Denis Begic

Fru talman! Min fråga går till bostadsministern.

Bostadsbyggandet faller brant. Regeringen har hittills avvecklat ett antal viktiga utredningar, bland annat om social dumpning, boendesegregation och ett statligt fastighetsbolag. Man har avvecklat investeringsstöd till byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå och stöd till energieffektivisering i samband med renovering av flerbostadshus. Man avvisar ett socialdemokratiskt förslag om nationell plan för bostadsförsörjning. Man avvisar förslag om att låta allmännyttan verka utan den byråkratiska lagen om offentlig upphandling med mera.

Ministern har genomgående talat om strukturella hinder i bostadssektorn. Kan vi få reda på vilka dessa så kallade strukturella hinder är? Hur tänker regeringen undanröja dessa hinder, och hur många nya bostäder kommer att byggas?

Fru talman! Sverige går mot en långvarig samhällsbyggnadskris. Det konstaterar Veidekke i sin senaste rapport, Kollaps för bostadsbyggandet.

Fru talman! I mitt förra inlägg hänvisade jag till åren 2007-2014 därför att bostadsministern hänvisade till det regeringen gjorde mellan 2006 och 2014. Under den tiden byggdes 200 000 bostäder, medan det under den socialdemokratiska regeringens tid byggdes dubbelt så många - 400 000. Det handlar inte om något annat. Det är bara fakta.

Problemet är inte att vi går mot de sju svåra åren. Problemet är precis det vi debatterar just nu; när det är kris gör alla ansvarsfulla regeringar i hela världen något för att mildra krisen. Som min kollega Kallifatides just nämnde kan man fundera på bland annat de här tre förslagen och åtminstone säga om de är bra eller dåliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kommer också varsel inom byggbranschen. Det konstateras också att de varslen kommer att sprida sig till många andra branscher, till exempel stålbranschen eftersom det behövs armering till byggande. Det kan sprida sig till träindustrin, eftersom det behövs trä för att bygga husen. Detsamma gäller vitvarubranschen, isoleringsbranschen och så vidare. När man inte gör någonting för att hjälpa till är många branscher drabbade till slut.

Dessutom hotas den gröna omställningen. Byggbranschen behöver gå igenom den gröna omställningen, bland annat för att vi ska nå klimatmålen.

Hur och när bedömer ministern att vi kommer att se konkreta förslag? Jag förstår att man hänvisar till åtta månader. Men behöver man åtta år, sex år eller fyra månader till? Vad är bedömningen?

Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för interpellationen, och tack, bostadsministern, för svaret!

Det är en omfattande interpellation, och det finns många saker som bostadsministern hade kunnat svara på. Det är beklagligt att ministern inte ser allt som har gjorts och lär sig av det utan att slänga svenska byggnadsarbetare under bussen.

Under åren 2007-2014, då Sverige hade en moderatledd regering, byggdes 200 000 bostäder. Det är cirka 25 000 bostäder per år, och det är det bostadsministern hänvisar till. Det är ungefär i paritet med det vi får höra nu när det gäller hur mycket som kommer att byggas - 25 000. Jag har även hört siffran 23 000, och vissa säger 20 000. Vi vet inte var vi kommer att hamna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det nu påbörjades ett enormt reformarbete under den borgerliga mandatperioden - varför då inte fortsätta med samma fart även nu, när vi har en borgerlig regering? Och varför inte titta på de förslag som den förra regeringen hade och göra något åt de förslag som finns? På något sätt känns det som att man försöker döda bostadsmarknaden i Sverige.

Jag har sett förslaget om studentbostäder. Men det gäller inte alla studenter, kan jag meddela min kollega Adrian. De som har något handikapp behöver inte göra sig besvär. Det är inte mödan värt, för de här studentbostäderna är till för dem som inte har rullstol och annat. Det är de som ska få dessa bostäder; de är inte till för alla människor.

Det nyaste förslaget är att man ska kunna köpa sin hyresrätt. Det kan ju vara bra, fru talman, att få göra det. Men efter det senaste förslag som kom från regeringen om att man ska få köpa sin hyresrätt undrar jag: Hur många fler bostäder kommer att byggas? Är det 5 000, 50 000, 80 000 eller 100 000? Vad gör regeringen för bedömning? Hur många fler bostäder kommer att byggas för att man får köpa sin hyresrätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag anmälde mig till debatten för att jag vill visa var vi står i den här frågan och att regeringen, om den vill, faktiskt kan söka stöd hos oss socialdemokrater. Jag vet inte om den viljan finns, för man har ju plockat bort detta med att arbetsmarknadens parter ska komma överens om behovet av arbetskraftsinvandring. Det man har sagt är i stället att man ökar försörjningsgränsen till 26 000 kronor.

Jag ska återigen läsa ur den artikel jag tog upp tidigare. Carin Hansdotter, som arbetar inom byggbranschens organisation, säger: Tittar vi på dem med utländsk arbetskraft kan man exempelvis få en lön utbetald efter alla konstens regler, och man betalar skatt - men sedan kanske arbetaren måste swisha tillbaka 8 000-10 000 kronor till arbetsgivaren. Detta vet vi förekommer både i vår bransch och i andra.

Jag tycker att det är viktigt att vi kommer åt detta. Vi vet att vissa branscher är mycket mer drabbade. Jag vill dock också säga att jag förstår att det finns behov av arbetskraft med spetskompetens. Men det måste ju finnas sätt där vi kan ha en spetskompetens som ger stöd - till exempel i it-branschen eller andra branscher där det saknas folk - samtidigt som arbetsgivarna inte utnyttjar människor på de mest vidriga sätt.

