Herr talman! Att man ska känna sig trygg på sin egen gata borde vara en självklarhet, men så är det tyvärr inte i dagens Sverige. 27 procent av alla svenskar säger att de känner sig otrygga i sitt eget bostadsområde. Bland kvinnor är siffran 35 procent. 10 procent av alla kvinnor uppger i Brås trygghetsundersökning att de till och med undviker att gå ut sent på kvällen i sitt eget område på grund av otrygghet - 10 procent, herr talman!

Man kan tycka att trygghetsfrågor har väldigt lite att göra med bostadspolitik, men det är faktiskt precis tvärtom. Mitt hem är min borg, lyder talesättet. Ursprungsbetydelsen var dock inte bokstavlig, att hemmet skulle bli en borg vars murar man höll sig innanför nattetid i rädsla för vad som skedde på andra sidan väggen. Men bostaden och bostadsområdet är också viktiga verktyg för att skapa trygghet och bekämpa brott.

Under våren har jag besökt flera olika områden med så kallad BID-samverkan för att höra om deras trygghetsarbete. BID-samverkan, eller Business Improvement Districts, är grovt förenklat när fastighetsägare går samman i någon form av sammanslutning, ofta en ideell förening, för att tillsammans med offentliga aktörer systematiskt arbeta för att öka tryggheten i ett område. Jag var i Skärholmen i Stockholm tillsammans med mina kamrater i Tidöpartierna, och jag har varit i Tynnered och Gamlestaden i min egen hemstad Göteborg. Några områden är med på polisens lista över utsatta områden, andra har kanske varit i riskzonen men genom strategiskt arbete vänt utvecklingen och skapat tryggare miljöer. Några av dessa samarbeten har hållit på i decennier, och några är relativt nystartade. Gemensamt är att fastighetsägare systematiskt arbetar för ökad trygghet, och det ger resultat.

Det är bra och viktigt att Tidöpartierna nu bland annat ser över om det behövs ett författningsstöd för BID-samarbeten och hur vi på olika sätt kan stärka det här arbetet ytterligare, för detta är viktiga verktyg. Ingen ska behöva känna att man inte vågar gå ut i sitt eget bostadsområde på grund av otrygghet, herr talman.

Den här debatten är den första av tre debatter i dag och i morgon som på olika sätt berör bostadspolitiken: bostadspolitik, planering och byggande samt hyresrätt. Förra mandatperioden utarbetade vi moderater 70 konkreta förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad som vi samlade i vår bostadspolitiska motion här i riksdagen. Det var viktiga steg för att lösa de strukturella problem som präglar den svenska bostadsmarknaden - 70 konkreta förslag för enklare regler, minskat krångel, ökad valfrihet och stärkt äganderätt. De 70 förslagen blev sedan grunden när vi gick in i regeringsförhandlingarna kring bostadspolitik efter valet. I grunden var det inte särskilt svåra förhandlingar eftersom de fyra partierna i Tidöavtalet var överens både kring problemformuleringar och lösningar redan förra mandatperioden, även om de exakta lösningarna ibland skilde sig åt i formfrågor.

Därför är jag också extra stolt över att Tidöavtalet resulterat i tre tydliga reformområden inom bostadspolitiken. Det första är enklare regler, inklusive för byggande. Det är inte rimligt att det i dag tar upp till tio år i snitt från idé till färdigt hus. Det finns väldigt mycket att göra för att förenkla och möjliggöra fler bostäder. Det andra är att bredda ägandet. Vi vill att fler ska kunna förverkliga drömmen om ett eget ägande. Då krävs både reformkraft för ökat sparande och fler upplåtelseformer och vägar in på bostadsmarknaden. Det tredje är att öka tryggheten genom exempelvis samverkan inom BID-samarbeten, som jag inledde mitt anförande med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Redan nu har regeringen levererat bland annat uppdrag kring enklare regler för studentbostäder och är på god väg inom en rad andra områden. Mot det ska ställas den förra regeringens passivitet på det bostadspolitiska området och januariavtalets splittring kring vad som över huvud taget var problemet och ännu mer vad som var lösningarna inom bostadspolitiken. Någon av mina kloka kollegor konstaterade i en tidigare debatt här i kammaren att de förra rödgröna regeringarna under sina åtta år hade fler bostadsministrar än bostadspolitiska reformer. Den som vill kan försöka roa sig med att komma ihåg namnen på alla bostadsministrarna och än mer vad reformerna faktiskt var.

Herr talman! Konsekvensen av åtta år av socialdemokratiskt vanstyre är i dag en bostadsmarknad som inte fungerar. Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stödpartiet Vänsterpartiet bär ett tungt ansvar för att vi nu har en bostadsbrist. Under 2022 uppgav 204 kommuner i Sverige att de hade brist på bostäder.

Vi har i Sverige i dag en situation där kötiderna till en hyreslägenhet är så långa att endast den med kontakter kan få en lägenhet direkt. Vi har bostadspriser som under högkonjunkturen sköt i höjden så att endast den med miljoner på banken har råd att slå sig in på bostadsmarknaden. Samtidigt spädde den förra regeringen på med investeringsstöd som gjorde en het byggmarknad vitglödgad. Byggherrarna täljde bokstavligt talat guld med täljkniv. En av konsekvenserna blev att vi nu står med en rekordhög inflation samtidigt som byggandet ser ut att tvärbromsa. Investeringsstöd var inte ansvarsfull politik då, och det är inte ansvarsfull politik nu, herr talman.

