Denis Begic

Fru talman! Jag tror att statsrådet och jag fortfarande inte förstår varandra till hundra procent. Det kanske finns behov av att prata om detta ytterligare några gånger och kanske till och med träffas och diskutera.

Det jag talar om är när en fastighetsägare är så pass oseriös att den innan det blir dags för ett övertagande skriver över fastigheten på en familjemedlem. Då har kommunen och myndigheterna återigen ansvaret att börja om från början, som jag nämnde i mitt anförande.

Vi socialdemokrater hoppades, fru talman, att ett av verktygen skulle vara just utredningen om förköpslagen. Vi gav utredningen direktivet att kommunerna ska kunna ha förtur att köpa. I det direktiv som statsrådet lade fram tog man bort kommunernas möjlighet till förköp när en fastighet ska säljas. Därför är det viktigt för mig att fråga ministern varför man valde bort kommunernas förköpsrätt i det senaste förslag man lade fram. Vad var syftet med detta beslut?

Jag förstår att man utgår från organiserad brottslighet, men för små kommuner handlar det inte bara om organiserad brottslighet. Det handlar om att de inte kan ta hand om sina centrum. Hur förväntas våra kommuner kunna ta itu med oseriösa fastighetsägare när de berövas sådana verktyg?

Jag tror att ministern tror att marknaden kanske ska lösa denna problematik. Detta är något jag bara påstår nu, men jag tror det. Jag hör ofta från statsrådets partikamrater att marknaden ska lösa en del problem. Jag tror inte att marknaden i dessa fall kommer att lösa problemen. Marknaden bryr sig bara om hur mycket pengar man tjänar.

Därför finns politiken. Det är viktigt att politiker utformar regler som styr marknadskrafterna för att skydda våra medborgare och deras livsmiljöer. Vi behöver politiska åtgärder och lagstiftning som reflekterar våra samhällens behov och inte bara ekonomiska intressen.

Fru talman! Våra kommuner, särskilt de på landsbygden, står inför stora utmaningar när det gäller problematiken med övergivna fastigheter. Dessa kommuner kommer att bli dubbelt drabbade. De måste inte bara hantera den omedelbara problematiken utan förmodligen också bekosta saneringen och allt därefter när det gäller dessa fastigheter. Det kommer att ske på kommunernas skattebetalares bekostnad, utan ekonomisk hjälp från någon fastighetsägare.

Det är därför avgörande att regeringen agerar för att till exempel återinföra och öka bidragen och se till att dessa byggnader renoveras och återställs med ekonomiskt stöd av staten. Detta handlar inte bara om en investering i en fastighet; det är en investering i våra samhällen.

Utan statligt stöd kommer många av dessa projekt inte att bli verklighet. Fastighetsägare som har försummat sitt ansvar kommer sannolikt inte att stå för kostnaderna. Det har vi sett i många kommuner. Det är därför upp till oss politiker i denna kammare att fundera över om det behövs ett statligt stöd till dessa kommuner, vilket fanns en gång i tiden.

Vi kan fortsätta att ignorera problemen, eller så kan vi agera och tillsammans göra något åt dem. För mig är detta inte bara en kostnad utan en nödvändig investering, framför allt i våra småkommuner och i kommuner på landsbygden. Min fråga blir: Är regeringen också beredd att stötta småkommunerna både genom att hjälpa till att ta hand om dessa fastigheter och genom ekonomiskt stöd?

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaren!

Jag skickade nyligen en fråga till statsrådet angående den akuta situationen med övergivna fastigheter i Ställdalen. Det svar jag fick blev jag faktiskt lite förvånad över. Det fick mig att fråga mig själv om jag ställt frågan på fel sätt eller om statsrådet inte riktigt förstått vad jag frågar om. I svaret verkade han inte alls förstå eller adressera den problematik som man upplever i bland annat Ställdalen, där övergivna fastigheter skapar inte bara ögonvärk utan även allvarliga sociala och säkerhetsmässiga problem för invånarna. Därför tänkte jag att en interpellationsdebatt kanske kan räta ut vissa frågetecken.

I sitt svar, fru talman, påstår ministern att regeringen tar detta på allvar. Men jag måste vara ärlig och säga att de åtgärder som ministern hänvisar till bara skrapar på ytan av problematiken. Det är uppenbart att det finns ett glapp mellan vad regeringen säger och de åtgärder som faktiskt vidtas. Vi behöver verkliga lösningar, då den här situationen eskalerar inte bara i Ställdalen utan faktiskt över hela landet.

Jag vill utveckla vad ministern refererar till när han nämner Byggkontrollutredningen och dess förslag om kontrollförelägganden.

Ett kontrollföreläggande är ett verktyg som i teorin ska säkerställa att ansvarsfulla fastighetsägare följer underhållskraven. Men utredningen tar inte upp oseriösa fastighetsägare som inte tar sitt ansvar. Vad händer då med dem som inte följer spelreglerna? Jo, de kan enkelt skriva över fastigheten på en familjemedlem. Då börjar hela processen om. Detta innebär ännu en runda i myndigheternas träsk, där fastighetsägaren glider undan ansvar.

Detta, herr talman, visar på en grundläggande brist i förståelse för problemets kärna. Vi behöver visserligen stärkta kontroller; det är sant. Men långt viktigare än så är att vi får verktyg som gör det möjligt att snabbt och effektivt ingripa mot dem som uppenbart bryter mot reglerna. Vi talar inte bara om att stärka regelverken; vi måste också kunna agera beslutsamt direkt när dessa regler överträds. Det kräver ett kraftfullare system som stoppar oseriösa fastighetsägare från att utnyttja luckor i lagstiftningen.

