Herr talman! Tomas Kronståhl har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att stoppa eller kraftigt begränsa det storskaliga fisket till djurfoder i Östersjön, till förmån för det småskaliga, kustnära fisket för humankonsumtion.

Herr talman! Havet utgör en oumbärlig resurs som ger många nyttor för människa och samhälle, inklusive livsmedelsförsörjning. Samtidigt är situationen för Östersjöns ekosystem allvarlig, med svag beståndsstatus hos flera viktiga fiskarter och en storleksfördelning som i flera fall är förskjuten mot mindre individer. För att öka kunskapen om bland annat orsakssamband har regeringen gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att genomföra ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt som innebär åtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen från 4 till 12 sjömil i delar av Östersjön. Uppdraget pågår till och med april 2027. Syftet med projektet är bland annat att utvärdera effekterna på biomassa och storleksstruktur. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av det tidsbegränsade försöket.

Regeringen arbetar målmedvetet och med en helhetssyn för en bättre havsmiljö. I propositionen Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske (prop. 2023/24:156) aviseras flera åtgärder för återhämtning av fiskbestånden i Östersjön. De åtgärder som följer av havsmiljöpropositionen om en hållbar fiskförvaltning med kompletterande förvaltning av predatorer ska kunna bidra till en starkare integrering i, och växelverka med, havsmiljöarbetet. I linje med vad som anges i den nämnda propositionen har regeringen bland annat gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta bort eller drastiskt minska de så kallade inflyttningsområdena innanför trålgränsen och att ta fram underlag för internationella samråd för att flytta ut trålgränsen för pelagiska trålfartyg över 24 meter i längd till 12 nautiska mil utanför baslinjen i svenskt territorialvatten i Östersjön. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Regeringen anser att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt och socialt hänseende samt sysselsättningshänseende. Därtill ska verksamheterna bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft, som är beroende av livskraftiga bestånd, långsiktigt värnas.

Regeringen har under hela mandatperioden verkat för hållbara fiskemöjligheter. Genom att i förhandlingar med andra länder förespråka försiktigt satta fiskemöjligheter har vi bidragit till ett lägre fisketryck på till exempel strömming i Östersjön än vad som annars hade varit fallet. Vi ser nu vissa tecken på att kustfisket har fått bättre tillgång till större strömming. Regeringen är angelägen om ytterligare förbättringar.

Herr talman! Regeringen stöder kompletterande åtgärder, inkluderat lekfredningsperioder, som är i linje med den fleråriga planen för Östersjön. Regeringen anser att sådana åtgärder ska vara ändamålsenliga, grundas på vetenskapliga råd och inte oproportionerligt drabba det svenska kustnära fisket eller fiske för humankonsumtion negativt – detta för att åtgärderna ska bidra till återhämtade fiskbestånd samtidigt som fiskets konkurrenskraft värnas och förblir livskraftigt.

Det kustnära fisket har oftast begränsad möjlighet att anpassa sitt fiske eller förflytta sig, varför särskild hänsyn i förvaltningen är nödvändig. Ett förlorat kustfiske, och infrastrukturen som är knuten till detta, är svårt att återetablera. Det kustnära yrkesfisket och fiske för humankonsumtion är viktigt för en levande landsbygd och för en lokal livsmedelsproduktion och livsmedelsberedskap.

Det är Havs- och vattenmyndigheten som fördelar de svenska fiskemöjligheterna enligt objektiva och transparenta kriterier. I denna fördelning prioriteras kustfisket, och myndigheten arbetar utifrån principen att det småskaliga fisket alltid ska ha tillgång till kvoter, det vill säga aldrig ska behöva sluta fiska under året och att myndigheten omfördelar vid behov.

Med utgångspunkt i Livsmedelsstrategin 2.0 arbetar regeringen för att nå målen om en ökad livsmedelsproduktion genom ökad lönsamhet och konkurrenskraft i primärproduktionsledet. Genom att en större andel av den landade fisken används till humankonsumtion kan livsmedelsproduktionen öka utan att fisket intensifieras.