Den förra regeringen hade åtta år på sig att under högkonjunktur lösa de strukturella problemen på svensk bostadsmarknad. Det är problem som yttrar sig genom bostadsbrist, trångboddhet, skenande bostadspriser och årslånga köer till hyresrätter. I stället ägnade man sig åt att skicka bostadsministertiteln likt en stafettpinne mellan statsråden, och samtidigt pumpade man in miljarder i byggherrarnas fickor genom investeringsstöd. För att citera en av proggrörelsens kanske mest berömda strofer, från Blå Tågets Den ena handen vet vad den andra gör: Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt, staten och kapitalet, dom sitter i samma båt.

Riksrevisionen konstaterade att det var svårt att se om de bostäder som fick investeringsstöd inte skulle ha byggts ändå, eller om andra bostäder skulle ha byggts i stället om stödet inte hade funnits. Inte heller kunde man se att bostäderna kom de mest behövande till del. Tvärtom hade många bostäder fördelats ut via kötid, vilket i huvudsak innebar att äldre och mer bemedlade fick hyreskontrakten.

Herr talman! Regeringsskiftet i höstas innebar en efterlängtad omläggning av svensk bostadspolitik. Det är inte rimligt att bygga en bostadspolitik utifrån tesen att byggbolagen måste få bidrag för att kunna bygga nya bostäder, som de rödgröna partierna gjorde förra mandatperioden. Tesen måste i stället vara att försöka lösa de strukturella problem som i dag omöjliggör såväl att befintligt bestånd utnyttjas effektivt som att de bostäder som behövs kan byggas.

Vi befinner oss i en ekonomiskt komplex tid. Konsekvenserna av åtta år med socialdemokratiska statsministrar och finansministrar är att vi nu har en rekordhög inflation och låg eller till och med negativ tillväxt. Regeringens främsta uppgift nu är därför att bekämpa inflationen. Den största risken för svensk ekonomi är fortsatt hög inflation och ännu högre räntor, för detta skulle innebära ännu högre trösklar och göra det ännu svårare för dem som står utanför bostadsmarknaden att ta sig in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Regeringen har en tydlig plan för hur vi ska ta oss igenom det besvärliga ekonomiska läget, men rätt sak måste göras i rätt ordning. Då är första prioritet att bekämpa inflationen och stötta hushållen. Därför är jag glad att regeringen har förlängt och höjt bostadsbidraget för de grupper som har det allra tuffast.

Regeringens prioritet handlar också om att hantera lågkonjunkturen och få fart på svensk tillväxt. Då är det viktigt att lösa de strukturella problemen. Detta kräver reformer som återupprättar arbetslinjen och ökar produktiviteten i Sverige, men det kräver också regelförenklingar och stärkta reformer för ägande.

Till skillnad från tidigare rödgröna regeringar och deras stödpartier är vi inte nöjda med dagens situation på den svenska bostadsmarknaden. Nu inleds reformarbetet för ett förenklat regelverk, stärkt ägande, ökad trygghet och ökad valfrihet på svensk bostadsmarknad.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för ditt inlägg!

Till att börja med sitter Moderaterna som tur är inte längre i opposition, utan tillsammans med Liberalerna och Kristdemokraterna sitter vi i regeringen och har ett samarbete inom Tidöpartierna.

Vi har suttit i ett halvår, men man ska komma ihåg att vi har åtta år av socialdemokratiskt styre bakom oss, där Vänsterpartiet var en aktiv del och stödde regeringen. Då är det på sin plats att ge en bild av hur läget ser ut. Bostadsmarknaden i Sverige fungerar inte, och oavsett om man är i opposition eller inte ska man inte skönmåla hur läget ser ut i dag. Det tycker jag är viktigt för alla partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

För att prata konkret om vad vi gör inom Tidöpartierna har vi, som jag sa, tre huvudfokus.

Det första är enklare regelverk. Nu ger vi ett uppdrag för att enklare kunna bygga studentbostäder, något som jag har förstått att ledamoten Jallow motsätter sig.

Det andra är ägandet, där vi sedan tidigare har tillkännagivanden om till exempel hyrköp, för att göra det enklare för människor att ta sig in på bostadsmarknaden. Till skillnad från när Vänsterpartiet var med och styrde ska det inte krävas miljoner på banken för att kunna köpa en egen lägenhet eller ett eget hus.

Det tredje är att bejaka hur viktigt bostadsområdet är för ökad trygghet. Med otrygga bostadsområden får vi bostadsbrist därför att människor söker sig därifrån. Detta är också något som jag har förstått att ledamoten Jallow tyvärr motsätter sig.

För att konkretisera Tidöpartiernas bostadspolitik: enklare regler, stärkt ägande men också ökad trygghet.

Herr talman! Jag ska börja med att säga att det är några få saker i det som Jallow säger som jag instämmer i. Först och främst gäller det problembeskrivningen och verklighetsbeskrivningen. Som jag sa fungerar inte bostadsmarknaden i Sverige. Den här regeringen har suttit i ett halvår. Den förra regeringen satt i åtta år. Då kan man fundera på vem som är ansvarig för att situationen ser ut som den gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

En annan sak som jag håller med Malcolm Momodou Jallow om är att jag tror att vi kommer att stå här igen om fyra år. Ledamoten Jallow lyfter alltid fram att man inte säger vad man har för politik, men jag berättade ju precis vad som ingår i vår bostadspolitik. Jag sa det i mitt anförande, jag sa det tidigare i replikskiftet och jag kan säga det igen: enklare regelverk för att få fler bostäder byggda, stärkt ägande därför att vi vet att ett eget ägt boende är en viktig väg ut ur fattigdom och till en bättre ekonomi samt ökad trygghet i våra bostadsområden därför att ingen kan vara nöjd med hur det ser ut i dag.

