Tomas Kronståhl

Herr talman! I dag ska vi debattera fiskepolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 3, som handlar om att pausa det storskaliga trålfisket i Östersjön.

Det här blir min sista fiskedebatt i denna kammare. Jag måste börja med att konstatera att jag tycker att dessa debatter har varit både intressanta och lärorika. De har enligt min mening satt fokus på de problem och svårigheter vi har.

Jag tycker även att debatterna de senaste åren har varit mer resultatinriktade än tidigare, med större vilja att faktiskt lösa grundproblemen i dagens fiskeripolitik.

Jag kommer även i denna debatt att i mycket stora delar uppehålla mig vid det akuta och känsliga läge som vi har i Östersjön.

Herr talman! Östersjön är ett av världens mest känsliga hav. Övergödningen, klimatförändringarna och ett alldeles för hårt fisketryck har tillsammans pressat våra viktigaste fiskbestånd till akut hotade i princip i hela Östersjön. När viktiga nyckelarter som torsk, sill och strömming hotas till själva sin existens rubbas faktiskt hela havets näringskedja. Sill och skarpsill utgör viktig föda för väldigt många rovfiskarter, som vid brist på denna föda får väldigt svårt att klara själva sin existens men kanske framför allt att växa till sig och bli livskraftiga.

Den akuta situationen för fisken i Östersjön får, om vi inget gör, följder som sträcker sig bortom yrkesfisket och fisket. Ett hav utan liv vore ett fullständigt misslyckande för alla inblandade, inte minst för oss i politiken som faktiskt kan påverka och göra något åt denna situation. Vi är skyldiga att ta de varningssignaler vi får på allvar. Vi måste vägledas av både fakta och vetenskap och inte tillåta att kortsiktiga vinstintressen år efter år slår ut en långsiktigt hållbar förvaltning, som i detta fall är helt avgörande för alla inblandade – både för dem som önskar fortsätta fiska och för dem som värnar ett levande hav.

Hur vi agerar nu kommer att vara helt avgörande för om vårt älskade Östersjön i framtiden ska vara ett levande hav eller ett varnande exempel på vad som händer om ansvar och åtgärder ständigt skjuts på framtiden.

Internationella havsforskningsrådet, Ices, har under en följd av år varnat för en total kollaps för flera av bestånden. Trots vetskapen om detta faktum har man låtit det storskaliga pelagiska fisket efter djurfoder fortsätta.

Herr talman! Jag känner ett allt starkare stöd och intresse, inte bara från allmänheten, att med krafttag och reella åtgärder göra vad som krävs för att rädda våra fiskbestånd för framtiden. Det finns även ett allt starkare stöd för att skifta fokus för fiskeriförvaltningen, som i dag handlar om att till allra största del fiska till djurfoder med stora pelagiska trålare som fångar nästan 90 procent av all fisk i Östersjön. Dessa stora trålare skulle inte ens om viljan fanns ha möjlighet att lämna sin fångst i några svenska hamnar i Östersjön.

Vi socialdemokrater vill ta krafttag mot detta vansinniga rovfiske till djurfoder och ställa om till ett betydligt mer småskaligt och hållbart fiske med tydligt fokus på humankonsumtion, alltså mat på tallriken. Vi föreslår därför bland annat ett totalstopp och en paus för fisket med de stora pelagiska trålarna till dess att en tydlig återhämtning av både torsk och sill och andra hotade arter har skett och vi tydligt ser en livskraftig och förvaltningsbar population av dessa livsviktiga arter.

Herr talman! Framtidens fiskeriförvaltning ska, anser vi socialdemokrater, i alla svenska vatten i huvudsak vara fokuserad på fiske för humankonsumtion. Framtidens fiskeflotta i Östersjön måste, är vi övertygade om, utgöras av små och medelstora fiskefartyg som landar sin fångst i svenska hamnar, och fångsten måste till allra största del gå till humankonsumtion.

För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart fiske där fokus ligger på detta krävs naturligtvis en rad åtgärder som vi inom politiken inte bara har en möjlighet att genomföra utan även, som jag ser det, en skyldighet att genomföra.

En hel del har faktiskt gjorts för att tydliggöra situationen. Inte minst röstade regeringen och Sverige nej till EU:s fiskekvotsbeslut för 2026 eftersom dessa kvoter även denna gång var alldeles för högt satta. Det var väldigt bra, enligt mig, och ett tydligt ställningstagande som visar att vi förhoppningsvis på allvar har påbörjat arbetet med att ställa om fiskeripolitiken i Östersjön. Tyvärr räckte inte argumentationen till för att övertyga och/eller förändra beslutet om kvotfördelning. Därför krävs det nu krafttag nationellt för att mildra effekterna av ett alldeles för stort uttag, som annars påskyndar den redan akuta situationen.

På kort sikt måste vi helt stoppa det storskaliga pelagiska fisket för att få till en snabb återhämtning av sill och strömming till förmån för det nu hotade småskaliga kustnära fisket. Vår fångstrapportering måste bli bättre och säkrare. I dag får Sverige alltför ofta kritik för felrapportering. Det är en enkel åtgärd att införa kameraövervakning för att garantera tillförlitlig rapportering.

