste kliva fram. Vi kan inte lämna generation efter generation av ungdomar i skolan vind för våg. Vi måste ha lugn och ro, ordning och reda, disciplin och studiero så att alla elever, oavsett bakgrund, får möjlighet att tillskansa sig både kunskaper i viktiga ämnen och sociala färdigheter som man behöver för att klara ett vuxenliv i Sverige.

(Applåder)

(forts. § 15)

Fru talman! Tyvärr måste man säkert ibland skrika ”Tyst i klassen!” i ett klassrum. Jag hade önskat att det inte gick så långt.

Det är väl fakta. Det föds väl ungefär 100 000 barn i Sverige varje år. I alla populationer om 100 000 kommer det att finnas ett antal individer som inte klarar av att hantera skolmiljön och att bete sig ordentligt. De kanske har föräldrar som inte har satt gränser eller som inte har gett dem den sociala träning som behövs för att man ska kunna klara av sin skolgång och att låta andra elever i klassrummet klara sin skolgång. Då kan det behövas verktyg för att dessa individer annars stör undervisningen – både för deras egen skull, för att de ska kunna få det stöd som krävs, och för de andra elevernas skull.

Jag är själv förälder. Om det i ett klassrum där min dotter sitter är någon elev som stör så mycket och beter sig på ett sådant sätt att det är aktuellt med utvisning från klassrummet tycker jag att det är självklart att detta ska ske. Jag tycker att det annars gör för stor skada för de andra barnen i klassrummet. Jag tycker inte att det är något märkligt, och jag tror inte att de som kollar på den här debatten heller tycker att det är märkligt.

Den här regeringen har gjort väldigt stora satsningar på skolan. Jag önskar att vi hade gjort ännu mer. Detta kommer Vänsterpartiet säkert att få lära sig om de får sitta i regering tillsammans med Centerpartiet i framtiden. Vi fajtas hela tiden om pengar hit och dit mellan våra olika statsrådsposter. Jag vill ge ännu mer pengar till skolan.

Men vi ska komma ihåg att den här regeringen ger väldigt mycket pengar till skolan. Det är bara det att skolan är kommunaliserad. Det betyder att det finns en massa kommuner runt om i landet som inte lägger de pengar som de borde lägga på skolan. Och när det gäller de neddragningar som görs har kommunerna också ett väldigt stort ansvar.

Jag tycker inte att kommuner eller privata företag ska göra stora vinster. Jag tycker att pengarna ska gå till eleverna i skolan.

Fru talman! Det är klart att den enskilda individen alltid har ett ansvar för sitt agerande. Sedan har vuxenvärlden runt omkring, beroende på hur gammal man är, till exempel, också olika mycket ansvar. I de här fallen har vuxenvärlden ofta misslyckats med att kliva fram. Det kan vara föräldrar, lärare, skolledare eller andra vuxna runt omkring de elever som stökar och beter sig på ett sätt som stör undervisningen som har misslyckats med att kliva fram och ta ansvar. Att sätta gränser och ställa krav är att bry sig. Det är inte att göra de här barnen illa. Tvärtom behöver de gränssättande vuxna runt omkring sig. Jag tycker att det är bra att lärare och skolor runt om i det här landet får de befogenheter och det politiska stöd som krävs för att kunna göra detta, oavsett var i landet skolan ligger.

Vänsterpartiet vill, fru talman, precis som Liberalerna förstatliga skolan, och det är jag glad för. Vi vill göra det på lite olika sätt, men ett skäl till att båda våra partier vill göra det är, tror jag, just att vi inte tycker att kommunerna är tillräckligt bra på att lägga de resurser som krävs på skolan. Även Vänsterpartiet brukar i alla andra fall tycka att kommunerna lägger för lite pengar på skolan, och det är jag glad för.

Jag tycker inte att privata ägare av skolor som inte levererar tillräcklig kvalitet ska kunna plocka ut stora vinster. Jag tycker inte att kommuner som inte levererar tillräcklig kvalitet ska kunna gå med vinst. En majoritet av Sveriges kommuner går plus. Det är pengar som man i stället hade kunnat lägga på skolan.

