Fru talman! Denis Begic har frågat mig om jag anser att de nuvarande och föreslagna åtgärderna i de utredningar och direktiv som jag nämnt i ett tidigare frågesvar kan underlätta hanteringen av övergivna fastigheter. Denis Begic har vidare frågat mig om det finns planer på att införa specifika lagförslag eller regler som ger kommunerna ökade befogenheter att snabbt agera mot övergivna och förfallna fastigheter. Dessutom har Denis Begic frågat mig hur jag bedömer att de nya förslagen påverkar kommunernas möjligheter att proaktivt hantera och utveckla fastigheter, särskilt med tanke på övergivna eller icke underhållna fastigheter som negativt påverkar lokal samhällsutveckling. Avslutningsvis har Denis Begic frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att kommunerna har tillräckliga resurser och befogenheter för att hantera och revitalisera förfallna fastighetsbestånd för att främja social och ekonomisk välfärd inom sina gränser.

Inledningsvis vill jag säga att jag delar Denis Begics bild av att det är viktigt att komma åt problemet med övergivna och förfallna fastigheter. Alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt och attraktivt.

Byggkontrollutredningen föreslår i betänkandet Ordning och reda - förstärkt och tillförlitlig byggkontroll en förstärkt kontroll under förvaltningsskedet i syfte att kravet på underhåll verkligen efterlevs.

I betänkandet föreslås att det införs ett nytt verktyg i systemet som ska benämnas kontrollföreläggande. Ett kontrollföreläggande ska ge byggnadsnämnderna möjlighet att förelägga byggnadsverkets ägare eller nyttjanderättshavare att se till att byggnadsverket kontrolleras för att säkerställa att de krav på underhåll som redan nu gäller uppfylls. Betänkandet har remitterats, och remisstiden gick ut den 26 april. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Men det är inte bara tekniska aspekter som måste upprätthållas. En byggnad finns i ett sammanhang och är beroende av hur omgivningen fungerar.

Boverket gjorde 2021 en kartläggning av svenska erfarenheter av lokal, långsiktig och platsbaserad samverkan mellan fastighetsägare, näringsidkare och det allmänna i syfte att bekämpa utanförskap, skapa tryggare bostadsområden och stärka det lokala näringslivet. Kartläggningen pekar på att det är viktigt att stödja den formen av lokal platssamverkan och att branschorganisationer, myndigheter och intervjupersoner med erfarenhet av olika platssamverkansformer ser ett behov av platssamverkan.

Regeringen har genom kommittédirektivet Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön tillsatt en utredning som ska analysera och föreslå i vilken omfattning samverkan ska vara obligatorisk mellan det offentliga och fastighetsägare i syfte att stärka tryggheten i den byggda miljön. Uppdraget ska redovisas senast den 17 januari 2025.

Vidare beslutade regeringen i juni 2022 kommittédirektivet En ny förköpslag, som sedermera fick en delvis ändrad inriktning genom tilläggsdirektiv som beslutades i maj 2023. Tilläggsdirektiven innebär bland annat att utredaren ska föreslå en förköpsgrund som underlättar det civila försvarets skydd respektive möjliggör för kommunerna att motverka organiserad brottslighet. Utredningen ska redovisas senast den 1 juni 2024. Regeringen kan inte föregripa utredningens förslag eller resonemang. Det ska dock noteras att det i dag inte finns någon gällande förköpslag, varför de kommande förslagen från utredningen rimligen inte kan medföra någon försämring avseende förköpsrätt.

Regeringen utesluter inte ytterligare initiativ framöver för att komma åt problemet med övergivna fastigheter.

Fru talman! Ledamoten ställer frågor om fastighetsägare som inte följer de krav på tillsyn som redan finns, om vad som skulle bli nästa steg om det kontrollföreläggande som föreslås av Byggkontrollutredningen skulle komma på plats och om vilka verktyg det finns.

Det finns ju ett verktyg i nu gällande lagstiftning. Kommunen kan med stöd av gällande lagstiftning expropriera grovt vanvårdade fastigheter. Enligt 2 kap. 7 § expropriationslagen ges verktyg för tvångsvis övertagande, företrädesvis av det allmänna från en enskild, av vanvårdade fastigheter.

När det gäller frågan om platssamverkan är det ju så, fru talman, att jag inte kan uttala mig i enskilda fall. Jag svarar på frågan när det gäller vanvårdade och övergivna fastigheter. Där är det viktigt att se vad man kan göra för att fastighetsägare som inte tar sitt ansvar på frivillig väg ska vara med i platssamverkan.

För att lyfta ett område och bidra till ökad trygghet är utredningens syfte att ta fram ett författningsstöd som sätter ett ansvar som också blir obligatoriskt och ta fram ett förslag på hur ett sådant ska se ut. Det är det som utredningen arbetar med.

Ledamoten tar också upp förköpslagen och revideringen av den i sin interpellation, fru talman. Någon sådan möjlighet finns inte i dag, så det kan knappast bli sämre med den mycket tydliga fokusering som regeringen i tilläggsdirektivet har gjort på civilförsvarets behov och kampen mot den organiserade brottsligheten.