Vi måste även införa ett fiskestopp under tiden fisken leker och förökar sig. Det måste ske när det passar den aktuella fiskarten, inte när det passar någon annan.

En betydligt bättre och intensivare förvaltning av både säl och skarv är nödvändig, inte minst för det småskaliga demersala fisket.

På lite längre sikt måste vi reformera dagens fiskekvotsystem för att säkerställa en bättre balans mellan förutsättningarna i de olika haven samt dagens fiskemetoder.

Dagens kvotsystem MSY, maximal hållbar avkastning, är bevisligen inte en fungerande modell då just hållbarheten tycks ha väldigt ringa betydelse. Ett alternativ vore att införa en beredskapskvot på kanske 10–20 procent för att säkerställa beståndens storlek så att fisken kan nyttjas som ett viktigt livsmedel i händelse av krig eller kris.

För att på sikt få till en långsiktigt hållbar fiskeflotta i Östersjön är det avgörande att vi på olika sätt främjar investeringar i återuppbyggnad av landningsmöjligheter, mottagning och beredning i flera svenska hamnar längs Östersjöns kust – detta för att möjliggöra och säkerställa en livsmedelsproduktion som i en framtid även kan vara lönsam, både här hemma och som exportvara.

Avslutningsvis, herr talman: Om regeringen och riksdagen fattar de beslut som är nödvändiga för att rädda våra fiskbestånd i Östersjön och ge fiskeriförvaltningen en ny inriktning – som innebär att gå från fiske till djurfoder till att använda fisket i samtliga våra vatten till humankonsumtion och successivt bygga upp en inhemsk mottagning och beredning – är det min och vår övertygelse att fisket och fisken går en betydligt ljusare framtid till mötes.

Herr talman! Jag kan konstatera att det finns en ganska stark och stor politisk majoritet i Sveriges riksdag för att verkställa de åtgärder som krävs för vattenkraften.

Det som har skett är att regeringen har valt att senarelägga och stoppa den modernisering av vattenkraften som vi påbörjade redan under den förra mandatperioden. Då avsatte vi medel för att få till stånd viktiga vandringsvägar för fisken, åtminstone vid de vattenkraftverk som förstör mest. Det finns fler fiskarter än ålen som skulle gynnas av detta. Både lax, öring och andra vandringsfiskar skulle ha stor glädje av sådana vandringsvägar.

Jag kan hjälpa ledamoten med lite argument, om inte dessa argument räcker. När det gäller äganderätten har vi haft många diskussioner om skog och annat. Där har äganderätten varit väldigt viktig, herr talman, utifrån aspekten att vi inte ska ge oss in och beskära möjligheten att utveckla sin skogsgård eller lantbruksgård.

När det gäller äganderätten till vatten, till exempel de vatten som finns i närheten av vattenkraftverk, finns det säkert människor som har fiskerätt i dessa vatten, men det kommer ju ingen fisk dit. Det finns alltså ingen möjlighet att nyttja äganderätten där eftersom fiskarna helt enkelt inte kan ta sig förbi vattenkraftverken. Det är ett bra argument som ledamoten kan använda så att vi kan få till stånd fria vandringsvägar vid våra vattenkraftverk.

Herr talman! Jag tackar Victoria Tiblom för ett engagerat och bra anförande, och när det gäller ålfiskets betydelse delar jag ledamotens uppfattning till 100 procent. Jag står i nästan ständig kontakt med många av ålfiskarna i bland annat Blekinge, och deras problematik är svår. Ålen har ju minskat kraftigt, och vi har stora problem med återhämtningen. Ålen är krisdrabbad. Den är utsatt för fiske redan som liten glasål, så när den kommer till våra vatten och ska fiskas av våra fiskare är det ont om den. Därför har vi varit ganska restriktiva och stoppat ålfisket så långt det är möjligt. Det beviljas inte heller några nya licenser för ålfiske, men man kan möjligtvis ärva en licens.

Det absolut största hotet mot ålen är dock att det saknas fria vandringsvägar förbi vattenkraftverken. Sverigedemokraterna har ju varit väldigt lyckosamma i Tidösamarbetet när det gäller att få igenom sin politik. Om detta verkligen är er politik, kommer då vandringsvägar förbi vattenkraftverken att bli verklighet?

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Försvarsmakten anser att det är av nationellt intresse att säkerställa funktionella, robusta och långsiktigt hållbara anslutningar mellan Ostlänken och det befintliga järnvägssystemet i angränsande regioner. I detta ingår att Stångådalsbanan Kalmar–Linköping och Tjustbanan Västervik–Linköping ges systemmässigt fungerande och långsiktigt hållbara kopplingar till Ostlänken.

Min fråga är om det är ministerns och regeringens ambition och vilja att säkerställa att dessa banor får en funktionell anslutning till Linköpings framtida stationsläge.