Som vi debatterade en gång i tiden handlar detta också om vems fel det är. Är det fel av arbetsgivaren eller av den som har tagit jobbet? Det handlar fortfarande om människor som har behov; de måste skicka pengar till sina barn så att de överlever. Detta blir alltså en fråga som är väldigt jobbig, och därför hoppas jag verkligen att statsrådet gör allt - som hon säger att hon gör - för att vi ska kunna sätta stopp för den här problematiken.

Herr talman! Vi lär oss alla någonting här i livet, vilket är jättekul.

Jag vill också börja med att säga, som min kollega Leif Nysmed, att jag ändå gläder mig över svaret från jämställdhetsministern som visar att man tar dessa frågor på allvar.

Detta är en fråga som betyder väldigt mycket för mig som kom till Sverige en gång i tiden - för cirka 35 år sedan, så det är preskriberat. Detta sätter fingret på saker och ting när de blir problematiska.

När jag kom till Sverige fick jag jobba på samma villkor som en svensk. Problemet med detta otyg på svensk arbetsmarknad är att det inte bara dödar svensk arbetsmarknad utan att det är helt avgörande för hur man som svensk ser på oss invandrare, just för att det konkurreras med sämre löner. Det kan inte och borde inte vara tillåtet i ett land som Sverige, för att inte tala om allt annat som arbetslivskriminaliteten drar med sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Just i dag läser jag i min lokala tidning Nerikes Allehanda en artikel om arbetslivskriminalitet.

Där skriver man om vad gränspolisen säger:

"Inte ovanligt att gränspolisen hittar människor som jobbar under vidriga förhållanden.

Det är jävligt tragiskt och man blir beklämd över hur svenska och europeiska branscher utnyttjar människor, säger Ulrica Granberg, chef vid gränspolissektionen i Region Bergslagen.

Det handlar inte bara om illegal arbetskraft utan även om kriminell ekonomi."

Det är alltså många dimensioner inom arbetslivskriminaliteten.

Jag har läst svaret från jämställdhetsministern. Vi har också haft tidigare debatter, och jag vet att jämställdhetsministern är väldigt kompetent och vet vad dessa frågor handlar om.

Jag har läst om byar i Moldavien där barnen inte träffar sina föräldrar för att de jobbar i Sverige eller någon annanstans i Europa. Så kan det inte vara, och det borde inte vara så. Dessa människor gömmer sig också på olika sätt, och de sover på sina arbetsplatser. Det är för jäkligt.

Därför blir jag lite förvånad över det som statsrådet säger. Jag förstår att A1-frågan inte är statsrådets fråga. Men jag hoppas verkligen att statsrådet för allas vår skull pratar med sina kollegor och sin kollega socialministern om denna problematik som skapas. Vi vill ju ha ett gemensamt och bra samhälle här i Sverige där man konkurrerar med sin kunskap och inte med låga löner.

Därför är förslaget från Socialdemokraterna att vi ska ha en arbetsmarknad där behovet avgörs genom att arbetsmarknadens parter pratar med varandra och inte ensidigt av arbetsgivaren. Det hoppas jag verkligen att statsrådet tar med sig.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Vi står dock förstås bakom alla våra reservationer.

Fru talman! Jag har tittat på tidigare debatter och försökt förstå vad som har sagts i det här betänkandet. Den dominerande frågan har varit småskalig vattenkraft. Jag vet inte alls hur det har varit tidigare i utskottet och i motsvarande betänkanden, men om jag har räknat rätt finns det minst tre tillkännagivanden från förra mandatperioden. Därför roade jag mig med att kolla vad som hänt med de tillkännagivandena nu när vi fått en ny regering. Döm om min förvåning när jag inte hittar något som gjorts på detta område!

I skrivelsen 2022/23:75 finns förstås ett svar. Det står att tillkännagivandena blev tillgodosedda av den förra regeringen, inte av den här regeringen. Det som kvarstår är, som vi alla redan vet - vi har pratat om det tidigare - att vi behöver en analys av vad ett förändrat miljötillstånd innebär för den svenska vattenkraften.

Nu ser jag fram emot att den 29 september få ta del av den analys som Affärsverket svenska kraftnät, Statens energimyndighet och Havs- och vattenmyndigheten fått i uppdrag att göra. Jag uppfattar från tidigare debatter att det finns en stor majoritet i denna kammare för att den småskaliga vattenkraften ska ha en viktig roll för att tillgodose även framtida energibehov. Jag uppfattar också, fru talman, att det finns en stor majoritet för att värna miljön. Jag är inte längre säker på det till hundra procent, men det är bra att det görs en analys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden

Fru talman! Jag vill påminna kammaren och alla de andra som lyssnar på den här debatten om att det bara är 10 procent av de svenska vattendragen som är opåverkade av människan. Den vandrande fisken har det väldigt svårt i dessa vattendrag. För inte så länge sedan, fru talman, läste jag en skrämmande artikel där det står att den vandrade fisken har minskat med 90 procent i Europa. Är det en sådan värld vi vill lämna till våra barn och barnbarn?

Jag är helt på det klara med att vi behöver mer energi, men vi behöver också mer vatten och mat. Därför måste vi som politiker vara försiktiga med vilka beslut vi fattar. De kan nämligen innebära katastrofer i framtiden. Vi måste kunna förena energibehov med matbehov och en värld som inte är smutsig. Framtida generationer ska inte lida av våra misstag.