En ökad livsmedelsproduktion från havet förutsätter samtidigt en efterfrågan hos konsumenterna, ett fördjupat samarbete mellan värdekedjans aktörer inklusive en förbättrad infrastruktur för landning och mottagning av fisk samt en helhetssyn på fiskets och havsmiljöns förvaltning. En hållbar fiskförvaltning, i nära samverkan med havsmiljöarbetet och med en integrerad förvaltning av predatorer såsom säl och skarv, är därför avgörande för att stärka fiskbestånden och möjliggöra en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion från havet.

Herr talman! Jag vill tacka Tomas Kronståhl för denna viktiga interpellation.

Jag kan också säga tack till statsrådet. Jag skulle nämligen kunna citera stora delar av interpellationssvaret eftersom det uttrycker så många viktiga ambitioner för Östersjön, som råkar vara det hav som jag som gotlänning bor mitt i.

I interpellationssvaret sägs det att havet ska stärkas till bättre hälsa och att fisket på ett hållbart sätt ska bidra till svensk livsmedelsförsörjning. Bestånden ska återhämta sig, och fisket ska förbli livskraftigt. Statsrådet säger själv att ”fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen” och att verksamheterna ska ”bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft, som är beroende av livskraftiga bestånd, långsiktigt värnas”.

Det låter alldeles enastående. Men givet det Tomas Kronståhl lyfte fram om gränsdragningen mellan stora och små aktörer och den lagstiftning som statsrådet pekar på i sitt interpellationssvar vill jag verkligen lyfta fram hur mycket den föreslagna lagstiftningen skulle försvåra för just det gotländska husbehovsfisket.

Peter Kullgren säger själv: ”Det kustnära fisket har oftast begränsad möjlighet att anpassa sitt fiske eller förflytta sig varför särskild hänsyn i förvaltningen är nödvändig. Ett förlorat kustfiske, och infrastrukturen som är knuten till detta, är svårt att återetablera. Det kustnära yrkesfisket och fiske för humankonsumtion är viktigt för en levande landsbygd och för en lokal livsmedelsproduktion och livsmedelsberedskap".

Detta gäller i allra högsta grad på Gotland, där man i generationer har bedrivit husbehovsfiske med nät. Länsstyrelsen i Gotlands län är i sitt remissvar otroligt tydliga med att om förslaget skulle bli lag slår det oerhört hårt mot det gotländska husbehovsfisket, som i så fall hädanefter är hänvisat till fiske med spö. Länsstyrelsen i Gotlands län uttrycker det så här: ”Länsstyrelsen avstyrker dock förslaget att frifiskerätten endast ska omfatta fiske med handredskap med motiveringen att det är en alltför ingripande åtgärd med negativa konsekvenser för ett traditionellt husbehovsfiske och därmed även en negativ påverkan på kulturhistoriskt värdefulla fiskelägen.”

Jag undrar: Ska vi ha det så här? Mycket av det som Peter Kullgren lyfte fram i sitt svar till Tomas Kronståhl är positivt och väldigt ambitiöst. Men gotländska husbehovsfiskare lyfter bland annat fram de gotländska fiskelägena och att behålla dem för framtida generationer men också att de bidrar substantiellt till en gotländsk livsmedelsförsörjning. Men de riskerar att försvinna med den här regeringens politik.

Peter Kullgren och Tomas Kronståhl lyfter upp att bestånden ska kunna återhämta sig. Det vill jag också. Ni får inte tro något annat. Men jag menar att just husbehovsfisket, som jag särskilt vill lyfta fram här i dag, inte hotar några bestånd. Hoten kommer från annat håll.

Jag undrar om Peter Kullgren är medveten om

att Gotland än så länge faktiskt har ett livaktigt husbehovsfiske, som jag skulle önska att vi bevarar och som tillför Sverige viktiga värden

att lagförslaget som nu är ute på remiss skulle kunna innebära en veritabel knockout på det gotländska husbehovsfisket och därmed på Gotlands livsmedelsförsörjning.

Herr talman! Jag tackar ministern för bra ambitioner i många stycken och bra svar i vissa stycken.