Sedan vill jag ha svar på ytterligare en fråga. Min kollega Niklas Sigvardsson fick inte svar på sin fråga tidigare om regeringen är beredd att pausa införandet av effektavgifter här och nu för att underlätta för svenska hushåll.

Herr talman! Det är en bra diskussion och ett bra samtal. Det är kanske inte så mycket debatt, utan vi för snarare ett samtal. Det är lite skillnad mot den förra debatten.

Det finns för tillfället ett stort engagemang. Det har skett väldigt mycket de senaste åren, inte minst med tanke på krigen, det som händer i Ukraina och allt sådant. Vi har sett att vi måste se över vår egen försörjningsförmåga. Vi har sett att vi måste ta vara på de livsmedel som finns både i hav och på land.

Vi ser också att gränsvärden ser allt bättre ut för fisken i Östersjön. Jämför vi oss till exempel med Finland har de där inte alls samma restriktioner som vi har för den fisken, utan de ser den som en väldigt god och fin föda. Vi får hjälpas åt att marknadsföra den svenska fisken på olika sätt.

Med en bred utredning när vi ändå ska se över kvotsystemet 2030, när det väl är dags att reformera det, skulle vi kunna ha ett färdigt förslag. Det handlar om hur man får till ett fiske som inte hela tiden ligger på gränsen till utfiskning. Det ska finnas en marginal – man kan kalla det beredskapsmarginal eller vad som helst. Vi sparar kanske 10–15 procent, så att vi aldrig hamnar i ett akut läge.

Jag är också med på linjen när det gäller förvaltning av säl och skarv. Vi måste se till att vi får igång den förvaltningen. Det skulle påskynda tillväxten av fiskbestånden och framför allt förbättra fiskemöjligheterna för de små kustnära fiskarna som fiskar med nät. De har i dag nästan inte möjlighet att fiska med nät.

Sedan tycker jag att ministern, regeringen och kanske vi andra också ska försöka att få till stöd för en återuppbyggnad av landningsställen och mottagningshamnar i Östersjön. Det bästa vore, herr talman, om man kunde få till det i någon form av kooperation där fiskarna själva är delägare i dessa mottagningsstationer så att de inte blir sålda till Danmark eller något annat.

Herr talman! Jag tackar ministern för bra ambitioner i många stycken och bra svar i vissa stycken.

Östersjön är kanske världens känsligaste hav. Övergödning, klimatförändringar och ett alldeles för hårt fisketryck har tillsammans pressat våra viktiga fiskbestånd till den bristningsgräns som vi i dag ser. Jag kan villigt erkänna att jag sedan jag kom in i riksdagen har jobbat intensivt med de här frågorna. Jag tror och hoppas att jag har lärt mig väldigt mycket på vägen och inte är vilseledd på något sätt. Jag har lärt mig att det här är nyckelarter för själva existensen av havets näringskedja. Om vi skulle förlora dem skulle konsekvenserna sträcka sig längre än till fisket. Ett hav utan liv vore ett fullständigt misslyckande för oss alla, inte minst för oss inom politiken.

Herr talman! Att göra allt vi kan för att rädda fiskbestånden i Östersjön är enligt min mening inte längre valbart eller valfritt utan helt nödvändigt. Detta är alltså ingen partipolitisk debatt utan en väldigt viktig debatt för Östersjöns överlevnad.

Jag anser att vi måste ta de varningssignaler vi får på allvar. Vi måste vägledas av fakta och vetenskap och inte tillåta att kortsiktiga vinstintressen får slå ut långsiktig hållbarhet, som i detta fall är helt avgörande för alla inblandade, både dem som önskar fiska i framtiden och dem som värnar ett levande hav. Hur vi agerar nu kommer att vara avgörande för om Östersjön i framtiden ska vara ett levande hav eller ett varnande exempel på vad som händer om vårt ansvar för åtgärder skjuts på framtiden.

Herr talman! Jag vill inte på något sätt stå här och kritisera regeringen eller ministern obefogat. Mycket har gjorts som gått i rätt riktning. Precis som ministern framhöll sa man nej till EU:s kvotbeslut för fisket i Östersjön 2026 eftersom även dessa kvoter var satta alldeles för högt med tanke på det bestånd vi har i Östersjön. Det var ett modigt och bra ställningstagande som visar att vi nu på allvar håller på att ställa om fiskepolitiken i Östersjön.

Tyvärr räckte inte argumentationen till för att ändra EU:s beslut. Därför är det nu viktigt att vi agerar så mycket vi kan nationellt och på hemmaplan, samtidigt som vi fortsätter att föra dialoger med våra grannländer för att åstadkomma en långsiktig gemensam strategi för ett hållbart fiske i framtiden.

Herr talman! Jag ser och känner ett allt starkare stöd för att ta krafttag nationellt och vidta de reella åtgärder som krävs för att rädda dessa viktiga fiskbestånd för framtiden. Jag ser och känner även ett mycket starkt stöd för ett skifte från dagens fiskeriförvaltning, där det till mycket stor del handlar om att fiska för djurfoder med stora pelagiska trålare, som i dag inte ens har möjlighet att landa sin fångst i några hamnar i Östersjöns vatten. Framtidens fiske måste vara mer fokuserat på humankonsumtion, det vill säga mat på tallriken.