Jag blir lite trött på den bostadspolitiska debatten. Nu har vi ju en regering som har konkreta förslag och som driver fram politiken. Vi skulle jättegärna prata med oppositionen om dessa frågor. Tyvärr är det ingen på andra sidan som lyssnar, utan man hamnar i en retorik om att ägande är det hemskaste som finns och att det ska stoppas till varje pris, att ökad trygghet är dåligt och att det ska stoppas till varje pris och att enklare regler är dåligt och att det ska stoppas till varje pris.

Jag kan konstatera att vi, till skillnad från den tidigare regeringen, där tre, fyra eller fem partier inte ens var överens om hur problembilden såg ut, nu är fyra partier som är överens om hur problembilden ser ut, som är överens om lösningarna och som har påbörjat ett arbete för att få en bostadsmarknad som faktiskt fungerar i Sverige i dag.

Herr talman! Vi befinner oss i ett extremt komplext och svårt ekonomiskt läge. Jag delar helt Denis Begics verklighetsbeskrivning av att vi har en kris inom byggandet just nu.

Under brinnande högkonjunktur byggdes det 60 000 bostäder. Boverket brukar prata om att vi över tid borde bygga 63 000 bostäder per år för att klara bostadsbristen. Det är naturligt när en marknad blir överhettad, som den blev med investeringsstödet, och vi får en skyhög inflation på grund av att vi inte sköter vår finanspolitik att det till slut tar stopp och vi går in i en lågkonjunktur därför att byggandet viker. Det är den situation som den nya regeringen har fått ärva. Och den nya regeringens främsta mål är att begränsa och bekämpa inflationen. Om inflationen ökar ytterligare är det bara mångmiljonärerna som kommer att ha råd att bygga nya bostäder. Och byggprisindex är ett av de index som har stigit absolut mest. Regeringens prioritet nu är att stoppa detta och få fart på bostadsbyggandet igen.

Min och regeringens uppmaning till kommunerna är att de ska se till att det finns byggbar mark och att vi gör regelförenklingar så att det ska bli enklare att bygga för att detta snabbt ska kunna vändas.

Jag skulle vilja vända på Denis Begics resonemang och konstatera att den förra regeringen, trots brinnande högkonjunktur, byggde bara 60 000 bostäder. Man tog inte tag i de strukturreformer som man skulle ha behövt göra för att få en sund byggmarknad där människor kan bygga sina bostäder oavsett om det är högkonjunktur eller lågkonjunktur. Det är detta arbete som den nya regeringen nu genomför. Och då handlar det inte om trygghetsskapande arbete, utan det handlar om regelförenklingar, att frigöra mer mark, se över begränsningar och se till att det blir enklare att bygga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Herr talman! Jag tackar Denis Begic för inlägget. Jag tror inte att jag i något av de bostadspolitiska inläggen har gnällt på invandrare, även om jag förstår att det är en rolig kommentar att slänga in i debatten.

Precis som Denis Begic konstaterar har människor svårt att köpa mat på grund av den höga inflationen. Därför måste regeringens prioritet vara att bekämpa inflationen. Det är inte byggbolag som vi ska rädda nu, utan det är människors hushållsekonomi som vi måste rädda nu.

Men det är också viktigt att nu göra dessa strukturreformer för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Det är alltså inte bara ord, utan det är konkreta reformer som vi i Tidöpartierna nu arbetar fram.

Denis Begic säger att den förra regeringen hade en stor reformagenda inom bostadspolitiken. Sedan är han lite svävande kring olika saker som hände under förra mandatperioden.

De två stora sakerna som den rödgröna regeringen gjorde 2018-2022 var investeringsstödet, som innebar att man gav ett antal miljarder till byggherrar, och bygglovsfrihet för altaner. Det var den stora regelförenklingen som fanns med i januariavtalet och som genomfördes.

Den sista socialdemokratiska bostadsministerns stora reform var att han ledde in Sverige i Bauhausinitiativet så att EU skulle få mer inflytande över gestaltningsfrågor. Det var hans stora reform inom bostadspolitiken.

Man kan konstatera att denna regering inte kommer till dukat bord vare sig när det gäller finanspolitiken eller bostadspolitiken. Jag tror att både jag och ledamoten Begic kan vara överens om att svensk bostadsmarknad inte fungerar i dag. Det är de människor som har det tuffast som också har det svårast att ta sig in på bostadsmarknaden.

Herr talman! Ett kristdemokratiskt samhällsbyggande innebär att planera för trygga, ändamålsenliga och vackra miljöer där medborgarna själva kan vara aktiva i beslutsprocessen och känna sig delaktiga i skapandet av sina närmiljöer. Att bygga ett sådant samhälle, där människor trivs och känner delaktighet och trygghet, kräver en vision om det goda samhället.

Det goda samhället innebär även att samhället har en omsorg om alla medborgare utifrån deras behov. Socialstyrelsens senaste hemlöshetskartläggning visade att cirka 33 000 personer levde i någon form av hemlöshet. Enligt kartläggningen var 11 400 personer inom hela gruppen hemlösa föräldrar till ett eller flera barn. Barn som lever i hemlöshet och har osäkra boendeförhållanden är särskilt utsatta, menar jag. Att barn saknar ett hem är den yttersta konsekvensen av ett liv i ekonomisk utsatthet för en familj. Det är inte värdigt en nation som Sverige att inte ta krafttag på det bostadssociala området.

"Mitt hem är min borg", brukar man ibland säga. För de allra flesta av oss är det så, men för cirka 33 000 människor klingar de orden väldigt falskt.