En annan punkt som ministern tar upp i sitt svar är utredningen om platssamverkan. Jag förstår att ministern inte kan föregripa utredningens resultat, men jag måste ställa frågan. Hur tror ministern att denna utredning ska kunna hjälpa de kommuner som redan i dag lider under bördan av oseriösa hyresvärdar och fastighetsägare? Vi ser kommuner, särskilt på landsbygden, som kämpar med dessa frågor här och nu. De kommunerna behöver konkreta verktyg och resurser för att kunna agera effektivt mot de problem som plågar dem. Ska vi låta dem vänta till 2025, när utredningen ska vara klar? Man kan göra så, men man kan också försöka göra något nu.

Dessutom måste jag fråga på vilket sätt regeringen är beredd att stödja kommunerna i väntan på utredningens resultat. Det är av yttersta vikt att regeringen inte bara lägger fram planer för framtida åtgärder utan också ger kommunerna stöd nu.

Herr talman! Jag kommer i denna debatt att några gånger säga som jag sa under förra årets diskussion vid ungefär samma tidpunkt. Mycket av det som behöver göras har nämligen inte gjorts; det skulle behövas. Jag håller - hör och häpna - med Lars Beckman om att detta är otroligt viktiga frågor, framför allt för framtiden, som vi kanske inte har tagit om hand på ett bra sätt i riksdagen och regeringen.

Som jag nämnde tidigare här i talarstolen står vi inför en kritisk punkt när det gäller vårt nationella vatten- och avloppsnät. Det är mellan 500 och 800 miljarder som står på spel. Hur ska vi hantera denna fråga?

Det är tydligt att lösningarna på dessa problem inte enbart kan falla på en enskild aktör. Detta är inte en fråga där enbart staten ska göra sitt utan också kommunerna, de enskilda och alla andra som jobbar med dessa frågor. Det handlar inte minst om de medborgargrupper som det finns fler och fler av runt om i landet. Vi måste diskutera hur vi ska utforma en hållbar finansieringsmodell.

I dag har jag inte något definitivt svar på den frågan eftersom det handlar om otroligt mycket pengar. Men jag är fast övertygad om att vi genom dialog och samarbete säkert kan hitta lösningar på problemet med finansiering och säkerställa att nödvändiga investeringar i vår vatteninfrastruktur görs. Vi behöver utforska alla möjliga vägar för en hållbar finansiering när det gäller det här problemet.

Men vi måste också se till att dessa investeringar i vårt land är rättvisa och att kostnaderna inte orättvist belastar de kommuner som redan är ekonomiskt utsatta. Hur ska vi lösa detta problem? Vi måste ta vårt ansvar att säkerställa att tillgången till rent vatten, en grundläggande mänsklig rättighet, inte blir en orättvis ekonomisk börda för våra medborgare.

Herr talman! En kritisk fråga som detta betänkande adresserar är hanteringen av våra riksintressen. När systemet för riksintressen ursprungligen etablerades var det med en tydlig ambition: att endast inkludera de mest unika och värdefulla områdena i vårt land, för att säkerställa att vi bevarar de absolut viktigaste resurserna för vår nationella välfärd och vårt nationella arv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vatten-områden

Boverket har tillsammans med andra berörda myndigheter genomfört en omfattande översyn av dessa riksintresseområden. Resultatet av denna översyn har varit upplysande men framför allt bekymmersamt. Det har gjorts försök att förtydliga och specificera kriterierna för vad som exakt definierar ett riksintresseområde. Trots dessa ansträngningar visar översynen att det fortfarande finns en signifikant diskrepans mellan nuvarande praxis och de ursprungliga intentionerna med riksintressesystemet.

Rapporten från översynen indikerar att samtliga deltagande myndigheter är överens om att en ytterligare översyn behöver göras. Det som är oroväckande är att fyra av fem av dessa myndigheter har konstaterat att deras nuvarande anspråk på riksintresse inte helt och hållet stämmer överens med de fastställda kriterierna. Detta är inte bara orimligt; det underminerar själva syftet med systemet och riskerar att försvaga skyddet av våra mest värdefulla områden.

Det är därför av största vikt att vi tar itu med dessa brister. Vi måste säkerställa att riksintressesystemet fungerar som det var tänkt: att skydda och värna de områden som är av grundläggande betydelse för vår nation, både nu och för framtida generationer.

Som jag nämnde förra året kräver hanteringen av områden av riksintresse en noggrann balansering. Vi måste se över antalet riksintressen för att ge plats för nya initiativ som kan stärka vårt samhälles ekonomiska och sociala struktur. Det är av yttersta vikt att vi finner en balans som både skyddar våra värdefulla resurser och främjar tillväxt och utveckling.

Herr talman! Som jag också betonade förra året spelar EU en allt större roll i att forma vår nationella politik, särskilt inom miljö och klimat. Tillsammans har EU:s medlemsländer tagit stora kliv framåt när det gäller vattenfrågor, särskilt genom införandet av ramdirektivet för vatten. Detta direktiv utmanar oss att uppnå god ekologisk och kemisk status i våra vattenmiljöer, en utmaning som Sverige står mitt i.

För oss socialdemokrater är det av yttersta vikt att säkerställa en trygg dricksvattenförsörjning för alla medborgare. Det är en fråga som blir alltmer kritisk i ljuset av klimatförändringar och potentiella kriser. Under vår tid vid makten tog vi krafttag för att förbättra vårt lands dricksvatten- och vattenförsörjning. Vi genomförde omfattande åtgärder för att bekämpa övergödning, vi introducerade nya tekniker för att minska läkemedelsrester i avloppsvatten och vi investerade i forskningsprogram som fokuserar på vatten. Dessa steg är viktiga, men de är bara början på en lång resa.

Herr talman! Det är tydligt att vårt arbete inte är färdigt. Fortsatta förbättringar av till exempel avloppsvattenreningen är nödvändiga för att minska utsläppen och övergödningen. Vi måste också ge våra dricksvattentäkter ett starkare lagligt skydd. Detta skydd är fundamentalt för att försäkra oss om att rent dricksvatten fortsätter att vara en tillgång för alla svenskar, nu och i framtiden.