En reform av kvotfördelningen är nödvändig för att säkerställa en bättre balans mellan förutsättningarna i havet och dagens fiskemetoder. Dagens kvotsystem gynnar tyvärr storskaligt industrifiske, som vi vet går till djurfoder. Framtidens fiskeflotta i Östersjön anser vi ska bestå av små och medelstora kustfiskare som landar sina fångster i Sverige. En större andel av kvoterna ska gå till mat. Outnyttjade kvoter bör inte nyttjas alls. Detta skulle på sikt öka möjligheterna för svensk förädling och försäljning, kanske till och med export av fisk som livsmedel.

Kan minister Kullgren tänka sig att tillsätta en utredning med experter och parlamentariker som får till uppgift att försöka ställa om till ett långsiktigt hållbart fiske för humankonsumtion i Östersjön?

Herr talman! Tack, minister Kullgren, för svaret!

Jag vill börja med att ge en liten bakgrund till frågeställningen. Jag frågade ministern om han är beredd att vidta nödvändiga åtgärder för att rädda sill- och strömmingsbestånden i Östersjön. Som vi alla vet är sill och strömming viktiga grundpelare för allt liv i Östersjön och Östersjöns ekosystem. Tidigare har dessa arter även haft avgörande betydelse för våra kustsamhällen. Småskaligt fiske var en mycket viktig del av livsmedelsförsörjningen lokalt och regionalt och är inte minst en viktig del av den svenska kulturen.

I dag är tillståndet för flera fiskbestånd i Östersjön, och därmed för små kustfiskare, mycket kritiskt. Internationella havsforskningsrådet, Ices, har under många år varnat för en total kollaps för flera av bestånden, och i flera delar av Östersjön är sillen och strömmingen nu akut hotade. Trots vetskapen om detta faktum fortsätter det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön som nästan uteslutande fiskar till djurfoder.

Herr talman! Trots dessa upprepade varningssignaler, minskade kvoter och totalt fiskestopp för till exempel torsk ser vi inga större tecken på återhämtning. Det råder, som jag har sagt tidigare, totalt fiskestopp vad gäller torsk. Ändå fångades över 10 ton torsk 2025 som en bifångst, framför allt vid fiske av plattfisk. Om vi ska komma åt dessa problem måste det till ganska radikala åtgärder: antingen totalt förbud mot fiske av plattfisk eller att man använder fiskeredskap som gör att torsken klarar sig.

Allt i havet hänger samman. Om vi ska komma till rätta med återhämtningen för torsken måste vi kraftigt minska eller helt upphöra med det storskaliga fisket av sill och skarpsill. Under 2025 fiskade svenska fartyg upp 27 200 ton skarpsill, varav över 90 procent gick till djurfoder. Samtidigt fiskades det upp cirka 32 000 ton sill och strömming. 75 procent av den fångsten gick till djurfoder. Endast 2 700 ton av dessa 32 000 gick alltså till kustfisket, som fiskar för humankonsumtion, det vill säga till tallriken.

Det finns faktiskt nationella möjligheter, inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik, att kraftigt minska fisket av sill och strömming till djurfoder i Östersjön. Vi socialdemokrater har på grund av den rådande situationen för både sill och strömming och torsk i Östersjön föreslagit att under en period pausa och helt förbjuda det storskaliga fisket, som i huvudsak ändå går endast till djurfoder, för att se och säkerställa om det är möjligt att få tillbaka livskraftiga bestånd av dessa för Östersjöns överlevnad helt avgörande fiskarter.

Om vi väljer att göra det, herr minister, minskar vi fisket med 55 000 ton och säkerställer foder till såväl torsk som lax och annan rovfisk som försörjer sig helt och hållet på sill och skarpsill. Min övertygelse är att man då skapar bra förutsättningar för en ganska snabb återhämtning av samtliga hotade bestånd.

Man kan exempelvis också välja att arbeta med fördelning av fiskekvoter, geografiska begränsningar samt strikt skydd av lekområden. Även tidsbegränsade fiskestopp blir fullt möjliga åtgärder att vidta nationellt.

Är ministern beredd att påbörja en förändring även av dagens kvotsystem till förmån för fiske för humankonsumtion?

Herr talman! Min fråga går till landsbygdsminister Kullgren.

Jag vill hänvisa till ett mycket bra seminarium vi hade i går. Det handlade om vattenkraft och fiskvägar och besöktes av närmare 70 personer – mycket lyckat! Det handlade naturligtvis om hur många fiskar som får sätta livet till eftersom det inte finns vandringsvägar. Vi ser att både lax, ål och öring med flera arter krossas och dödas. För ålen är väl vattenkraften det största och farligaste hinder vi har.

Min fråga är om ministern och regeringen kommer att ta tag i denna fråga och sätta fart på arbetet med att modernisera och säkra vattenkraften så att vi får till fiskvägar, så att vi kan ha en ökad produktion av el men även ett modernt samhälle där fiskarna kan vandra. Det finns faktiskt pengar avsatta. Vad är anledningen till att ni inte sätter i gång det här arbetet?