Den 17 oktober 2022 beslutade regeringen om en nationell hemlöshetsstrategi som kan motverka hemlöshet. I strategin anges fyra mål för att motverka hemlösheten: Hemlöshet ska förebyggas, ingen ska bo eller leva på gatan, Bostad först ska införas nationellt och det sociala perspektivet i samhällsplaneringen ska stärkas.

Jag menar att vi som samhällsbyggare måste ta ansvar för utvecklingen av det bostadssociala området och att vi har tagit alldeles för lite ansvar för detta. Det här är ett område som normalt inte har några starka röster, men likväl är det vårt ansvar som samhällsbyggare. Vi kan heller inte förlita oss på att hemlöshetsstrategin ska lösa dessa problem åt oss, utan vi måste ta ett aktivt steg för att börja diskutera dessa frågor på vår planhalva, där vi kan vara med.

Vi måste våga sätta tillit till de civilsamhällesorganisationer som vill arbeta med detta. De kan, vill och bör kunna hjälpa till och vara en del av lösningen.

Vi måste våga sätta press på kommunerna, och inte bara genom Bostad först - även på andra sätt kan de beakta den bostadssociala situationen i kommunen när de bygger om eller bygger nya bostäder.

Det gäller att bygga blandat boende och att bygga trygga boenden men även att fundera på hur man skapar de bästa förutsättningarna för den bostadssociala situationen i kommunen.

Karolina Skogs utredning, som jag kallar den, kom förra året och har en del bra förslag på hur man skulle kunna underlätta detta arbete. En del förslag skulle man kunna använda som grund för partiövergripande diskussioner för en god bostadssocial politik i landet - tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

En av de viktigaste delarna i Karolina Skogs utredning är att samspelet mellan den nationella nivån och den lokala nivån måste stärkas, både genom gemensamma mål som är fördelade till varje kommun och genom uppföljning på nationell nivå. Hur många bostäder blev det? Varför blev det bostäder, eller - kanske - varför blev det inte bostäder?

Det föreslås samtidigt metodstöd för att visa goda exempel på hur man har löst eller tänker sig att lösa den bostadssociala situationen.

Vad vill jag med detta? Jag vill att vi ska lyfta blicken och se dem som faktiskt inte alltid har en röst här. De 33 000 människor som jag talade om, som finns där ute, behöver oss för att få hjälp och stöd och är förtjänta av det.

Jag yrkar avslag på alla motioner och vill gärna fylla era huvuden med denna tanke när ni går härifrån.

Herr talman! Jag tackar Denis Begic för frågan.

Jag och Denis Begic har en rätt liknande samhällsbild. Det finns människor som är utsatta och som behöver hjälp och stöd från regeringen och samhället för att kunna skapa sig en trygg tillvaro. Det är ju en trygg tillvaro som det handlar om, och jag menar att en bostad är ett sätt att få en trygg tillvaro.

Jag tror att alla i denna kammare är överens om att det inte finns någon quickfix i denna fråga. Det är långa processer för att kunna skapa nya bostäder. Vi kan hjälpa till att skapa möjligheter genom att dessa processer blir mycket kortare. I en situation med höga priser för att bygga en bostad och höga priser för att hyra en bostad tror jag att det finns finanspolitiska åtgärder man kan vidta, men det är inte sådant som ligger på det bostadspolitiska området. Vi måste se till att det finns möjlighet att bygga bostäder när det vänder - så fort som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Precis som David Josefsson sa i sitt anförande gäller det att ha enkla regler. Vi måste se till att det finns byggbar mark och att kommunerna och bostadsbyggarna är i startgroparna när det vänder igen.

Handen på hjärtat: Det är ingen som tror att vi kan vända detta på en eller två månader, utan vi måste se till att ekonomin blir stabil för Sverige och för medborgarna och därefter försöka att hitta ett sätt att öka bostadsbyggandet igen. Jag tror inte att vi ska ge människor villfarelser om att det går att lösa den kris som just nu råder i bostadsbyggandet med bostadspolitiska mål, utan vi måste jobba mer långsiktigt.

Jag menar att staten, länsstyrelserna och kommunerna måste ta ansvar. Jag har tidigare pratat rätt mycket om planeringsbonus, och jag har pratat om att länsstyrelserna ska kunna tala om var man ska kunna bygga bostäder. Men detta är inte någon quickfix, utan det tar längre tid. Det måste vi kunna vara ärliga och säga.

Herr talman! Jag kan svaret på frågan. Andreas Carlson heter bostadsministern, och jag kan försäkra dig om att han bryr sig, Denis Begic. Han jobbar rätt hårt, och jag vill påstå att de reformer som kommer framgent kommer att påvisa hur metodiskt han jobbar med sin stab. Jag har viss inblick, och jag är ganska trygg med vad detta arbete innebär och vad det kommer att leda till framåt.

Bostadsminister Andreas Carlson har en fördel i den fråga Denis och jag diskuterar, nämligen de som är längst ned i bostadssituationen, de hemlösa, och det är att Jakob Forssmed jobbar med civilsamhället. De tillhör samma parti och kan därför diskutera med varandra och låta sina departement jobba gemensamt med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Jag håller med ledamoten om att det säger rätt mycket om ett samhälle hur man tar hand om de svagaste, de som behöver hjälp och stöd och inte kan tala för sig själva. Löser vi situationen för dem löser vi ofta situationen för alla andra. Detta måste man ha med sig, och det är därför jag vill diskutera hemlöshet. Ser vi till att ha en bostadssocial situation för dem löser vi det för alla andra eftersom det betyder att vi bygger fler bostäder så att det finns bostäder för alla typer av människor, vilket löser bostadssituationen framåt.