Fru talman! Riksintressen är en annan fråga som behandlas i det här betänkandet. När riksintressesystemet infördes var avsikten att endast få och unika områden skulle komma i fråga. Boverket har med andra berörda myndigheter genomfört en översyn av riksintressena. Översynen visar att myndigheterna har gjort insatser för att förtydliga kriterierna för vilka områden som ska anses vara av riksintresse. Enligt rapporten har samtliga deltagande myndigheter bedömt att det måste göras en översyn. Fyra av fem myndigheter bedömer dessutom att deras samlade riksintresseanspråk inte i alla delar motsvarar kriterierna. Det är orimligt.

Vi socialdemokrater anser att det nu är hög tid att gå vidare med arbetet att se över vilka områden som ska vara av riksintresse, med ambitionen att minska antalet. Vi får inte glömma att andra intressen har tillkommit. Vi behöver bygga mer bostäder, och vi måste ha mer mat. Då har riksintressena blivit en bromskloss som vi måste titta över - inte för att jag tror att denna regering kommer att bygga mer bostäder, men med tanke på opinionsläget just nu är det jättebra om en översyn görs, så att en socialdemokratisk regering senast 2026 kan få fart på bostadsbyggandet.

Fru talman! Jag noterar i dag att Sverigedemokraterna också är irriterade på regeringen i just frågan om riksintressen. Jag välkomnar Sverigedemokraterna att rösta på vår reservation 1. Tyvärr är det säkert bara fråga om skriverier, för jag noterar att de inte ens röstar på sina motioner om det finns risk för regeringen att förlora omröstningen. Allt prat om att de är irriterade över att det inte händer något med bostadsfrågorna är just prat och inget annat.

Fru talman! Till sist måste jag säga att mycket av de här frågorna regleras i EU. EU har blivit en viktig del i omställningen vi ska göra för en bättre värld. När nationella församlingar backar in i framtiden ställer EU krav på sina medlemsländer att göra rätt i frågor som rör klimat, vatten och mänskliga rättigheter. Därför vill jag i dag, den 9 maj, hylla EU, som varje år den 9 maj firar arbetet för fred och sammanhållning i Europa.

(forts.)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Vi socialdemokrater ser i stora drag positivt på EU:s nya tågpassagerarförordning. Den är viktig för att stärka tågresenärers rättigheter. Framför allt kommer den att vara viktig när fler och fler länder satsar på tågförbindelser. Man får inte glömma att tåget är ett av de mest klimatsmarta sätten att resa. Därför behövs en reglering, och man behöver dessutom ge incitament som gör att fler människor väljer tåg.

Att man i dag till exempel inte kan ha med sig cykel på tåget är verkligen att strunta i resenärernas behov och i framtiden. Det är mycket bra att detta finns med i förordningen, men det finns alldeles för många undantag där tågoperatörerna helt enkelt kan strunta i att tillåta cykel på tåget. Där skulle jag vilja se en förändring.

Herr talman! Man behöver se mer neutralitet mellan de olika trafikslagen. För att vi i framtiden ska kunna välja rätt och välja klimatsmart behöver spelreglerna förändras. Det är alldeles för stora skillnader mellan olika trafikslag. Därför skulle det vara smart av regeringen att ta vara på denna möjlighet och göra mer för att just skapa neutralitet mellan trafikslagen. Det är synd att man missar denna möjlighet.

Jag hoppas att vi ändå i en snar framtid kan se till att en nationell förordning samordnar detta mer. Jag vet inte om sådana planer finns eller om man har tänkt jobba med detta, men det vore rimligt att försöka skapa en mer sammanhållen förordning så att resenärer inte behöver navigera mellan olika lagar och förordningar beroende hur många mil man åker med tåg.

I dag gäller olika regler om man åker olika långt. Dessutom är det alldeles för billigt för operatörerna att ställa in tåg. Jag läste någonstans att resenärer betalar sju gånger mer än tågföretagen för inställda tåg. Det är en orimlig fördelning av kostnaden.

Om det blir mer kännbart för tågoperatörerna att ställa in tåg på grund av till exempel dålig bemanning skulle de jobba mycket mer aktivt för att ha kompetens inom företaget. I dag är det alldeles för enkelt ställa in tåg utan att drabbas av ekonomiska konsekvenser. Inom till exempel flyget har man jobbat mycket mer med detta för att anpassa sig till dagens verklighet. Jag skulle vilja se samma sak även i tågtrafiken.

Inom flyget har man en schabloniserad ersättning vid inställda eller kraftigt försenade flyg. Då kan resenärerna få mellan 250 och 600 euro.

Det andra jag vill ta upp är förstås återbetalningstiden. Vi lever i dag i en digitaliserad värld. Om jag lämnar tillbaka en vara jag köpt och är missnöjd med kan jag få pengarna tillbaka på mitt konto inom två dagar. Om jag drabbas av ett inställt flyg kan jag få tillbaka pengarna inom sju dagar. Varför behöver då tågoperatörerna 30 dagar för att återbetala?

Som jag ser det handlar det inte om något annat än att man jobbar med gamla strukturer och gamla vanor i stället för moderna metoder. Resenärer ska inte behöva ligga ute med sina pengar så länge. Sådant gör i sin tur att folk väljer andra färdsätt.