Det är regeringens ansvar att initiera nödvändiga åtgärder för att möta dessa utmaningar. Som valda företrädare för folket är det vår plikt att stödja och driva på dessa initiativ. Därför uppmanar jag riksdagen att göra regeringen uppmärksam på att det behöver jobbas väldigt mycket med dessa åtgärder. Förstärk skyddet för våra vattentillgångar, och säkerställ att varje steg tas för att bevara och förbättra kvaliteten på vårt vatten!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vatten-områden

Herr talman! Avslutningsvis är det vår plikt att agera beslutsamt och med vision. Vi måste gå vidare med en politik som är hållbar, rättvis och framtidsorienterad. Det är vår skyldighet inte bara mot nuvarande generation utan även mot framtida generationer.

Därför vill jag yrka bifall till reservation 2.

Herr talman! Den svenska byggbranschen möter för närvarande en av sina största kriser på länge. 630 företag har gått i konkurs sedan augusti 2023, och prognosen för 2024 är att 1 750 företag går i konkurs.

Denna kris har inte bara skapat en ökad osäkerhet för byggföretag utan har också skakat ekonomin i stort. I ljuset av dessa bekymmersamma siffror och risker för en kedjereaktion som påverkar andra sektorer är det viktigt att regeringen agerar för att tillhandahålla stöd för företagen. Det akuta behovet av hjälp till företag och arbetare i byggsektorn är uppenbart. Särskilt småföretag är extra drabbade. Det finns tydliga krav från hela branschen att regeringen ska agera för att lindra krisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Därför blir min fråga till statsministern: Vilka konkreta åtgärder överväger regeringen för att stödja företag och anställda i byggbranschen?

Herr talman! Det har varit en lång dag med många viktiga diskussioner. Många viktiga saker har nämnts i dag. Därför kommer jag att koncentrera mig lite på en annan del av Europa och världen, som har strategisk betydelse för både Sverige och EU.

Vi står inför en kritisk tidpunkt när det gäller Europas framtid, där västra Balkans väg mot integration i EU är både en nödvändighet och en möjlighet. Denna region, rik på kulturell mångfald och historia, kämpar med flera utmaningar men bär också på en enorm potential.

Västra Balkan har länge brottats med politisk instabilitet och fragmentering, vilket har lett till ekonomiska svårigheter och social oro. Arbetslöshet, låg ekonomisk tillväxt och infrastrukturbrister är bara några av de problem som plågar regionen. Detta har skapat en situation där unga och välutbildade individer söker sig utanför dess gränser för bättre möjligheter, vilket leder till en utarmning av regionens arbetskraft.

Trots dessa utmaningar finns det också anledning till optimism. Västra Balkan är en smältdegel av kulturer och traditioner, vilket gör regionen till en viktig länk mellan öst och väst. Regionen har även stor ekonomisk potential, med möjligheter inom turism, jordbruk och energi. Dess unga befolkning är dynamisk och kan bidra till innovation och tillväxt om den ges rätt möjligheter och stöd.

Exempelvis har ungefär hälften av befolkningen i Bosnien och Hercegovina uttryckt en beredskap att arbeta utomlands. I Kosovo, med Europas yngsta befolkning, har befolkningen minskat markant på grund av migration. Liknande trender har observerats i Serbien och andra länder i regionen. Denna arbetskraftsdränering är inte bara ett tecken på socioekonomiska problem i regionen utan också ett hinder för dess utveckling och framtida integration i EU.

För att västra Balkan ska kunna förverkliga sin potential krävs ett fortsatt arbete för att stärka demokratiska institutioner och rättsstatens principer. EU och andra internationella aktörer har en viktig roll att spela genom att tillhandahålla ekonomiskt och tekniskt stöd. Det är också viktigt att investera i utbildning och arbetsmarknadsåtgärder för att behålla arbetskraft och locka tillbaka människor som har lämnat regionen.

Västra Balkans integration i EU är inte bara önskvärd utan också avgörande för hela kontinentens framtid. Genom att stödja denna region på dess resa in i EU investerar vi i en stabilare, mer blomstrande och integrerad framtid för Europa. Det är en utmaning som kräver engagemang, tålamod och också vision.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Serbien spelar en viktig roll på västra Balkan och har uttryckt en vilja att närma sig EU. Men landet har sina utmaningar. Serbien har till exempel inte anslutit sig till EU:s sanktioner mot Moskva, vilket visar på en komplex relation till Ryssland och innebär en potentiell risk när det gäller EU:s inflytande.

För Bosnien och Hercegovina är EU:s nya tillvägagångssätt, fokuserat på ekonomisk styrning, nu av stor vikt. Landet har tagit steg för att uppfylla EU:s krav genom att genomföra 14 nyckelprioriteringar som fastställts av EU, men utmaningar kvarstår, särskilt när det gäller att stärka demokratin och rättsstatens principer.

Nordmakedonien har också tagit betydande steg framåt, bland annat genom att lösa namnkonflikten med Grekland, vilket har varit otroligt viktigt för att landet ska kunna ansluta sig till EU. Detta understryker vikten av att lösa bilaterala tvister och stärka de demokratiska institutionerna.

Jag vill också säga att Albanien också har gjort betydande framsteg mot ett EU-medlemskap, men landets resa är inte utan hinder. Det är viktigt att EU:s medlemsländer arbetar tillsammans för att stödja Albanien i dess strävan att uppfylla dessa EU-krav.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det är otroligt viktigt att den del av Europa som vi i dag kallar västra Balkan blir en del av den gemenskap som Europa behöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag är glad att statsrådet kan fira med champagne i kväll. Det tänker inte jag göra, för det kommer säkert någon annan interpellationsdebatt där vi blir arga på varandra. Till dess säger jag att vi absolut är överens i denna fråga. Det känns otroligt bra att höra detta.