Östersjön är kanske världens känsligaste hav. Övergödning, klimatförändringar och ett alldeles för hårt fisketryck har tillsammans pressat våra viktiga fiskbestånd till den bristningsgräns som vi i dag ser. Jag kan villigt erkänna att jag sedan jag kom in i riksdagen har jobbat intensivt med de här frågorna. Jag tror och hoppas att jag har lärt mig väldigt mycket på vägen och inte är vilseledd på något sätt. Jag har lärt mig att det här är nyckelarter för själva existensen av havets näringskedja. Om vi skulle förlora dem skulle konsekvenserna sträcka sig längre än till fisket. Ett hav utan liv vore ett fullständigt misslyckande för oss alla, inte minst för oss inom politiken.

Herr talman! Att göra allt vi kan för att rädda fiskbestånden i Östersjön är enligt min mening inte längre valbart eller valfritt utan helt nödvändigt. Detta är alltså ingen partipolitisk debatt utan en väldigt viktig debatt för Östersjöns överlevnad.

Jag anser att vi måste ta de varningssignaler vi får på allvar. Vi måste vägledas av fakta och vetenskap och inte tillåta att kortsiktiga vinstintressen får slå ut långsiktig hållbarhet, som i detta fall är helt avgörande för alla inblandade, både dem som önskar fiska i framtiden och dem som värnar ett levande hav. Hur vi agerar nu kommer att vara avgörande för om Östersjön i framtiden ska vara ett levande hav eller ett varnande exempel på vad som händer om vårt ansvar för åtgärder skjuts på framtiden.

Herr talman! Jag vill inte på något sätt stå här och kritisera regeringen eller ministern obefogat. Mycket har gjorts som gått i rätt riktning. Precis som ministern framhöll sa man nej till EU:s kvotbeslut för fisket i Östersjön 2026 eftersom även dessa kvoter var satta alldeles för högt med tanke på det bestånd vi har i Östersjön. Det var ett modigt och bra ställningstagande som visar att vi nu på allvar håller på att ställa om fiskepolitiken i Östersjön.

Tyvärr räckte inte argumentationen till för att ändra EU:s beslut. Därför är det nu viktigt att vi agerar så mycket vi kan nationellt och på hemmaplan, samtidigt som vi fortsätter att föra dialoger med våra grannländer för att åstadkomma en långsiktig gemensam strategi för ett hållbart fiske i framtiden.

Herr talman! Jag ser och känner ett allt starkare stöd för att ta krafttag nationellt och vidta de reella åtgärder som krävs för att rädda dessa viktiga fiskbestånd för framtiden. Jag ser och känner även ett mycket starkt stöd för ett skifte från dagens fiskeriförvaltning, där det till mycket stor del handlar om att fiska för djurfoder med stora pelagiska trålare, som i dag inte ens har möjlighet att landa sin fångst i några hamnar i Östersjöns vatten. Framtidens fiske måste vara mer fokuserat på humankonsumtion, det vill säga mat på tallriken.

En reform av kvotfördelningen är nödvändig för att säkerställa en bättre balans mellan förutsättningarna i havet och dagens fiskemetoder. Dagens kvotsystem gynnar tyvärr storskaligt industrifiske, som vi vet går till djurfoder. Framtidens fiskeflotta i Östersjön anser vi ska bestå av små och medelstora kustfiskare som landar sina fångster i Sverige. En större andel av kvoterna ska gå till mat. Outnyttjade kvoter bör inte nyttjas alls. Detta skulle på sikt öka möjligheterna för svensk förädling och försäljning, kanske till och med export av fisk som livsmedel.

Kan minister Kullgren tänka sig att tillsätta en utredning med experter och parlamentariker som får till uppgift att försöka ställa om till ett långsiktigt hållbart fiske för humankonsumtion i Östersjön?

Herr talman! Jag kan lova Hanna Westerén att detta finns tydligt på näthinnan i den vidare processen.

Det är svårt att hinna med allt jag vill säga i den här frågan, men jag ska försöka.

I Tomas Kronståhls första inlägg nämndes skarpsill, herr talman. Han sa att vi använder för lite av Östersjöns fisk till mat. Det stämmer. Vi borde göra mer. Men i Sverige har vi ingen tradition av att äta skarpsill, som man gör i många andra delar av Östersjöområdet. En del av landningarna finns det därmed inte avsättning för. När man fiskar är det generellt centralt dels att det finns landningskapacitet, dels att man har avsättning, det vill säga konsumenter som vill äta det man landar.