Frågar man vilken branschmänniska som helst önskar de en sak: långsiktiga spelregler. Investeringsstödet togs bort för två år sedan, och 2026 kommer det att ha varit borta i sex år. Om Socialdemokraterna kan lova att det inte återkommer 2026 har vi långsiktiga spelregler om att det inte finns något investeringsstöd.

Herr talman! Malcolm Momodou Jallow och jag har diskuterat denna fråga ganska många gånger, och jag tror att vi är överens om att vi vurmar för barnen och att om barnen har det bra i Sverige så är Sverige ett bra land för både barn och vuxna.

Däremot vurmar jag inte för kriminella. De ska inte få finnas i det svenska samhället. Att de kan gömma sig hemma hos sin mamma eller bror ska inte vara ett skäl för att andra runt omkring inte känner sig trygga i sitt bostadsområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Regeringen kommer att sätta till alla klutar för att Sverige ska ha trygga bostadsområden, och det gäller även dagens utsatta områden. Det innebär att den som är kriminell ska veta att den inte är fri bara för att den bor hos någon annan. Man ska ta sitt ansvar som medmänniska, och vet man att nära och kära är skrivna på bostaden får man vara aktsam. Kan vi rädda en, två eller tre människor vill jag påstå att detta är ett pris som samhället måste sätta. Är man kriminell i Sverige får man betala ett pris för det och inte ha en fristad för att man bor hos någon annan.

Herr talman! Malcolm Momodou Jallow har tunnelseende i denna fråga. Du tänker inte på grannen som bor ovanför. Du tänker inte på grannen i trappuppgången bredvid. Du tänker inte på grannen som bor tvärsöver. Kollektiv bestraffning finns redan. De blir utsatta för otrygghet när det bor en kriminell i området.

Jag tänker inte låta grannar bli kollektivt bestraffade på grund av detta, utan vi måste hitta ett sätt att hantera detta och göra området tryggt. Vi måste ta i med hårdhandskarna i otrygga områden för att göra dem så trygga som möjligt.

Vi kan förbättra utemiljön så den blir fin och trevlig, och vi kan blanda bostadssociala bostäder med bostadsrätter och ägarlägenheter. Till syvende och sist handlar det dock om vilka människor som finns i området och vad de gör i sin vardag. Om det finns kriminella element där ska de inte gå fria för att de bor hos någon som inte är kriminell. Vi måste se till att sådana områden inte blir fristäder.

Jag vill påstå att Malcolm Momodou Jallow inte ser grannen som bor bredvid. Det kan vara 80-åriga Agda som inte vågar gå ut för att det finns en kriminell i samma trappuppgång. Det kan vara en tolvårig flicka som inte vågar leka på gatan där den kriminelle rör sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Man måste se samhället i sin helhet, och jag menar att det störande elementet är den kriminelle. Det är denne som ska bort, inte grannarna.

Herr talman! Tack, Denis Begic, för anförandet! Jag håller med om allt. Den här repliken handlar om något annat. I betänkandet lyfter man bland annat fram utredningen om att skapa trygga bostadsområden. Regeringen har valt att lämna tilläggsdirektiv som enligt dem på något sätt ska förstärka föräldraansvaret. Det ska bli lättare att vräka barnfamiljer från deras hem, till exempel om ett barn begår brott.

Utredningen tillsattes av en socialdemokratisk regering. Det var innan tilläggsdirektivet kom. Nu finns tilläggsdirektivet, och vi hörde precis vad kollegan sa om barnkonventionen som jag ställde en fråga om. Att vräka barn går ju emot barnkonventionen. Jag ställde frågan vart de ska ta vägen, men jag har inte fått något svar på det.

Jag har även ställt frågan om kollektiv bestraffning. Varför ska man straffa människor som inte begått brott? Det är helt okej att straffa kriminella; där är vi överens. Men de som inte har begått brott ska inte straffas, för det är kollektiv bestraffning. Jag har inte fått svar.

Min fråga är nu helt enkelt om Socialdemokraterna kommer att stödja det här förslaget. Vill Socialdemokraterna att man ska ha kollektiv bestraffning i Sverige? Vill Socialdemokraterna att man ska gå emot barnkonventionen genom att vräka barn och göra dem hemlösa? Om ja: Vart ska alla de här människorna ta vägen när de vräks?

Herr talman! Det är mycket glädjande att höra. Jag håller med om och delar den beskrivningen till hundra procent. Sverige har en regering som använder repressiva metoder gentemot vissa grupper i samhället. Vi har sett det i reform efter reform, förslag efter förslag. Fattiga människor, människor som är utsatta, rasifierade grupper, invandrare - det är de som utsätts.

Det här förslaget gäller inte rika människor som äger sina bostäder, utan det gäller 3 miljoner hyresgäster. Och vilka är det som bor i hyresrätter? Ofta, enligt statistiken, är det människor med låga inkomster. Det är fattiga, rasifierade grupper och invandrare som bor så. Det är så regeringen gör: De vidtar repressiva åtgärder för att verkligen göra livet så svårt som möjligt för så många människor som möjligt.

Sverigedemokraterna pratar om återvandring och befolkningsutbyte. Om man inte orkar bo kvar vill man lämna landet. Det ingår i en större plan för regeringen och Sverigedemokraterna. Jag hoppas att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kan fortsätta ta kampen för alla dessa människor så att de kan leva ett värdigt liv och inte straffas för att de råkar vara fattiga, invandrare eller liknande. De ska inte straffas om de inte begår brott.