Jag vet att det är ungefär 8 ½ miljon svenskar som använder Bank-id, men problemet är att Bank-id alltid har varit dominerande. Det kom på plats först, och man ska definitivt ge dem en eloge för den digitalisering som Sverige har fått tack vare deras tjänst. Jag använder den själv när jag ska beställa en sådan PAP-mask som jag har för min sömnapné. Den beställs med hjälp av Bank-id, och sedan kommer den hem.

Det är alltså en fantastiskt bra tjänst som vi har fått, men det var många år sedan. Nu behövs ett språng mot något säkrare. Vi behöver ligga i framkant när det gäller hur vi säkrar våra medborgare, just därför att vi just nu har en hotbild, både mot Sverige som land, från andra aktörer, och mot våra medborgare. Då är det viktigt att vi som land funderar på hur vi ska göra.

Därför har jag en sista fråga till statsrådet, som han kanske inte kan eller vill svara på i detta läge: Kommer vi att behöva lagstifta så att statliga bank-id används även på den privata marknaden? Kommer man att bli tvungen att öppna för att det ska gå att logga in även med en statlig elegitimation?

Fru talman! Jag vet inte hur den förra debatten gick, men jag har ingen anledning att vara vare sig arg eller fundersam kring vad som händer. För mig är det viktigt vad som nu händer i Sverige; därför ställde jag denna fråga.

Jag får mejl av medborgare där det står: Det är otroligt jobbigt för mig, för jag begick ett brott för nio år sedan och kan inte få bank-id eller göra de samhällstjänster som en god medborgare ska kunna göra. Därför är det viktigt för mig att fråga statsrådet var vi är någonstans i denna diskussion.

Jag ställde två frågor, och jag tycker att jag har fått svar av statsrådet - det tackar jag för. Den andra frågan handlar om tekniken och hur vi ska göra. De tekniska innovationerna går otroligt fort. Vi såg i går hur människor blir bedragna i Sverige; statsrådet kanske följde Uppdrag granskning. Det var skrämmande att se. Den tekniska utvecklingen springer ifrån oss ibland. Varken politiken eller samhället hinner faktiskt med. Därför måste vi vara väldigt innovativa.

Jag ställde därför frågan om vad regeringen gör för att den innovativa sektorn i Sverige, som är så pass bra, ska kunna fortsätta vara bäst i världen. Det finns förstås saker som är avgörande. Det handlar om lagstiftningen, och det handlar om hur regeringen hjälper till med de nya innovationscentrum som ska komma. Men det handlar också om hur viktigt det är att vi snabbt anpassar oss till de säkerhetsrisker vi är medvetna om. Vem trodde för bara några år sedan att det skulle se ut som det gör i världen i dag?

Vi är utsatta; det ser vi dagligen. Ibland när man ska logga in med bank-id får man veta att man inte kan det just då för att något har hänt, och oftast vet vi inte vad.

Jag har också, statsrådet, läst att varken Freja eller Bank-id har några invändningar. Problematiken är att det för att logga in på vilken bank som helst bara är Bank-id och inget annat som gäller. Vi måste fundera på om det är rimligt eller orimligt att det krävs en viss sorts tjänst från en privat ägare för att logga in på banken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att det inte är detta de är ute efter. Vi vet att det loggas. Även om de förmodligen har bra kontroll vet vi att det går att se varifrån människor loggat in, vilken apparat som har använts, om man befunnit sig i Sverige eller utomlands, hur det sett ut och så vidare. På det sättet går det att spåra var människor är.

Vad används dessa loggar till? Det kan jag inte svara på, för det är inget man uppger; det är förmodligen affärshemligheter. Det handlar förmodligen om saker för att kunna ge oss ytterligare tjänster som vi skulle kunna behöva. Jag skulle därför vara otroligt tacksam om jag hade ett statligt bank-id som jag kan logga in med på vilken bank jag vill, där man bara har rätt att se min identitetshandling och inte var jag är, hur det ser ut och så vidare. Jag hoppas att statsrådet förstår vad jag menar.

Sveriges framtid i den digitala eran beror på vår förmåga att anpassa oss, lära oss och också samarbeta med andra länder. De tekniska utmaningar vi kommer att ha borde vara högst prioriterade för Sverige - och jag är glad över att statsrådet svarar så. Vi har inget annat att säga än att vi måste skydda våra medborgare, inte bara mot yttre hot utan även mot id-hot, kan man säga.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Anledningen till att jag ställde interpellationen var att jag för ett tag sedan motionerade om statlig kontroll över Bank-id. Jag har fått en del reaktioner från personer som inte beviljats Bank-id och därför inte kan legitimera sig. I dagens Sverige är Bank-id ett otroligt viktigt redskap för att kunna uträtta bankärenden och mycket annat. Då är det förstås allvarligt att en privat aktör bestämmer vem som får och inte får Bank-id. Det borde vara staten som tillhandahåller detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I en alltmer digitaliserad värld där vi inte bara loggar in på sociala medier utan betalar våra räkningar online är det viktigt att hitta en balans mellan säkerhet, effektivitet och integritet för medborgarna. Det är avgörande för att skydda dem. Den nuvarande situationen, där tillgång till e-legitimation i stor utsträckning bestäms av privata aktörer, skapar ojämlikhet och utesluter många, speciellt äldre och personer med funktionshinder. Därför stöder jag kraftigt det statsrådet har redogjort för här, alltså den statliga e-legitimationen.

En annan aspekt är integritetsrisken. Bank-id, som är centralt i vår digitala värld, ägs av bankerna, som kan bestämma vem som ska få bank-id och inte. Risken för dataintrång och för missbruk av den information som de tar del av när du loggar in och ut och gör allt annat är förstås överhängande.

Finansinspektionen har helt riktigt påpekat att den dominerande ställning som Bank-id har, liksom dess centrala roll i många av våra samhällsfunktioner, utgör en säkerhetsrisk. Detta understryker behovet av att vi tar ett större ansvar för säkerheten i våra digitala system, speciellt i ljuset av den hotbild som ändå finns mot Sverige och svenska medborgare.