Herr talman! Tack, ledamoten, för din vision av framtiden! Men du kan inte säga att det är ett skräckscenario att vi skulle få egen majoritet. Du sa ju tidigare att vår skogspolitik är ganska välkommen, och vi får väl hoppas att du står för det.

Jag tycker att det är viktigt att vi i vårt utskott för den här debatten på ett klokt sätt och försöker samla på oss så mycket kunskap om skog som vi kan. Det gör att jag känner mig ganska trygg i diskussioner med samtliga partier som vi kan tänkas samarbeta med. Vi har ju inte låst oss vid någonting, utan vi går till val som ett eget parti. Vi tycker att väljarna ska få säga sitt. Sedan kan vi tänka oss att samarbeta med nästan alla partier utom Sverigedemokraterna. Det är vad min partiordförande har sagt, och det står jag bakom.

Men vi står faktiskt för en politik som vi har en bred majoritet för även i det vi i dag kallar för oppositionen. Vi vill försöka få ut mer av skogen. Vi ska skapa mer av biobränslen och bioproduktion. Syftet är att bli ett hållbarare samhälle som är mindre beroende av oljestater och annat. Det är faktiskt en ganska intressant skogspolitik som skulle kunna ge betydligt fler arbetstillfällen och som vi skulle kunna kroka arm med många fler i. Vi ska förädla den råvara vi har på ett betydligt bättre sätt och skapa fler arbetstillfällen genom att producera mer av vår skog. Det tror jag att även Joanna och jag kan skaka hand på.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Joanna Lewerentz för frågan. Det var nog sista gången jag sa namnet – nästa gång säger jag ”ledamoten”, för efternamnet var svårt.

Ingen vet hur det ser ut efter valet. Skulle en lycklig fågel vara framme och ge oss 52 procent skulle vi kunna garantera att den skogspolitik vi rekommenderar och står för blir verklighet. Men jag kan i alla fall lugna ledamoten med att vi inte åter ska hamna i en situation där vi går ut och talar om att skog med biologisk mångfald och naturvärden ska tas över av staten utan att det förs en rimlig diskussion med ägaren.

Vi ska vara väldigt tydliga med att vi ska försöka utforma en skogspolitik som leder till variationsrikedom och biologisk mångfald. Som skogsägare ska man låta skogen växa tills den blir mogen och färdig. Tyvärr har väldigt många valt att avverka sin skog alldeles för tidigt – faktiskt främst de stora skogsbolagen, inklusive statens eget Sveaskog.

Hugger vi ned en skog som är 50–60 år gammal, herr talman, i stället för att låta den stå 90–110 år får vi 30–50 färre år av kolinlagring. Jag tror att det är viktigt att föra en diskussion och en debatt för att förklara vikten av att vi både brukar skogen på ett sådant sätt att den ger maximal kolinlagring och ser till att vi kan använda materialet på ett vettigt sätt.

Herr talman! Tack för frågan, Kjell-Arne Ottosson!

Jag tycker att det är viktigt, och grundlagsskyddet ses över nu. Jag kommer inte att gå före med några åsikter om det, utan anledningen till att jag tog upp frågan tidigare var att vi pratade om ersättning till skogsägaren i de fall man inte har möjlighet att bruka sin skog på grund av naturvärden eller andra värden som gör att staten har sagt stopp. Jag menade då att det tar tid om vi ska gå in och göra en grundlagsändring. Det tar ju två mandatperioder och krävs en ganska avancerad majoritet för att få igenom en grundlagsändring.

Jag tror alltså att det finns snabbare lösningar i form av smidigare formuleringar och ändringar i både texter och lagförordningar för att faktiskt nå vårt syfte betydligt snabbare. Det var min åsikt i den frågan. Jag tycker att det här ska bli mycket spännande. Jag följer utredningen nära, även om jag inte sitter med i den själv, och tycker att det är intressanta frågor och diskussioner.

Det handlar förstås också om viktning. När är det allmännas intresse så starkt att ägaren inte längre ska förfoga över sin äganderätt? Det är en väldigt intressant fråga som det finns all anledning att diskutera även i framtiden. Än så länge har jag ingen annan uppfattning än ledamoten Kjell-Arne Ottosson.

Herr talman! Tack för frågan, Kjell-Arne Ottosson! Det är alltid roligt att debattera med dig, även i den här frågan.

Jag kanske formulerar mig lite annorlunda, men i de flesta frågor står jag inte långt ifrån mitt partis åsikter. Det kan jag säga. Så är det även i den här frågan. Vi står verkligen för ett variationsrikt skogsbruk. Det är inte storebror staten som ska berätta vilket slags skogsbruk som ska bedrivas, utan precis som jag sa tidigare ska tusen vilda blommor få blomma. Man ser väldigt många små skogsägare som testar olika lösningar i sina skogar.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi har frihet under ansvar. Som jag sa tidigare ser vi också att det ger det bästa resultatet när det gäller produktion av virke som håller hög kvalitet, som kan användas till husbygge, som ökar kolinlagring och annat. Där står vi stadigt i vår åsikt.