I en rättsstat är ordningen den att man straffas utifrån sina handlingar och bedöms utifrån dem. Om man inte har begått några brottsliga handlingar ska man inte straffas. Jag hoppas att vi vänsterpartister och socialdemokrater kan fortsätta kämpa för att det ska vara ordningen i Sverige också i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Jag är lite halt i dag. Min påskledighet bestod i att praktisera det vi i dag ska debattera, nämligen bostadsbyggande. Det påminde mig om att det är ett hårt arbete att bygga bostäder och att det är förknippat med en hel del slit och faror, vilket mitt knä fick erfara.

Det för oss in på dem som i dag sysslar med bostadsbyggande. De snickrar och sliter och har just nu en väldigt svår ekonomisk situation med hög inflation och höga räntor som har satt käppar i hjulet för bostadsbranschen. Man håller andan och inväntar besked om vart inflationen, kärninflationen och räntorna tar vägen och vad Riksbanken gör.

Regeringens finanspolitik innebär åtgärder för att se hur man kan bekämpa inflationen. Det är just nu nummer ett för de barnfamiljer som inte får sin ekonomi att gå ihop, som inte har råd med sin bostad och som kämpar på alla fronter. Det handlar om den höga räntan och den höga inflationen. Det är nummer ett för alla och slår särskilt mot de mest utsatta. Därför är det samtidigt viktigt att regeringen nu har en ny ansats i bostadspolitiken och i detta läge arbetar fram och skapar nya förutsättningar för att bygga de bostäder som efterfrågas när det vänder.

Sju av tio önskar i dag äga sitt boende, enligt många undersökningar. Därför behöver bostadspolitiken ha genomslag just när det gäller det ägda boendet. Av dessa sju av tio drömmer de flesta om ett eget hus, en egen täppa, något stort eller något litet - ett småhus. Med drömmen om en egen villa kommer också det egna ansvaret för att sköta om och ta vara på det man äger för att på så sätt även ha möjlighet att påverka sin boendeekonomi. För den som inte har råd att renovera med hjälp av hantverkare finns ju möjligheten att helt eller delvis göra insatsen själv och på så sätt hålla ned sin boendekostnad.

Därför blir friheten i det ägda boendet annorlunda jämfört med det hyrda. Att finnas på en bostadsmarknad skapar i längden alltid ett billigare boende. Det går att amortera ned sin boendekostnad. I längden behövs detta för att skapa en låg boendekostnad i det ägda boendet. Det är frihetskänslan i att kunna påverka sin boendeekonomi och ta ansvar för sitt ägda boende som nu sju av tio drömmer om. Det är det vi kallar för husdrömmar.

Att människor äger sitt boende motverkar även segregation och trångboddhet, då det blir ett större utbud av boendeformer i ett bostadsområde. Det var därför välkommet att regeringen aviserade att reformer behövs för att de grupper som har svårt att komma in på den ägda marknaden ska kunna göra det. Det ligger nu många sådana arbeten och utredningar på regeringens bord.

Samtidigt finns det en inneboende frihet - nu säger jag det - även i det hyrda boendet. Jag hoppas att alla här inne hörde det. Den här regeringen arbetar för alla boendeformer. Om man är ung, student eller ny på en ort, om människors liv har gått skilda vägar, om ett nytt boende av någon anledning behövs snabbt eller om man helt enkelt värdesätter friheten att inte behöva bry sig så mycket om det praktiska kring ett boende kan det hyrda boendet självklart vara mycket bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Det är därför viktigt att regeringen nu har gett länsstyrelserna i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som behövs för att samverka med våra kommuner i syfte att öka det totala bostadsbyggandet. Detta kommer att ge en bra och överskådlig bild av vilka nationella åtgärder som sedan behövs för att åstadkomma ett ökat bostadsbyggande.

Även i budgeten för 2023 ligger tyngdpunkten på att dessa åtgärder behövs för att möjliggöra för fler att äga sina boenden, och det är mycket välkommet att detta är i fokus. Oavsett boendeform börjar allt bostadsbyggande alltid med markfrågan. Utan kommunernas planberedskap kommer det inte att byggas några bostäder, speciellt inte några småhus.

Enligt statistik från SCB har vi inte haft ett så lågt småhusbyggande på 100 år, trots den högkonjunktur vi har bakom oss. Vi är sämst i Europa på att bygga småhus - det som sju av tio efterfrågar. Hur kommer det sig? Det är bra att vi har byggt hyresrätter; det ska vi fortsätta att göra. Men internationellt sett sticker Sverige ut på ett anmärkningsvärt sätt när det gäller just småhus och ägt boende, trots att sju av tio drömmer om den lilla ägda gräsplätten.

Den som har byggt ett eget småhus vet att det är förknippat med stora utmaningar när det gäller både markfrågor och byggtekniska frågor. Något som alltid är kostnadsdrivande för en byggherre är svårigheter med standardisering och effektivt bostadsbyggande. Det har också att göra med kommuners olika särkrav. Därför är det nu naturligt för regeringen att jobba med till exempel typhusgodkännanden och se vad det kan innebära, framför allt för det industriella byggandet.

Herr talman! Som min kollega från Moderaterna berättade var vi några stycken som besökte Skärholmen. Vi träffade Skärholmens fastighetsägare och fick höra om den platssamverkan de bedriver tillsammans. Det är ett mycket bra initiativ där man använder vetenskapligt beprövade metoder. Det handlar om självklara saker: att ta hand om sitt bostadsområde och skapa trygghet tillsammans. Detta har gjorts med stor framgång.