Jag har inte tittat på alla 150 remissvar men på en hel del av dem. En del säger ingenting, och sedan finns det en del som tycker saker. Jag tycker därför att det är viktigt att regeringen och statsrådet tar detta på största allvar när man nu ska gå in i det här arbetet.

Jag ställde därför dessa frågor om hur vi skyddar oss mot attacker och om hur vi gör för att Bank-id inte ska vara den enda möjligheten att logga in på banken eller på Skatteverket, spelsajter eller vad det nu kan vara. Det är otroligt viktigt att vi har system som är robusta.

Fru talman! Det var jag som nämnde att jag har fått brev av kommunen. Min tanke var att det var otroligt bra att ministern snabbt svarade kommunerna. Men jag har ändå klart och tydligt uppfattat att vi är överens om att kommuner inte kan anses vara jordbruksverksamheter. Det uppfattade jag också från ministern här i talarstolen.

Låt mig vara tydlig med att säga att även om man inte adresserar kärnproblemet förändras inte fakta. Jag skulle vilja se att ministern åtgärdar det här eller att regeringen ser till att det åtgärdas på ett eller annat sätt. Ministern och regeringen har ju makten att se över detta. Domstolarna i EU får avgöra om en kommun eller region är en jordbruksverksamhet. Jag tror inte det.

För mig låter det helt otroligt att detta kan drabba ett naturbruksgymnasium - något som verkligen behövs i det här landet med tanke på allt som sker runt om i världen. Vi behöver människor som kan sköta vårt jordbruk. Vi behöver människor i framtiden som driver jordbruk. Vi behöver de här skolorna. Att de klassas som jordbruksverksamheter är för mig obegripligt.

Varför ska kommunerna gå till domstol? EU får väl hantera saken om de bedömer att det behövs! Sverige får i så fall ansvara för den andra delen.

Jag uppfattar det som att ministern är medveten om problemen, och jag hoppas verkligen att ministern också adresserar dem. Det är precis som min kollega säger: Det är skillnad på 2 miljoner och 20 miljoner om en kommun ska fortsätta med en skola eller lägga ned den.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag hade tänkt skriva en interpellation själv, men när jag såg att min kollega Eva Lindh hade gjort det tänkte jag att det vore bra att ta det på en gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade förstås hoppats att ministern skulle komma med ett annat svar. Jag kommer också från en kommun som drabbats av detta, Örebro kommun. Låt mig berätta om det som verkligen känns konstigt, som om någon tappat bort förståndet på vägen.

Örebro kommun väntade sig 20 miljoner kronor i stöd. De får 2 miljoner kronor. Varför? Jo, för att någon har fattat beslutet att Örebro kommun är en jordbruksverksamhet, kanske en bonde. Hela grejen känns väldigt konstig. Örebro kommun, som egentligen tar hand om skolor och sjukvård, räknas som en bonde för att de råkar ha några kor. Dessa kor är inte ens för jordbruk; de används för större projekt för att göra kommunen grönare och mer levande samt i skolan. Just därför har man tappat stöd: Man har ett naturbruksgymnasium.

Att beslutsfattare inte ser skillnad mellan kommun- och jordbruksverksamhet är för mig oförståeligt.

Det som känns ännu värre är att när vi frågar regeringen och ministern svarar de att problemet är EU och att det därmed ligger på Skatteverket och domstolarna, i stället för att faktiskt försöka adressera det som är problemet. Just det behöver regeringen göra.

Ministern nämner att regeringen är bunden av EU-regelverk och nationella lagar. Det är sant. Det förstår jag fullständigt. Men det är också regeringens ansvar att se till att regler och lagar tillämpas på ett rättvist och rimligt sätt. När det uppstår situationer som de här kommunerna och regionerna, bland annat Örebro, har råkat ut för kan man inte bara hänvisa till regler. Regeringen måste också adressera problematiken. Det behövs en insats för att korrigera det som blivit fel.

Det gäller inte bara Örebro. Som min kollega nämnde har flera kommuner och regioner drabbats. Jag har tagit del av det brev som ministern har fått av de drabbade kommunerna. Jag har också tagit del av svaret. Därför känns det ännu värre att regeringen inte adresserar problemet. Som min kollega nämnde handlar det om pengar som skulle gå till kommunal verksamhet och som behövs i skolan, vården för våra äldre etcetera.

Jag kommer inte att upprepa frågan, men jag skulle vilja fråga ministern vad man avser att göra för att korrigera det problem som kommunerna har stött på. Det behöver göras, och det är regeringens ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Jag försöker att belysa den mänskliga delen bakom alla de siffror vi talar om. När vi överväger bistånd till krigszoner och till Palestina måste vi också reflektera över den verkliga inverkan.

Bistånd för mig är inte bara en siffra. Det är miljontals människor som behöver det för sin överlevnad. För en ung flicka i Gaza är det biståndet och den skolgången kanske det viktigaste hon kan få för att få ett hopp om livet och framtiden. Det är ett steg mot en ljusare framtid. En familj i ett flyktingläger är inte en siffra i en biståndsrad. Det är människor som varje dag behöver det för att överleva. Jag vet det, fru talman. Jag har sett det med mina egna ögon. Jag vet vad bistånd och svenskt bistånd betyder.

Som en påminnelse om vårt gemensamma ansvar vill jag bara berätta om en ung pojke i det krigsdrabbade och dessutom belägrade Sarajevo. Där som i Gaza var bistånd ofta skillnad mellan liv och död. Den pojken fann hopp i en burk svensk kalops. Han såg svenska flaggan och tänkte: En dag ska jag förhoppningsvis se världen, och framför allt skulle jag vilja se Sverige. Den pojken bor i dag i Sverige och bidrar till vår välfärd. Även hans skattepengar bidrar till bistånd och till Gazas barn.

