Herr ålderspresident! Tack, statsrådet! Det är lite svårt när man så här i efterhand får ta upp debatten som man fick avbryta mitt i farten för gruppmöte. Man tappar lite momentum.

Jag förstår att statsrådet har fått informationen av utredaren om att det framför allt gällde nyanlända. Men man ser nya mönster just nu, och det är därför jag har begärt den här interpellationsdebatten. Jag vill uppmana statsrådet att titta på den här frågan igen och se vad det är som händer.

Jag är högst kritisk när kommunerna aktivt medverkar till att individer med behov av sociala insatser flyttas mellan kommunerna. Det är både omoraliskt och ovärdigt att de får fortsätta med det. Genom att uppmuntra, eller till och med tvinga, socialt utsatta människor att bosätta sig i en annan kommun avhänder sig dessa kommuner sitt eget ansvar att ta hand om sina medborgare. I stället för att erbjuda sociala insatser och hjälp i den egna kommunen flyttar man problematiken till helt andra kommuner. Det i sin tur bidrar till att dessa personer hamnar i en ännu mer utsatt situation.

Detta handlande är direkt skadligt för de kommuner som tvingas ta emot dessa personer. De utsatta människor som bosätter sig i dessa kommuner belastar oftast deras socialtjänst. Det kan leda till stora påfrestningar. Det skadar dessutom integrationen mellan de personer som redan är bosatta där och personer som har flyttat in i samhället.

I några fall har kommunerna faktiskt lyckats få människor att utbilda sig. De är undersköterskor, och de får jobb. Det som händer då - vilket är mer regel än undantag - är att de flyttar tillbaka till de kommuner som de blev förflyttade från. Det är alltså inte bara så att kommunerna tar hand om dem som innebär störst kostnader, utan de förlorar också dessa personer när det är dags att ge dem jobb. Detta är den kommun som kanske i sex sju år har försökt göra olika insatser för att de här människorna ska få en utbildning och hamna i innanförskap i stället för i utanförskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! I dag finns det också företag i byggbranschen som har satt detta i system. De köper hus och erbjuder människor med sociala behov att flytta dit. Hyrorna hamnar då på 13 000 i stället för 3 000. När sedan kommunerna säger nej till de här hyrorna blir människorna utslängda, och så är karusellen igång igen. Då är kommunen tvungen att hitta bostad, och, som min kollega Ola Möller säger, kanske den kommunen ser till att bostaden i stället blir i nästa kommun.

Detta är inte värdigt för kommunerna, Sverige eller de människor som hamnar i socialt utanförskap. Problemet är att man på senaste tiden har pratat om nyanlända, kvotflyktingar och så vidare. Men det här är faktiskt människor som kommer med barn. De kanske har haft missbruksproblem eller hamnat snett i livet. De har kanske med sig tre fyra barn, och då blir skolan också utsatt för det här.

För mig är detta ett otyg som det behöver göras något åt. Jag hoppas verkligen att statsrådet tar detta på största allvar, för förmodligen kommer vi att ha fler debatter om det här i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Statsrådet säger att det är ett dåligt och osolidariskt beteende som dumparkommunerna ägnar sig åt. Jag håller verkligen med om det uttalandet, men den inneboende konflikt som statsrådet tar upp är inte gudagiven. Det går att göra något åt problemen. Kommuner med bostadsbrist kan göra något åt den, och kommuner som ägnar sig åt social dumpning kan tvingas sluta. Men vi har en högerregering som inte vill göra något åt detta utan som har lagt ned den utredning som hade kunnat ge viktiga svar på hur man skulle kunna gå vidare.

Statsrådet verkar tro att problemen kommer att lösa sig själva därför att vi har färre asylsökande, men vi vet ju att det inte är den enda gruppen. Antalet utsatta människor ser inte direkt ut att minska, snarare tvärtom i detta svåra ekonomiska läge. Bostadsbyggandet går ned, och investeringsstödet har skrotats. Det finns alltså snarare stora risker för att problemet kommer att eskalera.

Jag ska ge statsrådet en ny chans att svara på min fråga. Rika kommuner runt våra storstäder dumpar sina socialt utsatta människor hos oss i Ludvika kommun, i Blötberget och i Fredriksberg. Håller Erik Slottner med vår statsminister om att dessa kommuner kan kallas för pionjärer mot bidragsberoende, när det de egentligen håller på med är att exportera sina problem? Håller Erik Slottner med om statsministerns uttalande? Vad säger han till människorna i Blötberget och i Fredriksberg när det gäller hur problemen ska lösas?

Herr ålderspresident! I replikskiftena låter det ibland lite som att man inte riktigt har lyssnat på vad jag har sagt, inte på allt i alla fall.

Jag tycker att det är ett problem med social dumpning. Det låter i debattörernas replikskiften som att jag inte gör det, men jag tycker att social dumpning är ett problem och ett osolidariskt beteende gentemot kommunkollegorna. Men ibland nyanserar jag frågan lite. Ibland är det inte svart eller vitt. Det är något som kan uppkomma av olika skäl - det är detta jag försöker att nyansera. Men jag tycker att det är ett problem.