Det finns dock ett "men". I områden där det finns fastighetsägare som valt att inte ingå i denna mycket bra samverkansmodell, som vi kallar för BID-samverkan, kan det vara så lite som en cykelväg som skiljer ett tryggt bostadsområde från ett otryggt bostadsområde, där madrasser är staplade vid fönstren och barn bor vid trappuppgångar med kriminell verksamhet. För någon vecka sedan föll en ung man offer för gängkriminaliteten i just Skärholmen.

Detta visar på problematiken. Vi gör mycket, men det behövs tuffare krav. Det är tydligt. För att fler ska kunna leva i sin boendedröm, oavsett var den är, i hyresrätt eller i ägt boende, behöver kraftfullare insatser göras. Här vill jag åter nämna BID-platssamverkan. Liberalerna vill tillsammans med samverkanspartierna se obligatorisk platssamverkan i utsatta områden. Hela bostadsområdet ska bli tryggt, inte bara det som finns på ena sidan cykelvägen. Och man ska inte kunna åka snålskjuts på andra. Det får inte vara så att några gör jobbet och de andra inte behöver vara med och skapa ett attraktivt och tryggt område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Vi ser fram emot den mandatperiod vi har framför oss. Vi ska arbeta fram bostadspolitik som gör skillnad för alla människor.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Den sociala bostadspolitiken var jag inte inne på i mitt anförande. Vi har många ämnen på dagordningen i dag. Men som min kollega från Kristdemokraterna var inne på ligger Karolina Skogs utredning om social bostadspolitik på regeringens bord, och vi tittar nu på detta för att komma med förslag.

Sedan måste jag påminna ledamoten om att Liberalerna under hela förra mandatperioden tydligt lyfte fram det vi kallar för behovsbostäder, vilket inte är ägda bostäder. Jag vill påminna ledamoten om det jag sa i talarstolen nyss - jag lyfte fram hyresrätten som viktig och sa att det är viktigt att det även byggs hyresrätter. Jag vill påminna ledamoten Malcolm Momodou om att mer byggande frigör ett befintligt bestånd av hyresrätter. Vi har påpekat att det är viktigt. Nybyggda hyresrätter kommer aldrig att vara de billigaste. Men bygger vi fler hyresrätter och framför allt fler småhus får vi en flyttkedja, och då frigörs billigare hyresrätter.

Jag vill, herr talman, påminna ledamoten om att vi lyft fram hyresrätten som något bra och viktigt. Jag vill också påminna ledamoten om att vi lägger fram förslag för dem som har det tufft att komma in på den ägda marknaden. Till exempel tittar vi på hyrköp som en bra modell för dem som står långt ifrån bostadsmarknaden. Jag vill påminna ledamoten, herr Malcolm Momodou, om att vi gör mycket på det här området. På ledamoten låter det som att vi inte gör någonting över huvud taget, men det stämmer ju inte alls.

Herr talman! Tack, ledamoten, för dina frågor! Det var flera frågor, och jag ska försöka att svara på dem.

Först vill jag påpeka vad vi inte gör i regeringen. Vi driver inte på inflationen. Stimulanser och ytterligare investeringsstöd skulle ha drivit på inflationen. Därför är det helt kontraproduktivt att göra det just nu i det läge vi i dag är i. Det driver upp räntorna och skapar ännu mer problem för de allra mest utsatta.

Jag har svårt att få ihop politiken från ledamoten från Vänsterpartiet. Det drabbar de utsatta ännu mer, som man säger sig värna väldigt mycket om. Om räntorna går upp, inflationen går upp och det blir dyrare att handla mat blir det tuffare att även betala sin hyra. Hur den ekvationen går ihop för Vänsterpartiets ledamot förstår jag inte.

Vad behovsbostäder är har jag förklarat flera gånger från talarstolen. Jag vill påminna ledamoten igen om att det inte handlar om sämre bostäder och att man ska segregera. De får tvärtom inte vara i de social house-områden som redan i dag finns. Det är särskilt utsatta områden där människor hamnar som behöver komma därifrån. Det handlar till exempel som att bryta kriminalitet genom att man inte ska bo kvar i en trappuppgång.

Som den kristdemokratiske ledamoten Larry Söder påpekade är det av hänsyn till alla som bor i trappuppgången. Om det till exempel finns en gängkriminell i en trappuppgång skapar det inte någon trygghet. Den behöver brytas loss från sitt sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Där är våra behovsbostäder, som lyfts fram tidigare av Liberalerna, ett sätt att flytta till en annan plats, en annan stadsdel, och komma bort från det sociala sammanhanget. Det bryter det kriminella mönstret. Det är en del av behovsbostäderna som vi i Liberalerna har arbetat för.

Herr talman! Bostadspolitik vinner inga val sägs det, och den här kammaren verkar ha anammat talesättet till den grad att man i årtionden gravt misskött svensk bostadspolitik - detta oberoende av färg på regering.

Min moderata utskottskollegas påstående att enbart den förra regeringen bär ansvar är alltså inte bara historielöst utan även mindre hållfast än en schweizerost. Detsamma gäller den socialdemokratiska kollegans påstående om 400 000 påbörjade bostäder under den förra regeringens åtta år vid makten. Till och med min nioåring förstår att planprocesser tar längre tid än så.

I höstas, när jag bytte politikområde, roade jag mig med att begära ut alla utredningar inom ramen för svensk bostadspolitik. Jag blev chockad över hur många utredningar som har gjorts sedan 2006. I princip varenda centimeter av svensk bostadspolitik har utretts både på längden och bredden. Det är över 60 utredningar, herr talman - över 60 utredningar! Hur många gånger ska man behöva utreda samma saker innan man faktiskt gör något åt problematiken? Det undrar jag helt ärligt.