(Applåder)

Fru talman! Jag har många gånger träffat människor som bekräftat för mig vad Sveriges bistånd betyder. Dessa vittnesmål har övertygat mig om att ett av de kraftigaste instrumenten för att ge människor hopp i krigsdrabbade områden är just bistånd. Jag minns en kvinna som berättade för mig hur man i krigets Bosnien letade efter fordon med svensk flagga - där visste man att man kunde få hjälp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst kan vi alltid ifrågasätta vart biståndet går, men just nu lider den palestinska befolkningen, kvinnor och barn, något oerhört. Hur säkerställer vi att denna paus inte skadar civilbefolkningen, som redan är i desperat behov av hjälp? Ministerns betoning av översyn av biståndet är viktig, men vi behöver säkra att pausen inte fördröjer eller förhindrar akut och nödvändig hjälp. Det är nödvändigt att vi balanserar transparensen mot omedelbara behov som människor just nu har på Gaza.

I dag hade vi en debatt med utrikesministern där mantrat var tvåstatslösning. Visst - vi är säkert överens om detta i den här kammaren. Men, fru talman, det man säger behöver också följas av det man gör. Just nu ser jag inte att regeringen gör något i frågan. Jag har inte sett några initiativ från regeringens sida gällande detta. Det behövs en tydlig och slagkraftig plan för hur vårt bistånd kan bidra till att främja fred och säkerhet - och tvåstatslösningen - i den här regionen.

Slutligen vill jag säga att vi alltid måste ha de mänskliga aspekterna av biståndet i åtanke. Varje beslut vi tar får direkta konsekvenser för människornas liv i dessa fruktansvärda krig. I slutändan finns det en oerhörd risk att många barn på Gaza inte kommer att få den framtid som de förtjänar och som Ola Möllers barn får här i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Det verkar som att de moderata ledamöterna sitter på öronen och inte lyssnar på vad vi säger i den här kammaren. Vi har alla - nästan - fördömt det som har hänt och Hamasattacken den 7 oktober, men inte med ett ord har Moderaterna fördömt att Gaza just nu är barnens kyrkogård. Över 10 000 barn har dött. Det är inte vi som säger detta, utan det är Amnesty International som har tittat på olika anklagelser. I samband med nio flyganfall har Amnesty funnit att Israel har bombat civila mål på natten. Det är en direkt krigsförbrytelse enligt den internationella rätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I ett specifikt fall slog israeliska styrkor till mot ett bostadshus på Gazaremsan, där 15 familjemedlemmar, inklusive sju barn, dödades. Överlevande vittnar om att det inte kom några varningar från IDF. Amnesty kunde inte hitta ett enda militärt mål i närheten av huset.

Dessa rapporter och anklagelser är mycket allvarliga och belyser behovet av oberoende utredningar. Det är ju detta vi har pratat om hela tiden, och vi hoppas att utrikesministern också vill att sådana ska genomföras. Därför säger jag, precis som min kollega Johan Büser, till utrikesministern att vi står bakom honom om han kräver detta i den internationella rätten. Vi kommer att stötta ministern när han kräver att oberoende utredningar görs i Gaza.

(Applåder)

Fru talman! Krig är helvete. Det vet jag, och det vet mina landsmän som för 30 år sedan flydde - bland annat hit till Sverige.

Den humanitära krisen i Gaza, där över 25 000 människor, framför allt kvinnor och barn, har mist sina liv, måste få oss att reflektera över vår egen roll och våra värderingar som nation. Det är tydligt att Sveriges nuvarande hållning gentemot konflikten mellan Israel och Palestina kräver en djupgående omprövning, särskilt i ljuset av rättsstatens principer om mänskliga rättigheter.

Israel har som ockupationsmakt ett ansvar för att följa internationell rätt. Rapporter om överdrivet våld, förstörelse av civil infrastruktur och andra allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter kan inte ignoreras. Sverige, som är känt för sitt försvar av mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, måste ta tydligare och mer kraftfull ställning mot dessa kränkningar.

För det första måste Sverige kräva omedelbar vapenvila av Israel och att Israel respekterar sina internationella åtaganden. Det innebär att säkerställa skydd för civilbefolkningen i de ockuperade områdena och att ge omedelbar och obehindrad tillgång till humanitär hjälp. Vi måste också fördöma och arbeta för att motverka den pågående expansionen av israeliska bosättningar på ockuperad mark. Det är en handling som strider mot internationell rätt och försämrar möjligheterna till en hållbar fred.

För det andra bör Sverige aktivt bidra till de internationella ansträngningarna för att hitta en rättvis och varaktig lösning på konflikten. Detta innebär att stödja en tvåstatslösning där båda parter kan leva i fred och säkerhet. Vi måste också arbeta för att hålla båda parter ansvariga för sina handlingar och säkerställa att framtida förhandlingar präglas av respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Sveriges röst och handlingar på den internationella arenan är avgörande. Det nämndes också i ett tidigare anförande. Vi kan inte längre stå passiva inför den pågående konflikten och det dagliga lidandet för palestinierna, men också för en hel del israeler. Det är vår skyldighet att aktivt främja fred, rättvisa och mänskliga rättigheter.

Jag uppmanar därför regeringen att ompröva och stärka sin hållning i denna konflikt i enlighet med Sveriges värderingar som en nation som respekterar och försvarar internationell rätt och mänskliga rättigheter. Därför måste regeringen förändra sin nuvarande hållning och vidta konkreta åtgärder för att på ett effektivt sätt adressera kränkningar av mänskliga rättigheter och den humanitära kris som just nu pågår i Gaza.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att statsrådet är angelägen om att det går bra i byggbranschen och att vi får en byggboom så småningom.

Jag kan inte låta bli att kommentera ledamoten Hedlunds olika påståenden. Kanske har statsrådet begärt att Roger Hedlund ska vara här och hjälpa till i debatten. Låt oss för en gångs skull fråga vad som är fakta respektive fiktion. Det byggdes 400 000 bostäder under förra regeringen. Det byggdes 200 000 under Reinfeldtregeringen, alltså hälften så många. Det byggdes förra året 60 000 bostäder. I år kanske det byggs 25 000 och nästa år kanske 19 000. Det är fakta.