Hade tågoperatörerna varit smarta hade de själva redan gjort allt för att underlätta resande. I stället behöver det lagstiftas om allt för att få fart på dem! Det är en orimlig väg, herr talman. Tågoperatörerna måste vara lite mer framåtsyftande om de ska få till stånd en ökning av tågresandet. Jag och mitt parti är beredda att lyssna på de förslag som så småningom kanske kommer från regeringen när det gäller att underlätta för resande.

Herr talman! I dessa tider borde det vara självklart att tänka på hur vi ska göra det enkelt för alla att resa. Hur ska vi göra om det inte går att betala digitalt? Vad gör jag om jag har glömt min mobil eller min plånbok och råkar sätta mig på tåget? Det har säkert hänt många gånger för många av oss.

Jag tänker också på att vi är i en kristid just nu. Vi har lärt oss av pandemin och av kriget i Ukraina att vi behöver ha robusta system. Därför behöver vi alla fundera över en lagstiftning som ser till att man kan betala kontant på till exempel tåget. I dag finns det många smarta lösningar och bra system som gör det möjligt att betala kontant även på tåget om man är orolig för säkerheten.

Jag vet att varje bolag - det nämnde också kollegan Lars Beckman - ska bestämma hur det ska betalas. Men vi har en ändrad spelplan, som gör att vi i riksdagen måste tänka annorlunda än för bara några år sedan. Det har både pandemin och kriget i Ukraina lärt oss, som jag nämnde. Därför måste vi vara beredda att ompröva beslut som tidigare kanske har varit väldigt smarta och väldigt bra men som i dag kanske är problematiska. I fredstid måste vi vara beredda på kristid, herr talman.

Herr talman! Jag är socialdemokrat av en anledning. Anledningen är att jag ser alla människor som lika mycket värda, oavsett var de kommer ifrån, hur de ser ut och vad de vill med sina liv. För mig är det en viktig princip som jag verkligen försöker följa fullt ut, och det har jag gjort sedan jag blev socialdemokrat.

Jag kan erkänna här i kammaren att jag gick på ett möte med dåvarande Folkpartiet, men jag lämnade det snabbt, för jag insåg - trots att det var på 90-talet och de kallades socialliberaler - att det inte var en politik som jag kunde stå för. I dag är den politik Liberalerna för otroligt, otroligt konstig. Vi får snart höra ett inlägg från Liberalerna här i kammaren.

Jag kan försäkra Malcolm Momodou Jallow om att jag så länge jag finns i den här riksdagen kommer att jobba mot att människor bestraffas kollektivt och för att alla människor ska ha en möjlighet att leva bra och gott i det här landet, oavsett om de bor i villa, bostadsrätt eller hyresrätt. Även de som bor kollektivt får gärna leva sina liv som de vill! Det kan jag lova Malcolm Momodou Jallow att jag kommer att jobba med.

Herr talman! Jag har absolut ingenting emot att få en replik av Malcolm Momodou Jallow, men när jag tittade upp på tavlan trodde jag att det var något av regeringspartierna. Det här visar på brister i regeringens politik. Det är tyvärr så. I stället debatterar jag och Vänsterpartiet som opposition en fråga där jag som socialdemokrat mycket väl vet var vi står.

Kollektiv bestraffning är ingenting som Socialdemokraterna skulle kunna stå för. Kollektiv bestraffning visar på ett samhälle som är svagt. Det har man sett historiskt. Man kan läsa mycket om vad kollektiv bestraffning innebär, för det har upplevts av många olika folkgrupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Vad utredningen kommer att visa nu när det har kommit ett tilläggsdirektiv vågar jag inte säga. Det man kan göra är att läsa vad utredningen kommer fram till, skriva motioner och se vartåt det barkar. Men med tanke på vilken regering vi har och vilket stödparti de har ska jag säga till Malcolm Momodou Jallow att jag är otroligt orolig. Jag tror att vi går mot ett samhälle som är hårdare mot vissa människor beroende på var de kommer ifrån, hur de ser ut eller vilka föräldrar de har. Det har vi sett, och det kommer vi att fortsätta se.

Mitt uppdrag - och förmodligen även ledamotens uppdrag - är att stå emot den högerpopulism som just nu vinner mark här i Sveriges riksdag.

Herr talman! Vi står förstås bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Bra och trygga bostäder för alla är en målsättning för oss socialdemokrater. Det förutsätter en nationell bostadspolitik som fokuserar på goda bostäder åt alla, inte på en marknad som fungerar för bara några få. En generell bostadspolitik som riktas till alla är mycket viktig för att nå en bra balans i hela landet. När Sverige byggs, när jobben flyttar och när människor befinner sig i olika livsskeden ska de kunna välja en bostad som passar. Det är viktigt för ett avlångt land som Sverige att bygga mer och fler bostäder.

Herr talman! Jag är ny i civilutskottet och har under denna korta period försökt ta reda på så mycket som möjligt om bostadsmarknaden och bostadsfrågan och höra vad experterna säger. I mina anteckningar har jag skrivit några rader om vad bostadsmarknaden betyder för ett land.

Det är en grundläggande mänsklig rättighet att ha en bostad. Det är viktigt att alla människor har tillgång till en trygg och säker bostad. Det bidrar till ökad trivsel och bättre hälsa för individen men också till samhällets stabilitet och utveckling.