Samtidigt är bostadsbristen stor, och bostadsbyggandet har i princip avstannat. Världsläget, inflationen och den ekonomiska utvecklingen påverkar i hög grad bostadsmarknaden. Det är därför av avgörande betydelse för bostadsmarknadens utveckling och hushållens ekonomi att den ekonomiska politiken är ansvarsfull. Men ansvarsfullheten får inte leda till saktfärdighet eller en ovilja att agera.

Herr talman! Jag tillhör dem som har kritiserat det tidigare investeringsstödet. Det hade stora dödviktseffekter. Våra välbehövliga skattepengar gick till bostäder som skulle ha tillkommit i vilket fall som helst. Vi fyllde därmed byggherrars fickor samtidigt som vi byggde in ytterligare problem i bostadssektorn - detta samtidigt som kommuner spädde på kostnadsutvecklingen genom väl tilltagna markpriser för att fylla andra hål i den kommunala ekonomin. År 2020 drog kommunerna in 9,5 miljarder kronor, och 2021 närmare 12 miljarder. Väldigt mycket av dagens problematik i den kommunala sektorn härrör sig direkt från bostadspolitiken i stort.

Riksbanken är inte helt oskyldig i den här soppan. Kraftiga köp av bostadsobligationer finansierade byggherrars korsägande, vilket både byggde in risker i bostadssektorn och skapade en lånekarusell där många bolag är extremt högt belånade och därmed väldigt känsliga för minsta lilla ränteförändring. Ett exempel är bolagen i Malmö, där man i och med ränteökningarna begär en ny hyresförhandling direkt efter att den förra hyresförhandlingen är slut.

Man kan konstatera följande: Ingen har velat ta ett helhetsgrepp och göra nödvändiga strukturreformer i bostadspolitiken. Priset för politikens misslyckande betalar Fatima i Botkyrka men också Inger i valfri ort i inlandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Herr talman! Det är hög tid för en parlamentarisk kriskommission för svensk bostadsmarknad. Jag läste häromdagen att 3 000 butiker riskerar att gå i konkurs den närmaste tiden i och med den indexförändring som har trätt in på grund av inflationen.

Det är dags att vi tar vårt ansvar för våra äldre, för våra utsatta områden, för studenterna, för unga som vill ha en egen bostad - för de flera hundratusen människor som med ljus och lykta letar efter tak över huvudet. Ett eget hem - tak över huvudet och något som känns tryggt - är en del av våra grundläggande mänskliga behov.

Herr talman! Om man ska vara helt ärlig ligger mycket av bostadspolitiken utanför civilutskottets ramar och därmed också utanför betänkandet. Ränteavdraget, reavinstbeskattningen, den allmänna penningpolitiken och så vidare hanteras i andra utskott. Statens finansiella ansvar för bostadspolitiken är dock en grundläggande styrmetod för att uppnå resultat. Visst finns det saker även inom ramen för civilutskottets ansvarsområde för att underlätta bostadsbyggandet, men det tar vi i nästa debatt.

Ungefär halva Sverige är i dag klassat som statligt riksintresse. Omfattningen är för stor och ingriper på ett orimligt sätt mot angelägna behov. Därför måste riksintressena preciseras så att mindre arealer omfattas. Ett riksintresseanspråk bör som regel vara till skydd för ett område som är av just nationellt intresse snarare än en regional angelägenhet. Riksintressen bör i normalfallet inte heller användas för att skydda mark som redan är skyddad genom annan lagstiftning eller som är ianspråktagen för det avsedda syftet.

Herr talman! Som centerpartist är det en hygienfaktor att prata om byggande på landsbygden. I Sveriges landsbygder och mindre orter finns andra utmaningar än i storstadsregionerna, där höga markpriser och byggkostnader täcks av värden på färdigställda bostäder. Låga bostadspriser utanför de större städerna gör det svårt att få lönsamhet i investeringarna när fastighetsvärdet måste skrivas ned så fort huset är byggt.

Redovisningsreglerna för allmännyttiga bostadsbolag gör att det i många kommuner är svårt att bygga nya bostäder, trots att efterfrågan finns. Centerpartiet har sedan många år drivit frågan om en översyn av regelverken i syfte att finna lösningar som underlättar bostadsbyggandet i hela landet utan att kollidera med EU:s statsstödsregler. Vi anser att en utredning bör tillsättas för att föreslå lämpliga förändringar i årsredovisningslagen. Därtill behöver bland annat de statliga kreditgarantierna riktas tydligare mot svaga marknader, där det är särskilt svårt att på kort sikt få lönsamhet i nyproduktion av bostäder.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis beröra frågan om behovet av en reformering av hyresmarknaden. Hyressättningsmodellen med kollektiva förhandlingar och bruksvärdeshyra har inte lyckats åstadkomma en bostadsförsörjning som motsvarar de faktiska behoven. I stället bidrar den till låg rörlighet och inlåsningseffekter för grupper och enskilda. Samtidigt har den illa fungerande hyresmarknaden eldat på bostadspriserna, ökat hushållens belåningsgrad och tvingat människor att, med räntekänsliga kalkyler, söka sig till den ägda marknaden.

Kötiden till en hyresrätt i storstäderna är orimligt lång. De många sociala kontrakten och den alltför omfattande hemlösheten visar dessutom att modellen inte klarat av att ta de sociala hänsyn som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bostadspolitik

Systemet med förhandlade hyror har alltjämt en roll att spela på svensk bostadsmarknad. Men det måste kompletteras med såväl mer efterfrågedrivna lösningar som riktade insatser till de människor som i dag faller mellan stolarna och misslyckas med att ta sig in på bostadsmarknaden och behålla en bostad.

Herr talman! Centerpartiet och jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer i detta betänkande, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 24.