Hela branschen, inklusive byggföretagen, fastighetsägarna, Hyresgästföreningen etcetera säger att regeringen inte gör tillräckligt för att vi ska få bostadsmarknaden att fungera. Och vi tappar värdefull tid när människor nu kommer att försvinna från branschen.

Nej, jag har inte så höga förväntningar. Men jag hoppas att jag har fel.

Jag vill också säga att i dessa tider när vi närmar oss julen blir det mer påtagligt hur viktigt det är att vi arbetar tillsammans för att stötta och stödja byggbranschen. Dess hälsa och robusthet är avgörande för vårt lands ekonomiska välmående.

Med detta i åtanke vill jag passa på att önska statsrådet, hans stab och alla andra här en god jul. Jag hoppas att denna högtid bringar hopp och förnyad energi, så att vi tillsammans kan möta de utmaningar som vi har nästa år.

Herr talman! Först ska jag säga att jag har absolut inga förväntningar på den här regeringen, som stöds av Sverigedemokraterna.

Problemet är kanske inte att jag inte har några förväntningar utan att hela byggbranschen och byggsektorn och alla andra inte längre har några förväntningar över huvud taget på regeringen. Det är bara att googla, så får man se vad byggbranschen säger om den här regeringen.

Jag nämnde inte något om boendesegregationen i mitt förra inlägg, så jag vill säga några saker nu.

En av de främsta drivkrafterna bakom boendesegregationen är förstås bostadsbristen. När det finns en brist på överkomliga bostäder tvingas låginkomsttagare och marginaliserade grupper till vissa områden.

Vi behöver en omfattande plan för att bygga fler överkomliga bostäder. Även statsrådet nämnde i sitt svar att vi behöver blandat boende. Det är av största vikt, och vi behöver hjälpas åt för att nå blandat boende.

Bristen på bostäder förvärrar inte bara boendesegregationen utan också de ekonomiska och sociala klyftorna i vårt samhälle. Segregerade områden lider ofta av brist på investeringar i infrastruktur och offentliga tjänster. Detta inkluderar allt från kollektivtrafik till utbildning och hälsovård.

För att bekämpa boendesegregationen måste vi också se bortom fysiska strukturer och adressera sociala frågor. Detta inkluderar att främja integration genom utbildning, arbetsmarknadsåtgärder och gemenskapsbyggande aktiviteter. Regeringens nuvarande strategi saknar en tydlig plan för dessa viktiga sociala insatser.

Visst spelar kommunerna en nyckelroll i att hantera boendesegregation. Det är därför vi har föreslagit stöd till kommunerna för att de ska kunna utveckla och bryta segregationen. Vi menar att regeringens nuvarande åtgärder är kortsiktiga och saknar en långsiktig vision.

Statsrådet har tidigare framhållit vikten av att bekämpa inflationen. Men då måste vi fråga oss hur vi väger detta mot de omedelbara behoven hos de människor som i dag kämpar för att få mat på bordet. Är inte deras välbefinnande lika viktigt som att bekämpa inflationen?

Vi står nu inför en julperiod där många familjer känner osäkerhet och oro, inte bara för sin ekonomiska framtid utan också för sin grundläggande trygghet i vardagen.

Visst behöver vi långsiktiga planer. Jag vet att bostadsministern har sagt många gånger här i kammaren att man är nöjd med den majoritet man har. Men jag vill en gång till, för alla i Sverige, säga till bostadsministern att vi socialdemokrater är beredda att prata och diskutera långsiktiga lösningar.

I dag kom det nämligen en rapport om hur det ser ut. Ministerns parti kanske inte finns i riksdagen nästa mandatperiod. Låt oss jobba tillsammans för att faktiskt få långsiktiga åtgärder när vi har chansen att göra det!

Herr talman! Jag vill först ta ett ögonblick för att hedra minnet av de byggnadsarbetare som omkom förra veckan. Deras bortgång är en påminnelse om de verkliga människorna bakom de siffror vi diskuterar i dag. Mina tankar går förstås till deras familjer och nära och kära.

Tack, statsrådet, för svaret! Det är dock med en känsla av djup besvikelse jag måste konstatera att regeringens föreslagna åtgärder för att möta den akuta bostadskrisen är långt ifrån tillräckliga. Vi står inför en kris som kräver mer än bara ord - det krävs handling.

Regeringens förslag om att stimulera omvandlingen av kontorslokaler till bostäder och planläggning för kommuner med en total budget på 80 miljoner kronor är otillräckligt för att göra en verklig skillnad. Denna summa är en droppe i havet när den ska delas mellan 290 kommuner. Vi behöver en mer mångfasetterad strategi som inkluderar byggande av nya bostäder.

När vi ser Boverkets prognos för i år, som förutspår att endast cirka 27 000 bostäder kommer att påbörjas, vilket är en minskning med 55 procent jämfört med förra året, blir det uppenbart att regeringens nuvarande åtgärder inte är tillräckliga. För 2024 är prognosen ännu dystrare, endast cirka 19 500 bostäder. Detta är långt ifrån de 67 000 bostäder som behöver byggas.

Vi står inför en kris där varsel och konkurser ökar dramatiskt inom byggbranschen. Vi måste gå tillbaka till 90-talskrisen för att hitta liknande siffror som för oktober och november i år. Denna situation innebär inte bara uppenbara problem för bostadssökande utan kommer också att ha en starkt negativ påverkan på jobb och tillväxt. Sverige blir fattigare.

Den negativa utvecklingen drivs förstås av omvärldsfaktorer som kriget i Ukraina, hög inflation och stigande räntor. Men regeringens passivitet givet dessa faktorer är verkligen anmärkningsvärd. Det lilla man har uträttat har varit otillräckligt och framför allt i vissa stycken felaktigt. Det tydliga exemplet är avbrutna Sverigeförhandlingar och borttagande av investeringsstöd. Båda dessa beslut fattades i ett läge då vi var på väg in i en lågkonjunktur, och de har sannolikt starkt bidragit till den tvärnit som råder i bostadsbyggandet.