Bostadsbrist kan leda till högre priser och ökad segregation. När efterfrågan på bostäder är större än tillgången stiger priserna. Det gör att människor med lägre inkomster har svårare att hitta bostad. Det leder i sin tur till ökad segregation. Vissa områden blir helt enkelt inte tillgängliga för dem som inte har råd.

Att bygga bostäder ger också en positiv effekt på ekonomin. Genom investeringar i byggsektorn kan fler arbetstillfällen skapas samtidigt som tillgången på bostäder ökar. Därmed faller också priserna.

En ökning av bostadsbeståndet kan även påverka miljön positivt. Om man bygger bostäder med hög energieffektivitet och förnybara energikällor minskar utsläppen. Och vi får en bättre och mer hållbar livsstil.

Sammanfattningsvis är det viktigt att bygga bostäder för att uppfylla den grundläggande mänskliga rättigheten att ha en bostad, för att minska riskerna för höga bostadspriser och segregation samt för att få en positiv påverkan på samhällets ekonomi och miljö.

Vi socialdemokrater vill se fler hyresrätter, bra bostäder för äldre, studentbostäder, klimatsmarta hus och blandade bostadsområden med villor, radhus och flerfamiljshus som bryter den växande segregationen. Kommunerna bör förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete genom att ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform.

Herr talman! Allt det positiva som bostadsbyggande betyder för ett samhälle är utraderat av denna regering. Man kan fråga sig varför. Svaren kan bara ges av dem i denna kammare som företräder regeringen: moderater, kristdemokrater, liberaler och inte minst sverigedemokrater.

Sverigedemokraterna hade en chans att göra ett tillkännagivande till regeringen, men de sålde sig för skrivningen om Sverigehuset. Vad det kommer att innebära i praktiken återstår att se. Det ska säkert tillsättas någon utredning medan företag vittnar om en bransch som just nu sakta men säkert går mot de tuffaste tiderna på åratal. Nu när man verkligen behöver kraftsamla ser vi inget som tyder på att regeringen kommer att ta något ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

I dag kan man, som jag nämnde tidigare, läsa rubrik efter rubrik om hur svårt och tufft byggsektorn har det. Att regeringen i det läget inte kommer med några förslag är verkligen oroande. Människor kommer att hamna i arbetslöshet, och företag kommer att gå i konkurs. Dessa varningsklockor har varit kända för alla, men viljan att göra något finns tyvärr inte hos regeringen.

Herr talman! Politik gör skillnad. Vad gäller bostadsbyggande är det tydligt att det är politiken som gör skillnad. Viljan och förmågan att fatta nödvändiga beslut samt avsätta tillräckliga resurser är helt avgörande.

Under de två senaste mandatperioderna, då Sverige haft socialdemokratiskt ledda regeringar, har byggandet av över 400 000 bostäder påbörjats. Mellan 2015 och 2021 påbörjades byggandet av i genomsnitt 60 000 bostäder per år. Det är ungefär den nivån Boverket har prognostiserat att vi ska ligga på för att inte ha bostadsbrist.

Under 2007-2014, då Sverige hade moderatledda regeringar, påbörjades byggandet av endast 200 000 bostäder, cirka 25 000 bostäder per år. Även då avskaffades investeringsstödet. Historien upprepar sig alltså. Den moderatledda regeringen inledde omedelbart arbetet med att steg för steg montera ned bostadspolitiken, med lågt bostadsbyggande som givet resultat. Det skapade underskott på bostäder och har orsakat omfattande bostadsbrist. Det har tagit lång tid att rätta till denna totala avsaknad av aktiv bostadspolitik.

Vår tids utmaning är att utveckla en hållbar social bostadspolitik. Det handlar i grunden om tre övergripande uppgifter: att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningarna för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sitt bostadsbehov. Vi måste bygga blandat. Vi måste också bygga ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

Som politiker har vi ansvar för att se till att orsaken till bostadssegregationen bekämpas. Det är klart att det inte bara handlar om bostäder och byggande. Det handlar också om aktiv skolpolitik, aktiv arbetsmarknadspolitik och aktiv socialpolitik. När vi får se det från den här regeringen återstår att se.

Trångboddhet är annan fråga som måste adresseras. Den beror på en rad olika faktorer. Men de har en sak gemensam; den finns i större utsträckning i våra förorter och utsatta områden. Trångboddhet är därför en klassfråga.

Tyvärr kommer det att bli än värre. När det byggs för lite, när hyrorna blir högre, när räntorna äter upp den disponibla inkomsten och när maten är så dyr att man inte har råd att köpa den kommer trångboddheten att öka. Vi ser redan nu ökningen bland unga som väljer att stanna hemma, inte för att de inte vill flytta ifrån mamma och pappa utan för att de inte har råd eller för att det inte finns bostäder att tillgå.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om social dumpning. I går hade vi en interpellationsdebatt i kammaren om social dumpning med statsrådet Erik Slottner. Social dumpning har blivit ett fenomen; rika kommuner ser till att deras socialt utsatta medborgare ska flytta till en annan kommun. De har till och med anställda som aktivt jobbar med att söka lägenheter som sedan erbjuds dessa människor. Om man inte tar den lägenhet man erbjuds kan man bli bostadslös. Kommuner jobbar alltså aktivt med att flytta bidragsberoende mellan kommuner. Det är ett verkligt problem som måste tas på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Regeringen lägger nu ned den utredning som vi initierade och som skulle ha presenterat sitt resultat i oktober. Man visar att frågan inte är viktig, trots att flera kommuner, framför allt de kommuner på landsbygden som tar emot, vittnar om hur jobbigt det är.