Här har vi en annan problematik med miljösituationen och miljögifterna som kan mätas i exempelvis sill och strömming. Vi har andra statliga myndigheter som garanterat med fog har satt gränser för hur mycket man kan konsumera.

Jag var i Nogersund i Sölvesborgs kommun i förra veckan och träffade fiskare där. Problemet var inte att man inte kunde ta upp fisk. Det var gott om strömming, sa den småskaliga fiskaren där. Det var helt enkelt gott om fisk. Problemet är att man i beredningsindustrin inte har avsättning för produkterna.

Vi har därför gett ett uppdrag att man ska se över detta med hälsorisker. Om vi lyssnar på fiskarna och beredningsindustrin i Nogersund kan vi konstatera att man under en ganska lång tidsperiod av mätningar inte har hittat gränsvärden som överstiger dioxinnivåerna.

När man har en rekommendation om att inte konsumera är det klart att stora kedjor följer de rekommendationerna från myndigheterna och från ideella intresseorganisationer. Det slår jättehårt mot den här typen av småskalig produktion, som är så viktig. Vi jobbar på flera håll för att få till det. Det är en väldigt central del i helheten.

Som jag sa inledningsvis jobbar vi med fler åtgärder. Trålgränsen är utflyttad i ett försöksområde på 40 mil från norra Öland till Norra Uppland. Vi bereder underlaget vi fått för internationella samråd om en permanent utflyttning av båtar över 24 meter. Vi har gett HaV i uppdrag att ta bort eller drastiskt minska inflyttningsområdena innanför trålgränsen.

Det är regeringens absoluta övertygelse att vi behöver återhämtning av bestånden så snabbt som möjligt. Vi behöver därtill utveckla näringen längs hela värdekedjan från fisket till beredningsindustrin och till konsument och marknad. Här är det särskilt viktigt med de småskaliga fiskarna.

Det handlar också om fler åtgärder och uppdrag som syftar till att återställa kustfiskbestånden. Det är nu en del av Livsmedelsstrategin 2.0. Vi har gett flera uppdrag för att underlätta jakt på säl och skarv och så vidare.

Vid fördelning av kvoter tilldelas kustfiskets kvot först utifrån principen att det ska kunna fiska fritt hela året. Vi har också under 2025 ändrat fördelningssystemet för regionalkvot så att regionalfartygen alltid har minst grundnivå. Sist fördelas kvoterna till det pelagiska systemet.

Jag kan också konstatera att 20 procent av sillkvoterna i Östersjön gick till kustfartyg och regionala fartyg 2020. Året som nu gick, 2025, var samma siffra 33 procent. Det kan också vara värt att notera.

Herr talman! Stort tack till Tomas Kronståhl för en bra diskussion i viktiga frågor! Jag tror att fiskeridebatten över huvud taget tjänar på den tonen.

Vi har gjort många olika insatser och har arbetat hårt för att få ned fisketrycket. Jag ser kanske inte omedelbart att en utredning är den givna lösningen i det här läget. För vissa bestånd har det varit och är fortsatt akut. Det handlar snarare om att vi på sikt egentligen behöver göra tre saker.

Det handlar om att hålla nere kvoterna så mycket som möjligt på kort sikt. På medellång sikt handlar det om att vi måste få färre predatorer – säl och skarv – som nu äter betydligt mer än hela det svenska kustfisket tar upp. På lång sikt måste vi fortsätta att jobba med miljösituationen i Östersjön. Det är absolut nödvändigt. Sedan utesluter jag såklart ingenting.

Herr talmannen kan tro mig när jag säger att vi har tittat på alla möjliga olika infallsvinklar. För mig är resultat det viktiga. Det handlar om att vi håller kvoterna och tar upp så lite fisk som möjligt tills bestånden har återhämtat sig.

Ofta är de enkla lösningarna heller inte gångbara. Det är för enkelt att säga att vi ska förbjuda ett visst fiske. Jag delar inte bilden att det är något vi kan bestämma nationellt. Det går inte till så. Vi behöver komma överens eftersom det är en EU-gemensam politik. Det är flera olika nationer som fiskar i Östersjön som skulle vara berörda. Det är tyvärr inte så enkelt. Det handlar om att hålla nere kvoterna.

Vi kommer att fortsätta att arbeta på och att värna fisket för matkonsumtion. Jag tackar för en god diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.