Det här är den värsta byggkrisen sedan 90-talet. Om ingenting görs kommer bostadskrisen att permanentas på en hög nivå för lång tid framöver. Konsekvenserna blir stora, och färre kommer att kunna flytta för att ta jobb eller utbilda sig. Det påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Färre unga kan flytta hemifrån. Våldsutsatta kvinnor kommer att stanna kvar i våldsamma relationer. Och regeringens svar på detta är 80 miljoner kronor att fördela på 290 kommuner. För mig är det inte seriöst.

Hur många nya bostäder, bostadsministern, förväntas byggas med den föreslagna stimulansen på 80 miljoner kronor? Hur många fler bostäder kommer att byggas med förslaget om ägarlägenheter? Hur många fler bostäder kommer att byggas med hjälp av det högre rotavdraget? Jag hoppas verkligen att statsrådet har siffror på det.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för inlägget.

Jag förstod att detta skulle handla om invandrare och hur de sätter press på våra kommuner. Jag har därför tittat på statistiken, och jag sa till statsrådet att jag på senaste tiden har varit ute i kommunerna. Bara i Örebro län är det fyra av tolv kommuner som har problem med social dumpning.

Jag har roat mig med statistiken från Arbetsförmedlingen, tyvärr inte för i år men för förra året. Den visar att i Ljusnarsberg - där ligger bland annat Kopparberg - är 5,9 procent av de inrikes födda arbetslösa. Det är direkt kopplat till social dumpning, enligt Arbetsförmedlingen. I Hällefors, som är en likadan kommun, är 4,2 procent av de inrikes födda arbetslösa. I Degerfors, som också är en av dessa kommuner, är det 4,7. Då ska man veta att snittarbetslösheten i Örebro län är 3,7 procent, och man kan säga att det är samma i riket.

Detta är alltså inte längre en fråga om migration och hur många människor vi tar emot, utan det är ett medvetet val av rika kommuner att dumpa de sämst ställda - inklusive barn och familjer - i kommunerna som har svårigheter. Jag hoppas verkligen att statsrådet tar på största och fullaste allvar att de kommuner på landsbygden som har det svårt nu också blir drabbade genom att andra kommuner skickar människor vidare. Det sätter hela kommuner i otroligt stora svårigheter; som jag nämnde gäller det alltifrån skolan, socialtjänsten och sjukvården till busstrafik och skjuts till skolan - allt.

Detta är alltså inte längre en fråga om invandrare och migration, utan det är en fråga om social dumpning bland våra kommuner.

Fru talman! Jag tackar min kollega Eva Lindh, som har framställt denna interpellation. Vi har tidigare debatterat denna fråga, och jag har också ställt frågor. Jag tog därför fasta på uppmaningen från statsrådet att jag skulle titta hur det ser ut i kommunerna. Under sommaren har jag därför rest runt lite grann och träffat chefer och andra i de kommuner som är drabbade av social dumpning.

Det är tydligt från dessa kommuner att social dumpning får allvarliga konsekvenser. Vi har hört om hur en överbelastad socialtjänst kan leda till längre handläggningstider, minskad tid för att förebygga och risk för att barn hamnar i kläm. Våra barn förtjänar bättre.

Framför allt kommunerna på landsbygden tvingas nu att ta emot dessa socialt utsatta människor, och detta i ett läge där kommunerna måste spara. Att plötsligt tvingas hantera en inflyttning av människor med behov av stöd och hjälp kan göra att alla kommunala tjänster blir sämre. Barn är särskilt sårbara. Att belasta socialtjänsten ytterligare kan äventyra deras välbefinnande. Vi behöver skydda våra barn och dem som behöver hjälp.

Därför blir det problematiskt när regeringen lägger ned utredningen om social dumpning och inte gör någonting med tilläggsdirektivet så att detta blir genomlyst.

Tänk er en kommun som snabbt får en ökad befolkning med stora sociala utmaningar. Denna förändring kan sätta enorm press på våra kommuner, vilket påverkar oss alla. Ett område som påverkas särskilt är skolan i och med inflyttning av barn med sociala behov eller barn från socioekonomiskt utsatt bakgrund. Detta kommer att göra att skolan behöver göra andra saker och omprioritera. Det kan leda till överfulla klassrum, minskat stöd till alla barn och en utmaning att möta varje elevs behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sjukvårdssystemet är inte heller immunt mot effekter av social dumpning. Det säger alla kommuner. När stora grupper med hälsoproblem plötsligt kommer kan det belasta sjukvården. Och vad händer då? Väntetiderna ökar, och tillgången till vård sämre. Detta kan i förlängningen äventyra också kvaliteten på vården.

Mångfald och integration är hjärtat i vår samhällsgemenskap. När resurserna inte räcker till för att stödja integrationen av nya invånare i kommunerna leder det till ökad segregation. Det ser vi överallt. En brist på inkludering kan i sin tur underminera hela detta samhälle.

Fru talman! Det är tydligt att social dumpning har en djupgående påverkan på vårt samhälle. Det är vår gemensamma plikt att arbeta för att hantera och mildra dessa konsekvenser. Det gör man genom att fördela våra resurser rättvist och effektivt. Därför är det olyckligt när man lägger ned en utredning som nu kunde ha visat oss vad vi behöver göra. Denna utredning skulle ha kommit nu i oktober, om jag minns rätt. Det är därför som vi fortsätter att ställa frågor till statsrådet. Vi socialdemokrater kommer inte att sluta att ställa frågor.

Den fråga som jag har är: Finns det någon plan från regeringen att faktiskt ta detta problem på allvar?

Den beskrivning som jag just nu har gjort och som jag har fått av kommunerna i Örebro län, är det en beskrivning som statsrådet känner igen?