Man kan fråga sig om det verkligen är i sin ordning att göra så. Vän av ordning skulle kunna säga att det inte finns någon lag som förbjuder det. Men det finns ett moraliskt dilemma i frågan. Det måste vi ta på allvar. Jag hoppas verkligen att regeringspartierna tar frågan på allvar och gör något åt detta.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för svaret. Precis som han ärligt säger finns det ingen quickfix. Regeringen har faktiskt inte några förslag som skulle göra det lättare för människor att komma in på bostadsmarknaden. Detta är ett faktum - det är ingenting som jag har hittat på, utan man kan öppna vilken tidning som helst och läsa om det. Byggbranschen skriker efter stöd och hjälp från regeringen.

Någon sa någon gång att det samhälle som tar hand om sina svagaste är det samhälle som har kommit längst med sin reformagenda. Just nu tar man inte hand om sina svagaste. I gårdagens debatt talades det om social dumpning och hur rika kommuner beter sig. Det är väldigt beklagligt att man lägger ned utredning efter utredning som faktiskt hade kunnat ge oss svar på alla de frågor som vi just nu ställer.

Jag har roat mig med att titta på hur debatten i denna kammare har gått förut, när jag inte satt i civilutskottet. Den har varit väldigt annorlunda.

En av de frågor som har dykt upp är: Var är bostadsministern? Någon frågade sig tidigare vad bostadsministern heter. Är det någon som vet vad dagens bostadsminister heter? Inte ser jag att någon bostadsminister är här och pratar med oss om bostadspolitiken, som en bostadsminister borde göra. Var är bostadsministern? Vad gör bostadsministern? Bryr sig bostadsministern om alla de människor som i dag letar efter någonstans att bo? Bryr sig bostadsministern om alla de ungdomar som tyvärr just gick ut från läktaren och inte fick höra detta och att de en dag, när de lämnar skolan, ska ha en bostad? Tyvärr måste jag säga till Larry Söder och till kammaren: Nej, det gör han inte, för han är inte här.

Herr talman! Jag lyssnade väldigt noga på Larry Söder. Jag tycker att det hedrar honom att han lyfte upp dessa frågor i sitt anförande. Många människor har inte någon bostad och har heller inte lätt att få någon bostad. Det finns många orsaker till detta. Orsaken kan vara att man inte har råd - man kanske inte kan flytta hemifrån eftersom man inte har fått något jobb. Kanske har man ett annat namn och blir därför inte tilldelad en lägenhet. Det finns många orsaker som vi behöver jobba med, så jag tycker att det är otroligt viktigt att vi tar upp dessa frågor.

Men en av de viktigaste frågorna i den här diskussionen är ju att man måste ha tillgång till bostäder. Min dotter kan inte flytta hemifrån om hon inte har tillgång till en lägenhet - även om hon har jobb och råd handlar det om att ha tillgång till en lägenhet.

I det replikskifte som jag tidigare hade med David Josefsson var frågan: Vad är det man gör? Min fråga till Larry Söder från Kristdemokraterna är: Vilka konkreta åtgärder kommer bostadsministern, som ju är kristdemokrat, och regeringen att vidta för att hjälpa alla dem som inte har det så lätt på bostadsmarknaden? Jag vet att det inte bara är bostäder som är svaret, utan det behövs även bra skola, bra social samvaro etcetera. Men vad gör man konkret för att underlätta för dessa människor så att de ska kunna få en bostad?

Herr talman! Det är mycket man kan anklaga Socialdemokraterna för. Men när det gäller att vi inte skulle ha genomfört reformer får nog Moderaternas David Josefsson läsa på om det.

Om vi bortser från investeringsstöd har det blivit renoveringar, energieffektiviseringar, tidigare planbesked, tidsfrist har införts i PBL, det har blivit fler undantag när det gäller bygglov, tydligare och enklare detaljplaner, digitalisering etcetera. Jag kan rabbla upp hur många regelförenklingar som helst som vi har gjort.

Herr talman! Vi är i kris. Det enda som Moderaterna just nu pratar om är att vi ska bekämpa inflationen. Och det ska vi göra. Men människor har inte råd att köpa mat och ännu mindre att köpa sig en bostad. För mig är det helt otroligt att denna regering i detta läge inte gör någonting åt att se till att alla människor ska få jobb och kunna göra de prioriteringar i livet som de just nu står inför. Ni har ärvt fulla kistor med pengar som ni kan använda för att göra olika reformer.

I dagens ledare i DN står det att Moderaternas land för hoppfulla blev land för hånfulla. Man skriver: "Nu har man makten, men gnället fortsätter - på invandrare, miljöpartister, socialdemokrater."

Ge oss riktiga reformer så att människor känner sig trygga i detta land!

(Applåder)

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat på väldigt många ord från Moderaternas David Josefsson som företräder regeringspartierna.

Jag ska läsa upp några headlines:

Bostadsbyggandet rasar - kan halveras nästa år.

2023 ser ut att bli det sämsta på flera år. Vi går mot ett riktigt skitår, säger Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Byggföretagen.

Trä- och möbelföretagens vd David Johansson tror att krisen inom byggbranschen kommer att bli värre än finanskrisen.

Byggbolagets kris - alla snickare får gå.

Pessimismen är större än under coronakrisen bland byggföretagen.

Herr talman! Detta är några rubriker från byggbranschen som man har kunnat läsa under den senaste tiden.