När det gäller naturnära och hyggesfritt skogsbruk är det precis samma sak: Det kan finnas de som är intresserade av naturnära skogsbruk. Jag hade förmånen att få besöka en privat skogsägare i närheten av Tivedens nationalpark som bedriver naturnära skogsbruk, vilket var väldigt intressant. Vad jag förstod på skogsägaren var det också väldigt ekonomiskt. Han brukade alltså skogen utifrån förutsättningen att allt stod kvar tills träden var 75 centimeter grova i brösthöjd, vilket innebar att han fick väldigt bra betalt för sin skog. Det var en framgångsrik modell, tyckte han.

Herr talman! Tack, Helena Lindahl, för frågan och konstaterandet! Vi har, tror jag, i princip samma åsikt när det gäller detta.

Ofta har vi ett småskaligt skogsbruk som faktiskt levererar mer timmer än vad de stora skogsbolagen och även statens eget skogsbruk gör. Detta bevisar väl att det är om den enskilda skogsägaren själv får bestämma, testa, prova och avgöra vad som är bäst på den egna marken som vi ser det bästa resultatet.

Sedan tror jag att ambitionen hos alla skogsförvaltare egentligen är att träden ska växa tills de blir så stora och kraftfulla som möjligt, så att vi får produkter som det går att bygga hus, möbler och annat av. Då får vi också en längre tid med kolinlagring och annat. Det finns alltså bara positiva delar med frihet under ansvar här.

(Applåder)

(forts. § 12)

Herr talman! Tack, Helena Lindahl, för frågan! Vill du ha ett kort eller långt svar?

(HELENA LINDAHL (C): Du bestämmer. Du har två minuter.)

Nej, vi är inte för det. I mitt anförande hänvisade jag ganska mycket till familjeskogsbruk. Jag och vi är övertygade om att om vi har frihet under ansvar när det gäller äganderätten till skogen får vi också ett ganska brett system med olika brukningsmetoder. Jag tycker att det är skogens möjligheter eller förutsättningar som ska bestämma vilken sorts virkesproduktion vi ska ha i skogen.

Jag har tittat på brukningsmetoder som kallas för urskog. Det fungerar möjligtvis till viss del i granskog, men jag tror inte att det skulle passa särskilt bra när det gäller tall och andra trädslag.

Markens förutsättningar och skogsägarnas intressen, idéer och visioner ska få vara avgörande när det gäller vilka brukningsmetoder som ska användas. Sedan tror jag att det är oerhört viktigt att vi ökar kunskapen hos våra skogsägare, så att man ser möjligheter att alltid plantera rätt träd på rätt mark och så att man har en blandskog som både gynnar skogens tillväxt och ger foder till det vilda.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 5, om ägande, brukande och formellt skydd av skog.

Skogen är en av Sveriges viktigaste resurser. Cirka 70 procent av vårt lands yta består i dag av skog, som inte minst levererar cirka 185 miljarder kronor i exportintäkter. Skogen är en allt viktigare resurs för oss alla och berör oss alla i allt större utsträckning på olika sätt. Intresset för skogen ökar i hela landet och bland hela befolkningen. Det är bra och viktigt men faktiskt också en utmaning.

Skogen skapar jobb och tillväxt i hela landet och skulle kunna vara en framtida sysselsättning för många fler om vi kunde lyckas med att öka förädlingen, nyttjandet och intresset bland våra ungdomar för att pröva att utbilda sig, forska och jobba inom skogsnäringen.

I dag, herr talman, sysselsätter hela skogssektorn 140 000 personer, hävdar jag; vi har hört olika siffror. Inom själva skogsvården – röjning, plantering och naturvärdesskapande arbete – rör det sig nästan uteslutande om utländsk arbetskraft, cirka 97 procent. Här finns verklig potential och en möjlighet att öka antalet arbetstillfällen. Jag tycker att det nu är ett utmärkt tillfälle och läge att återinföra den satsning på beredskapsjobb som vi gjorde under förra mandatperioden för att både ungdomar och andra som i dag står utan sysselsättning ska kunna få ett bra instegsarbete.

Skogen är även en viktig möjliggörare i omställningen från fossila material och bränslen samt för att bryta oljeberoendet. Oljan får vi ofta från diktaturstater som vi inte vill ha att göra med eller vara beroende av. Vi tror att vi kan öka den inhemska produktionen av exempelvis flytande biodrivmedel och även bioenergi, som kan användas som ett komplement till eldrift och stärka vår egen försörjningsförmåga och energisäkerhet.

Men skogen har även mycket stor social och kulturell betydelse i det svenska samhället. Vistelse i skog och mark minskar bevisligen både stress, ångest och depression. Därför är det viktigt att vi värnar den svenska allemansrätten, som skapar möjligheter för människor att vistas i vår skog och natur. Det är ett viktigt ansvar även när vi brukar vår skog så att vi inte förstör de sociala värden som så tydligt är kopplade till vår kultur, historia och självbild.