Jag önskar att Vänsterpartiet vågade ta strid, inte bara mot en regering som de aldrig har suttit i utan också mot kommuner runt om i landet där de själva bär ansvar. Det gör inte Vänsterpartiet. I stället vill Vänsterpartiet peka på någon annan och prata med vanlig marxistisk retorik. Men verkligheten är att kommunerna behöver satsa mer på svensk skola.

(Applåder)

Fru talman! Jag trodde att Miljöpartiet gillade vind och våg. Det är i och för sig också i energipolitiken. Men jag tror att de som lyssnar på den här debatten tycker att det är lite låg nivå på den argumentationen. Camilla Hansén får det att låta som om jag skulle ha sagt att lärarna i Sverige gör ett dåligt jobb. Det har jag inte sagt. Så har nog ingen som lyssnat på den här debatten uppfattat det heller.

Däremot är ju varken Liberalerna eller Miljöpartiet, vad jag vet, anarkister. Vi tycker att det ska finnas regler och lagar. Vi tycker att det är rimligt att staten sätter upp ramar för hur olika verksamheter ska fungera. Det betyder inte att vi tycker att poliser, sjuksköterskor, läkare eller lärare gör ett dåligt jobb – eller vem det nu kan vara som jobbar för det offentliga. Men det behövs lagar och regler runt om i landet för alla möjliga branscher och alla möjliga arbetsplatser. Det tror jag nog att Miljöpartiet håller med om – jag höll på att säga Vänsterpartiet; det är lätt att blanda ihop dem.

Liberalerna har ingenting emot rastvärdar. Det låter som en ganska oideologisk fråga. Däremot tror jag att alla som har egna barn kan konstatera att om barnen tittar på en film eller sitter och fipplar med telefonen blir de lite mindre fysiskt och socialt aktiva än annars. Jag tror att rastvärdarnas arbete blir ganska mycket enklare om de inte måste konkurrera med dessa maskiner som är skapade för att klänga sig fast vid våra sinnen och suga in oss i det digitala.

Jag tycker att ordningsregler är någonting som ska gälla alla. Jag tycker inte att de ska skilja sig mycket åt mellan olika skolor, mellan olika delar av landet och så vidare.

Jag tycker att vi ska ha ett elevinflytande, men jag tycker inte att elevinflytandet ska gälla alla delar av skolans verksamhet. Detta är inte saker som ska vara förhandlingsbara.

(Applåder)

Fru talman! Det här blir ju lite märkligt. Det är klart att grundläggande ordningsregler som ska gälla för en hel skola blir skolregler. Det tycker inte jag ska vara någonting som är förhandlingsbart.

Jag tycker inte att man ska kunna säga: På vår skola tycker vi inte att vi ska bete oss eller att vi ska ha lugn och ro och ordning och reda. På vår skola tycker vi inte att det är viktigt att få bort stöket. Det är väldigt märkligt.

Jag skulle vilja se den forskning som säger att ett stökigt klassrum inte är sämre för inlärningen än ett klassrum med lugn och ro. Det finns ingen sådan forskning. Alla förstår att det är dåligt för undervisningen om det är stökigt och oordning, om det inte är lugn och ro och om det inte är ordning och reda. Alla förstår det.

Det är helt orimligt, fru talman, att Miljöpartiet fortsätter att propagera för flumskolan, som har misslyckats och lämnat människor vind för våg. Skolan har inte kunnat kompensera för ens bakgrund. Det har gjort att elever med en tuffare och mindre studievan bakgrund får sämre förutsättningar i skolan. Den flumskolan står Miljöpartiet och försvarar här. Jag begriper inte att man fortsätter att göra detta.

När det kommer till dokumentationen säger Miljöpartiet också emot sig själva. Det vi säger är inte att man inte ska ha någon dokumentation alls. Det vi säger är att lärare och skolledare ska se till att man har den – kalla det dokumentation eller information – som krävs för att följa upp de här eleverna enligt det som lagen föreskriver. Det betyder inte att vi behöver ha dokumentation på samma sätt överallt och på ett administrativt betungande sätt. Där tycker Miljöpartiet plötsligt inte att det ska vara upp till lärarna och rektorerna att avgöra detta. Det går liksom inte ihop!

Fru talman! Miljöpartiet står för en flumskola runt om i landet och för en flummig politik här i Sveriges riksdag som inte går ihop.

(Applåder)