David Josefssons inlägg handlade om att vi socialdemokrater har vanstyrt landet under åtta år. Under den förra regeringens tid byggdes 400 000 bostäder. Det är 60 000 bostäder per år. I år kanske det byggs 25 000 enligt den senaste prognosen.

Det tyngsta förslaget från regeringspartierna är författningsskydd för företagssamverkan för att det ska byggas fler bostäder.

Som min kollega Malcolm Momodou Jallow sa tidigare ser jag inte ett enda förslag från regeringspartierna, eller för den delen från deras stödparti Sverigedemokraterna, som ska underlätta för byggbranschen just nu. Förmodligen kommer man att gå mot säkra konkurser, och många människor kommer att bli arbetslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Vad gör ni konkret?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för debatten. Vi kommer förmodligen att ha anledning att återkomma.

Det är klart att det finns många ord som man kan använda. Men vi vill se handling i denna fråga. Den är på allvar, och den finns här.

Min avsikt är att se till att denna omoraliska handling lyfts fram i denna kammare. Därför har jag ställt denna fråga. Jag kan redan nu säga till statsrådet att vi förmodligen kommer att ses igen, kanske inte inom åtta veckor men kanske inom tolv veckor, och diskutera ungefär samma problematik. Jag måste ta reda på mer när det gäller det som statsrådet har sagt här i dag.

För mig handlar det om att kommunerna inte tar sitt ansvar för sina medborgare. Den situation som många kommuner på landsbygden vittnar om är ohållbar. I dag har statsrådet hört några exempel från mig och mina kollegor. Och jag hoppas verkligen att statsrådet tar till sig dessa exempel och försöker göra någonting åt detta och gå från ord till handling.

Jag vill också passa på att skicka med några saker till statsrådet som de kommuner som jag har träffat har tagit upp. De tre punkter som de har tagit upp är: Ställ krav och reglera så att kommunerna tar hand om sina medborgare på längre sikt! Begränsa andra kommuners möjlighet att socialt dumpa människor utan motiv! Och låt en myndighet ta ansvar! Det är dessa tre saker som de kommuner som jag har träffat har skickat med - deras socialtjänstchefer, deras kommunalråd och deras kommunchefer.

Jag vill återigen tacka statsrådet och mina kollegor här för debatten.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet! Det är lite svårt när man så här i efterhand får ta upp debatten som man fick avbryta mitt i farten för gruppmöte. Man tappar lite momentum.

Jag förstår att statsrådet har fått informationen av utredaren om att det framför allt gällde nyanlända. Men man ser nya mönster just nu, och det är därför jag har begärt den här interpellationsdebatten. Jag vill uppmana statsrådet att titta på den här frågan igen och se vad det är som händer.

Jag är högst kritisk när kommunerna aktivt medverkar till att individer med behov av sociala insatser flyttas mellan kommunerna. Det är både omoraliskt och ovärdigt att de får fortsätta med det. Genom att uppmuntra, eller till och med tvinga, socialt utsatta människor att bosätta sig i en annan kommun avhänder sig dessa kommuner sitt eget ansvar att ta hand om sina medborgare. I stället för att erbjuda sociala insatser och hjälp i den egna kommunen flyttar man problematiken till helt andra kommuner. Det i sin tur bidrar till att dessa personer hamnar i en ännu mer utsatt situation.

Detta handlande är direkt skadligt för de kommuner som tvingas ta emot dessa personer. De utsatta människor som bosätter sig i dessa kommuner belastar oftast deras socialtjänst. Det kan leda till stora påfrestningar. Det skadar dessutom integrationen mellan de personer som redan är bosatta där och personer som har flyttat in i samhället.

I några fall har kommunerna faktiskt lyckats få människor att utbilda sig. De är undersköterskor, och de får jobb. Det som händer då - vilket är mer regel än undantag - är att de flyttar tillbaka till de kommuner som de blev förflyttade från. Det är alltså inte bara så att kommunerna tar hand om dem som innebär störst kostnader, utan de förlorar också dessa personer när det är dags att ge dem jobb. Detta är den kommun som kanske i sex sju år har försökt göra olika insatser för att de här människorna ska få en utbildning och hamna i innanförskap i stället för i utanförskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! I dag finns det också företag i byggbranschen som har satt detta i system. De köper hus och erbjuder människor med sociala behov att flytta dit. Hyrorna hamnar då på 13 000 i stället för 3 000. När sedan kommunerna säger nej till de här hyrorna blir människorna utslängda, och så är karusellen igång igen. Då är kommunen tvungen att hitta bostad, och, som min kollega Ola Möller säger, kanske den kommunen ser till att bostaden i stället blir i nästa kommun.

Detta är inte värdigt för kommunerna, Sverige eller de människor som hamnar i socialt utanförskap. Problemet är att man på senaste tiden har pratat om nyanlända, kvotflyktingar och så vidare. Men det här är faktiskt människor som kommer med barn. De kanske har haft missbruksproblem eller hamnat snett i livet. De har kanske med sig tre fyra barn, och då blir skolan också utsatt för det här.

För mig är detta ett otyg som det behöver göras något åt. Jag hoppas verkligen att statsrådet tar detta på största allvar, för förmodligen kommer vi att ha fler debatter om det här i framtiden.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka statsrådet Erik Slottner för svaret. Jag vet inte hur många debatter som har förts om detta tidigare. Men jag har fått uppdraget att sitta i civilutskottet, och civilutskottet har ansvar för bostadsfrågan men också för familjerätten.