Jag är, fru talman, lite nyfiken på vilken av de förköpsgrunder som fanns i direktivet innan vi lade fram tilläggsdirektiv som hade träffat den situation som avses. Det fanns inte med någon specifik förköpsgrund för just övergivna fastigheter, utan den fokusering som nu görs gäller organiserad brottslighet. Man kan inte, fru talman, på generell nivå utesluta att fastighetsbeståndet används som en del av organiserad brottslighet. Jag kan inte föregripa den utredningen, men detta gör att man får ett tydligare fokus på just organiserad brottslighet och dess användning av fastighetsbeståndet och på möjligheterna att där gå in och använda förköpslagstiftningen.

Oavsett förköpslagstiftningen och vilka olika grunder som finns för den är detta möjligt först när en fastighet är ute till försäljning. Jag kommer därför tillbaka till nu gällande lagstiftning, fru talman, där expropriationslagen ger verktyg för tvångsvis övertagande av exempelvis vanvårdade fastigheter. Kommuner har redan i dag möjlighet till detta enligt gällande lagstiftning.

Fru talman! Jag uppskattar genuint ledamotens engagemang i frågan. Som jag sa inledningsvis i mitt svar delar jag bilden att det är viktigt att komma åt problemet med övergivna och förfallna fastigheter. Det påverkar lokalmiljön. Det kan uppstå risker och otrygghet - det finns olika exempel på detta. Även om jag inte kan uttala mig om enskilda fall ska alla människor självklart ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt, trevligt och attraktivt. Detta är därför angeläget.

Jag har inte på något sätt sagt att marknaden ska lösa detta själv, som ledamoten påstår. Tvärtom är utredningsuppdraget gällande platssamverkan ett sätt att inte låta allt detta ske på frivillig grund. I stället vill vi ta fram ett förslag till hur ett obligatoriskt ansvar skulle kunna se ut. Det blir, som jag ser framför mig, tillämpbart i områden där det kanske finns aktörer som tar ansvar men en fastighetsägare som inte gör det och som därmed drar ned ett områdes attraktivitet och trygghet. Där behövs en möjlighet till ett obligatorium, och det är detta som nu utreds. Det är möjligen inte tillämpbart i alla situationer, men det är en viktig del i arbetet kring fastigheter.

När det gäller förköpslagstiftningen och den utredning som nu arbetar utifrån det tilläggsdirektiv som regeringen beslutat om är det, som vi ser det, viktigt att fokusera på organiserad brottslighet och på civilförsvarets behov.

Den fråga jag ställde tidigare hänger lite grann i luften. Det var inte fritt fält, så att säga, för kommunerna, utan det fanns förköpsgrunder som även den förra regeringen hade med i direktiven till utredningen. Jag är nyfiken på att höra från ledamoten vilken av förköpsgrunderna i det tidigare direktivet som hade träffat de specifika situationer som denna interpellationsdebatt handlar om.

När det gäller fortsatta samtal för att förstå varandra är jag förstås inte emot det. Detta är en viktig fråga. Om ledamoten har identifierat något när det gäller gällande lagstiftning kring expropriationslagen och möjligheten att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter är jag förstås beredd att lyssna, fru talman. Men det finns alltså en lagstiftning som kommunerna kan använda och luta sig mot för att expropriera grovt vanvårdade fastigheter. Behöver den enligt ledamotens uppfattning förändras eller förstärkas är jag i denna interpellationsdebatt beredd att lyssna för att få höra vilken typ av åtgärder ledamoten ser skulle behövas.

Det finns enligt expropriationslagen en möjlighet att med tvång ta över en vanvårdad fastighet utan att vänta på att den kommer ut till försäljning, som ju förköpsgrunden per definition kräver. Här handlar det om att snabbare än via förköpslagstiftningen kunna ta över vanvårdade fastigheter. Det finns redan i dag en lagstiftning som ger kommuner denna möjlighet.

Fru talman! Jag återkommer till förköpsgrunderna. De grunder som förra direktivet slog fast att utredningen skulle titta på handlade om förköpsgrund som underlättar förvärv av nyckelfastigheter för att möjliggöra företagsetableringar och företagsexpansioner för markåtkomst till samhällsviktiga klimatanpassningsåtgärder, för att minska och motverka segregation och utforma och underlätta för informationsinhämtning om fastighetsmarknaden.

De förköpsgrunder som fanns där handlade om nyckelfastigheter, företagsetableringar och klimatanpassningsåtgärder och om att minska och motverka segregation. Utöver det fanns också det vi förstärkte, nämligen det civila försvarets återuppbyggnad och utveckling. I tilläggsdirektivet lade vi även till arbetet mot organiserad brottslighet, när vi tog bort de övriga.

Ingen av dessa ger dock någon direkt koppling till övergivna fastigheter, fru talman. Det är därför jag tidigare ställde en fråga till ledamoten om vilken av de tidigare förköpsgrunderna som hade träffat den situation som vi nu diskuterar. Det är därför jag hänvisar till nu gällande lagstiftning med expropriationslagen, som ju ger möjlighet och verktyg för kommuner att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter.

Fru talman! Jag uppfattar alltså inte att just förköpsgrunderna, även de som den förra regeringen slog fast, skulle ha träffat de situationer som jag upplever att ledamoten har ett genuint engagemang för. Det är nog snarare expropriationslagen som ger kommunerna möjlighet att med tvång ta över vanvårdade fastigheter.

Jag välkomnar förstås vidare dialog kring detta. Det är viktigt att få bukt med problemen för att få en bättre fungerande situation för den här typen av åtgärder, men det finns redan en lagstiftning som kommunerna kan tillämpa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.