Herr talman! Jag vill slå ett slag för det svenska familjeskogsbruket. Ofta har man brukat sina skogar i flera generationer, och kunskap och brukningsmetoder har gått i arv mellan generationerna. Detta har i många fall skapat dessa unika miljöer, där den biologiska mångfalden bevarats och finns.

Det småskaliga familjeskogsbruket skapar inga stora kalhyggen, utan man brukar sin skog långsiktigt och småskaligt oavsett vilken form av skogsbruk man bedriver. Familjeskogsbruket bidrar till biologisk mångfald genom variation när det gäller brukningsmetoder, trädslag och åldrar. Det skapar ett levande landskap, inte bara monokulturer med vissa trädslag.

När skogen ägs och brukas lokalt stannar också mycket av värdena kvar lokalt. Det ger jobb och uppdrag för entreprenörer lokalt och skapar arbetstillfällen och livskraft i samhällen och små byar. Detta kan utgöra skillnaden mellan en levande landsbygd och en avfolkningsbygd.

Herr talman! Skogspolitiken har tyvärr hamnat i en politisk skärningspunkt, där allt fler politikområden gör anspråk på både de värden som skogen skapar och den fantastiska koldioxidfälla den utgör medan den växer. Det finns politiska önskemål om att använda alltmer av skogen som en kolsänka för att minska trycket på andra viktiga klimatåtgärder som borde prioriteras högre. Samtidigt pågår debatten om att skydda så kallade urskogar, skogar med höga naturvärden och skogar med sällsynta växter eller fåglar inom ramen för det så kallade artskyddet.

Alla dessa olika värden som skogen skapar – ekonomi, biologisk mångfald, kolinlagring med mera – gör att det har uppstått olika målkonflikter. Politiken måste ta ett helhetsgrepp och säkerställa att lagstiftning och styrmedel lirar med varandra så att de blir tydliga, långsiktiga och förutsägbara för skogsägarna. Regeringen har tyvärr än så länge bara levererat en röra av utredningar. Vi måste få ett färdigt resultat.

Regeringens ambitioner när det gäller skogspolitiken var högt ställda. Statsminister Ulf Kristersson skickade till och med ut brev till landets skogsägare och lovade att de återigen skulle få möjlighet att bestämma över sin mark. Man lovade att lösa frågan om den kritiserade artskyddsförordningen och tillsatte en mindre utredning – tyvärr bakom stängda dörrar på Regeringskansliet.

Slutsatserna har, inte minst på grund av för lite insyn och delaktighet, blivit kraftigt kritiserade. Den viktigaste frågan gällande ersättningar är ännu inte löst. Man minskade det tidigare anslaget för ersättning till markägare och vill nu återställa det med 100 miljoner. Det kallar man för en satsning, men det är ingen satsning.

Skogspolitisk översyn, äganderätten, EU:s klimatmål och den svenska skogen, miljöskyddet och skogens framtida möjligheter till ökad tillväxt är väldigt viktiga frågeställningar. I många fall omfattas dessa frågor av pågående utredningar, som måste levereras.

Herr talman! Alla dessa pågående utredningar och arbeten som rör vårt brukande av den svenska skogen måste bilda en enhet. Därför är det avgörande att detta pågående arbete samordnas så att vi får en sammanhållen, förutsägbar och långsiktig skogspolitik som har ett brett stöd här i Sveriges riksdag.

Vi socialdemokrater är övertygade om att det går att ge politiska förutsättningar som bidrar till fler levande skogar och samtidigt en ökad virkestillväxt i Sverige. Vi vill stärka förutsättningarna för en framgångsrik skogsnäring, där vi höjer förädlingsnivån och skapar fler arbetstillfällen. Vi vill stå upp för det hållbara svenska skogsbruket och dess mångfald av brukningsmetoder gentemot EU. Vi vill öka kunskapen hos skogsägare för att åstadkomma en förbättrad skogsskötsel. Vi vill gynna och bejaka ett variationsrikt skogsbruk och växtförädling, vilket kommer att både medföra ökad kolinlagring och säkerställa biologisk mångfald och ökad virkestillväxt.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att det är mycket viktigt att ge ersättningar till skogsägare som inte får bruka sin skog på grund av höga naturvärden eller förekomst av sällsynta växter eller djurarter. Vi ställer oss dock kritiska till att dessa ersättningar ska vara för evigt då naturvärdena och skogen förändras över tid. Därmed kan självklart även förutsättningarna förändras. Därför är en tidsbegränsad ersättning att föredra.

Avslutningsvis, herr talman: Skogen är mycket viktig för vår ekonomi, biologi och identitet. Därför är det avgörande att vi nu tillsammans löser de problem och utmaningar som den svenska skogen står inför.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för den passningen!

Jag kan konstatera att det är många utredningar, samtal och diskussioner. Det är angeläget att man försöker att få frågan samstämmig och likställd, så att vi skogsägare – jag säger vi, jag har ju själv fått ett brev från statsministern – verkligen har en framtid och att frågan inte dras i långbänk.