I detta uppdrag, som jag har fått av svenska folket, har jag besökt olika kommuner för att diskutera de här frågorna. I dessa kommuner, framför allt på landsbygden, har jag fått en fråga att ta med mig. Det är social dumpning.

Jag hör i svaret från statsrådet att det framför allt handlar om nyanlända. Men kommuner vittnar om att detta fenomen inte längre bara handlar om nyanlända. Det handlar om att man aktivt flyttar människor med social problematik från en kommun till en annan. Graden av behov hos dessa människor varierar förstås. Det är alltså inte bara de nyanlända som utnyttjas genom att man flyttar dem, utan detta används brett. Därför kan man inte bortse från det faktum att social dumpning används systematiskt för att flytta problem från en kommun till en annan kommun.

Hällefors kommun, som ligger i Bergslagen, är en av de kommuner som har stora problem med social dumpning. Normalbudget för sociala insatser i en kommun av denna storlek är ungefär 7 miljoner kronor per år. I Hällefors är det 14 miljoner kronor. Denna fördubbling kompenseras inte av utjämningssystemet. När rika kommuner ser till att ha anställda som letar efter lägenheter i kommunerna på landsbygden blir det problematiskt för de kommuner som ska ta emot människorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att få till svar att det pågår några utredningar om utjämningssystemet, att länsstyrelsen har fått ett uppdrag som ska avslutas 2026 eller att frågan är komplex löser inte problemet. Vi vet att frågan är komplex; därför tillsattes en utredning som skulle ha varit klar den 31 oktober i år. Men den är borttagen av den nuvarande regeringen. Är utredningen borttagen för att detta problem bara drabbar just kommuner på landsbygden?

I Ljusnarsbergs kommun har problematiken blivit svår därför att det inte bara är personer som behöver försörjningsstöd som flyttar dit utan hela familjer med det behovet. De barn som flyttar in till Ljusnarsberg har stora behov också i skolan, så även den är drabbad.

Det kanske började en gång i tiden med de nyanlända, 2010, 2014 eller 2015. Men nu har social dumpning blivit ett mycket större problem. Därför vill jag be statsrådet att uppdatera sin syn och besöka bland annat de kommuner som jag nämner.

Den fortsatta frågan från mig blir: Vilka konkreta åtgärder kan kommunerna förvänta sig av regeringen?

Herr talman! Det verkar som att civilutskottet har abonnerat plenisalen i dag. Vi känner oss väldigt glada över att vara här hela förmiddagen.

När jag såg det här betänkandet och att det fanns en reservation i det tänkte jag att det självklart skulle bli debatt, tills jag började sätta mig in i ärendet med det enkla namnet Ändringar i jordförvärvslagen i syfte att hindra att bestämmelserna om förvärvstillstånd kringgås.

Herr talman! Många av oss förstår ändå att det här är en viktig lag. Jordbruk och skogsbruk är betydelsefulla näringar i Sverige. På grund av deras betydelse för samhället finns sedan länge begränsningar av möjligheterna för vissa personer - fysiska och juridiska - att förvärva mark för jordbruk och skogsbruk. Syftet med lagen är att behålla balansen i markinnehav mellan fysiska och juridiska personer. Det tycker vi socialdemokrater är tillgodosett i den här propositionen. Därför är mitt inlägg väldigt kort, och därför yrkar vi bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Herr talman! Tack, Roger Hedlund, för svar!

Förköpslagen avskaffades 2010, som ledamoten vet. Det tar några år innan man ser hur det har implementerats. Det tar några år för att se hur lagstiftningen har landat. Sedan ska man utreda.

Efter påtryckningar från många socialdemokrater började utredningen. Den ska slutföras i år. Vi har nu sett på flera håll i landet att lagstiftningen inte fungerar utifrån det ledamoten Hedlund nämner.

Den organiserade brottsligheten utnyttjar lagen genom att köpa strategisk mark från kommunerna. Där frodas kriminalitet. Det är just det som man vill komma åt.

Därför ställde jag frågan: Hur ställer sig Sverigedemokraterna till ett förslag om en lag som säger att kommunerna ska få möjlighet att köpa mark? Är det något som Sverigedemokraterna tycker är bra och viktigt?

Jag uppfattade ändå från förra inlägget att Sverigedemokraterna stöder förslaget att kommunerna ska ha möjlighet att köpa marken när kommunerna tycker att det är strategiskt viktigt. Är det i så fall någonting som Sverigedemokraterna i framtiden kommer att driva?

Herr talman! Tack, Roger Hedlund, för anförandet!

Det nämndes några gånger hur man skulle kunna göra med tomträtten. Vi har sett att priserna för tomträtt har ökat väldigt kraftigt. Några av oss har haft turen att köpa sina tomter när kommunerna erbjöd det väldigt billigt för några år sedan. Men det var inte därför jag begärde replik.

Tomträtten för mig osökt till frågan om förköpslagen. Där skulle kommunerna få möjlighet att strategiskt titta på att köpa marken för att kunna se till att bostadsförsörjningen och företag frodas i kommunerna.

Jag tycker att frågan är tätt förknippad med tomträtten. Jag hörde ingenting från ledamoten Hedlund om hur man från Sverigedemokraternas håll ser på förköpslagen och det som är på väg in.

Hur ställer sig Sverigedemokraterna till frågan om förköpslagen, där kommunerna skulle få möjlighet att med förtur köpa strategiskt viktig mark?