Jag besöker samtliga länsstyrelser och landshövdingarna och medarbetarna där. När jag besöker dem ber jag att få träffa kommunrepresentanter i det berörda länet för att få ett utbyte med kommunerna runt om i Sverige, vilket är väldigt bra. Då tar jag ibland upp denna fråga, men det är få kommuner som har tagit upp den på egen hand.

Den senaste informationen om att det är ett trendbyte nu, från att gälla framför allt nyanlända till att gälla infödda svenskar med sociala problem, har faktiskt inte nått mig. Om detta finns verifierat i en skrift, ett samtal eller en intervju någonstans tar jag gärna emot det, för det är inte information som har nått mig eller mina tjänstemän på Finansdepartementet.

Utredningen om social dumpning kom ganska långt, och jag fick mycket värdefull information när jag träffade utredaren och hennes sekretariat. Jag och min stab har tagit emot den och analyserar den för att se om det är något vi kan gå vidare med. Förslagen låg dock inte under mitt ansvarsområde utan på andra departement. Det är väl lite grann problemet med social dumpning, att de åtgärder som behövs många gånger inte ligger under Finansdepartementets ansvarsområde utan på andra departement.

I Tidöavtalet sägs att man vill se över om man kan ha kommunala etableringsboenden under tre år för att få en större nationell likvärdighet. Det tycker jag skulle vara väldigt välkommet. På så sätt skulle vi få kommunerna att tolka bosättningslagen mer lika över landet, vilket vore bra. Man skulle kunna utöka tiden från två år, vilket är många kommuners tolkning av lagen, till tre år.

Man får dock ändå vara ganska naiv om man inte ser något samband mellan den mycket höga migration vi har haft till Sverige och fenomenet social dumpning. Vi ser att migrationen till Sverige bromsar in kraftigt och kommer att vara fortsatt ganska låg framöver, och jag är övertygad om att detta kommer att få konsekvensen att den sociala dumpningen minskar i Sverige.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna investeringsstödet till hyresrätter, som det har pratats om här. Inte en krona mer än regeringen lägger Socialdemokraterna på detta i sin skuggbudget. Regeringen fasar ut investeringsstödet. De som har fått det beviljat kommer att få det 2022, men det blir inga nya pengar 2023. Det ligger heller inga sådana pengar i Socialdemokraternas budget, men kritiken indikerar att det finns andra pengar.

Vad gäller citat från Ulf Kristersson tänker jag inte stå här och recensera mina statsrådskollegors uttalanden. Jag tittade snabbt på vad det var för intervju det rörde sig om, för jag kände inte igen citatet. Snacka om att förvanska en intervju från ett statsråd! Statsministern pratade över huvud taget inte om att social dumpning skulle vara ett sätt att vara pionjär vad gäller bidragsberoende. Det tolkades väldigt illasinnat av socialdemokratiska motdebattörer, men jag tänker inte gå in i den typen av illvillig retorik.

Herr ålderspresident! Jag vill också tacka för debatten och tacka interpellanten för interpellationen.

Det känns nästan lite hotfullt när interpellanten spänner ögonen i mig och säger att vi kommer att ses igen. Men jag ser det inte som ett hot. Jag gillar att stå här och debattera olika förslag med oppositionen.

Som jag har sagt tidigare tycker jag att social dumpning är ett problem. Jag återkommer gärna med förslag på hur vi ska kunna minska riskerna med social dumpning. Men som jag sa i mitt förra inlägg kommer flera av dessa åtgärder inte att ligga under mitt ansvar som minister. De förslag som kommer från en del kommuner och från utredaren rör andra områden än Finansdepartementets.

Jag vill också slå ett slag för att kommunerna även tar kontakt med varandra. Det finns ett bra exempel på en kommun som var utsatt för social dumpning. Man lyfte telefonen och ringde till den kommun som hade gjort detta. Sedan upphörde den sociala dumpningen. Det var en berättelse från en kommun. Jag tycker ändå att man måste lyfta fram de exempel som finns ute i landet som visar att kommunerna kan lösa detta sinsemellan. Det är naturligtvis det allra bästa.

Jag vill också svara på det som Eva Lindh tog upp tidigare. Man hinner inte alltid svara på allt på fyra minuter när man har så många motdebattörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tills några tilläggsdirektiv finns i olika kommittéer och utredningar gäller de direktiv som finns. Kommer Skatteutjämningskommittén med tilläggsdirektiv så gör de det. Men fram tills tilläggsdirektiv kommer gäller de direktiv som nu finns.

Sedan vi debatterade detta senast för ungefär sex veckor sedan har det inte kommit några nya initiativ från regeringen i denna fråga. Men jag tror att Socialdemokraterna som ett regeringsvant parti också vet att regeringsprocesserna tar sin tid. Det är en skillnad från när man var kommunpolitiker, då det faktiskt gick lite snabbare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.