Det vi ser nu är att inga ersättningar betalas ut och att Artskyddsutredningen, som möjligen är en enmansutredning – den är i alla fall instängd i ett kontor i Regeringskansliet – inte har levererat något än. Det ökar oron. Det blir mycket olyckligt om det blir ytterligare en långbänk i frågorna, vilket innebär att det tyvärr blir ännu större ovisshet och att man inte kommer att investera för framtiden, skapa mer jobb och annat på landsbygden – det som vi alla anser är viktigt och att det finns ett stort behov av.

Om vi inte får en sammanhållen bild av den framtida skogspolitiken, som de facto får en majoritet i Sveriges riksdag, kommer det att ta många år innan vi återigen ser investeringsvilliga skogsägare som vill satsa på framtiden. Jag vill verkligen att ni gör vad ni kan för att sätta fart på Artskyddsutredningen och se till att det finns medel som räcker till att ge skogsägarna ersättning när de inte får bruka sin skog.

Herr talman! Tack för talet, Joanna! Det var vissa delar där som jag kan skriva under på. Du har uppenbarligen en del klokskap även i skogsfrågor.

Inför perioden hade Moderaterna höga ambitioner, och statsminister Kristersson skickade till och med brev till våra skogsägare. Det skulle bli lättare att bruka skogen, man skulle underlätta regelbördan och man skulle även ge ut ersättning om det var så att skogsägaren inte fick möjlighet att bruka sin skog.

Bland det första ni gjorde var att nästan helt ta bort anslaget för ersättning till markägare som på grund av olika naturvärden inte fick bruka sin skog. Vi ser allt oftare att många oroliga skogsägare av den ena eller andra anledningen inte har möjlighet att bruka sin skog och inte heller får någon ersättning från staten. Det gör att investeringsviljan och viljan över huvud taget att bruka sin skog minskar kraftigt, och värdet på marken minskar också i takt med att det finns en stor ovisshet i frågorna.

Jag kan väl inte tänka mig att det är Moderaternas andemening att markägarna inte ska få någon ersättning när de inte kan bruka sin skog. Frågan är varför det dröjer så lång tid innan det händer något.

Fru talman! Tack, ledamoten, för det delvisa svaret!

Jag delar Martin Kinnunens oro när det gäller de utredningar som pågår och de debatter som återstår. Vi socialdemokrater ser att det krävs samordning och en snabb lösning för att man ska få ordning på skogspolitiken och på alla de olika frågor som kvarstår. Jag är inte säker på att en grundlagsförändring är en särskilt snabb modell.

Däremot är jag alldeles övertygad om att vi måste lösa ersättningsfrågan. Det får mig att ställa ytterligare en fråga, fru talman. Vi hade avsatt 2,5 miljarder kronor till ersättning för skogsägare som inte kan bruka sin mark på ett eller annat sätt. Ni skar kraftigt ned den summan.

Nu kommer ni tillbaka med en summa på 100 miljoner som ska träda i kraft 2027. Frågan är: Vill ni egentligen att markägarna ska få ersättning? Är det bara ett tomt löfte, eller försöker man fördröja ersättningen på något sätt?

Jag har en annan åsikt när det gäller ersättningsfrågan. Jag har sett ett förslag att det ska vara en engångsersättning. Skogen är en levande organism och en växande råvara; den förändras hela tiden. Skulle det bli en engångsersättning lägger vi i princip en död hand över brukandet av skogen. Då är det betydligt bättre och lämpligare med en tidsbestämd ersättning.

Fru talman! Sverigedemokraterna lovade inför valet 2022 att skogsägare ska få goda förutsättningar att bruka och förvalta sina skogar med en stärkt äganderätt utan någon extern reglering eller onödig byråkrati. Det är ju ganska intressant. Vad menar man med extern reglering och onödig byråkrati? En av mina frågor till Martin Kinnunen är alltså vad detta innebär. Ska vi inte ha någon form av styrmedel när det gäller skogens brukande?

Jag har också en annan fråga. Med tanke på det arbete Sverigedemokraterna varit med om att utföra i snart fyra år – är Martin Kinnunen nöjd med det som Tidögänget har åstadkommit?

Herr talman! Även min fråga går till landsbygdsminister Kullgren. Det är inte lätt att vara bland de senare frågeställarna. Jag hade nämligen tänkt diskutera det något chockerande förslaget om elektronisk övervakning av jägarkåren, alltså inte av vargen, men det har vi redan gått igenom. Jag ändrar därför min frågeställning lite.

Jag tycker att ministern har varit väldigt tydlig om ambitionen att kraftigt minska den svenska vargstammen till cirka 170 individer eller strax däröver. Samtidigt har jag sett att exempelvis tilldelningen av licensjakten på varg, som tillsammans med skyddsjakt är det enda tillgängliga sättet att reglera eller minska den svenska vargstammen, hela tiden har minskat de senaste åren. Vid årets licensjakt blev tilldelningen endast 30 individer, och detta på en vargstam som troligtvis ligger närmare 400 individer.

Hur avser ministern att uppnå målet om att kraftigt få ned den svenska vargstammen?